Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Stockholmsprogrammet och artikel 6 i Europakonventionen

Interpellation 2009/10:47 av Bodström, Thomas (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-10-23
Anmäld
2009-10-23
Besvarad
2009-11-06
Sista svarsdatum
2009-11-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 oktober

Interpellation

2009/10:47 Stockholmsprogrammet och artikel 6 i Europakonventionen

av Thomas Bodström (s)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Sedan den 1 juli har Sverige ordförandeskapet i EU. Sverige har då, genom sitt ledarskap i ministerrådet, en viktig roll att driva det lagstiftande och politiska arbetet framåt. Som ordförandeland har Sverige stora möjligheter att påverka utvecklingen i viktiga frågor.

En av de viktigare frågorna som kommer att behandlas under ordförandeskapshalvåret är framtagandet av ett nytt program som ska ange ramarna när det gäller EU-arbetet för polis- och tullsamarbete, räddningstjänst, straffrättsligt och civilrättsligt samarbete, asyl, migration och viseringspolitik för åren 2010–2014. Programmet ska ersätta det gamla Haagprogrammet.

Trots att samtliga EU-länder skrivit under Europakonventionen om mänskliga rättigheter så saknar brottsmisstänkta fortfarande de mest grundläggande rättigheterna. Regeringen försöker nu lotsa igenom ett program som föreslår att tillgången till översättning och tolkning i samband med rättsliga förfaranden ska underlättas. Det är en alldeles för låg ambitionsnivå. Tyvärr når inte detta förslag ens upp till Europakonventionens minimikrav enligt artikel 6. Ett program som inte ens når upp till minimikraven enligt Europakonventionen måste ses som ett misslyckande.

På vilka sätt avser justitieministern att inom ramen för ordförandeskapet i ministerrådet och som medlemsland i EU ta initiativ för att nå upp till vad artikel 6 i Europakonventionen föreskriver?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:47, Stockholmsprogrammet och artikel 6 i Europakonventionen

Interpellationsdebatt 2009/10:47

Webb-tv: Stockholmsprogrammet och artikel 6 i Europakonventionen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Beatrice Ask (M)
Anf. 45 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Thomas Bodström har frågat mig på vilka sätt jag inom ramen för ordförandeskapet i ministerrådet och som medlemsland i EU avser att ta initiativ för att nå upp till vad artikel 6 i Europakonventionen föreskriver. Det svenska ordförandeskapet har prioriterat frågan om stärkandet av den misstänktes processuella rättigheter i brottmål. På ordförandeskapets första dag presenterade Sverige ett förslag till färdplan för arbetet med processuella rättigheter i brottmål. I färdplanen slås det fast att det bör vidtas åtgärder på EU-nivå för att stärka den misstänktes rättigheter och att den lämpliga strategin för det arbetet är ett steg-för-steg-förfarande. I färdplanen utpekas ett antal rättigheter som bör prioriteras, bland annat rätten till tolkning och översättning, rätten till information och rätten till försvar. Färdplanen har följts av kommissionens förslag till rambeslut om rätten till tolkning och översättning, och Sverige har vidare lagt fram ett förslag till resolution med praktiska åtgärder om tolkning och översättning som kompletterar rambeslutet. Dessa instrument utgör det första, viktiga steget i arbetet med processuella rättigheter. Den nya strategi som Sverige lanserat genom färdplanen är både realistisk och ambitiös. En självklar utgångspunkt är att åstadkomma ett mervärde i förhållande till Europakonventionen, och naturligtvis får konventionens skyddsnivå aldrig underskridas. Jag anser att det är viktigt att samarbeta med Europarådet i den här frågan och vi har därför konsulterat Europarådet om alla tre instrumenten. Till min stora glädje enades EU:s justitieministrar om dessa tre instrument - färdplanen, rambeslutet och resolutionen med praktiska åtgärder - vid RIF-rådet den 23 oktober. Det innebär ett genombrott i arbetet med att stärka misstänktas rättigheter i brottmål. Det är första gången EU lyckats nå framgång på detta viktiga område. Färdplanen säkerställer att arbetet kommer att fortsätta ett antal år framöver. Kommissionen har redan aviserat att den kommer att lägga fram förslag angående det andra steget i färdplanen, rätten till information, under det spanska ordförandeskapet. Den viktiga diskussionen på det området kommer alltså inte att avstanna. I avvaktan på kommissionens nästa förslag kommer diskussionen att fortsätta i olika forum.
