Statligt stöd till ny kärnkraft
Interpellation 2009/10:357 av Eriksson, Alf (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-05-06
- Anmäld
- 2010-05-06
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2010-05-25
- Sista svarsdatum
- 2010-05-27
- Besvarad
- 2010-06-09
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 6 maj
Interpellation
2009/10:357 Statligt stöd till ny kärnkraft
av Alf Eriksson (s)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
I regeringens proposition Kärnkraften – förutsättningar för generationsskifte meddelar regeringen att något statligt stöd för kärnkraft, i form av direkta eller indirekta subventioner, inte kan påräknas.
Formuleringen är hämtad ur Alliansens ensidiga energiuppgörelse från 2009. Budskapet om att Centerpartiets medverkan i regeringen och i energiuppgörelsen skulle innebära garantier för att inga statliga pengar ska investeras i ny kärnkraft har aktivt kommunicerats via såväl medier som flera publika sammanhang.
Det finns anledning till ett tydliggörande om vad Alliansens överenskommelse innebär i praktiken, inte minst mot bakgrund av att regeringen föreslagit att det ska bli tillåtet att bygga nya kärnkraftverk i Sverige.
Det är också så att de ökade skadeståndskrav för kärnkraftverk som är föreslagna riksdagen innebär att staten, i enlighet med den reviderade Pariskonventionen och dess tilläggskonvention, tillsammans med övriga konventionsstater går in och tar en del av skadeståndsansvaret i intervallet mellan 1 200 och 1 500 miljoner euro.
Med anledning av ovanstående resonemang vill jag därför fråga näringsministern:
På vilket sätt avser regeringen att komma till riksdagen med lagstiftning eller andra åtgärder som säkerställer att ingen statlig krona ska gå till att stödja kärnkraft?
Innebär regeringens och näringsministerns ställningstagande om att ingen statlig krona ska investeras i ny kärnkraft att en alliansregering som ägare till statliga Vattenfall inte kommer att tillåta att bolaget medverkar till att bygga nya kärnkraftsreaktorer i Sverige?
Debatt
(19 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:357
Webb-tv: Statligt stöd till ny kärnkraft
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:135 Onsdagen den 9 juniProtokoll 2009/10:135 4 § Svar på interpellation 2009/10:357 om statligt stöd till ny kärnkraft
Protokoll från debatten
Anf. 9 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Alf Eriksson har frågat mig på vilket sätt regeringen avser att komma till riksdagen med lagstiftning eller andra åtgärder som säkerställer att ingen statlig krona ska gå till att stödja kärnkraft.
Alf Eriksson har också frågat om regeringens och näringsministerns ställningstagande om att ingen statlig krona ska investeras i ny kärnkraft innebär att en alliansregering som ägare till statliga Vattenfall inte kommer att tillåta att bolaget medverkar till att bygga nya kärnkraftsreaktorer i Sverige.
Regeringen har i propositionen om förutsättningar för kärnkraftens generationsskifte tydliggjort att något statligt stöd för kärnkraft, i form av direkta eller indirekta subventioner, inte kan påräknas. Det är upp till marknadens aktörer att på kommersiella grunder fatta eventuella investeringsbeslut.
Klimatfrågan står nu i fokus och kärnkraften kommer under överskådlig tid att förbli en viktig del av svensk elproduktion. För att minska sårbarheten och öka försörjningstryggheten kommer regeringen att utveckla ett tredje ben för elförsörjningen. Därmed minskar beroendet av kärnkraft och vattenkraft. För att uppnå detta ska kraftvärme, vindkraft och övrig förnybar kraftproduktion tillsammans svara för en betydande del av elproduktionen. De statliga insatserna kommer alltså att riktas till förnybar energi, liksom till att effektivisera energianvändningen.
Regeringens proposition om kärnkraftsindustrins ökade skadeståndsansvar innebär dessutom att industrin nu får ta ett betydligt större ansvar för kärnkraftens risker än tidigare. Kraven på ersättning har höjs avsevärt i och med att ett obegränsat ansvar införs. Regeringen låter således kärnkraften ta sitt fulla ansvar och går därmed längre än vad de allra flesta kärnkraftsländer gör.
Vad gäller frågan om huruvida Vattenfall kommer tillåtas att bygga nya kärnkraftsreaktorer är det enkla svaret att med det nya kostnadsansvaret är regelverket detsamma för all kärnkraftsindustri. Regeringen har i sina propositioner klargjort industrins förutsättningar med obegränsat ansvar för teknikens risker och att något statligt stöd för kärnkraften i form av direkta eller indirekta subventioner inte kan påräknas. Utifrån de här förutsättningarna får både Vattenfall och de andra bolagen bedöma vilka investeringar som är affärsmässigt motiverade. Vattenfall måste klara av de avkastningskrav som vi ägare har satt upp.
Anf. 10 Alf Eriksson (S)
Fru talman! Jag tackar Maud Olofsson för svaret på min interpellation. Det har talats om tydlighet här tidigare. Jag tycker att ju längre tiden går efter regeringens så kallade superuppgörelse, som ni själva uttryckte det, från förra året, desto oklarare blir det.
Precis som det står i svaret hette det att inget statligt stöd ska utgå till ny kärnkraft i form av direkta eller indirekta subventioner. Vad innebär det? Det blir oklart och otydligt, inte minst när det handlar om vad som gäller för statens eget bolag Vattenfall.
I förra veckan kunde vi läsa i Dagens Industri att den tidigare vd:n uttalade sig så här: Jag tror att detta förhoppningsvis är slutet på det 30-åriga kriget om kärnkraften. Nu kan vi åter bygga kärnkraft i det här landet! Det är alltså Vattenfalls förre vd:s uppfattning om det regelverk som nu är satt i sjön.
Maud Olofsson säger i interpellationssvaret att det kommer att byggas ett tredje ben bestående av förnybar energiproduktion i Sverige. Vem ska bygga det? Ska statliga Vattenfall vara med som ett aktivt verktyg för att uppnå denna förnybara elproduktion? I svaret säger Maud Olofsson att det är regeringen som skapar detta tredje ben. Men har Vattenfall som en av aktörerna på marknaden fått detta uppdrag?
Alla aktörer på energimarknaden ropar efter långsiktiga spelregler eftersom energiinvesteringar är väldigt långsiktiga. Ska det bli några investeringar måste det finnas ett regelverk som ligger fast. Alla ropar efter ett sådant regelverk som spänner över de politiska blockgränserna.
