Statligt stöd till Kvarkens färjetrafik
Interpellation 2017/18:484 av Jonas Sjöstedt (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2018-04-10
- Överlämnad
- 2018-04-11
- Anmäld
- 2018-04-12
- Svarsdatum
- 2018-04-24
- Besvarad
- 2018-04-24
- Sista svarsdatum
- 2018-04-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Tomas Eneroth (S)
Färjetrafiken mellan Umeå och Vasa är av avgörande betydelse för den regionala utvecklingen på såväl den svenska som den finska sidan av Kvarken. Sedan kommuner och regioner i bägge länderna för något år sedan tog ansvar för trafiken har resandet ökat kraftigt, vilket har lett till förbättringar både för turismen och för andra delar av näringslivet. Banden är många mellan Västerbotten och Österbotten, och med en god färjeförbindelse görs stora miljövinster eftersom alternativet är att köra den långa omvägen via Haparanda/Torneå. Det ska noteras att färjetrafiken i Kvarken inte har fördel av den bevarade taxfreeförsäljningen, som gynnar färjetrafiken längre söderut i Östersjön.
Färjetrafiken behöver i dag inte stöd för själva driften; däremot krävs en större investering i en ny färja för att trafiken ska säkras. Såväl kommunerna på bägge sidor som den finska staten är i dagsläget beredda att bidra till denna långsiktiga investering. Möjligheten att ansöka om ytterligare finansiering från EU finns. Den part som det saknas stöd från för att kunna säkra investeringen är den svenska staten.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Tomas Eneroth:
Avser statsrådet att verka för att regeringen ska bidra med stöd för att långsiktigt säkra färjetrafiken över Kvarken?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2017/18:484
Webb-tv: Statligt stöd till Kvarkens färjetrafik
Dokument från debatten
- Tisdag den 24 april 2018Kammarens föredragningslistor 2017/18:103
- Protokoll 2017/18:103 Tisdagen den 24 aprilProtokoll 2017/18:103 Svar på interpellation 2017/18:484 om statligt stöd till Kvarkens färjetrafik
Protokoll från debatten
Anf. 1 Statsrådet Tomas Eneroth (S)
Svar på interpellationer
Fru talman! Jonas Sjöstedt har frågat mig om jag avser att verka för att regeringen ska bidra med stöd för att långsiktigt säkra färjetrafiken över Kvarken.
Jag håller med Jonas Sjöstedt om att banden är många mellan Västerbotten och Österbotten och om att det med en god färjeförbindelse görs stora miljövinster, eftersom alternativet är att köra den långa omvägen via Haparanda-Tornio. En utgångspunkt för den svenska transportpolitiken sedan lång tid tillbaka har dock varit att interregionala och internationella transporter i första hand ska bedrivas utan statliga subventioner. Nya medieuppgifter gör dessutom gällande att kommunerna i Umeå och Vasa har hittat en lösning där de gemensamt finansierar färjan. Beslut väntas under våren.
Infrastruktur i Umeå AB ansökte den 22 maj 2017 om statligt stöd till marknadsanpassning av Umeå Hamn AB:s anläggningar i Holmsund med 300 miljoner kronor. Enligt ansökan ska stödet delfinansiera en investeringsplan för åtgärder inom hamnområdet i Umeå hamn på totalt drygt 800 miljoner kronor.
Den ansökan som regeringen tidigare i år beslutade att lämna utan att vidta någon åtgärd rör alltså investeringar i hamn och inte finansiering av en ny Kvarkenfärja. De åtgärder som omfattas av ansökan är sådana där finansieringsansvaret åligger hamnägaren Umeå kommun, som ägare till det kommunala bolaget INAB och dess dotterbolag Umeå Hamn AB. Vidare faller inte åtgärderna i ansökan inom de ändamål som finns i den ekonomiska ramen för åtgärder i den statliga transportinfrastrukturen under perioden 2018-2029.
För regeringen är det viktigt att hela Sverige ges goda förutsättningar att växa och utvecklas. Därför har Sverige föreslagit EU-kommissionen att den befintliga stomnätskorridoren Skandinavien-Medelhavet, som i dag bara sträcker sig till Stockholm, ska förlängas hela vägen upp till den svensk-finska gränsen vid Haparanda. Detta är ett viktigt besked för flera infrastrukturprojekt i framför allt norra Sverige. Om förslaget realiseras får de förbättrade förutsättningar att delta i det löpande korridorsrelaterade utvecklingsarbetet.
