Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

svarttaxiverksamhet

Interpellation 2002/03:200 av Sellén, Birgitta (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-02-21
Anmäld
2003-02-21
Besvarad
2003-03-14
Sista svarsdatum
2003-03-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 februari

Interpellation 2002/03:200

 av Birgitta Sellén (c) till justitieminister Thomas Bodström om svarttaxiverksamhet

  • En ensam, berusad kvinna misshandlades av svarttaxichaufför
  • 35-åring slogs ned när han skulle betala svarttaxi. Kontot länsades sedan på 14 000 kr
  • Kvinna i 40-årsåldern våldtogs i samband med svarttaxifärd
  • Hotad med bajonett tvingades 25-åring ta ut 5 000 och ge svarttaxichaufför
  • Två flickor, 14 och 16 år gamla, blev utsatta för övergrepp och rånade av svarttaxichaufför.
  • Under pistolhot tvingas svarttaxikund lämna ifrån sig nycklar och kontokort @ hittar sedan sitt hem fullständigt länsat.

Ovanstående rubriker står att läsa i olika tidningar runtom i landet. Svarttaxiverksamheten har ökat kraftigt i Sverige och polisen för en svår kamp för att försöka få stopp på brotten kring svarttaxibilarna.

Poliserna säger: Vi försöker störa i den utsträckning vi kan, men skulle vi sätta av alla resurser som krävs så har vi inte poliser till något annat.

Enligt en undersökning som Taxiförbundet gjorde 2001 så fanns då ca 1 000 svarttaxibilar i landet. Den siffran har knappast blivit lägre.

Det är en ojämn kamp som taxichaufförer med yrkestrafiktillstånd för mot de svarttaxichaufförer som struntar i regler, ofta saknar körkort och som på intet sätt lever upp till Vägverkets krav för att få köra taxi.

Av de chaufförer som kör svarttaxi är en väldigt stor del känd av polisen. De är kända för grova brott av olika slag. Väldigt många har varit dömda för våldsbrott.

Vad händer när en svarttaxichaufför blir tagen av polisen?

Utredningsarbetet är ofta ganska lönlöst eftersom domstolsväsendets praxis när det gäller bestraffningar är alldeles för lindriga. Nyligen föll en dom som gav svarttaxichauffören 60 dagsböter á 30 kr. Det är en väldigt låg ersättning och chauffören kan köra in den summan på några timmar. Ännu har ingen frihetsberövats trots att det kom en lag 1998 om att man kan dömas till upp till ett års fängelse. I början av februari 2003 togs en chaufför i Stockholm som tidigare dömts till 6 000 kr i böter. Det blir intressant att följa det fallet och se om ett avskräckande frihetsberövande kan bli domen.

Även om denne chaufför får ett strängt straff så löser man inte svarttaxiverksamheten i landet.

Det behövs klarare regler i lagen för att kunna lämna rapporter som kan leda till att få någon dömd i rätten. Ofta tar brottsoffren tillbaka sin anmälan, eftersom de riskerar repressalier från svarttaxichauffören eller hans kompisar.

Polisens vädjan till befolkningen att inte åka svarttaxi når inte fram till alla. Vad kan då göras för att få slut på problemet?

Ett sätt kan vara att som i Norge införa en lag som säger att det är olagligt att "ragga" kunder om man inte har yrkestrafiktillstånd.

Min fråga till justitieministern lyder:

Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta gällande problemet svarttaxi?

Debatt

(10 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:200, svarttaxiverksamhet

