Stödet till tidskriften Mana (Interpellation 2007/08:317 av Holma, Siv (v))

Anf. 77 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! Siv Holma har frågat mig vad jag avser att göra för att en politisering av Statens kulturråds bidragsgivning förhindras. Frågan är ställd mot bakgrund av den uppkomna debatten kring det statliga stödet till tidskriften Mana. Låt mig inleda med att understryka vikten av en mångfald av kulturtidskrifter i landet. Tidningar, tidskrifter och andra medier fyller en oerhört viktig funktion för demokratin och yttrandefriheten. Det statliga stödet till kulturtidskrifter uppgår till ca 23,5 miljoner kronor och är en förutsättning för många tidskrifters existens. För de statliga produktions- och utvecklingsstöden till kulturtidskrifter gäller förordningen (1993:567) om statligt stöd till kulturtidskrifter och Statens kulturråds regleringsbrev. Syftet med stödet är enligt förordningen att främja en kulturellt värdefull mångfald i utbudet av kulturtidskrifter. Vid prövningen av frågor om produktionsstöd ska Kulturrådet beakta att stödet främst ska främja hög kvalitet och ett mångsidigt utbud av åsikter och behandlade ämnen. Riktlinjerna är tydliga och lämnar enligt min uppfattning inget utrymme för en politisering av bidragsgivningen. Statens kulturråd har sedan årsskiftet en ny styrelse med fullt ansvar. I medierna har det framställts som om beslut om stöd till tidskriften Mana redan varit fattat och att det är den nya styrelsen som står bakom det. Jag vill därför gärna klargöra att det var den tidigare styrelsen, för övrigt i huvudsak tillsatt av den förra regeringen, som diskuterade tidskriftens innehåll vid styrelsemötet i december. Vid det första möte som den nya styrelsen höll den 9 januari i år bordlades frågan om stöd till tidskriften Mana till den 25 januari. Kulturrådet har som vi vet en grannlaga uppgift att besluta om bidrag till ett mycket stort antal kulturändamål. Det är naturligt att ledamöter i styrelsen såväl som i referens- och arbetsgrupper gör olika kvalitativa bedömningar när det gäller bidragsgivningen och även för diskussioner kring dessa frågor. Jag har dock fullt förtroende för att Kulturrådet utifrån gällande regelverk hanterar sitt uppdrag på ett fullgott sätt och tar ansvar för en väl avvägd bidragsfördelning.

Siv Holma (V)

Anf. 78 Siv Holma (V)

Fru talman! Jag tackar för kulturministerns svar om att riktlinjerna är tydliga och enligt ministern inte lämnar något utrymme för politisering av bidragsgivningen. Orsaken till att jag ställde interpellationen var de allt högre tonlägena i debattinlägg som kom från personer som ingår i Kulturrådets beslutsprocess om att ge bidrag till bland annat tidskriften Mana. Det var synpunkter som enligt min uppfattning går på tvärs mot vad kulturministern uttryckte i sitt svar. Det har varit synpunkter som gått ut på att tidskrifter med vissa, särskilda, demokratiska åsikter inte skulle få statligt stöd. För många av oss som följt debatten verkade det som om Mana valts ut som den tidskrift som skulle bli ett pilotfall i den nya alliansregeringens syn på stöd till tidskrifter. Opinionen blev stark. Kulturrådet beslutade om fortsatt stöd till tidskriften. De fick ett lägre stöd än tidigare för papperstidskriften och samtidigt högre än referensgruppens förslag för nättidskriften. Trots det positiva beslutet kvarstår en del frågeställningar. Fru talman! På DN:s debattsida den 28 juni förra året skrev kulturministern i samband med att hon tillsatte Kulturutredningen att kulturmålen behöver formuleras på nytt "så att de fångar upp innehållet i en ny kulturpolitik". Jag brukar, när jag är ute i landet och talar om kultur, beskriva kulturpolitiken som att det i grunden handlar om demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Det handlar om att värna yttrandefriheten och att skapa reella förutsättningar för alla att använda den. Det handlar om att verka för att alla ska få möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt eget skapande. Det handlar om att främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och därigenom motverka kommersialismens negativa verkningar. Det handlar alltså inte om all den kultur som stöds kommersiellt. Ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft i samhället. Bevara och bruka kulturarvet. Främja bildningssträvandet. Främja internationellt kulturutbyte och möten mellan olika kulturer inom landet. Jag förstår därför inte varför målen ska formuleras på nytt. Det är väl inte målen som är problemet. Problemet är att vi inte nått målen till fullo. Och hur ska vi då nå målen? Det handlar om att kulturpolitikens uppgift är att ekonomiskt ansvara för att det finns en kulturell infrastruktur som rymmer olika konstnärliga och kulturella uttryck. Det innebär att samhället tar ett ansvar för att skapa förutsättningar för rimliga ekonomiska villkor för de olika kulturella uttrycken och deras utövare. Delar kulturministern uppfattningen att problemet inte är målen utan att vi ännu inte nått dem? Delar kulturministern uppfattningen att kulturpolitikens uppgift är att se till att det finns en kulturell infrastruktur och att ge rimliga ekonomiska villkor till det som finns inom den, kultur och kulturarbetare? Fru talman! Kulturtidskrifterna spelar en stor roll för opinionsbildningen. Att det även gäller de små tidskrifterna har slagits fast av bland annat Demokratiutredningen. Samtidigt kläms de små kulturtidskrifterna åt alltmer. En orsak är att ägarkoncentrationen har fullbordats också på distributionens område. Nu finns det bara två distributörer av vikt kvar, Bonnierägda Tidsam och Interpress, som uppgått i en norsk internationell koncern, Narvesen. Jag återkommer i mitt nästa anförande.

