Tågförseningar
Interpellation 2009/10:233 av Nilsson, Pia (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-02-09
- Anmäld
- 2010-02-09
- Sista svarsdatum
- 2010-03-02
- Besvarad
- 2010-03-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 9 februari
Interpellation
2009/10:233 Tågförseningar
av Pia Nilsson (s)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
De tågpendlare från Västmanland som har kommit till jobbet i tid den här vintern är lätträknade. Alltför många har fått vänta i timtal på försenade tåg eller helt enkelt fått stanna hemma på grund av inställda avgångar.
Den här situationen är helt oacceptabel. Som resenärer blir man både upprörd och frustrerad över tågtrafikens sårbarhet när kylan slår till.
I takt med att störningarna ökar riskerar förtroendet att minska för tågtrafiken, vilket går stick i stäv med ambitionen att få fler att åka kollektivt. De flesta pendlare har säkert förståelse för att tåg kan blir försenade när det är kallt och snön yr, men när förseningar tenderar att bli mer regel än undantag krävs handling. Informationen kring störningarna och ersättningstrafiken är dessutom knapphändig många gånger. Inte ens högtalarsystemen fungerar optimalt. Tålamodet tryter nu hos väldigt många pendlare.
Den här vargavintern har förvisso varit extrem och personal på SJ:s serviceavdelning jobbar för högvarv för att få loss de tunga ismassor som fastnar under tågen. Underhållspersonal på Banverket står vid spårväxlarna och hackar sönder isbildningar så att tågen kan ta sig fram. Trots de insatser som har gjorts har beredskapen generellt visat sig vara otillräcklig.
I juli börjar avregleringen av persontrafik på tåg att gälla fullt ut. I debatten hävdade ministern att avregleringen kommer att leda till en mer effektiv tågtrafik där resenärens behov sätts i centrum. Jag antar att det måste gälla oavsett årstid.
Jag vill därför fråga statsrådet vilka åtgärder hon och regeringen har vidtagit för att avvärja trafikstörningar i infrastrukturen och vilka initiativ som har tagits för att förbättra beredskapen när kyla och snöoväder slår till.
Jag vill också veta på vilket sätt, enligt statsrådets avsikter, avregleringen, där sannolikt fler aktörer kommer att konkurrera om utrymmet på spåren, kan leda till en effektivare tågtrafik med resenärens behov i centrum även vintertid.
Debatt
(21 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:233
Webb-tv: Tågförseningar
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:80 Tisdagen den 2 marsProtokoll 2009/10:80 10 § Svar på interpellationerna 2009/10:233, 235 och 237 om trafikstörningar
Protokoll från debatten
Anf. 66 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Pia Nilsson har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen har vidtagit för att avvärja trafikstörningar i infrastrukturen och vilka initiativ som tagits för att förbättra beredskapen när kyla och snöoväder slår till. Hon vill också veta på vilket sätt avregleringen, där sannolikt fler aktörer kommer att konkurrera om utrymmet på spåren, kan leda till effektivare tågtrafik med resenärens behov i centrum även vintertid.
Lars Mejern Larsson och Christina Axelsson har i var sin interpellation frågat mig vilka åtgärder jag vidtagit under de senaste tre åren för att avvärja störningar i samhällets infrastruktur, på vilket sätt jag och den borgerliga regeringen bidragit till att lösa problemen vid väderstörningar samt på vilket sätt jag tagit initiativ till förbättrad information vid störningar i trafiken.
Jag har valt att besvara de tre interpellationerna i ett sammanhang.
Först vill jag säga att jag förstår den frustration som många pendlare och andra resenärer känner över trafikstörningarna, inte minst de som reser med tåg. Vi har en ovanligt hård vinter. Det är den i södra och mellersta Sverige kallaste på 20 år, på vissa platser på 50 år. Det är just den ihållande kylan i kombination med upprepade snöfall som gör problemen så stora i järnvägssystemet. Visst har Banverket ansvar för de störningar som beror på problem med infrastrukturen, framför allt med växlarna. Och när det blir störningar, vare sig det beror på infrastruktur eller fel på trafikföretagens fordon, är det ytterst resenärerna som tvingas att ta konsekvenserna av de störningar som uppstår. När det gäller tåg blir det tydligt att järnvägssystemet är just ett system där alla delarna måste fungera samordnat med de övriga. Därför kan inte staten, genom Banverket, ensam åstadkomma ett väl fungerande järnvägssystem. Alla aktörer måste samverka för att åstadkomma förbättringar.
När det gäller avregleringen är det min fasta övertygelse att en öppen marknad med fri konkurrens leder till en mer effektiv tågtrafik till nytta för resenärerna. I fri konkurrens blir kundernas behov styrande och resenären sätts därmed i centrum. Att vi får fler aktörer som vill erbjuda tågresor leder inte automatiskt till trängsel på spåren. Förutom att regeringen satsar stora summor på investeringar i utökad kapacitet, inte minst i våra storstadsområden, arbetar vi kontinuerligt med reglerna för att främja en sund konkurrens. Om många tågoperatörer vill köra på en viss sträcka vid samma tid finns det regleringar för att avgöra vem som ska tilldelas det önskade tågläget. Om företagen sedan väljer att konkurrera om resenärerna med priset, komforten, turtätheten, punktligheten eller andra faktorer är det för tidigt att sia om.
Också när det gäller drift och underhåll har regeringen gjort en rejäl satsning. Redan 2007 avsattes särskilda medel till en kraftsamling i Mälardalen, följt av västra Sverige och Öresundsregionen. Kraftsamlingarna är samarbetsprojekt mellan Banverket och de berörda trafikföretagen som syftar till att minska förseningar och öka tillförlitligheten. Förbättrad beredskap är en av sakerna på Banverkets del av åtgärdslistorna i kraftsamlingen. En annan insats som också syftar till att minska väderstörningar är det trädsäkringsprojekt som Banverket genomför längs 450 mil strategiska banor och som pågår fram till 2012.
Det är, som jag redan sagt, just genom samarbete som jag tror att vi kan klara av de utmaningar som det ökade trafikarbetet på järnväg ställer oss inför. En av dessa utmaningar är en förbättrad information till resenärerna, inte minst i samband med störningar i trafiken. Här måste jag hålla med interpellanterna om att det återstår väldigt mycket att göra. Det är inte acceptabelt att det ska vara så svårt att få ut informationen - rätt information i rätt tid - i vänthallar, på perronger och i vagnar. Regeringen har uppmärksammat frågan om passagerares rätt till information redan i direktiven till den kollektivtrafikutredning som lämnades i fjol, och vi har för avsikt att återkomma i den delen. Förutom att se till att informationsfrågan tas upp med Banverkets ledning kommer jag att noga följa upp vilka lärdomar trafikverken drar av denna besvärliga vinter, som vi ännu inte sett slutet av, och vilka åtgärder de föreslår ska vidtas för att förhindra att så här omfattande störningar i tågtrafiken uppstår igen nästa vinter.
