Tävlingsdjurskydd
Interpellation 2007/08:740 av Ehn, Tina (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-05-13
- Anmäld
- 2008-05-13
- Besvarad
- 2008-05-23
- Sista svarsdatum
- 2008-06-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 maj
Interpellation
2007/08:740 Tävlingsdjurskydd
av Tina Ehn (mp)
till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Djurskyddet i Sverige är en viktig fråga för de flesta människor; vad som är ett bra djurskydd diskuteras ofta och gränserna är uppenbart olika för olika djurslag och för olika verksamheter.
Att ha djur enbart för sällskap och där motivera ett gott djurskydd är lättare att acceptera, även om det uppstår problem och brister även här ibland. Men när vi håller djur för ett ekonomiskt vinnande uppstår en konflikt mellan djurskydd och möjligheten av en maximerad vinst. Ofta är intresset av djur och stimulansen av att arbeta med djur, av att också kunna få en vinst från djur, en mix av intressen.
I denna interpellation tänkte jag fokusera på hästar och speciellt vid och omkring tävlingsdjurskyddet, speciellt i samband med travsport.
Med jämna mellanrum kan man i medierna läsa om hästar som i samband med lopp på travbanan tvingats kapitulera av olika orsaker. Ibland har man sett bilder och kunnat läsa om trötta hästar med blod runt näsborrarna som kommit i mål. Skador i munnen på grund av bettverkan sägs vara ett utbrett problem. Flera utländska rapporter vittnar om att tävlingshästar lider av magsår. Detta är bara några av de exempel som uppmärksammats.
Att tävlingshästar drivs av att göra sitt bästa är väl ganska självklart, och att de som driver på också vill göra sitt bästa är kanske lika självklart, men var går gränsen för en maximerad prestation och en fara för hälsan? I denna verksamhet behöver banveterinärerna ha en tung och stor makt att avgöra när och om hästar ska delta eller ej.
Eftersom stora belopp av det som genereras inom trav och galopp hamnar som intäkter till staten måste det övergripande ansvaret också finnas i statens intressen.
Banveterinärerna är anställda av staten för att se till att djurskyddslagen efterlevs, en arbetsinstruktion är utfärdad men gjordes under tid som nu är passerad. Mycket händer inom hästsporten; frågan är om djurskyddet hinner med i utvecklingen. Något som bör ingå när staten skriver nytt avtal med sporten är att ställa krav på ett modernt och bra djurskydd. I takt med att sporten professionaliseras bör djurskyddet gå samma väg.
Avtalet mellan staten och sporten ska omförhandlas i slutet av juni 2008. I detta kommande avtal bör väl även finnas ett uttalat krav på ett framsynt och starkt djurskydd.
Med anledning av det nya avtalet vill jag fråga ministern:
Avser ministern att verka för ett krav på starkt djurskydd inom detta avtal?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:740
Webb-tv: Tävlingsdjurskydd
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:118 Fredagen den 23 majProtokoll 2007/08:118 7 § Svar på interpellation 2007/08:740 om tävlingsdjurskydd
Protokoll från debatten
Anf. 26 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Tina Ehn har frågat mig om jag avser att verka för ett krav på starkt djurskydd i det nya avtalet mellan staten och trav- och galoppsporten.
Precis som interpellanten nämner är djurskydd en mycket viktig fråga. I Sverige har djurskyddsfrågor en bred och djup förankring i människors medvetande, och principen att djur ska garanteras skydd ingår som en viktig del i det svenska kulturarvet. Djurskyddslagen slår klart och tydligt fast att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande. Lagstiftningen innehåller också generella bestämmelser om att djur inte får överansträngas och att de inte får agas eller drivas på med redskap som kan såra eller på annat sätt skada dem.
För att ta hänsyn till de särskilda risker från djurskyddssynpunkt som tävlingar med djur kan medföra finns även särskilda regler. Av dessa framgår att djur inte får tränas för eller användas vid tävling på sådant sätt att de utsätts för lidande. Med lidande menas både fysiskt och psykiskt lidande.