Interpellationsdebatt 2002/03:200

Webb-tv: svarttaxiverksamhet

Protokoll från debatten

Ulrica Messing (S)
Anf. 1 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Birgitta Sellén har frågat justitiemi- nistern vilka åtgärder han är beredd att vidta gällande problemet med svarttaxi. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan. Jag delar Birgitta Selléns uppfattning att svart- taxiverksamheten är ett problem som vi måste kom- ma till rätta med. Precis som Birgitta Sellén säger är verksamheten inte sällan förenad med annan krimi- nell verksamhet. Enligt Svenska Taxiförbundet och Rikspolisstyrelsen ökar den organiserade verksam- heten med svarttaxi. Det är självklart illavarslande. Den 13 februari 2003 hölls ett möte på Närings- departementet dit Svenska Taxiförbundet, Vägverket och Rikspolisstyrelsen inbjudits för att diskutera dessa problem med företrädare för den politiska led- ningen och tjänstemän på departementet. Enligt såväl Svenska Taxiförbundet som Rikspo- lisstyrelsen är detta ett växande problem, och det förekommer inte bara i storstäderna utan i hela landet. Med utgångspunkt från vad som kom fram vid mötet, men också utifrån Taxiförbundets egen kartläggning av svarttaxi och de synpunkter vi inhämtat från såväl Rikspolisstyrelsen som länsstyrelser och Vägverket, pågår nu en intern beredning av förslag till kommitté- direktiv för en översyn av yrkestrafiklagen. Den skärpning av straffskalan för olaga yrkesmäs- sig trafik som trädde i kraft den 1 oktober 1998 var en tydlig signal om att denna typ av brottslighet är ett samhällsproblem som det är angeläget att bekämpa. Lagstiftning är en väg att gå för att komma till rätta med problemet, men det krävs även andra akti- viteter - precis som Taxiförbundet själva förordar. Parallellt med en översyn av lagstiftningen är det därför viktigt att samarbetet lokalt fortgår. Att infor- mera allmänheten om riskerna med att åka svarttaxi är till exempel en viktig uppgift.
Birgitta Sellén (C)
Anf. 2 Birgitta Sellén (C)
Fru talman! Tack för svaret. Jag blev något över- raskad av att det var Ulrica Messing som svarade. I och för sig är taxiverksamhet en näring, men svart- taxiverksamhet är olagligt. Det var därför jag hade ställt frågan till justitieministern. Det är okej. Jag tror att vi kommer en bit på väg i dag ändå. Svaret känns detsamma som att vänta på en intern beredning, översyn av yrkestrafiklagen, krav på andra aktiviteter. Svaret ger inga konkreta besked. Vad händer under tiden medan vi väntar på utredningarna? Jag kan ge några exempel. En ensam, berusad kvinna misshandlas av en svarttaxichaufför. En kvinna i 40-årsåldern våldtas i samband med en svarttaxifärd. Hotad med bajonett tvingas en 25-åring att ta ut 5 000 kr och ge till en svarttaxichaufför. Två flickor, 14 och 16 år gamla, blir utsatta för övergrepp och rånad av svarttaxichauf- för. Under pistolhot tvingas svartaxikund lämna ifrån sig nycklar och kontokort, och kunden hittar sedan sitt hem fullständigt länsat. Det här är bara några av de rubriker som man har kunnat plocka från medierna. Polisen säger att de försöker störa svarttaxiverk- samheten i så stor utsträckning de bara kan. Skulle polisen sätta till alla resurser som krävs skulle det inte finnas poliser till något annat. Polisen och åklagarna måste ges möjligheter att komma åt problemet genom att det görs en lagstift- ningsförändring. I dag gäller att en svarttaxichaufför ska ha skjutsat kunder minst tre gånger samt att de som har åkt berättar vad de har betalat. Det kravet måste ändras för att kunna lagföra svarttaxichauffö- rer. Det kan inte vara så att man ska vara tillåten att bryta mot lagen flera gånger. Den lag som trädde i kraft 1998 har visat sig vara ganska tandlös. Än har ingen svarttaxichaufför fri- hetsberövats, trots lagen som säger att man kan dö- mas till upp till ett års fängelse. Varför har inte detta följts upp och åtgärdats? Svarttaxiverksamheten har inte minskat sedan dess. Enligt en undersökning som Taxiförbundet gjorde 2001 fanns det cirka tusen svarttaxibilar i landet. Den siffran har knappast blivit lägre. I början av februari 2003 togs en chaufför i Stockholm som tidigare