Subventioner till välbetalda nystartsjobb
Interpellation 2006/07:501 av Holm, Ulf (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-04-27
- Anmäld
- 2007-04-27
- Besvarad
- 2007-05-15
- Sista svarsdatum
- 2007-05-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 27 april
Interpellation
2006/07:501 Subventioner till välbetalda nystartsjobb
av Ulf Holm (mp)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
De från årsskiftet införda nystartsjobben har en del fördelar, bland annat är det bra att det handlar om ”riktiga” jobb som ger förutsättningar för avtalsenliga löner och villkor i övrigt. Det är också bra att tiden i ett nystartsjobb kvalificerar för att bli berättigad till ny a-kasseperiod.
Men det finns också problem som till exempel att reformen inte omfattar offentliga arbetsgivare och ideella rörelser och att endast tre av tio av dem som fått nystartsjobb är kvinnor. Ett annat problem är att det inte finns något tak för hur hög skattesubvention arbetsgivaren kan få.
I det senaste numret av LO-tidningen beskrivs exempel på att arbetsgivare anställt en person med en månadslön på 68 400 kronor. Personen i fråga har fått en nyckelposition i företaget. I artikeln pekas på ytterligare exempel där det handlar om löner i storleksordningen 50 000 kronor i månaden. På detta sätt kan därmed arbetsgivare tillskansa sig skattesubventioner i storleksordningen ¼ miljon kronor om året per nystartsjobb.
När det gäller andra former av subventioner som syftar till att få arbetslösa i jobb finns det tak för kostnaden då det handlar om aktivitetsstöd och procentsats av ersättning från arbetslöshetsersättningen.
Mot den bakgrunden vill jag fråga om arbetsmarknadsministern kommer att verka för att det införs en övre nivå för arbetsgivaravgiftssubventionen, per månad och person, när det gäller nystartsjobb.
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:501
Webb-tv: Subventioner till välbetalda nystartsjobb
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:107 Tisdagen den 15 majProtokoll 2006/07:107 12 § Svar på interpellation 2006/07:501 om subventioner till välbetalda nystartsjobb
Protokoll från debatten
Anf. 76 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Ulf Holm har frågat mig om jag kommer att verka för att det införs en övre nivå för arbetsgivaravgiftssubventionen, per månad och person, när det gäller nystartsjobb.
Ulf Holm refererar en artikel i LO-tidningen där det skildras hur en person fått ett nystartsjobb med en månadslön på närmare 70 000 kronor per månad.
Både artikeln i LO-tidningen och Ulf Holms interpellation tyder på att det råder missförstånd om hur nystartsjobben fungerar.
För det första betalas inga pengar ut. Skatteverket bokför en kreditering på arbetsgivarens skattekonto för nystartsjobbaren. Denna kreditering är på samma belopp som debiteringen av arbetsgivaravgiften för samma person. Därigenom avstår staten från att ta in arbetsgivaravgiften.
Detta leder till att någon får en anställning som han eller hon i de flesta fall inte annars skulle ha fått. Staten avstår visserligen från ett skatteuttag, men underlaget för detta skatteuttag skulle inte ha existerat utan nystartsjobbet.
Varje nytt jobb har positiva effekter. För att man som arbetssökande ska kunna få ett nystartsjobb måste man ha befunnit sig i utanförskap i minst ett år. Nystartsjobbaren går från att vara bidragstagare till att bli skattebetalare. Att detta är bra för självkänslan är uppenbart. Men det är också så att statens utgifter för bland annat arbetslöshetsersättning minskar samtidigt som löneskatt betalas in - och detta sker utan någon ökning av utgifterna för offentlig konsumtion eftersom nystartsjobben är begränsade till näringslivet.
Nystartsjobben är en generell efterfrågestimulans för arbetsmarknaden. Så länge nystartsjobbare anställs för att utföra riktiga jobb hos seriösa företagare finns inte några skäl att begränsa dem till ett visst löneintervall. Även högt kvalificerade personer kan hamna i utanförskap, och det finns ingen anledning att lämna dem utanför insatser.
För det andra är det dessutom så att man kan ha nystartsjobb under lång tid, och under den tiden ska man ha en löneutveckling. Regeringen vill inte riskera att med stödkonstruktioner låsa in människor i låglönejobb.
Jag ser för närvarande inte några skäl att införa tak för löner för nystartsjobbare.
Anf. 77 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret, även om det var ett dåligt svar, tycker jag.