Anf. 2 Jonas Sjöstedt (V)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Tack, ministern, för svaret!
Det finns många band mellan Sverige och Finland. Det finns historiska band och en omfattande handel, och många har släktingar på bägge sidor av Östersjön. Däremot är kommunikationerna inte gjorda för att ha ett utbyte mellan norra Sverige och norra Finland. Ofta får man ta den långa omvägen runt Haparanda eller åka till Stockholm eller Helsingfors när man reser över eller ska frakta sina varor.
I Östersjön finns i dag bara en färjelinje norr om Roslagen som bedriver åretrunttrafik, nämligen färjan mellan Umeå och Vasa. Den har alltså stor regional betydelse, inte bara för dessa två orter utan sammantaget för dessa regioner i norra Sverige och i norra Finland.
Alternativet till denna färjetrafik är för många att resa i tio timmar med bil eller buss runt Bottenviken. För näringslivet har färjan stor betydelse; man kan säga att den bärs av näringslivets behov av transporter över Kvarken.
Det är också så att persontrafiken har ökat kraftigt sedan man köpte in en gammal men fungerande färja. Det finns ett stort behov här. Det finns dock inget behov av att det ges ett driftsstöd, utan trafiken bär sig om man har en modern färja. Det kräver dock en större investering.
Detta intresse har engagerat många i norra Sverige och i norra Finland. Bägge de berörda kommunerna är beredda att gå in med ett omfattande ekonomiskt stöd. Det är ovanligt för kommuner att gå in med så stora pengar, vilket understryker betydelsen av detta. Även den finska regeringen - alltså den finska staten - har tydligt markerat att man är beredd att skjuta till medel för att det ska gå att hitta en lösning för att säkerställa denna trafik.
För oss som kommer från Västerbotten är detta av stor betydelse. Vi ser att företagen mår bra av det. Vi ser att turisterna börjar att komma. Man hör åter finska på gatan i Umeå, precis som man ska göra.
Då är frågan om det är statens uppgift att hjälpa till med detta. Jag tycker att det är det. Jag tycker inte att det duger att säga att det är bra om det händer någonting men att man inte tänker hjälpa till.
För det första är det så att färjetrafiken i den södra delen av Östersjön i praktiken har en omfattande subvention genom att man i samband med EU-inträdet bevarade taxfreeförsäljningen för denna färjetrafik. Detta gör att bägge staterna går miste om otroliga skatteintäkter, i praktiken för att hålla rederierna under armarna.
Något motsvarande indirekt stöd finns inte till färjetrafiken i andra delar av Östersjön, så det är fel att säga att det råder någon sorts lika konkurrens. Någon sådan konkurrens har inte rått sedan EU-inträdet, utan detta har ensidigt drabbat den färjetrafik som inte går via Åland. Jag tycker därför att det är rimligt att säga att förutsättningarna är olika.
För det andra borde det ligga i den svenska statens intresse att behålla de stora miljövinster som finns i att människor inte flyger, åker bil eller kör lastbil och dessutom kan korta resan med flera hundra kilometer. Det är ingen tillfällighet att såväl näringslivet som kommunerna i norra Sverige är intresserade av att finna lösningar på detta. Jag menar att detta är ett nationellt intresse.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Till detta kommer en annan sak som jag tycker att regeringen ska fundera över, nämligen hur det lät före det förra valet. Jag har här en kopia på en artikel som skrevs av ingen mindre än Anders Ygeman, som på den tiden var ordförande i trafikutskottet, om jag inte minns fel.
Han påpekar i artikeln hur lite engagerad den borgerliga regeringen är i kommunikationerna i norra Sverige och att man inte gör någonting för att säkra färjetrafiken över Kvarken men att det minsann kommer att bli andra tag när Socialdemokraterna kommer till makten och att Socialdemokraterna kommer att säkra denna trafik.