Thomas Bodström (S)
Anf. 46 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Här hade regeringen chansen att verkligen kunna skjuta fram positionerna på ett sätt som alla vi sju partier delar, nämligen att vi tror på en hög rättssäkerhet också för dem som är misstänkta för brott. Jag blev ytterst förvånad när jag i juli läste ett uttalande där man sade: Vi ska egentligen inte komma med nya saker utan vi ska bara samla ihop de saker som redan är under diskussion. Hur kan man ha en så låg ambitionsnivå? Hela ordförandeskapet ligger framför och man säger: Vi ska inte komma med nya saker. Det är fullständigt obegripligt att missa en sådan chans. Att så defensivt gå in i ett ordförandeskap tycker jag var mycket märkligt. Det har också präglat resten. Man har använt lite kosmetika som att man samlas här och så vidare, men de verkliga sakerna har man skjutit på framtiden, tyvärr. Jag hade gärna stått bakom regeringen när det gällde ett kraftfullt Stockholmsprogram. Det står inte så nu. Det kommer att bli ett väldigt magert resultat om det här står sig, tyvärr. Tråkigt! I och med Lissabonfördraget är det ju sista gången som Sverige kommer att ha ett ordförandeskap och den möjligheten. Det är naturligtvis ännu tråkigare för dem som drabbas att ambitionen är så låg. Det som hittills har kommit fram som konkreta saker är tolkning och översättning. Alla som känner till Europakonventionens artikel 6 om rättvis rättegång vet att detta redan är någonting som förpliktar länderna. Det man gör är att man förpliktar länder som redan är förpliktade. Det är alltså som att införa en lag som redan finns. Det är som att man säger att någonting borde göras som redan är gjort. Det förstår var och en att det är ganska meningslöst. Då är det faktiskt, precis som nu diskuteras med miljööverenskommelsen, bättre att man inte har en överenskommelse alls. Det finns saker här enligt artikel 6 i Europakonventionen, nämligen att man om man är misstänkt för ett allvarligt brott har rätt till försvarare. Det finns också andra saker som borde finnas med. Det har man inte lyckats komma överens om. Det skulle jag också kunna acceptera och säga så här: Vi gjorde ett försök men vi klarade det inte. Men det har man inte gjort. Man har inte skjutit fram det förslaget till de diskussioner som har förts, utan man har präglats av den ståndpunkt man hade juli. Vi ska komma överens om vad tidigare ordförandeländer redan har förhandlat fram. Sedan kommer vi till det som alla vi som har arbetat i EU vet är fikonspråk, nämligen att man tar det steg för steg, man gör det så småningom. Då vet alla vi som har arbetat i EU att det man gör är att man säger att det här ska vara en färdplan. Hur många gånger har vi inte hört just ordet färdplan eller steg för steg? Detta betyder att man inte klarar av det och lägger det på framtiden på okänd tid. För att det här ska vara trovärdigt tar man alltid första steget. Det är alltid första steget mot hur det ska se ut, men sedan är det slut. Sedan är det andra frågor som kommer att dominera. Det är det stora bekymret. Jag vet faktiskt inte om du själv är lurad, Beatrice Ask, eller om du försöker lura andra. Så här går det till i EU, och det är en kultur som är främmande för Sverige att försöka lura medborgarna på det sättet. Det kommer inte att bli så under överskådlig tid. Man kommer möjligtvis att klara andra steget, men det blir ett Stockholmsprogram, en överenskommelse, som i sak understiger de rättigheter som redan finns. Man lägger sig alltså lägre. Då blir det inget mervärde, som du säger i svaret. Tvärtom blir det större skada än nytta. Det blir kosmetika utan värde, det blir en överenskommelse utan sakligt innehåll och det blir en försämring snarare än förbättring av rättssäkerheten för de länder som redan har förpliktat sig att följa Europakonventionen.
