strategi för centralisering av rättsväsendet
Interpellation 2003/04:45 av Linander, Johan (c)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2003-10-23
- Anmäld
- 2003-10-23
- Besvarad
- 2003-11-11
- Sista svarsdatum
- 2003-11-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 23 oktober
Interpellation 2003/04:45
av Johan Linander (c) till justitieminister Thomas Bodström om strategi för centralisering av rättsväsendetDet pågår en centralisering av det svenska rättsväsendet av sällan skådat slag. Polisstationer läggs ned, tingsrätter avvecklas och hälften av landets alla tingsrätter står på tur enligt Domstolsverket, polisens kommunikationscentraler har centraliserats med längre väntetider som följd, polisdistrikt vill slå sig samman till större myndigheter, åklagarväsendet planerar centralisering och tullen har långtgående planer på att göra detsamma.
Det kan säkert finnas anledningar till att se över polisens, domstolsväsendets med flera organisation. Men var finns analysen som säger att centralisering av all verksamhet innebär förbättringar? Vad innebär det för en ort att polisstationen försvinner? Hur påverkas människors upplevda trygghet? Vad innebär det för näringslivet och risken för rån och annan brottslighet? Hur påverkas en ort när tingsrätten läggs ned, innebär det att möjlighet att få hjälp med juridisk kompetens på orten också försvinner? Hur har tillgängligheten påverkats av centraliseringen av kommunikationscentralerna?
Det finns väldigt många frågor som behöver ställas med anledning av regeringens snabba centralisering av stora delar av rättsväsendet. Grundsynen att centralisering alltid är bra sitter djupt i den socialdemokratiska politiken. Inser man inte problembilden så är det definitivt svårt att lösa problemet.
Vi måste alla förstå att ett av de allvarligaste hoten mot en fungerande rättsstat är om medborgarnas tilltro till statens möjligheter att garantera trygghet och säkerhet försvinner. Tyvärr verkar det som att regeringen har glömt bort ord som personkännedom, närhet, tillgänglighet, lokalkännedom och trygghet.
1.Vilka fördelar ser justitieministern med regeringens valda strategi att centralisera stora delar av rättsväsendet?
2.Har justitieministern genomfört någon helhetsanalys av den centralisering av rättsväsendet som pågår?
3.Vad avser justitieministern att vidtaga för åtgärder för att mildra den oro som många människor känner när de rättsvårdande myndigheterna försvinner allt längre bort?
4.Vilken strategi har justitieministern för att bekämpa narkotikainförseln om Östersjökusten från Karlshamn till Stockholm blir helt utan tullpersonal?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2003/04:45
Webb-tv: strategi för centralisering av rättsväsendet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2003/04:25 Tisdagen den 11 novemberProtokoll 2003/04:25 11 § Svar på interpellation 2003/04:45 om strategi för centralisering av rättsväsendet
Protokoll från debatten
Anf. 100 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Johan Linander har frågat mig vilka fördelar jag ser med att centralisera stora delar av rättsväsendet, om någon helhetsanalys av centraliseringarna har genomförts, vilka åtgärder jag avser att vidta för att mildra den oro många människor kan känna när de rättsvårdande myndigheterna försvinner allt längre bort, samt vilken strategi jag har för att bekämpa narkotikainförseln om Östersjökusten från Karlshamn till Stockholm blir helt utan tullpersonal.
Vad gäller Johan Linanders inledande frågor så vill jag framhålla att regeringen inte har någon övergripande ambition att centralisera rättsväsendet. Däremot har regeringen dragit upp ett antal riktlinjer för rättsväsendets utveckling, nämligen att rättsväsendets myndigheter ska tjäna medborgarnas intressen, verksamheten ska bedrivas effektivt och rättssäkert, arbetet ska bygga på kunskap och vara målinriktat. Enligt riktlinjerna ska även det så kallade rättskedjeperspektivet få större genomslag, den internationella samverkan öka, kompetens och arbetsmiljö utvecklas samt myndigheternas ansvar för jämställdhet och mångfald uppfyllas. Utgångspunkten för arbetet i dessa frågor är varje myndighets särskilda behov och förutsättningar.
