Tilldelning av utsläppsrätter och klimatmål
Interpellation 2007/08:126 av Bolund, Per (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-11-08
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2007-11-12
- Svar fördröjt anmält
- 2007-11-13
- Sista svarsdatum
- 2007-11-26
- Besvarad
- 2007-11-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 8 november
Interpellation
2007/08:126 Tilldelning av utsläppsrätter och klimatmål
av Per Bolund (mp)
till miljöminister Andreas Carlgren (c)
Den 11 oktober 2007 kom regeringens beslut om tilldelningen av gratis utsläppsrätter inom det europeiska utsläppshandelssystemet för koldioxid. Regeringen beslutade då att befintliga anläggningar inom el- och fjärrvärmesektorn inte kommer att tilldelas några utsläppsrätter för handelsperioden. I stället hänvisas de till marknaden för att köpa utsläppsrätter som motsvarar de utsläpp de ger upphov till. Detta beslut välkomnar vi i Miljöpartiet. Eftersom dessa bolag tidigare blev tilldelade utsläppsrätter motsvarande 30 procent av deras utsläpp, eller 1,444 miljoner ton, innebär regeringens beslut en liten ytterligare styrning mot minskade koldioxidutsläpp från energisektorn. Eftersom energiproduktion i Sverige redan sker i huvudsak utan fossila bränslen är det logiskt att tilldelningen i första hand stryps där.
Däremot väljer regeringen att inte alls skära ned tilldelningen av utsläppsrätter till nya deltagare i handelssystemet. Detta innebär att värme- och elverk som varit med från början av utsläppshandeln måste köpa alla sina utsläppsrätter på marknaden medan nya verk får full tilldelning av fria utsläppsrätter. Genom denna skeva fördelning subventionerar regeringen de energiproducenter som bygger upp ny fossilbaserad el- och värmeproduktion och straffar indirekt förnybar produktion genom att försämra dess konkurrenskraft på marknaden. Detta påverkar självfallet också de klimatpåverkande utsläppen från energisektorn. Enbart de två fossilgaseldade kraftverk som Göteborg Energi och Eon i Malmö planerar kommer tillsammans att öka de svenska utsläppen med 2 miljoner ton koldioxid per år. Jämfört med de 67 miljoner ton växthusgaser Sverige släppte ut år 2005 innebär detta en ökning av utsläppen med hela 3 procent! Denna relativt kraftiga ökning av utsläppen stöder regeringen samtidigt som Sverige måste dra ned på sina utsläpp kraftigt för att nå de utsläppsnivåer som rekommenderas av regeringens eget vetenskapiga råd för klimatfrågor och av klimatforskare inom FN:s klimatorgan IPCC.
I en artikel i Sydsvenska Dagbladet den 21 augusti 2007 skriver Eons koncernchef Lars Frithiof: ”Beslutet om Öresundsverket baserades på löften om konkurrenskraftiga villkor när det gäller utsläppsrätter och skatter.” Om det stämmer att beslutet om gratis tilldelning av utsläppsrätter till nya fossildrivna kraftvärmeverk baseras på tidigare löften från politiska företrädare till energibolagen är det oerhört allvarligt och bryter mot de principer som satts upp över hur fördelningen av utsläppsrätter ska ske.
Jag vill med anledning av detta fråga miljöministern:
1. Var ministerns förslag om tilldelning av gratis utsläppsrätter till ny fossilbaserad kraftvärmeproduktion inför regeringssammanträdet den 11 oktober 2007 påverkat av tidigare avgivna löften till energibolagen om fördelningen av utsläppsrätter?
2. Hur avser ministern att verka för att Sveriges klimatmål och rekommendationer från klimatexperter ska uppnås mot bakgrund av det beskrivna stödet för ny fossilbaserad el- och värmeproduktion?
