Stöd till civilsamhället för ökad robusthet
Interpellation 2023/24:499 av Lena Johansson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2024-02-13
- Överlämnad
- 2024-02-14
- Anmäld
- 2024-02-15
- Svarsdatum
- 2024-03-05
- Sista svarsdatum
- 2024-03-05
- Besvarad
- 2024-03-05
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Carl-Oskar Bohlin (M)
Efter uttalanden från både statsministern, försvarsministern och högt uppsatta tjänstemän angående det brådskande och allvarliga säkerhetspolitiska läget är det tydligt att vi befinner oss i en kritisk situation både nationellt och internationellt. Med tanke på det rådande läget är det avgörande att vi fokuserar på gemensamma lösningar för att säkerställa trygghet, säkerhet, vård och skydd för alla innevånare.
Vi måste erkänna att Sverige och vårt civilsamhälle är mångfasetterat med olika behov och förutsättningar. Det är av yttersta vikt att regeringen tar hänsyn till dessa olikheter och arbetar för att säkerställa att alla delar av samhället har tillgång till resurser och stöd för att möta eventuella utmaningar.
Jag är övertygad om att det bästa försvaret för vårt land är ett starkt och robust totalförsvar, ett starkt försvar men också ett robust civilförsvar som är förberett och starkt i såväl normalläge som kris och ofredstider.
Mina frågor till statsrådet Carl-Oskar Bohlin är enkla men ämnet är komplext:
- Vilka är statsrådets och regeringens planer på både kort och lång sikt för att stödja civilsamhället och främja gemensamma lösningar som ökar robustheten i samhället, särskilt i normalläge men också för att hantera kriser och ofredstider?
- Hur ämnar statsrådet och regeringen hantera kostnaderna som kommuner, regioner, föreningsliv och näringsliv har i samband med kravet på försvarsförmågehöjande insatser?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:499
Webb-tv: Stöd till civilsamhället för ökad robusthet
Dokument från debatten
- Tisdag den 5 mars 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:79
- Protokoll 2023/24:79 Tisdagen den 5 marsProtokoll 2023/24:79 Svar på interpellation 2023/24:499 om stöd till civilsamhället för ökad robusthet
Protokoll från debatten
Anf. 52 Statsrådet Carl-Oskar Bohlin (M)
Fru talman! Lena Johansson har frågat mig vilka mina och regeringens planer är för att på både kort och lång sikt stödja civilsamhället och främja gemensamma lösningar som ökar robustheten i samhället, särskilt i normalläge men också för att hantera kriser och ofredstider. Vidare har Lena Johansson frågat hur jag och regeringen ämnar hantera de kostnader som kommuner, regioner, föreningsliv och näringsliv har i samband med kravet på försvarsförmågehöjande insatser.
Vi befinner oss i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge som ställer krav på samhället att snabbt skapa en ökad förmåga att hantera händelser som kan omfatta hela hotskalan. Regeringen har därför under 2024 genomfört en rad satsningar för att höja förmågan och stärka motståndskraften i det civila försvaret, till exempel 100 miljoner kronor i ökade bidrag till kommunernas och regionernas arbete med krisberedskap och civilt försvar.
Vi har tillfört 40 miljoner kronor för aktivering av civilplikten inom kommunal räddningstjänst. För att stärka räddningstjänsten under höjd beredskap har vi också tillfört 40 miljoner samt 100 miljoner kronor till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för fortsatt upprustning och modernisering av skyddsrum.
Vidare fortsätter regeringen att stärka och utveckla försörjningsberedskapen, bland annat genom uppdrag till Socialstyrelsen att köpa in och lagra sjukvårdsprodukter för traumavård till ett värde av 500 miljoner kronor samt genom att tillskjuta 1 000 miljoner kronor till regionerna under 2022-2024 för att öka lagerhållningen av läkemedel.
En viktig beståndsdel i Sveriges förmåga att motstå kriser och ytterst krig är vår individuella beredskap och försvarsvilja. Här har det civila samhället en viktig uppgift i att bidra till att skapa delaktighet utifrån engagemanget och viljan att påverka såväl den egna livssituationen som samhället i stort.
Erfarenheterna från Ukraina visar på vikten av ett engagerat civilsamhälle. Vid Rysslands fullskaliga och brutala invasion styrde det ukrainska civilsamhällets organisationer snabbt om sina verksamheter för att hantera de behov som uppstått. Det handlade till exempel om hanteringen av boende för flyktingar och om att stödja sjukvården.