Ärligt talat kan jag dock inte se någon skillnad mellan dessa två regeringar. Jag tycker att regeringen ska bidra till att det blir en bra helhetslösning. Jag tycker också att det är rimligt att anse att detta är ett nationellt intresse.
Anf. 3 Statsrådet Tomas Eneroth (S)
Fru talman! Jag delar engagemanget för Kvarkenfärjan och för bättre förbindelser mellan Sverige och Finland, men jag delar inte uppfattningen att det inte är någon skillnad mellan denna regering och den förra.
För det första ska vi komma ihåg att regeringen, med starkt stöd av inte minst Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet, har sett till att vi nu har 100 miljarder mer att investera i infrastruktur än vad den förra regeringen hade. Vi är visserligen inte klara med den nationella planen, men Trafikverket föreslår omfattande och viktiga investeringar - inte minst sådana som efterfrågas av företrädare i Umeå, i Västerbotten och i Norrbotten.
Nog är det en väldig skillnad på vilka man röstar på. Förut hade vi en regering som sa att det är olönsamt att investera i till exempel järnväg och som visade litet eller inget intresse för kommunikationerna och infrastrukturen i norra Sverige. Den förra regeringen lyfte till exempel bort Norrbotniabanan ur den nationella planen.
Från regeringens sida utökade vi också - på mitt initiativ - för inte så länge sedan möjligheten till EU-finansiering i hela norra Sverige. Tidigare var det faktiskt så att man med den borgerliga regeringens goda minne lät bli att ge några projekt norr om Stockholm möjlighet att ta del av eller ens tävla om de EU-strukturfondsmedel eller andra fondmedel som finns till förfogande.
Vi öppnade denna möjlighet, för vi är en regering för hela landet. Jag vet att Jonas Sjöstedt också delar denna vision. I och med detta ges helt andra förutsättningar för projekt i norra Sverige, ända upp till Haparanda, att vara med och slåss om de gemensamma resurser som finns inom Europeiska unionen. Jag tycker att det är en viktig signal.
Senast regeringen beslutade om projektansökningar som hade skickats in vill jag minnas att vi godkände elva av tolv. Att den tolfte avslogs var inte på administrativa grunder utan därför att det fanns andra fel i ansökan.
Vi ser välvilligt på att man hittar projekt där man gemensamt kan förmera de resurser som vi avsatt inom EU. Det underlättar naturligtvis förutsättningarna för projekten även när det gäller Kvarkentrafiken.
Jag noterar, precis som jag säger i interpellationssvaret, att företrädare i både Umeå och Vasa nu har lyft fram att man själva vill ta ansvar för själva finansieringen av färjan, då med hjälp och benäget bistånd från EU. Jag har naturligtvis också fört diskussioner med min finska kollega Anne Berner om det svenskfinska samarbetet. Och bara signalen som vi gav med att förlänga stomnätskorridoren och en del andra initiativ som vi tar ökar ju dramatiskt förutsättningarna för ett förbättrat svenskfinskt samarbete framöver.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag kommer naturligtvis att fortsätta dialogen och diskussionen med företrädare såväl i Umeå som i hela norra Sverige, för, återigen, jag delar Jonas Sjöstedts och Vänsterpartiets uppfattning att vi behöver förbättra kommunikationerna. Jag tror också att det är viktigt att vi tar fler initiativ på området, vare sig de åligger kommunen, regionen eller staten. Skälet till att den förra ansökan avslogs är rent krasst att vi från regeringens sida inte kan gå in och göra investeringar inom hamnområdet. Men jag anar att det kan bli en bättre dialog framöver som gör att vi kommer att få skäl att titta på nya ansökningar från Umeå.
Anf. 4 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Tack för svaret!
Jag tar fasta på det sista som ministern sa, att det finns möjligheter också framöver.
Jag tycker att det är rimligt att både den finska staten och den svenska staten bidrar med en liten del. Sannolikt är möjligheten att få stöd från EU snarast större om även staten står bakom det hela. Det visar att man tror på det och är beredd att bidra till det. Den finska staten är det, och jag tycker att också den svenska staten kan vara det. Om det sedan ska vara ett stöd till att bygga om hamnen eller till att bygga den nya färjan kan man diskutera. Bägge kostnaderna hamnar egentligen på Umeå kommun. Jag menar att det är ganska orimligt, eftersom det är så enorma långsiktiga investeringskostnader som det handlar om. Nyttan kommer hela norra Sverige till del, inte bara Umeå.