Hur är det nu i klartext, Maud Olofsson? Är det upp till Vattenfall självt att bestämma om man ska bygga kärnkraft för statliga pengar eller inte? Är det inte längre ett politiskt beslut om vi ska bygga kärnkraft i det här landet, utan är det överlåtit åt marknaden? Har regeringen totalt abdikerat på det här området?
En annan fråga som har varit aktuell under i stort sett hela mandatperioden är vem som ska äga Vattenfall om några månader. Regeringen och utskottsmajoriteten i riksdagen har sagt att Vattenfall ska kvarstå i statlig ägo under innevarande mandatperiod. Kan detta att det inte ska gå några statliga pengar till kärnkraft ha något samband med att man inte får något svar på frågan om vem som ska äga Vattenfall efter den här mandatperioden om det nu skulle vara så att regeringen får ett förnyat förtroende av väljarna?
Anf. 11 Patrik Björck (S)
Fru talman! Tack, näringsministern, för svaret! Detta är en spännande fråga av väldigt många skäl. Dels är det en viktig energipolitisk fråga, dels är det en fråga som påverkar en framtida uranbrytning, som regeringen ställer sig bakom. Det är också en fråga som man kan fundera på av någon sorts historiska skäl eftersom näringsministern också är partiordförande i Centerpartiet som har gjort en fullständig sväng i kärnkraftsfrågan och nu profilerar sig som stora kärnkraftsanhängare och kärnkraftsentusiaster. Det är en intressant inrikespolitisk fråga i ett större perspektiv.
Men det är också en intressant fråga hur man på ett närmast manipulativt sätt hanterar och bereder hela den här frågan. Man har kunnat följa i pressen hur man försöker ändra i betänkanden och annat för att få med sig de centerpartister som fortfarande upprätthåller någon sorts gammal, hederlig, klassiskt centerpartistisk ståndpunkt i miljöfrågor och kärnkraftsfrågor. Man försöker lirka, tricksa och fixa för att få med sig en majoritet av sin egen riksdagsgrupp. Det finns många väldigt intressanta och spännande delar i den här debatten som är viktiga att få upp i ljuset för att visa svenska folket hur det kan gå till när Centerpartiet håller på att fullständigt ändra riktning i den här frågan.
I den här interpellationen om statligt stöd till ny kärnkraft frågar Alf Eriksson om regeringen på något sätt kommer att fullfölja detta och på vilket sätt man ska säkerställa att ingen statlig krona går till att stödja kärnkraft. Den blir extra viktiga eftersom jag kan läsa i ett pressmeddelande från Näringsdepartementet från den 27 maj att inga statliga subventioner till kärnkraft ska utgå. Detta är ett ställningstagande som man gör för att tillmötesgå en enskild riksdagsledamot som man har suttit i förhandlingar med.
Får man ett svar på den frågan kan man också i någon mening se och förstå om de åtaganden som man har gett till enskilda ledamöter är något värda och om det över huvud taget finns någon substans i det som Sven Bergström anser sig ha fått i den här förhandlingen med regeringen. Därför är det också viktigt att den frågan kommer upp, debatteras och genomlyses på ett ordentligt sätt för de enskilda riksdagsledamöternas skull men även för att svenska folket ska få en inblick i hur den här typen av hantering går till.
Det finns ytterligare en fråga som jag skulle vilja ställa till näringsministern. Om det är som det står i svaret, att kärnkraften under överskådlig tid kommer att förbli en viktig del av svensk elproduktion, och näringsministern nu, trots internt motstånd, har drivit fram en proposition som möjliggör byggande av ny kärnkraft förutsätter jag att det är näringsministerns uppfattning att det
skall
byggas ny kärnkraft eftersom hon har lagt ned oerhört mycket energi på detta internt och för att ta fram den här propositionen. Då måste näringsministern ställa sig bakom att det byggs ny kärnkraft. Näringsministern måste se det som en viktig del av den svenska energipolitiken.
Här tycker jag att näringsministern försöker sitta på två stolar. Hon säger att det är viktigt att vi kan bygga ny kärnkraft, och samtidigt säger hon att de regler som vi har tagit fram om förbud mot statligt stöd och ökat skadeståndsansvar kommer att förhindra byggandet av ny kärnkraft. Hon vill på något sätt ta poäng i både lägren, och det är inte politiskt hederligt. Vill näringsministern ha ny kärnkraft eller inte? Det är min fråga.
Anf. 12 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Först kan jag konstatera att det var under den borgerliga regeringen när jag fick ansvaret att vara energiminister som vi införde regler om höjt skadeståndsansvar för kärnkraftsindustrin och reglerade att man inte ska subventionera. Jag vill påminna om vilket parti det var som subventionerade utbyggnaden av kärnkraften i Sverige. Det var Socialdemokraterna. Det var ni som genomförde allt detta. Ni är inte främmande för de här tankarna. Det var väl därför som ni inte gjorde någonting åt det när ni satt i regeringsställning.
Vi styr Vattenfall med ägardirektiv. Allra sist i styrmeningen säger vi att Vattenfall måste klara de avkastningskrav som vi ägare har satt upp. Jag har förståelse för om ni inte exakt vet hur man styr Vattenfall eftersom ni har haft en annan ordning.
När Vattenfall har olika projekt, oavsett vad de handlar om, måste de komma till ägarna för samråd. Det har jag försökt att förklara i konstitutionsutskottet. Då kommer vi att ställa avkastningskrav på dem. Klarar inte deras investeringar de avkastningskrav som vi ställer blir det inga investeringar. Vi kommer inte att subventionera utbyggnaden av detta. Det är väldigt tydligt skrivet i propositionen. Det finns också en total enighet i regeringen när det gäller detta. De måste kunna presentera projekt som ger den avkastning som regeringen kräver av Vattenfall.
Vattenfall ska naturligtvis bidra till omställningen till det förnybara, precis som alla andra kraftbolag ska göra. Skillnaden nu jämfört med tidigare är att vi tar in hela Vattenfall i ägardirektivet och inte, som Socialdemokraterna gjorde förut, Vattenfall i Sverige. Vi säger vad hela bolaget ska göra.