Ett djur som tränas för eller används vid tävling ska, enligt bestämmelserna, vara fritt från skada och sjukdom som kan antas förorsaka lidande. Den som tränar eller tävlar med djur ansvarar dessutom för att de prestationskrav som ställs är anpassade till det enskilda djurets förmåga. Djur får heller inte dopas eller utsättas för andra otillbörliga åtgärder som påverkar djurets prestationsförmåga eller temperament. Därutöver finns även bestämmelser om att utrustning som används till hästar ska vara väl anpassad, utformad och anbringad samt i ett sådant skick att den inte orsakar skador eller sjukdom.
De nyss nämnda bestämmelserna innebär även att det som huvudregel ska finnas en veterinär vid offentliga tävlingar med djur. Veterinären ska besiktiga djuren och tävlingsområdena och har rätt att stoppa eller förbjuda en tävling eller ett visst djur från att delta i tävlingen.
Regeringen förordnade den 11 december 2006 en särskild utredare med uppgift att se över den nuvarande djurskyddskontrollen vid tävlingar med djur och överväga hur denna bör vara organiserad. Utredaren presenterade i november 2007 sina förslag i betänkandet
Bättre djurskydd - mindre krångel
, (SOU 2007:86), där det bland annat föreslås att ban- och tävlingsveterinärerna inte längre ska behöva vara anställda av Jordbruksverket utan i stället förordnas av länsstyrelsen. Sammanfattningsvis leder förslagen enligt utredaren till enklare bestämmelser med en minskad administration och med lägre kostnader för tävlingsdeltagarna, samtidigt som djurskyddet förbättras. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en proposition i ärendet.
Tina Ehns fråga handlar också om det avtal som finns mellan svenska staten och trav- och galoppsporten. Avtalet reglerar ansvarsförhållandena mellan staten, Svenska Travsportens Centralförbund, Svensk Galopp och AB Trav och Galopp. Nuvarande avtal löper ut den 30 juni 2008, med möjlighet till sex månaders förlängning om parterna är överens om det. Innehållet i avtalet är föremål för diskussioner mellan staten och trav- och galoppsporten. Jag har noterat Tina Ehns önskan om ett uttalat krav på ett framsynt och starkt djurskydd i det kommande avtalet. Frågan om ett gott djurskydd vid tävlingar med hästar ser jag som mycket viktig, och den kommer också fortsatt att vara en angelägen fråga för regeringen. Hur det exakta innehållet i avtalet kommer att se ut avgörs efter diskussioner mellan parterna och är därför för tidigt att gå in på i dagsläget.
Anf. 27 Tina Ehn (Mp)
Fru talman! Jag får börja med att tacka så mycket för svaret från jordbruksministern. Jag är glad att få möjligheten att ta upp denna fråga i dag med tanke på att det häromdagen var sista dagen för inlämnande av interpellationer före sommaren. Det här är en av dem som kom in i sista stund. Det är betydelsefullt för mig att ta upp frågan, och jag är tacksam att ministern tar sig tid att besvara interpellationen i dag. Jag kan förstå att det är problem när det kommer osedvanligt många interpellationer i sista stund, som det nu gjorde.
För mig är det viktigt att få lyfta fram denna fråga inför ett nytt avtal som ska skrivas - det är det som håller på att ske nu. Jag noterar i svaret att på frågan om att ställa djurskyddskrav i kommande avtal i framtiden, vilket man kan hoppas, får jag ett svävande svar. Det är det jag kanske hade förväntat mig att få.
Svaret är en upprepning av vad lagen säger och vad ambitionerna är, hur det borde vara. Men är det så i verkligheten? Banveterinärerna är förvisso veterinärer och väldigt kompetenta. De har att följa sina instruktioner i det som kallas för banveterinärinstruktionen. Man lägger ett stort ansvar i banveterinärers händer. Man litar till att de har de verktyg som de behöver och att de hinner med det som vi tar för givet att de ska hinna med, hinna kolla upp om alla hästar är okej. Det är hetsigt, och travhästar vill springa. De är tränade för det, de brinner och de vill i väg. Samtidigt finns det begränsningar för att hinna göra noggranna undersökningar före start. Hela tävlingen är planerad, den ska sändas i tv, och man har förtidsvad att ha hänsyn till.
Spel på hästar är ett stort och viktigt folknöje för många. Vadhållningen har utvecklat sig via Internet, och det är ett nöje för människor. Det är både ett nöje och ett blodigt allvar för hästen. Det som är viktigt är att också djurskyddet utvecklas i samma takt som sporten i sig och att det håller lika hög status som själva travsporten. Även om det är mycket som är okej inom travsporten och man jobbar med mycket, kanske det går att ifrågasätta saker som har att göra med möjligheter att se till att hästarna mår bra enligt djurskyddslagen.
