Tillstånd för längre ledbussar
Interpellation 2015/16:66 av Lotta Finstorp (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2015-10-13
- Överlämnad
- 2015-10-14
- Anmäld
- 2015-10-15
- Sista svarsdatum
- 2015-11-04
- Svarsdatum
- 2015-11-10
- Besvarad
- 2015-11-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Anna Johansson (S)
Under 2014 inbjöds intresseorganisationer med flera att yttra sig angående rapporten från Trafikverket och Transportstyrelsen om tyngre och längre fordon på det allmänna vägnätet. Där yttrade sig Sveriges bussföretag enligt följande:
Runt om i Sverige pågår planering för införande av högkapacitetsbussystem, superbussar eller BRT-system. För att uppnå hög transportkapacitet kan det vara nödvändigt med längre bussar, som exempelvis dubbelledsbussar med en längd av 24 meter.
Idag kan Transportstyrelsen efter ansökan bevilja tillstånd för bussar som är längre än 18,75 meter genom att utfärda en särskild föreskrift, som exempelvis TSFS 2014:31 beträffande Malmö kommun. Denna handläggning är för närvarande emellertid tidskrävande och handläggningstiden uppgår till närmare ett år.
För att underlätta införandet av BRT-system med längre bussar än 18,75 meter föreslås därför att Trafikförordningen (1998:1276) 4 kap. 17 a § ändras, så att längre ledbussar på högst 24 meter, som uppfyller Trafikverkets och Transportstyrelsens föreskrifter, tillåts utan en särskild tillståndsprövning av Transportstyrelsen.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Anna Johansson:
- Vilka förändringar kan vi förvänta oss när det gäller tyngre och längre fordon?
- Mot bakgrund av att Sverige har högt uppsatta miljömål och en ambition om att fler ska åka kollektivtrafik, avser statsrådet att se till att det blir enklare att få tillstånd för längre ledbussar?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2015/16:66
Webb-tv: Tillstånd för längre ledbussar
Dokument från debatten
- Protokoll 2015/16:24 Tisdagen den 10 novemberProtokoll 2015/16:24 Svar på interpellation 2015/16:66 om tillstånd för längre ledbussar
Protokoll från debatten
Anf. 47 Statsrådet Anna Johansson (S)
Herr talman! Lotta Finstorp har frågat mig vilka förändringar vi kan förvänta oss när det gäller tyngre och längre fordon. Lotta Finstorp har även frågat mig om jag avser att se till att det blir enklare att få tillstånd för längre ledbussar - detta mot bakgrund av att Sverige har högt uppställda miljömål och en ambition om att fler ska åka med kollektivtrafik.
Jag delar Lotta Finstorps inställning att en väl fungerande och tillgänglig kollektivtrafik är viktig. En resurseffektiv kollektivtrafik kan minska transportsektorns miljöpåverkan samtidigt som fler ges möjlighet att åka tillsammans.
I Malmö och Göteborg finns i dag linjetrafik med ledbussar som är längre än 18,75 meter. Transportstyrelsen har meddelat föreskrifter som tillåter att bussar får föras trots att de överstiger trafikförordningens maxlängd för att möjliggöra denna trafik.
Jag anser att det är angeläget att regelverket beaktar utvecklingen. Regeringen gav därför i juni i år Transportstyrelsen ett särskilt utredningsuppdrag. I uppdraget ingår att utreda och lämna förslag på författningsändringar för att längre ledbussar, samt bussar med tillkopplad släpvagn avsedd för personbefordran, ska kunna framföras utan att särskilda föreskrifter meddelas av Transportstyrelsen.
Vilka eventuella förändringar vi kan förvänta oss när det gäller dessa längre bussar är det för tidigt att uttala sig om innan utredningen har redovisats och analyserats. Transportstyrelsen ska redovisa uppdraget till Näringsdepartementet senast den 29 april 2016.
Anf. 48 Lotta Finstorp (M)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret!
Jag tror att vi har en stor samsyn här, och jag hörde det också på svaret. För att klara klimatutmaningarna och de växande städerna måste fler åka kollektivt. Tåg, spårvagnar och bussar måste ges förutsättningar för att öka attraktionskraften och för att få fler att ställa bilen och i stället åka kollektivt. Då är det viktigt att ta reda på vad det är som förändrar resenärers beteende.
