Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

tågtrafiken mellan Gävle och Stockholm

Interpellation 2004/05:134 av Marcelind, Ragnwi (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-11-11
Anmäld
2004-11-11
Besvarad
2004-11-23
Sista svarsdatum
2004-11-25

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 11 november

Interpellation 2004/05:134

 av Ragnwi Marcelind (kd) till statsrådet Ulrica Messing om tågtrafiken mellan Gävle och Stockholm

Järnvägslinjen Stockholm@Gävle trafikeras för närvarande av SJ och Connex nattågslinje på övre Norrland. Under sommaren och hösten har medierna i Gävleregionen belyst de stora svårigheter som upplevs med indragna tågturer och höga biljettpriser. SJ:s prissättning, med enligt uppgift landets högsta kilometertaxa på sträckan Stockholm@Gävle, vållar bekymmer för dagens pendlare och är ett hinder för regionförstoring. När gävleborna ska åka tåg med SJ till Stockholm kan resande köpa en biljett för sträckan Falun@Stockholm via Gävle, för att på det sättet kunna åka billigare. Taxan innehåller således märkliga konstruktioner.

I Gävleregionen råder en mycket stor arbetslöshet. Sedan september 2002 har arbetslösheten ökat med nästan 50 %. I Uppsala@Arlanda@Stockholms-området finns ett stort antal arbetsplatser och svårigheter att rekrytera personal. Med SJ:s tåg tar det till exempel 60 minuter att åka till Arlanda. De höga biljettpriserna försvårar dock väsentligt för arbetslösa gävlebor att söka jobb på arbetsplatser lokaliserade till Arlanda.

Mälardalsrådet, till vilket både Gävle och Sandvikens kommuner ansökt om medlemskap, har genom sitt rådsmöte i maj 2004 krävt att SJ tar på sig rollen som partner när det gäller utvecklingen i Mälardalsregionen. Rådet uppmanar regering och riksdag att tydliggöra SJ:s roll när det gäller utveckling och regionförstoring. Av storstadsregionerna är det enbart i Stockholm@Mälardals-regionen som SJ har kvar sitt monopol för regional trafik.

Mälardalsrådet kräver vidare att regering och riksdag anpassar SJ:s avkastningskrav för trafiken i Mälardalsregionen till följd av den unika ställning som företaget har i regionen och att SJ offentligt ska särredovisa intäkter och kostnader för den regionala trafiken i området.

Konkurrensverket kritiserade i somras en rapport angående SJ:s hantering av sin monopolställning. I rapporten Monopolmarknader i förändring konstateras: "Ett betydande hinder för en mer utvecklad konkurrens, som bättre tillgodoser resenärernas och medborgarnas önskemål, är SJ AB:s monopol på linjer som bolaget bedömer som lönsamma. SJ har betydande möjligheter att från ett företagsekonomiskt perspektiv ta ut höga priser på flera linjer, vilket bland annat innebär att efterfrågan från resenärer med en lägre betalningsförmåga och andra mer breda resenärsgrupper löper stor risk att trängas undan."

