Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Statligt stöd till utbildning i företag

Interpellation 2008/09:337 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-02-12
Anmäld
2009-02-12
Besvarad
2009-02-20
Sista svarsdatum
2009-02-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 februari

Interpellation

2008/09:337 Statligt stöd till utbildning i företag

av Monica Green (s)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

De statliga samordningsmännen, som fått göra det som de nedlagda länsarbetsnämnderna skulle ha gjort, har lagt fram en rad förslag på hur den ökade arbetslösheten och varslen ska kunna mildras. Ett av förslagen gäller utbildningsprogram och möjlighet till ekonomisk ersättning för dem som går utbildningar. Gemensamt för de aktuella förslagen är att de syftar till att förbättra den industriella konkurrenskraften genom utbildning.

Det finns en bred uppslutning inom fordonssektorn inklusive underleverantörerna om behovet av utbildningsprogram. Den gemensamma utgångspunkten är att det behövs satsningar i svensk industri för att kompetensutveckla personal. Därigenom säkras tillgången på kvalificerad arbetskraft inför en kommande konjunkturuppgång.

Trots att utbildning är dyrare än uppsägning är de berörda företagen beredda att genomföra utbildningssatsningar. Orsaken är att utbildning i företagen leder till att man har en konkurrenskraftig och kvalificerad personalstyrka på plats när konjunkturen vänder.

Förslagen ska bygga på specifika behov som leder till konkreta förbättringar vad gäller produktivitet, omställningsförmåga samt förnyelsearbete inom företagen. Det innebär en möjlighet att kompetensutveckla individer i samverkan med företag som har direkt nytta av den genomförda utbildningen. Samtidigt kan individen använda sina nya kunskaper i andra företag i branschen eller i industrin generellt.

Genom att medverka till utbildning i företag kan staten hålla sina egna kostnader nere jämfört med en situation där företagen på grund av ekonomisk insolvens tvingas till konkurs.

Modellen kan utformas på ett sätt så att det är kostnadsneutralt för staten. Kostnader som uppstår genom arbetslöshet kan i stället användas för utbildning i företagen inom ramen för detta pilotprojekt.

Avser näringsministern att genomföra samordningsmännens förslag?

På vilket sätt, enligt näringsministerns avsikter, ska den som riskerar att bli av med sitt arbete få ekonomisk ersättning om hon eller han går en utbildning?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:337, Statligt stöd till utbildning i företag

