Undantag från EU:s regler om gränsvärden för dioxin
Interpellation 2010/11:245 av Svensson, Suzanne (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-03-02
- Anmäld
- 2011-03-02
- Besvarad
- 2011-03-15
- Sista svarsdatum
- 2011-03-16
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2010/11:245 Undantag från EU:s regler om gränsvärden för dioxin
av Suzanne Svensson (S)
till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Sverige har beviljats ett undantag från EU:s regler om gränsvärden för dioxin. Dioxin finns bland annat i lax, strömming, röding och öring som lever vilt i Östersjön.
Det vore olyckligt om Sverige beslutar att inte utnyttja möjligheten till fortsatt undantag för dioxin i viss fisk eftersom det får negativa konsekvenser för det småskaliga kustfiskets utveckling. Det försvårar utvecklingsarbetet som pågår inom hållbart småskaligt kustfiske och inverkar negativt på miljömålens intentioner om en levande kust och skärgård.
Sverige har beviljats ett undantag på grund av att Livsmedelsverket sedan länge informerar kontinuerligt om de eventuella riskerna med att äta fet fisk från Östersjön. Det är välkänt för svenskarna vilka eventuella risker som det medför att äta fisk från Östersjön.
Dioxinundantaget löper ut den 31 december 2011. Regeringen har gett Fiskeriverket och Livsmedelsverket i uppdrag att ta fram ett underlag inför beslutet om att förnya en ansökan eller inte till EU.
Jag vill därför fråga landsbygdsministern vad han kommer att göra för att säkerställa ett fortsatt undantag.
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:245
Webb-tv: Undantag från EU:s regler om gränsvärden för dioxin
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:72 Tisdagen den 15 marsProtokoll 2010/11:72 7 § Svar på interpellation 2010/11:245 om undantag från EU:s regler om gränsvärden för dioxin
Protokoll från debatten
Anf. 8 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Suzanne Svensson har frågat mig vad jag kommer att göra för att säkerställa ett fortsatt undantag från EU:s regler när det gäller gränsvärden för dioxin och PCB i vissa fiskarter, till exempel strömming och lax, från Östersjöområdet. Det nuvarande undantaget från EU:s regelverk, som Sverige tillsammans med Finland tillämpat sedan 2002, upphör den 31 december 2011.
Jag vill inledningsvis betona att för att få bukt med problemet i grunden och för en mera långsiktig lösning måste utsläppen av miljöföroreningar till Östersjön begränsas ytterligare. Även möjligheterna att minska redan befintliga föroreningar bör undersökas. Sverige har en aktiv roll i det arbetet inom EU och internationellt.
Regeringen gav i regleringsbreven för budgetåret 2009 Livsmedelsverket och Fiskeriverket i uppdrag att efter samråd med Naturvårdsverket redovisa möjliga handlingsalternativ för Sverige i fråga om gränsvärden för dioxiner och PCB i fisk från Östersjöområdet. I uppdragen ingick bland annat att kartlägga halter av dioxiner i aktuella fiskarter, uppdatera intagsberäkningar och undersöka konsumenternas kännedom om Livsmedelsverkets kostråd gällande dessa fiskar. Konsekvenserna av de identifierade handlingsalternativen, bland annat för det småskaliga kustnära fisket vid ett eventuellt ej förnyat undantag, skulle analyseras. Myndigheterna har i dagarna redovisat sina uppdrag.
Frågan om Sverige ska acceptera det förslag till ett förnyat undantag som kommissionen presenterat bereds nu i Regeringskansliet. Jag kan därför för närvarande inte lämna ett definitivt svar på Suzanne Svenssons fråga. Myndigheternas redovisning och analyser kommer att utgöra underlag för regeringens ställningstagande, tillsammans med bland annat de synpunkter som framfördes vid det samråd med berörda parter som Landsbygdsdepartementet arrangerade den 16 februari. Jag kan dock försäkra Suzanne Svensson att regeringen noga väger in alla aspekter i sin bedömning och att målet är en lösning som skyddar konsumenternas hälsa och samtidigt medger ett livskraftigt småskaligt kustfiske på ostkusten.