Dessa förhållanden talar för att SJ:s monopol på dagtrafiken på sträckan Stockholm@Gävle bör upphöra. Fram till det sker bör, till följd av den unika ställning som företaget har i regionen, SJ:s avkastningskrav för trafiken anpassas.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förbättra konkurrensen inom tågtrafiken på sträckan Stockholm@Gävle?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att SJ AB:s avkastningskrav för trafiken på sträckan Stockholm@Gävle ska anpassas efter transportbehoven?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:134, tågtrafiken mellan Gävle och Stockholm

Interpellationsdebatt 2004/05:134

Webb-tv: tågtrafiken mellan Gävle och Stockholm

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ulrica Messing (S)
Anf. 79 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Ragnwi Marcelind har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra konkurrensen inom tågtrafiken på sträckan Stockholm-Gävle och vilka åtgärder jag avser att vidta för att SJ AB:s avkastningskrav för trafiken på sträckan Stockholm-Gävle ska anpassas efter transportbehoven. Frågorna är ställda mot bakgrund av biljettpriser som av resenärerna upplevs som höga och som därmed också försvårar arbetspendling mellan Gävleregionen och Stockholmsområdet. Jag vill börja med att betona mitt starka intresse för att medverka till att vi får snabba och effektiva transporter som kan underlätta arbetspendlingen för såväl Gävlebor som boende i andra delar av vårt land. Tågtrafiken är ett viktigt trafikslag för att åstadkomma överdagenpendling till rimliga villkor. Det bör gå att ta sig med kollektivtrafik till sin arbetsplats varje dag, särskilt om arbetsplatsen ligger inom samma arbetsmarknadsregion som bostaden eller inom en närliggande region. Enligt 1998 års riksdagsbeslut om transportpolitiken har SJ AB ensamrätt om bolaget vill driva kommersiell trafik över länsgränserna. När trafik bedrivs kommersiellt kan priserna inte subventioneras på samma sätt som när trafiken är upphandlad eller utförs direkt av samhället. Därför är SJ AB:s priser ibland högre än priserna för upphandlad kollektivtrafik. Trafikhuvudmän med ansvar för trafik inom länet har på senare tid visat ett allt större intresse för att gå samman och erbjuda trafikalternativ över länsgränserna. Ett syfte med detta är just att erbjuda möjligheter till arbetspendling inom större regioner än inom ett län. Ett sådant upplägg kan komma i konflikt med SJ AB:s ensamrätt enligt de transportpolitiska riksdagsbeslut som gäller i dag. I samband med den transportpolitiska propositionen som regeringen planerar att lägga fram nästa år avser jag därför att gå närmare in på hur denna konflikt kan undanröjas och konkurrensen därmed förbättras. När det gäller frågor som rör SJ AB:s verksamhet och avkastningskrav vill jag hänvisa till min kollega som nyss gick, näringsminister Thomas Östros som ansvarar för förvaltningen av bolaget. Jag vill dock passa på att påminna om att riksdagen har beslutat att SJ AB ska bedriva verksamhet på kommersiella grunder. Dessutom har riksdagen i juni 2003 beslutat om att tilldela SJ AB ett kapitaltillskott på drygt 1,8 miljarder kronor. Förutsättningen för kapitaltillskottet var att bolaget i ett första steg skulle bli lönsamt och att det i ett längre perspektiv skulle ge en marknadsmässig avkastning på investerat kapital.
Ragnwi Marcelind (Kd)
Anf. 80 Ragnwi Marcelind (Kd)
Herr talman! Tack för svaret, Ulrica Messing! I svaret vill statsrådet betona att hon har ett starkt intresse av att medverka till att vi får snabba och effektiva transporter som kan underlätta arbetspendling för såväl gävlebor som boende i andra delar av landet. Det är bra, Ulrica Messing, även om jag saknar det lilla tillägget att hon också vill arbeta för prisvärda transporter. Det är ju det som detta handlar om - och inte bara priser som "upplevs" som höga, som Ulrica Messing skriver i svaret. Det är inte bara en upplevelse, utan det är en verklighet som känns ända nere i plånboken. Vi har debatterat de här frågorna vid ett