Anf. 67 Pia Nilsson (S)
Herr talman! Jag får börja med att tacka ministern för svaret.
Den här vintern kommer vi nog att minnas som den vinter som lamslog tågtrafiken, den vinter som på ett osedvanligt tydligt sätt blottlade tågtrafikens sårbarhet - ett trafikkaos av sällan skådat slag, så långt ifrån visionen om en järnväg i världsklass som man bara kan komma.
De allra flesta resenärer har förståelse för att vinterväder kan orsaka problem i tågtrafiken. Men i sådana lägen förväntar man sig att få snabb, korrekt och samordnad information, och där brister det enormt i dag.
Jag delar ministerns uppfattning att det ytterst är resenärerna som får ta konsekvenserna när störningar uppstår. Jag instämmer också i resonemanget att tåg- och järnvägssystemet är just ett system där alla delar måste hållas ihop och samordnas. Inget kan väl vara mer riktigt. Men vilka offensiva förslag har ministern då lagt fram för att hålla ihop tågsystemet? Riktningen går ju snarare åt motsatt håll. Vi ser en alltmer sönderstyckad organisation, där varje del får bli vars och ens egen lyckas smed. Bolagiseringen av Banverket Produktion är ett exempel, den kommande avregleringen är ett annat. Var fanns systemsynen när dessa beslut fattades, ministern?
Herr talman! Om nu ministern inte har några egna offensiva förslag, går det bra att följa upp de 33 åtgärder som blev resultatet av Björn Rosengrens vinterutredning 2002. Då var det också en sträng vinter med stora störningar i tågtrafiken. Utredningen sammanfattar de åtgärder som Banverket, SJ och Green Cargo kom överens om för att stå bättre rustade inför kommande vintrar. Alla inblandade skulle aktivt arbeta för att reducera förseningarna, förbättra snöröjningen och inte minst informationen till resenärerna. Och fordonen, hör och häpna, skulle förberedas enligt särskilt dokumenterade vinterprogram för att klara driften. På Banverket, herr talman, medger man att en av de punkter som återstår råkar vara just initiativet till ett förbättrat informationssystem - åtta år senare.
Herr talman! Jag har också ställt en fråga om hur den kommande avregleringen kan komma att påverka tågtrafiken. Ministern svarar att hon är fast övertygad om att tågtrafiken kommer att bli mer effektiv, och jag utgår ifrån att det även gäller vintertid. Menar ministern att en avreglering av persontrafiken kommer att leda till bättre samordning och effektivare information till resenärerna? Tror ministern att trafikstörningarna kommer att märkas mindre när avregleringen blir ett faktum? Det tror i vart fall inte SJ:s vd Jan Forsberg, som för ett par veckor sedan på en direkt fråga svarade: Tack gode Gud för att tågtrafiken inte är avreglerad. Då hade det sett ännu värre ut.
Några konkreta svar på vad regeringen har gjort för att avvärja trafikstörningar och förbättra beredskapen har vi inte fått. Det är hög tid att ministern visar handlingskraft. Att det blir vinter även nästa år är lika säkert som amen i kyrkan. Sannolikt kommer kyla, sannolikt kommer också snö att falla. Kommer samma kaos att uppstå då, infrastrukturminister Åsa Torstensson?
Anf. 68 Lars Mejern Larsson (S)
Herr talman! Jag får tacka ministern för svaret.
Dagen då Sverige stod stilla, som Expressen skrev om, var inte dagen när kronprinsessan deklarerade att hon skulle gifta sig med sin Daniel eller dagen när Fuglesang gjort sin debut som astronaut i rymden eller ens den bistra dagen hösten 2006 när Sverige fick en borgerlig regering. Nej, det var dagen då tågförseningarna hade nått sin absoluta kulmen, måndagen den 22 februari.
Låt mig ta några exempel. Hundratusentals resenärer i Stockholm tvingades köa i kylan när lokaltrafiken lamslogs. Ett urspårat godståg i Hallsberg stoppade all trafik mellan Stockholm och Göteborg. Ja, listan över inställda tåg på SJ:s hemsida sagda måndag var ofantligt lång.
Hur kan det bli på detta vis? Går det att peka ut någon bov i detta drama? Visst går det att skylla på Kung Bore. Han har ju lagt Sverige under ett täcke av snö, is och kyla sedan mitten av december. Och precis som ministern säger har vi inte sett slutet än.
Men Sverige har väl drabbats av snöfall och kyla förut? Eller är det ett nytt fenomen? Självklart har det hänt förut. Sverige är ett vinterland, åtminstone i snitt tre månader om året. Det vet svenska folket, det vet jag och det vet herr talman. Problemet är att Banverket, tågoperatörerna och regeringen verkar ha blivit helt tagna på sängen. De skyller på varandra. Nej, regeringen med statsrådet i spetsen skyller på den förra regeringen.
Jag förstår att det är svårt för ministern att råda över snö, is och kyla. Men, herr talman, det är regeringen och i synnerhet infrastrukturminister Åsa Torstensson som bär ansvaret för att så lite gjorts när det gäller att åtgärda de upprepade förseningarna och störningarna i tågtrafiken.
Ska man komma åt de ständiga förseningarna i tågtrafiken är det i första hand infrastrukturen som måste åtgärdas. Vi vill därför öka infrastrukturinvesteringarna med 40 miljarder kronor fram till 2021 och tydligt prioritera järnvägen vid fördelning av resurser. Redan i år föreslår vi att Banverkets budget förstärks med nästan 600 miljoner för att avhjälpa de mest akuta bristerna.
Det skulle glädja mig mycket om statsrådet Torstensson sällade sig till oss socialdemokrater så att vi fick igenom dessa satsningar. Om hon inte gör det vill jag veta hur statsrådets förslag till lösning ser ut.
Vidare vill jag återigen ställa min fråga: På vilket sättet har statsrådet och den borgerliga regeringen bidragit till att lösa problemet med väderstörningarna? Statsrådet svarade inte på det i inledningen av debatten.
Anf. 69 Christina Axelsson (S)
Herr talman! Ibland förändras verkligheten. När vi skrev interpellationerna var vi frustrerade över det snökaos som rådde, inte minst i mitt hemlän Stockholm. Men när man tänker på det som händer ute i världen, till exempel i Chile, ställs de tågförseningar som vi nu debatterar i ett lite annat perspektiv. Jag vill börja med att säga det.
Dock är det många människor i landet som har drabbats av trafikstörningar. Många skulle resa till och från jobbet. En del skulle resa för att ta del av ett efterlängtat kulturutbud eller för att söka jobb.