Anf. 9 Suzanne Svensson (S)
Fru talman! Först vill jag tacka för det svar som minister Eskil Erlandsson har lämnat, även om jag tycker att inte var speciellt uttömmande. Jag skulle vilja veta vilken uppfattning minister Erlandsson själv har i frågan.
Sverige har ju beviljats ett undantag från EU:s regler om gränsvärdet för dioxin. Dioxin finns bland annat i lax, sill, röding och öring som lever vilt i Östersjön. Det vore olyckligt om Sverige beslöt att inte utnyttja möjligheten till ett fortsatt undantag för dioxin i viss fisk, eftersom det får negativa konsekvenser för det småskaliga kustfiskets utveckling. Det försvårar det utvecklingsarbete som pågår inom hållbart småskaligt kustfiske och inverkar negativt på miljömålens intentioner om en levande kust och skärgård.
Sverige har beviljats ett undantag på grund av att Livsmedelsverket sedan länge informerar kontinuerligt om de eventuella riskerna med att äta fet fisk från Östersjön, och det är välkänt för svenskarna vilka eventuella risker detta medför.
Dioxinundantaget löper ut den 31 december 2011, och regeringen har gett Fiskeriverket och Livsmedelsverket i uppdrag att ta fram ett underlag inför beslutet om att förnya en ansökan eller inte till EU.
Jag har därför frågat ministern vad han kommer att göra för att säkerställa ett sådant undantag. I svaret påpekar Eskil Erlandsson att vi måste få bukt med miljöföroreningarna i och kring Östersjön.
Det är ett par år sedan som det togs beslut om strategier för Östersjöområdet. Den strategin handlade bland annat om vad man kunde göra för att arbeta på ett miljömässigt hållbart sätt i olika så kallade flagships, det vill säga stora övergripande projekt, för att få bättre vatten i och kring Östersjön.
Det finns väl ingen som bor vid havet och som inte är medveten om den ökade algblomningen på sommaren och vad den innebär. Sommaren är den tid då vi skulle ha möjlighet att ha många besökare här i stället för som det nu är när både de och vi flyr från havet. Det handlar bland annat om bättre reningsverk i länderna runt Östersjön och om säkrare och renare transporter.
Jag var själv verksam i processen när handlingsprogrammet och strategin för Östersjön skulle tas fram i något som heter ERB, Euroregion Baltic, som är en politisk organisation där sydostlänen i Sverige deltar tillsammans med Kaliningrad- och Klaipedaregionen, Warmia-Mazury, Pomorze och Bornholm.
Vatten är en viktig fråga i ERB, och det arbetas med ett projekt som heter Moment. Nu avsattes det inga speciella pengar för att man skulle kunna arbeta med Östersjöstrategin. Men jag hoppas inför den nya programperioden att man från svenskt håll begär att de olika programmen ska ses över och att det ska finnas pengar för att vidta just de åtgärder som är nödvändiga för att man ska kunna leva runt Östersjön och kunna ta till vara på de naturresurser som bland annat fisket utgör.
Vi är helt överens om att miljön är viktig. Eftersom ministern tar upp detta i sitt svar är min fråga hur han tänker agera i denna fråga.
Anf. 10 Peter Jeppsson (S)
Fru talman! Efter att ha hört och läst landsbygdsminister Eskil Erlandssons svar, eller egentligen icke-svar, blir jag både oroad och fundersam. Varför blir jag det? Jo, det blir jag därför att ministerns i alla fall upplevda passivitet i frågan med all sannolikhet innebär ett slut för laxfisket och till stora delar även sillfisket.
Då är min fråga: Vart tog Eskil Erlandssons vision om Matlandet Sverige vägen? Eller rättare sagt: Hur kan den försvaras om ministern med ena handen säger detta och med andra handen i praktiken tar bort fisket av strömming och lax?