3. Hur förändras, enligt ministerns bedömning, Sveriges möjligheter att påverka andra länder i klimatfrågan innan och under Sveriges ordförandeskap i EU 2009 när regeringen stöder uppbyggnad av ny el- och värmeproduktion från fossila bränslen?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:126
Webb-tv: Tilldelning av utsläppsrätter och klimatmål
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:31 Tisdagen den 27 novemberProtokoll 2007/08:31 12 § Svar på interpellation 2007/08:126 om tilldelning av utsläppsrätter och klimatmål
Protokoll från debatten
Anf. 77 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Per Bolund har ställt tre frågor till mig:
1. Var ministerns förslag om tilldelning av gratis utsläppsrätter till ny fossilbaserad kraftvärmeproduktion inför regeringssammanträdet den 11 oktober 2007 påverkat av tidigare avgivna löften till energibolagen om fördelningen av utsläppsrätter?
2. Hur avser ministern att verka för att Sveriges klimatmål och rekommendationer från klimatexperter ska uppnås med bakgrund av det beskrivna stödet för ny fossilbaserad el- och värmeproduktion?
3. Hur förändras, enligt ministerns bedömning, Sveriges möjligheter att påverka andra länder i klimatfrågan före och under Sveriges ordförandeskap i EU 2009 när regeringen stöder uppbyggnad av ny el- och värmeproduktion från fossila bränslen?
Svaret på den första frågan om tilldelning av utsläppsrätter till nya deltagare kan göras mycket kort: Nej, det har aldrig funnits några löften från min sida om en generös tilldelning till Eon och Göteborg Energi.
Regeringen har i denna fråga följt riksdagens riktlinjer för den svenska fördelningsplanen, till vilka Miljöpartiet verksamt bidragit, som säger att tilldelningsnivån i närliggande länder ska beaktas vid tilldelning av utsläppsrätter till nya el- och värmeproduktionsanläggningar.
Elmarknaden i norra Europa är i dag integrerad, och beslut om var investeringar i ny produktionskapacitet lokaliseras styrs i hög grad av skillnader i förutsättningar mellan länderna. Detta kan i värsta fall leda till investeringar i mindre energieffektiv produktion i andra länder och därmed också till ökade koldioxidutsläpp.
Det är viktigt att ny elproduktion kommer till stånd i Sverige för att trygga den långsiktiga elförsörjningen. Vidare bygger utsläppshandelssystemets trovärdighet på att det finns ett stabilt och förutsägbart ramverk som definierar marknaden för den handlande sektorns aktörer.
Regeringen har i sitt beslut den 11 oktober 2007 beaktat vikten av stabila och förutsägbara marknadsvillkor för tilldelningen under perioden 2008-2012 genom att inte frångå tidigare fastlagda tilldelningsprinciper för nya deltagare.
Vad gäller den andra frågan om hur Sverige ska nå sina klimatmål mot bakgrund av tilldelningsreglerna för ny el- och värmeproduktion vill jag påminna om att hur tilldelningsvolymen fördelas mellan de anläggningar som ingår i utsläppshandelssystemet inte påverkar de totala koldioxidutsläppen. Det är utsläppstaket för handelssystemet på EU-nivå som bestämmer klimatpåverkan. Sverige verkar för att detta tak sätts restriktivt och fullt ut i linje med stringenta framtida klimatmål för EU.
Klimatfrågan är mycket högt prioriterad av regeringen, och vi bedriver en resultatinriktad politik på området. Exempelvis bidrar införandet av en miljöbilspremie till en omställning av fordonsflottan, och tillskapandet av en klimatmiljard innebär stora satsningar på bland annat energieffektivisering och ytterligare energi- och klimatforskning. Ytterligare åtgärder på klimatområdet kommer att föreslås av den parlamentariska klimatberedningen, som interpellanten väl känner till.
Den avslutande frågan handlar om hur Sveriges möjligheter att påverka andra länder i klimatfrågan före och under Sveriges ordförandeskap i EU 2009 påverkas av tilldelningsreglerna för ny el- och värmeproduktion. Även här kan svaret göras mycket kort: Sveriges möjligheter att påverka andra länder i klimatfrågan förändras inte alls.