Inom polisen bedrivs ett utvecklings- och effektiviseringsarbete med benämningen En nationell polis. Det går ut på att polisens sammanlagda resurser och samlade kompetens ska ses som gemensamma. Det operativa polisarbetet ska naturligtvis bedrivas lokalt. Däremot behöver samarbetet över geografiska och organisatoriska gränser förbättras, vilket även Göteborgskommittén påpekat. Genom att polisens resurser används effektivare kan den lokala polisen förstärkas.
Riksåklagaren arbetar med att ta fram underlag för att möjliggöra en framtida förändring av åklagarväsendet. Arbetet sker med syfte att förbättra den övergripande ledningen av åklagarorganisationen och skapa bättre förutsättningar för den lokala operativa åklagarverksamheten. Riksåklagaren har aviserat att han kommer att föreslå att all verksamhet inom åklagarorganisationen, det vill säga med undantag för Ekobrottsmyndigheten, bör samlas inom en myndighet. Regeringen räknar med att under våren 2004 närmare kunna överväga hur framtidens åklagarorganisation bör vara utformad.
Inom domstolsväsendet pågår ett arbete med att reformera den yttre organisationen. De principer som är vägledande vid reformarbetet är bland annat att säkerställa att mål och ärenden avgörs med högt ställda krav på rättssäkerhet och effektivitet, att förutsättningarna för allmänheten att få tvister och andra rättsliga angelägenheter prövade ska vara lika över hela landet samt att tyngdpunkten i den dömande verksamheten ska ligga i första instans. De genomförda organisationsförändringarna har utvärderats med gott resultat. Det har bland annat konstaterats att regeringens mål att de flesta medborgare ska ha ett rimligt avstånd till en tingsrätt i allt väsentligt har uppnåtts.
Vad beträffar frågor om Tullverket hanteras dessa inom regeringen av finansminister Bosse Ringholm. Han har nyligen besvarat flera frågor och interpellationer angående Tullverkets organisation. Jag vill liksom Bosse Ringholm påpeka att det är Tullverket självt som ska avgöra var resurserna gör mest nytta för att uppfylla de mål som regering och riksdag fastställer. Tullverket har nyligen utrett hur verksamheten ska organiseras i framtiden. Förslaget innebär att Tullverkets brottsbekämpande verksamhet, liksom i dag, kommer att täcka hela landet genom antingen rörliga eller fasta styrkor. Jag ser därför inte någon anledning att vidta några särskilda åtgärder med anledning av Tullverkets omorganisation.
Det arbete som jag redovisat bedrivs i stor utsträckning av respektive myndighet och syftar till att myndigheterna ska uppfylla de övergripande mål för rättsväsendets utveckling som regeringen har ställt upp. Som framgår är behoven av lokal och regional närvaro olika beroende på respektive myndighets uppgifter. Det är viktigt att i det pågående reformarbetet ta hänsyn till detta. Samtidigt är det för rättsväsendets funktion av stor betydelse att skapa en geografisk samordning mellan de olika myndigheterna. Med den inriktning som det pågående arbetet har vill jag framhålla att jag inte anser att det finns anledning för medborgarna att känna oro.
Jag kommer att noga följa det pågående arbetet och även i fortsättningen verka för att rättsväsendet för varje medborgare ska svara mot högt ställda krav på rättssäkerhet och rättstrygghet.
Anf. 101 Johan Linander (C)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka justitieministern för svaret. Jag får säga att det väl tyvärr var ganska väntat. Som jag också skriver i interpellationen tycker jag att det kan finnas anledning att se över polisens och domstolsväsendets organisation. Det är faktiskt osannolikt att man skulle kunna ha samma organisering av samhällets viktigaste funktioner i dag som för 10, 50 eller kanske 100 år sedan.