Hans Wallmark (M)

Anf. 79 Hans Wallmark (M)

Fru talman! Låt mig lyfta fram två viktiga aspekter i denna interpellationsdebatt. För det första är det Siv Holmas intressanta fråga om eventuella åtgärder mot förmodad politisering av Kulturrådets bidragsgivning. För det andra är det frågetecknen kring själva tidskriften Mana och det med skattemedel finansierade stödet. Siv Holma väckte sin interpellation innan Kulturrådets styrelse hade fattat det avgörande beslutet. I fredags meddelades så att tidskriften Mana även för kommande år får stöd. Nu fick alltså Mana sina slantar. Vad menar Siv Holma att kulturministern skulle ha gjort ifall detta inte blivit utfallet? Politiska pekpinnar och diktat? Den politiska styrning som Siv Holma möjligtvis är rädd för på ett plan efterlyser hon genom sin frågeställning faktiskt på ett annat. Utanför de mest vänsterinriktade kretsar, sekter och skrivarlyor finns det ett antal personer som på i deras mening goda grunder kan tycka att det är fel att Mana uppbär stöd. Jag hoppas dock aldrig att dessa ställer frågor till kulturministern om vad hon avser att göra för att stoppa politiseringen då styrelsen går till beslut. Jag tror nämligen på det personliga ansvar som bärs av Kulturrådets styrelse. Däremot kan det ju finnas anledning att rent allmänt fundera på själva stödformerna. Hur länge bör exempelvis en tidskrift kunna räkna med stöd? Ska det vara för evigt eller tidsbegränsat? Som relief till den förda debatten kan nämnas att vid det senaste beslutet fick åtta tidskrifter stöd som inte hade haft det föregående år, sjutton fick höjt jämfört med tidigare, åtta fick avslag jämfört med tidigare av kvalitetsskäl och tolv fick en sänkning jämfört med tidigare av kvalitetsskäl. Totalt handlade det om 147 ansökningar. Vad vet vi andra egentligen om de bakomliggande faktorerna? Ärendena bereds av en referensgrupp, och just i fallet med tidskriften Mana har det offentligt kommit fram att det funnits olika uppfattningar. I grunden är det bra. Frågan är väl hur man hamnar i en sådan där referensgrupp - och möjligtvis hur man borde åka ur en sådan grupp. Enligt Sydsvenska Dagbladet har under fjolåret fyra av de sju ledamöterna anmält jäv då stödet till olika tidskrifter har behandlats. Fru talman! Inte bara tidskriftsstödet bereds på detta sätt utan så även litteraturstödet. Det finns anledning att, inspirerad av Siv Holmas interpellation, ställa sig frågan om vilka politiska och ideologiska riktningar som styr sida vid sida med den egna uppfattningen om smak, språk och form. Den som ser vilka tidskrifter och vilken litteratur som får ta emot skattebetalarnas pengar förmedlade via Kulturrådet kan möjligen göra en reflexion om politisering och snedvridning - men inte till vänsterns och de socialistiska idéernas nackdel. Fru talman! Den diskussion som nu förs är välkommen därför att den fäster uppmärksamhet på de inslag av godtycklighet och personligt tyckande som finns. Därmed finns det kanske större behov av insyn, bredd och mångfald i de organ som bereder dessa stödärenden. Det andra är själva intresset för tidskriften Mana, som författaren Dilsa Demirbag-Sten genom sin kritik skapat. Det är hon som för oss som inte dagligen följer denna publikation påmint om sådana landvinningar i svensk publicistisk tradition som nr 2 år 2005 - och jag citerar, för det här är räligt - "Folk(e)partiets bleke husnigger" om en fp-politiker eller som Mana nr 5/6 2003: "Hata Israel". Fru talman! För egen del skulle jag helst vilja mana till försiktighet.

Hans Wallmark (M)

Anf. 79 Hans Wallmark (M)

Fru talman! Låt mig lyfta fram två viktiga aspekter i denna interpellationsdebatt. För det första är det Siv Holmas intressanta fråga om eventuella åtgärder mot förmodad politisering av Kulturrådets bidragsgivning. För det andra är det frågetecknen kring själva tidskriften Mana och det med skattemedel finansierade stödet. Siv Holma väckte sin interpellation innan Kulturrådets styrelse hade fattat det avgörande beslutet. I fredags meddelades så att tidskriften Mana även för kommande år får stöd. Nu fick alltså Mana sina slantar. Vad menar Siv Holma att kulturministern skulle ha gjort ifall detta inte blivit utfallet? Politiska pekpinnar och diktat? Den politiska styrning som Siv Holma möjligtvis är rädd för på ett plan efterlyser hon genom sin frågeställning faktiskt på ett annat. Utanför de mest vänsterinriktade kretsar, sekter och skrivarlyor finns det ett antal personer som på i deras mening goda grunder kan tycka att det är fel att Mana uppbär stöd. Jag hoppas dock aldrig att dessa ställer frågor till kulturministern om vad hon avser att göra för att stoppa politiseringen då styrelsen går till beslut. Jag tror nämligen på det personliga ansvar som bärs av Kulturrådets styrelse. Däremot kan det ju finnas anledning att rent allmänt fundera på själva stödformerna. Hur länge bör exempelvis en tidskrift kunna räkna med stöd? Ska det vara för evigt eller tidsbegränsat? Som relief till den förda debatten kan nämnas att vid det senaste beslutet fick åtta tidskrifter stöd som inte hade haft det föregående år, sjutton fick höjt jämfört med tidigare, åtta fick avslag jämfört med tidigare av kvalitetsskäl och tolv fick en sänkning jämfört med tidigare av kvalitetsskäl. Totalt handlade det om 147 ansökningar. Vad vet vi andra egentligen om de bakomliggande faktorerna? Ärendena bereds av en referensgrupp, och just i fallet med tidskriften Mana har det offentligt kommit fram att det funnits olika uppfattningar. I grunden är det bra. Frågan är väl hur man hamnar i en sådan där referensgrupp - och möjligtvis hur man borde åka ur en sådan grupp. Enligt Sydsvenska Dagbladet har under fjolåret fyra av de sju ledamöterna anmält jäv då stödet till olika tidskrifter har behandlats. Fru talman! Inte bara tidskriftsstödet bereds på detta sätt utan så även litteraturstödet. Det finns anledning att, inspirerad av Siv Holmas interpellation, ställa sig frågan om vilka politiska och ideologiska riktningar som styr sida vid sida med den egna uppfattningen om smak, språk och form. Den som ser vilka tidskrifter och vilken litteratur som får ta emot skattebetalarnas pengar förmedlade via Kulturrådet kan möjligen göra en reflexion om politisering och snedvridning - men inte till vänsterns och de socialistiska idéernas nackdel. Fru talman! Den diskussion som nu förs är välkommen därför att den fäster uppmärksamhet på de inslag av godtycklighet och personligt tyckande som finns. Därmed finns det kanske större behov av insyn, bredd och mångfald i de organ som bereder dessa stödärenden. Det andra är själva intresset för tidskriften Mana, som författaren Dilsa Demirbag-Sten genom sin kritik skapat. Det är hon som för oss som inte dagligen följer denna publikation påmint om sådana landvinningar i svensk publicistisk tradition som nr 2 år 2005 - och jag citerar, för det här är räligt - "Folk(e)partiets bleke husnigger" om en fp-politiker eller som Mana nr 5/6 2003: "Hata Israel". Fru talman! För egen del skulle jag helst vilja mana till försiktighet.

