Sveriges undertecknande av Dohadeklarationen
Interpellation 2004/05:258 av Skånberg, Tuve (kd)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-12-14
- Anmäld
- 2004-12-14
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2005-01-21
- Sista svarsdatum
- 2005-01-26
- Besvarad
- 2005-02-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation 2004/05:258
av Tuve Skånberg (kd) till utrikesminister Laila Freivalds om Sveriges undertecknande av DohadeklarationenFörenta nationerna har under år 2004 firat det internationella familjeåret och under året har regionala FN-konferenser hållits i Cotonou, Benin, Mexico City, Mexico, Stockholm, Sverige, Genève, Schweiz samt Kuala Lumpur, Malaysia. På den avslutande konferensen i Doha, Qatar antogs Dohadeklarationen av de samlade delegaterna.
Måndagen den 8 januari 2004 antog Förenta nationernas generalförsamling Dohadeklarationen om familjen med konsensus, utan att någon begärde votering. 148 nationer - av världens 192 - har undertecknat deklarationen som "co-sponsors" bland annat länder som USA, Kina, Ryssland och Indien. Efter generalförsamlingens antagande av Dohadeklarationen, talade åtta FN-ambassadörer emot deklarationen och reserverade sig. Först ut är dessvärre EU:s representant Dirk Jan Van Den Berg, från Holland, varefter Norge, Schweiz, Canada, Australien, Island, Lichtenstein och Nya Zealand också uttryckte sin reservation. Anledningen till att EU-företrädaren Van Den Berg inte begärde votering utan accepterade konsensusbeslutet var, enligt välunderrättade källor, att flera EU-länders ambassadörer hade hotat att frondera mot EU:s reservation i en sådan votering.
Nu föreligger alltså ett konsensusbeslut av FN:s generalförsamling om bifall till Dohadeklarationen och dess stöd för familjen och äktenskapet, stött av en absolut överväldigande majoritet av världens befolkning och nationer. Till denna deklaration om familjen måste Sverige förhålla sig, och inte låta Holland som EU:s ordförandeland reservera sig, utan att deklarationen debatterats och förankrats i EU:s olika länders parlament.
Mina frågor till utrikesministern är:
Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta att stärka familjens ställning i Sverige?
Hur avser utrikesministern att implementera Dohadeklarationen i svensk lagstiftning?
Avser utrikesministern att verka för att Sverige undertecknar Dohadeklarationen tillsammans med de övriga 148 undertecknande nationerna och när sker undertecknandet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:258
Webb-tv: Sveriges undertecknande av Dohadeklarationen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:69 Torsdagen den 3 februariProtokoll 2004/05:69 15 § Svar på interpellation 2004/05:258 om Sveriges undertecknande av Dohadeklarationen
Protokoll från debatten
Anf. 100 Berit Andnor (S)
Herr talman! Tuve Skånberg har frågat utrikesministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att stärka familjens ställning i Sverige, hur hon avser att implementera Dohadeklarationen i svensk lagstiftning, om hon avser att verka för att Sverige undertecknar Dohadeklarationen samt när ett undertecknande kommer att ske.
Arbetet och ansvaret i regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara interpellationen.
Låt mig först klargöra vissa förhållanden avseende den så kallade Dohadeklarationen och vad som beslutats av FN:s generalförsamling.
Generalförsamlingen uppmärksammade den 6 december tioårsjubileet av det internationella familjeåret med en allmän debatt och antagande av en resolution om firandet.
Nederländernas ambassadör Dirk Jan van den Berg höll för EU:s räkning ett anförande i den allmänna debatten där EU:s syn på familjen i alla dess olika former redogjordes. Bland annat betonades den vikt EU fäster vid familjens roll och EU:s fortsatta stöd till de utfästelser som gjorts under sociala toppmötet (Köpenhamn/Köpenhamn + 10), befolkningskonferensen (Kairo) och kvinnokonferenserna (Beijing/Beijing + 5), behovet av att principer om jämställdhet, rättvisa och individuellt förverkligande för alla familjemedlemmar och efterlevnad av bland annat barnkonventionen och konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.
Dohakonferensen var inte en FN-konferens eller öppen för deltagande från samtliga länder. Den deklaration som antogs i Doha baseras på en konservativ familjesyn och innehåller bland annat en snäv syn på familjedefinitionen, motsätter sig fria aborter och syftar till att bevara och försvara en konservativ syn på äktenskapet.