I min hembygd, Stockholms län, handlar det om alla som reser med kollektivtrafiken. Varje dag har hundratusentals människor kommit för sent eller inte kommit alls sedan vintern slog till i mitten av december. På KTH har man räknat ut att det kostar 150 miljoner per dag för resenärerna. Och precis som ministern säger är det ytterst resenärerna som får stå för notan. SL som är operatör i Stockholm har i ett meddelande till resenärerna beklagat och bett om ursäkt. Man ger också en kompensation.
Som Pia Nilsson sade har det dock varit vinter förr med svåra följder för just tågtrafiken. Det var därför man gjorde vinterutredningen 2002 när Banverket, operatörerna och den socialdemokratiska regeringen satte sig ned och diskuterade. Det man då konstaterade brast är precis samma saker som nu, information och snöröjning.
Jag var en hel del försenad när jag kom till riksdagen i dag. Pendeltåget var 20 minuter sent. Vintern håller alltså i sig fortfarande. Därför är det så angeläget att ministern tar ansvaret för att undanröja de brister som vinterutredningen visade på redan 2002. Man har inte vidtagit de åtgärder som man sade att man skulle vidta.
Det är angeläget att ministern tar sitt ansvar i stället för att skylla på någon annan. Man kan inte skylla på tidigare regeringar. Man kan inte skylla på att Banverket gör si eller så. Det är här och nu som det är snö och kallt.
Det är också angeläget att vi får till informationen. Det visade inte minst den utfrågning som trafikutskottet hade häromveckan. Många av dem som skrev till oss inför utfrågningen klagade just på informationen och desinformationen. Man kunde stå och vänta på en kall perrong där det stod att tåget skulle komma om tre minuter. Då stod man kvar för att vara först på tåget, men när tre minuter hade gått stod det att nästa tåg skulle komma om en kvart. Det var så att säga spöktåg. Här måste till en tydlig ändring. Där tror jag att ministern genom ett uppdrag till Banverket kan åstadkomma något redan nu.
Anf. 70 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Jag väljer att gå upp i debatten eftersom jag var med om en förskräcklig upplevelse under de värsta snödagarna. Jag bor precis utanför tullarna i Stockholm, vid Liljeholmens tunnelbanestation. Där stoppades all tunnelbanetrafik mot de södra förorterna. En handikappad kvinna i rullstol satt och väntade i tre och en halv timme på att få komma med en buss. Det är inte acceptabelt. Det är för hennes skull och för alla andra som också blivit försenade i tågtrafiken som jag begär ordet i dag.
Jag blev ganska glatt överraskad av det enhälliga beslut som fattades i SL:s styrelse. Man ville kompensera resenärerna på något sätt, och därför sänker man priset på 30-dagarskortet från mars till april. Det är ett sätt att visa att man förstår att snön är ett problem. Det är ett sätt att visa att man lever sig in i resenärernas upplevelse och har medkänsla.
Jag tänkte att interpellationssvaret kanske skulle visa statsrådets förståelse för alla dem som suttit fast i detta och en vilja att vidta extraordinära åtgärder. Men vad ser man i statsrådets svar? Ja, den rullstolsburna kvinnan från Hallunda blir nog inte särskilt lycklig när hon läser det, för det står inget om att regeringen har ett ansvar. Det står att alla aktörer måste ta sitt ansvar och att regeringen har gjort allt som står i dess makt. Man behöver inte vidta några ytterligare åtgärder.
Kommer det här aldrig att hända igen? Var det så extraordinärt att det inte kommer att hända igen? Det kommer att hända igen, både en och flera gånger även under statsrådets livstid.
Man säger att avregleringen var rätt och att alltihop går bra, men ändå konstaterar man att det är för dyrt att ställa in tågen för att avisa dem i de fastigheter som Jernhusen äger. Har inte statsrådet tillsammans med oss alla andra politiker ett ansvar för den orimliga prisbilden?
Vi kan läsa att man stänger stationer runt om i landet så att folk inte kan vänta där på de försenade tågen. Vi kan konstatera att Banverket säger att det inte är deras fel. Det är någon annans fel att det har blivit på det här sättet. SJ säger samma sak. Framför allt säger regeringen samma sak.
Herr talman! Är det inte dags att också denna regering någon gång kan säga: Vi har gjort fel. Vi borde ha gjort mer. Vi är inte nöjda med våra insatser så här långt. Vi borde faktiskt kunna göra någonting så att inte svenska folket nästa gång det blir kallt och vinter behöver stå och frysa. Framför allt, herr talman, hade den rullstolsburna kvinnan från Hallunda kanske haft en möjlighet att ta sig hem till sin lägenhet denna eftermiddag i förra veckan.
Anf. 71 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Vi har haft möjlighet att ses tidigare i dag då vi i trafikutskottet fick information när det gäller just trafikkaoset, ministern. Det är därför jag också kommer till den här interpellationsdebatten; jag känner inte att jag fick svar på de frågor jag då hade.
Infrastruktur och kollektivtrafik är så viktigt. Det måste funka för att människors vardag ska fungera. Om man ska kunna ta sig till jobbet, till skolan och till fritidsaktiviteter måste infrastrukturen fungera.
Vi tycker att det är så viktigt att trafikutskottet ordnade en hearing om detta den 18 februari. Det vet de som sitter i den här kammaren, och det vet de som möjligtvis kan se detta på annat sätt, för de deltog själva genom att ställa frågor på riksdagens hemsida. Vi fick många bra frågor ställda. Ett antal av dem fick också bra svar från de aktörer som närvarade. Det var SJ:s vd, det var Banverkets generaldirektör och det var ytterligare operatörer och fackliga organisationer närvarande.
Det var mycket tydligt för dem som närvarade på den hearingen och för de allra flesta inblandade parter att tågsystemet inte är fullt ut samordnat. Vi har i dag många olika aktörer, flera av staten ägda eller styrda, men även privata aktörer. Samordningen är inte exemplarisk, och den här vintern har visat det.
Trots detta drar Åsa Torstensson och regeringen slutsatsen att vi ska ha in fler aktörer. Jag läser i ministerns svar på s. 2, andra stycket: "När det gäller avregleringen är det min fasta övertygelse att en öppen marknad med fri konkurrens leder till en mer effektiv tågtrafik till nytta för resenärerna. I fri konkurrens blir kundernas behov styrande och resenären sätts därmed i centrum."
Då vill jag fråga ministern om det verkligen är ministerns uppfattning att SJ hade kunnat komma i tid den här vintern om de bara hade känt konkurrens från andra bolag. Är det en lösning på några som helst problem? Nej, snarare tvärtom. Vad händer med biljettbokning och information till resenärerna när många aktörer ska samsas på fulla spår, på fulla bangårdar och i fulla verkstäder där man ska åtgärda de fel och brister som uppstår?