hade dömts till 6 000 kr i böter. Det ska bli intressant att följa det fallet och se om ett avskräckande frihetsberövande kan bli domen. En annan dom som nyligen föll gav en svarttaxi- chaufför 60 dagsböter à 30 kr. Det är ett ringa straff med tanke på de stora summor de kör in. Men natur- ligtvis har svarttaxichaufförerna inte deklarerat, och de har inga officiella inkomster som det går att be- räkna straffavgifter på. Ändå vet vi att de omsätter 100-200 miljoner kronor. Det är en ojämn kamp som taxichaufförerna med yrkestrafiktillstånd för mot svarttaxichaufförerna. De struntar ju i alla regler, saknar ofta körkort och lever på intet sätt upp till Vägverkets krav för att få köra taxi. Det är viktigt att vi ser till småföretagandet och den näring som har stor betydelse för landet, det vill säga de registrerade taxichaufförerna. Det behövs klarare regler för att kunna lämna rap- porter som kan leda till att någon blir dömd i rätten. Ofta drar brottsoffren tillbaka sin anmälan eftersom de riskerar repressalier. Vad tycker ministern om detta? Kan vi till exempel dra lärdom av Norge?
Torkild Strandberg (Fp)
Anf. 3 Torkild Strandberg (Fp)
Fru talman! Regeringen i Sverige har visat svart- taxiverksamheten ett påtagligt ointresse. Sedan mitten av 1990-talet växer verksamheten för varje år. Bran- schen - om man kan kalla den så - omsätter mång- miljonbelopp. Det är så klart allvarligt, men det är inte det värsta. Det värsta är all den kriminalitet som växer i spåren av svarttaxiverksamheten. Det handlar om sexuella övergrepp, våldtäkter, grov misshandel och rån. Det handlar också om att i spåren av svart- taxiverksamheten växer det fram en organiserad, eller åtminstone halvorganiserad, kriminalitet. Det handlar om försäljning av insmugglad sprit och försäljning av insmugglade cigaretter. Att det är näringsministern som handlägger de här frågorna finns det säkert ett gott formellt skäl till, men på något sätt antyder det att svarttaxi skulle handla om en näringsverksamhet, när det i själva verket handlar om en grov kriminalitet. Den här verksamheten tog fart på allvar i mitten på 90-talet. Sedan dess har den växt år för år, i små orter i Sverige såväl som i stora. De första interpella- tionerna och frågorna i riksdagen kom för ett par år sedan, och hela tiden har regeringen visat ett ganska ljumt intresse för frågan. I svaret till interpellanten slår sig statsrådet för bröstet för den lagskärpning till ett års fängelse som skedde 1998. Enligt min uppfattning är det inte så mycket att skryta med. Hittills har enligt Svenska Taxiförbundet ingen dömts till det högsta straffet ett års fängelse - ingen. I stället handlar det om dagsbö- ter på sammantaget 2 000-2 500 kr i normalfallet. Det ska naturligtvis ställas i relation till vad en svart- taxichaufför kör in normalt på en kväll. Det kan handla om 5 000-6 000 kr. Till detta kommer natur- ligtvis inkomsterna från sidoverksamheterna, om man kan kalla dem så. Jag vill nu fråga statsrådet vilka åtgärder hon är beredd att vidta för att stoppa utvecklingen av svart- taxiverksamheten. Det skrivs i interpellationssvaret att man filar på kommittédirektiv till en utredning om yrkestrafiklagen. När kommer de här åtgärderna, och vad innehåller de? Till sist: Är statsrådet beredd att ta intryck av den framgångsrika kamp man har drivit mot svarttaxi- verksamheten i Norge?
Claes-Göran Brandin (S)
Anf. 4 Claes-Göran Brandin (S)
Fru talman! Det är väl risk för att det blir mycket upprepning, för jag tror att det här är en fråga som berör många. Jag kommer från en storstad, och även om den inte är lika stor som den jag nu befinner mig i har vi detta som ett stort problem. Jag har haft möjligheten att få följa med både taxis representanter och polisen ut i Göteborg på nätterna för att se hur den här verksamheten fungerar. Man blir bestört när man ser hur öppet de här männi- skorna agerar. De agerar ihop med de seriösa taxifö- rarna, och de går ut och raggar sina kunder i köerna till taxibilarna. Detta gör att de människor som livnär sig på att köra taxi, och som är stolta över att vara taxichauffö- rer, blir mer och mer frustrerade. Jag är orolig för att många kommer