Henrik von Sydow (M)
Anf. 47 Henrik von Sydow (M)
Fru talman! Vi har diskuterat frågan i riksdagens justitieutskott vid ett flertal tillfällen. Jag kan börja med att notera den omsvängning som finns i synen på genomslagskraften för Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna från Socialdemokraternas sida. Jag har vid flera tillfällen diskuterat statusen och ställningen för Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och dess genomslagskraft här i Sverige, det vill säga om den ska vara som en grundlag, om det ska vara möjligt att lagpröva eller om det ska vara möjligt att testa politiska beslut mot konventionen. Där har Socialdemokraterna historiskt haft en rätt kärv, ljum, inställning. Det är väl bra att det finns ett engagemang för genomslagskraften från Thomas Bodströms sida. Jag välkomnar det. Jag välkomnar också att perspektivet med fokus på rättigheterna är så pass centralt under det svenska ordförandeskapet och i Stockholmsprogrammet. Riksdagens justitieutskott har tidigare i kammaren påpekat att det är oerhört angeläget att vi nu åstadkommer en bättre balans än vad tidigare rättsliga program har haft. Det ska vara en bättre balans i Stockholmsprogrammet jämfört med Haagprogrammet som skärper rättighetsperspektivet och fyller det med ett innehåll. Riksdagens justitieutskott har inte bara debatterat frågan här i kammaren, vi hade också ett möte med representanter för det tunga rättsliga utskottet i Europaparlamentet, JURI-utskottet, den 24 september. Då kunde Thomas Bodström tyvärr inte vara med, men vi hade ett bra samtal med Europaparlamentariker från olika delar av Europa. Då förstod man att det handlar om 27 olika perspektiv, att det är 27 olika medlemsländer som ska samlas. Det är viktigt att man lär sig det. Det hade varit enkelt att skriva ett Stockholmsprogram om det bara hade varit den här kammaren som skulle rösta om det. Nu handlar det om att visa ledarskap och att komma framåt med dessa för hela Europa otroligt viktiga frågor. När man deltar i dessa diskussioner och för dessa samtal får man ett stöd för att gå fram steg för steg. Man måste börja med det som i dag inte alls är utkrävbara rättigheter i EU:s alla medlemsländer. Vi kan använda oss av retorik och stora ord men att göra rättigheterna utkrävbara, rätten till tolkning och rätten till information, är ohyggligt centralt för att faktiskt förändra verkligheten för Europas medborgare. Det är inte fråga om bara stora ord utan om att faktiskt på ett positivt sätt förändra verkligheten. Det är därför inte helt ansvarstagande att prata om att göra ett försök. Det är mer att stånga huvudet mot väggen. Här är det fråga om ett viktigt tillfälle, ett viktigt momentum. Vi kan inte bara stå här i talarstolen, vara tuffa och prata med stora ord om att det naturligtvis ska vara på ett visst sätt, utan vi har ett ansvar som ledare för EU att ta frågorna framåt. Därför finns det ett stort stöd från riksdagens justitieutskott att arbeta med en färdplan, att börja med de saker som är väsentliga för rättssäkerheten, det vill säga information och rätten till tolkning. Det ska göras utkrävbart i hela Europa. Det skulle vara att verkligen förändra verkligheten. Alternativet att bara stå och prata innebär en risk att köra huvudet i väggen. Det är inte att ta ansvar. Om man hade varit med i diskussionen med det tunga rättsliga utskottet i Europaparlamentet hade man vetat att det är fråga om ett ledarskap som har ett starkt stöd därifrån. Vi vet att den färdplanen uppskattas av en sådan institution.