Befolkningens känsla av samhörighet med och delaktighet i samhället har betydelse för viljan att engagera sig. Det är glädjande att se att det under de senaste två åren skett en stor ökning av sökande till de frivilliga försvarsorganisationernas verksamheter. Dessa organisationer är en viktig del när vi nu ska bygga upp det militära och civila försvaret.
Regeringen ser behov av att omhänderta det stora intresse som finns för frivilligorganisationerna. I det allvarligaste säkerhetsläget sedan andra världskrigets slut behövs alla goda krafter som kan stärka Sveriges totalförsvar. Därför har regeringen ökat den ekonomiska tilldelningen till de frivilliga försvarsorganisationerna med ytterligare 55 miljoner kronor.
Senare i vår lämnar Försvarsberedningen sin rapport om det militära försvaret och ekonomiska förutsättningar för både det militära och det civila försvaret. Den redovisningen kommer tillsammans med andra underlag att utgöra grunden för den totalförsvarsproposition som regeringen avser att lämna till riksdagen i höst, om totalförsvarets fortsatta inriktning och utformning.
Anf. 53 Lena Johansson (S)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag skulle vilja börja med att säga att jag håller med statsrådet om att en viktig beståndsdel i Sveriges förmåga att motstå kriser och ytterst krig är vår individuella beredskap och försvarsvilja. Det är just mot bakgrund av detta jag ställer mina frågor.
För att vi som individer ska kunna lösa uppgiften och stå starka behöver vi göra det gemensamt. Bara då kommer vi alla att kunna bli vid vår läst och göra vårt jobb, i både normalläge, kris och ofredstider.
Det stöd av ekonomisk karaktär som statsrådet redogör för i sitt svar är en liten bit på vägen, men en alldeles för liten bit. Behovet är mycket större än så.
I sin rapport Framåtanda - en prioritering av åtgärder för att stärka det civila försvaret tar MSB upp frågan om hur behoven ser ut och vad som krävs på olika nivåer. Man talar om nivå 1 på 10 miljarder, som är den lägsta nivån. Nivå 2 är på 15 miljarder och nivå 3 på 20 miljarder
På nivå 1, som är den lägsta nivån, 10 miljarder, handlar det om att prioritera åtgärder som syftar till att Sverige som nation ska kunna motstå de inledande konsekvenserna av ett väpnat angrepp. Det handlar om att upprätthålla förmågan till ledning och fungerande elektroniska kommunikationer, att elnätet inte kollapsar och att transporter kan genomföras. Samtidigt ska civilbefolkningen värnas där sjukvården hanterar masskadeutfall, räddningsinsatser utförs efter vapenverkan samt ordningsmakten upprätthåller rättsprincipen.
Här måste statsrådet ändå tillstå att det är en riktig uppförsbacke, med rådande sjukvårdskris, till exempel. Även om regeringen nu tillskjuter 6 miljarder i budget efter hårda påtryckningar och ett massivt behov räcker inte dessa medel.
Statsrådet är en riktig citatmaskin, och det är lite roligt att lyssna på honom. När statsrådet säger att ingen har mandat att vila på stället i väntan på andra är min fortsatta fråga till statsrådet: Hur ämnar statsrådet och regeringen hantera de kostnader som regioner, kommuner, föreningsliv och näringsliv har i samband med kravet på försvarsförmågehöjande insatser? Jag tycker inte att jag riktigt fick svar på det.
Anf. 54 Statsrådet Carl-Oskar Bohlin (M)
Fru talman! Tack, interpellanten, för en engagerande och viktig fråga! Det omedelbara svaret när det gäller regionernas resurstilldelning är naturligtvis bland annat det som gavs i går, nämligen ett ytterligare tillskott på 6 miljarder kronor från staten till regionerna för att de ska kunna hantera sitt ordinarie uppdrag - detta alltså utöver de historiskt stora statsbidrag som satsades i budgetpropositionen för 2024.
Civilt försvar är dock till sin karaktär något mer och något annat än den ordinarie verksamheten. Där handlar det om särskilda satsningar som inte kan förväntas rymmas inom regionernas ordinarie budget och verksamhet. Det rör sig till exempel om det jag nämnde, ett nationellt traumasjukvårdslager för att kunna hantera ett masskadeutfall på svenskt territorium - något som Sverige fram till nyligen har saknat och ett ansvar som vi inte har kunnat förvänta oss att regionerna ska ta på egen hand. Detta har regeringen under det gångna året genomfört.