flertal tillfällen, Ulrica Messing och jag. Senast vi tog upp detta med biljettpriser var den 18 november 2003. Då lovade Ulrica Messing mig att hon ställde upp på mina förslag till hundratio procent. Trots det har det uppenbarligen inte gått att få till stånd en förändring. Problemet kvarstår. För någon vecka sedan, den 10 november, kunde vi läsa i våra hemtidningar att Messing tydligen hade blivit riktigt irriterad, kritiserade SJ och krävde besked om orimliga prisskillnader på tågbiljetterna. Vi vet ju varför vi har debatterat de här frågorna, Ulrica Messing. Vi har en alldeles speciell arbetsmarknadssituation i Gävle. Vi har den näst högsta arbetslösheten i landet och är oerhört beroende av att människor kan arbetspendla. I dag är verkligheten sådan att vi har en mängd människor som har börjat arbetspendla till Stockholm och till Arlanda men som efter ett tag inser att det inte är någon idé att göra detta. Det blir så dyrt att det vore bättre att vara hemma och vara arbetslös. Som det nu ser ut motverkar SJ:s priser att de 5 000 gävlebor och 15 000 gävleborgare som är utan jobb vill söka jobb i Uppsala, Arlanda och Stockholm. Som tågpriserna ser ut i dag skulle det krävas ett lönepåslag på ca 7 000 kr för att det skulle löna sig att pendla och arbeta utanför Gävle. Det är ingen rimlig situation. Statsrådet vet att den här frågan har varit mycket debatterad hemma den senaste tiden. Jag skrev en motion till riksdagen i höstas. Kristdemokraterna lade fram en interpellation i kommunfullmäktige i Gävle. Efter det tog också socialdemokraterna i Messings egen hemstad till sig det faktum att SJ:s priser på sträckan Stockholm-Gävle inte är rimliga och gick ut och kritiserade detta. Problemet är att SJ utnyttjar sin monopolställning till att sätta de här orimliga priserna. Att det till exempel är billigare att köpa biljett Falun-Gävle-Stockholm än Gävle-Stockholm visar på något sätt att det är orimligt. SJ:s budskap är alltså: Åk längre så blir det billigare! Vem av resenärerna kan förstå detta? Det kan man inte. Jag tror att det är oerhört angeläget att komma till rätta med den här frågan, och det ganska snabbt. I rapporten Monopolmarknader i förändring konstateras att ett betydande hinder för en mer utvecklad konkurrens som bättre tillgodoser resenärernas och medborgarnas önskemål är SJ AB:s monopol på linjer som bolaget bedömer som lönsamma. Jag skulle gärna vilja höra Ulrica Messing tala om för mig på vilket sätt hon har kritiserat SJ och hur fortsättningen efter den här artikeln ser ut. Vad kommer att hända? Vad kommer Ulrica Messing att vidta för åtgärder för att vi ska kunna vända detta och få människor att vilja arbetspendla från Gävle?
Rigmor Stenmark (C)
Anf. 81 Rigmor Stenmark (C)
Herr talman! Tack så mycket, Ragnwi Marcelind, för även den här interpellationen! Tågtrafiken mellan Gävle och Stockholm berör i högsta grad också Uppsala. Jag ska be att få citera ur det regionala utvecklingsprogram som Uppsalaregionen har tagit fram: "Sveriges möjligheter att erbjuda god livskvalitet med högt välstånd och en bibehållen välfärd bygger på tillväxt i alla delar av landet. Det kräver att varje region identifierar sina specifika förutsättningar och mobiliserar sina utvecklingskrafter. Regeringen har gett länen i uppdrag att utarbeta Regionala utvecklingsprogram som ett viktigt instrument i detta arbete. Regionförbundet Uppsala län är ansvarigt för att ta fram Uppsala läns Regionala utvecklingsprogram." Länen tar alltså regeringens krav, intentioner och önskningar, eller vad man ska kalla det, på djupt allvar. Man är väldigt disciplinerad och lägger fram olika förslag. Just det som interpellanten tar upp har man också berört i utvecklingsprogrammet för Uppsala. Folk pendlar nämligen mellan Gävle och Uppsala och skulle kunna göra det i mycket högre grad. Gävleregionen och Uppsala har helt olika yrkesgrupper som skulle kunna komplettera varandra ännu bättre i dag om man hade möjligheten att pendla. Precis som Ragnwi Marcelind har tagit upp är det kostnaderna man reagerar på. Det är inte