Jag börjar med att konstatera att visst är det bra med nystartsjobb. Det kan vara bra om det leder till att folk får arbete. Olika arbetsmarknadsprojekt behövs för att folk ska kunna komma in på arbetsmarknaden. Det är därför vi under förra mandatperioden satsade ganska mycket på detta, för att få in personer i arbetsmarknadsåtgärder för att de sedan skulle få ett jobb.
Nu har regeringen gått över till ett annat system, nämligen att subventionera arbetsgivaravgifterna. Det är ett annat system, och det finns för- och nackdelar med det också. Problemet är att det inte finns något tak. Det betyder att staten kan subventionera i princip hur höga löner som helst för vilka arbetsgivaren inte behöver betala in arbetsgivaravgifter. Det är också en subventionering, och den är ganska viktig.
Då menar jag att det är helt fel att staten ska subventionera löner för personer som får 50 000-60 000-70 000 kronor i månaden. Det är inte sådana som står längst från arbetsmarknaden och som behöver mest stöd för att komma in och få ett arbete. Det är den viktiga principen. De subventionerade arbetsgivaravgifterna skulle kunna gå till så många fler personer som har mycket svårare att komma in på arbetsmarknaden. Därför borde det vara ett tak, som det fanns i anställningsstöden tidigare. Det borde man ha i det här fallet också.
Jag tycker faktiskt att arbetsmarknadsministern borde ta det här på allvar och se till att skattepengarna gör bäst nytta. Då kan man inte subventionera så pass höga löner, utan det borde finnas ett lönetak.
Om man till exempel, hypotetiskt men fullt möjligt med det nya systemet, ska subventionera lön till en person som får 250 000 kronor i månaden, är det rimligt? Det har inte hänt än, men man vet inte, för det finns inget tak.
Man kan också fråga sig om detta är rätt sätt, men jag ska inte ta den debatten. 3 600 personer har fått nystartsjobb, och de har gått oftast till män, kvinnorna är diskriminerade. Men det är inte det som var frågan.
Jag tycker att det borde finnas ett tak. Det måste finnas någon begränsning för att skattepengarna inte ska gå till företagare som erbjuder 250 000 i månaden. Jag tycker att det är orimligt.
Anf. 78 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Den här frågan har uppmärksammats, och jag förstår att det har blivit uppmärksamhet kring den. Visst känns det lite konstigt att man för ett enda jobb får en kvarts miljon i stöd. IT-företag anställer nystartsjobbare med 820 000 i årslön och säger att detta inte är någon subvention utan hänvisar till kreditering. Det blir, herr talman, en lek med ord.
Det var en lek med ord också när man i valrörelsen pratade om att man var emot bidrag och vi sedan ser vilka enorma subventioner det ändå kan bli.
En arbetsförmedlare sade i en intervju i LO-tidningen: Vi blev förvånade över det här. Vi är inte vana vid de här nivåerna över huvud taget när det gäller arbetsmarknadsbidrag.
Det är klart att sådana här saker väcker uppmärksamhet.
Arbetsgivare som normalt betalar ut löner på de här nivåerna brukar inte vara speciellt intresserade av stöd. De vill ha kompetens och har budgeterat för att få den kompetensen. Men här lämnar man det alltså helt fritt.
Är man ute efter en person som ligger i de här lönelägena räknar man väl också med att personen finansierar sin egen lön, för det är ju långt ifrån några låglöner som vi i de här sammanhangen diskuterar. Arbetsgivaren och den sökande gör också själva upp om lönen. Arbetsförmedlingen är inte inblandad.
Då, herr talman, är det inte så svårt att konstatera att nystartsjobben har en dålig träffsäkerhet. De går inte i första hand till dem som står längst från arbetsmarknaden och har svårast att få jobb. Könsfördelningen är skev, och nystartsjobben får enligt reglerna inte inrättas i offentlig sektor.
Det är orimligt att lägga så mycket pengar på ett enda anställningsstöd. Det går inte att komma ifrån att stödet är en kraftig subvention till ett privat företag. Det finns definitivt bättre sätt att använda pengarna på. Vi har tidigare här i dag pratat om funktionshindrade och deras möjligheter och om förutsättningar och möjligheter för arbetsförmedlingarna att ha mer resurser. Det kostar Ams ungefär 10 000 kronor i månaden att upphandla en bristyrkesutbildning. För 250 000 kronor skulle man kunna upphandla bristyrkesutbildningar för fyra personer i sex månader.
