Tågtrafiken på Uven
Interpellation 2008/09:358 av Olovsson, Fredrik (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-02-25
- Anmäld
- 2009-02-25
- Besvarad
- 2009-03-13
- Sista svarsdatum
- 2009-03-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 25 februari
Interpellation
2008/09:358 Tågtrafiken på Uven
av Fredrik Olovsson (s)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
Staten har via Rikstrafiken meddelat att man från halvårsskiftet inte avser att fortsätta att delfinansiera järnvägstrafiken mellan Uppsala och Norrköping via Heby, Sala, Västerås, Eskilstuna, Flen och Katrineholm, populärt benämnd Uven. Tågtrafiken på sträckan fyller en viktig funktion varför statlig finansiering är högst berättigad.
Min fråga till statsrådet är om hon avser att vidta några åtgärder för att garantera fortsatt statligt stöd till denna tågtrafik.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:358
Webb-tv: Tågtrafiken på Uven
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:84 Fredagen den 13 marsProtokoll 2008/09:84 6 § Svar på interpellation 2008/09:358 om tågtrafiken på Uven
Protokoll från debatten
Anf. 42 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Fredrik Olovsson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att garantera statligt stöd till tågtrafik på den så kallade Uvenlinjen.
Fredrik Olovsson ställde exakt samma fråga till mig för skriftligt svar så sent som i januari i år. Jag har inget annat svar än det jag gav för en dryg månad sedan. Rikstrafiken disponerar anslaget för Trafikavtal och det är lämpligt att det är den myndigheten som avgör vilken trafik som ska prioriteras inom ramen för dess uppdrag.
Anf. 43 Fredrik Olovsson (S)
Herr talman! Som säkert de flesta förstår var jag inte nöjd med det skriftliga svar som jag fick från ministern. För att få en diskussion om statens indragna stöd till tågtrafiken på Uven valde jag att skriva en interpellation i samma ärende.
Uven kanske man ska börja med att förtydliga. Det är tågtrafiken på sträckan Uppsala-Norrköping över Västerås, Eskilstuna, Flen och Katrineholm bland annat. I dag står staten för 16 miljoner av det underskott som den här trafiken genererar. Men Rikstrafiken har meddelat att man inte avser att fortsätta med det från den 1 juli i år.
Regeringen har helt enkelt varit för snål med pengarna. Det är väldigt beklagligt, eftersom den här tågtrafiken är väldigt viktig. Uven hanterar ungefär en miljon resenärer och binder ihop Mälardalen och den fjärde storstadsregionen som man brukar kalla Norrköping och Linköping.
Det är en tågsträckning som binder samman många olika arbetsmarknadsregioner och flera universitets- och högskoleorter men också Västra och Södra stambanan med västra Mälardalen och Dalarna. Resenärer till och från de destinationerna är hänvisade till Uven och byter tåg i Katrineholm eller Norrköping för att komma vidare med X 2000.
Att staten på det här sättet drar sig undan sitt ansvar tycker jag är väldigt beklagligt. Att det dessutom sker mitt i en allvarlig jobbkris gör det ännu mer obegripligt. De varselsamordnare som regeringen har utsett från Sörmland har lyft in just fortsatt stöd till Uven som en viktig åtgärd för att mildra de effekter av varsel och arbetslöshet som inte minst Eskilstuna men också andra orter på den här sträckan har drabbats av.
Hittills har vi inte fått ett enda positivt besked från regeringen på någon av de åtgärder som varselsamordnarna har fört fram. Jag hoppas att det kan vara dags för infrastrukturministern att bryta den usla trenden och ge regionen åtminstone
ett
positivt besked.
Om regeringen drar sig undan sitt ansvar kan det få två konsekvenser. Antingen läggs tågtrafiken ned helt eller så dras den ned på en nivå som gör att väldigt många får svårt att resa på ett rimligt sätt. Det kommer att förvärra jobbkrisen. Eller så får kommunerna gå in och täcka upp när staten drar undan sina pengar. Därmed förvärras välfärdskrisen.