Interpellationsdebatt 2008/09:337

Webb-tv: Statligt stöd till utbildning i företag

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lars Leijonborg (Fp)
Anf. 14 Lars Leijonborg (Fp)
Herr talman! Vårt utgiftstak gäller. Vi håller oss till det. Vi har mer pengar eftersom vi inte har slarvat bort högkonjunkturen med 80 miljarder i skattesänkningar.
Monica Green (S)
Anf. 15 Monica Green (S)
Herr talman! Monica Green säger: "Vårt utgiftstak gäller." Ja, det är ert och inte riksdagens utgiftstak. Det är min kritik. Ni har ett annat utgiftstak än det riksdagen har beslutat om. Det gör det så mycket enklare för er att ha ökade utgifter. När det gäller skattesänkningarna är det naturligtvis så att om människor får mer pengar kvar i plånboken kan de konsumera mer. Det är bra för turistnäringen. Det är också bra för Glasriket. Skattesänkningen har alltså i detta sammanhang en betydelse för turistnäringens möjligheter att utvecklas framöver. Det är bra att vi får en diskussion om Glasriket. Det är bra att vi får en diskussion om ekonomin. Vi tänker vara ansvarsfulla med skattebetalarnas pengar och inte lova precis allting.
Lars Leijonborg (Fp)
Anf. 18 Lars Leijonborg (Fp)
Herr talman! Som Monica Green uppenbarligen har noterat hade jag en interpellationsdebatt med Patrik Björck häromdagen i ett väldigt näraliggande ämne. Det jag sade då håller jag fast vid. I en sådan här kris är det väldigt viktigt att staten har resurser att gripa in och stötta utsatta individer och hjälpa dem tillbaka till ny anställning och nya chanser på arbetsmarknaden. Vi står redan inför stora krav, och vi kommer att ställas inför ännu större krav. Då måste man ibland säga nej. Man måste säga nej till sådana utgifter som andra har ansvar att ta på sig. Det är väldigt bekvämt att i ett visst läge säga att någon annan ska betala det man själv har ansvar för. Vi ser exempel på att fack och arbetsgivare kan bli väldigt sams om att någon annan ska betala, nämligen staten. Men vi har i Sverige en lång tradition av att arbetsgivarna tar ett stort ansvar för sina anställdas kompetensutveckling. Det är en stor sektor i vårt samhälle som omfattar flera miljarder kronor med internutbildning. Det vore naturligtvis jätteskönt för arbetsgivarna om staten tog det ansvaret. Men det skulle dra undan resurser från väldigt mycket annat som är viktigt. Den motfråga som jag ställde till Patrik Björck och som jag också måste ställa till Monica Green är: Ser ni inte gränsdragningsproblemet? Vilka företag ska staten erbjuda sig att finansiera vissa utgifter för? Om alla företag vet att de kan ansöka om att staten ska ta deras kostnader så att de slipper dem kan de säga: Ja, då kan vi göra större vinst eller mindre förlust. Det skulle påverka konkurrensförhållanden, och det kan rent av, som jag antyder i svaret, strida mot internationella överenskommelser som vi har ingått om att statliga stödinsatser ska vara konkurrensneutrala. Statens uppgift enligt den svenska modellen är att hjälpa människor när deras anställning har upphört. Då kommer Arbetsförmedlingen in med sitt batteri av åtgärder, det finns vuxenutbildning och möjligheter att läsa på högskola, för att ta några exempel. Jag vill upprepa det jag sade i svaret: Det är en viktig insats vi nu gör när vi förbättrar studiestödet för personer över 25 år som vill plugga på yrkesvux. Det är en reform som vi nyligen har beslutat om som kostar över 200 miljoner kronor och som ska underlätta för uppsagda att använda utbildning som en brygga över till en ny anställning. Jag känner att vi gör väldigt mycket, men för att ha resurser till det måste man ibland vara beredd att säga nej till sådant som andra egentligen ska svara för.
Monica Green (S)
Anf. 19 Monica Green (S)