I januari nästa år väntas kommissionen lägga fram ett kombinerat energi- och klimatpaket. Bland annat kommer förslag till reviderat handelsdirektiv att presenteras. Sverige har till kommissionen och medlemsstater vid upprepade tillfällen framfört vår position att från och med 2013 ska aktörer inom el- och fjärrvärmesektorn i EU inte tilldelas några gratis utsläppsrätter utan i stället hänvisas till utsläppsrättsmarknaden och auktioner. Sverige kommer att fortsätta att driva denna linje i de kommande förhandlingarna om ett reviderat handelsdirektiv.
Avslutningsvis kan konstateras att Sverige till fullo följer handelsdirektivets regler och kommissionens riktlinjer för nationella fördelningsplaner.
Anf. 78 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Jag får börja med att tacka miljöministern för svaret. Även om jag i många avseenden beklagar miljöministerns inställning i den här frågan så finns det delar av regeringens beslut som jag tycker är glädjande och som jag vill uppmärksamma, nämligen att inte dela ut gratis utsläppsrätter till nuvarande el- och värmeproduktion, som redan tidigare har funnits i handelssystemet. Det tycker jag är ett steg i rätt riktning. Förra gången vi debatterade den här fördelningen sade miljöministern att han inte tänkte ändra inriktning på fördelningen utan bara skära ned lika mycket överallt. Här har han uppenbarligen tänkt om, och det gläder mig mycket.
Men när det gäller övriga beslutet är jag inte nöjd, tyvärr. För mig är det oerhört svårt att förstå regeringens hållning och motiv när man å ena sidan talar om att det är en stor fördel och väldigt bra att Sveriges elproduktion har så låga utsläpp av koldioxid men å andra sidan har en generös tilldelning av utsläppsrätter till nytillkommande verk som ökar utsläppen kraftigt från samma sektor. Med den ena handen tar man bort utsläppsrätter från befintliga aktörer i handelssystemet, och med den andra ger man mycket generösa bidrag till nya verk som ger ännu mer utsläpp. Vari ligger den rimliga hållningen här?
Regeringens beslut om tilldelning av fria utsläppsrätter till elproduktion från fossilgas i Göteborg och Malmö kommer att leda till nya utsläpp av koldioxid på två miljoner ton per år. De här utsläppen motsvarar en ökning av Sveriges samlade utsläpp med 3 procent. Räknar man om det här så motsvarar de två miljonerna ton koldioxid de årliga utsläppen från nästan en halv miljon bilar. Är det rimligt att man lägger den potten i elproduktionssystemet, som ju ministern och regeringen vid andra tillfällen har konstaterat är ganska koldioxidfria i Sverige? När det uppenbarligen går att producera el på ett rent sätt, varför ska man då subventionera fossil elproduktion i Sverige?
Ekonomiskt är det inte alls små summor det handlar om. Två miljoner ton, som gasverken beräknar att släppa ut, innebär ju utsläpp till ett värde av ½ miljard kronor. Om det nu är som miljöministern säger i svaret, att han vill ha ny energiproduktion, varför ger han då ½ miljard i subvention till de aktörer som vill släppa ut mer koldioxid i stället för att stödja dem som vill producera ren energi? I regeringens budget får man i stället avvecklade stöd. Det är väldigt svårt att förstå. Förorenare får betalt - det är det som är regeringens linje i energifrågan.
Jag var på Naturvårdsverkets klimatforum i onsdags och hörde på miljöministerns tal där. Då sade miljöministern att Sverige ska vara ett föregångsland på klimatområdet - det hoppas jag att det blir också, även fortsättningsvis - och att vi ska vara en fossilfri, miljödriven ekonomi i stark tillväxt. Det är ju bara att uppmuntra det. Men hur stämmer de här vackra orden överens med de beslut som nu har legat på regeringens bord, att bara ett par veckor före klimatkonferensen på Bali besluta om miljardstöd till några av de största utsläppare av växthusgaser som Sverige har? Jag delar verkligen inte miljöministerns uppfattning i svaret att det här kommer att gå obemärkt förbi och inte kommer att påverka Sveriges trovärdighet i klimatfrågan. Tvärtom vet jag att andra länder följer väldigt noggrant vad som händer internationellt och hur fördelningen ser ut, och jag är väldigt rädd för att det här kommer att minska Sveriges trovärdighet.