rimligt att kostnaderna ska vara det som hindrar människor att tågpendla. I andra sammanhang talar man om hur viktigt detta är. För miljöns skull, för snabbheten och så vidare är det viktigt att människor har möjlighet att pendla mellan Uppsala och Gävle så att man inte i stället tar bilen och ger sig ut på den inte alltför vänliga E 4:an. Man vill alltså utveckla kommunikationsnätet för att möta den ökande pendlingen. Då är naturligtvis min fråga till statsrådet: Hur allvarligt ser statsrådet på vad länen säger? Man ger ut de här intentionerna till de olika länen, och länen sitter och jobbar med dem. De bjuder in riksdagsledamöter att delta i en dialog och jobbar väldigt seriöst. Det är klart att ett statsråd då också har ett ansvar att verkligen följa upp det som man pekar på. Jag skulle också vilja ta upp en specifik fråga, nämligen resecentret i Uppsala, som man också berör. Det är en stoppkloss för gävleborna när de ska vidare mot Stockholm. Hur ser statsrådet på det? När kommer resecentret i Uppsala att verkligen få den skjuts från staten som man önskar? Vi har också Arlanda, som är landets viktigaste flygplats. När man ska resa, inte bara för att arbetspendla utan också av andra skäl, från Gävle eller Stockholm mot Arlanda vet vi som pendlar mellan Uppsala och Stockholm att det är jättetrångt på tågen. Alltför många gånger har vi pekat på det orimliga i att människor faktiskt får stå på tågen mellan Uppsala och Stockholm. Det finns alltså ett behov av pendlingståg direkt mellan Uppsala och Gävle, men det behövs också pendlingståg till Uppsala som stannar vid de norra förorterna till Stockholm. Jag skulle alltså vilja veta: Tar regeringen allvarligt på de uppdrag man ger regionerna? Följer regeringen upp dem och på vilket sätt?
Jan-Evert Rådhström (M)
Anf. 82 Jan-Evert Rådhström (M)
Herr talman! När jag såg svaret på den här interpellationen kände jag att jag måste få lite ytterligare klarhet i vad statsrådet tänker. Vi har ju tidigare debatterat avregleringen av järnvägstrafiken på Värmlandsbanan - förra veckan, säger statsrådet. Det är alldeles riktigt. Det gläder mig att statsrådet kommer ihåg det. Det kan båda gott inför framtiden. Statsrådet säger att SJ:s priser ibland är högre än priserna för upphandlad kollektivtrafik - ja. Men det måste vara lite svårt att ha de alternativen allena. Vet statsrådet vad det tredje prisalternativet skulle vara? Jo, ett marknadspris. Vi pratar om kollektivtrafikens prisnivåer, och statsrådet kan också prata om SJ:s prisnivåer. Men vad är marknadspriset? Jag tycker att Sverige helt klart är moget för att vi ska få möjlighet att se vad som är marknadspriset för järnvägstrafiken även på den här sträckan. Statsrådet kommer att lägga fram en transportpolitisk proposition nästa vår, där det bland annat enligt svaret sägs att det gäller att undanröja konflikten och se till att konkurrensen därmed förbättras . Med det monopolistiska synsätt som regeringen har på kollektivtrafik och SJ:s monopolsituation, skulle statsrådet på något sätt kunna utveckla vad statsrådet menar när hon säger att konkurrensen ska förbättras? Kan vi få en liten fingervisning om vad den transportpolitiska propositionen skulle kunna innebära? Med tanke på det svar ministern gav är det klart att det finns mycket som kan förbättras, för om man går från en monopolsituation, som vi befinner oss i i Sverige, är varje ynka litet steg som vi kan ta från att monopolet inte får råda en klar förbättring. Men hur många små steg kan statsrådet tänka sig att ta? Det tycker jag vore mycket intressant att få veta. Det har av Ragnwi tidigare poängterats vad som har sagts i olika utredningar och vad Konkurrensverket har sagt. Här vet vi vad Konkurrensverket tycker, här vet vi vad Järnvägsutredningen tycker, men ändå lever vi i en situation där monopolet får råda och vi inte kan pröva alternativ. Min fråga är: Kan det under den tid som statsrådet kommer att ha ansvar för dessa frågor tänkas att det kan bli dags för en omvändning och ett nytänkande när det gäller kollektivtrafikens utveckling?