Herr talman! Men vi vet hur industrin blöder, vi vet att det är otroligt svårt för företagarna att över huvud taget få det att gå ihop. Underleverantörer kommer inte att få betalt, och Saab har regeringen valt att inte stödja. Vi har många exempel på hur det ser ut just nu. Då säger ni: Nej, vi vet att ni går med dunderförlust. Ni står i begrepp att gå i konkurs, men vi tycker ändå att ni ska betala de här utbildningarna. Det gäller att vara lite flexibel, att kunna se och möta de behov som finns ute i verkligheten i stället för att säga att vi får vänta tills ni blir helt arbetslösa. Att kunna gå in när de "bara" är varslade, alltså innan de över huvud taget blivit arbetslösa, och erbjuda utbildningar är mycket bättre. Lars Leijonborg säger att vi måste ha resurser för att kunna gripa in. Men det var inte vi som slarvade bort 80 miljarder i skattesänkningar under högkonjunkturen. Det var regeringen som gjorde det. Vi hade kunnat vara ännu bättre rustade och kunde ha haft pengar att satsa på ett annat sätt. Vi socialdemokrater har ett bra exempel på vad vi genomförde under 90-talet, nämligen Kunskapslyftet. Det var något som gjorde att människor kunde skaffa sig en utbildning och få nya möjligheter att få jobb. Det går om man är finurlig och tänker på hur vi ska hitta lösningar i denna svåra krissituation. Om viljan finns borde det gå. Lars Leijonborg säger att det är klart att fack och arbetsgivare vill att någon annan ska betala. Men det är inte bara fack och arbetsgivare som vill det. Nu får vi exempel på att borgerliga riksdagsledamöter också tycker att det är en bra idé, och de borgerliga riksdagsledamöterna kanske står Leijonborg närmare än fack och arbetsgivare, inte vet jag. Dessutom har ni utsett varselsamordnare. De utsågs efter det att länsarbetsnämnderna blev nedlagda av den borgerliga regeringen. Dessa lägger fram de här förslagen, men ni säger: Nej, det var inget bra förslag. Ni lyssnar inte på dem heller. Man trodde att ni utsåg varselsamordnare därför att ni ville att de skulle ha tentaklerna ute för att känna efter vad som behövs för att rädda situationen för de allra flesta. Man trodde att ni sedan skulle ta till er det och inte bara sade att ni har lyssnat på varselsamordnarna utan också gick från ord till handling och var flexibla. Därför behövs det fler utbildningsplatser och stöd till de varslade, inte bara inom fordonsindustrin och i Västsverige där det är ett väldigt akut läge för Saabanställda. Det måste väl Lars Leijonborg hålla med om.
Lars Leijonborg (Fp)
Anf. 20 Lars Leijonborg (Fp)
Herr talman! Det var en intressant ny ekonomisk teori som Monica Green lanserade. Många tror att det var bolånekrisen i USA som utlöste den globala finanskrisen, men här får vi veta att det är jobbskatteavdraget som har satt i gång den djupa internationella lågkonjunkturen. Jag tror att Monica Green är ganska ensam om den teorin. För att vara lite mer seriös: Vi gör massor av saker. Vi stöder näringslivet på alla möjliga sätt i enlighet med de regler som finns. Till exempel är det okej att se till att det finns ett företagsklimat som är så bra som möjligt. De är okej att se till att man har en mycket vital forskningssektor, som ju är till stor nytta för företag som vill ligga i framkant och vinna i konkurrensen på grund av teknologisk överlägsenhet. Just på grund av fordonskrisen har vi förutom den jättesatsning som vi gjorde i forskningspropositionen tillfört ytterligare 3 miljarder kronor i stöd till företag i fordonsbranschen för att de ska kunna vässa sina produkter genom forskning och utveckling. Vi gör en mängd saker. Vi ställer upp till exempel med nödlån till fordonsindustrin bara de själva är beredda att medgarantera lånen. Vi gör alltså väldigt mycket. Men det är viktigt i sådana här lägen att hålla huvudet kallt så att man inte åtar sig utgifter som andra ska svara för. Flera av de företag som nu är i kris har ju gått med jättevinst så sent som 2008. Det gäller inte Saab, för man får gå mycket långt tillbaka i tiden för att hitta ett vinstår för Saab. Men både Volvo Lastvagnar och Scania, för att ta ett par exempel, har ju gått med stor vinst så sent som 2008. Scania är ett intressant exempel, för det har en minst lika stor försäljningsnedgång som flera andra fordonstillverkare, men de har inte varslat någon, utan de ser till att de utbildar sin personal på egen bekostnad. Dessutom har de använt just den möjlighet jag pekade på i svaret, nämligen att ansöka om medel ur EU:s socialfond. Det är ett alternativ som jag tycker är intressant, som jag tycker att många företag ska pröva och där statsmakterna gärna medverkar. Väldigt mycket kan alltså göras från staten. Monica Green nämner Kunskapslyftet. Sanningen är väl att det vi gör nu med en utbyggnad av yrkesvux och förbättrade studiestödsmöjligheter för dem som pluggar på yrkesvux ligger väldigt nära det som kännetecknade Kunskapslyftet. Egentligen gör vi alltså precis samma sak, även om vi kanske inte använder exakt den etiketten. Det är traditionell svensk politik att för personer som har drabbats av uppsägning ställer det offentliga upp med en rad stödinsatser alltifrån Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsutbildning till andra utbildningsinsatser. Den politiken tror vi på, och den ska vi vässa och se till att den fungerar så bra som möjligt.