Jag måste säga att regeringens analysförmåga inte imponerar. Svaren är ju ständigt och jämt när vi diskuterar de kommande avregleringsfrågorna att ni tror att det kommer att bli bättre. Vad grundar ministern detta på? Är det erfarenheter från Storbritannien, Estland och Nya Zeeland - länder som egentligen är de enda i världen som har avreglerat och återreglerat?
Varför tar jag upp den här debatten när vi egentligen ska prata tågkaos och vinter, kan man fundera på. Det handlar väl ändå om snö och isbildning i spåren och växlarna. Visst gör det det. Men risken är överhängande att vi oavsett kommande vintrar får ett kaos på spåren, och jag tycker att ministern är skyldig att förklara för oppositionen och framför allt för resenärerna hur punktligheten skulle kunna bli bättre med fler aktörer på fulla spår. Hur skulle SJ kunna hantera situationen annorlunda därför att man har fler konkurrenter? Det är svar jag ser fram emot att få.
Anf. 72 Sven Bergström (C)
Herr talman! Inför den här debatten roade jag mig med att titta lite i gamla protokoll. Av en händelse hittade jag ett protokoll från den 15 januari 2002, för nästan åtta år sedan, som ger besked om att vi har hört denna debatt förut. Det är en favorit i repris.
Då hette näringsministern Björn Rosengren, och jag var också med i den debatten och ställde näringsministern mot väggen och tyckte att det var skräp att det elände som varit under jul- och nyårshelgen inte kunde hanteras bättre. Ändå tyckte jag att nyanserna var något mer tydliga då än vad de är här, för nu är det precis som att det är den här regeringen som, om inte rår för snövädret och stormen och allt detta med kylan, så i alla fall allt annat.
Då försäkrade Björn Rosengren i en debatt med mig, Hans Stenberg och Kent Högström att nu hade han tagit in Banverket, SJ och alla olika aktörer och vidtagit åtgärder. Han tillsatte en vinterutredning som vi har läst om, och han försäkrade att allt skulle bli frid och fröjd. Åtminstone under ytterligare fyra år hade sedan Björn Rosengren och sedermera Ulrica Messing ansvaret för att säkerställa att alla dessa offensiva åtgärder kom på plats för att förebygga ytterligare problem.
Nu har vi sett att problemen kommer tillbaka, och oavsett regeringens färg tycks det vara svårt att få det här att funka bra. Det är vi som är flitiga tågresenärer och använder SJ, Tågkompaniet och vad nu de olika operatörerna heter alla väldigt irriterade över. Det är inte acceptabelt att det fungerar så illa, och det är särskilt illa att informationen i detta moderna tidevarv inte kan hanteras mer professionellt av de inblandade aktörerna. Resenärerna måste åtminstone få besked om att det faktiskt inte kommer några tåg i dag, för de är inställda eller vad det nu är.
Lite slående i den här debatten är att oppositionen får det att låta som att det är avreglering och marknadsmekanismer som gör att det blir så här. Låt mig citera ett avsnitt i Björn Rosengrens svar från den 15 januari 2002: "Inledningsvis vill jag poängtera att interregional trafik enligt 1998 års transportpolitiska beslut ska bedrivas på kommersiella grunder."
Hör och häpna! Trafiken ska bedrivas på kommersiella grunder!
Björn Rosengren säger vidare: "Det betyder även att de operatörer som bedriver kommersiell trafik självständigt beslutar om sina tidtabeller."
Redan på den tiden var man alltså inne på att det är en bra drivkraft för bra trafik att man faktiskt har ett kommersiellt intresse i grunden. Sedan ska det naturligtvis finnas ett statligt ansvar för att infrastruktur och annat fungerar bra.
Att man kan få kollektivtrafiken och tågtrafiken att fungera bra vintertid och i ett tydligt vinterpräglat land är exemplet Schweiz. Där har man också många olika aktörer som bedriver tågtrafik, och hör och häpna: Fast det är vinter går tågen enligt tidtabell, väldigt mycket bättre än vad de har gjort i Sverige denna vinter.
Därmed menar jag att man inte kan dra den slutsats som oppositionen förefaller göra, att det kan bli bättre om man återgår till något slags monopol för SJ. Inte ens Björn Rosengren hade det synsättet för åtta år sedan, utan han var, såvitt jag kan läsa i protokollet, övertygad om att det är en bra drivkraft att göra det här på kommersiella villkor så gott det går.
Men nu är vi där vi är, och nu måste vi vidta åtgärder. Jag är övertygad om att vår hearing i trafikutskottet och ministerns samtal med Banverket och SJ äntligen borde kunna leda till att vi rustar oss bättre för nästa vargavinter, för den kommer förr eller senare.
Anf. 73 Jan-Evert Rådhström (M)
Herr talman! Jag blev något förvånad när jag hörde den här debatten och tyckte att interpellanterna på ett så flagrant sätt har glömt bort historien och i stort sett ansåg att till och med vädret är ministerns fel. Det är lite förvånande.
Jag skulle vilja ta upp lite grann av historiebeskrivningen som jag tycker är intressant. Som ministern naturligtvis mycket väl vet har vi haft en stagnation i tågtrafiken. Det var ingen ökning av persontrafiken från 50-talet fram till 80-talet. Det enda som skedde var att tågtrafiken tappade i andel av trafikarbetet. Men det var ingen som helst ökning.
Då togs beslut om att SJ skulle delas, och 1988 bildades Banverket. Det var ett steg för att öka konkurrensen och se till att det blev mer effektivt. År 2000 bolagiserades SJ.
Detta har fått till följd att persontrafiken från att inte ha ökat någonting från 50-talet till 80-talet därefter har ökat med 64 procent. Det tycker jag är ganska intressant med tanke på att vi i olika inlägg här hör att man ifrågasätter om vi över huvud taget ska ha en konkurrensutsatt järnvägstrafik i vårt land.
Jag vill också att statsrådet kommenterar historiebeskrivningen. Sven Bergström beskrev mycket väl hur det var 2002. Vi vet också att SJ 2005 var mycket irriterade på hur den dåvarande regeringen skötte drift och underhåll på järnvägssidan och skrev ett brev till regeringen i november 2005. Jag har letat med ljus och lykta efter några som helst åtgärder som har vidtagits dels före detta, eftersom det var en diskussion långt tidigare, dels i samband med och efter detta. Jag kan inte se att den dåvarande regeringen över huvud taget gjorde någonting. Stämmer min analys i detta hänseende?