Ulrica Messing (S)
Anf. 83 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Både Ragnwi Marcelind och Rigmor Stenmark poängterar att man ska pendla från Gävle. Jag utgår från att man också kan pendla till Gävle och att vi är överens om det. Pendlingen i sig är oerhört viktig. För att kunna stimulera mer av pendling över större sträckor är också själva infrastrukturen avgörande. Det var också skälet till de prioriteringar vi har gjort när vi lade fram infrastrukturplanerna för de kommande tolv åren, att bygga bort en del av de flaskhalsar som finns längs vårt järnvägsnät och som försvårar mer av arbetspendling eller av annan pendling. Av de drygt 107 miljarderna ligger nu en del på att bygga bort de flaskhalsar som finns längs Ostkustbanan så att vi får dubbelspår upp till Gävle. Andra pengar ligger på att bygga bort den stora flaskhalsen här i Stockholm som försvårar all pendling till och från vår huvudstad, nämligen Mälartunneln. Snabba kommunikationer kräver också bra infrastruktur. Precis som Ragnwi Marcelind sade har vi tidigare debatterat SJ:s prispolitik. Då som nu måste jag svara att det är SJ självt som prissätter sin trafik. Men ett av skälen till att jag har reagerat på de debatter som har förts tidigare, och som nu förstärks ytterligare med de priser som SJ har presenterat för bland annat regionala pendlingskort, är att skillnaderna ökar. Jag har därför kallat till mig SJ, och vi ska träffas på torsdag. Då vill jag, utifrån mitt ansvar för regionalpolitiken men självklart också utifrån mitt ansvar för att de drygt 107 miljarder som vi nu investerar på järnvägssidan ska användas väl och att vi ska ha mycket trafik på rälsen på de sträckor som vi nu bygger ut, höra SJ redovisa bakgrunden till de här stora regionala skillnaderna. Jag tycker att Gävle kommun har gjort en intressant jämförelse där man till exempel tittar på prispolitiken mellan Stockholm och Gävle och mellan Stockholm och Norrköping, eftersom sträckorna där är jämförbara men priset på en månadsbiljett skiljer 1 800 kr. Ur ett regionalt perspektiv oroar det mig mycket, inte minst utifrån det som Ragnwi Marcelind pekade på, nämligen den höga arbetslöshet som finns i Gävleborgs län. Jag är också mån om att det vi gör från regeringens sida hänger ihop på olika politikområden. Det som Rigmor Stenmark tar upp om vårt arbete med länens tillväxtplaner och de intentioner vi har där tar vi självklart på allvar. För att kunna leva upp till arbetet med regional utveckling är SJ en viktig aktör. Men andra viktiga aktörer är också trafikhuvudmännen i länen. Där välkomnar jag de numera konstruktiva samtal som bedrivs mellan bland annat Gävleborgs och Uppsala län. Jag hade önskat att de hade kommit i gång tidigare, därför att jag menar att länspolitiker i alla län har ett ansvar att mellan länen hitta smidiga pendlingsformer, precis som man har mellan Uppsala och Stockholms län, att hitta lösningar som möjliggör den enkla arbetspendlingen eller pendlingen för studier. Bortsett från det ansvar som SJ har i och med sin trafikeringsrätt, som inte bara innebär rättigheter naturligtvis utan också skyldigheter, har också trafikhuvudmännen ett viktigt ansvar. De ska också komplettera varandra. Det är det, Jan-Evert Rådhström, som vi ska titta på i samband med den transportpolitiska propositionen. Hur kan mer av intresse från de regionala trafikhuvudmännen komplettera och hänga ihop med den ställning som SJ har i dag? Sedan tror jag att Jan-Evert Rådhström och jag kommer att ha olika åsikter om huruvida det är total avreglering som är lösningen på allt eller om det inte är det. Jag har där samma uppfattning som jag hade förra veckan.