Hans Wallmark (M)

Anf. 79 Hans Wallmark (M)

Fru talman! Låt mig lyfta fram två viktiga aspekter i denna interpellationsdebatt. För det första är det Siv Holmas intressanta fråga om eventuella åtgärder mot förmodad politisering av Kulturrådets bidragsgivning. För det andra är det frågetecknen kring själva tidskriften Mana och det med skattemedel finansierade stödet. Siv Holma väckte sin interpellation innan Kulturrådets styrelse hade fattat det avgörande beslutet. I fredags meddelades så att tidskriften Mana även för kommande år får stöd. Nu fick alltså Mana sina slantar. Vad menar Siv Holma att kulturministern skulle ha gjort ifall detta inte blivit utfallet? Politiska pekpinnar och diktat? Den politiska styrning som Siv Holma möjligtvis är rädd för på ett plan efterlyser hon genom sin frågeställning faktiskt på ett annat. Utanför de mest vänsterinriktade kretsar, sekter och skrivarlyor finns det ett antal personer som på i deras mening goda grunder kan tycka att det är fel att Mana uppbär stöd. Jag hoppas dock aldrig att dessa ställer frågor till kulturministern om vad hon avser att göra för att stoppa politiseringen då styrelsen går till beslut. Jag tror nämligen på det personliga ansvar som bärs av Kulturrådets styrelse. Däremot kan det ju finnas anledning att rent allmänt fundera på själva stödformerna. Hur länge bör exempelvis en tidskrift kunna räkna med stöd? Ska det vara för evigt eller tidsbegränsat? Som relief till den förda debatten kan nämnas att vid det senaste beslutet fick åtta tidskrifter stöd som inte hade haft det föregående år, sjutton fick höjt jämfört med tidigare, åtta fick avslag jämfört med tidigare av kvalitetsskäl och tolv fick en sänkning jämfört med tidigare av kvalitetsskäl. Totalt handlade det om 147 ansökningar. Vad vet vi andra egentligen om de bakomliggande faktorerna? Ärendena bereds av en referensgrupp, och just i fallet med tidskriften Mana har det offentligt kommit fram att det funnits olika uppfattningar. I grunden är det bra. Frågan är väl hur man hamnar i en sådan där referensgrupp - och möjligtvis hur man borde åka ur en sådan grupp. Enligt Sydsvenska Dagbladet har under fjolåret fyra av de sju ledamöterna anmält jäv då stödet till olika tidskrifter har behandlats. Fru talman! Inte bara tidskriftsstödet bereds på detta sätt utan så även litteraturstödet. Det finns anledning att, inspirerad av Siv Holmas interpellation, ställa sig frågan om vilka politiska och ideologiska riktningar som styr sida vid sida med den egna uppfattningen om smak, språk och form. Den som ser vilka tidskrifter och vilken litteratur som får ta emot skattebetalarnas pengar förmedlade via Kulturrådet kan möjligen göra en reflexion om politisering och snedvridning - men inte till vänsterns och de socialistiska idéernas nackdel. Fru talman! Den diskussion som nu förs är välkommen därför att den fäster uppmärksamhet på de inslag av godtycklighet och personligt tyckande som finns. Därmed finns det kanske större behov av insyn, bredd och mångfald i de organ som bereder dessa stödärenden. Det andra är själva intresset för tidskriften Mana, som författaren Dilsa Demirbag-Sten genom sin kritik skapat. Det är hon som för oss som inte dagligen följer denna publikation påmint om sådana landvinningar i svensk publicistisk tradition som nr 2 år 2005 - och jag citerar, för det här är räligt - "Folk(e)partiets bleke husnigger" om en fp-politiker eller som Mana nr 5/6 2003: "Hata Israel". Fru talman! För egen del skulle jag helst vilja mana till försiktighet.

Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 80 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! Vi kan alltid föra ett antal olika debatter. Siv Holmas frågeställning i interpellationen gällde vilka åtgärder ministern avser att vidta så att en politisering av Kulturrådets bidragsgivning förhindras. Därefter gav sig Siv Holma in i en diskussion om kulturmålen och Kulturutredningens kommande slutsatser. Vi kanske kan komma in på det också, men jag tycker ändå att vi till att börja med ska hålla oss till saken och den fråga det gäller. Jag tycker också att stödet till kulturtidskrifter är en viktig fråga. De här tidskrifterna har ofta journalister som får möjlighet att lägga längre tid och också, kan man väl säga, mer möda vid att utforma sina artiklar och essäer, vilket behövs i ett samhälle där nyhetsflödet är så snabbt som det är. Vi har kunnat konstatera att stödet till kulturtidskrifterna har ökat under senare tid. Nu finns det 23 ½ miljon kronor. Att det har kunnat öka beror på att vi har minskat detaljstyrningen för Statens kulturråd så att de själva friare kan avgöra vilka som ska få stöd. Därmed har också nättidskrifter kunnat få stöd. Hans Wallmark har redan redogjort för hur många nya som har kommit i fråga som inte tidigare har fått stöd och vilka som har fått höjt stöd. Det behöver jag inte upprepa. Vi kan titta lite på rollfördelningen och vem som gör vad. Riksdagen beslutar om de kulturpolitiska målen - vi kan återkomma till dem. Regeringen beslutar om mål och riktlinjer för Kulturrådet och utser styrelse. Kulturrådet utser referensgrupper och arbetsgrupper för att bereda de många ärenden som Kulturrådet varje sammanträde har att ta ställning till. Som minister varken ska eller bör jag lägga mig i de enskilda besluten. Vill vi ha en politiseringsdebatt? Hans Wallmark var också inne på det. Nej, jag tror inte det. I det specifika fallet med tidskriften Mana är de uppgifter som har figurerat i debatten som har gällt rasism och antisemitism i så fall inte heller en fråga för Kulturrådets styrelse eller ens dess referensgrupp. Det är en fråga för rikskanslern. Eftersom Siv Holma i någon mening misstänker att det har kommit nya riktlinjer och att den nya regeringen avser att sätta avtryck vill jag påpeka igen att den här diskussionen uppstod i den referensgrupp som tillsattes av den förra styrelsen. Det här är ingenting som har initierats av den nya styrelsen. Det är viktigt att komma ihåg. Det är inte märkligt att det förekommer resonemang i referensgrupperna. Det är ju därför de sitter där. De har olika infallsvinklar, olika erfarenheter och olika kunskaper. Så måste det också vara. Att diskussionen den här gången kom att gälla tidskriften Mana och fick sådana enorma proportioner kan man naturligtvis fundera över, men särskilt konstigt är det inte. Jag välkomnar snarare att det blir en debatt. Många tycker kanske att det har varit väldigt tyst på kulturområdet. Flera av kulturmålen, som Siv Holma lyfter fram, har vi redan i våra grundlagar. Det gäller yttrandefrihet och tryckfrihet. Det är inte något som kommer att ifrågasättas av en kommande utredning.

Siv Holma (V)

Anf. 81 Siv Holma (V)

Fru talman! Kulturministern undrar varför jag tar upp frågor kring kulturmålen. Kulturmålen är av principiell vikt för det som bidragsgivningen följer, även om man har brutit ned det i mindre delmål. Jag tog upp det därför att jag funderade över vad som kommer att ske med kulturmålen eftersom kulturministern uttryckte sig som hon gjorde i juni. Av det skälet finns de med. De har betydelse för vad som kommer att hända i framtiden. Jag tänkte ta upp frågan om att nättidskrifterna växer till antal och kvalitet. Föreningen för Sveriges nättidskrifter har i dag drygt 40 medlemmar. De pengar som avsätts för stöd till kulturtidskrifter räcker inte till för papperstidskrifterna. Då är det inte vettigt att klämma in även nättidskrifterna under denna post. I höstas skrev Vänsterpartiet i sin budgetmotion om anslaget till kulturtidskrifter att samtidigt som anslaget enligt regeringens förslag alltså krymper har regeringen utlovat ett stöd till nättidskrifter, ett stöd som Vänsterpartiet i flera år har efterfrågat. Vi menar att eftersom det tidskriftsstöd som finns är underdimensionerat redan i dag och har svårt att rymma nya intressanta papperstidskrifter är det omöjligt att också rymma nättidskrifterna inom samma ramar. Det var därför som vi ville ge 3 miljoner mer än regeringen för kulturtidskrifterna och deras distribution. Jag vill passa på att fråga kulturministern: På vilket praktiskt och konkret sätt prioriterar och värnar alliansregeringen yttrandefriheten på tidskriftsområdet? Kommer regeringen att öka de ekonomiska resurserna för detta viktiga kulturpolitiska område? Fru talman! Jag har följt debatten i medierna. Jag får väl erkänna att det var debatten som gjorde mig extra intresserad av Mana, och jag lånade några exemplar. Det var en intressant läsning och det är lätt att konstatera att tidskriften fyller ett tomrum i den likriktade debatt som i dag finns i de etablerade tidningarna. Fru talman! I DN säger Mats Svegfors att det ska märkas att de borgerliga styr. Liknande ordalydelser tror jag att även kulturministern har använt. Vad står det för? Står det för en uppfattning att kultursektorn är för mycket vänster? Kan kulturministern mer konkret redogöra för på vilket sätt det kommer att märkas att det är de borgerliga som styr på framför allt det område som dagens interpellationsdebatt handlar om, det vill säga kopplingen mellan det politiska innehållet i tidskrifterna och bidragsgivningen?