Herr talman! Jag har inget emot att staten ska vara generös med anställningsstöd, men de ska vara upp till lönenivåer som är rimliga. Det är inte rimligt att ge subventioner för så höga löner som regeringen gör.
Det är bra att vi har fått i gång en diskussion kring detta. Men jag tycker att det är tråkigt att arbetsmarknadsministern så klart har deklarerat att han inte vill ha något tak när man ser hur detta slår. Det är klart att det skapar en stor oro ute bland människor. Några får mycket och några får ingenting alls, så fördelningen är tydlig från regeringens sida, tyvärr.
Anf. 79 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Nu är det snurrigt. Att avstå från en skatteintäkt är inte ett bidrag. Detta är inte ett arbetsmarknadsbidrag. Det är en generell efterfrågestimulans och inte ett anställningsstöd.
Låt mig bara konstatera att den förkrossande majoriteten av dem som har fått nystartsjobb ligger i lönelägen under 20 000 kronor per månad. I Stockholm har vi, enligt en uppgift som jag fick för någon vecka sedan, tre eller möjligen fyra personer med höga lönelägen. Det är tre fyra personer vi talar om, fler är det inte.
Låt mig göra ett litet räkneexempel, bara så att vi förstår vad det är vi pratar om. Vad är det vi gör? I fallet med IT-specialisten som hade en lön på närmare 70 000 kronor avstår vi från 20 000 kronor i arbetsgivaravgifter. I stället får vi in 30 000 kronor i skatt och avstår kanske från 20 000 kronor i ersättningar. 50 000 kronor minus 20 000 kronor är 30 000 kronor. Det är den samhällsekonomiska vinsten per månad för att den här personen går från utanförskap och in på arbetsmarknaden.
Det här systemet innebär en vinst för den enskilde, som får ett jobb att gå till, och det innebär en vinst för samhällsekonomin, i det här räkneexemplet med kanske uppemot 30 000 kronor. Jag har svårt att se det som ett väldigt stort problem, särskilt om det handlar om tre fyra personer. Det är det vi pratar om.
Den intressanta frågan som man skulle ha kunnat diskutera i stället är undanträngningseffekten, det vill säga om det här är jobb som ändå skulle kunna komma till. Ja, det finns en sådan, och jag har redovisat den här i kammaren tidigare. Den ligger kanske på uppemot 70 procent när det gäller nystartsjobben. Men i och med konstruktionen att det är jobb som inte spär på den offentliga konsumtionen blir det, trots en ganska hög undanträngningseffekt, en kraftfullt positiv samhällsekonomisk nettoeffekt.
Kom ned till materian! 20 000 kronor som vi avstår från för att få in 50 000 kronor är en vinst för alla.
Anf. 80 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Det här blir ganska lustigt nu. Om staten avstår från att få in arbetsgivaravgifter är det ju ett sätt att subventionera. Det är ett annat konto, men det är en subventionering. Och framför allt, arbetsmarknadsministern från Moderaterna, är det en subventionering till redan rika. Det är en blå tråd i hela regeringens politik att stöd ska ges till redan rika. Det är de som ska få flera bidrag. Det är det som det betyder.
För dessa pengar skulle man kunna få fler personer anställda i det vanliga lönespannet. Det är ju vanligt att man subventionerar för att personer ska komma in på arbetsmarknaden med en vanlig lön på mellan 16 000 och 23 000 kronor. Det är inget ovanligt utan en ganska vanlig lön. Det är väl klart att detta sticker i ögonen.
Ni pratar om att ni ska förhindra utanförskap. Detta skapar ökade klyftor i samhället. De som inte får några stödåtgärder och inte kan komma in på arbetsmarknaden känner ännu större avsky mot samhället när staten subventionerar IT-chefer med löner på 70 000 kronor i månaden. Det sticker i ögonen och bidrar till oro i samhället.
Det är inte den gängse uppfattningen att statliga pengar ska gå till redan rika, framför allt inte bidrag och skattesubventionering. Möjligtvis kan en del tycka att förmögenhetsskatten ska avskaffas, men även det sticker i ögonen. Framför allt ska staten inte subventionera personer som får 50 000-60 000 kronor i månaden. Det är så orimligt som det kan bli. Det är också därför som det tidigare har funnits ett tak för stöd till arbetsgivare. Det finns tak i de flesta bidragssystem, och det borde det finnas också i detta.