För Umeå kommun är det naturligtvis otroligt viktigt att ha den här trafiken. Men de investeringar som nu krävs är så stora att de riskerar att tränga ut andra viktiga investeringar för en mycket expansiv kommun som behöver investera mycket och att det leder till att man tvingas privatisera verksamheter som man i grunden vill behålla i kommunens regi. För staten är det här växelpengar, för att uttrycka det lite enkelt.
Vackra ord och stöd är bra och uppskattas, men det vore ännu bättre om man, liksom den finska staten, var beredd att inom statsbudgetens ram bidra till att lösa detta. Då kommer man långsiktigt att kunna både bygga ut turistnäring och styra om godsflöden. Det är då man får de riktigt stora miljövinsterna med en ny modern färja och kan planera för att den här trafiken kommer att bli permanent framöver.
Sedan håller jag med om att den förra regeringen var usel på eller direkt ointresserad av att investera i norra Sverige. Man lyfte bort den stora strategiska järnvägsinvesteringen Norrbotniabanan ur planen. Den ska vi bygga. Det är otroligt viktigt. Det är ett av skälen till att det är viktigt att vi inte får en borgerlig infrastrukturminister i framtiden. Men jag skulle gärna se att man bygger den ända till Luleå och att man gör det lite snabbare. Nu har man lagt den i en väntelista i infrastrukturplanen och bygger egentligen bara halva Norrbotniabanan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag tror att det är när dessa investeringar görs sammantaget som de kommer att ge störst effekt - störst miljönytta, störst ekonomisk nytta och störst nytta för turismen framöver. Därför skulle jag vilja uppmana ministern att fortsätta dialogen och diskutera möjligheterna att hitta en gemensam lösning med den finska staten.
Vänsterpartiet bidrar gärna. Vi har ju haft ett budgetsamarbete de senaste åren för att hitta sådana lösningar. Sedan kan man säkert diskutera den exakta modellen och vad som ska stödjas och när. Men det får inte bli så att denna avgörande investering äventyras, och det är rimligt att dela på den kostnad som uppstår för den.
Anf. 5 Nina Lundström (L)
Fru talman! Jag har anmält mig till den här intressanta debatten därför att jag var frågeställare förra sensommaren, i augusti 2017, när det gäller just Kvarkentrafiken. Jag är inte den första liberalen som har ställt frågor om Kvarken. Min kollega Maria Lundqvist-Brömster har ofta återkommit till frågan.
Jag tycker att det finns ett lite större perspektiv på detta med trafiken över Kvarken, som egentligen också handlar om hur vi bygger hållbara transporter. Det finns också i den delen av Sverige ett behov av att få fram gods och använda sjöfarten till att utveckla transporterna. Jag tänker på Blå vägen, som går ända från Norge till Ryssland. Om vägen kunde fortsätta i en bro över Kvarken skulle ungefär en miljon människor som är verksamma och bor i området kunna använda den. Dessutom har vi mängder av godstransporter.
I och med svaret som jag fick på min fråga förra året blir jag lite fundersam över statsrådets svar i dag, för jag fick ett annat svar. I sitt svar till mig tog statsrådet upp EU:s sjömotorvägskoncept och att det krävs två länder för att kunna göra en ansökan. Jag blir då nyfiken på vad statsrådet och regeringen har gjort för att hitta någon form av nya koncept och nya tänk kring detta. Vilka insatser har regeringen och statsrådet gjort sett till behovet av godstransporter, behovet av att utveckla sjöfarten och inte minst gränsöverskridande trafik?
Trafikanalys gjorde en utvärdering av hur Sverige har arbetat i nationella planer med just den gränsöverskridande trafiken. Där kunde man konstatera att det är en fråga som nästan helt och hållet lyser med sin frånvaro. Hur ser flödena ut mellan våra länder, och hur ser vi till att få draghjälp av EU för att hitta lösningar och finansiering?