Ministern och regeringen påstår sig vilja gynna det småskaliga kustfisket. Men då är frågan: Hänger ambition och budskap ihop med den faktiska handlingen och i så fall hur?
Jag vill också påminna om att Livsmedelsverket sedan år 2000 när undantaget förhandlades fram har byggt argumentationen för ett undantag på just sina kostråd och att nyttan med ett anpassat intag av fet fisk för vissa grupper överstiger riskerna. Var det fel på den bedömningen?
Det blir tydligt att Livsmedelsverket underkänner sig självt helt plötsligt, i alla fall vad gäller kostråden. Menar ministern, när det gäller kostråden i övrigt, att de inte fungerar och bör skrotas i och med detta?
Jag kan inte låta bli att ha en egen stilla undran om ministern får bestämma själv över sitt ansvarsområde. Det verkar tyvärr som att svaret är nej och att dragkampen vinns av andra intressen och intressenter. En hel närings framtid står faktiskt på spel i och med denna fråga.
Fru talman! Jag hoppas att jag har fel, men motbevisa det gärna. Det känns nämligen som att ministern och regeringen av någon märklig anledning är beredda att offra fisket. Men, som sagt, jag hoppas att jag har fel.
Sverige har ett gyllene tillfälle att få ett undantag. Om ministern inte kan ordna detta kommer han tyvärr att gå till historien och bli ihågkommen som den som sänkte fiskenäringen i Sverige. Jag hoppas att det inte är ministerns avsikt. Europeiska kommissionen erbjuder nämligen möjlighet till undantag. Det är alltså upp till Sverige och Sveriges regering att hantera denna fråga.
Jag har dessutom träffat och pratat med människor i min närhet som tillhör den så kallade riskgruppen. Man ska inte underskatta riskerna, men dessa människor har ätit lax och sill i hela sitt liv. De har testats, och det har inte visat sig vara något större fel på dem relaterat till dioxin. De pratar och står fortfarande upp. Man ska, som sagt, inte underskatta riskerna, men jag vill bara påpeka detta.
Dessutom har ett stort antal länsstyrelser yttrat sig i frågan, även länsstyrelsen i mitt eget hemlän Blekinge. Där tar man upp kostråden, och man tar upp de regionala och lokala starka negativa effekterna som det innebär om man inte får ett undantag. Länsstyrelserna anser att ett undantag bör förlängas.
Jag hoppas i och med detta att landsbygdsministern arbetar väldigt aktivt med frågan därför att det är en ödesfråga för landets fiskare. Jag hoppas att ambitionsnivån i denna fråga är hög i Regeringskansliet.
Anf. 11 Roland Utbult (Kd)
Fru talman! Jag har stor respekt för landsbygdsministerns engagemang, inte minst när det gäller Matlandet och har stora förhoppningar om att ministern ska lyckas när det gäller detta aktuella undantag.
Jag brukar ta till orda när det gäller Västerhavet och fisket där. Jag har mina rötter där. Jag är uppvuxen i en familj med rötter i yrkesfisket sedan Gustav Vasas tid ungefär och känner mycket starkt för det. Men jag känner också starkt för fiskenäringen i Östersjön. De yrkesfiskare som finns kvar längs vår kust, som är Europas längsta kust, måste vi värna om. De har i stort sett ensamma fått klä skott under lång tid för att förekomsten av fisk minskar i våra hav trots att det finns många andra orsaker.
Suzanne Svensson tar i sin interpellation upp ett viktigt problem som behöver lösas. Sedan 2002 har Sverige haft ett tillfälligt undantag från EU:s gränsvärden för dioxiner i viss fisk i Östersjöområdet. Det gäller bland annat lax, sill, eller strömming som den kallas norr om Kalmar, öring och röding. Undantaget innebär att fiskarterna inte får säljas annat än på den svenska marknaden förutsatt att ett system med kostråd för att informera konsumenterna om säker konsumtion av fisken finns.