Vi har också, som nämndes, tillskjutit särskilda medel för att regionerna ska kunna arbeta på ett mer ändamålsenligt sätt med sin försörjningstrygghet gällande läkemedel och helt enkelt bygga upp beredskapslager av läkemedel som det kan bli brist på. Detta är ett arbete som just nu pågår.
Sedan handlar det om särskilda satsningar på till exempel säkra lokaler, reservkraft och så vidare som regeringen i budgeten för 2024 avsätter särskilda medel till på hälso- och sjukvårdsområdet. Det är alltså utöver de generella statsbidrag som regeringen ger på det här området.
Anf. 55 Lena Johansson (S)
Fru talman! Som jag inledde med att säga förstår jag att det här är komplext. Men det är ändå vårt gemensamma ansvar att bygga Sveriges försvarsförmåga stark.
Vi behöver alla bidra, och jag tycker att regeringen behöver ta på sig ledartröjan i den här frågan lite mer för att fylla de organisatoriska tomrummen mellan regering, kommuner, företag, frivilligorganisationer och försvarsmakt.
Jag skickar med statsrådet det berömda uttrycket att ingen kedja är starkare än sin svagaste länk, för den länk som statsrådet sitter på kan och får inte vara den svagaste. Regeringen får inte bli svaret skyldig om hur förmågehöjningen ska gå till och vem som ska göra vad.
Jag vill ta ett exempel. I mitt hemlän, Västmanland, har vi i Västerås en stor och resursstark kompetens. Det är en kommun som har kommit långt i sitt arbete. Ändå kommer man att behöva ekonomiskt stöd och hjälp och säkert rådgivande insatser. Men vi har också små kommuner som Surahammar, Skinnskatteberg och Norberg, som också ska vara kedjor i den starka länken.
Jag vill bara lyfta fram olikheterna i vårt avlånga och kära Sverige och påpeka vikten av att olikheterna också ger styrka som vi behöver bejaka. Men det kräver också någon form av deliciös hantering. Vi behöver stärka utifrån geografiska förutsättningar, kompetensförutsättningar etcetera.
Under Folk och Försvar sa civilförsvarsministern: Är du kommunalråd? Bra. Är krigsorganisation, trygghetspunkter, nödvattenplan, redundantförsörjning av livsmedel, värme och el säkerställt i omsorgsverksamheten? Har ni en fungerande frivillig resursgrupp? Om inte, sätt igång! Om ni inte har börjat ligger ni efter. Om ni inte vet hur kan ni antingen fråga någon som redan har börjat eller fråga MSB. Svårare än så är det inte.
Med detta inspel från statsrådet får jag känslan att det brådskar, att det är viktigt att ärendet hanteras skyndsamt. Då kvarstår min fråga till statsrådet: Hur ser den långsiktiga planen ut? Är det meningen att som kommun måste man skynda men som statsmakt kan vi vänta till hösten?
Anf. 56 Statsrådet Carl-Oskar Bohlin (M)
Fru talman! Nej, det är naturligtvis inte så att regeringen väntar till hösten i onödan, utan vi bedriver ett mycket framåtriktat arbete med att redan nu omhänderta sådant som Försvarsberedningen har levererat i sin senaste rapport, det vill säga redan innan Försvarsberedningen som helhet är färdig med arbetet inför det kommande försvarsbeslutet.
Det handlar helt enkelt om att bryta ut delmängder och att hitta snabbspår, vilket vi har gjort på en lång rad områden, och att skydda civilbefolkningen, aktivera civilplikten i sektorn kommunal räddningstjänst, därefter sektorn elförsörjning och så vidare. Vi behöver få en linjär förmågetillväxt där vi inte väntar på det perfekta systemet någon gång långt bort i framtiden, eftersom vi inte vet hur lång tid vi har på oss.
Mitt medskick till kommunerna, som interpellanten återgav här, syftar till att ställa ett antal kontrollfrågor, det vill säga om man som kommunal företrädare har börjat med detta. Om man inte har gjort det är det väldigt hög tid att sätta igång.
Vi har ett mycket långt och vidsträckt kommunalt självstyre i det här landet som de flesta kommunpolitiker slår vakt om. Det må vara gott så. Men det ställer också ett mycket stort anspråk på ansvarstagande i de allvarstider som vi just nu befinner oss i.