att ta lagen i egna händer om det inte görs någonting i den här frågan. Det är naturligtvis ingenting som jag sympatiserar med. Man måste samtidigt förstå taxichaufförerna, när de vid varje tillfälle, varje helg och också på vardagar, ser de här människorna agera ute på våra gator och i taxiköer. Till skillnad mot mina meddebattörer tror inte jag att det behövs en straffskärpning. Den straffskärpning som vi gjorde år 1998 räcker. Det gäller bara för domstolarna att döma utifrån den lag som finns. Det gör de inte i dag. Det är positivt att i Dagens Nyheter i dag läsa att Riksåklagaren tar strid mot svarttaxi. Det sägs samti- digt att straffsatsen inte är problemet, men man måste döma utifrån den. Det är någonting som jag tror att alla vi som är engagerade i den här frågan känner tillfredsställelse med. Det är mycket märkligt att det ska behövas tre till- fällen för att någon ska bli dömd för olaga yrkestrafik eller svarttaxiverksamhet. Det räcker med en gång. Eller ska domstolarna använda lagen på samma sätt för dem som rånar banker? Första gången behövs det inte något straff, inte andra gången heller, men tredje gången blir det ett straff. Med det vill jag inte sätta den här verksamheten på samma skala som bankrån - absolut inte - men jag tror att vi måste statuera exem- pel mycket hårdare. I Norge fungerar det på ett annat sätt, och man har en annan bevisbörda. Jag hoppas att ministern tar till sig lite av det som finns i den norska lagstiftningen och att man också ser över hur det kan fungera i svensk lagstiftning. I Norge får en svarttaxiförare 10 000 kr i böter första gången. Det blir lika mycket böter plus beslagtagen bil andra gången. Det blir samma böter plus beslagtagen bil och indraget kör- kort tredje gången. Jag tycker att det är straff som ligger i paritet med den verksamhet man håller på med. Jag hoppas att ministern tar till sig de här bitarna och att vi får en skärpning, inte av lagen men i fråga om andra åtgärder.
Ulrica Messing (S)
Anf. 5 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Jag vill inleda med att understryka det som Birgitta Sellén, Torkild Strandberg och Claes- Göran Brandin har tagit upp, nämligen att detta är ett samhällsproblem. Det är inte enbart ett problem för en yrkeskår, som utsätts för osjyst konkurrens och för hot och trakasserier. Det är inte heller bara ett pro- blem för många av dem som åker med svarttaxi, som också utsätts för hot. Bara här i Stockholm vet vi att under förra året våldtogs sju kvinnor när de åkte svarttaxi. Den kartläggning som vi har gjort av svarttaxi- verksamheten här i Stockholm visar att fyra av fem chaufförer som kör svarttaxi också är väl kända och har en grov kriminell bakgrund. Det är klart att det här är ett problem långt utanför taxiverksamheten. Det är också utifrån ett samhällsperspektiv som vi måste försöka att attackera problemet. En av svårigheterna med det arbete som har gjorts hittills är förstås, precis som många andra gånger när man ska bevisa att någon har begått ett brott, att när man ska bevisa att en chaufför har bedrivit brottslig verksamhet genom att köra svarttaxi förutsätts det ofta att den person som har åkt taxi är beredd att vittna. Det är alltför få personer beredda att göra, därför att de är inte intresserade av att komma in i en rättslig process utan intresserade av att komma hem med taxibilen. Därför måste vi också gå ut och informera bättre, precis som Taxiförbundet och Transport har tryckt på. Vi måste få medborgare att inse att man begår en brottslig handling när man åker svarttaxi. Jag tycker att lagstiftningen är tydlig. Jag är oer- hört glad över den markering som Riksåklagaren gör i Dagens Nyheter i dag, precis som Claes-Göran Bran- din tog upp. Det finns inget annat brott där vi i lag- stiftningen säger att det kan vara okej att begå brottet två gånger, kanske tre gånger och i vissa fall till och med fyra gånger innan lagen träder i kraft. Vi har en lagstiftning som drar gränsen mellan vad som är kri- minellt och vad som är legal verksamhet. Det vill vi att våra domstolar ska ta som utgångspunkt när de dömer för olika brott. Därför tycker jag att Riksåklagarens markering att