Beatrice Ask (M)
Anf. 48 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Tolkning och översättning är verkligen inte kosmetika. Den här diskussionen handlar om något väsentligt, nämligen att om man är misstänkt för att ha begått ett allvarligt brott är det rimligt att man får hjälp med både tolkning och översättning så att man verkligen förstår vad man är anklagad för och kan göra sig förstådd. Det kan alla vara överens om. Thomas Bodström har naturligtvis rätt att detta redan står med i Europakonventionen - och mycket mer än så. Det är jättebra. Problemet är att det inte funkar. Svenska medborgare på semester utomlands som "åker dit" ställs inför situationer där de inte alls får någon tolk och där det inte fungerar. Då måste någon göra något. Den strategi som Thomas Bodström ställde sig bakom när kommissionen tog initiativ 2004 körde fullständigt i diket. Det blev ingenting, det vill säga man tog inte ett enda steg framåt. Det var det vi gjorde. Vi var helt överens om den svenska strategin att det är otroligt viktigt med de processuella rättigheterna. Vi fick då vända på kuttingen och fråga oss hur vi ska göra nu. Jag hade många samtal med enskilda ministrar, inte minst med sådana som är mer kompisar med Socialdemokraterna än med mig, och frågade: Varför har ni sagt nej till denna rättighet och börjat vända på det hela? På den vägen växte det fram en insikt om att vi måste ta det hela bit för bit och att det finns fördelar med strategin. Det gör arbetet runt varje enskild rättighet mer fokuserat och djupare. Det går inte att förhandla bort en rättighet därför att man inte går på djupet. Nu har vi beslut om både att arbeta med tolkning och översättning och att arbeta gediget med frågan på vilket sätt detta kan stärkas. Sedan tar vi nästa del enligt färdplanen. Jag tror att det här kan vara framgångsrikt. Det återstår att se. Vad som är roligt och jättebra är att vi har fattat beslut om det första steget. Här har alla medlemsländer sagt att vi nu ska arbeta för att se till att tolkning och översättning finns på plats i verkligheten. Thomas Bodström vet naturligtvis att det är jätteviktigt att få information, biträde och allt möjligt annat. Det är självklart, men utan att arbeta konstruktivt och med en medveten taktik i det här sammanhanget tror jag inte att vi hade nått resultaten. Det är något vi ska vara glada för. Som jag påpekade tidigare har vi arbetat nära och naturligtvis haft kontakt med Europarådet för att diskutera hur vi ska hantera frågan. Förhandlingsresultatet ger mervärde i förhållande till konventionen, även om konventionen inte garanterar att saker finns på plats. Det finns få domar, ungefär tio från Europadomstolen, som handlar om rätten till tolkning. Det är svårt att utläsa några klara principer om vad som gäller. Här bidrar rambeslutet och resolutionen med praktiska åtgärder till större tydlighet och mer långtgående rättighetsskydd. Det gäller ett verkligt skydd för dem som är utsatta och befinner sig i den här sitsen. Rätten till översättning finns inte kodifierad i Europarådskonventionen. Den omnämns inte ens i artikel 6 utan har utvecklats enbart genom rättspraxis. Här innebär redan själva kodifieringen ett betydande mervärde. Man kan naturligtvis kritisera regeringen för mycket och man kan tycka att EU gör fel saker, men i just det här fallet är det en otrolig framgång att vi faktiskt har fattat besluten och att arbetet fortsätter. Det beror på att vi inte gav upp när vi såg att den förra strategin kollapsade och inte fungerade utan att vi försökte hitta ett nytt sätt att angripa problemet på.
