Svenskt uran till kärnvapen
Interpellation 2006/07:12 av Johansson, Wiwi-Anne (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-10-11
- Anmäld
- 2006-10-12
- Besvarad
- 2006-10-24
- Sista svarsdatum
- 2006-10-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 11 oktober
Interpellation
2006/07:12 Svenskt uran till kärnvapen
av Wiwi-Anne Johansson (v)
till miljöminister Andreas Carlgren (c)
Uranbrytning är en oerhört miljöförstörande verksamhet. I dag förekommer ingen uranbrytning i Sverige. Den lades ned på grund av olönsamhet och av miljöskäl. Efter det korta uranbrytningsäventyret i Västergötland på 1950- och 1960-talen finns fortfarande ärr i naturen som inte kunnat läkas trots att 180 miljoner kronor lagts ned på restaurering av området.
Vänsterpartiet har en tydlig hållning i kärnkraftsfrågan. Vi vill avveckla kärnkraften eftersom den är en ohållbar energiform och hela verksamheten, inklusive uranbrytning och hantering av avfallet, medför alltför stora risker. Det är inte solidariskt att oftast fattiga människor i andra länder (indianer i Kanada, aboriginer i Australien och så vidare) ska lida av uranbrytningens konsekvenser för att vi ska kunna köra våra kärnkraftverk. Logiken av detta blir att kärnkraften måste avvecklas. För detta har vi dock tyvärr inget stöd i riksdagen i dag.
Nu söker utländska, transnationella bolag efter uran på ett 20-tal platser i Sverige. De undersöker var det kan bli lönsamt att bryta den uranmalm som uranet sedan ska extraheras ur och anrikas till kärnkrafts- eller vapenkvalitet. Detta, menar man, ska bli en lönsam verksamhet när det blir ont om uran till världens kärnreaktorer och vapenprogram.
Enligt Euratomfördraget är allt klyvbart material gemensam EU-egendom. Medlemsländer, företag eller personer som producerat eller importerat materialet ska ha obegränsad rätt att utnyttja det @ men Euratom har företrädesrätt. Det här skrevs när man förväntade sig att det kunde uppkomma en brist på uran. När så inte skedde försvarade Euratoms förespråkare texten med att den ändå aldrig kommit till användning. Därmed står den kvar. Vänsterpartiet och många med oss har länge påpekat att Euratomfördraget är föråldrat och bör tas bort.
Nu står vi inför en situation då uranpriserna stiger och malmen i Sverige kan komma att vara lönsam att bryta. Det kan också fortare än vi trott bli möjligt att EU verkligen gör anspråk på svenska urantillgångar.
Inom EU finns förutom länder med kärnkraft också två kärnvapenstater. Att separera vilket uran som går till civil kraft och vilket som eventuellt går till vapentillverkning lär inte vara någon lätt, om ens möjlig, uppgift.
Jag vill därför fråga ministern:
1. Hur kommer ministern att ställa sig till uranbrytning i Sverige?
2. Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att förhindra att uran från gruvor i Sverige hamnar i engelska eller franska kärnvapen?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:12
Webb-tv: Svenskt uran till kärnvapen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:14 Tisdagen den 24 oktoberProtokoll 2006/07:14 14 § Svar på interpellation 2006/07:12 om svenskt uran till kärnvapen
Protokoll från debatten
Anf. 66 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Wiwi-Anne Johansson har frågat miljöminister Andreas Carlgren hur han kommer att ställa sig till uranbrytning i Sverige. Vidare har Wiwi-Anne Johansson frågat vilka åtgärder miljöministern är beredd att vidta för att förhindra att uran från gruvor i Sverige hamnar i engelska eller franska kärnvapen.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Prospektering efter och brytning av uran regleras av minerallagen och av ett stort antal andra lagar där de viktigaste är miljöbalken, kulturminneslagen, kärntekniklagen och strålskyddslagen.
Anläggningar för brytning av uranhaltigt material ska tillåtlighetsprövas av regeringen enligt miljöbalken. Vid sådana prövningar har också kommunen vetorätt, det vill säga att regeringen endast får tillåta verksamheten om kommunfullmäktige i den kommun där en uranfyndighet ska brytas har tillstyrkt detta.