Nu säger arbetsmarknadsministern att det här bara handlar om tre fyra personer. Jaha, men om det skulle ha handlat om hundra personer, vore arbetsmarknadsministern då beredd att avskaffa det här bidraget till redan rika? Eller anser verkligen arbetsmarknadsministern att stöd ska gå till företag som har råd att betala löner på 60 000-70 000 kronor?
Jag har inte tagit upp undanträngningseffekterna i min interpellation. Den aspekten är viktig. Det är bra att arbetsmarknadsministern har tänkt på den i alla fall. Men inte ens där har han kommit till slutsatsen att det kanske borde införas någon sorts spärr, utan allt är tillåtet när det gäller att stödja personer i privata företag.
Från Miljöpartiets sida tycker vi att nystartsjobben också borde gå till personer i offentlig sektor. Men jag har inte något större hopp, herr talman, om att arbetsmarknadsministern ska ge mig ett nytt besked i dag.
Jag återupprepar: Ett tak för bidrag till nystartsjobben måste arbetsmarknadsministern faktiskt gå hem och tänka över en gång till.
Anf. 81 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Arbetsmarknadsministern säger att enligt vad han vet är det tre fyra personer någonstans i Stockholm som har fått den höga subventionen. Vad har han för fog för att säga det? Det är något som vi inte vet.
Vi vet att det förekommer att löner på mellan 50 000 och 70 000 och kanske ännu mer subventioneras eftersom det inte finns något lönetak för nystartsjobben. Det är det som är ett av bekymren.
Sedan säger han att det här inte är någon subvention utan en kreditering som inte ska uppfattas som en subvention. Arbetsgivaren slipper att betala arbetsgivaravgiften vilket motsvarar 32,4 procent av lönen. Stödet utgår lika länge som personen har varit arbetslös. Nystartsjobben finns bara i den privata sektorn. Sedan får det vara med en kreditering eller inte, men det är i alla fall en avgift som arbetsgivaren slipper att betala. Är det inte då en subvention? Är det inte att jämföra med ett bidrag till arbetsgivaren? Det är mycket konstigt om man har en annan förklaring till detta.
Som det också har sagts fanns i tidigare anställningsstöd ett tak för hur hög lön som kunde subventioneras. Men med nystartsjobben kan arbetsförmedlingen inte påverka lönesättningen, och något tak finns inte för hur hög lönen får vara. Då räcker inte pengarna till i hur stor utsträckning som helst. I det sammanhanget får man inte insatserna där de mest behövs. Det är det stora bekymret. Fördelningspositionen och fördelningseffekterna mellan dem som mest behöver och andra slår snett. Därtill är det enbart den privata sidan och inte den offentliga sektorn som kan tillgodogöra sig detta.
Jag tycker precis som Ulf Holm: Gå hem och fundera över detta, och se till att det blir ett tak!
Anf. 82 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Den enda anledningen till att jag har anmält mig till denna debatt är att jag tycker att arbetsmarknadsministern ska ta tillbaka det som han sade. Har man en skattekreditering som innebär att man på normala skatte- och arbetsgivaravgifter får en nedsättning genom en åtgärd som regeringen eller Sveriges riksdag har beslutat om måste detta betraktas som en subvention i ett riktat ärende.
Finessen med skattekreditering är att finansministern slipper skapa utrymme i underbudgettaket. Det går på inkomstsidan i stället. Staten får en förlust på skattesidan som stannar kvar hos arbetsgivaren. Det är pengar som pengar. Oavsett om man får dem genom att slippa betala skatt eller som ett stöd ger de samma effekt och samma subventionsgrad till den som åtnjuter åtgärden.
Därför är den argumentation som lades fram felaktig. Jag vill att arbetsmarknadsministern tar tillbaka det som han sade. Skattekrediteringen har precis samma syfte och effekt. Annars är det en förvrängning som är ett försök att komma undan just den delen.
När det gäller undanträngningseffekter behöver de synnerligen ligga i de höga inkomsterna. Det är väl som Sylvia Lindgren sade att det är tre stycken som har dykt upp av en händelse för att de har besökt en arbetsförmedling. Vi vet inte hur många det är i hela landet. Om inte annat så är man uppmärksammad på att möjligheten finns. Många har nog inte ens förstått att möjligheten finns på dessa lönenivåer.