man ska dömas vid första överträdelsen är en positiv markering. Jag hoppas att den också sätter sina spår i de processer som nu väntar. Vi har haft en väldigt bra träff med företrädare för näringen och de fackliga organisationerna efter jul. Vi har en ny sittning nästa vecka. Vi har det med ut- gångspunkten att vi vill få deras synpunkter i de di- rektiv som vi nu arbetar med för att se över yrkestra- fiklagen. När vi gör de direktiven - vi ska fortsätta att göra det några veckor till under våren, och sedan ska över- synen påbörjas - kommer vi också att ge utredningen i uppdrag att titta på de norska erfarenheterna. De har haft effekt. De har ändrat en del formuleringar i sin lagstiftning. De skriver inte längre att man driver verksamhet utan att man utför den, och då kan de döma utifrån andra perspektiv, bara på sådana for- muleringar. Vi kommer att ta med oss erfarenheterna från det norska arbetet i den översyn som vi nu ska göra av vår yrkestrafiklag. Jag är väldigt positiv till det arbetet i sig. Än en gång vill jag understryka att jag förväntar mig att våra domstolar följer den lagstiftning som riksdagen har fattat beslut om, att de gör det från och med nu och inte väntar på den översyn av yrkestra- fiklagen som vi ändå måste göra.
Birgitta Sellén (C)
Anf. 6 Birgitta Sellén (C)
Fru talman! Jag tackar för de ord som visar att det finns engagemang som kommer att leda till saker. Jag tror alldeles säkert det. Jag vet också att man i trafik- utskottet har diskuterat frågan och känner på samma sätt som vi som debatterar i dag gör. Till Brandin tänkte jag säga att jag inte har talat om straffskärpning. Jag sade att det behövs klarare regler. Jag tror att ett år är tillräckligt. Det är oroväckande att det handlar om så många som redan är kriminellt belastade. Det är ännu mer oroande att folk inte vill vittna. De som åker är intres- serade av att komma hem. Man hoppas att det i de flesta fall fungerar bra och att de kommer hem lyck- ligt och väl. Då finner de naturligtvis heller ingen anledning att tala om att de har åkt svarttaxi. Men om de har råkat illa ut, blivit våldtagna eller rånade finns det bland dem som anmäler de som drar tillbaka sin anmälan på grund av att de blir hotade från gänget runtomkring svarttaxichauffören. Det är oerhört oro- ande, tycker jag. Man kan se på frågan på flera sätt. Jag tycker att det också är viktigt att se det från småföretagarhåll. Det ska vara lika villkor för alla. Nu kör somliga gräddfil och struntar i alla lagar och förordningar medan andra är tyngda av regler, skatter och avgifter. Vad ger det för signaler till den verksamheten att svarttaxichaufförerna kommer så lindrigt undan? Det handlar också om demokratisynen. Växande grupper i samhället struntar i demokratiskt fattade lagar och regler. Det är över huvud taget ett allvarligt hot mot samhället, också att den organiserade brotts- ligheten ökar. De som kör svarttaxi är ofta kopplade till annan brottslighet, precis som ministern sade, med inslag av våld. Det drabbar allmänheten. Folk känner sig otrygga när de går ut i samhället. Det krävs en samverkan för att komma åt detta. Det är frågor både för näringsministern och Justitie- departementet. Frågorna måste när de behandlas ses i ett sammanhang. Jag hoppas innerligt att så kommer att ske på Regeringskansliet. Det känns lite som ett hån när ministern nu talar om att tillsätta en utredning. Vi vet att utredningar tar år. Vi ser hur svarttaxiverksamheten ökar. Vi har mycket erfarenhet. Man måste kunna göra någonting under tiden som man väntar på utredningen. Taxiförbundet har ju gjort utredningar. Det finns ett stort antal samarbetsgrupper i olika län, mellan länsstyrelse, polis, åklagare och näring. Man kommer inte längre med lagändringar. Det var inte det jag krävde. Det är viktigt att studera det norska systemet, vilket Ulrica Messing är redo att göra. Vi kan ju inte behöva uppfinna hjulet när det redan finns. Vi använ- der oss av erfarenheter.
Torkild Strandberg (Fp)
Anf. 7 Torkild Strandberg (Fp)