Jag tycker att det intressanta i den här debatten är vad Socialdemokraterna vill. Vad vill ni? Ni har sagt att kärnkraften ska vara kvar inom överskådlig tid. Ni har Miljöpartiet med på detta. Men alldeles nyss stod jag här och pratade med Peter Eriksson och han sade att han inte vet om han vill ha något elcertifikatssystem. En tredjedel av er vänsterkartell säger att vi kanske ska ha feed-in-system. Vilka signaler ger ni till marknaden? Svensk basindustri vet inte om man kommer att ha tillräckligt med energi. Det är signalen. Vad säger Metall och alla de som diskuterar ute på arbetsplatser i basindustrin? Jo, de vill ha långsiktighet och säkerhet i detta. Ni skapar bara osäkerhet.
Jag tror att svensk basindustri, de som investerar i kraftindustrin, vet att den här regeringen har gett långsiktiga spelregler, och det sker på affärsmässiga grunder. Det återstår att se vad som kommer att byggas. Jag kan bara konstatera att det som byggs nu är förnybart. Det är en tredubbling av vindkraften. Bioenergin är större än oljan. Det är kraftvärme och allt detta som byggs just nu.
Energimyndighetens prognoser säger att runt 2015-2020 kommer vi att ha ett överskott. Var och en som ska investera framöver får fundera på vilken typ av energi man ska investera i. Jag kommer inte att peka ut det, och ingen annan i regeringen heller. Det ska byggas kostnadseffektiva system.
Jag tycker att det återstår för Socialdemokraterna att tala om för svensk fackföreningsrörelse och för svensk basindustri hur ni ska klara allt detta. Hur ska ni klara av att sitta tillsammans med Miljöpartiet som inte vill ge några besked och när ni inte har några pengar till det som ska byggas ut? Samtidigt säger ni med något slags dubbelmoral att ni är emot kärnkraften, men ni vill ändå ha den i alla fall. Ge besked till väljarna! Kommer ni att stänga eller kommer ni inte att stänga? Och om ni stänger, vad ska ni ha i stället? Vilket system ska ni använda för att få det förnybara? Tala om det för väljarna! Tala om det för svensk basindustri och svensk fackföreningsrörelse!
Anf. 13 Alf Eriksson (S)
Fru talman! Det här blir alltmer intressant. Jag kan konstatera att näringsministern överlåter åt marknaden att bestämma energipolitiken, och sedan går hon i opposition och skäller på oppositionen.
Jag tänkte återgå till den fråga som nu behandlas och som gäller skadeståndsansvaret. Jag såg ett pressmeddelande om att man var klar med den i civilutskottet i går. En annan fråga runt skadeståndsansvaret återstår: Vad är redan gjort i det avtal som har tecknats i Tyskland? Om olyckan skulle vara framme, vilket någon högre potentat förbjude, vad är då den svenska statens ansvar?
Vi talar här om statliga pengar. Har den svenska staten ett ansvar om Vattenfalls kassa är tom och det här går över till Sverige? Vad har då Sverige för åtagande?
Jag ska gå tillbaka till Vattenfalls uppgift som vi debatterade här i förra veckan. Inte blev det då klarare, även om rubriken på den proposition som vi fått från regeringen var
Förtydligande av uppdraget för Vattenfall AB
. Med två rösters övervikt fick regeringen igenom en skrivning där det står att Vattenfall ska bedriva en miljömässigt hållbar energiproduktion. Vad innebär detta begrepp? Ingår kärnkraft i miljömässigt hållbar energiproduktion?
Under debatten här sade näringsutskottets ordförande Carl B Hamilton: Vad som är miljömässigt hållbart har vi lite olika uppfattning om. Det är ingen hemlighet.
Så var det med det förtydligandet av uppdraget för Vattenfall! Inte ens regeringen och regeringspartierna kan tala om vad uppdraget innebär utan säger att man har olika uppfattning. Kan jag då tolka det på något annat sätt än att regeringen avstår från att ha en uppfattning i frågan och överlåter detta åt marknadens aktörer, i det här fallet Vattenfall?
Vilken är näringsministerns bedömning av miljömässigt hållbar energiproduktion? Det är ju så, näringsministern, att vi är tillsatta för att dra upp riktlinjer. Vi är tillsatta för att styra det här landet. Vad är då vår uppgift om man överlåter allting åt marknaden?
Näringsministern talar varmt om satsningar på det förnybara. Men var finns den politiska viljan? Är det marknaden som ska bestämma? Vilken är näringsministerns bedömning? Vi vill gärna ha ett klart besked på det området. Är det viktigaste verktyget att utöva ett ägarinflytande över statliga Vattenfall, eller är det viktigare att låta det här stå utanför?
Anf. 14 Patrik Björck (S)
Fru talman! Jag ställde egentligen en ganska enkel fråga till näringsministern, nämligen om det är näringsministerns uppfattning att kärnkraft räknas in i den viktiga svenska elproduktionen som hon tar upp i sitt svar här. Jag fick inget svar på den frågan.
Sedan började näringsministern prata om vad tidigare socialdemokratiska regeringar har gjort, och det är ju alltid spännande och intressant, men det var inte riktigt det som interpellationen handlade om. Interpellationen handlade om att en centerpartistisk partiordförande tillika vice statsminister och näringsminister nu står för en väldigt kärnkraftsvänlig linje i svensk politik. Man vill bryta uran i Sverige och man vill bygga nya kärnkraftsreaktorer och anser att de är en viktig del i svensk elproduktion. De anses till och med, som vi får höra i Alf Erikssons inlägg, vara en miljövänlig del av energiproduktionen. Det här vill jag ha svar på från den centerpartistiska näringsministern, och jag får inget svar alls.
Vi får väl höra i ministerns fortsatta inlägg här i debatten, fru talman, om det kommer några svar. Om det inte gör det får man tolka det som att nybyggd kärnkraft är en viktig del av den svenska elproduktionen och att det är ministerns uppfattning.
Då är frågan: Hur stämmer detta överens med att man samtidigt försöker få med sig både den del av den folkliga opinionen som är emot att bygga ny kärnkraft och att bryta uran och därtill de delar av centerrörelsen som faktiskt har väldigt svårt att svälja den här nya politiken?