Läget i vårt land är sådant att några företag redan har fått undersökningstillstånd med uran som förstahandsval. Syftet med undersökningstillstånd är att det ska möjliggöra fynd av en malm som kan utvinnas. Ett undersökningstillstånd ger sökanden ensamrätt till ett område. Därefter krävs ytterligare tillstånd för att komma i gång med arbetet.
Jag vill framhålla att det svenska regelverket ställer höga krav och innebär en omfattande och noggrann prövning av eventuella tillstånd till uranbrytning. Grundläggande förutsättningar för en bearbetningskoncession är att fyndigheten ska kunna tillgodogöras ekonomiskt och att fyndighetens belägenhet och art inte är olämplig. Endast projekt som därutöver klarar av att möta mycket högt ställda säkerhets- och miljökrav kan över huvud taget övervägas. Varje ansökan bereds på egna meriter, och jag kan i dag inte föregripa resultatet av en sådan prövning.
Uran i olika former hanteras redan i dag i vårt land. Uranhantering omgärdas av ett rigoröst regelverk; exempelvis innehåller Euratomfördraget såväl regler som tillsyn som garanterar att uran endast används för avsett ändamål. Uran som förs ut från Sverige är per definition endast avsett för civilt, fredligt syfte i enlighet med Sveriges åtaganden under icke-spridningsfördraget och kontrollavtalet med Internationella atomenergiorganet. Detta innebär att uran från Sverige, till exempel i form av kärnbränsle från kärnbränslefabriken i Västerås eller uran från eventuellt tillkommande svenska gruvor, inte kan komma till användning i engelska eller franska kärnvapen.
Anf. 68 Wiwi-Anne Johansson (V)
Fru talman! Jag tror att det är väldigt viktigt att det finns en grundläggande lagstiftning i sådana här frågor. Jag tycker att det är bra att Wiwi-Anne tar upp frågan. Man kan också notera att det har funnits en bred enighet i riksdagen kring att vi ska ha en grundläggande lagstiftning som innehåller rättigheter för dem som vill bryta uran, rättigheter för markägare och även prövning utifrån miljöskäl, kulturskäl och andra skäl. Jag tror att det är väldigt viktigt att det finns en sådan grundläggande lagstiftning att luta sig emot. Då blir det de regelverken som vi som ministrar har att hålla oss till när vi ska pröva den här typen av tillstånd. Det finns en mycket tydlig ordning för hur vi hanterar detta.
Det första är att ge undersökningstillstånd, och då är det minerallagen som gäller för den grundläggande prövningen. Sedan kommer det till undersökningsarbete och annat, och då har vi den övriga lagstiftningen som är miljöbalk, kulturminneslag, terrängkörningslag, kärntekniklag och annan lagstiftning som gäller för prövning. Vi har gjort en ganska ordentlig kappa runt den här typen av verksamhet därför att vi vill värna miljön och också vara säkra på att det blir en rättssäker prövning. Det är för övrigt den ordning som vi försöker hävda inte bara här i Sverige utan också i andra sammanhang. I FN, i EU och i andra sammanhang försöker vi gå vägen fram via lagstiftning och tydliga regelverk.
Det handlar inte om att jag tycker olika saker, utan den här lagstiftningen har riksdagen fattat beslut om, det här ramverket har jag att hålla mig till och det är också det som jag ska följa. Jag kan konstatera att vi har prövat en del undersökningstillstånd, och där har man fått tillstånd efter den lagstiftning som har gällt. Om det sedan kommer till brytning eller inte har vi inte sett ännu. Vi ska också veta att uranhalten i den malm som vi har här i Sverige är relativt låg. Det som vi har prövat hittills och det jag ska ta ställning till är de ansökningar som finns och den lagstiftning som finns.
Jag tror också att Wiwi-Anne Johansson inser att det är rätt bra att vi har det här tydliga regelverket så att det också finns möjlighet att rättssäkert pröva allehanda ansökningar som kommer in oavsett om det handlar om uran eller annat. Jag kan notera att det har funnits en bred enighet också från Vänsterpartiet när det gäller den här lagstiftningen.
Anf. 69 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Det är naturligtvis bra att det finns en rigorös lagstiftning som reglerar detta, och visst har det funnits en bred politisk enighet här. Dock var din företrädare, Ulrica Messing, som hade hand om just de här frågorna tidigare, väldigt kategorisk och sade nej till brytning av uran. Man kan möjligen tycka att det är lite av att sitta på två stolar om man säger att man vill ha tillstånd att leta efter uran. Vad ska man med uran till om man inte ska bryta det?