De ansvariga myndigheterna i Sverige utredde frågan om dioxiner för omkring åtta år sedan och tog beslut, och EU-kommissionen föreslår nu att Sverige och Finland ska få fortsätta med detta. EU-kommissionen är helt inne på att bevilja Sverige undantag, och det löper fram till den 31 december.
Landsbygdsministern talar ofta om Matlandet. Jag tycker att det är ett vackert uttryck. Jag hoppas att han inte har ensamrätt på detta uttryck. Men det är ett fint uttryck för vad som kan hända vid våra kuster och runt om i vårt land.
Jag hoppas att landsbygdsministern och regeringen nu ser till att Sverige får fortsätta ha sitt undantag för yrkesfiskets skull och för att de som vill ska kunna njuta av fisk från våra hav. Det handlar också om vikten av att skapa stabilitet som kan ge framtidstro för företagare. Man kan inte ändra förutsättningarna hur som helst för dem som satsar på fiske. Efter att Livsmedelsverket, regeringen och EU-kommissionen för bara cirka åtta år sedan tog ställning för att systemet med kostråd var fullt tillräckligt för att medge Sverige ett undantag investerade många fiskeföretag i allt från förädlingsanläggningar till olika fångstredskap.
Fru talman! Enligt Livsmedelsverkets råd kan vuxna äta fet fisk från Östersjön en gång i veckan utan att få i sig för mycket dioxin. Barn och gravida kvinnor ska vara försiktigare. Dessa kostråd är naturligtvis väldigt viktiga.
I sammanhanget kan jag också nämna när det gäller fisk och fiskprodukter att det är mycket annan fisk än den som nämns här som äts av människor i vårt land och runt om i regionen. Vi importerar fisk bland annat från Norge.
Man kan förutse att tillgången på färsk fisk av andra fiskslag än de som undantaget gäller kommer att påverkas om Sverige avstår från att behålla undantaget.
Över en miljon människor i norra Sverige har i dag tillgång till färsk fisk från det småskaliga kustfisket i regionen. Fisket i Bottniska viken och i Östersjön har, likt min egen släkt, anor från Gustav Vasas tid.
Vi kristdemokrater har - precis som landsbygdsministern, tror och hoppas jag - ambitionen att det här undantaget ska fortsätta att gälla för Sverige.
Anf. 12 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag vill tacka för den interpellation som jag har fått i det här viktiga ämnet. Interpellationen är viktig av det skälet att fisk är en viktig del i min och regeringens vision om Matlandet Sverige.
Jag värnar om och jobbar på bred front med det småskaliga fisket, likaväl som med andra aktiviteter i kustbanden. Jag gör det därför att jag vill ha jobb, tillväxt och utveckling i alla delar i vårt land, bland annat genom att anpassa nya och förändrade fiskeregleringar så att de till exempel inte oproportionerligt drabbar det småskaliga kustfisket.
När det gäller dioxiner och även PCB:er är det emellertid viktigt att vi fortsätter arbetet för att minska tillförseln av dioxiner till våra miljöer. Det är bara på det sättet som vi i grunden kan lösa problemet och på så sätt få bukt med det.
Vi har, tycker jag, kommit långt på hemmaplan med att reducera utsläppen. På den internationella arenan, som det ju efterlysts synpunkter på här i debatten, lägger Sverige stor vikt vid arbetet inom ramen för olika internationella överenskommelser, till exempel luftvårdskonventionen om att begränsa utsläppen av luftföroreningar och Stockholmskonventionen om långlivade organiska föreningar, för att nämna två av de aktiviteter som är i gång för att minska de problem med PCB:er och dioxiner som vi har i vårt samhälle.
Livsmedelsverket är en av våra expertmyndigheter. Vi har varit tidigt ute, vilket jag också vill påpeka. Redan 2009 bad vi Livsmedelsverket och vårt fiskeriverk att bedöma konsekvenserna av det undantag som skulle gå ut 2011, alltså två år tidigare, bedömde vi. I tid ligger vi nu, tycker jag, bra till för att kunna göra de övervägningar och bedömningar som vid alla typer av så här svåra avvägningar måste göras. Det är alltid avvägningar som måste göras, speciellt när det handlar om mat, livsmedel, som konsumeras av såväl vuxna som barn.