Vi vet att kommunerna redan i dag står i en väldigt svår ekonomisk situation, bland annat för att regeringen har valt att genomföra stora orättvisa skattesänkningar i stället för att stärka välfärdssektorn. I stället för att kunna hålla uppe kvaliteten i äldreomsorgen och skolan riskerar kommunerna längs den här sträckan att få fylla på när infrastrukturministern drar bort sina pengar.
Det hålet i den kommunala ekonomin ska läggas till de andra hål som redan har skapats för att regeringen har förstört trygghetssystemen. Kostnaderna för socialbidragen ökar i rask takt i de här kommunerna till följd av den trygghetskris som följer i spåren av försämringar i a-kassa och sjukförsäkring.
Med tanke på allt det här undrar jag om inte infrastrukturministern är beredd att ompröva sitt svar till mig som jag fick på min fråga. Borde inte ministern åtminstone kunna ge regionen
ett
positivt besked i den flod av negativa åtgärder som ni har åstadkommit så här långt?
Anf. 44 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Jag vänder mig till Fredrik Olovsson med anledning av interpellantens betoning av vikten av Uventrafiken och denna tåglinje. Jag har absolut ingen anledning att betvivla denna vikt och funktion som Uvenlinjen har. Men det svarar inte på frågan vem som är ansvarig för notan, för att betala för tåglinjen. Den har jag beskrivit för Fredrik Olovsson i det tidigare svaret.
Det finns sedan många år en uppdelning vad gäller kollektivtrafiken mellan vad som är ett ansvar för kommuner och landsting och vad som är ett statlig ansvar. Det regionala ansvaret är för den lokala och regionala kollektivtrafiken, medan staten genom Rikstrafiken har ett ansvar för interregional kollektivtrafik.
Att kommuner och landsting har ett ansvar för den inomregionala kollektivtrafiken innebär att de har just det verktyget för att skapa förutsättningar för regional utveckling utifrån sina prioriteringar. Det tänker jag fortsätta att värna om.
Det är passande att upprepa en historia här. Fram till 2002 betalade SJ för den trafikerade vägsträckan Västerås-Katrineholm som SJ själv förlängde till Norrköping. Rikstrafiken gjorde 2002 en överenskommelse med Mälardalstrafiken om att trafiken på den tidigare av staten upphandlade sträckan ska ingå i Timtrafiken, och då förlängdes den till Uppsala.
Men under den här tiden utvecklade Rikstrafiken principer och kriterier för när och på vilken nivå som myndigheten ska engagera sig. Om jag upprepar det historiska perspektivet bedömde Rikstrafiken 2005 att det knappast är rimligt med ett långsiktigt stöd till trafiken utifrån Rikstrafikens uppdrag. Samtidigt mötte man regionernas behov av en övergångsperiod för att på ett rimligt sätt både ta ansvar för och värdera trafiken.
Dessutom redovisade Rikstrafiken så sent som i december 2008 en ny rapport där man har uppdaterat den några år gamla utredningen om just Uventrafiken. Myndigheten gör återigen en bedömning som motsvarar den man gjorde efter den diskussion som uppstod 2005.
Det man säger är att trafiken har en liten andel interregionalt resande och att den interregionala tillgängligheten för berörda kommuner är god och acceptabel för samtliga utifrån Rikstrafikens kriterier. Det kan låta fyrkantigt, men Rikstrafiken har olika kriterier när de gör sina bedömningar av när de ska vara en aktiv part.
Vi har alltså regelsystem med en mycket tydlig ansvarsfördelning, och det är ett tidigare ställningstagande och ett tidigare beslut som har sitt ursprung från 2005 som Rikstrafiken nu genomför.
Anf. 45 Fredrik Olovsson (S)
Herr talman! Infrastrukturministern har närmast gjort det till en konstform att lämpa över det ekonomiska ansvar som hon borde ta på landets kommuner och landsting.
Det gäller inte bara Uven utan också till exempel Citybanan där välfärdssektorn nu får bära en stor del av ansvaret. Där ska Sörmland stå för 600 miljoner, en investering som infrastrukturministern och staten borde stå för. Bara för Landstinget Sörmland, som Centerpartiet för övrigt har varit med och kört i botten ekonomiskt, handlar det om att förutom stora sparbeting nu också få fram 300 miljoner till infrastruktur utanför länets gränser. De nio kommunerna ska dela på lika mycket.