Thomas Bodström (S)
Anf. 49 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Det här är tredje interpellationsdebatten jag har med Beatrice Ask i dag, och det är tredje gången det är Socialdemokraternas fel från förra regeringstiden. Jag har haft ungefär 50 interpellationsdebatter med justitieminister Beatrice Ask under de här tre åren, och i 50 interpellationsdebatter har det varit Socialdemokraternas fel. Är det inte fantastiskt att du fortfarande är i opposition när du har tio månader kvar som justitieminister? Det är helt fantastiskt att det är Socialdemokraternas fel i vartenda fall. Jag tror att många vill höra vad du tycker i olika frågor och vad som är ditt ansvar. Jag tror att allt fler känner att det blir alltmer pinsamt att bara skylla ifrån sig på vad som har hänt tidigare. Jag påstår inte att jag är felfri. Även solen har sina fläckar. Jag gjorde till och med stora misstag flera gånger, men jag tror att det blir märkligt när vi nu går in i en valrörelse att tala om vad som har hänt under tidigare mandatperioder. Tala i stället om det som är. Stockholmsprogrammet startade 2004-2009, och det fanns en stor enighet om det. Det finns en stor enighet om det i Sverige - det finns egentligen inga skillnader mellan de sju olika partierna vad vi ska tycka i de olika frågorna. Jag har i alla fall inte hört talas om några stora skillnader när det gäller rättigheter för personer som är misstänkta för brott. Som advokat är jag naturligtvis väldigt glad för det. Jag tycker att det är bra. Det här är frågor som diskuterades också under vår tid. Bland annat när det gällde rätten till försvarare var jag inblandad i många diskussioner. Henrik von Sydow har rätt i att man har 27 olika ståndpunkter. Men man måste försöka, om det nu handlar om att visa ledarskap. Det är inte alltid så svårt. Det är inte så det fungerar i EU. Man behöver inte ha den defensiva hållningen att vi ska slutföra det som andra har förhandlat. Tolkning och översättning - skulle det vara kosmetika? Det var inte det jag sade. Det är inte kosmetika. Men det är andra länder som redan har förhandlat fram det. Det är väl ingenting som ni har gjort. Det här skulle en skicklig sekreterare kunna sammanföra på samma sätt som svenska regeringen. Det är inga problem alls att bara sammanföra de saker som redan har förhandlats. Ledarskap är att våga och att pröva. Man misslyckas ibland, och man lyckas ibland. Jag misslyckades med flera saker i EU därför att jag försökte men inte nådde hela vägen fram. Men jag lyckades också genom att envetet tro på att kunna driva frågorna. Vi såg resultat i fråga om människohandel, som såg hopplöst ut. Vi såg resultat i narkotikaöverenskommelsen. Det såg hopplöst ut på grund av att alla sade att det var meningslöst att försöka få det därför att Nederländerna alltid säger nej. Men efter två tre års förhandling lyckades vi. Om vi hade prövat taktiken att säga att det inte är någon mening om man inte har alla länder med sig skulle vi inte ha haft vare sig människohandelsöverenskommelsen eller narkotikaöverenskommelsen. Det gäller inte minst det som vi diskuterade i den förra interpellationsdebatten, trafikdata, där vi hade ett väldigt starkt motstånd. Det är klart att det hade varit lättare att lägga sig på en helt annan nivå. Det är klart att det hade varit lättare att säga: Nej, det går inte, vi hittar inte någon gemensam lösning och så vidare. "Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge." Det är ett råd till dig, Beatrice Ask. Våga ta ut svängarna! Du har en liten tid kvar innan det här ska paketeras. Låt inte alla andra ha gjort jobbet! Låt inte detta bli ett resultat som skapar ett mindre värde än Europakonventionen! Man säger att det inte går att göra någonting i de här länderna. Det är klart att det gör! Det går faktiskt att anmäla till Europadomstolen. Den finns i Strasbourg. Samtidigt som du säger att det inte finns några möjligheter berättar du att det finns tio domar. Ja, det finns domar - just det! Man har alltså möjlighet att gå till domstolen om man inte är nöjd. Det här finns alltså redan. Ska det vara värt någonting måste vi i varje fall få in de saker som redan nu diskuteras: information och försvarare. Klarar du det, Beatrice Ask, ska jag vara den förste som kommer upp till Justitiedepartementet med en blomsterkvast och gratulerar dig till ett mycket bra arbete. Men som det ser ut nu är det ett så magert resultat att vi inte kan annat än beklaga.