Man försöker sitta på två stolar samtidigt, och det är därför som näringsministern inte vill svara tydligt på de här frågorna. Det är också ett bra besked till svenska folket att vice statsministern, näringsministern och Centerpartiets ordförande vägrar att ge svenska folket tydliga besked inför valet. Det är ett viktigt svar även om det är ett icke-svar.
Anf. 15 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Förra veckan debatterade riksdagen nya ägardirektiv för Vattenfall. Den frågan har varit föremål för många diskussioner under den här mandatperioden. Det har handlat om hur staten ska styra Vattenfall - det är ett stort energiföretag - för att bygga om, bygga nytt och bygga rätt i Sverige och satsa mer på förnybar energi.
Det vi nu ser är att regeringen tar ett steg tillbaka och som sagt överlåter till Vattenfall att självt definiera vad som är förnybar energi. Det är märkligt att man trots att man vill ha politisk makt i Sverige väljer att avstå i den frågan.
Under den här mandatperioden har Vattenfall med regeringens goda minne förvärvat Nuon och därmed ökat Sveriges ägande i brunkol och gas. Det kan inte betecknas som förnybara energikällor direkt.
Det har tagits pengar från utbyggnaden av vindkraft och förnybar energi, och nu fortsätter man att satsa på ännu mer icke förnybar energi. Ingen i den här kammaren förutom Folkpartiet, tror jag, har påstått att kärnkraft är förnybar.
Folkpartiet och Moderaterna har varit tydliga med att man vill bygga mer kärnkraft och att man genom den här överenskommelsen också säkerställer att det blir mer kärnkraft.
Näringsminister Maud Olofsson, fru talman, har påstått att det inte blir mer kärnkraft med den här överenskommelsen. Jag förstår inte hur man kan komma fram till så olika slutsatser i regeringen, för det är två helt olika uppfattningar man har.
Avkastningskravet till Vattenfall, säger statsrådet, ska säkerställa att det inte blir någon mer kärnkraft alternativt att man bygger kärnkraft om man kan se till att det blir tillräckligt mycket vinst ändå till staten. Jag tolkar i alla fall statsrådets svar på det sättet. Det är bra om hon kan kommentera det, fru talman.
Inga statliga subventioner, direkta eller indirekta, kan påräknas för att bygga kärnkraft. Men är det inte indirekta subventioner om nu Vattenfall tar pengar för att bygga mer kärnkraft i Sverige och därmed inte kan satsa på förnybar energi? Hur kan man tolka det på något annat sätt än att det är indirekta subventioner till kärnkraft?
Vattenfall har ju varit tydligt med att man nu tillsammans med industrin satsar på att bygga mer kärnkraft bara riksdagen fattar beslut. Och riksdagen har fortfarande inte fattat beslut. Det är väl bra att påpeka det, fru talman, för det är först i nästa vecka som vi tar beslut om ansvarsfrågan och ett eventuellt avskaffande av förbud mot ny kärnkraft i Sverige.
Men jag tycker att det är viktigt att det framgår tydligt här: Kommer Vattenfall med det statliga stödet till ny kärnkraft att vara ett av de företag som bygger mer kärnkraft i Sverige? Man har varit intresserad av att förvärva kärnkraft i England och bygga mer kärnkraft där, men jag har inte uppfattat att det har varit ett mål i Sverige förrän den här regeringen kom till. Jag uppfattade inte att det var en tydlig fråga i valrörelsen, snarare tvärtom. Man uppgav att man inte skulle hantera frågan om kärnkraft under den här mandatperioden. Nu gör man det, fast man försöker låtsas som att man inte gör det eftersom man delar upp beslutet på två datum, den 1 augusti 2010 och den 1 januari 2011.
Fru talman! Jag vill i alla fall veta: Kommer det här inte att påverka utbyggnaden av vindkraft och förnybar energi? Var står regeringen egentligen? Är man för eller emot ny kärnkraft?
Anf. 16 Jan Andersson (C)
Fru talman! Jag ska börja med diskussionen huruvida det här kommer att påverka satsningen på förnybart.
Fru talman! Om Eva-Lena Jansson hade varit här under den tidigare debatten och hört diskussionen om elcertifikatssystemet kanske det hade framgått att även Vattenfalls investeringar i förnybart görs i kraft av elcertifikatssystemet. Det är inte så att Vattenfall investerar i stora volymer förnybar energi utan att göra det inom certifikatsystemet.
Av oppositionens inlägg kan man få uppfattningen att det bara är Vattenfall som har kunskap på området när det gäller att bygga förnybart. Så är inte fallet i Sverige. Det finns oerhört många andra som är duktiga på att producera förnybar el.
Fru talman! Alf Eriksson ställer frågan hur vi ser på riskerna i de tyska kärnkraftverken. Då tycker jag att Alf Eriksson när han går tillbaka till det socialdemokratiska kansliet ska passa på att fråga förre näringsministern Thomas Östros hur ni såg på det när informationen om riskerna gavs. Eller gavs det ingen information när ni gjorde affärerna i Tyskland?
Sedan kan man ställa sig frågan, eftersom vi pratar om styrning av Vattenfall: Vilken är Socialdemokraternas inriktning i fråga om att styra Vattenfall? Jo, man vill ta ut 5 miljarder i extra utdelning. Dessutom talar man om vem Vattenfall ska sälja sin el till och till vilket pris: Europas lägsta elpriser till basindustrin. Hur går detta ihop med till exempel EU:s statsstödsregler?
Innan jag avslutar, fru talman, vill jag ställa en fråga till oppositionen: Hur ser ni på de uppgraderingar som görs av Vattenfall i befintliga reaktorer? Är det ett statligt stöd?
Anf. 17 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Jag gick hit mest för att lyssna på debatten - jag hade inte alls för avsikt att anmäla mig för att tala. Men när jag hör en vice statsminister uttala sig om mitt parti så som vice statsministern gjorde tycker jag att jag inte kan sitta här och låta sådana ord passera utan att kommenteras. Jag kanske är lite snarstucken, för jag brukar reagera på det sättet när ministrarna sprider lögner om Miljöpartiet att jag tycker att de inte kan få stå oemotsagda.
Vice statsministern påstår här att vi skulle vara oansvariga gentemot den svenska basindustrin och gentemot fackföreningarna och att det skulle vara svårigheter för Socialdemokraterna att hantera Miljöpartiet därför att vi skulle vilja avveckla kärnkraften utan att ha ersatt den.