Den resolution som antogs den 8 december innebär inte att generalförsamlingen har antagit den så kallade Dohadeklarationen.
Samtliga EU-länder och andra likasinnade länder valde att endast ta avstånd från resolutionen i sin helhet och inte ta resolutionen till omröstning.
I samband med antagandet gjorde förste ambassadsekreterare Peter-Derrek Hof från Nederländerna för samtliga EU-länders räkning, inklusive Sveriges, en röstförklaring där våra svårigheter med resolutionen beskrevs och där hela EU tog avstånd från resolutionen. Även Schweiz, Norge, Nya Zeeland, Australien, Island, Kanada och Liechtenstein valde att formellt ta avstånd från resolutionen.
När det gäller frågan om vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka familjens ställning i Sverige vill jag svara följande: Först och främst är det inte sant att familjens ställning, om vi med det menar den traditionella kärnfamiljen, skulle vara hotad. Enligt tillgänglig statistik utgör den traditionella kärnfamiljen ca 70 % av samtliga barnfamiljer i Sverige. Däremot kan vi se ett antal nya familjekonstellationer som kan behöva stöd för att barnen ska få växa upp under goda och trygga förhållanden. En viktig fråga för mig och övriga medlemmar av regeringen är också att skapa förutsättningar för att båda föräldrarna ska kunna ta lika del i föräldraskapet och kunna kombinera föräldraskapet med förvärvsarbete.
Den barn- och familjepolitik som jag och regeringen står för utgår från barnkonventionen och barnets rätt till goda uppväxtförhållanden. I det ingår att stödja föräldrarna såväl ekonomiskt som när det gäller själva föräldraskapet. Att samhällets stöd ska nå alla olika typer av barnfamiljer oavsett hur de ser ut är självklart, likaså att barnet aldrig ska diskrimineras på grund av den familj han eller hon lever i.
Jag vill gärna nämna några insatser som görs och planeras när det gäller att stödja barnfamiljerna.
Det ekonomiska familjestödet förstärks. I 2004 års ekonomiska vårproposition har regeringen aviserat att det för 2006 ska avsättas 1 miljard kronor för reformer för barn. Regeringen avser vidare att föreslå att det allmänna barnbidraget höjs från och med 2006 med 100 kr per månad samt att flerbarnstillägg ska utgå från och med det andra barnet och att det ska höjas från och med det tredje.
Regeringen har lämnat uppdrag till Riksförsäkringsverket, numera Försäkringskassan, att analysera och pröva förutsättningarna för en mer könsneutral lagstiftning avseende det allmänna barnbidraget.
En pågående utredning ser över föräldraförsäkringen bland annat med uppdraget att söka lösningar för att öka fädernas uttag av dagar.
Jag har i dagarna tagit emot en rapport från Statens folkhälsoinstitut med förslag till nya former för föräldrastöd. Rapporten redovisar förslag till föräldrastöd under olika perioder av barnets uppväxt. Det är spännande läsning, och tjänstemännen i departementet håller som bäst på och bereder hur vi går vidare med frågan.
Anf. 101 Tuve Skånberg (Kd)
Herr talman! Jag vill tacka för svaret. Det var ett något överraskande svar. Jag har stått här i kammaren många gånger och debatterat olika demokratiska beslut, men jag har faktiskt aldrig fått ett demokratiskt beslut ifrågasatt, att det över huvud taget har ägt rum. Jag kan undra vad socialministern har haft för bakgrundsmaterial till detta.
Socialministern påstår i svaret att Dohakonferensen inte var en FN-konferens öppen för samtliga länder. Det är fel. Enligt resolution 57/164 och 58/15 var Dohakonferensen liksom de förberedande konferenserna i Benin, Mexico, Stockholm, Genève och Kuala Lumpur offentliga FN-konferenser.
Jag var själv med i konferenserna i Stockholm, Genève och Doha. Jag kan intyga att de var FN-konferenser. De inleddes med tal av FN:s generalsekreterare Kofi Annan. I Doha var det hans särskilde emissarie som framförde talet. Konferenserna samlade hundratals deltagare från hela världen. Vi måste minnas att Dohadeklarationen har undertecknats eller, på FN-språk, är
co-sponsored
av 149 av världens 192 nationer. Den kan bevisligen inte ha ägt rum i skymundan utan var en FN-konferens.