Fru talman! Jag är inte helt övertygad om att det saknas behov av straffskärpningar. Den norska mo- dellen är ju i sig en skärpning av straffen för svart- taxiverksamhet. Det som behövs är att sannolikheten för att åka fast när man ägnar sig åt kriminell verk- samhet ökar. Det har inte minst polisen i Sverige gett uttryck för. I en skrivelse från Rikspolisstyrelsen daterad den 2 april förra året skriver man bland annat: Rikspolisstyrelsen anser att utformningen av yr- kestrafiklagen är ett problem i sammanhanget. Det betyder att det inte är möjligt att ingripa mot enstaka svarttaxiaktiviteter utan polisen måste samla på sig åtskilliga dokumentationer av upprepade brott för att verksamheten ska kunna betecknas som yrkesmässig. Detta är en skrivelse från april förra året. I dag sä- ger ministern att man i departementet filar på kom- mittédirektiv. Jag betvivlar inte ministerns och re- geringens intentioner på detta område. Det jag ifråga- sätter är senfärdigheten. Detta är ett problem som har växt sedan mitten av 90-talet. Svarttaxiverksamheten blir för varje dag som går mer och mer etablerad och därmed svårare och svårare att komma åt. Att då ett helt år efter skrivelsen från polisen fundera över kommmittédirektiv är inte särskilt snabbt. Jag har också en farhåga. Det handlar om att man i översynen av yrkestrafiklagen blandar ihop den kriminella svarttaxiverksamheten med riktiga taxifrå- gor. Jag tycker att det finns all anledning att hålla den kriminella svarttaxiverksamheten för sig och riktiga taxifrågor på sin kant. Det kanske finns skäl för mi- nistern att fundera över att behandla svarttaxifrågor för sig och andra taxifrågor i ett annat sammanhang.
Claes-Göran Brandin (S)
Anf. 8 Claes-Göran Brandin (S)
Fru talman! Jag vill ändå tacka ministern. Jag tycker att det finns en positiv syn från ministerns sida. Det bådar gott. Jag tror också på det som Riksåklagaren nu tar upp. Under tiden som man arbetar med utredningen finns det möjligheter att använda den lag som finns i dag. Jag är ute efter att se över om man kan plantera den norska modellen i den svenska. Jag håller också med om att man måste gå ut och informera mycket mer om svarttaxiproblematiken. Vi måste informera i skolorna om att man inte ska åka svarttaxi. Som flera har sagt är svarttaxiverksamheten också inkörsporten till annan verksamhet: narkotika, svartsprit och allt vad det må vara. Det har dykt upp en annan sak i min hemstad. Re- staurangerna använder sig av svarttaxiverksamhet för att köra hem sina gäster. Då handlar det inte om några dåliga bilar. Det är fina bilar. Jag ska inte nämna några vid namn och göra reklam för dem. Men ni vet vilka jag menar. Jag kommer från Göteborg. Man använder sådana bilar. Kommunerna borde använda sitt instrument sprittillståndet. Om restau- rangerna använder sig av kriminell verksamhet ska kommunen vara mycket restriktiv och hård med sprittillståndet, kanske till och med dra in det. Det finns möjligheter för samhället att agera i frågan. Det finns också möjligheter för kommunerna att använda sig av instrumentet att stänga av gator för att göra det svårare för svarttaxiverksamheten och att göra parkering och stoppförbud för andra än yrkestra- fiken. Då kan man bötfälla mycket hårdare. Jag håller med om att polisen kanske behöver mer resurser. Men polisen kan också göra saker, och den gör stora saker. Det kan jag intyga från min hemstad. Det är också så att åklagaren inte har dömt fast någon som har åkt vid fyra-fem tillfällen har varit med och vittnat. Domstolen har ändå inte dömt.
Ulrica Messing (S)
Anf. 9 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Birgitta Sellén har en viktig poäng. Att bekämpa svarttaxiverksamheten handlar både om att minska hot om våld och utsatthet och om att vi inte accepterar att en näring inte konkurrerar på lika villkor. Det är oerhört viktigt att vi har ett näringsliv i Sverige som accepterar de beslut som riksdagen har fattat och är berett att följa dem. Det gynnar näringen på sikt och oss konsumenter. När det gäller taxiverk- samheten finns det också en säkerhetsaspekt. Hur vi än resonerar tror jag att vi hela tiden kom- mer fram till att detta är en angelägen samhällsfråga. Vi kan göra mer. Precis som vid andra brott måste vi förmå fler att våga och att orka vittna. Vi får fundera över hur