För att komma till ett slut: Jag vill alltså tro att det finns en lösning som gör det möjligt för oss att behålla det småskaliga yrkesfisket och att runt detta utveckla andra verksamheter och näringar så att vi får tillväxt och nya jobb i de kustnära områdena - detta samtidigt som vi värnar folkhälsan.
De avvägningar som behöver göras sker i en beredning som just nu pågår i Regeringskansliet - därav det kanske inte helt klargörande svaret; ett sådant kan jag vid det här tillfället inte ge eftersom beredning pågår. Men min tro är, som sagt, att det är fullt möjligt att fortsätta med det småskaliga fisket samtidigt som vi värnar folkhälsan.
Anf. 13 Suzanne Svensson (S)
Fru talman! Eftersom jag kommer från Blekinge utgår jag från läget där, men situationen är naturligtvis likadan i hela Östersjön.
Fisket i Blekinge har alltid stått på fyra ben - sill, torsk, ål och lax. Ålfisket får i dag utövas endast av ett fåtal fiskare. Man måste också ha en viss inkomst från sitt ålfiske för att få fiska och få licens. Detsamma gäller för trålfiske efter sill.
Torskfisket dominerar, men tillgången varierar år från år. Då återstår laxfisket som för många fiskare är ett viktigt komplement till annat fiske. Till dem som inte vet det kan jag säga att fisket är säsongsbetonat. Man fiskar alltså inte en och samma sort året runt.
Man väljer i dag att äta lokalt fångad lax hellre än odlad norsk lax eftersom andra fiskarter används till matning av denna. Bland annat sägs andra hotade arter användas. Östersjölaxen däremot föder sig själv.
Många konsumenter vill i dag använda lokala produkter och köpa direkt av fiskaren och därmed bidra till den lokala ekonomin. Surströmming, som naturligtvis inte finns i Blekinge, samt böckling och närproducerade sillinläggningar är ytterligare produkter som skulle försvinna från marknaden.
När det gäller halterna av miljögifterna PCB och dioxin finns det studier som bland annat Naturhistoriska riksmuseet och Livsmedelsverket har redovisat och som visar att halterna sjunkit under de senaste decennierna. Man har också gjort studier av halterna av dessa ämnen i blodet på mönstrande män och i bröstmjölken hos kvinnor. Enligt alla miljöindikatorer fortsätter halterna att sjunka.
Man kan konstatera att ytterst få barn i dag äter stora mängder fisk. Ännu färre äter sill eller lax från Östersjön. Vuxna har tillgång till en bra kostrådgivning, som tidigare sagts här.
Man har också påtalat att kommissionen vill ge bland annat Sverige ett nytt undantag. Det gäller då sill som är större än 17 centimeter och vild lax från Östersjön.
Jag har fått veta att man i mars ska rösta om förslaget. Ministern får gärna korrigera mig där; det brinner ju i så fall i knutarna. Regeringskansliet skulle också, har man sagt, under perioden från den 1 mars till den 14 mars ta fram Sveriges ståndpunkt. I så fall är det kanske lite konstigt om det ännu inte är klart. Dock kan det vara så att jag har felaktiga uppgifter.
Fisket har länge varit på tillbakagång i Blekinge. Men ett arbete med ett flertal åtgärder har påbörjats för att främja ett hållbart småskaligt kustfiske och vända den nedåtgående trenden. Dessa åtgärder har styrkts av regeringens strävan att satsa på ett hållbart småskaligt fiske. Biosfärkandidaten Blekinge Arkipelag arbetar mycket bland annat tillsammans med fiskenäringen för en hållbar utveckling inom fisket. Man har tillskapat ett leaderområde inom Europeiska fiskerifonden som också verkar för att utveckla fiskenäringen.