Då kan jag meddela vice statsministern att sedan Miljöpartiet bildades 1981 har vår linje varit väldigt tydlig: Kärnkraften ska avvecklas i den takt den kan ersättas med långsiktigt hållbar energiförsörjning. Det har alltid varit och är fortfarande vår linje. Att vi sedan har helt olika uppfattningar om hur snabbt det kan ske är en helt annan fråga.
Vi har i flera olika utredningar visat hur man kan göra det med olika tidsperspektiv. Man kan faktiskt bestämma sig för vad man vill, om vice statsministern inte visste det. Man kan faktiskt bestämma vilken utveckling man vill ha, och sedan kan man se: Vilka beslut krävs för att nå dit? Vilka stimulansåtgärder behövs? Vilka lagstiftningsbeslut behövs för att komma dit man vill?
Sedan det kanske inte alltid ser så trevligt och snyggt ut. Det är klart att det krävs väldigt stora uppoffringar för att klara klimatutmaningarna nu. Det krävs väldigt stora uppoffringar för att ställa om energin om vi vill göra det väldigt snabbt. Vi har alltså visat på möjligheter att göra det till exempel på tio år. Vi har visat hur man kan göra det till och med på fem år. Men det kräver naturligtvis väldigt stora investeringar.
Jag tycker att det är väldigt tråkigt när man använder någon form av egenkonstruerad bild av mitt parti när man talar om mitt parti. Ministern kanske inte visste att det satt en miljöpartist här i kammaren, och jag skulle egentligen inte ha varit här, som sagt var.
Nu står jag ändå här. Ministern har fått väldigt många frågor, och det kanske är fel av mig att lägga på ytterligare frågor. Men jag har en stund kvar.
Här nämndes civilutskottets beslut och att man i går justerade sitt betänkande om skadeståndsansvar för kärnkraften, och jag tycker att det skulle vara intressant att före debatten nästa vecka höra den ansvariga ministerns tolkning av begreppet "obegränsat ansvar". Det är väl det som är det centrala i det här, att regeringen använder sig av ett begrepp som av väljarkåren och allmänheten, kanske till och med av journalister, uppfattas som väldigt omfattande - trots att ni väljer att sätta ett takbelopp och kalla det beloppet ett obegränsat ansvar. Åtminstone tolkar jurister det så. Det vore intressant att höra hur ministern ser på det.
Anf. 18 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för ett utmärkt svar på frågan om statligt stöd till ny kärnkraft.
Jag vill för Folkpartiets del deklarera, med anledning av att det förekom uppgifter i ett tidigare anförande, att Folkpartiet står bakom uppgörelsen 2009 mellan de fyra allianspartierna. Vi står också bakom de utskottsbetänkanden som har kommit från civilutskottet, näringsutskottet och kanske ytterligare något utskott. På den punkten ska det inte föreligga någon tveksamhet.
Det fanns en bil som hette Volvo Amazon - den kör fortfarande omkring på våra vägar. Den kom för ganska många år sedan. Ungefär samtidigt som Volvo Amazon etablerades på marknaden kom beslutet om att bygga svenska kärnkraftverk.
Det är inte längre så många Volvo Amazon som kör omkring med samma teknik, utan vi har utvecklat tekniken. Det här anknyter till en viktig fråga, där framför allt Socialdemokraterna har en del att fundera på, nämligen vad som är ersättning för ny kärnkraft. Frågan är: Ska vi alltid ha den teknik kvar som vi hade 1967? Då bodde jag utanför Lund, i Bjärred, och den socialdemokratiska regeringen beslutade att bygga Barsebäck 1 och 2. Det är skillnad på tekniksidan mellan 1967 och 2010.
På den här punkten tycker jag att man måste säga att det har varit en väldig tur att man har gjort nya investeringar och tagit till vara den nya tekniken i Ringhals och på alla andra ställen så att vi har fått ökad säkerhet i kärnkraftverken. Jag tror inte att någon vågar säga att kärnkraft är säker. Det är den inte - det påstår inte jag heller. Det är problem med avfallet. I alla lägen måste vi använda all ny teknik som finns.
De andra två partierna i vänsterkartellen har en annan sak att fundera på. De kör en stuprörspolitik och ser inget som helst samband - det anklagar jag verkligen inte Socialdemokraterna för. De kör en stuprörspolitik och säger i stort sett att vi ska avveckla kärnkraften med en gång, utan någon som helst hänsyn till jobben och produktionen.
Men det är klart att vi, med det stora elberoende som vi har i Sverige, inte kan göra det. Det vore oansvarigt, vill jag påstå, med tanke på jobben på många håll i landet. Volvo och hela skogsindustrin är ju så beroende av kärnkraft eller av elektricitet, rättare sagt.
Man säger: Vi ska avveckla kärnkraften - punkt slut. Men det får våldsamma effekter för sysselsättningen i det här landet och för förtroendet för politiken. Ni kan bara hävda er linje, Jan Lindholm, om ni är säkra på att den inte går att genomföra. Det är sanningen. Ni kan bara hävda den linjen om den inte går att genomföra.
Allra sist, fru talman, måste jag, eftersom ägarfrågan när det gäller Vattenfall har kommit upp i denna debatt, tillåta mig att göra en kort kommentar om det. Jag har nu nämligen under en mandatperiod hört Alf Eriksson ifrågasätta det här. Jag tror att det var Alf Erikssons allra första inlägg under den här mandatperioden. Vad kommer att hända med Vattenfall? Han förutsätter att detta kommer att säljas. Vi står nu fyra år senare på exakt samma position. Vi har hållit vad vi har lovat. Det har inte skett någonting. Det enda som har skett under hela denna tid är att Alf Eriksson gång efter annan ifrågasatt vad regeringen har för avsikter eller vilken politik man står för när det gäller detta med Vattenfall.
Fru talman! Jag ber om ursäkt för att det var en utvikning från frågan om kärnkraften.
Anf. 19 Monica Green (S)
Fru talman! Det här handlar om statligt stöd till kärnkraft. Det handlar också om Centerns kovändning i kärnkraftsfrågan, att man nu inte längre håller fast vid sitt tidigare krav om att avveckla kärnkraften utan numera är Stureplanscentern, som går med på kärnkraftskramarnas krav. Man påstår att det är då vi får förnybar energi.