Jag skulle tro att det företag som har råd att anställa någon i löneklassen 70 000-80 000 inte anställer för att det finns ett nystartsjobb utan för att man har behov av tjänsten. Sedan är man tacksam mot snälla regeringen som subventionerar och lägger ut pengarna och stöder detta. Pengarna skulle naturligtvis användas och riktas till dem som har riktigt svårt att få arbete.
Det är ungefär 6 000 personer i dagsläget som har fått nystartsjobb. Av dessa är 1 500 långtidsarbetslösa. Resten av nystartsjobben har gått till dem som har haft en ganska kort arbetslöshetsperiod. Många av dem skulle ha fått jobb i vilket fall som helst i det läget som är.
Min huvudpoäng i detta inlägg är att detta är en subvention och inget annat. Påstår arbetsmarknadsministern något annat skulle jag vilja säga att det är en ren lögn.
Anf. 83 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! I Sylvia Lindgrens, Ulf Holms och Sven-Erik Österbergs värld är det så att om vi tar ut 30 procent i skatt innebär det en 70-procentig subvention. Det är det intryck man får av debatten.
Och det är viktigt, Sylvia Lindgren, att konstatera att det är en skattekreditering. Det är sant som Sven-Erik Österberg säger att det är den konstruktion som finns.
Går vi tillbaka till den grundläggande frågan undrar Ulf Holm varför det går statliga pengar till de rika. Det gör det inte. Vi avstår från att ta in en arbetsgivaravgift. Om vi avstår från att ta in 20 000 för att i stället ta in 50 000 så är det en samhällsekonomisk vinst. Det kan väl inte ens Ulf Holm neka till. Det är därför som vi har valt att inte ha något tak.
Men låt oss inte göra detta större än det är! Det här handlar om undantagsfall. Hur många långtidsarbetslösa som har varit borta från arbetsmarknaden i mer än ett år finns det i lönelägen över 70 000, där alternativet är en a-kassa som är betydligt lägre? Det är naturligtvis inte så många. De väljer att ta ett jobb som inte betalar 70 000 utan kanske något annat som är mellan a-kassenivån och de 70 000 som det nu handlar om. Det är en intressant diskussion. Vems är pengarna egentligen?
Varför har vi valt att lägga nystartsjobben i den privata sektorn? Hade vi expanderat detta till den offentliga sektorn hade det fått en ökad offentlig konsumtion som effekt. Då hade undanträngningseffekterna varit väsentliga, och det hade inneburit ett samhällsekonomiskt problem.
Detta är inte ett anställningsstöd. Det finns ingen begränsning i antalet. Vi har prognostiserat 20 000 vid årets slut. Jag hoppas att vi når många fler. De estimat som finns visar att det är ungefär 200 000 personer som är berättigade till ett nystartsjobb. Det hade inte varit något annat än en stor seger om en majoritet av dem hade fått ett nystartsjobb. Som det är konstruerat innebär det en samhällsekonomisk och personlig vinst för var och en som går från det utanförskap och den arbetslöshet som ni har lämnat efter er och in i arbete.
De allra flesta ligger i lönelägen som är helt normala, under 20 000 kronor. Men även för den handfull personer som vi nu talar om blir det en personlig och samhällsekonomisk vinst. Det är så det ser ut.
Anf. 84 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Arbetsmarknadsministern frågar: Vems är pengarna? Pengarna är inte arbetsmarknadsministerns. Pengarna är svenska folkets. Svenska folket vill att pengarna används på bästa möjliga sätt. Jag tror att inte ens Moderaternas eller stödpartiernas väljare tycker att det bästa sättet att använda statens pengar är att subventionera personer som har en lön på 50 000-70 000. Man vill att svenska folkets pengar används till dem som står längst från arbetsmarknaden. Givetvis hoppas jag också att många fler kan få nystartsjobb och en anställning, men det måste finnas ett tak för hur mycket staten ska subventionera.
Det är dags för arbetsmarknadsministern att ge upp talet om att det inte är någon subvention utan en skattekreditering. Dels är det ingen jäkel i svenska folket som begriper vad skattekreditering är för något, och även om de skulle göra det skulle de inte komma med någon annan slutsats än den som jag har kommit fram till. Det är en subventionering med statliga pengar, skattemedel. I annat fall hade man fått in dem, nu får man inte in dem, alltså är det en subventionering. Det kommer inte arbetsmarknadsministern ifrån.
På samma sätt är det en subventionering av hushållsnära tjänster. Det är också en sorts skattekreditering. Det finns massor av sådana system. Det är en subventionering med statens pengar, och det är fel.