Jag noterar i alla fall att din företrädare var mycket tydlig med att vi inte ska bygga ut kärnkraften i Sverige och att vi inte vill medverka till att uran bryts och kan komma på avvägar och användas i kärnstridsspetsar eller på annat sätt. Därför var hon väldigt tydlig på punkten att säga nej.
Jag fick inte något riktigt svar på om min tolkning av det svar som du ger var rätt. Jag tolkar det så att varje ansökan bereds på egna meriter, och då kan du inte föregripa resultatet av en sådan prövning. Det är så om man, mot förmodan påstår jag, kan garantera en säker brytning. Det handlar ju om väldigt många olika saker. Det handlar också om människor som hanterar själva uranbrytningen i så fall. Om man kan få sådana garantier har du inga andra invändningar mot att man bryter uran än om man bryter någonting annat. Är det rätt uppfattat?
Anf. 70 Wiwi-Anne Johansson (V)
Fru talman! Jag tror att riksdagen ska vara väldigt glad över att vi som statsråd har att följa en viss lagstiftning och att vi inte föregriper den hantering som följer av de här ansökningarna. Ska vi ha ett rättssäkert samhälle är det väldigt viktigt att den lagstiftande församlingen vet att vi som ministrar följer den hanteringen. Det är precis därför som jag inte ska föregripa den delen.
Det jag då vill påpeka är att, som jag sade tidigare, det finns en mycket rigorös lagstiftning när det gäller mineralhanteringen. Jag har nämnt alla de lagstiftningsdelar som till exempel uranbrytning ska prövas under. Det är inte för inte som vi har den här starka lagstiftningen. Vi vill vara säkra på att vi klarar en bra malmbrytning, men vi vill också ha miljösäkerhet och kunna skydda viktiga kulturminnen och så vidare. Vi ska också ha en rättssäker process där de som ansöker om tillstånd faktiskt vet vilken lagstiftning man har att hålla sig till. Jag tror att riksdagen i grunden ska vara väldigt glad över att de här tydliga ramverken finns.
Spridningen följer också sitt regelverk. Det är icke-spridningsfördraget som reglerar spridningen av den här typen av material. Euratom kontrollerar att kärnämnen inte hamnar på avvägar. Vi vet att det här regelverket finns. Vi får bara använda det till fredliga ändamål, och det finns också de som kontrollerar det.
Jag tror att vi i grunden har byggt upp ett bra system för detta. Sedan må vi ha olika personliga åsikter om de här olika delarna, men vi har att pröva så att alla de som är inblandade, miljövänner, kommuner, enskilda företag, markägare och andra, vet att den här lagstiftningen gäller och tillämpas och att regeringen följer den precis på det sätt som riksdagen har menat.
Anf. 71 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Jag noterar i alla fall att det har skett en omsvängning i svensk politik när det gäller inställningen till brytning av uran när man jämför med det svar vi har fått av tidigare statsråd. Jag noterar också att Centerpartiet inte är helt överens om man ska göra detta eller inte. Då tänker jag på det som Jan Andersson, som sitter i näringsutskottet för Centerpartiet, sade till Göteborgs-Posten häromdagen.
Jag tror nog att jag kan nöja mig med det svaret. Jag har nog ganska tydligt förstått näringsministerns inställning.
Anf. 72 Wiwi-Anne Johansson (V)
Fru talman! Jag kan bara notera att det är Ulrica Messing som har gett tillstånd i de prövningar som gäller minerallagen. Hon satt i regeringen under den perioden.
Det är, precis som Wiwi-Anne Johansson säger, lite konstigt att ge prövningstillstånd och sedan vara så kategorisk i nästa steg. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi håller oss till det här regelverket.
Jag kan bara konstatera att det är många som är intresserade, men jag konstaterar också att uranbrytning, som man anger som första skäl, kan leda till andra fyndigheter. Vi kan behöva kunskapen om det finns uran i malmkroppen av andra orsaker. Det är rätt viktigt att vi ser att även om man söker tillstånd för uranbrytning har man tillstånd för alla andra delar. Vid många tillfällen har man hittat andra malmer som har varit brytningsvärda, och det har också lett till brytning. Det finns väldigt många fall där man söker tillstånd i början men som aldrig leder till någon brytning. Det krävs ganska mycket för att det i nästa steg ska leda till en brytning.