Man går med på kärnkraftskramarnas krav trots att det är problem med var uranen ska brytas och trots att det är problem med upparbetningen och med var avfallet sedan ska placeras.
Trots detta går Centern med på det här. Man hänvisar till att vi då får mer förnybart. Men då kan jag bara påminna Centern om att Centern tidigare, innan Centern blev Stureplanscentern, hade uppfattningen att det gick att satsa på förnybart ändå. Det gick att göra storskaliga satsningar på förnybara energikällor utan att för den sakens skull gå kärnkraftsanhängarnas krav till mötes.
Men nu har ni ändrat uppfattning. Nu gör ni allt för att inte göra blocköverskridande överenskommelser. Vi socialdemokrater ville göra blocköverskridande överenskommelser. Vi tycker att det är viktigt för väljarnas skull, för stabilitetens skull och för att visa industrin och invånarna i Sverige att vi har långsiktiga och hållbara lösningar för framtiden när det gäller energiförsörjningen. Men detta vägrar Centern att gå med på. Det är viktigare för Centern att göra upp med de borgerliga partierna och kärnkraftskramarna.
Det här är ett stort problem, eftersom vi då inte får blocköverskridande hållbara överenskommelser. Men det är förstås också ett problem för Centern. Tidigare har Centern haft ett starkt fäste i Skaraborg, där jag kommer ifrån, bland annat för att vi har haft uranbrytning i Skaraborg och för att människor i Skaraborg är oroliga för att man ska börja bryta uran igen. Men det är klart att det när Centern nu har kovänt på det här sättet blir en helt annan uppfattning i gles- och landsbygd om var Centern står någonstans.
Jag noterade att Thomas Östros namn kom upp här och att man hänvisade till honom. Det är klart att vi är många som känner oss trygga med vad Thomas Östros gör och säger, men det är inte han som styr landet just nu. Vi hoppas på att vi får en ändring till hösten. Men just nu är det en borgerlig regering i det här landet. Det beklagar jag. Men det är också ni som ska ta ansvar. Trots att vi sträckte ut händerna och ville göra blocköverskridande överenskommelser ville ni tyvärr inte det. Därför är det ni som ska ta ansvar för hur det här ska se ut i framtiden.
Vi är bekymrade. Ska det bli statligt stöd till kärnkraften eller inte i framtiden? Det vill väljarna veta.
Anf. 20 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Det är många frågor som kanske inte hör till interpellationen som kommer upp här. Jag tänker försöka hålla mig till interpellationen.
Vi kan börja med klimat- och energiuppgörelsen. Den tar sin utgångspunkt i den överenskommelse som Sverige var med och förhandlade fram på EU-nivå och som i sin tur leder till att vi har 50 procent förnybart. Vi har minskade koldioxidutsläpp med 40 procent. Vi har 20 procent i energieffektivisering. Vi ska fasa ut den fossila fordonsflottan.
Det är den mest ambitiösa klimat- och energipolitiken i hela världen. Ingen har kunnat säga någonting annat. Och det är klart att det är det som är styrdokumentet för det som regeringen gör.
I nästa steg, när man har satt upp så här ambitiösa klimat- och energimål, måste man använda styrmedel, och det har vi gjort. Vi har använt skatteväxling som ett sätt att höja koldioxidskatten och samtidigt göra det möjligt för vanliga människor att ställa om.
Vi gör det med elcertifikatssystemet, som innebär att vi kommer att få 25 terawattimmar förnybart. Vi vet det. Och det är ur den aspekten och i det här sammanhanget som jag ifrågasätter Miljöpartiet. Jag har precis haft en interpellationsdebatt med språkröret Peter Eriksson, som ifrågasätter elcertifikatssystemet och som inte kan ge besked om vilket system man vill ha. Det är det som skapar osäkerhet med Miljöpartiet. Det är det som skapar osäkerhet för vänsterkartellen. Ni ger nämligen inget besked.
Ni står här och säger att ni vill ha mer förnybart. Ja, men ni måste ju ge besked om hur. Det är tack vare den här regeringen som vi har en tredubbling av vindkraftsutbyggnaden. Det är tack vare regeringen som vi nu har mer bioenergi än olja. Det är tack vare regeringen som vi får en snabbare utveckling av det förnybara än någonsin. Det är verkligheten. Det är bara att läsa innantill. Ni behöver inte ens lyssna på mig. Ni kan läsa fakta, så ser ni vad det är som håller på att ske. Och vi vet att certifikatsystemet är ett verksamt bidrag till detta.
Vad står det i propositionen om kärnkraften? Jo, vi ska minska beroendet av kärnkraften. Det var under sossetiden som beroendet ökade. Nu minskar beroendet. Vi är nu nere på 36 procent när det gäller kärnkraften. Och det ökar när det gäller vindenergin, när det gäller kraftvärme och annat. Det är det vi ska åstadkomma.
Sedan är det marknaden som avgör vad som ska investeras i. Det gäller också kärnkraften. Det är det som är själva poängen. Det innebär att vi inför skadeståndsansvar för kärnkraftsindustrin. De vet de nu. Vi säger åt dem: Det blir inga statliga subventioner. Det vet de nu. Det visste de inte under er tid. Men de vet nu vilka regler som gäller. Sedan återstår det att se vilka det är och om det finns några som investerar i detta.
Jag kan bara konstatera att det som händer just nu på marknaden är att det blir mer av det förnybara.
Vad vill då Socialdemokraterna, och vad vill vänsterkartellen? Ni säger att ni inte ska stänga nu, men ni ska stänga sedan. Men ni är inte beredda att ge besked om vilka styrmedel ni ska använda för att åstadkomma detta. Det skapar en jätteosäkerhet.
Svensk basindustri vill veta: Hur ska elförsörjningen och energiförsörjningen se ut framöver? De vill ha långsiktiga spelregler. Det vill också svensk kraftindustri och det vill svensk fackföreningsrörelse.
Vad gör ni i stället? Jo, ni höjer elskatterna. Ni höjer kärnkraftsskatten. Ökar det möjligheten att investera i förnybart? Nej, tvärtom, det minskar möjligheten att investera i förnybart. Det ökar bara kostnaderna för svensk basindustri.
För att klara era klimatmål inför ni dessutom en kilometerskatt och höjer bensinskatten. Ökar det svensk basindustris möjligheter att skapa jobb framöver? Svaret är nej.