Ett scenario är att bettet ofta utlöser en tungrörelse som en sväljreflex eller att hästen vill minska obehaget från bettet mot lanerna i munnen. När hästen gör det lägger sig gomseglet som ett lock mot svalgtaket och förhindrar att saliv kommer in i luftstrupen. Om hästen är starkt andfådd tvingas luft trots reflexen förbi gomseglet, och musklerna blir anpassade efter hand. Sedan sluter inte gomseglet tätt och blir utsatt för friktioner. Hästen får ett snarkande ljud vid ansträngning.
Det blir slappt, och man kan göra olika saker. Ibland amputeras gomseglet bort. Man kan också angripa symtomet genom att binda fast tungan så att hästen inte kan svälja eller avlasta ett ömmande område från bettets tryck med hjälp med en tungrörelse. Då kan hästen förändra sitt läge med huvudet för att få bettet att verka mindre ömmande. Man kan lägga ytterligare saker på hästen som käkremmar och annat. Det är väldigt mycket teknik runt det hela. Allting gör man för att hästen ska springa effektivt och inte störas.
Man kan tycka att allting är frid och fröjd när symtomen försvinner. Men jag tror att det kanske finns anledning att ställa krav på ett modernare djurskydd inom en verksamhet som travar eller galopperar i väg, kan man säga, och som inbringar inkomster till staten. Djurskyddet behöver utvecklas i samma takt som sporten. Därför trycker jag på i denna fråga och vill fortsätta diskussionen.
Anf. 28 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Låt oss konstatera att det finns olika typer av tävlingar med djur. Lagstiftningen reglerar all denna verksamhet. Vi talar då om verksamhet som inte alltid handlar om spel med pengar utan som innebär att till exempel hästar används till dressyrtävlingar, hopptävlingar eller fälttävlan, men också nya verksamheter som kanske inte har bedrivits så ofta och så länge i Sverige som westerntävlingar där olika moment utförs som vi inte har jättestor kunskap om. Vi måste ha en lagstiftning som omfattar alla typer av verksamheter och inte bara inrikta oss på att ta med speciella bestämmelser i ett avtal som endast omfattar en del av den verksamhet som kan bedrivas med djur, i detta fall mest travtävlingar. Den måste omfatta all verksamhet.
Trots detta säger jag att vad som kommer att ingå i det kommande avtalet blir föremål för en diskussion, precis som jag sade i mitt skriftliga svar, mellan staten och hästsportens organisationer. Sådana diskussioner kommer att behöva inledas under sensommaren för att få det färdigt nästkommande årsskifte. Jag kommer att initiera det, för jag tycker att det är viktigt att vi upprätthåller ett gott djurskydd i samband med hästtävlingar, inte bara de tävlingar som det handlar om i avtalet utan alla andra tävlingar. Det man då kan diskutera är om vi kan hjälpas åt för att sprida kompetens och information om de bestämmelser och den lagstiftning som finns på området. Där kan staten hjälpa till genom att stödja forskning och kunskapsöverföring på området.
Jag tar alltså med interpellantens synpunkter inför de kommande diskussionerna om ett nytt avtal.
Anf. 29 Tina Ehn (Mp)
Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret.
Det är självklart så att alla djur ska omfattas av djurskyddet och även alla djur i tävlingsverksamheter.
Jag har fokuserat en del på just travsporten i den här interpellationen på grund av det avtal som ska skrivas mellan staten och Aktiebolaget Trav och Galopp. Tidigare har man i de här avtalen markerat en ambition att tillse en bred och folklig förankring i sporten. Men jag kan tänka mig att det finns ett utrymme för diskussioner om och synpunkter på hur det står till med djurskyddet och hur man kan utveckla det, för det måste ju ställas utom allt tvivel att man som banveterinär inte hamnar i en risk för konflikter.