Ragnwi Marcelind (Kd)
Anf. 84 Ragnwi Marcelind (Kd)
Herr talman! Att pendla från Gävle gör Ulrica Messing anmärkningar i marginalen om. Jag tror att Ulrica Messing är helt på det klara med att jag också talar om pendling till Gävle. Det är faktiskt så att pendlar man norrut är det enormt mycket billigare än om man pendlar mot Uppsala. Pendlar man till Uppsala och betalar bortåt 4 000 kr i månaden medan man inom Uppland kan pendla för under 1 000 kr är det klart att de människor som vi försöker stimulera och motivera att ta arbete utanför hemorten ställer frågor. Messing talar i sitt svar om kapitaltillskottet på 1,8 miljarder, där förutsättningen är att bolaget i första hand skulle bli lönsamt. Det är klart att det är svårt för våra pendlare hemma att förstå det här. Man säger så här: Är det vi som ska stå för hela den vinst som SJ ska göra? Väljarna kan inte förstå det retoriska momentet att Ulrica Messing inte kan styra över SJ samtidigt som Ulrica Messing är med och beviljar 1,8 miljarder i resurstillskott för att SJ ska bli lönsamt. Det går bara inte ihop. I början av det här året kom det som bekant varsel för lokförare och tågmästare i Gävle. Ansvarig för SJ, Christina Gordon, var uppe i Gävle och talade till personalen. Då fick hon frågan: Varför ska Gävle drabbas av varsel när exempelvis Linköping, Västerås, Hallsberg och Stockholm klarar sig undan? Då svarar Christina Gordon entydigt: Personalen som arbetar ombord på tågen ska bo där resenärerna bor. I dag på sträckan Gävle-Stockholm förekommer ingen lokförare och ingen tågmästare från Gävle, trots att en stor del av resenärerna är gävlebor och dessutom betalar mest i hela landet för motsvarande sträcka. Jag förstår att våra gävlebor och gävleborgare är upprörda över den här situationen och att det också läggs ett ansvar på Ulrica Messing att verkligen ta fram alternativ och belysa den här frågan på ett sådant sätt att det sker någonting. Jag vet att landstinget i Gävleborgs län i morgon kommer att fatta beslut om att X-trafiken får i uppdrag att gemensamt med Upplands Lokaltrafik göra en kompletterande utredning om möjligheterna att genom sammanlänkning av nuvarande regionaltågtrafik i Gävleborg, nuvarande Upptåget och kommande Upplandspendeln, etablera en integrerad regionaltågtrafik som också omfattar Gävle-Tierp. Det här kan ju leda till att SJ får inse att gävlebor som jobbar på Arlanda eller i Kista kan åka billigare med regionaltågtrafiken än de gör med SJ:s monopolpriser. Det här är rena rama självbevarelsedriften från SJ:s sida att se till att förändra prisbilden om SJ vill behålla sina resenärer. Om inte SJ har förmåga att tänka i sådana tankebanor självt åligger det Ulrica Messing att prata med SJ och försöka få SJ att förstå att det här kan leda till ytterligare problem där vi kanske måste göra ytterligare resurstillskott till SJ för att SJ ska bli lönsamt och klara sig - om inte SJ ser att det finns konkurrerande tågtrafik som kan komma att ta över resenärerna till Arlanda, Stockholm och Kista och så vidare, där det åtminstone har funnits många som har arbetspendlat.