Socialministern påstår vidare att deklarationen har en snäv syn på familjedefinitionen. Ändå säger hon i sitt eget svar: om vi med familjen menar den traditionella kärnfamiljen. Så det är uppenbarligen den definition som socialministern själv använder. I själva verket utgår hela deklarationen från § 16:3 i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna där det står att familjen är den naturliga, fundamentala gruppen i samhället.
Socialministern påstår att deklarationen motsätter sig fria aborter. Den uttalar sig, socialministern, över huvud taget inte om aborter. I artikel 2 säger den att barnet behöver speciellt skydd och omsorg både före och efter födelsen. Men det är ju bara att säga detsamma som står i preambeln till barnkonventionen, och den har väl inte socialministern någonting emot.
Socialministern påstår att Dohadeklarationen syftar till att bevara och försvara en konservativ syn på äktenskapet. Jag skulle vilja ha detta kommenterat. Jag har anledning att ifrågasätta om det inte är så att anledningen till att socialministern och regeringen inte ställer sig bakom det här är att de homosexuella inte nämns explicit. Bara för att en grupp inte nämns kan man väl ändå inte ta avstånd från det som faktiskt görs, med socialministerns egna ord, för den traditionella kärnfamiljen.
Herr talman! Det är uppseendeväckande att påstå att den resolution som antogs i generalförsamlingen den 8 december inte skulle innebära att generalförsamlingen faktiskt har antagit Dohadeklarationen. Det är lätt att förvissa sig om det genom att gå in på www.un.org/News/Press/ docs/2004/ga10311.doc.htm där FN:s offentliga dokument säger att "the resolution was adopted without a vote" och där Dohadeklarationen anges med beteckningen "document A/59/L.29".
Anf. 102 Berit Andnor (S)
Herr talman! Jag blir lite förvånad av Tuve Skånbergs inlägg, eftersom det står fullständigt klart att den resolution som antogs den 8 december inte innebär att generalförsamlingen har antagit den så kallade Dohadeklarationen. Det finns en paragraf i den här resolutionen, som antogs den 8 december, som indirekt refererar till den. Där står följande:
"Welcomes the hosting of the Regional Conference on the Family in Africa in the end of July 2004 by Benin and also welcomes the hosting of the Doha International Conference for the Family in the end of November 2004 by the State of Qatar and takes note of their outcome."
Det där innebär faktiskt översatt, om man ska tolka det här FN-språket, att generalförsamlingen enbart har
noterat
denna Dohadeklaration utan att nämna den vid namn. Att notera innebär inom FN att medlemsländerna förhåller sig neutrala till det som noteras. Det var efter den här förändringen i slutminuterna vid behandlingen av denna som samtliga EU-länder och andra likasinnade länder, de jag räknade upp i mitt svar på Tuve Skånebergs interpellation, valde att endast ta avstånd från den här resolutionen i sin helhet och inte ta resolutionen till omröstning.
Det här är ett agerande som vi har gemensamt med övriga EU-länder men också med en hel del andra länder, som jag nämnde tidigare: Schweiz, Norge, Nya Zeeland, Australien, Island, Kanada, Liechtenstein. Underlaget till denna hållning och det svar som jag har gett är framtaget inom Regeringskansliet genom sedvanliga källor inom Utrikesdepartementet och vår ständiga representation vid Förenta nationerna.
Anf. 103 Tuve Skånberg (Kd)
Herr talman! Det är lätt att konstatera att socialministern gör en poäng av att vinkla orden "takes note". Men man kan läsa innantill:
"The draft resolution (document A/59/L.29) entitled Celebrating the Tenth Anniversary of the International Year of the Family was adopted without a vote." Då framgår det med all tydlighet att dokumentet blev
adopted
, och
adopted
är antagen, både på FN-engelska och annan engelska.
Om det nu vore på det viset, socialministern, att det bara var att notera och ta till handlingarna, varför reserverade sig EU-länderna? Åtminstone gav den holländske företrädaren uttryck för att det fanns en enighet bakom detta. Inför en notering av ett inkommande dokument kan man väl ändå inte reservera sig? Nej. Självklart är det så att om 149 länder har undertecknat,
co-signed
och
co-sponsored
, det här dokumentet, så är det antaget av FN:s generalförsamling. Det är inte mig socialministern debatterar med. Det är 149 länder: USA, Ryssland, Kina, hela Afrika, hela Latinamerika, Asien om man räknar bort Australien och Nya Zeeland, alla utvecklingsländer. Initiativet drevs av G 77-länderna, alltså utvecklingsländerna. Vad jag säger i Sveriges riksdag förändrar ju ingenting av vad som faktiskt är beslutat i FN. Jag tycker att det inte är värdigt Sverige, som socialministern representerar, att förneka vad som har ägt rum i FN.