Miljöministern hänvisar också till klimatberedningen i svaret. Men i verkligheten är det ju så att miljöministern låser upp klimatberedningen genom att fatta beslut efter beslut som minskar beredningens verktygslåda att verka för minskade utsläpp. Då blir det mycket svårare för klimatberedningen att komma fram till några relevanta förslag.
Nu har precis Naturvårdsverket kommit med ett pressmeddelande här om att tilldelningen av utsläppsrätter försenas och att det kommer att ta minst fyra-sex veckor innan det kommer något förslag på grund av att EU-kommissionen har väntat. Är inte det ett väldigt bra tillfälle att säga att det här förslaget om tilldelning som man nu kommit med inte var särskilt genomtänkt och att man gärna vill avvakta och höra beredningens synpunkter på det innan man går vidare? Kan man inte avvakta med beslutet tills klimatberedningen har kommit med sina förslag?
Anf. 79 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Först vill jag säga att jag uppskattar Per Bolunds erkännande av delar av beslutet. Det bekräftar också det som jag i själva verket menar: Det finns större likheter mellan den nuvarande regeringen och riksdagen som helhet än vad det ibland kan låta som under debatten.
Sedan kan jag inte låta bli att konstatera att förra gången vi stod här och förde debatt så gällde det industrin. Då målades ut väldiga hot om att vi skulle gynna energisektorn på industrins bekostnad. Jag dementerade det då. Per Bolund skrev till och med en stor artikel där det gällde att ytterligare varna för industrins läge.
Nu visade det sig i själva verket att det var en fullständigt ogrundad oro. Det kan vara bra att ha det i minnet inför nästa steg, när det nu är ny oro och nya förespeglingar om hot som väntar bakom hörnet.
Ja, vi vill ha en fossilfri, miljödriven ekonomisk tillväxt. Det är i själva verket spelregler precis anpassade för det som vi nu bygger upp. Per Bolunds hela argumentation bortser helt från att Sverige inte är i ett ensamt lufttomt rum, utan vi är både en del av samma atmosfär som tar emot klimatutsläppen - oavsett om de sker i Sverige eller i ett grannland - och en del av en integrerad energimarknad. Det skulle tvärtom vara fel för klimatet och miljön om vi drev ut energiinvesteringar, flyttade utsläpp utomlands som dessutom skulle riskera att öka vid än mer ineffektiva energianläggningar.
När vi pratar om långsiktiga spelregler kan jag inte heller låta bli att påminna om att det som var grunden för Per Bolunds fråga på den här punkten var ett uttalande från Eon.
Men det är alldeles uppenbart att besluten om Öresundsverket inte byggde på några besked från alliansregeringen över huvud taget. Oavsett om det var löften eller inte är det klart att man från Öresundsverkets sida förväntade sig spelregler byggda på de besked som den tidigare majoriteten hade gett. Det är precis så det är. Den tidigare majoriteten hade redan gett de här beskeden. Det som nu Per Bolund är med och angriper är i själva verket en förbättring i förhållande till det som ni i Miljöpartiet själva var med och åstadkom i förra läget.
Det kan bli tråkigt att hålla på och upprepa sådant, men det är inte helt dumt att ändå vara lite medveten om vad man har gjort tidigare. Historien upphävs ju inte helt bara för att man hamnar ännu mer i opposition än tidigare.