Justitieministern säger att regeringen inte har någon övergripande ambition att centralisera rättsväsendet. Det låter bra till och med i mina öron, men jag blir samtidigt orolig. Även om det inte finns någon ambition att centralisera rättsväsendet är det ändå samtidigt precis det som håller på att hända. Vem har då ansvaret för rättsväsendet som helhet? Det är ju inte Rikspolisstyrelsen eller länspolismyndigheterna. De har hand om polisväsendet och jobbar för att få sin egen budget att gå ihop. Det är inte Tullverket - det har hand om tullverksamheten och arbetar för att få ihop sin budget. Det är inte Domstolsverket. Det har hand om domstolsorganisationen och jobbar för att få ihop sin budget.
Men någon måste väl ändå ta ett helhetsansvar. En besparing som Domstolsverket gör kan ge ökade kostnader för tullen, till exempel genom längre transporter till häktesförhandlingar. En besparing som tullen gör kan ge ökade kostnader för polisen om samordningsmöjligheterna försämras. Och en besparing som polisen gör kan ge ökade kostnader för domstolarna, till exempel för försämrad handräckning och därmed fler inställda rättegångar. Någon måste ta ett helhetsansvar och denna någon måste vara regeringen.
Jag tror inte att det är en katastrof om tingsrätten på orten läggs ned, men jag vänder mig bestämt mot att den läggs ned utan att en helhetsöversyn av situationen görs.
För ett par veckor sedan var ministern inbjuden till justitieutskottet för att förklara vilken linje som gäller för den framtida tingsrättsorganisationen. I stället kom statssekreteraren, och vi fick svaret att de län som inte tidigare drabbats av tingsrättsnedläggningar, till exempel Värmland, ligger i tur för omstrukturering. Däremot är de län där nedläggning av tingsrätter redan skett, till exempel mitt hemlän Skåne, inte aktuella för ytterligare nedläggningar.
Jag tyckte att det var ett tydligt besked från statssekreteraren. Sedan har vi haft en debatt i medierna i Skåne, och för några dagar sedan kunde vi läsa att en annan person på Justitiedepartementet sagt att statssekreterarens besked inte utesluter vissa justeringar också på andra håll. Det gäller till exempel Skåne, där Domstolsverket nu vill lägga ned tingsrätterna i Hässleholm, Ystad och Trelleborg.
Jag vill fråga justitieministern om han håller med om att en nedläggning av tre skånska tingsrätter, som tillsammans är domsagor för tio kommuner med totalt 237 000 invånare och över 100 anställda, verkligen är en justering och om regeringen står bakom Domstolsverkets planer på att lägga ned hälften av alla tingsrätter i landet.
Vi har tidigare lyssnat på debatten om Gävleborgs tingsrätter, och detta blir därför en viss upprepning. Jag skulle ändå vilja ha besked för det handlar om många anställda som är oroliga för sina arbetsplatser och undrar om de kommer att försvinna. Oron är stor, och då är arbetsmiljön inte bra.
Anf. 102 Jan Ertsborn (Fp)
Fru talman! Vi lever i en föränderlig värld, och förändringarna går snabbt. Naturligtvis måste även rättsväsendet förändras i olika avseenden oavsett om det gäller tull, polis eller domstolar.
Jag hade tänkt uppehålla mig lite grann vid domstolarna, men jag ska inskränka mig något med hänsyn till att ganska mycket redan sagts i samband med debatten om tingsrätterna i Hälsingland.
Jag är lite besviken på justitieministerns svar på Johan Linanders interpellation, och på agerandet att vi inte skulle kunna få till stånd en grundlig och förutsättningslös utredning över hela landet för att få ett helhetsperspektiv på detta.