Jag tror att sjöfarten generellt sett är en framtidsfråga. Statsrådet har inte nämnt godsstrategin som ska komma. Men den nationella planen ger möjligheter att ta ett större tag kring de här transportfrågorna.
Med vetskapen att också Finland är engagerat i frågan undrar jag på vilket sätt Sverige och Finland har gjort gemensam sak i frågan.
Jag tror att det är viktigt att ge större möjligheter för transporter och, som interpellanten, ställa frågan vad som är alternativet. Alternativet är att köra på väg från Haparanda ned utefter den finska kusten. Varför inte ta tillfället i akt och se hur man skulle kunna utveckla möjligheterna här? Finns det en roll för den svenska staten att spela här? Och hur ser vi till att få klimatsmarta hållbara transporter, där sjöfarten har en solklar roll att spela?
Anf. 6 Statsrådet Tomas Eneroth (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Tack, Nina Lundström, för inlägget i debatten!
Det finns ju en del att göra på den borgerliga sidan när det gäller ansvarstagandet. Det är inte bara, som vi nämnt tidigare, 100 miljarder mindre som man lade i resurser till infrastrukturen, vilket gör att vi nu är gravt underinvesterade när det gäller inte minst järnvägen men också vägnätet och framför allt sjöfarten.
För att utveckla sjöfarten, som regeringen vill göra, var det helt avgörande att lösa ut frågan om tonnageskatten, vilket denna regering gjorde, inte den förra. Det gör att vi nu ser en ökad inflaggning i Sverige. Den svenska handelsflottan växer. Det gör den tack vare en framgångsrik politik från den här regeringen som ger lite framtidshopp och tro när det gäller den svenska sjöfartens utveckling, vilket är nog så viktigt i norra Sverige och de svenskfinska förbindelserna.
Jag åkte nyligen isbrytare mellan Luleå och Piteå. Det är helt avgörande att vi har en modern isbrytarflotta, så att inte kalla vintrar försvårar förutsättningarna för Sverige att klara den omställning vi behöver göra i transportsystemet till klimatsmarta transporter, inte minst sjövägen. Vi vet alla att vi står inför ganska stora och omfattande nyinvesteringsbehov för att upprätthålla kapaciteten, och det är min bestämda uppfattning att det är ett nationellt ansvar. Det kan inte vara ett ansvar bara för regionen eller näringen i norra Sverige, utan det måste vi gemensamt bära. Det är viktigt för Sveriges basindustri och Sveriges export.
I den nationella planen kommer också sjöfarten att inkluderas. I Trafikverkets förslag - jag håller mig till det eftersom vi inte är färdiga ännu - finns både farledsfördjupningar och annat som stärker sjöfartens förutsättningar framöver.
I godsstrategin är det självklart att vi pekar ut sjöfarten som en viktig del, men om detta ska fungera krävs en sammankoppling och samfasning mellan vägar på land och vägar till sjöss. Därför är stråktänkandet avgörande.
Målsättningen måste vara att vi kan ha digitala kontrollerade transporter från en 74 tons lastbil på BK4-vägar till omlastning till järnväg eller rakt ut till automatisk omlastning till en hamn. Om detta ska funka måste vi inkludera såväl hamnaktörerna, där det ofta finns ett kommunalt ägande, som sjöfartens aktörer och den övriga transportnäringen. Det är precis detta arbete som jag och regeringen har bedrivit det senaste halvåret. Vi har, för första gången någonsin, kallat Umeå hamn och alla andra hamnar till regeringen för att diskutera hamnarnas del i utvecklingen av både persontrafik och godstrafik.
Det är nödvändigt att vi inser hamnarnas betydelse för att få länken att fungera och för att kunna utveckla svensk sjöfart mer. Om detta ska vara möjligt krävs dock mer resurser - det är en del. 100 miljarder mer är bra, men jag tror att de flesta regionala aktörer skulle vilja ha ännu mer.