Infrastrukturministern har till och med varit tvungen att föreslå riksdagen en lagändring för att det ska vara lagligt att göra så. Tidigare har det inte varit tillåtet. Det handlar självklart om att flytta resurser från välfärdssektorn, och jag kan garantera att det inte handlar om en önskan från kommunerna att behöva ta detta ansvar.
Den borgerliga regeringen har helt enkelt slarvat bort så mycket pengar på oansvariga skattesänkningar att ni inte har möjlighet att ta ansvar för det en regering borde ta ansvar för. Detta ansvar får i stället tas regionalt och lokalt, och då försvinner pengarna från äldreomsorg, vård och skola.
Dessutom skyller Åsa Torstensson ifrån sig på Rikstrafiken. Hon har inget ansvar för någonting. Men det är faktiskt ministern som är ansvarig, både för de resurser som Rikstrafiken har och det uppdrag som regeringen ger till Rikstrafiken.
Ulrica Messing gick förra gången det var tal om att dra in pengar, 2005, in och såg till att det kom fram resurser och att man kunde fortsätta ta ett statligt ansvar på den här sträckan. Varför klarar inte en borgerlig minister av det som en socialdemokratisk minister klarade av?
Jag kan heller inte förstå hur regeringen resonerar när man ser det så snävt när det handlar om tågtrafikens betydelse för exempelvis miljön. En miljon tågpassagerare riskerar nu att få leta upp ett annat färdsätt, och jag kan garantera ministern att det inte kommer att bli cykel. De målsättningar som regeringen vill uppnå i sin klimatproposition har inga förutsättningar att nås om man börjar med att ta rejäla kliv åt fel håll.
Den bild som växer fram i alla fall för mig är att regeringen tar lätt på välfärdskrisen när man fortsätter att dumpa stora kostnader på landets kommuner och landsting som redan i dag varslar och säger upp personal i äldreomsorg och skola. Regeringen tar dessutom ett felsteg i klimatarbetet när man på det här sättet riskerar att flytta en miljon passagerare från klimatsmarta tåg till vägtrafik. I bästa fall blir det buss men sannolikt för det mesta bil.
Regeringen tar uppenbarligen också lätt på arbetspendlingen när man genom att svika Uven försvårar den långväga arbetspendlingen - mitt i en brinnande jobbkris, där just pendlingen kommer att vara väldigt viktig. Lyssna på era egna varselsamordnare! De vill att ni ska fortsätta att stötta den här trafiken. Det skulle vara en viktig åtgärd för jobben i regionen. Borde inte politiken hänga ihop så mycket att också infrastrukturministern bidrar till detta viktiga arbete?
Anf. 46 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Nu har jag en fråga till interpellanten med anledning av att han tog upp Citybanan. Det kanske vore på sin plats att Fredrik Olovsson kom ihåg var det ingångna ekonomiska avtalet och medfinansieringen av Citybanan kom ifrån vad gäller landstingens delaktighet. Det är just socialdemokratiska initiativ.
Under tiden har Citybanans kostnadsberäkningar flugit dramatiskt i höjden, och naturligtvis var det ganska naturligt när vi prioriterade att göra en översyn av Citybanans kostnader att också kringliggande regioner blev aktiva. Vi var mycket tydliga med behovet av att hitta en spårlösning för Citybanan som också skapade förutsättning för den större regionala arbetsmarknaden, och därav utvecklas detta till ytterligare en medfinansiering. Detta är i sig inget nytt, utan det har ju Socialdemokraterna arbetat med mycket.
Tillbaka till Uven: Tågtrafik och kollektivtrafik är oerhört avgörande för större arbetsmarknadsregioner, och är det någon som har prioriterat detta är det jag och alliansregeringen med anledning av det arbete som nu pågår. Dels prioriterar vi att förbättra infrastrukturen, både när det gäller vägar och järnvägar, så att underhåll och nybyggnation tar fart med ett högre tempo, dels handlar det om att den regionala nivåns delaktighet stärks och blir tydlig, för det är där man gör rätt prioriteringar. Det är där man ser rörelsemönster. Det är där man ser vilka bristerna är när det gäller varför en rundad arbetsmarknadsregion inte kan utvecklas.