Jag vill ställa en lite mer framåtsyftande fråga till statsrådet. Hur ser statsrådet på den diskussion som faktiskt förs här i dag? Förut hade vi ett vänsterparti som var mot konkurrens och för socialisering av företag. Nu har vi fler politiska partier som inte delar Rosengrens uppfattning om att konkurrens är bra, vilket Sven Bergström tydligt redogjorde för, utan anser att man ska gå tillbaka till ett system där man anser att effektivitet och konkurrens inte är bra. Det är väldigt oroande för mig. Jag undrar om statsrådet delar den uppfattningen.
Anf. 74 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Det är inspirerande att det finns så många som är engagerade i svensk infrastruktur och svensk järnväg. Det tror jag att många av resenärerna uppskattar. Jag tror också att det är oerhört givande att man kan jämföra två olika block.
Herr talman! Jag har oerhört stor respekt för att resenärerna är frustrerade över att det under hela denna långa vinter har varit många förseningar. Människor ska kunna pendla och kunna lita på att de både lämnar perrongen och kommer fram i tid.
Det är mycket tydligt att man inte bara under denna vinter utan under flera år har pekat på behovet av att förbättra punktligheten för tågen till förmån för resenärerna. Det är fler och fler som har visat intresse för att åka tåg, och fler och fler ges möjlighet att bo på ett ställe och pendla till ett spännande jobb någon annanstans än precis där man bor. Jag har lyssnat på dem.
Det är därför som den här regeringen har tillfört nya pengar till Banverket som i flera år har efterlyst mer resurser för att öka kapaciteten, för att förbättra drift och underhåll och för att förbättra tekniken. Då handlar det om verksamhet hela året.
Vi började direkt med en kraftsamling vid och i Stockholm av den anledningen att det här är många rörelser, vilket Christina Axelsson tydligt pekade på. Vi utvecklade detta efter ett gott resultat av en stor samverkan mellan de olika operatörer som finns i detta område. Vi fortsatte sedan till Västsverige och till Skåne runt Malmö av den anledningen att det där finns många pendlare och mycket rörelser.
Vi har tillfört nya miljarder till drift och underhåll. Under 2010 finns det 5,2 miljarder. Den förra regeringen lämnade 2006 ifrån sig en budget på 3,8 miljarder för drift och underhåll. Uppenbarligen har man inte förstått och inte brytt sig om drift och underhåll som är så viktigt för att gammal järnväg ska fungera. Som centerpartist är jag oerhört noga med att man ska sköta det som man en gång har investerat i, för det är att slarva bort pengar och ge två fakturor till våra barn att inte sköta det som man en gång har investerat i.
Jag har ambitionen att fortsätta tillföra det som Banverket pekar på att det finns ett så stort behov av för att man ska kunna gå vidare när det gäller det som är gammal teknik. Man ska, precis som flera av er säger, kunna klara av att köra tåg under vintern, men även under sommarperioden. Denna vinter är i sin helhet extrem i många sammanhang med snö, blåst, is och fuktighet i landet. Detta har gjort att vissa regioner har drabbats mer än någonsin tidigare. Det ska man ha respekt för. Men som helhet ska man kunna lita på tåget, annars skapar vi inte förutsättningar för att människor ska kunna pendla och stärka arbetsmarknadsregioner.
Vad var det som hindrade den tidigare regeringen att genomföra punkterna i det program som kom 2002 - Lena Hallengren var med i detta arbete - till exempel det som handlar om information?
Anf. 75 Pia Nilsson (S)
Herr talman! Åsa Torstensson försöker sin vana trogen göra allt hon förmår för att besvara de frågor som vi faktiskt har ställt. Men jag har ännu inte fått något svar på vilka åtgärder som ministern har vidtagit för att avvärja de värsta vinterhoten. Jag har absolut inte fått något svar på hur kommande avreglering kan tänkas påverka tågtrafiken vintertid. Det är klichéartade svar som lämnas och inte alls några detaljer kring hur ministern ser på detta och vilka åtgärder som hon de facto har för avsikt att vidta. Jag tolkar detta som icke-svar. Jag tolkar det som att ministern inte besitter den handlingskraft som vi har efterlyst under lång tid.
Åsa Torstensson pratar om frustrerade resenärer. Det finns inte en resenär denna vinter som inte har varit frustrerad. Men hur ska vi kunna komma åt denna frustration? Är det genom att prata om tider som har varit? Ja, det väljer åtminstone ministern att göra. Hon slår sig för bröstet och säger: Titta vad mycket vi satsar! Jag som minister har ambitionen att fortsätta att satsa, och som centerpartist tycker jag att det är jätteviktigt.
Men det finns inte mycket att yvas över, Åsa Torstensson. Om vi går tillbaka ända till 1991 och tittar på Centerpartiets budgetar när det gäller infrastruktur kanske vi kan få fram en lite mer nyanserad bild.
Vad händer då med avregleringen? Det kommer sannolikt att bli fler aktörer från och med nästa höst som ska ut och trängas på de spår som vi har. De ska inte ut samtidigt. Det förstår jag också. Men onekligen kommer det att bli fler aktörer som ska samordna sina insatser. Hur ska det då gå till när det inte ens i dag fungerar att samordna, i synnerhet inte den information som samtliga operatörer faktiskt är skyldiga att ge resenärerna? Hur ser ministern på detta egentligen? Jag tycker att hon undviker att svara på en så viktig fråga som naturligtvis också gör att människor känner frustration framöver.
Vinter kommer det, som sagt, att bli nästa år igen och kommande år. Det vore mycket intressant att få veta vad Åsa Torstensson vill göra.
Kanske är det så att ministern tycker att vi har för stora förväntningar på tågtrafiken vintertid. Är det så, ministern? Om svaret är ja, hur ska vi då hantera tågtrafikssituationen framöver? Hur ska vi lösa det här?
De svar vi så här långt fått från Åsa Torstensson ger absolut ingen trygghet och absolut inga lugnande besked till alla dem som lyssnar på den här debatten och till alla de frustrerade resenärer från vilka vi alla fått vittnesmål. Bättre upp, Åsa Torstensson!
Anf. 76 Lars Mejern Larsson (S)
Herr talman! I interpellationssvaret säger statsrådet Torstensson att hon tror att det är genom samarbete som vi ska klara av de utmaningar som det ökade trafikarbetet på järnvägen ställer oss inför. Det håller jag med om. Däremot tillåter jag mig att undra om hon lever som hon lär. I en artikel förra veckan i kvällspressen står det nämligen att infrastrukturministern och SJ inte haft någon kontakt, och under en presskonferens meddelade SJ:s vd Jan Forsberg att han och ministern inte haft någon kontakt med varandra sedan någon gång före jul.
Det tycker jag är ytterst anmärkningsvärt. Vore det inte på sin plats för SJ och statsrådet att dagligen eller åtminstone någon gång i veckan tala med varandra? Vi upplever ju nu den värsta vintern sedan 1986. Eller har möjligen kontakten mellan Sveriges största järnvägsbolag och regeringen förbättrats under den här veckan?