Fiskeriverket driver utvecklingsprojekt tillsammans med fiskenäringen inom området sälsäkra burfiskemetoder för torsk. Ett uteblivet undantag skulle medföra att arbetet med att utveckla småskaligt fiske avsevärt försvåras. Möjligheten att uppfylla visionerna inom miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård försämras.
Anf. 14 Peter Jeppsson (S)
Fru talman! Jag kan ha den största respekt för hur man hanterar saker i Regeringskansliet - det ska man självfallet ha - men det här är en högaktuell fråga. Jag vet att många just nu lyssnar på den här debatten och som på något sätt känner att det är viktigt för egen del och för omgivningen att få klarlagt att detta hanteras på ett bra och förnuftigt sätt också internt i regeringen.
Jag tror att landsbygdsministern har en god ambition när det gäller den här frågan. Men jag är lite rädd för att andra delar kanske lyckas överrumpla med argumentationen internt. Det är dock bara ren spekulation. Jag hoppas att ministern är så pass stark i sin åsikt att han kan driva frågan så långt som möjligt.
Givetvis är detta ett viktigt ämne. Det är också viktigt med det arbete som bedrivs för att minska utsläpp av dioxin och PCB - självklart; ingen ifrågasätter det.
Fiske är, som sagt, en viktig del i visionen om Matlandet Sverige. Jag skulle vilja säga att det egentligen har en nyckelroll.
Det gläder mig att landsbygdsministern i debatt efter debatt, i svar på skriftliga frågor med mera har talat sig varm för det kustnära fisket. Det är bra. Men jag hoppas att det i slutändan när resultatet ska redovisas inte bara var vackra ord och ingen handling, för mer än så förtjänar det svenska fisket.
Jag såg att Livsmedelsverket hänvisade till att man kan köpa och äta odlad lax. Då vill jag bara säga att om man kör med den argumentationen, har man då tänkt på att den odlade laxen medicineras och äter massvis av annan fisk som antingen är överfiskad eller utrotningshotad? Sedan ska vi inte tala om transporterna av den.
Anf. 15 Roland Utbult (Kd)
Fru talman! Tack, landsbygdsministern, för svaret och uttrycket för tron på en lösning! Det finns många oroliga fiskare runt om, som vi hörde Peter Jeppsson säga, och det är säkert många som ser på detta nu. Vi hoppas att det må lyckas ministern att få detta undantag att fortsätta.
Suzanne Svensson har samma iver för detta för Blekingefiskare, och jag från Bohuslän känner också starkt för fiskare runt om i vårt land.
Jag tänkte säga någonting om hur vi kristdemokrater ser på det här. Vi ville ju ha ett fortsatt undantag från EU:s gränsvärden för dioxiner i viss fisk i Östersjöområdet, som det här handlar om. Vi tror att det är behövligt, givet det småskaliga och kustnära fiskets fortlevnad och detta som handlar om en levande kust och skärgård.
Det här gäller betydelsen av att till exempel kunna framställa och saluföra surströmming. Jag måste ärligt säga att det inte är någon av mina favoriter - jag gillar mer sill, makrill och sådant. Men det är naturligtvis en viktig vara att kunna sälja och saluföra på marknaden.
Vi menar att hälsoaspekten är viktig, speciellt information från Livsmedelsverket om kostråd till framför allt gravida kvinnor och barn. Som kristdemokrat tror jag att svenska konsumenter är kompetenta att göra egna och korrekta val utifrån den information och de kostråd som ges av Livsmedelsverket. Om någon vill äta surströmming varje dag bör det självfallet påtalas att det finns risker med det. Vi måste få ned förekomsten av dioxin.
Anf. 16 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Låt mig först ge någon kommentar till de referat som har gjorts kring Livsmedelsverkets bedömningar i den här frågan.