Rigmor Stenmark (C)
Anf. 85 Rigmor Stenmark (C)
Herr talman! Det är självklart att om man pendlar mellan Gävle och Uppsala reser man tillbaka också. Jag förstod inte det, men jag tror att det var en liten groda som hoppade ur munnen. Det kan det göra för oss alla ibland. Jag belyste den delen att samverkan mellan länen är betydelsefull eftersom det finns olika yrkesgrupper som kan komplettera varandra. Sven Bergström från Gävlebänken och jag från Uppsalabänken har väckt en gemensam motion om detta. Jag hoppas att vi får se resultatet. Jag undrar om vi i den transportpolitiska propositionen som ska komma nästa år, 2005, kommer att få se en behandling av alla de förslag och propåer som olika län seriöst har arbetat fram. Jag vill verkligen stryka under seriöst. Jag tycker att de har varit duktiga. Jag förutsätter att regeringen tar frågorna på allvar, bland annat om resecentret i Uppsala, och ser till att det kommer fram pengar. Det hela ska inte bara hela tiden skjutas framåt. Det är för bedrövligt. Det är bra att vi har samma intentioner. Jag tycker mig ana det hos statsrådet. Nu finns det någonting som onekligen ministern har som vi andra som deltar i debatten inte har, nämligen makt - åtminstone 2005. Sedan hoppas vi att vi ska ta över 2006 och gemensamt genomföra det som inte är genomfört. Jag hoppas verkligen att ministern förbereder så att det här körs i gång ordentligt 2006. Jag hade förmånen att jobba i Uppsala som ett av kommunalråden i Tierp när Upptåget körde i gång mellan Tierp och Uppsala. Det var mycket hårt motstånd, men jag måste säga att vi arbetade över partigränserna med frågorna eftersom vi tyckte att de var så oerhört viktiga. Nu vill vi ha en ytterligare förlängning av linjen mot Gävle och nedåt.
Jan-Evert Rådhström (M)
Anf. 86 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! Statsrådet säger att SJ sätter sina priser självt. Ja, SJ sätter sina priser självt. Jag hörde i statsrådets första svar att hon hänvisade min fråga om att konkurrensen skulle förbättras till att se på länstrafikmännens initiativ. Det är bara det kvar. Har inte statsrådet över huvud taget något intresse av att lära sig lite grann om vad marknadspriser är? Ska det alltid tas ett steg tillbaka i diskussioner om kollektivtrafik? Måste vi i diskussioner om kollektivtrafik sätta på oss skygglappar och gå ett steg tillbaka? Jag vill gärna veta vad marknadspriset är. Jag värnar om att de resenärer som utnyttjar denna trafik ska få en så bra trafik som möjligt och till ett så bra pris som möjligt. Men statsrådet kan inte påverka SJ, vilket jag förstår. Men däremot ska vi se hur länstrafikmännen ska engagera sig ytterligare. Jag ska begränsa mig till en enda fråga: Är statsrådet över huvud taget intresserad av att få vetskap om vad marknadspriserna är på kollektivtrafiken?
Ulrica Messing (S)
Anf. 87 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Jag vet att både Ragnwi Marcelind och Jan-Evert Rådhström vet skillnaden mellan mig och Thomas Östros, både till utseende och till kön men också till ansvarsuppgifter. Därför vet jag att ni har respekt för att jag inte är ansvarig för SJ som bolag. Med respekt för det kommer jag inte att här kommentera SJ:s personalpolitik eller var personalen är anställd. Den frågan kan jag inte. Jag får hänvisa till att ni återkommer till ansvarig minister för SJ som bolag. Däremot har jag ett ansvar för infrastrukturen i sig, att den fungerar och att den kompletterar annan infrastruktur och för att vi ska hitta möjligheter till samverkan och samarbete mellan olika typer av transportslag eller huvudmän på en och samma infrastruktur - hur spelreglerna ser ut. Det är en viktig fråga att fundera över i den transportpolitiska propositionen. Angående det kapitaltillskott riksdagen fattade beslut om för SJ står det att riksdagen förutsätter att bolaget ska arbeta för att gå med vinst. I bolagsordningen står det att bolaget ska agera på marknadsmässiga villkor, det vill säga använda marknadsprissättning på de sträckor man trafikerar. Det är därför som priserna ser så olika ut. Det bekymrar mig ur ett regionalpolitiskt perspektiv. Då är vi tillbaka till