Herr talman! Jag har sagt det tidigare och vill ytterligare förtydliga det ifall Rådhström missuppfattat mig: Att det snöar kan vi inte lasta ministern för. Men att ansvaret för information till berörda resenärer fungerar är helt och fullt regeringens ansvar. Att den ansvariga regeringen skyller på någon annan tyder på ett starkt undermåligt ledarskap i en krissituation. Det är alltid, oavsett vilka som regerar, sittande regering som har ansvaret för den dagsaktuella situationen. Att ministern, sin vana trogen, fortsätter att skylla på den tidigare regeringen ger inte svar på mina frågor. Om det är regeringens sätt att svara på alla frågor kommer väl finansministern att skylla dagens budgetunderskott på tidigare borgerlig finansminister.
Sittande regering har alltid och kommer alltid att ha ansvaret för den dagsaktuella situationen. Men eftersom inget ansvar tycks falla på nuvarande regering får jag väl anta att ministerns tid så att säga är räknad. Landets tågresenärer vill att någon i ledande ställning tar sitt ansvar. Men med stor tydlighet har ministern gjort klart för oss som nu lyssnar att hon varken kan eller vill det.
Frågan är vilka besked som ska ges till alla drabbade resenärer. Obefintlig information är en sak, men felaktig information är snäppet värre. Handikappade och äldre tvingas släpa väskor och dra rullatorer fram och tillbaka över och under perronger och tvingas stå där och frysa i bister kyla. Vilket besked vill ministern ge till äldre och handikappade resenärer?
Anf. 77 Christina Axelsson (S)
Herr talman! Till Jan-Evert Rådhström kan jag bara säga: Det är ingen som lastar någon regering eller någon minister för att det snöar, vilket vi påpekat i våra interpellationer. Det är bra om Jan-Evert Rådhström läser också interpellationerna, inte bara det svar som den egna ministern lämnat.
Angående det som ministern här tar upp, att vi inte har gjort någonting, och att det skylls det på det som tidigare varit vill jag säga att det inte fanns mer pengar i den tidigare oppositionens budgetar - naturligtvis om man fråntar de 2 miljarder som Moderaterna hade till förstärkningar på vägsidan under åren innan ni fick chansen att verkligen stärka på vägsidan. Det är faktiskt Moderaterna som har nyckeln till kassakistan. Det är kanske därför som det blir sådana här brister.
Att det är trångt på spåren sade någon på den utfrågning vi hade. Men vad har gjorts för att det inte ska vara så trångt? I min hembygd, Stockholms län, håller man äntligen på med bygget av Citybanan. Men vad gjordes från moderater, centerpartister med flera när ni tog över? Jo, hela bygget stoppades så det hela blev väldigt fördröjt och, naturligtvis, fördyrat eftersom man en gång till utredde alternativet med ett tredje spår. Det har kostat både tid och pengar och har naturligtvis också bidragit till att det kommer att ta ännu längre tid innan vi, både sommar och vinter, kan komma fram på spåren.
Trängselskatten var det före förra valet en väldig debatt om. Det är glädjande att ni bejakade den och det införandet. Men pengarna från trängselskatten gick inte till kollektivtrafiken, vilket stockholmarna hade röstat för. Nu ska trängselskattepengarna gå till vägar; så är det sagt.
Det är nu sittande regering som har tagit bort det bidrag till rullande materiel som man tidigare kunde få för att kunna köpa bättre tåg - tåg som är mer beständiga mot vintern. Vad de pengarna lades på vet inte jag. Nu är de borta. Det är väl sådant som skulle ha stått i svaret.
Detta med förbättrad information vid störningar är inte löst. Där har ni inte gjort någonting, vill jag påstå. Det hade varit klädsamt med en uppföljning redan före vintern av den vinterutredning som gjordes 2002. Det har ju ministern nu haft mer än tre år på sig att hinna med, men inte heller det har gjorts.
Någon talade här om Schweiz och om att man minsann har flera olika operatörer. Det är riktigt. Jag har varit i Schweiz och lyssnat på dem där. När jag frågade hur det kom sig att det inte var några störningar i deras tågtrafik berättade de att de först sätter tidtabellen. Sedan får operatörerna köra därefter. Men så är det väl inte riktigt tänkt att det ska gå till i det här landet.
Jag vill återigen fråga ministern vilka åtgärder som har vidtagits och vilka åtgärder som, om vi blickar framåt, kommer att vidtas så att vi slipper stå här och debattera samma sak nästa år.
Anf. 78 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Med förlov sagt: Jag tror inte att de passagerare som inte kommit med sina tåg och som uteblivit från sina arbeten och från sammanträden - eller vad de nu skulle till - i det här läget är särskilt betjänta av en debatt om avregleringens vara eller inte vara. Frågan återstår om det i det här läget hade varit bättre om det hade funnits fler operatörer. Det är det som vi egentligen diskuterar i den här debatten.
Punktligheten är viktig, säger ministern. Därför har man anslagit mer pengar till drift och underhåll. Men uppenbarligen räckte inte pengarna till snöröjningen. Något så banalt, så enkelt, som snöröjning räckte de inte till. Man vill ha ny teknik, modern teknik, heter det. Men det är ju delvis den nya, den moderna, tekniken som i dagarna slagit ut hela Hallsbergs stationsområde.
Man säger också att man vill intensifiera arbetet med att ta fram mer medel till drift och underhåll. Men vad hjälper det när man inte får bort snön från spåren och stationerna? Det är det frågan handlar om.
Den kvinna jag träffade, som hade väntat i två och en halv timme på att komma med bussen hem, kommer inte att vara hjälpt av en regering som står och säger att allt är alla andras fel och att denna regering har gjort allt rätt. Framför allt börjar det vid det här laget bli lite tjatigt att höra den argumentationen med tanke på att denna regering snart har suttit en mandatperiod. Ni kan inte ha gjort allt rätt eftersom det kan bli så fel i en sådan här situation.
Anf. 79 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Vice ordförande Jan-Evert Rådhström går upp i talarstolen och gör som vanligt lite egna analyser. Han försökte tilldela oppositionen en hel del uppfattningar om både konkurrens och bolagisering som vi inte står för. Jag tror att alla som är intresserade av trafikfrågor kan konstatera detta. Jag skulle dock vilja ställa ett par frågor till. Jag förstår om ministern har svårt att svara på allt - det är många interpellanter och debattörer och inte så mycket tid att svara.
Det är mångas ansvar, allra mest vädrets. Det tror jag att vi alla instämmer i. Vad fler instämmer i är dock att det krävs samordning och ökad spårkapacitet. Men vad gör då regeringen och Åsa Torstensson? Jo, de prioriterar vägsatsningar och avreglering som ger ännu fler operatörer. Jag och oppositionen är alldeles övertygad om att samordningen blir svårare att bedriva ju fler aktörer man har, och jag tycker fortfarande inte att ministern har några bra svar.