Siv Holma (V)

Anf. 81 Siv Holma (V)

Fru talman! Kulturministern undrar varför jag tar upp frågor kring kulturmålen. Kulturmålen är av principiell vikt för det som bidragsgivningen följer, även om man har brutit ned det i mindre delmål. Jag tog upp det därför att jag funderade över vad som kommer att ske med kulturmålen eftersom kulturministern uttryckte sig som hon gjorde i juni. Av det skälet finns de med. De har betydelse för vad som kommer att hända i framtiden. Jag tänkte ta upp frågan om att nättidskrifterna växer till antal och kvalitet. Föreningen för Sveriges nättidskrifter har i dag drygt 40 medlemmar. De pengar som avsätts för stöd till kulturtidskrifter räcker inte till för papperstidskrifterna. Då är det inte vettigt att klämma in även nättidskrifterna under denna post. I höstas skrev Vänsterpartiet i sin budgetmotion om anslaget till kulturtidskrifter att samtidigt som anslaget enligt regeringens förslag alltså krymper har regeringen utlovat ett stöd till nättidskrifter, ett stöd som Vänsterpartiet i flera år har efterfrågat. Vi menar att eftersom det tidskriftsstöd som finns är underdimensionerat redan i dag och har svårt att rymma nya intressanta papperstidskrifter är det omöjligt att också rymma nättidskrifterna inom samma ramar. Det var därför som vi ville ge 3 miljoner mer än regeringen för kulturtidskrifterna och deras distribution. Jag vill passa på att fråga kulturministern: På vilket praktiskt och konkret sätt prioriterar och värnar alliansregeringen yttrandefriheten på tidskriftsområdet? Kommer regeringen att öka de ekonomiska resurserna för detta viktiga kulturpolitiska område? Fru talman! Jag har följt debatten i medierna. Jag får väl erkänna att det var debatten som gjorde mig extra intresserad av Mana, och jag lånade några exemplar. Det var en intressant läsning och det är lätt att konstatera att tidskriften fyller ett tomrum i den likriktade debatt som i dag finns i de etablerade tidningarna. Fru talman! I DN säger Mats Svegfors att det ska märkas att de borgerliga styr. Liknande ordalydelser tror jag att även kulturministern har använt. Vad står det för? Står det för en uppfattning att kultursektorn är för mycket vänster? Kan kulturministern mer konkret redogöra för på vilket sätt det kommer att märkas att det är de borgerliga som styr på framför allt det område som dagens interpellationsdebatt handlar om, det vill säga kopplingen mellan det politiska innehållet i tidskrifterna och bidragsgivningen?

Siv Holma (V)

Anf. 81 Siv Holma (V)

Fru talman! Kulturministern undrar varför jag tar upp frågor kring kulturmålen. Kulturmålen är av principiell vikt för det som bidragsgivningen följer, även om man har brutit ned det i mindre delmål. Jag tog upp det därför att jag funderade över vad som kommer att ske med kulturmålen eftersom kulturministern uttryckte sig som hon gjorde i juni. Av det skälet finns de med. De har betydelse för vad som kommer att hända i framtiden. Jag tänkte ta upp frågan om att nättidskrifterna växer till antal och kvalitet. Föreningen för Sveriges nättidskrifter har i dag drygt 40 medlemmar. De pengar som avsätts för stöd till kulturtidskrifter räcker inte till för papperstidskrifterna. Då är det inte vettigt att klämma in även nättidskrifterna under denna post. I höstas skrev Vänsterpartiet i sin budgetmotion om anslaget till kulturtidskrifter att samtidigt som anslaget enligt regeringens förslag alltså krymper har regeringen utlovat ett stöd till nättidskrifter, ett stöd som Vänsterpartiet i flera år har efterfrågat. Vi menar att eftersom det tidskriftsstöd som finns är underdimensionerat redan i dag och har svårt att rymma nya intressanta papperstidskrifter är det omöjligt att också rymma nättidskrifterna inom samma ramar. Det var därför som vi ville ge 3 miljoner mer än regeringen för kulturtidskrifterna och deras distribution. Jag vill passa på att fråga kulturministern: På vilket praktiskt och konkret sätt prioriterar och värnar alliansregeringen yttrandefriheten på tidskriftsområdet? Kommer regeringen att öka de ekonomiska resurserna för detta viktiga kulturpolitiska område? Fru talman! Jag har följt debatten i medierna. Jag får väl erkänna att det var debatten som gjorde mig extra intresserad av Mana, och jag lånade några exemplar. Det var en intressant läsning och det är lätt att konstatera att tidskriften fyller ett tomrum i den likriktade debatt som i dag finns i de etablerade tidningarna. Fru talman! I DN säger Mats Svegfors att det ska märkas att de borgerliga styr. Liknande ordalydelser tror jag att även kulturministern har använt. Vad står det för? Står det för en uppfattning att kultursektorn är för mycket vänster? Kan kulturministern mer konkret redogöra för på vilket sätt det kommer att märkas att det är de borgerliga som styr på framför allt det område som dagens interpellationsdebatt handlar om, det vill säga kopplingen mellan det politiska innehållet i tidskrifterna och bidragsgivningen?