Jag kommer att fortsätta arbetet med detta, och det innebär också att det finns ett stort regionalt ansvar. Men jag måste också fråga Fredrik Olovsson: Innebär din syn på kollektivtrafik att det regionala och lokala huvudmannaskapet inte längre ska vara aktuellt för kollektivtrafik, alltså den trafik som berör daglig skolpendling eller daglig arbetsmarknadspendling? I så fall är det något nytt som Socialdemokraterna härmed tar initiativ till.
Det pågår ganska mycket arbete här och nu vad gäller att göra en åtgärdsplan i syfte att både tänka i termer av större arbetsregioner och bejaka dem. Där är man i Mälardalen i allra högsta grad aktiva och har mycket tydligt visat detta i sitt engagemang och nuvarande arbete.
När det gäller den specifika Uventrafiken var det ett initiativ som påbörjades under den socialdemokratiska regeringen. Rikstrafiken sade tydligt att det inte var rimligt att Rikstrafiken tar ansvar för den typen av trafik, därav beslutet om en övergångstid.
Parallellt med den översyn av åtgärdsplanerna som görs kan jag icke desto mindre se att vi träder in i en ännu starkare regional nivå och större arbetsmarknadsregioner. Långsiktigt tror jag alltså att vi kan se behov av att se över kollektivtrafik som bejakar större arbetsmarknadsregioner - ja.
Anf. 47 Fredrik Olovsson (S)
Herr talman! Självfallet ska vi ha ett regionalt och lokalt ansvar för kollektivtrafik. Det är ingen som har sagt något annat. Redan i dag är det på Uvensträckan så att det är regionen - kommunerna och landstingen - som tar den stora delen av kostnaden. Det är inte staten.
Men nu drar Åsa Torstensson bort den sista delen av statligt ansvar för den här tågtrafiken. Det skjuter hon i stället över på hårt prövade kommuner som måste spara i välfärden redan innan för att ta ansvar för det som borde vara regeringens ansvar.
Hon struntar också i de viktiga miljöaspekter som ligger i att en miljon tågresenärer nu kan tvingas ut i vägtrafiken i stället.
Hon struntar i att tågtrafiken är extremt viktig för pendlingen och jobben. Trots att regeringens varselsamordnare vädjar om en fortsatt finansiering av tågtrafiken för jobbens skull får vi inget sådant besked från Åsa Torstensson.
Pengarna är helt enkelt slut. Regeringen har smällt i väg dem på orättvisa skattesänkningar under högkonjunkturen. Nu när det är sämre tider står man tomhänt.
Det är fortfarande några månader kvar innan pengarna är borta. Åsa Torstensson har fortfarande en möjlighet att återkomma med positiva besked. Jag hoppas verkligen att statsrådet tar den chansen.
Anf. 48 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Vad gäller den ekonomiska kris som vi befinner oss i nu har alliansregeringen och jag mycket tydligt prioriterat infrastruktursatsningar. Det är infrastruktursatsningar som innebär åtgärder i år och nästa år just i syfte att stärka en arbetsmarknad här och nu naturligtvis, men det får en dubbeleffekt i och med att vi har prioriterat satsningar på flaskhalsar och de järnvägsstråk där det är fullt.
Vi har prioriterat Mälardalsregionen för att skapa bättre förutsättningar för att pendlare på ett tryggt och säkert sätt ska kunna använda sig av tågtrafiken. Det är oerhört stora resurser satsade just i Stockholm och Mälardalsregionen därför det är här som det har varit stora problem.
Nu går vi vidare, och snart kommer riksdagen att hantera energi- och klimatpropositionen där det finns mycket tydliga ekonomiska styrinstrument som återigen stärker kollektivtrafiken. Därmed får kollektivtrafiken också ett tydligt underlag för att vara ännu bättre för resenären men naturligtvis också ekonomiskt mycket mer lönsam för alla parter, både för den som är ansvarig för kollektivtrafiken och för dem som reser.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.