Flera utredningar visar att bland annat kvalitet, bekvämlighet, punktlighet och attraktiva tidtabeller är sådant som påverkar om man väljer att åka kollektivt i stället för att ta bilen. Det är positivt att regionerna har tittat på vad som framkommit i utredningar och fokuserar på att göra de här förändringarna för att få fler att åka kollektivt.
I debatten fokuseras ofta på spårbunden trafik. Jag har i den här kammaren deltagit i många debatter, framför allt under förra mandatperioden, där gummihjul ställts mot järnhjul på spår. Det blir en helt snedvriden debatt. Vi kommer aldrig att kunna bygga spår till varje by eller samhälle, utan vi måste ha bussarna, som tillsammans med spårbunden trafik kan transportera framför allt pendlare - arbetsmarknadsregionerna har blivit mycket större. I debatten låter det som att det är många fler som åker med spårbunden trafik än med busstrafik. Men 2013 åkte 52 procent med buss, 23 med tunnelbana, 13 med järnväg, 11 med spårväg och 1 procent med sjöfart.
Utvecklingen inom segmentet tunga fordon sker väldigt snabbt nu. Det händer till exempel väldigt mycket kring förarlösa fordon. Om någon för tio år sedan hade nämnt BRT, bus rapid transit, hade frågorna blivit många. Men nu har, som ministern också säger i svaret, till exempel Malmö och Göteborg utvecklat en väldigt bra trafik med superbussar, som man också kan kalla det.
Då är det också viktigt att vi har lagstiftning och förordningar som följer utvecklingen. Det har hänt väldigt mycket de senaste åren. Det är därför jag har ställt interpellationen. Man kan göra särlösningar lagstiftningsmässigt för de nya superbussarna, vilket har fått göras i Malmö och Göteborg. Men det är flera kommuner och regioner som står i begrepp att införa längre bussar. Då är det en väldigt lång väg att vandra avseende handläggningstider och så vidare. Det kan ta upp till ett år, rent av drygt ett år, har jag hört, för Transportstyrelsen att fatta beslut om tillstånd att framföra längre fordon.
Jag tror att superbussarna, de längre bussarna, har kommit för att stanna. De har en mycket större kapacitet och kan ta över 70 passagerare, om jag inte minns fel. Det finns raka och tydliga linjesträckningar och full prioritet på egna banor och körfält. Det gör också att man som resenär vet att man kommer fram vid den tid som man beräknat eller som tidtabellen anger.
Därför skulle jag vilja att ministern vidareutvecklar detta. En utredning har tillsatts, vilket är väldigt bra. Men sedan gäller det att leverera. Det brinner lite grann i knutarna, om jag får använda den liknelsen. Regioner och kommuner står och stampar och vill dra igång sina BRT-system, men det tar alldeles för lång tid att få fram besluten. Ledtiderna är för långa.
Jag skulle gärna vilja höra en utveckling av ministerns svar. När kan vi tänka oss att det här finns på plats?
Anf. 49 Statsrådet Anna Johansson (S)
Herr talman! Som jag sa i mitt svar ska Transportstyrelsen leverera utredningsresultatet i april nästa år. Innan dess kommer det inte att bli aktuellt med några förordningsförändringar.
Detta är trots allt ganska ny teknik som vi börjar se en utveckling av. De här bussarna ställer naturligtvis andra typer av krav. De busstyper som har prövats i Sverige har haft två leder. I andra länder kan de ha en led men fortfarande vara lika långa. När man gör regelförändringarna måste man tillse att trafiksäkerheten inte åsidosätts, beakta hur fordonen ska interagera med övrig trafik, se vilka krav som eventuellt behöver ställas på infrastruktur och så vidare. Det enklaste hade varit att bara banka klubban och säga: Det här tillåter vi! Men jag tror att det är viktigt att man gör ett ordentligt arbete där man säkerställer att man inte skapar problem när själva syftet är att lösa problem.
Som Lotta Finstorp säger är behovet av nya kollektivtrafiklösningar väldigt stort. Av miljöskäl och livskvalitetsskäl behöver vi minska privatbilismen i våra större städer och gå över till transportsätt med mindre miljöbelastning. På så sätt skapas också större utrymme för människor att röra sig i staden och ta del av staden på ett attraktivare sätt i stället för att behöva trängas med bilar hela tiden.