Det vi gör och det som Centerpartiet har varit med om att åstadkomma är en historiskt bra energiöverenskommelse som är den mest ambitiösa när det gäller klimat- och energimål i hela världen. Vi använder styrmedel för att nå dit vi vill. Det som händer nu är att det blir mer förnybart och mindre kärnkraft.
Anf. 21 Alf Eriksson (S)
Fru talman! Jag skulle först vilja säga till näringsministern att hon ska läsa Socialdemokraternas, Vänsterns och Miljöpartiets gemensamma reservationer. Då klarnar det nog hur vår energipolitik ser ut. Den är klar och tydlig.
Jag ska bara säga att avtalet om skadestånd för den tyska kärnkraften tecknades under den här mandatperioden.
Jag tycker att den här debatten har givit rätt mycket besked om att det inte finns några besked. Att bygga kärnkraft för statliga pengar är okej. Näringsministern säger subventioner, men marknaden i form av det jag använde i mitt första inlägg, Vattenfalls förre vd, säger att nu äntligen kan vi bygga kärnkraft. Det är deras bedömning.
Vattenfall kan med detta då avgöra om vi ska bygga ny kärnkraft i Sverige eller inte. Tidigare tycker jag att det har handlat om risker, framtid, barn och barnbarn och så vidare. Nu är det marknaden som ska göra bedömningen.
Den andra frågan är vem som ska äga vårt viktigaste verktyg i framtiden om vi får en fortsatt borgerlig majoritet. Det vet vi inte. Visst har jag ställt den här frågan under hela mandatperioden, därför att majoriteten och regeringen säger att under innevarande mandatperiod ska vi inte sälja Vattenfall. Så står det i betänkandet. Vad innebär det för nästa mandatperiod? Regeringen har också delade meningar om vad förtydligandet av uppdraget till Vattenfall innebär.
Det här, fru talman, är inte speciellt tydligt. Vi behöver en tydlig energipolitik. Framför allt behöver vi en blocköverskridande energipolitik som håller många mandatperioder framöver.
Anf. 22 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag ställde några frågor till Maud Olofsson om regeringen egentligen var överens i den här frågan. Jag fick inga svar på det. Jag har all respekt för att statsrådet inte har möjlighet att svara på alla frågor från dem som har gett sig in i den här interpellationsdebatten.
Men det är väl i alla fall viktigt att veta var regeringen står i den frågan. Kommer Vattenfall att få bygga nya kärnkraftverk och göra det med de pengar som staten skulle kunna använda till förnybar energi?
Man ser olika på förnybar energi. Några tycker att det är jättebra med kärnkraft. Framför allt Folkpartiet driver den frågan men även Moderaterna.
Folkpartiets näringspolitiska talesperson uppger att kostnaden för att bygga ny kärnkraft ligger på 55-65 miljarder kronor. Det är ganska mycket pengar som skulle försvinna i stället för att man investerar i förnybar energi. Det är enorma summor, skulle jag vilja säga.
Man bygger in sig i något som inte är hållbart vare sig ekonomiskt eller miljömässigt. Att då i den här kammaren påskina att man är framtidsinriktad och vill ha en förnybar energi är för mig oerhört märkligt.
Man vill inte ge svar här om Vattenfall kommer att få statliga subventioner. Man försöker runda frågan. Det finns ett intresse från många av de borgerliga partierna att sälja av flera av de statliga bolagen.
Jag förstår, fru talman, att statsrådet undviker den här frågan. Men jag skulle i alla fall vilja ha svar. Har man samma uppfattning i regeringen om kärnkraft och statliga subventioner? Jag har inte uppfattat det tidigare.
Nästa fråga är obegränsat ansvar. Vet Maud Olofsson i dag vad det innebär? Varken hon eller Ola Alterå har kunnat ange för näringsutskottet vad det innebär och inte ens till konstitutionsutskottet. Så den frågan skulle jag också vilja ha svar på här.
Anf. 23 Jan Andersson (C)
Fru talman! Det har talats en del om Centerns vändning i kärnkraftsfrågan. Jag har full förståelse för om oppositionen är avundsjuk på det modiga beslut som vi vågade fatta. Precis som har sagts från näringsministerns sida är det en historisk energiöverenskommelse som inte bara handlar om kärnkraften, även om man kan tro det av den här debatten.
Jag förstår om det finns en avundsjuka för att det finns partier som har modet att fatta sådana beslut. Jag förstår också att ni är oerhört angelägna om en blocköverskridande överenskommelse.
Jag håller med om att det hade varit bra. Jag förstår att ni är angelägna, för ni har så uppenbart svårt att bli överens på er sida. Det spretar något oerhört. Det är allt från avskaffande av elcertifikatssystemet till att höja till 30 terawattimmar. Det kallar jag att spreta.
När det gäller den fråga som den här interpellationen egentligen handlar om tycker jag att det framstår tydligt att vi har olika syn på ekonomiska system. Från oppositionens sida säger man att Vattenfall är det viktigaste verktyget för energiomställning. Så kan det väl inte vara. Vi har elcertifikatssystemet. Vi har till exempel överenskommelser på EU-nivå som inte är helt oviktiga.
Men i ett system där man tvekar på marknaden blir de statliga företagen det viktigaste styrmedlet. I det fallet är vi överens på regeringssidan. Det blir inga subventioner.
Anf. 24 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Jag tycker att det är intressant med den här regeringen som börjar bli så desperat att den alltid tar till så oerhört stora ord. Man talar om storsläggor, och det är en fullständig katastrof i samhället. Sådana ord brukar Anders Borg använda.
Vice statsministern här har säkert tusen gånger nu upprepat att det är den mest ambitiösa omställningsplanen i världen, och ingen kan tycka något annat. Jag har fortfarande inte hört någon utanför regeringens närmaste sympatisörer på Regeringskansliet som delar den uppfattningen. Andra utanför som inte tillhör regeringen ser inte den bilden.
Man är självupptagen i regeringen. Man har svårt att ta till sig vad omvärlden anser om det man gör.
Gunnar Andrén fortsatte att måla bilden. Jag vet inte om det är han själv som har hittat på den eller vem som har formulerat det, men jag kan lova att det inte finns några dokument skrivna från 1982 och framåt när Miljöpartiet började producera rapporter där vi skriver att vi ska avveckla kärnkraften och därmed punkt.