Nu arbetar man med ett flertal domstolar med fyra fem sex och till och med fler domare - det är alltså inte fråga om de allra minsta - som kan bli aktuella för att läggas ihop. Därmed får man domstolar med kanske 15-20 domare. Många av dessa domstolar, av vilka jag nyligen besökt en del, fungerar i dag alldeles ypperligt - precis som Hudiksvalls tingsrätt, som vi hörde om tidigare.
De har inga problem med balanser, inga problem att rekrytera personal, de klarar kompetensutvecklingen i den utsträckning som Domstolsverket har kurser och så vidare. De skäl som åberopats håller alltså inte för att lägga ihop dessa tingsrätter. Detta måste då ses mot bakgrund av hur vi har det med de stora tingsrätterna i landet - i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Jag är övertygad om att även justitieministern tagit del av något av de handlingsplaner som är skrivna med anledning av de besparingskrav som lades ut under sommaren. Jag är medveten om att man lagt mera pengar i budgeten vilket gör att besparingarna blir något mindre, men det är ändå ganska skarpa ord som kommer från cheferna. Det gäller inte minst från chefen vid Stockholms tingsrätt. Skadeverkningarna blir orimligt stora, och i förlängningen kommer medborgarna att drabbas hårt när väntetiden medför rättsförlust.
De stora domstolarna i landet har alltså problem, medan de små och medelstora domstolarna inte har det. I det läget väljer man att fortsätta att lägga samman små och medelstora domstolar och därmed skapa större enheter. Detta är precis tvärtemot vad man borde göra, och det är i varje fall värt att stanna upp och göra en mera grundlig utredning innan man går vidare.
Anf. 103 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Förutsättningarna är naturligtvis olika för olika slags myndigheter, och det finns ingen ambition att centralisera som något slags självständig princip. Men som jag sade tidigare är det av stor betydelse för rättsväsendets funktion att skapa geografisk samordning mellan de olika myndigheterna.
När det gäller de största domstolarna har vi kunnat konstatera, precis som sägs här, att det finns problem. Det är också därför som vi har föreslagit att Stockholms tingsrätt ska delas upp. Det är inte så att tingsrätterna överallt bara ska bli större och större, utan de allra minsta kanske behöver bli större - alltså det som nu framför allt koncentreras på de län där några sådana sammanläggningar inte förekommit. Detta sker samtidigt som den allra största behöver bli mindre. På så sätt är det också fråga om ett slags decentralisering.
Sedan vill jag slutligen säga på tal om domstolens renommé och så vidare att även domstolar naturligtvis måste försöka arbeta effektivt. Och domstolarna får också ett ökat anslag. Det blir - vilket har sagts här - ett tillskott nästa år.
Dessutom har vi hovrättsprocessen som innebär att det hela kommer att bli mera effektivt och naturligtvis också kommer att påverka domstolens förutsättningar i framtiden. Jag vill understryka att vi följer utvecklingen, och det kan inte uteslutas att ytterligare tillskott kommer att behövas. Det har vi sagt tidigare, och vi har också uppfyllt de löftena. Vi kommer att göra det igen.
Anf. 104 Johan Linander (C)
Fru talman! Några besked som kan lugna de anställda på de nedläggningshotade tingsrätterna har jag inte fått.
Domstolsverket jobbar på ett sätt som gör att vi snart inte kan fatta politiska beslut som stoppar nedläggningarna. Det finns långtgående planer på att bygga ut tingsrätten till exempel i Kristianstad för att på så sätt få in målen från Hässleholms tingsrätt och från kommunerna på Österlen. Lagmannen i Kristianstad uttryckte det så att de nog får in dem med hjälp av skohorn. Att det sedan finns bra och praktiska lokaler i Hässleholm är en annan sak. Här saknar jag fortfarande en analys av varför centralisering alltid är den bästa lösningen. Det har jag länge undrat, och något svar tycks inte komma i dag heller.