Jag skulle vilja ställa några mycket konkreta frågor. För vilken tid och för vilka händelser tar ministern ansvar? Är det under dessa fyra år, eller behöver man ha makten i tolv eller åtta år? Hur länge behöver man ha makten för att kunna ta ansvar för situationen som råder utan att hela tiden skylla på historiska händelser? Dessutom vill jag ha svar på om krisberedskapen verkligen har räckt till. Underhåll historiskt i all ära, men det handlar ju om vilken kapacitet man har just nu, i dag, att hacka is i växlar och röja spår. Har krisberedskapen varit nog och tillräcklig?
Anf. 80 Sven Bergström (C)
Herr talman! Jag är övertygad om att alla debattörer här i dag är ense om att det är fullständigt oacceptabelt med så många drabbade resenärer bara för att det är kallt, kyligt och lite besvärligt läge under en tid. Alldeles speciellt oacceptabelt är det när vi redan för åtta år sedan hade en vinterutredning som, vilket jag sade tidigare, på Björn Rosengrens beställning gick igenom situationen och kom med förslag.
Den dåvarande regeringen hade ändå fyra år - om jag räknar rätt; det var tre och ett halvt, nästan fyra år - på sig att göra något åt detta. När det blev regeringsskifte hösten 2006, vad hade man gjort? Det var då den europeiska järnvägsunionen konstaterade att Sverige tillhörde de allra sämsta i Europa när det gäller att sköta järnvägsnätet och underhålla det väl. Rosengren och Messing hade haft rätt många år på sig att rusta nätet inte bara när det gäller drift och underhåll i normala förhållanden utan också när det gäller vinterförhållanden.
Det är lite fantastiskt när Christina Axelsson säger att regeringen inte har gjort något av vinterutredningen. Det var ju Rosengren som beställde den 2002 och hade ett antal år på sig att göra någonting av detta, och så lämnade han över en situation som inte alliansregeringen utan den europeiska järnvägsunionen säger är något av det sämsta de har sett. Sedan dess har det faktiskt hänt lite grann.
Pia Nilsson, du tyckte inte centerbudgetarna var tillräckligt offensiva, men man ska vara bäst när det gäller. När vi väl satt i regeringen med en centerminister som ansvarig ökade vi anslaget från 9,4 miljarder till drift, underhåll, trafikledning och infrastrukturinvesteringar år 2006 till 13,6 miljarder kronor 2009. Banverkets generaldirektör Minoo Akhtarzand använde precis dessa siffror i vår hearing i trafikutskottet för några veckor sedan, så det är inte jag som har hittat på dem. Vi gjorde en 50-procentig höjning, och nu går vi vidare för att fixa till detta så att inte den eländiga vintern ska få ställa till det när det blir snö och kyla igen.
Anf. 81 Jan-Evert Rådhström (M)
Herr talman! Jag blev namngiven ett antal gånger i interpellationsdebatten, så jag tar mig friheten att också kommentera när ordföranden i trafikutskottet Lena Hallengren säger att de inte är negativa till konkurrens. Det var faktiskt precis vad ni var; ni sade ju nej till att bolagisera Banverkets produktion. Det är där jag ser en väldigt stor skillnad.
Jag tycker att det är intressant att höra infrastrukturministerns syn på att vi har partier i dag som har ändrat sig så radikalt. SJ bolagiserades nämligen år 2000. Det var en socialdemokratisk regering som gjorde det. Då såg man fördelar med att utöka konkurrensen, men i dag säger man nej när det ska effektiviseras. Det är skrämmande.
Pia Nilsson tycker att det är beklämmande att alliansregeringen slår sig för bröstet för det som har varit. Ja, vi har haft en majoritet under tre år, och vi kommer att fortsätta ha det under nästa mandatperiod, så ni får väl fortsätta att beklaga er. Vi har ökat anslaget till drift och underhåll med 30 procent, och vi har ökat investeringsbudgeten med 50 procent.
Jag tycker att det är hedrande att vi äntligen har en infrastrukturpolitik på järnvägsområdet som innebär radikala ökningar. Jag säger som Sven Bergström: Det gäller att vara bäst när det gäller. Det är precis det alliansregeringen är.
Herr talman! I regleringsbrevet för 2009 sade faktiskt regeringen till Banverket att de skulle utveckla informationssystemet. Tyvärr blev de inte färdiga med det, men min fråga till ministern är: Ni gav väl uppdraget på grund av att ingenting har gjorts tidigare år?
Anf. 82 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Jag ska börja med att säga att jag inte tänker stå här och garantera att snö inte kommer att stoppa fordon framöver. Jag utgår ifrån att inte så många andra i denna kammare heller skulle ge sig på det.
Däremot tror jag att det är viktigt att se att vi har ett ålderdomligt järnvägssystem som är i behov av resurser för att stärka drift och underhåll. En investering som gjordes för 150 år sedan behöver naturligtvis återkommande drifts- och underhållsresurser, och det är det Banverket också mycket tydligt har markerat - en långsiktigt hållbar ram så att man kan ha en strategi för hur drift och underhåll återförs till en anständig nivå.
Till er som lyssnar eller kommer att läsa protokollet tänkte jag upprepa vad jag tidigare sagt eftersom interpellanterna envisas med att man inte hör vad som har gjorts. Jag har varje år tillfört nya resurser till just drift och underhåll, men det är naturligtvis något som måste fortsätta att öka. Man måste öka ambitionen och kanske till och med rikta för att kunna förbättra ström- och signalsystem, som de som reser hör alldeles för många ursäkter om.
Det var någon som kommenterade att Banverket skyller ifrån sig. Nej, Banverket skyller inte ifrån sig, utan de har varit oerhört tydliga med att det som är deras ansvar kräver att man har en långsiktighet och resurser som man vet hur man strategiskt kan återta och göra reinvesteringar med.
Vi har tillfört nya pengar, och vi har också sammantaget tillfört mer resurser till investeringar. Det handlar om att öka kapaciteten genom att skapa förbipassager så att de tåg som blir stående en vinter kan slussas ut från personspåret och passeras. Syftet är att nyttja det nuvarande systemet på bästa sätt här och nu. Det snabbaste är nämligen att tillföra drifts- och underhållsresurser och skapa nya resurser för passager, för det är investeringar som pendlaren snabbt kan se resultat av.