att en och samma sträcka kan skilja så mycket i pris i olika delar av vårt land. Detta vill jag ändå, som ansvarig för infrastrukturen generellt men också för den regionala utvecklingen, prata med SJ om. När trafikhuvudmännen går in och hjälper till med lösningar kring kollektivtrafiken - där är arbetet med Upptåg som från början gick till Tierp och som nu ska växa en oerhört viktig del, på samma sätt som vi kan se interregional trafik i andra delar av vårt land - är det inte på samma sätt marknadsmässiga villkor. De lyder inte under bolagsordningen, och det gör inte Rikstrafiken - där vi subventionerar och upphandlar trafik för över 780 miljoner kronor. Där finns stora skillnader. Det var ingen groda att markera att man ska pendla också till en ort. Det är det som pendlingen går ut på. Jag tror inte att det finns några skiljaktigheter mellan oss. När man pratar om regional utveckling är det viktigt att spegla att med bra kommunikationer och med en prispolitik som gör att det lönar sig att pendla för enskilda kvinnor och män öppnar sig fantastiska möjligheter både för var och en av oss och självklart också för näringslivet. Näringslivet får ett större område att rekrytera kompetenser från. Det är också en viktig del i det kommande arbetet. Den transportpolitiska propositionen är viktig. Den innebär en komplettering av vart och ett av transportslagen, men det är inget tvivel om att en av de viktigaste insatserna vi kan göra för regional utveckling och för tillväxt i hela vårt land är att få infrastrukturen att hänga ihop. Där är jag angelägen om att de lokala och regionala initiativ som växer allt starkare fram, där det handlar om att hitta lösningar där det i dag är billigt att pendla inom ett och samma län, ska fortsätta att växa och utvecklas. Vi ska ta mindre och mindre hänsyn till var kommun- och länsgränser går. Därför ska vi kunna knyta ihop de initiativen. Det ska vi också ta till vara i den transportpolitiska propositionen.
Ragnwi Marcelind (Kd)
Anf. 88 Ragnwi Marcelind (Kd)
Fru talman! Jag blir lite förvånad när Ulrica Messing med en sådan betoning skjuter över ansvaret för SJ som bolag till sin kollega Östros. Jag kan förstå det. Mot bakgrund av att Ulrica Messing själv kommer från Gävle, att Ulrica Messing är ordförande i arbetarkommunen, har partikamrater som i medier har kritiserat SJ:s priser och som ser problemet utifrån krissituationen i kommunen när arbetstillfällen saknas och människor behöver pendla, kan Ulrica Messing inte i egenskap av ansvarig för regionalpolitiken ta kontakt med sin kollega Östros. I kammardebatten avskärmar hon sig från det ansvaret därför att det är hennes kollegas ansvar. Förlåt mig, Ulrica, men det låter märkligt. Det naturligaste i världen vore väl att Ulrica Messing satte sig ned och samtalade med Thomas Östros om den här problemsituationen i stället för att bara gå ut i medierna med stora rubriker och säga att hon ska kritisera SJ. Det handlar ju om att vara så handlingskraftig att man tillsammans med sin kollega i regeringen kan genomföra åtgärder som på ett påtagligt sätt förändrar situationen. I rapporten Monopolmarknader i förändring står det: "SJ har betydande möjligheter att från ett företagsekonomiskt perspektiv ta ut höga priser på flera linjer, vilket bland annat innebär att efterfrågan från resenärer med en lägre betalningsförmåga och andra mer breda resenärsgrupper löper stor risk att trängas undan." Ulrica Messing, det är hög tid att vidta åtgärder för att ta bort SJ:s monopol!
Ulrica Messing (S)
Anf. 89 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Nu har Ragnwi Marcelind lyckats med någonting som ingen annan tidigare lyckats med i denna kammare. Du har lyckats få mig riktigt förbannad. Ragnwi Marcelind har inte interpellerat mig i egenskap av ordförande i Gävle arbetarekommun, utan Ragnwi Marcelind har interpellerat mig som ansvarigt statsråd i regeringen. Då får Ragnwi Marcelind ursäkta om jag här väljer att svara på de frågor jag ansvarar för, och då får jag be Ragnwi Marcelind att göra sig omaket att faktiskt interpellera rätt person nästa gång.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.