Till sist kan jag bara konstatera att nästa steg i utvecklingen blir att vi ska ha en förändring av spelreglerna på europeisk nivå 2013 och framåt. Avgörande för utsläppen är i själva verket inte tilldelningsprinciperna i Sverige, utan det är höjden på taket för utsläpp i Europa som helhet. Där driver Sverige både att den tilldelningen ska sänkas och att den ska vara mycket restriktiv. Vi skulle tycka att det var av värde och intressant med ett gemensamt tak. Det får den mest verksamma effekten på minskade utsläpp.
Vi verkar för att vi ska ha så stor auktionering som möjligt i utsläppshandeln som helhet. Där kommer vi också att vilja att energisektorn i Europa utsätts för hundra procents auktionering. Det kommer i själva verket också att vara det som gör att vi mycket bredare på en energimarknad i Europa skapar de spelregler som ger de förutsättningar som Per Bolund vill ha och som trots allt, jag kan inte låta bli att påminna om det, skulle vara svåra att ordna om inte Sverige också vore medlem i EU.
Anf. 80 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Min oro för industrin, som jag också tog upp i en artikel, baserade sig ju på ministerns svar eller kanske snarare bristen på svar om hur fördelningen skulle ske. Det besked jag fick i debatten var just att vi inte skulle ändra någonting, vi skulle bara skära inom alla sektorer. Det var jag orolig för. Som tur är har ministern ändrat sig i det fallet. Det tycker jag är väldigt bra.
Miljöministern hävdar som vanligt att Miljöpartiet var delaktigt i det ursprungliga beslutet om tilldelning av utsläppsrätter. Det är visserligen sant, men ministern missar ju att det har skett en hel del sedan dess. Utvecklingen har gått framåt. Det har gått ett par år sedan det beslutet togs. Med anledning av de senaste årens många klimatlarm, som jag hoppas att ministern inte har missat - kommissionens beslut var faktiskt att skära ned på den svenska bubblan - finns det väldigt starka skäl att ifrågasätta den tidigare inriktningen.
Vi tog vårt beslut med en opposition här i riksdagen som hade en helt annan inställning i klimatfrågan än den som finns nu. Det fanns krafter här i riksdagen som mer än gärna hade slutit upp på en betydligt mer generös tilldelning av utsläppsrätter än den som vi lyckades pressa ned regeringens förslag till. Man kan säga att vi tog vårt beslut när vi hade ett väldigt motstånd, både i opinionen och från politiskt håll medan ni har att fatta beslut med en aldrig tidigare skådad klimatopinion i ryggen. Att ni inte åstadkommer mer är minst sagt svagt, måste jag säga. Att gå framåt i motvind är betydligt svårare än att stå stilla i medvind, men det är det som regeringen ägnar sig åt nu, tyvärr.
Jag kan garantera miljöministern att vi aldrig skulle gå med på en sådan fördelningsplan i dag som innebär ökade utsläpp från fossil elproduktion. Vi tycker att det är ett steg som gör att Sverige går bakåt i klimatfrågan. Det är verkligen inte Miljöpartiets politik.
En intressant fråga gäller utsläppshandelssystemet som ju är en del av klimatarbetet. Men vi har också ett Kyotoåtagande som är det totala målet för hela Sveriges utsläpp. Om fossil energi ska stå för en ökad produktion av växthusgaser - och klimatstationen 2008 konstaterar att med nuvarande beslut kommer utsläppen från energisektorn att öka - tycker vi att det vore intressant att höra vilka sektorer som ska göra neddragningar i stället så att Sverige kan nå sina Kyotomål. Inte tänker väl ministern släppa Kyotoåtagandet, hoppas jag. Det här motsvarar, som jag sade, ½ miljon bilar. Då är frågan: Är det bilisterna som ska stå för neddragningen och hur ska i så fall det ske? Eller är det kanske jordbrukssektorn som ska sköta neddragningarna i stället, när nu energisektorn uppenbarligen inte ska göra det.