Jag kan lova att det inte finns något språkrör för Miljöpartiet som har sagt det heller. Vi har alltid knutit kärnkraftsavvecklingen till just de avvecklingsplaner som vi har producerat. Vi har visat hur man kan göra det med olika tidsperspektiv. Tidsperspektiven beror på riskbedömningen, hur allvarligt man ser på det.
När det gäller statligt stöd som interpellationen handlar om är det inte så enkelt att det bara handlar om pengar. Det handlar också om hur vi rent lagmässigt behandlar de här verksamheterna.
Kan man inte tala om att det obegränsade ansvaret verkligen är obegränsat utan man slipper undan med en ganska liten summa som kanske bara är en tiondel av vad det kostar är det en form av statligt stöd. Jag tycker att det vore ohederligt av ministern att inte här försöka deklarera tydligt att det handlar om ett obegränsat ansvar. Annars är det ett statligt stöd.
Anf. 25 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Det finns säkert många ställen man kan hänvisa till i uttalanden av före detta direktörer i Vattenfall och andra ställen. När det gäller partiernas ståndpunkter är det utskottsbetänkandena och hur man röstar i riksdagen som gäller. Där är det tydligt, måste jag säga, åtminstone vad allianspartierna står för.
Det kommer inte att bli något statligt stöd till ny kärnkraft. Däremot, fru talman, har det hänt en del på teknikområdet sedan den 23 mars 1980. Det vore oklokt att inte använda detta. Den socialdemokratiska regeringen var förnuftig när den såg till att göra ganska betydande säkerhetsinvesteringar i de kärnkraftsreaktorer som vi har haft. Tänk om man hade avstått från det! Det är inte riktigt klokt.
Allra sist, fru talman: När Monica Green och ytterligare någon här säger att man vill ha en blocköverskridande överenskommelse har jag all förståelse för det. Men det är inte så klokt att i samma ögonblick som man uttalar detta ingå en överenskommelse med de här stuprörspartierna - vill jag påstå - i den här frågan. De ser bara till denna enda fråga och inte till vad vi ska ha för sysselsättningspolitik i det här landet.
Det är för mig den avgörande frågan. Man kan inte föra en stuprörspolitik ens i kärnkraftsfrågan. Det går inte.
Vi måste se till att det svenska folket har en god välfärd och att det finns många jobb i det här landet. Det klarar vi för närvarande inte utan kärnkraft - inte ens i Göteborg.
Anf. 26 Monica Green (S)
Fru talman! Det som är fördelen och så himla bra nu när vi har vårt rödgröna samarbete är att vi faktiskt kommer överens på område efter område. Vi gjorde det även innan och lade fram budgetar tillsammans, men nu har vi specificerat vårt samarbete ännu mer. Det är ett jätteinspirerande samarbete, och det kommer att bli spännande att få driva det även i regeringen.
Vi hade dock tyckt att det hade varit ännu bättre om vi också hade kunnat göra en blocköverskridande energiöverenskommelse, för det hade gett betydligt stabilare regler och tydlighet för industrin. Nu klarar vi det själva och visar hur vi ska klara av att avveckla kärnkraften med förnuft i framtiden samtidigt som vi tar fram de förnybara energikällorna.
Centern gör tvärtom. Centern pratar om historiska saker. Visst är det historiska kovändningar! Från att ha varit det mest radikala partiet på det här området som ville avveckla kärnkraften väldigt snabbt går nu Centern med på vad som helst bara för att komma överens mellan de borgerliga partierna. Ni går med på vad som helst när det gäller kärnkraftsfrågorna och utbyggnaden. Ni går till och med med på att bygga ut tio nya kärnkraftverk, bara för att man säger att då får vi mer förnybart.
Men Centern har tidigare sagt att det går att satsa på förnybart utan att för den sakens skull bygga ut kärnkraften. Ni har vänt era egna väljare ryggen och era egna medlemmar. Man kan kalla det modigt, javisst, men ni vågade inte ens ha er egen kongress först, utan ni var tvungna att klippa till dagarna innan, bara för att ni inte vågade fråga era egna medlemmar.
Det är Centerns problem, och jag skulle vilja ha en blocköverskridande överenskommelse.
Anf. 27 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Det är många ärenden som behandlas. Låt mig först och främst ta propositionen.
Vattenfall har fått tydliga besked: Det blir inte subventioner. Det är på marknadsmässiga villkor man ska investera i det man gör. Det är bara att läsa i propositionen.
Det andra man kan läsa i propositionen är att vi ska minska beroendet av kärnkraften och öka flexibiliteten och tryggheten i våra system. Det betyder mer förnybart.
Det tredje man ska veta, och det behöver man inte läsa propositionen för, är att förnybar energi är just förnybar energi. Kärnkraften är ingen förnybar energikälla.
Vi kommer att överlåta till marknaden att bestämma vad det är som ska investeras. Det som händer här och nu är att det förnybara växer.
Jag tycker att debatten har visat att vänsterkartellen återigen är beredd att skapa en stor osäkerhet när det gäller energiförsörjningen framöver. Man är beredd att hota svensk basindustri, svenska företag och svenska konsumenters behov av trygghet framöver. Man ger inte tillräckliga förutsättningar för att bygga ut det förnybara och ett energisystem som är långsiktigt hållbart. Stor osäkerhet råder om elcertifikatssystemet. Jag måste lita på vad Peter Eriksson säger. Han är ändå språkrör.
Ni är beredda att lägga på ökade kostnader i form av elskatter och kärnkraftsskatter, vilket minskar möjligheterna för andra investeringar. Till detta lägger ni kilometerskatt, bensinskatter och annat. Det är klart att den här osäkerheten hotar jobben framöver! Jag tycker att ni ska ta ett resonemang med fackföreningsrörelsen och basindustrin och andra och fråga vad de egentligen tycker. Tycker de att ni ger tydliga besked? Prata med kraftindustrin! Ger ni tydliga besked om svensk energipolitik framöver?
Jag upprepar: Vi har den mest ambitiösa klimat- och energipolitiken i hela världen. Jag förstår om vänsterkartellen inte tycker att det är bra att det inte blev ni som fick genomföra det, men ingen har kunnat säga emot.
Detta genomför vi för att skapa trygghet, hållbarhet, nya jobb och en grön framtid för Sverige. Det är det som är vår ambition i den här regeringen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.