Hans Wallmark (M)

Anf. 82 Hans Wallmark (M)

Fru talman! Jag gör några reflexioner. Jag tycker att det är begåvat av vår regering och kulturministern att tillsätta den här utredningen under Eva Swarz ledning för att undersöka de kulturpolitiska målen. Jag tycker att mål som har över 30 år på nacken finns det all anledning att revidera och fundera över. Ett råd och tips i all välmening till kulturministern kan vara att de filmpolitiska målen är 40 år gamla. Man kanske skulle kunna vända något på dem också. Siv Holma retirerar nästan helt från de grundläggande frågorna i sin interpellation, nämligen hur stödet fördelas. Jag tycker att det som kulturministern pekar på är viktigt. Det här är ju inte något nytt. Det är ett beredningssätt som har funnits under lång tid. Vad som har skett den senaste tiden är att det har kommit artiklar som säger: Tidskrift rasar mot Kulturrådet. Det är inte att Mana har ifrågasatts. Bo Axelsson till exempel, chefredaktör för tidningen Boken, säger att det är ett kotteri och att man delar ut pengar till sig själv, och så kritiserar man beredningsorganen. En annan kritiker är Kjell Genberg som har drivit deckarmagasinet Dast i 40 år och som nu lägger ned papperstidningen för att man har fått halverat stöd. I Sydsvenska Dagbladet lyfter man fram att ca 18 procent av de 16 miljoner som delas ut - drygt 2,8 miljoner - går till fem tidningar. De övriga 100 tidningarna får dela på resten. Borde inte Siv Holma reflektera något kring urgallringsförfarandet? Jag tycker att det finns all anledning att föra en intressant diskussion om hur man gallrar ut tidningarna. Poesitidskriften Post Scriptum har valt att lägga ned eftersom man protesterar mot hur Kulturrådets beredningsgrupp har fördelat pengarna. Siv Holma säger att det finns intressanta papperstidskrifter. Räknar hon Mana dit? I så fall exakt vilken rubrik eller vilket tema tycker hon var extra intressant? Hata Israel?

Hans Wallmark (M)

Anf. 82 Hans Wallmark (M)

Fru talman! Jag gör några reflexioner. Jag tycker att det är begåvat av vår regering och kulturministern att tillsätta den här utredningen under Eva Swarz ledning för att undersöka de kulturpolitiska målen. Jag tycker att mål som har över 30 år på nacken finns det all anledning att revidera och fundera över. Ett råd och tips i all välmening till kulturministern kan vara att de filmpolitiska målen är 40 år gamla. Man kanske skulle kunna vända något på dem också. Siv Holma retirerar nästan helt från de grundläggande frågorna i sin interpellation, nämligen hur stödet fördelas. Jag tycker att det som kulturministern pekar på är viktigt. Det här är ju inte något nytt. Det är ett beredningssätt som har funnits under lång tid. Vad som har skett den senaste tiden är att det har kommit artiklar som säger: Tidskrift rasar mot Kulturrådet. Det är inte att Mana har ifrågasatts. Bo Axelsson till exempel, chefredaktör för tidningen Boken, säger att det är ett kotteri och att man delar ut pengar till sig själv, och så kritiserar man beredningsorganen. En annan kritiker är Kjell Genberg som har drivit deckarmagasinet Dast i 40 år och som nu lägger ned papperstidningen för att man har fått halverat stöd. I Sydsvenska Dagbladet lyfter man fram att ca 18 procent av de 16 miljoner som delas ut - drygt 2,8 miljoner - går till fem tidningar. De övriga 100 tidningarna får dela på resten. Borde inte Siv Holma reflektera något kring urgallringsförfarandet? Jag tycker att det finns all anledning att föra en intressant diskussion om hur man gallrar ut tidningarna. Poesitidskriften Post Scriptum har valt att lägga ned eftersom man protesterar mot hur Kulturrådets beredningsgrupp har fördelat pengarna. Siv Holma säger att det finns intressanta papperstidskrifter. Räknar hon Mana dit? I så fall exakt vilken rubrik eller vilket tema tycker hon var extra intressant? Hata Israel?

Hans Wallmark (M)

Anf. 82 Hans Wallmark (M)

Fru talman! Jag gör några reflexioner. Jag tycker att det är begåvat av vår regering och kulturministern att tillsätta den här utredningen under Eva Swarz ledning för att undersöka de kulturpolitiska målen. Jag tycker att mål som har över 30 år på nacken finns det all anledning att revidera och fundera över. Ett råd och tips i all välmening till kulturministern kan vara att de filmpolitiska målen är 40 år gamla. Man kanske skulle kunna vända något på dem också. Siv Holma retirerar nästan helt från de grundläggande frågorna i sin interpellation, nämligen hur stödet fördelas. Jag tycker att det som kulturministern pekar på är viktigt. Det här är ju inte något nytt. Det är ett beredningssätt som har funnits under lång tid. Vad som har skett den senaste tiden är att det har kommit artiklar som säger: Tidskrift rasar mot Kulturrådet. Det är inte att Mana har ifrågasatts. Bo Axelsson till exempel, chefredaktör för tidningen Boken, säger att det är ett kotteri och att man delar ut pengar till sig själv, och så kritiserar man beredningsorganen. En annan kritiker är Kjell Genberg som har drivit deckarmagasinet Dast i 40 år och som nu lägger ned papperstidningen för att man har fått halverat stöd. I Sydsvenska Dagbladet lyfter man fram att ca 18 procent av de 16 miljoner som delas ut - drygt 2,8 miljoner - går till fem tidningar. De övriga 100 tidningarna får dela på resten. Borde inte Siv Holma reflektera något kring urgallringsförfarandet? Jag tycker att det finns all anledning att föra en intressant diskussion om hur man gallrar ut tidningarna. Poesitidskriften Post Scriptum har valt att lägga ned eftersom man protesterar mot hur Kulturrådets beredningsgrupp har fördelat pengarna. Siv Holma säger att det finns intressanta papperstidskrifter. Räknar hon Mana dit? I så fall exakt vilken rubrik eller vilket tema tycker hon var extra intressant? Hata Israel?

Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 83 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! Det som är intressant med kulturdebatter är att de gärna spänner över så många fält. De sju kulturmålen som vi har levt med i 30 år är väl ändå tämligen okända för många. Det är knappast ens något som man har i eldskrift på institutionerna när man sätter upp verksamhetsplaner eller funderar på vad man ska satsa på framöver. Att Kulturutredningen har som uppdrag att också se över de kulturpolitiska målen för att se om de rimmar med vår tid är inte särskilt märkligt. Det har hänt väldigt mycket under 30 år. Den diskussionen har vi haft ett par gånger här. Vi kan nämna globaliseringen, murens fall och att nästan var femte svensk i dag har rötter i andra länder. Vi kan tala om vårt medlemskap i EU. Vi kan tala om urbaniseringen. Sverige ser inte likadant ut, och vi vill ha levande kulturmål. Det är inget konstigt i detta. Vilka ska få stöd och vilka ska inte få stöd? Det är aldrig någon självklarhet att man ska kunna få statligt stöd. Ibland kan det låta så. Inte ens om man har en publikation av kvalitet, som vi talar om, är det en självklarhet. Det räcker inte. Men det är klart att det med Siv Holmas och Vänsterpartiets sätt att resonera alltid finns mer pengar. Man vill gärna lägga beslag på betydligt mer av människors löner för att dela ut till det man tycker är rätt och riktigt själv. Det var också fråga om det uttalande som Mats Svegfors hade gjort om att det ska märkas att det är en ny regering, att det är en alliansregering som styr. Men det är väl fullkomligt självklart! Vi har ett antal mål, ambitioner och prioriteringar för kulturpolitiken. Självklart måste det också märkas när Kulturrådet ska fördela stöd. Det handlar bland annat om barns och ungas rätt till kultur. Det handlar om att vi ska värna kulturarvet. Det handlar om kulturskapares villkor. Däri ligger också utbyggnaden av allianserna. Kulturrådet har haft en viktig uppgift att se hur man kan bygga upp en musikallians. Det har också naturligtvis att göra med upphovsrättsfrågor och internationalisering. Inte är det konstigt att den nya styrelsen uppfattar att det har kommit en ny regering.

Siv Holma (V)

Anf. 84 Siv Holma (V)

Fru talman! Jag hade inte för avsikt att ta debatten om Manas innehåll och kommer inte heller att göra det. Jag skulle vilja rekommendera Hans Wallmark att ta del av den analys som Arne Ruth har gjort av materialet. Det är viktigt att det finns en bredd när det gäller åsikter, oavsett om min politiska uppfattning råkar vara åt det ena eller andra hållet. Det är oerhört viktigt. Det är därför jag har fokuserat på de kulturpolitiska målen, för det läser jag in i dem. Vad jag har förstått av kulturministern är problemet inte att kulturmålen har blivit uppfyllda. Problemet är att de inte är korrekt formulerade. Efter dessa 30 år som de har funnits ska de omformuleras. Jag kan bara säga att för mig är demokratin, yttrandefriheten och de mänskliga rättigheterna universala och blir inte någonsin föråldrade. De ambitioner som kulturministern har på området tidskrifter innebär att det inte kommer att bli ökade ekonomiska resurser. Framtiden får utvisa hur det kommer att bli. Man kan säga att det är ett viktigt område, men när man har sagt det ska det också följa någon form av handling.

Siv Holma (V)

Anf. 84 Siv Holma (V)

Fru talman! Jag hade inte för avsikt att ta debatten om Manas innehåll och kommer inte heller att göra det. Jag skulle vilja rekommendera Hans Wallmark att ta del av den analys som Arne Ruth har gjort av materialet. Det är viktigt att det finns en bredd när det gäller åsikter, oavsett om min politiska uppfattning råkar vara åt det ena eller andra hållet. Det är oerhört viktigt. Det är därför jag har fokuserat på de kulturpolitiska målen, för det läser jag in i dem. Vad jag har förstått av kulturministern är problemet inte att kulturmålen har blivit uppfyllda. Problemet är att de inte är korrekt formulerade. Efter dessa 30 år som de har funnits ska de omformuleras. Jag kan bara säga att för mig är demokratin, yttrandefriheten och de mänskliga rättigheterna universala och blir inte någonsin föråldrade. De ambitioner som kulturministern har på området tidskrifter innebär att det inte kommer att bli ökade ekonomiska resurser. Framtiden får utvisa hur det kommer att bli. Man kan säga att det är ett viktigt område, men när man har sagt det ska det också följa någon form av handling.

Siv Holma (V)

Anf. 84 Siv Holma (V)

Fru talman! Jag hade inte för avsikt att ta debatten om Manas innehåll och kommer inte heller att göra det. Jag skulle vilja rekommendera Hans Wallmark att ta del av den analys som Arne Ruth har gjort av materialet. Det är viktigt att det finns en bredd när det gäller åsikter, oavsett om min politiska uppfattning råkar vara åt det ena eller andra hållet. Det är oerhört viktigt. Det är därför jag har fokuserat på de kulturpolitiska målen, för det läser jag in i dem. Vad jag har förstått av kulturministern är problemet inte att kulturmålen har blivit uppfyllda. Problemet är att de inte är korrekt formulerade. Efter dessa 30 år som de har funnits ska de omformuleras. Jag kan bara säga att för mig är demokratin, yttrandefriheten och de mänskliga rättigheterna universala och blir inte någonsin föråldrade. De ambitioner som kulturministern har på området tidskrifter innebär att det inte kommer att bli ökade ekonomiska resurser. Framtiden får utvisa hur det kommer att bli. Man kan säga att det är ett viktigt område, men när man har sagt det ska det också följa någon form av handling.

Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 85 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! Nej, Siv Holma, jag varken kan eller ska ge mig in i enskilda tidskrifters innehåll, så vi kommer inte att diskutera vare sig rubriker eller något annat i tidskriften Mana här. De får försvara sig själva i olika debatter, och det gör de också. När det gäller de kulturpolitiska målen och universella rättigheter kan man absolut tycka så. Visst är yttrandefriheten, tryckfriheten och allas rätt till kultur någonting som vi alla håller högt och som är självklart. Men jag skulle gärna se att dessa kulturmål var vassare, att de faktiskt betydde någonting mer och gav avtryck och inte bara var någonting som alla kan instämma in i och som kanske egentligen därmed inte heller betyder så mycket. Det kommer alltid att finnas de som tycker att demokratin, yttrandefriheten och tryckfriheten inte är tillräckligt tillgodosedda. Men låt oss se vad utredningen kommer fram till. Vi har över huvud taget inte talat om resurser, ökade eller minskade. Det är en process som ligger framför oss. Men med Kulturrådets nya riktlinjer och minskade detaljkrav har man kunnat öka stödet till tidskrifterna. Alltmer av debatten förs på nätet. Tidigare har man inte kunnat ge stöd till kulturtidskrifter på nätet, därför att regleringarna och riktlinjerna inte har varit utformade så. Nu kan man göra det. Det är någonting som jag vet att Siv Holma och hennes parti har talat för. Egentligen skulle jag vilja att man gav både regeringen och Kulturrådet en stor applåd för att man verkar i denna riktning. Debatten kommer alldeles säkert att fortsätta, även om just den här inte har handlat så mycket om kulturtidskrifterna som om de kulturpolitiska målen. Dem kommer vi också att återkomma till.

Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 85 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! Nej, Siv Holma, jag varken kan eller ska ge mig in i enskilda tidskrifters innehåll, så vi kommer inte att diskutera vare sig rubriker eller något annat i tidskriften Mana här. De får försvara sig själva i olika debatter, och det gör de också. När det gäller de kulturpolitiska målen och universella rättigheter kan man absolut tycka så. Visst är yttrandefriheten, tryckfriheten och allas rätt till kultur någonting som vi alla håller högt och som är självklart. Men jag skulle gärna se att dessa kulturmål var vassare, att de faktiskt betydde någonting mer och gav avtryck och inte bara var någonting som alla kan instämma in i och som kanske egentligen därmed inte heller betyder så mycket. Det kommer alltid att finnas de som tycker att demokratin, yttrandefriheten och tryckfriheten inte är tillräckligt tillgodosedda. Men låt oss se vad utredningen kommer fram till. Vi har över huvud taget inte talat om resurser, ökade eller minskade. Det är en process som ligger framför oss. Men med Kulturrådets nya riktlinjer och minskade detaljkrav har man kunnat öka stödet till tidskrifterna. Alltmer av debatten förs på nätet. Tidigare har man inte kunnat ge stöd till kulturtidskrifter på nätet, därför att regleringarna och riktlinjerna inte har varit utformade så. Nu kan man göra det. Det är någonting som jag vet att Siv Holma och hennes parti har talat för. Egentligen skulle jag vilja att man gav både regeringen och Kulturrådet en stor applåd för att man verkar i denna riktning. Debatten kommer alldeles säkert att fortsätta, även om just den här inte har handlat så mycket om kulturtidskrifterna som om de kulturpolitiska målen. Dem kommer vi också att återkomma till.

Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 85 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! Nej, Siv Holma, jag varken kan eller ska ge mig in i enskilda tidskrifters innehåll, så vi kommer inte att diskutera vare sig rubriker eller något annat i tidskriften Mana här. De får försvara sig själva i olika debatter, och det gör de också. När det gäller de kulturpolitiska målen och universella rättigheter kan man absolut tycka så. Visst är yttrandefriheten, tryckfriheten och allas rätt till kultur någonting som vi alla håller högt och som är självklart. Men jag skulle gärna se att dessa kulturmål var vassare, att de faktiskt betydde någonting mer och gav avtryck och inte bara var någonting som alla kan instämma in i och som kanske egentligen därmed inte heller betyder så mycket. Det kommer alltid att finnas de som tycker att demokratin, yttrandefriheten och tryckfriheten inte är tillräckligt tillgodosedda. Men låt oss se vad utredningen kommer fram till. Vi har över huvud taget inte talat om resurser, ökade eller minskade. Det är en process som ligger framför oss. Men med Kulturrådets nya riktlinjer och minskade detaljkrav har man kunnat öka stödet till tidskrifterna. Alltmer av debatten förs på nätet. Tidigare har man inte kunnat ge stöd till kulturtidskrifter på nätet, därför att regleringarna och riktlinjerna inte har varit utformade så. Nu kan man göra det. Det är någonting som jag vet att Siv Holma och hennes parti har talat för. Egentligen skulle jag vilja att man gav både regeringen och Kulturrådet en stor applåd för att man verkar i denna riktning. Debatten kommer alldeles säkert att fortsätta, även om just den här inte har handlat så mycket om kulturtidskrifterna som om de kulturpolitiska målen. Dem kommer vi också att återkomma till.

Stödet till tidskriften Mana

Interpellationen är besvarad

Händelser

Interpellationer

Interpellationen

Debatt

Webb-tv: Stödet till tidskriften Mana

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 77 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 78 Siv Holma (V)

Anf. 79 Hans Wallmark (M)

Anf. 79 Hans Wallmark (M)

Anf. 79 Hans Wallmark (M)

Anf. 80 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 81 Siv Holma (V)

Anf. 81 Siv Holma (V)

Anf. 81 Siv Holma (V)

Anf. 82 Hans Wallmark (M)

Anf. 82 Hans Wallmark (M)

Anf. 82 Hans Wallmark (M)

Anf. 83 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 84 Siv Holma (V)

Anf. 84 Siv Holma (V)

Anf. 84 Siv Holma (V)

Anf. 85 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 85 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 85 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Intressenter

Frågeställare

Besvarad av

Interpellationer