Därför har regeringen också tillskjutit medel till stadsmiljöavtalen. Tanken är att kommuner och regioner ska komma med idéer om hur man kan utveckla en kapacitetsstark, effektiv, miljövänlig och hållbar kollektivtrafiklösning, att staten går in som medfinansiär och att kommunerna och regionerna som motinsats till exempel bygger betydligt fler bostäder eller gör andra insatser som sammantaget bidrar till attraktivare stadsmiljöer.
Detta är också ett led i att främja nytänkande kring kollektivtrafik. Det finns naturligtvis väldigt bra lösningar redan i dag, men jag tror att framtidens stadsbildning och stadsbyggnad kommer att ställa nya krav. Våra förväntningar på kvalitet och bekvämlighet kommer också att föda behov av nya typer av kollektivtrafik. Långa bussar är naturligtvis ett sådant exempel, men jag tror att vi kommer att se fler framöver.
Jag tror att vi egentligen är helt överens om både behoven och målbilden. Det som saknas är att vi gör det på ett sätt som löser problemen och inte skapar nya.
Anf. 50 Lotta Finstorp (M)
Herr talman! Jag tycker att det är en viktig debatt och diskussion som vi för i kammaren. Även om vi har samsyn kring hur det här ska gå till kan målet se olika ut. Förra veckan hade jag en interpellationsdebatt angående beskattningen av el för elbussar, vilket också ligger i det här segmentet - hur vi ska få fler människor att åka kollektivt och hur vi ska klara utmaningen med ett hållbart samhälle. Då var det finansministern jag interpellerade. Kanske kommer framtidens bussar att drivas med el. I dag är det bara 0,5 procent av alla bussar som går på el. Men medan man får skatta för den elkonsumtion som driver elbussar framåt beskattas inte den spårbundna trafiken med spårvagnar och tåg på samma sätt alls.
Det vore intressant att höra hur infrastrukturministern ser på detta, även om det är en skattefråga. Jag har respekt för att det var finansministern som tog debatten mot mig, men det finns olika delar i detta. Bland annat gäller det just elbeskattningen av elbussar. Vi kommer inte att klara det hållbara samhället om vi inte har både och - både spårbunden trafik och trafik med gummihjul. Vi behöver bussar som går, både superbussar och korta bussar. Vi behöver även cyklar, och det måste finnas cykelbanor som går till bytespunkter där det är lätt att parkera sin cykel och där man vet att den står kvar när man kommer tillbaka.
Det är viktigt att inte se transportslagen som solitärer, ett i taget, utan som helhetslösningar. Vi kommer att behöva ha cykeln, bussen, spårvagnen och tåget för att kunna klara de stora utmaningarna. Jag kan känna en oro för att regeringen tittar på det som enstaka lösningar och missar den helhet som kan göra att det blir effektivare och att vi får ett hållbarare samhälle. Även om skatter är finansministerns fråga skulle jag önska att infrastrukturministern kunde säga någonting om hur regeringen ser på detta inför framtiden.
I detta anförande instämde Erik Ottoson (M).
Anf. 51 Statsrådet Anna Johansson (S)
Herr talman! Jag kan lugna Lotta Finstorp med att jag i alla möjliga sammanhang brukar framhålla vikten av att se intermodalt på alla typer av transporter. Det vi ska fokusera på är vilken funktion transporterna har för att samhället ska gå runt och fungera, vilka behov människor har av att röra sig till arbete, fritidssysselsättningar, skola och mycket annat, vilka behov industrin har av att förflytta varor, vilket behov vi har av att få in varor i våra butiker - naturligtvis inte bara i städerna utan även på landsbygden - och att försöka se hur vi så resurssnålt och effektivt som möjligt kan säkerställa att de behoven blir tillgodosedda. Jag tror att vi i betydligt större utsträckning kommer att behöva se på hur man kan få fungerande flöden. För den som är resenär och pendlar är det resan från dörr till dörr som är intressant. Det hjälper inte om transporten i mitten är aldrig så effektiv om ändpunktsanslutningarna inte fungerar.
Där tror jag att den ökade digitaliseringen och informationstekniken kommer att spela en otroligt stor roll. Man kommer att kunna planera sitt resande på ett helt annat sätt och koppla ihop cykel, gång och olika transportslag däremellan.
Det handlar om olika typer av prenumerationer på flera olika transportslag. Man kanske har ett abonnemang som innehåller viss andel kollektivtrafik, några taxiresor, hyrcykel och hyrbil i ett paket som man anpassar efter de behov man har.
