unga som offer för brott

Interpellation 2004/05:640 av Sidén, Anita (m)

den 23 maj

Interpellation 2004/05:640

av Anita Sidén (m) till justitieminister Thomas Bodström om unga som offer för brott

Många unga lever i dag med våldet som en del av sin vardag. Trots detta är beredskapen för att stödja och hjälpa unga som blivit utsatta för brott dålig. Brottsoffren får ärr som de tvingas bära med sig genom hela livet. Unga brottsoffers situation är särskilt utsatt.

Varje brottsoffer reagerar individuellt, men våldet utgör en akut traumatisk händelse. Den trygga världsbilden kastas omkull och ersätts av ett kaos. Personen blir fråntagen sitt mest grundläggande behov: känslan av trygghet. En förut positiv självkänsla förbyts lätt i en negativ självbild. Man känner sig kränkt samtidigt som man känner skam och skuld. Man blir rädd i situationer som tidigare varit harmlösa som att gå hem på kvällen. Sömnsvårigheter, oro, rastlöshet och koncentrationssvårigheter är vanliga känslor.

Det är mycket viktigt att de som träffar brottsoffret är medvetna om dessa processer och agerar därefter. Annars utsätts brottsoffret för ytterligare kränkningar även efter det att brottet är begånget. Ett vedertaget och mycket vanligt begrepp är sekundär traumatisering.

Bland professionella som möter unga brottsoffer talar man om de fem kränkningarna. Samma sak gäller nog de flesta offer men för unga människor är det särskilt allvarligt.

Den första kränkningen är naturligtvis att bli offer för ett brott.

Den andra kränkningen består vanligtvis av att vuxna som bevittnat händelsen inte ingripit utan valt att titta bort.

Den tredje kränkningen uppstår då polisen inte hittar gärningsmannen och utredningen läggs ned. Om ärendet går till rättegång finns risk för en fjärde kränkning. Till skillnad från brottsoffret brukar gärningsmannen ofta backas upp av sina kompisar i rättssalen. Dessutom bekostar samhället gärningsmannens föräldrars deltagande i rättegången. Denna förmån ges inte målsägande.

Rättegången kan också sluta med att gärningsmannen går fri i brist på bevis, då inga vittnen våga träda fram.

Den femte kränkningen kan bestå av att försäkringsbolagen inte betalar ut skadestånd.

Brottsoffren kan också utveckla starka hat- och hämndkänslor mot gärningsmannen. De kan bli rasande på de personer @ ofta vuxna @ som passerat platsen och bevittnat händelsen men inte ingripit. Risken finns att de brottsoffer som inte får bearbeta våldet mister tilltron till polisen, rättsväsendet och övriga vuxenvärlden. En uppenbar risk är att ungdomar som oroar sig för att bli utsatta för brott vidtar olagliga och farliga åtgärder för att freda sig. Brottsoffer som inte får hjälp kan bli framtidens gärningsmän.

Får detta pågå har vi en tickande bomb som kan bli ännu svårare att hantera framöver.

Unga brottsoffer behöver ett annat stöd än äldre som blivit utsatta. På några platser i landet finns det centrum för unga brottsoffer där de kan få stöd och hjälp. Var än i landet som en ung människa blir utsatt för brott borde det finnas möjlighet att ge dem det stöd och den hjälp de behöver.

Unga gärningsmän tycks i dag kunna välja om de ska underkastas ett straff eller en vårdinsats för att sona de gärningar de utsatt en annan människa för. Brottsoffren har aldrig frivilligt gått med på att utsätta sig för våld, hot och kränkningar.

Om gärningsmannen är ung har inte samhället någon skyldighet att informera brottsoffret om den dömde har permission eller ska frisläppas från sluten ungdomsvård. Detta är ytterligare exempel på hur annorlunda unga brottsoffer behandlas jämfört med hur unga gärningsmän hanteras av samhället och rättsväsendet.

Min fråga till justitieministern är följande:

Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att förbättra unga brottsoffers situation?