Vad gäller ambassadsekreteraren Peter-Derrek Hof från Nederländerna, att han faktiskt tog avstånd från Dohadeklarationen och reserverade sig för EU:s räkning, är förvisso riktigt. Men det socialministern inte säger är att EU var splittrat och att flera av EU-länderna i Medelhavsområdet, till exempel Portugal och Malta, enligt goda källor skulle ha röstat för Dohadeklarationen liksom flera av de nya medlemsländerna i Östeuropa. Det var för att det inte fanns ett enigt EU som Peter-Derrek Hof accepterade ett konsensusbeslut och inte drev frågan till votering. Han hade fått ett svidande nederlag.
Anf. 104 Berit Andnor (S)
Fru talman! De uppgifter jag har stämmer inte alls överens med det som Tuve Skånberg hävdar. Det fanns ingen oenighet inom EU om det förfarande som genomfördes. Det fanns inte heller några hot från flera EU-ambassadörer att frondera emot EU:s reservation. Det var över huvud taget inte situationen. Man valde i enighet att ta avstånd från resolutionen. Detta kan inte tolkas på något annat sätt än det som är refererat i mitt svar på interpellationen.
Däremot kan jag nämna att det den 20 december antogs en resolution i generalförsamlingen som egentligen hanterade samma frågor och som just relaterade till firandet av tioårsjubileet av det internationella familjeåret. Det togs med konsensus. I samband med det var det USA och Qatar som tog avstånd från resolutionen, för den resolution som jag nu pratar om baserades på de ställningstaganden som vi från EU:s sida har varit ense om att göra.
Jag tror inte att vi kommer längre, Tuve Skånberg, i den här diskussionen. Jag kan konstatera att vi inte på något sätt är bundna av Dohadeklarationen. Det är helt och hållet fråga om att man har noterat konferensen i Doha, och EU har i samband med att den hanterades tagit avstånd från resolutionen.
Anf. 105 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Det är förvisso sant att vi inte är bundna av deklarationen. Det har jag heller inte påstått. Min förväntan har varit att Sverige skulle ställa sig bakom deklarationen på samma sätt som en absolut majoritet av världens befolkning har gjort. Jag har inte fått några sakliga skäl till varför inte Sverige skulle göra det. Den motsäger inte tidigare deklarationer. Den förstärker och går vidare utifrån den allmänna deklaration som antogs i FN:s barndom. Det är beklämmande om detta skulle vara regeringens sista ord, att vi över huvud taget inte hanterar den här deklarationen för att den inte har förekommit. Det har inte förekommit ett beslut. Det är inte så att 149 länder av världens 192 har undertecknat den.
Det är ju en strutspolitik. Vi lever i ett globalt samhälle. Det går inte att förneka vad som händer i FN i New York.
En intressant fråga är hur det kan komma sig att inte Sverige uppmärksammade FN:s internationella familjeår en enda gång under hela 2004, att det i detta hus ägde rum en FN-konferens som inte bevistades av en enda minister eller socialdemokratisk ledamot av riksdagen fast inbjudan hade gått ut skriftligt till över 1 500.
Anf. 106 Berit Andnor (S)
Fru talman! Det kan bero på innehållet, Tuve Skånberg. Dohakonferensen var för det första inte en FN-konferens. Den var inte heller öppen för deltagare från samtliga länder, som jag säger i mitt interpellationssvar. Den deklaration som antogs i Doha baseras på en konservativ familjesyn. Jag deklarerar klart och tydligt varför EU-länderna tillsammans valde att ta avstånd resolutionen. Det har just sin grund i att den deklaration som vi nu pratar om från Doha baseras på en konservativ familjesyn. Den innehåller bland annat en snäv syn på familjedefinitionen, motsätter sig fria aborter och syftar också till att bevara och försvara en konservativ syn på äktenskap. Detta är noga motiverat och var också bakgrunden till varför EU tillsammans med en rad andra länder valde att ta avstånd från denna resolution.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.