Det som jag vill peka på är att moderniteten inom den här sporten lite grann har sprungit förbi veterinärorganisationerna, och vad jag förstår ändrar inte Tävlingsdjursutredningens förslag på detta. Det ska ju stå utom allt tvivel att det inte finns några konflikter mellan de olika områdena. Det är därför som jag ställer de här frågorna, utan att vara expert på vare sig trav eller galopp. Däremot har jag ganska stor personlig erfarenhet av hästar och deras beteende, vilket jag förstår att även jordbruksministern har. Vi vet också hur samarbetsvilliga de kan vara och hur enorma deras prestationer många gånger kan vara.
Anf. 30 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag förstår Tina Ehns fråga och menar att vi genom systemet som vi har med ban- och tävlingsveterinärer ser till att djurskyddet efterlevs i tävlingssituationer, alltså inte i bara de som handlar om spel utan i alla tävlingssituationer.
Som jag sagt tidigare slår djurskyddslagen klart och tydligt fast att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande. Men det är då viktigt att påtala, som också interpellanten gör, att saker och ting förändras. Utrustning utvecklas och nya metoder kommer till. Det är då viktigt att forska och kompetensutveckla på det här området så att vi hänger med lagstiftnings- och förordningsmässigt.
Det är också viktigt att poängtera, eftersom jag inte sagt detta tidigare, att den konflikt som kan uppstå mellan djurskyddsintressen och ekonomiska drivkrafter i spelsituationer är en fråga som övervägs varje gång vi överväger förändringar och kompletteringar i djurskyddslagen. Det kan handla om lantbrukets djur som hålls i en produktion som ska ge lönsamhet, men det kan också handla om hästar i en tävlingssituation.
Låt mig slutligen i det här inlägget, fru talman, slå fast att vi inte kan reglera saker och ting i avtal med en part. Det måste vi göra i lag och förordning. Däremot kan vi i avtal be någon att ytterligare informera sina medlemmar, organisationer eller liknande, men vi kan inte slå fast bestämmelser i avtal. Det känner vi inte i den svenska författningen.
Anf. 31 Tina Ehn (Mp)
Fru talman! Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Djur får inte överansträngas. Inte heller får de agas eller drivas på med redskap som lätt kan såra eller på annat sätt skada djuret. Om ett djur är sjukt, skadat eller på annat sätt genom sitt beteende visar tecken på ohälsa ska djuret snarast ges nödvändig vård, vid behov av veterinär, eller andra åtgärder vidtas, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att djuret måste avlivas omedelbart. Djur får inte tränas för eller användas i tävling på sådant sätt att de utsätts för lidande. Detsamma gäller vid film, videogram eller televisionsinspelning och föreställning eller annan förevisning som anordnas för allmänheten.
I samband med detta har jag fått vetskap om ett annat problem, att klinikerna som finns vid travbanorna, som i och för sig är väldigt välutrustade, i allmänhet är stängda när tävlingarna pågår. Jag undrar om det är lämpligt. Man kan få skicka hästarna flera mil för behandlingar.
Vad jag förstår kan man i alla fall ställa krav i de här avtalen. Jag vet att det till exempel finns särskilda satsningar inom svensk hästsport som ingår i avtalet. Det vore intressant om jordbruksministern kunde utveckla vad det finns för möjligheter.
Jag hoppas att frågan kommer att tas på allvar, annars är det möjligt att jag återkommer i frågan.
Anf. 32 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag ber att få tacka för interpellationen, för jag tycker att det är viktigt att vi diskuterar den här saken, och gör det i en positiv andra, men också att vi gör det på ett sådant sätt att vi ständigt försöker förbättra verksamheten, så att vi undviker att djur skadas eller utsätts för lidande. Detta måste vi som sagt göra ständigt och jämt, inte minst därför att utvecklingen ständigt går framåt.
Låt mig därtill konstatera att vi svårligen kan ålägga privata verksamheter att ha öppet på speciella tider. Detta sagt apropå påståendet att vi skulle ålägga en verksamhet, i detta fall en veterinärklinik, att ha öppet. Jag ser stora svårigheter att i en öppen demokrati göra detta.
Däremot övervägs det nu, apropå den utredning som vi tillsatt och de synpunkter som vi har fått in från den, om vi ska ålägga ban- och tävlingsveterinärer att utföra akutsjukvård på djur som används i tävlingsverksamhet. Så är det inte i dag. Men i den situation som kan uppstå kan man överväga om ett sådant åläggande ska införas i någon förordning.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.