6 000 personer har fått nystartsjobb, inte en subventionering på löner på 50 000-70 000. Men jag tycker att arbetsmarknadsministern ska:
1. Gå hem och fundera på om det inte skulle behövas ett tak!
2. Ta fram statistik på vilka som har fått detta och i vilka lönelägen de ligger, och redovisa det för riksdagens arbetsmarknadsutskott snarast möjligt!
Då kan vi ha en ordentlig diskussion om det är tre fall eller fler och om det i så fall behövs någon åtgärd från riksdagens sida.
Anf. 85 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! När det gäller skattekrediteringen för arbetsmarknadsministern ett resonemang som nästan gör mig mörkrädd. Kontentan av det som arbetsmarknadsministern sade är att all sänkning av arbetsgivaravgifter är en ren vinst. I så fall kunde man ta bort alltihop så blev det en jättevinst.
Det är väl här som den moderata ryggradsideologin sitter. All skatt är en form av bestraffning och inte ett medel för att kunna verkställa de mål som finns i samhället i form av skola, utbildning och så vidare. För det måste man ta ut skatt, men det ses som en bestraffning av er. Nu straffar man några lite mindre. Då är det inte en subvention, utan då får de tillbaka de pengar som egentligen är deras. Det är så resonemanget går, och det är ett konstigt sätt att se på det.
Jag är övertygad om att om det inte vore för budgetlag och budgettak hade regeringen lagt ett anställningsstöd eller något i den stilen i stället. Men det är mycket enklare att göra en skattekreditering, för då slipper man föra det resonemanget. Då får man en intäktsförlust som är ganska lätt att bära just nu, när konjunkturen är den kanske starkaste på 40 år, när det går väldigt bra och skatteintäkterna ökar totalt sett i samhället. Men vi vet också att när det vänder går det väldigt snabbt åt andra hållet. Skatteintäkterna minskar. Och då ligger den här skattekrediteringen kvar. Jag tycker att det finns skäl att se det precis som Ulf Holm gör. Det här är en subvention till dem som anställer. De slipper betala in den skatt som alla andra ska betala in. Man gör på ett speciellt vis och slipper det här. Det är ingenting annat än en ren subvention. Allt annat, skulle jag vilja säga, är bara att försöka kringgå vad det faktiskt handlar om.
Anf. 86 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Det är ett extremfall som vi nu diskuterar. Ulf Holm är ju bra på att läsa tidningar. Det brukar komma interpellationer när det står saker i tidningar. Återigen: Vi avstår från 20 000. Vi får in 50 000 i den manövern. Vi gör en samhällsekonomisk vinst på 30 000. Det är en vinst för samhället. Det är en vinst för skattebetalarna. Det är en vinst för den enskilde. Jag har ju svårt att se det som något extremt kontroversiellt eller besvärligt. Det är ju det som uppstår.
Dessa 30 000, om jag tar det räkneexemplet, kan ju användas just för att jobba mer med dem som befinner sig längre ifrån. Det är
ett
exempel. Det är ju precis det som är möjligt att göra när man får fler som jobbar. Det ni lämnade efter er, återigen, var en situation där var femte i arbetsför ålder stod utanför. Vi har nu att städa upp efter er. Nystartsjobben är
ett
sätt. Nu är det över 7 000, den här veckan, som har fått nystartsjobb. Det är jag väldigt glad över. Jag önskar att det blir många fler, för det betyder att personer som har varit utanför arbetsmarknaden i över ett år har en möjlighet att gå till jobbet, att känna stolthet över jobbet, att få en lön att leva på och en arbetsgemenskap att vara med i. 40 procent av dem som hittills har fått nystartsjobb har varit borta i två år eller mer. Det är en fantastisk seger.
Sedan har vi en handfull som har höga löner. Ja, det kan naturligtvis sticka i ögonen på en del. Men samtidigt är det en samhällsekonomisk vinst som heter duga att även de kommer in på arbetsmarknaden. Det är också ett problem om man skulle sätta upp en sådan här lönegräns. Vi skulle få personer som befinner sig nära den gränsen som skulle hindras i sin löneutveckling. Då skulle vi skapa ett utrymme för en sämre löneutveckling än man skulle kunna ha annars. Det tycker jag inte heller vore rätt.
Slutsatsen är att visst kan man ta upp några exempel som kan sticka i ögonen. Men det är en vinst för den enskilde, en vinst för samhället och en vinst för ekonomin i stort. Alltså är det bra.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.