Monica Green (S)
Anf. 21 Monica Green (S)
Herr talman! Nej, jag anklagade inte Lars Leijonborg för att ha orsakat finanskrisen, och jag anklagade er inte för att det är ert fel att det är lågkonjunktur för närvarande. Men jag anklagar er för att ni har slarvat bort ekonomin genom 80 miljarder i skattesänkningar så att ni inte står rustade nu i den här lågkonjunkturen. Jag anklagar er också för att ni har sänkt ersättningen för de sjuka och arbetslösa, och jag anklagar er för att ni har höjt avgiften i a-kassan så att en halv miljon har lämnat den försäkringen. Det är hemmagjort i krisen. Det kan man inte skylla den internationella lågkonjunkturen för, utan det är någonting som ni själva har gjort. Ni trodde att de åtgärderna skulle skapa jobb. Det var bara det att ni trodde att det alltid skulle vara högkonjunktur och att ni inte klarar av att styra ett land i lågkonjunktur. Jag beklagar att vi har en sådan regering. Därför har jag ett tips när det gäller forskning. Det är alltid bra att kunna hitta nya forskningsexperiment och forskare som kan borra sig djupare i saker och ting, till exempel i varför det är så att den borgerliga regeringen alltid har otur med konjunkturerna. Varför är det så att varje gång som den borgerliga regeringen har styrt det här landet blir det lågkonjunktur? Det tycker jag skulle vara intressant om forskare kunde borra vidare i. Eftersom Lars Leijonborg är forskningsminister kanske han kan hitta på ett sätt för forskare att sätta i gång och fundera över det. Det är ju synd att det ska vara så för er att ni hamnar i det läget varenda gång. Nu får vi veta att budgetunderskottet kommer att bli 200 miljarder inför nästa år, så det ser mycket dystert ut. Vi hade kunnat ta hand om pengarna på ett helt annat sätt. Vi hade kunnat stå rustade och vi hade nu kunnat satsa på åtgärder om utbildningar. Jag tror faktiskt att det går att göra det även nu, för det är väldigt dyrt att ha människor som går hemma och är arbetslösa. Det är bättre att satsa på utbildning.
Lars Leijonborg (Fp)
Anf. 22 Lars Leijonborg (Fp)
Herr talman! Det är mycket som är dystert. Vi kan dock glädja oss åt att vi har Europas kanske starkaste statsfinanser så att vi har resurser att göra de mest angelägna och mest framåtsyftande sakerna, och det gör vi också nu på löpande band. Men naturligtvis ska man inte vara så oansvarig att man bränner av de pengarna på sådant som det åvilar andra att göra, till exempel för arbetsgivare att svara för sin personals kompetensutveckling. Jag är fascinerad av Monica Greens försök att föreslå forskningsansatser på olika vetenskapsområden. Nu närmar vi oss närmast parapsykologin beträffande att borgerliga regeringar har otur i förhållande till socialistiska regeringar på grund av något slags krafter som ingen annan kan se än Monica Green. Jag har mycket svårt att förstå sambandet mellan alliansens valseger 2006 och den amerikanska bolånekrisen. Jag tror att de forskningsinsatser som skulle kunna bevisa ett sådant samband måste bli mycket omfattande, och jag är inte säker på att en sådan forskningssatsning skulle vara den mest angelägna. Det är nog så att vare sig vi är röda eller blå måste vi konstatera att det som har hänt i världen drabbar ett litet exportberoende land som Sverige mycket hårt. Vi har ett utgångsläge som är mycket gott på grund av att vi har ordning och reda i statsfinanserna. Det ska vi vara rädda om. Vi ska satsa klokt, men i det kloka ligger också att se till att också andra tar sitt ansvar i det här svåra läget. Tack för debatten!

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.