Jag besökte Värmland för ett tag sedan. Det är ett trevligt landskap. Polisstyrelsen och länspolismästaren där är överens om att tillgänglig polis behövs i länets samtliga 16 kommuner, till och med i lilla Munkfors som har 4 100 invånare. Deras analys är tydlig och innebär att rättsväsendets närvaro är viktig för rättstryggheten och för människors tilltro till samhällets möjlighet att skydda dem mot brott och även lösa brott när de begåtts.
Den lokalkännedom och personkännedom som polisen på orten har underlättar oerhört i deras arbete. Denna fördel försvinner när polisen i landet centraliseras, för det gör den. Fler och fler kommuner blir av med polisnärvaron - inte minst gäller detta i Värmlands grannlän Dalarna.
De senaste månaderna har jag besökt flera tingsrätter, bland annat i Eksjö, Hässleholm och Kristinehamn. Samtliga är nedläggningshotade, och samtliga är överens om att Domstolsverkets argument för nedläggning är felaktiga. Domstolsverket skickar ut en promemoria till dem och talar om vilka problem de har. Det sägs att de inte klarar kompetensutveckling, det blir problem i samband med semesterledighet och föräldraledighet och när någon är sjuk. När man sedan frågar dem som påstås lida av dessa problem säger de nej, de lider inte av detta.
Man undrar var analysen finns. Jag hoppas att justitieministern snabbt sätter sig in i detta för som jag sade arbetar Domstolsverket på ett sådant sätt att personalen snart ger upp. Personalen på de tingsrätter som är nedläggningshotade - det gäller hälften av alla tingsrätter i landet - går bara och väntar på när deras tingsrätt läggs ned.
Jag har tagit med mig ett brev som jag fått från Eksjö tingsrätt, och efter interpellationsdebatten tänkte jag ge det till justitieministern. Där sammanfattar man argumenten på ett mycket bra sätt. Jag tycker därför att justitieministern ska ta brevet och läsa det.
Jag har också fått brev från en massa andra ställen. Häromdagen fick jag brev från Västerviks, Vimmerby, Oskarshamns och Hultsfreds kommuner och i dag från Höglandets kommunförbund som omfattar Eksjö, Sävsjö, Aneby och några kommuner till. Folk är väldigt engagerade i de här frågorna.
Frågan man måste ställa sig är: Kan vi som arbetar politiskt på riksnivå totalt nonchalera åsikterna hos dem som arbetar på lokal nivå? Jag tycker dock inte det.
Anf. 105 Jan Ertsborn (Fp)
Fru talman! Jag förstår att justitieministern väl känner till den bakomliggande problematiken, och jag hade givetvis inte förväntat mig någonting annat.
Det enda vi inte förstår är varför man ska låta de här operationerna pågå, och framför allt i detta oerhört snabba tempo som de gör just nu. Jag skulle kunna räkna upp motsvarande oroliga personer - inte bara anställda vid domstolarna utan även kommunpolitiker, advokater och så vidare - som Johan Linander har gjort. Men det finns ingen anledning att upprepa det, utan jag vill i stället instämma i vad Johan Linander har sagt.
En fråga i det här sammanhanget som jag hoppas att justitieministern skulle vilja besvara har sin utgångspunkt i det PM som generaldirektören för Domstolsverket har lämnat om den fortsatta reformeringen, där även länsrätterna berörs. Av brännpunktsartikeln som åberopats tidigare här skulle man kunna dra slutsatsen att justitieministern är inne på tankarna att göra en sammanslagning av länsrätter och tingsrätter. Jag är inte säker på att jag har uppfattat det rätt, men jag skulle kanske kunna få ett klarläggande av hur justitieministern ser på frågan för dagen.