Henrik von Sydow (M)
Anf. 50 Henrik von Sydow (M)
Fru talman! Är det ett "magert resultat"? Det här är en färdplan som skissas mot ett Europa som i större utsträckning bygger på rättigheter, ett Europa som i större utsträckning bygger på rättsstatens principer. Det är en viktig del i detta som vi just nu diskuterar. Återigen: Det är inte alls så att det finns en utkrävbar rätt till tolkning och till information i domstolsprocesser. Det är viktigt att ta det steget och lägga den grunden för att sedan kunna gå vidare på det här fältet. Vi vet vad det handlar om när vi diskuterar det här med kolleger från andra medlemsländer i Europa och kolleger från det rättsliga utskottet i Europaparlamentet. Det är i stor utsträckning en fråga om pengar. Detta kostar. Det kostar för rättsväsendena i de olika medlemsländerna, vilket gör att det inte alls är någonting som är fullt utkrävbart för Europas medborgare. Jag vill bara skicka med att det är ett viktigt steg att ta och sedan fortsätta med. Ambitionsnivån ska vara högre. Sätt blicken lite längre fram i tid! Det är klart att vi ska ha en högre ambitionsnivå i hela Europa. Men detta är ett viktigt steg. Den svenska regeringen tar som ledare för Europeiska unionen ansvaret för att föra det rättsliga samarbetet framåt här. Med detta vill jag tacka för diskussionen.
Beatrice Ask (M)
Anf. 51 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Först är det viktigt att ha klart för sig att rambeslutet, färdplanen och resolutionen har ett mervärde i förhållande till konventionen. Det arbetet är naturligtvis någonting som är inkluderat och finns med som en del i Stockholmsprogrammet. Utgångspunkten i interpellationen är att det skulle saknas något i förhållande till Europakonventionen. Jag har lite svårt att se vad det skulle vara. Det är ju hur man försöker nå upp till det hela som är det viktiga, och det vore intressant att få veta om det finns något i den som har glömts bort. Som jag ser det är det snarast så att EU nu beslutar om mer vad gäller processuella rättigheter än vad man får i Europakonventionen. Det fanns inte heller något färdigförhandlat förslag, som sades här. Det som fanns var det arbete som drevs inom EU och som kapsejsade därför att man inte kom överens. Det var väldigt sorgligt för alla oss som stred. Och Sverige har stridit hårt för processuella rättigheter. Det var i det skedet som jag var väldigt angelägen om att hitta ett nytt angreppssätt för att inte ställa den frågan åt sidan. Jag anser att det är otroligt viktigt att medborgare som rör sig mer och mer ute i världen och inte minst i Europa vet att om man blir misstänkt för någonting ska grundläggande rättigheter som tolkning, översättning, information och annat vara klart. Man ska veta att man får det i EU:s alla länder. Så är det inte, hur många konventioner man än har skrivit på. Då måste EU göra någonting därutöver, och det är det arbetet vi har bedrivit. Att göra det stegvis på det sätt som vi har inlett arbetet och lyckats få beslut om innebär, som jag påpekade tidigare, att vi har gått mer grundligt in för de två rättigheter som nu är hanterade. Där säger nästa ordförandeskap, som är det spanska, att de kommer att ta tag i nummer 3 på listan, information, som också är oerhört centralt. På detta sätt kan EU stärka medborgarnas förtroende för det rättsliga samarbetet och för rättssäkerheten i unionen. Det måste vara den viktiga ambitionen.