Jag blir inte lugnad av ministerns besked. Jag tycker att det är en väldigt konstig politik att dra ned utsläppsrätter för befintliga verk, där investeringar redan är gjorda. Det är i och för sig en bra fördelning, men att sedan ge de utsläppsrätterna till nya verk, där investeringar inte är gjorda, som en ren subvention av ny elproduktion med fossila bränslen som ökar utsläppen från energisektorn i Sverige. Det är en väldigt underlig politik.
Vi har också sett att det börjar hända saker i EU. I Svenska Dagbladet i dag står det att Sverige kan få krav på sig att ha upp till 55 procent förnybar energi i sin elmix. Det är någonting som jag välkomnar. Jag tycker att det är ett väldigt bra krav.
Men jag vill verkligen gärna veta hur ministern tycker att vi ska kunna uppnå det när man samtidigt ökar utsläppen med 3 procent på Sveriges totala utsläpp från just energisektorn. Hur ska vi då kunna uppnå en hållbar energiproduktion i framtiden? De här verken kommer tyvärr inte bara att stå här under miljöministerns tid som minister utan de kommer att stå här i kanske 50 eller 100 år framåt och fortsätta släppa ut koldioxid. Vi tycker att det är väldigt tråkigt att regeringen nu binder upp oss för lång tid framöver i en osund energiproduktion som Sverige i stället borde verka för att avveckla så fort som möjligt.
Anf. 81 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Först ger ju Per Bolund en omfattande beskrivning av besvikelsen över misslyckanden från den förra tiden i majoritet. Jag kan ha förståelse för det. Den kan vara värd att komma ihåg framöver också när vi för nya diskussioner.
Men jag vill ändå konstatera att vi följer fördelningsprinciperna i riksdagsbeslutet. Det angav jag förra gången, och det kunde jag redan då med säkerhet säga skulle ge de effekter för industrin som nu också är bevisade. Nu tycker Per Bolund att vi i själva verket borde frångå riksdagsbeslutet. Nej, så enkelt ska inte klimatpolitik skötas. Jag menar att många förändringar behövs framöver. Men vi ska inte hela tiden hålla på och rucka på spelreglerna för enskilda anläggningar eller för sektorer och branscher som måste kunna lita på att förutsättningar som är givna både av tidigare majoriteter och nuvarande har något slags hållfasthet.
Däremot blir det ett, ska jag säga orimligt resonemang där det låter som om utsläppen i Sverige nu skulle öka jämfört med tidigare. I själva verket är det så att hela effekten av den tilldelning som nu görs är en väsentlig minskning av tilldelningen av utsläppsrätter jämfört med vad som skedde med den förra majoritetens fördelningsplan. Det är faktum. Utsläppen minskar, och utsläppen minskar dessutom kraftigt för handelssystemet som helhet i Sverige.
Det bekräftar också oron. Har Per Bolund, trots att Per Bolund allmänt sett är en mycket väl påläst politiker och skicklig debattör, ändå inte missat en del av grunderna med systemet? Det är inte att vi arbetar med hur utsläppen från den enskilda anläggningen hit eller dit är utan det läggs ett tak. Vi skapar spelregler som innebär en marknad där förorenaren får betala för sina utsläpp och där det sedan sker utsläppsminskningar där de är som mest effektiva. Det är själva grundtanken med utsläppshandeln. Det är ett sätt att få ut största möjliga utsläppsminskning, största möjliga förbättring för klimatet till lägsta möjliga kostnad.
Det är precis så vi också inom nu möjliga ramar har fördelat detta, men vi vill gå än längre i nästa period för att vi ska få ett ännu mer effektivt system. Taket ska ligga lägre, vi ska gå mot ett europeiskt tak, i ökad utsträckning europeisk tilldelning och vi ska öka andelen auktionering. Vi inleder detta redan nu genom att utsätta energisektorn för ändrade spelregler i den meningen att den stora delen av utsläppsrätterna nu omedelbart kommer att hänvisas till marknaden som helhet. Det är i praktiken detsamma som i stort sett hundra procent auktionering. Där går Sverige i själva verket före Europa. Det är effekten av det som nu sker. Det ska inte beskrivas på något annat sätt.