Anf. 106 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag ska först understryka det faktum som jag i och för sig tror att Johan Linander känner till: Det är inte Domstolsverket som beslutar någonting. Det har inte heller varit så tidigare. Domstolsverket utreder och lämnar en del förslag. Sedan har vi kunnat konstatera att efter de diskussioner som har förts och efter de synpunkter som har inhämtats har förslagen sett annorlunda ut vid många tillfällen. Men jag vill understryka det som jag också sade i den tidigare debatten, att vartenda beslut som har fattats om domstolssammanläggningen har haft stöd av riksdagen. Det är viktigt att komma ihåg, så att man inte tror att det här är något som någon enskild myndighet fattar beslut om. Det är viktigt att Johan Linander upplyser personalen om det när han har kontakt med dem, så att inte de, som inte har samma överblick som Johan Linander, förebringas att tro någonting annat.
Det finns alltså inte, som jag sade, någon enskild ambition att centralisera. Därför kan jag inte heller komma med någon analys. Det är ett ganska självklart faktum.
Det är olika förutsättningar för olika myndigheter. Jag ska inte plåga oppositionen ytterligare med de tillskott som vi gett rättsväsendet, som ni väl känner till. Men just därför kan vi också se hur det blir alltfler poliser, och nästa år ökar antalet för fjärde året i rad. Jag håller helt med Johan Linander om att det är viktigt med polisnärvaro i alla delar av landet.
Slutligen: Det är inte nu aktuellt med någon sammanläggning av tingsrätt och länsrätt. Jag kan inte föregå hur utvecklingen kommer att bli i framtiden, men jag har inte nu några planer på att föreslå något sådant.
Anf. 107 Johan Linander (C)
Fru talman! Jag har fått svar, men tyvärr inte de svar som jag hade hoppats på. Det finns ingen analys av helheten, varje myndighet fattar de beslut som de tycker behövs för att göra tillräckligt stora besparingar för att klara sin budget, och sedan får vi se hur det går.
På tal om budget kan jag upplysa justitieministern om att polismyndigheter runtom i landet för 2004 beslutar om budgetar som innebär underbemanning. Så är det. I exempelvis Skåne och Halland har man redan fattat beslut om budgetar som inte är i balans. Det är intressant. Tydligen ökar antalet poliser, men man håller inte sina budgetar. Om antalet poliser ökade 2002 så var det med 29 stycken. Men, visst, det är en ökning det också.
Jag har också hört av oroliga kommunpolitiker att i till exempel Eksjö och Hässleholm är inskrivningsmyndigheterna placerade, och de placerades där i samband med omställningen av försvaret. Man blev lovade kompensationsarbetstillfällen, och då fick man de här inskrivningsmyndigheterna. Det har gått två eller kanske två och ett halvt år, och nu är frågan om de får vara kvar. Hur länge kan kommunerna lita på att regeringens löften håller? Är det två år som är limiten?
Vi har inte sagt så mycket om tullen, men det finns mycket man kan säga om den. Jag kan konstatera, efter besök hos tullen i Karlshamn, att man är mycket orolig för hur man ska klara verksamheten längs med Östersjökusten när den brottsbekämpande tulldelen försvinner från Kalmar, Norrköping, Gotland och bara ska finnas i Karlshamn och Stockholm. Det är klart att man kan ha en rörlig styrka. Men ska tulltjänstemännen sitta i bilar, eller ska de kämpa mot narkotikan? Det kan man fråga sig.
Anf. 108 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag måste avslutningsvis ändå replikera på det som sägs här om att polisen saknar resurser. Det är någonting som vi ofta får höra från oppositionen. Det sägs att de inte kommer att räcka och att det inte kommer att finnas resurser att anställa poliser. Poliser hör till de få yrkesgrupper där alla som har utbildats får jobb. Det finns inga arbetslösa poliser. Det är inte alla som har det privilegiet.
Det är naturligtvis svårt att säga exakt hur budgeten kommer att bli och ange någon exakt miljon eller tiotals miljon när den totala budgeten är 14½ miljard. Men vi kan konstatera att vi har prickat ganska rätt de senaste åren. Det har dessutom blivit ett litet överskott vid utgången av både 2001 och 2002. Men det är klart att med de satsningar som görs kommer det att behövas ytterligare resurser även i framtiden. Det är jag fullt medveten om.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.