Låt mig konstatera att Livsmedelsverket är en av våra expertmyndigheter i samhället. De baserar sina utlåtanden på data som är insamlade och på den kunskap som finns tillgänglig. Det är deras uppgift att göra det som de nu har gjort, och de har gjort det inom den tid som vi har begärt från regeringen. Vi har därför god tid på oss att värdera de värderingar som vår expertmyndighet har gjort tillsammans med andra värderingar som görs av olika myndigheter men också inspel som görs av myndigheter och organisationer.
Låt mig bara verifiera att jag är mycket medveten om att ett icke fortsatt undantag skulle få stor betydelse för dem som bedriver verksamhet runt fisket. Jag är självfallet väldigt medveten om detta. Men jag upprepar: Jag är övertygad om att vi kan finna en lösning som skyddar konsumenters hälsa. Det är också mitt uppdrag att se till att den mat som serveras på olika ställen är sund, frisk och hälsosam att äta, samtidigt som vi medger ett livskraftigt nyttjande av den naturresurs som finns bland annat i Östersjön genom att det småskaliga kustnära fisket på ostkusten men också i de stora sjöarna kan fortsätta att bedriva sin verksamhet.
Jag har inte fått frågan, men jag svarar ändå på den: När kan regeringen förväntas ta ställning i den här frågan? Om inget oförutsett inträffar kommer regeringen att ta ställning den 8 april. Det är då - jag upprepar det - i ovanligt god tid i förhållande till det datum som vårt undantag gäller till, nämligen den 31 december. Det är alltså mer än sex månader innan undantaget går ut, och det är mycket ovanligt att det är på detta sätt. Det beror bland annat på den vikt som frågan har för många yrkeskvinnor och män men också för oss alla som är konsumenter av fisk.
Anf. 17 Suzanne Svensson (S)
Fru talman! Jag ska börja där också Roland Utbult började. Jag är en person som hela mitt liv har levt vid och emellanåt på havet. Min far och min släkt har varit yrkesfiskare sedan lång tid tillbaka, och när jag var yngre serverades det ofta fisk i mitt hem. Jag tillhör de personer som sällan äter fisk ute på restaurang, inte för att jag inte tycker om fisk utan för att jag vill veta att fisken jag äter är färsk. Framför allt vill jag inte äta någon fisk på restaurang som jag inte kan uttala namnet på och som har färdats runt halva jordklotet för att jag ska få den på min lunchtallrik.
Eftersom jag bor i en kuststad pratar vi mycket om hur vi ska kunna utveckla turismen, bland annat framhålla vår vackra skärgård och möjligheten att njuta av atmosfären runt en fiskehamn och att äta fisk som är närfiskad och närproducerad. Jag tror att jag delar den synen - jag tror det egentligen fortfarande - med Eskil Erlandsson, men efter det svar som jag fick på min interpellation i dag är jag osäker på vad ministern menar med Matlandet Sverige och dess utveckling. Jag hoppas att det inte är avveckling vi pratar om.
Om inte Sveriges regering agerar nu - ministern sade att det kommer ett besked den 8 april, och från Finland har det redan kommit - kommer den nya förordningen att börja tillämpas den 1 juli 2011. Även om vi har undantaget året ut gäller den nya förordningen från den 1 juli, och det är inte så lång tid till dess. Jag hoppas att det blir ett positivt svar, och kanske lite raskare också.
Anf. 18 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Tack, allesammans, för den debatt som vi har haft kring ett angeläget ärende!
Låt mig i slutinlägget än en gång påpeka att fisk är en viktig del av Matlandet Sverige. Det ger jobb och utveckling i olika och alla delar av landet, och dessutom är det viktigt ur många aspekter för konsumenten att nu och då äta fisk.
Jag vill också göra kommentaren att vi redan 2009 i regleringsbrev gav två myndigheter speciella uppdrag att titta på den här frågan, detta för att vara väl föreberedda inför den prövning och beredning som just nu pågår och som jag förväntar mig kan vara en del av beslutsfattandet senast den 8 april i år.
Tack, fru talman, för den här debatten!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.