Anf. 82 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Det har jag inte heller gjort. Miljöministern uppmärksammade i sitt förra anförande att han tyckte att det var bra att utsläppsrätter har dragits bort från den befintliga energiproduktionssektorn. Men det underliga med beslutet är att man samtidigt kastar utsläppsrätter på nytillkommande verk. Om jag hade satsat på ett befintligt verk och hade fått borttaget alla rättigheter för utsläpp av koldioxid, och sedan hade mina konkurrenter fått en jättestor subvention av regeringen för ett nytt kraftverk som inte ens är byggt än, hade jag blivit fly förbannad. Det är en konstig prioritering av resurser.
Det stämmer inte att förorenarna får betala när man ger gratis utsläppsrätter till dem. De får betalt. Det är det som är det underliga. Man planerar för utsläpp av två miljoner ton koldioxid och får då gratis tilldelning av dem. Man kan sälja energin samtidigt som man är tvungen att betala för utsläppsrätterna. Det är den underliga kalkylen. Det är svårt att förstå varför regeringen vill fortsätta med en ohållbar politik med tanke på klimatlarmen.
Ministern säger också att utsläppen inte kommer att öka. Men den bedömningen gör inte expertmyndigheterna. Kontrollstation 2008 utgår från vad som kommer att hända med nuvarande beslut. Man säger att efter 2010 bedöms utsläppen öka något. Det beror på att utsläppen från den fossila energiproduktionen kommer att öka. Det är här jag oroas över ministerns svar. Om man inte skänker bort utsläppsrätter till energiproduktionen kommer den att flytta till andra länder. Jag utgår från att ministern menar kolkraft i Tyskland eller Danmark.
Men det är inte det som är alternativet. Jag delar ministerns uppfattning att vi behöver en ny energiproduktion i Sverige. Alternativet är antingen gas med subventioner eller att vindkraften byggs ut kraftigt. Det finns faktiskt planer på det i Sydsverige som skulle kunna subventioneras ännu mer. Ministern verkar tro att det är antingen fossila bränslen eller ingenting. Så är det inte. Det krävs att man fattar bra klimatbeslut. Det är det som fattas.
Anf. 83 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Jag håller med om att vi är överens i stora delar. Jag har också lagt märke till Per Bolunds erkännande av framstegen i beslutet.
Min invändning gäller att mycket av detta resonemang går ut på att vi skulle sitta här med slutna gränser, där det inte är så att spelregler etablerade i Sverige också påverkar i vilken grad utsläpp flyttar utomlands. Om vi får utsläppen att flytta utomlands kommer det i många fall att vara värre för klimatet eftersom utsläppen kommer från mer ineffektiva energianläggningar. Här handlar det om högeffektiv kraftvärme och en vartefter alltmer miljösäker produktion.
Vi bygger principerna på att förorenaren ska betala, men det är sant att ännu så länge i början av systemet kan vi inte tillämpa det systemet fullt ut. Vi går nu jämfört med många andra länder före genom att ha tilldelningen till energisektorn. Vi arbetar för att vi i nästa steg från 2013 ska ha en så bred auktionering som möjligt och en fullständig auktionering från energisektorn. Utsläppstaket kommer vartefter att sänkas. Redan nu sänks tilldelningen till Sverige, och utsläppen minskar. Vi arbetar nu för en allt tydligare sänkning också i nästa steg, vilket är förutsättningen för att vi ska nå också våra klimatmål. Självklart ska vi nå våra Kyotoåtaganden. Vi ligger redan långt framme där. Vi ska bli än bättre i nästa steg när vi siktar mot högre mål och mer långsiktiga insatser.
Jag konstaterar att utbyggnaden av förnybar energi nu går mycket snabbt. Dessutom satsar vi nu på förenklingar och förbättringar av de ekonomiska spelreglerna som ska skynda på det hela ytterligare. Också på den punkten finns det en stor överensstämmelse.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.