trängselavgifter i Stockholms län

Interpellation 2002/03:339 av Andrén, Gunnar (fp)

den 9 maj

Interpellation 2002/03:339

av Gunnar Andrén (fp) till statsrådet Ulrica Messing om trängselavgifter i Stockholms län

I Socialdemokraternas 121-punktsöverenskommelse med Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna i början av oktober 2002 fastslogs att ett flerårigt fullskaligt försök med så kallade trängselavgifter ska möjliggöras och i praktiken införas i Stockholms stad. En motsvarande överenskommelse har också träffats mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i Stockholms stad.

Sedan valet 2002 har debatten pågått om att Socialdemokraterna i Stockholms stad brutit sitt tydliga löfte till väljarna i valrörelsen att inte införa trängselavgifter under mandatperioden 2003@2006. Det yttersta ansvaret i frågan om trängselavgifter ska införas eller ej faller dock inte på Stockholms stad utan på landets regering. Orsaken är att införande av trängselavgifter förutsätter aktiv medverkan från statens sida på en rad punkter.

Lagarna måste ändras för att tillåta att avgifter tas ut på befintligt vägnät. Enligt vad som framkommit vid trafikutskottets utfrågning om sådana avgifter tyder också allt på att trängselavgifter måste ses som skatt. Det innebär att regeringen och riksdagen även i det avseendet bär huvudansvaret för beslut som måste träffas.

Frågan om trängselavgifter i Stockholm berör invånarna i länets övriga kommuner i samma utsträckning som invånarna i Stockholms stad. Stockholmsregionen är en sammanhållen arbets- och bostadsmarknad @ och ska så förbli. In- och utpendlingen är intensiv och tiotusentals länsbor rör sig dagligen in i Stockholms innerstad: vissa av nödtvång eftersom det inte finns några kringfartsleder, andra eftersom arbetsplatserna finns där, för att man handlar eller vill ta del av kultur- och nöjeslivet i Stockholm.

Viktiga delar av det statliga vägnätet går dessutom genom Stockholms innerstad, exempelvis delar av Europaväg 20 och länsväg 277. Dessa statliga vägar kommer därmed att avgiftsbeläggas som följd av en ansökan från en enskild kommun. Om trängselavgifter dessutom införs på Essingeleden (E 4/20), något som vissa partier verkar för, skulle den viktigaste förbindelsen i nord-sydlig riktning genom Stockholms län snöras av med avgiftsstationer.

För invånarna i exempelvis Danderyd och Täby @ därtill Vallentuna, Österåker, Vaxholm och Norrtälje, sex kommuner som befolkningsmässigt sammantaget är lika stora som flera svenska län @ skulle effekterna av trängselavgifter bli mycket påtagliga.

Det finns ingen möjlighet att komma till Stockholm, därest man inte väljer mycket långa omvägar vilket av tids- och miljöskäl inte kan vara önskvärt av vare sig privat- eller samhällsekonomiska skäl, utan att passera Stocksundet.

Där passerar tre broar, tunnelbanebron med den T-banelinje som slutar i Mörby centrum, Roslagsbanebron som förbinder en rad orter från Österskär till Lindholmen/Kårsta med Stockholms östra järnvägsstation samt den stora vägbron @ sexfilig @ varöver en vanlig dag passerar ca 80 000@90 000 fordon, det vill säga ungefär ett fordon per sekund, med enorma toppar morgnar och kvällar.

På tunnelbanan är det redan trängsel också @ där är trängselavgifter lika motiverade som på vägen.

På Roslagsbanan är det tidvis mycket stor trängsel @ där är trängselavgifter synnerligen motiverade vilket envar resande från exempelvis Österskär kan vittna om.

För många @ och det handlar dagligen om tiotusentals resenärer @ finns inget alternativ till bilresan. Det gäller inte bara statsråd, statssekreterare, generaldirektörer, vanliga direktörer, storföretagare och andra med god tillgång till tjänstebilar utan också fönserputsare, skohandlare, ensamstående mammor i vården och andra inte fullt så högavlönade människor.

Sannolikt finns hög betalningsbenägenhet hos många arbetsgivare, myndigheter och företagare vad gäller trängselavgifter som skulle drabba deras värdefulla medarbetare.

Sannolikt finns mycket låg betalningsbenägenheter hos arbetsgivare inom barnomsorgen, skolan (lärare som dagligen åker kors och tvärs till skolor långt från bostaden!), sjukvården, dagligvaruhandeln, städbranschen och övriga, ofta kvinnodominerade, yrken, för deras @ om uttrycket också tillåts @ värdefulla medarbetare.

Ytterligare ekonomisk belastning på dessa kommer att göra yrkesarbete än mindre lönsamt. Biltullar är ett hot mot god vård, god barnomsorg, god undervisning och mot ett gott arbetsklimat.

För de över 200 000 människor som bor norr om Stocksundet skulle biltullar innebära @ utöver den kostnad som skulle drabba vissa enskilda hårt, andra mycket måttligt eller inte alls @ att ett nytt hinder i kulturellt, socialt, geografiskt och flera andra avseenden införs @ till förfång för strävan att bryta ned gränser, möjliggöra en större bostads- och arbetsmarknad, skapandet av fler kontakter, utnyttjandet av fler kulturbegivenheter.

Det behövs ingen "mur" på Stocksundsbron mellan människor. I stället behöver kvarvarande hinder, främst frånvaron av bättre kollektiva kommunikationer, undanröjas. Det sker inte genom att ställa upp nya samfärdshinder, allra minst med starkt ekonomiskt diskriminerande inslag.

Det är oacceptabelt att en trafikpolitisk fråga av central betydelse för hela Stockholmsregionen avgörs genom en ensidig uppgörelse mellan staten och en enskild kommun i länet.

Det står förvisso enskilda kommuner fritt att ansöka hos regeringen om att åstadkomma avgörande förändringar av länets trafikstruktur efter de ambitioner som finns hos den politiska ledningen i kommunen i fråga. Regeringen kan däremot aldrig abdikera från sitt ansvar att göra en bedömning av om en sådan ansökan har en tillräcklig förankring i regionen. Någon sådan förankring existerar inte, tvärtom har ett antal kommunledningar protesterat över det sätt som länets övriga kommuner har åsidosatts i beredningsprocessen. För att om möjligt göra sin röst hörd har flera kommuner också fattat beslut om att genomföra rådgivande folkomröstningar om trängselavgifter.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet:

1.Avser statsrådet att vidta åtgärder så att trängselavgifter införs i Stockholmsregionens centrala delar trots att detta i så fall sker med anledning av en ansökan från en enda kommun?

2.På vilket sätt avser statsrådet att i beredningen av frågan beakta utslaget i de rådgivande folkomröstningar som kommer att hållas i olika kommuner i Stockholms län?