Genom en överenskommelse mellan staten och SKR och mellan MSB och SKR tillförs också riktade medel för arbetet med civilförsvar. Men det är viktigt att komma ihåg att det grundläggande ansvaret för den fredstida krisberedskapen är ett kommunalt ansvar, och det kräver kommunala prioriteringar.
Detta är exempel på några av de punkter som jag nämnde i mitt tal som är sådant som kommuner behöver arbeta med. Om man inte ska göra just detta behöver man i vart fall fundera över vad man ska göra i stället för att ta ansvar för det som kan hända under normala fredstida omständigheter för att ha en grundläggande nivå för att sedan klara av arbetet för civilt försvar och höjd beredskap.
Det ser väldigt olika ut runtom i Kommunsverige som en konsekvens av att vi har ett stort mått av självstyre, det vill säga att kommunpolitiker får prioritera de här frågorna i stort efter eget gottfinnande. Det ställer naturligtvis krav på ansvarstagande i allvarsamma tider.
Precis som interpellanten säger har olika kommuner väldigt olika förutsättningar. Man kan befinna sig i olika geografiska och militärstrategiska lägen, vilket naturligtvis kan ställa olika typer av anspråk på beredskapsarbetet. Men mitt generella råd till mindre kommuner som per definition inte är lika resursstarka och har svårt att bedriva det här arbetet på egen hand är att gå samman med närliggande kommuner som har samma eller liknande geografiska och demografiska förutsättningar för att poola resurser. Det är ett exempel på hur man kan arbeta.
Apropå vägledning för kommuner har länsstyrelserna en särskild finansiering för att stödja kommunerna i uppbyggnadsarbetet av det civila försvaret.
Anf. 57 Lena Johansson (S)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för klargöranden. Men jag känner mig ändå lite otillfredsställd med svaret mot bakgrund av att det är så himla bråttom, att det ska ske så skyndsamt. Statsrådet har också själv vid tillfälle sagt att något som håller honom vaken på nätterna är när det går långsamt. Är det möjligt för statsrådet att skynda på frågorna om framför allt finansiering? Nu öppnade statsrådet ändå för liknande finansieringar som de 6 miljarderna till sjukvården och att det kan komma mer, som jag uppfattade det. Nu tittar statsrådet strängt på mig, men jag skulle vilja ha svar på om vi kan räkna med liknande tillskott. Och hur ser statsrådet på alternativen 1, 2 och 3 som MSB har som förslag i sin sammanfattande rapport? Är det något som statsrådet har en tanke om? Hur bråttom är det, och hur stor omfattning kan det tänkas bli, nivå 1, 2 eller 3?
Anf. 58 Statsrådet Carl-Oskar Bohlin (M)
Fru talman! Även om det är bråttom är det naturligtvis på det sättet - vilket jag är helt övertygad om att interpellanten är medveten om - att det finns en ordning för saker och ting. Framtida budgetsatsningar presenteras inte i interpellationsdebatter.
Det jag redogjorde för var den satsning som meddelades i går som kommer i vårändringsbudgeten. Det är en extra satsning på ekonomiska tillskott till regionerna som en konsekvens av den svåra ekonomiska situation som många regioner upplever. Detta lämnar naturligtvis bättre förutsättningar att fokusera på kärnverksamheten, men det ställer också ett mycket stort anspråk på ansvarstagande även där. De kommunpolitiker som de facto är ansvariga och som har beskattningsrätt när det gäller den verksamhet de bedriver måste se till att prioritera det som är den viktiga verksamheten, kärnverksamheten, och så vidare.
När det gäller angelägenheten så är det bråttom. Jag tycker inte att jag har sagt någonting som lämnar minsta utrymme för tvetydighet i den delen. På Försvarsdepartementet arbetar vi som jag nämnde med att bryta ur delmängder ur det som annars hade legat längre fram i tiden. Snabbspåret för aktivering av civilplikten är en sådan sak. Allt detta upptar naturligtvis bandbredd för vårt arbete och kräver att vi prioriterar på ett mycket tydligt sätt. Därför har vi under det gångna året valt att gå fram med det vi uppfattar som allra mest angeläget.
Kan jag då redan nu säga vad som ska respektive inte ska prioriteras i MSB:s underlag? Svaret är naturligtvis nej, för detta är ett underlag som har gått till Försvarsberedningen. Vi har en ordning där Försvarsberedningen får arbeta självständigt och regeringen inte under tiden är med och kör från baksätet. Det tror jag är en ordning som även Socialdemokraterna tillskyndar och tycker är lämplig.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.