Sedan vill jag också påminna om att kommunerna har vetorätt i sådana här ärenden. Om kommunerna inte godkänner en sådan brytning har man möjlighet att stoppa den, och det är en ganska stark lagstiftning som vi har i Sverige.
I grunden tror jag att vi är överens om att vi ska utveckla regelverket så att vi skyddar miljön, enskilda intressen och också framtida generationers intressen. Också statsråd har att följa detta. Sedan är både du och jag angelägna om att vi ska ha en god miljö framöver. Det finns mycket tydligt angivet i tillståndsprövningen att miljön är en viktig del i granskningen av de ansökningar som sker. Vi får hjälpas åt för att klara ut den delen och se till att denna garant tillförsäkras framöver också.
Anf. 73 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Egon Frid har ställt en interpellation till miljöminister Andreas Carlgren angående allas rätt till egen bostad. Arbetet inom regeringen är så organiserat att det är jag som har ansvar för bostadsfrågorna och därmed ska besvara frågan.
Egon Frid har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka de ekonomiskt utsatta gruppernas möjligheter att få en egen bostad, om jag kommer att vidta åtgärder för att skärpa hyresvärdarnas skyldighet att ta sin del av ansvaret då det gäller att tillgängliggöra bostäder även för dessa grupper samt om jag kommer att ta något initiativ för att göra det möjligt för en hyresgäst som nekas ett förstahandskontrakt att överklaga ett sådant beslut.
Låt mig inledningsvis klargöra att jag anser det angeläget att alla, och särskilt då ekonomiskt utsatta hushåll, får en egen bostad. Däremot är jag inte överens med interpellanten när det gäller de medel som han föreslår.
När det gäller den första frågan, om hur man kan stärka de ekonomiskt utsatta gruppernas möjlighet att få en egen bostad, vill jag hänvisa till vad regeringen säger i budgetpropositionen för 2007:
"Regeringen delar uppfattningen att det finns hushåll som kan behöva stöd av det allmänna för att ordna en egen bostad. Frågan om i vilken form ett sådant stöd ska ske behöver dock beredas ytterligare. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med ett mer precist förslag till hur ett sådant stöd ska utformas." Så skrev vi alltså i budgetpropositionen.
Varje fastighetsägare strävar efter att hyra ut sina lägenheter - det tror jag att Egon Frid och jag kan vara överens om. En tom lägenhet ger inga intäkter. Att bedriva företagsamhet är dock alltid behäftat med risktagande. När det gäller bostadsuthyrning står det därför varje hyresvärd fritt att bestämma kriterier för urvalet av hyresgäster, så länge dessa inte är uppenbart diskriminerande. Krav på att en hyresgäst ska ha tillräckligt god inkomst för att betala hyran, liksom en önskan om att hyresgästen också ska vilja betala sin hyra i tid kan inte betraktas som diskriminerande. Även kommunalt ägda bostadsföretag tillämpar sådana krav. Jag har inga planer på att införa någon skyldighet att hyra ut bostäder till ekonomiskt utsatta grupper.
Hyresvärdar är inga myndigheter eller förvaltningar. Tanken att hyresvärdars beslut om att inte anta en viss person som hyresgäst skulle kunna överklagas framstår som främmande för svensk rättstradition. När det handlar om diskriminering finns möjlighet att anmäla detta, vilket däremot är rimligt. Såväl Fastighetsägarna Sverige som de allmännyttiga bostadsföretagens organisation, Sabo, arbetar med etiska riktlinjer, och det har förekommit att Fastighetsägarna Sverige har uteslutit privata hyresvärdar som inte uppfyller de krav som organisationen ställer på en seriös medlem.
Regeringens uppdrag är att se till att fler människor som kan och vill arbeta också ska ha möjligheter att försörja sig genom eget arbete. Vårt övergripande mål är att skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag och att därigenom bryta utanförskapet. Genom detta ökar människors möjlighet att skaffa en egen bostad.
Vad det allmänna kan göra är att på olika sätt stödja ekonomiskt utsatta hushåll så att de får en rimlig betalningsförmåga och att det inte upplevs som en ekonomisk risk för en hyresvärd att ha dem som hyresgäster. Detta sker i dag genom bostadsbidrag och rätten till socialbidrag. Jag har, fru talman, också hänvisat till att regeringen avser att återkomma till riksdagen med ett mer precist förslag till hur ett nytt stöd ska utformas.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.