Det pågår en ganska intensiv utveckling. Vi behöver kombinera stadsutvecklingsfrågor och planeringsfrågor med transportpolitik och den nya tekniken. Sammantaget pågår mycket spännande. Vi behöver på olika sätt främja den utvecklingen genom att ha en följsamhet i regelverk.
Vi ska självklart se till att vi i våra regler beaktar miljö, trafiksäkerhet och andra saker. Men vi ska samtidigt inte lägga hinder i vägen för en önskad utveckling. Det är skälet till att vi har gett Transportstyrelen i uppdrag att utreda de längre bussarna. Vi ser att det finns ett område där nya möjligheter öppnar sig och där nuvarande regelverk förhindrar en sådan utveckling.
Jag tror samtidigt att det är en fördel att vi nu har haft försöksverksamhet i både Göteborg och Malmö. Det kan man ha med som ett underlag i hur man utformar regelverket. Det är alltid lättare att man har något konkret att utgå ifrån där man ser hur det fungerar i praktiken och vilka eventuella problem man har stött på.
Det finns ingen önskan från regeringen att förhala eller att försvåra utvecklingen, utan tvärtom. Som jag sa tidigare är stadsmiljöavtalen och de pengar som regeringen har avsatt där ytterligare ett sätt att försöka bidra till att utvecklingen påskyndas. Det handlar om att så fort som möjligt bidra till både bättre miljö och mer attraktiva städer.
Anf. 52 Lotta Finstorp (M)
Herr talman! Intermodalitet är precis vad det handlar om. Det gäller att se trafikslagen som ett sammanhang. Jag hade förmånen att sitta i Bostadsplaneringskommittén. Där var infrastruktur och kollektivtrafik en del, och bostadsplanering och byggande på regional nivå var den andra. Det handlar om hur man ska kunna få ihop det på ett bra sätt. Det hjälper inte om den ena handen bygger bostäder och den andra försöker få till kollektivtrafik och infrastruktur. Det måste ske i samspel och samklang med varandra. Jag tycker att vi i kommitténs arbete kom fram till bra slutsatser.
Alla partier vill se en ökning av resenärer som åker kollektivt i stället för i egen bil. Det som är problematiskt är när man fokuserar på biljettpriset som det enda som gör att människor ställer bilen. Utredningarna visar väldigt tydligt att det handlar om att människor ska kunna ta sig från bostad till arbetsplats smidigt och utan för många bytespunkter, och gärna där superbussarna finns som har egna körfält. Men det ställer krav på att man i samhällsplaneringen i städer och mellan städer tar med sig det i tänket.
Jag läste en rapport från Malmö om att superbussarna har blivit en succé med fler resenärer som åker buss till jobb, skola och andra studier. Bussens roll i samhället är en viktig del. Jag är väldigt glad att vi inte står här i kammaren och att den ena håller på järnhjulen och den andra på gummihjulen. Vi behöver alltihop.
Anf. 53 Statsrådet Anna Johansson (S)
Herr talman! Utgångspunkten måste vara att se på vilket behov transporten ska uppfylla. I det kommer vi att behöva alla möjliga olika typer av transporter.
Det finns skäl att också öka den spårbundna trafiken och att bygga ut spår framför allt i de mest kapacitetskrävande avsnitten. Där är spårbunden trafik överlägsen. Men denna typ av väldigt kapacitetsstarka bussar har fördelen att de är mer flexibla än vad en spårinfrastruktur är.
Det är fel att ställa olika transportslag mot varandra. Det handlar om att totalt sett främja både framkomlighet och tillgänglighet och samtidigt minska transportsektorns miljöpåverkan. Man behöver jobba med olika instrument för att nå de målen.
Förr var det inte helt ovanligt att man planerade för ett nytt bostadsområde och först i efterhand kom på att det kanske vore bra att också ha en busslinje dit. När sedan alla satt där med två bilar per hushåll och redan hade vant sig vid att åka bil till jobbet kom busslinjen.
Jag tror att det finns en betydligt större mognad i dag när man planerar nya bostadsområden och att man planerar för hur transporterna till och från bostadsområdet ska se ut. Man arbetar också med förtätning på ett helt annat sätt där man utnyttjar befintliga knutpunkter och kollektivtrafiklägen.
Vi är bara i början på den resan. Transporterna ses som en del av samhällsplaneringen och inte som någonting som ska leva sitt eget liv vid sidan av. Det är egentligen kärnfrågan i detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.