Thomas Bodström (S)
Anf. 52 Thomas Bodström (S)
Fru talman! På två minuter hinner vi inte prata om alla domar i Europadomstolen. Men artikel 6 talar om en rättvis och opartisk rättegång, som gäller i Sverige och i många andra länder och där man alltså har möjlighet att inte bara gå till domstolen utan också kräva skadestånd av det land som inte följer den. Problemet är att om man utelämnar uppgifter om information och försvarare i det här ledet ger man signaler till de länder som inte följer dessa rättigheter. Visst finns det även i Sverige mindre allvarliga brott där man inte får försvarare, men vi ser alltid till att man får det vid mer allvarliga brott. Det är det här som ger felaktiga signaler. Man vet att det har funnits en diskussion, men man har kommit fram till: Nej, vi tar inte med det här. Det är mycket märkligt att man i Europa 2009 är väldigt bra på att komma överens när det gäller straffskalor och annat, men man klarar inte att komma överens i så viktiga processuella frågor som att få information och försvarare. Man skjuter det på framtiden på det sätt som EU alltid gör, oavsett ordförandeskap, när man inte kommer överens. Man säger att det är en ambition och att man ska lägga ett förslag, och plötsligt går det upp i rök. Detta är djupt beklagligt. Jag hade, som sagt, inte krävt resultat. Jag hade haft respekt för att man inte klarar det. Jag vet hur svårt det kan vara i EU. Jag vet hur svårt det kan vara under ett ordförandeskap att lyckas på så kort tid. Men om man från början har ambitionen att inte skapa något mervärde utifrån vad andra länder redan har förhandlat fram blir det väldigt tunt. Det är synd, tycker jag, att Sverige har missat den här chansen, att man har fått ett så magert innehåll på en så viktig sak som vi alla sju partier står bakom, nämligen tanken på en hög rättssäkerhet också för människor som är misstänkta för brott. Men det är inte alldeles för sent. Jag försäkrar att jag inte kommer att kritisera dig om du gör ett försök men misslyckas. Jag kommer att säga att det var bra kämpat men att det inte var ditt fel att du misslyckades. Ta chansen! Du har den fortfarande. Annars blir det magert.
Beatrice Ask (M)
Anf. 53 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Det är inte så att vi har förhandlat bort eller lagt vissa rättigheter åt sidan. De rättigheter som vi talar om är tolkning och översättning, rätten till information om dels rättigheter, dels brottsmisstankar, samt rätt att ta del av uppgifter om betydelsen av att förbereda sitt försvar. Vi tar upp rätten till försvar och rätten för anhöriga med flera att underrättas om ett frihetsberövande. Vi tar upp skyddet för misstänkta och tilltalade med ett särskilt skyddsbehov. Listan är väldigt lång. Thomas Bodström kan heller inte i interpellationen peka på någon rättighet som vi skulle ha hoppat över. Däremot visade det sig att man inte lyckades få medlemsstaterna att börja jobba med att i praktiken genomföra den konvention man har skrivit under. Det är illa, för medborgarna väntar sig naturligtvis att det som olika konventioner säger också ska finnas i verkligheten. Det är detta som det här arbetet syftar till. Vi har gjort en färdplan där vi steg för steg har listat hur vi ska genomföra detta. I första steget är beslut redan fattat. Vi har då gått igenom hur reglerna som gäller tolkning och översättning ska finnas i de europeiska medlemsstaterna och hur man kan arbeta tydligt för att få det stöd som medborgarna behöver. Nästa steg som kommer är information, som Spanien kommer att arbeta med. Jag kan inte förstå att detta skulle vara att göra någonting sämre, utan det har ett tydligt mervärde, framför allt för medborgarna, därför att man äntligen försöker göra praktik av det man har pratat om i så många år. Jag är stolt och glad över att Sverige har kunnat bidra med det. Jag har också fått väldigt mycket uppskattning för detta arbete och detta beslut från olika håll, men jag väntar mig faktiskt inte att få det från alla partier i kammaren.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.