Jag säger till er alla som är intresserade av hur järnvägsinfrastrukturen ska utvecklas att de punkter som år 2002 pekades ut, åtgärder som mestadels ligger på Banverket, har beaktats för att förbättra punktligheten. Det viktiga är att stark fokus läggs på informationen - jag har full förståelse för den kritik som riktats där - i det arbete som pågår med en ny kollektivtrafiklagstiftning i syfte att se till att operatörer samverkar för att passagerarnas rättigheter ska stärkas. Samtidigt fick Banverket i uppdrag i regleringsbrevet inför förra året att redovisa en handlingsplan för att förbättra trafikinformationen. Det är en av punkterna från 2002 som tidigare inte har åtgärdats. Nu har det gjorts en upphandling om ett nytt IT-system. De som vänder sig till hemsidan ska kunna få bra information; den ska inte krackelera fullständigt när det är problem ute på spåren.
Anf. 83 Pia Nilsson (S)
Herr talman! Vi har nu under ganska lång tid bett ministern att redovisa vilka offensiva förslag hon har lagt fram för att förbättra den beredskap som behövs för att liknande tågtrafikkaos inte ska uppstå kommande vintrar. Vilka svar har vi fått? Inga. Jo, förlåt, just det: Vi har satsat mer pengar, säger Åsa Torstensson. Men det hjälper uppenbarligen inte. Kaoset är ett faktum, ministern.
Jag har bett ministern att följa upp beslutet från Vinterutredningen 2002. Vad har jag fått för svar? Inget. Jag har bett ministern att svara på om trafikstörningarna kommer att märkas mindre när avregleringen börjar gälla full ut i höst. Vad har jag fått för svar? Inga.
Infrastrukturminister Åsa Torstensson har inte lämnat några klara besked till alla dessa frustrerade resenärer. Det här är helt oacceptabelt.
Det är tur, Jan-Evert Rådhström, att det snart är val. Det som kanske är mindre tur är att det sannolikt blir en vinter till, och har vi riktig otur kan det bli riktigt kallt, precis som den här vintern.
Men till skillnad från den här vintern ska vi kommande vintrar, det är åtminstone min ambition och min förhoppning, ha ett mer samordnat informationssystem. Vi måste ha kraftfullare ställverk, högre snöröjningsberedskap och fordon rustade för svenskt vinterklimat. Då börjar vi närma oss en järnväg i världsklass. Delar Åsa Torstensson min ambition?
Anf. 84 Lars Mejern Larsson (S)
Herr talman! Det känns som att det är svårt att få några svar här. Åsa Torstensson tillsammans med Sven Bergström och Jan-Evert Rådhström beskriver regeringens infrastruktursatsning som historisk. Det är svårt att känna igen sig i en sådan beskrivning. Med hänsyn till kostnadsutvecklingen inom byggbranschen är det faktiskt en minskning jämfört med den ram vi presenterade för föregående planeringsperiod. I ärlighetens namn ska det sägas att infrastrukturpolitiken är historisk. Aldrig har den kreativa bokföringen varit mer utvecklad, och sällan har man skådat en regering utöva en sådan ekonomisk utpressning gentemot kommuner och landsting.
Detta, herr talman, hjälper föga landets tågresenärer. Samtidigt skyller ansvarig minister på den förra regeringen som bara för detta år ville investera drygt 1 miljard mer än regeringen i nya vägar och spår.
Vi vill bygga ett grönt land. Vi vill länka samman Sverige. Vi vill se mer satsningar på snabba järnvägsförbindelser. Kom ihåg: För varenda extra miljard till investering i underhåll skapas det 1 500 nya arbeten. För oss socialdemokrater är jobben viktigast.
Jag skulle vilja avsluta med att citera Anders Borg, ett citat från 2008, och fråga Sven Bergström, Jan-Evert Rådhström och Åsa Torstensson om de står bakom verklighetsbeskrivningen i det. Anders Borg säger så här: En investering i väg är fyra fem gånger viktigare än i järnväg. Vi har överinvesterat i järnvägar. Vi måste våga göra en prioritering.
I så fall förklarar det en hel del.
Anf. 85 Christina Axelsson (S)
Herr talman! Det är väsentligt att järnvägssektorn kan leva upp till sitt ansvar och ta hand om sina allt fler resenärer på ett tillfredsställande sätt. Annars kommer tågtrafiken att förlora resande. Det är ett viktigt uppdrag som vi har allihop. Inte minst den här interpellationsdebatten vittnar om den iver som vi från oppositionens sida, från Socialdemokraterna, känner för att göra någonting för att det ska bli bättre.
Ministern har talat om hur mycket man satsar på drift och underhåll. Jag fick lära mig i dag när vi hade en diskussion i utskottet att det även handlar om att reinvestera. Det måste vara investeringar också i tågtrafiken och inte bara i väg.
Det hade varit klädsamt om ministern i sitt svar hade sagt: Vad gör jag åt det här? Jo, jag har fördröjt byggandet av Citybanan med nästan ett år. Det har blivit dyrare - ledsamt. Trängselskatten, som ni alla hade röstat om här i Stockholms län, gick inte till kollektivtrafiken. Tji fick de som röstade ja i den frågan. Det skulle gå till vägar.
Bidraget till rullande materiel, som vi satsade på för att vi skulle ha bra och funktionsdugliga tåg, tog man snabbt bort.
Det är väl det som ministern har gjort under den här perioden.
Ja, informationen måste bli bättre. Det är glädjande att det äntligen har kommit till. Det var en fråga som vi tog upp i tidigare propositioner.
Anf. 86 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Det är mycket intressant för den som lyssnar på debatten att höra när Pia Nilsson säger att det inte är pengar som behövs till svenskt järnvägssystem.
Jag tror inte att vi kommer att ha så många nya operatörer till hösten, för det tar lite tid när man avreglerar. Men jag ser fram emot att vi har operatörer som till exempel har vintertestade fordon och som möter resenärer med olika service när det inträffar problem. Jag tror att även nya fordon kommer att snöa in. Vi har ett sådant klimat att kallt väder kan återkomma med ojämna mellanrum.
Jag tänker upprepa ett antal siffror, Lars Mejern Larsson, som visar lite grann vikten av att vi skiftade regering. Järnvägsinvesteringarna har ökat med 67 procent i löpande priser från 2006 till 2010. Vi har tillfört nya pengar. År 2007 var det 7,1 miljarder, 2008 var det 7,3 miljarder, 2009 var det 8,3 miljarder och 2010 8,5 miljarder.
Det är resurser som naturligtvis har betydelse för ett gammalt järnvägssystem när det gäller att göra nyinvesteringar för ökad kapacitet. Det vore mig främmande att säga annat än att pengar har betydelse för svensk järnväg.
Det är intressant att höra Christina Axelsson mycket ärligt säga att Citybanan fördyrades. Ja, var det inte så att ni hade glömt att lägga till några nollor? Vi är garanten för att Citybanan har en rättvis ekonomisk kalkyl, vilket innebär att vi kan finansiera den.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.