vi kan stötta människor som riskerar att utsättas för hot och trakasserier när de ska vittna mot kriminell verksamhet. Det drabbar inte bara vittnen som är inblandade i en svarttaxiverksamhet. Vi vet att det också riskerar att drabba vittnen som ska vittna om annan kriminell verksamhet. Den översyn som vi planerar av yrkestrafiklagen tror jag är angelägen på flera sätt. Jag vill ändå säga att den lagstiftning som finns i dag är väldigt stark. Det går redan i dag att till exempel återkalla körkort när någon bedriver svarttaxiverksamhet. Det går också redan i dag att döma vid den första överträdel- sen. Jag hoppas nu att Riksåklagarens tydliga marke- ring i tidningen innebär att fler kommer att följa den lagstiftning som finns. Om inte rättsväsendet följer riksdagens beslut blir jag oerhört bekymrad. Då måste vi fundera på hur vi ska skriva lagar. Att följa de lagar som finns är självklart. Därutöver tycker jag att man ska göra en översyn av yrkestrafiklagen. Sedan är det, precis som Torkild Strandberg var inne på, ett problem som har vuxit gigantiskt sedan avregleringen av taximarknaden. Vi har också gjort riktade kampanjer på många stora platser som vid Landvetter, vid Arlanda och vid Centralen här i Stockholm. Vi får dock inte glömma att detta inte bara är ett storstadsproblem utan förekommer i hela landet i större och mindre skala. Visst kan vi göra mer när det handlar om att agera från flera håll, såsom Claes-Göran Brandin var inne på. Frågan är bara om viljan finns att göra mer. Om vi är medvetna om att restauranger systematiskt använ- der svarttaxi för sin verksamhet är det ju inte bara yrkestrafiklagen som har en skyldighet att agera utan också kommuner, polisen och andra. Vi har tagit till oss en del av de slutsatser som Svenska Taxiförbundet pekat på i sin rapport, och jag tror att det ligger mycket i alla de delarna. Det hand- lar delvis om polisens bemanning, att man måste ha fler poliser på en del platser på nätterna. Men det handlar också om att man kan göra mer i fråga om de kommunala gatorna. En del kommuner har arbetat väldigt framgångsrikt med att stänga av vissa gator för privat trafik på nätterna. Det innebär att yrkestra- fiken är den enda som kommer fram, och då minskar man risken för att någon kliver in i en svarttaxi utan- för en restaurang eller ett dansställe. Att förbättra kollektivtrafiken är naturligtvis ett annat sätt - att få fler att åka kollektivt på fredags- och lördagsnätter. Inte minst gäller det dock, och det landar också Svenska Taxiförbundet i, att varna allmänheten för riskerna. Jag tror att många underskattar den grova kriminalitet som ligger bakom den organiserade svarttaxin. Det är oerhört viktigt att vi blir medvetna om detta.
Birgitta Sellén (C)
Anf. 10 Birgitta Sellén (C)
Fru talman! Informationen är naturligtvis oerhört viktig. Men det skrivs ju väldigt mycket, i alla fall i norra delen av Sverige där jag bor, i Sundsvall, för där händer det så mycket. Det är märkligt att folk inte tar till sig det tidningarna skriver med stora, feta ru- briker och det TV och radio lyfter fram. Men det är väl så att där spriten eller drogerna går in går vettet ut. Jag tror att man på något sätt glömmer bort hur man ska vara när man är påverkad av alkohol eller droger. Då glömmer man bort varningssignalerna och tror att man klarar sig. Polisen gör väldigt mycket, precis som flera har sagt här. Jag kan till exempel berätta att i Sundsvall, som är en relativt liten stad jämfört med Stockholm och Göteborg och där det kan tyckas vara lättare att hantera en sådan här fråga, har man stängt av centrum för icke- nyttotrafik. Men det är ju många som gillar att bryta mot regler. Man har också två civila polis- bilar som brukar stå utanför restauranger och sådant. När man ser att någon hoppar in i en svarttaxi följer man efter. När kunden kliver ur stannar den ena bilen, och den andra följer efter svarttaxin. Men då har vi återigen detta: En förseelse kan man inte komma någon vart med, utan det krävs tre. Här måste vi se annorlunda på frågan. Men tack för de positiva tankegångar som Ulrica Messing har kommit med!

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.