Jag vill påminna om att jag i grunden tycker att det ska vara ett statligt engagemang och att vi inte i för stor utsträckning ska ha kommunal medfinansiering av det som är statens uppdrag när det gäller infrastruktur. Dessa pengar behövs i barnomsorg, förskola och sjukvård, och därför är det viktigt att staten är tydlig. Då får vi prioritera med de ramar vi har.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Om vi kan förmera resurserna ska vi göra det. Jonas Sjöstedt pekade i interpellationen på de möjligheter till medfinansiering från EU som finns och där regeringsmedverkan krävs. Jag har haft en dialog både med min finska motsvarighet och med regionala företrädare i norra Sverige om förutsättningarna att kunna öka finansieringsmöjligheterna med hjälp av EU-stöd. Jag noterar att både Vasa och Umeå kommun har tagit initiativ själva, vilket jag välkomnar.
Anf. 7 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret!
Vi lever i en tid då det är akut att investera så att vi minskar de fossila utsläppen och på det sättet gör det vi kan för att hindra klimatförändringarna. Att då investera i moderna transporter som inte kräver fossila bränslen är avgörande. Det är därför det behövs en ny färja, det är därför vi behöver bygga ut kapaciteten så att alternativet inte är att köra 1 000 kilometer extra med lastbil och det är därför vi behöver kombinera olika transportslag.
Denna investering är en välmotiverad investering, också av klimatskäl. Jag vill påminna om att regeringen tyckte att det var viktigt att bygga en ny flygplats i Sälen för stora summor, vilket var en ganska tveksam investering ur klimatsynpunkt. Jämfört med den skulle denna investering göra mycket tydlig klimatnytta.
Det är skillnad om man är positiv i allmänna ordalag eller om man är pådrivare. Den finska staten har närmast varit en pådrivare för att hitta lösningar och har varit beredd att bidra med investering. Den svenska staten bjuder på välvilliga uttalanden men tar inte ett ekonomiskt ansvar för att det ska fungera. Jag tycker att det är synd.
Jag måste säga att på detta område var Socialdemokraterna bättre förr. Inför det förra valet var Anders Ygeman mycket tydlig. Han förespeglade västerbottningarna att svenska staten skulle agera för att säkra trafiken om vi fick en annan regering. Många uppfattade naturligtvis detta som ett löfte - att man skulle ta ett gemensamt ansvar för att klara detta.
Att kunna få loss pengar från Europeiska unionen för de stora, tunga investeringar som finns i norr och att vi får lite skatteåterbäring från EU är avgörande, men det är mycket lättare om vi får med staten på att kunna övertyga EU om att detta är strategiska projekt.
Jag vill säga till regeringen och Socialdemokraterna: Kom loss nu, och satsa på kommunikationerna även i norra Sverige och på att säkra färjetrafiken över Kvarken!
Anf. 8 Nina Lundström (L)
Fru talman! Så här svarade statsrådet på min fråga i höstas: Vilka möjligheter som finns för finansiering inom TEN-T längre fram i tiden är i dag svårt att säga.
Nu har det gått ganska många månader, och därför vore det intressant att få höra från statsrådet om läget har klarnat.
Jag tror att frågan om godstransporter, persontransporter och sjöfartens betydelse är jätteviktig. Vi väntar med stor spänning på den nationella planen eller skrivelsen från regeringen för att kunna se hur regeringen har resonerat kring möjligheterna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Om godset ska kunna fraktas i de norra delarna av Sverige på ett klimatsmart sätt måste vi räkna in också sjöfarten i detta. Därför deltar jag i debatten i dag. Jag har fått ett svar tidigare och har väntat med spänning på att statsrådet ska vidareutveckla dessa tankar.
Den finska regeringen har varit mycket mer aktiv i frågan och försökt titta på möjligheterna. Jag vill återkomma till vilka åtgärder som statsrådet har vidtagit inom EU-samarbetet, utifrån det svar jag fick i höstas, att sjömotorvägskonceptet kräver två länder etcetera. Hur kan man arbeta vidare med dessa frågor? Genom att börja belysa frågorna ur detta perspektiv kan svar ges på många andra frågor.
Sjöfarten är otroligt viktig för framtidens transporter. Det gäller inte bara Kvarken, utan det handlar också om vår övriga sjöfart, inte minst till Gotland. Det handlar även om relationerna mellan Sverige och Finland, där man kan göra gemensam sak, och om att se de flöden jag pekade på, från Norge, över Sverige, till Finland och vidare till Ryssland. Då har man stora geografiska områden där man kan få transporter som är mycket mer klimatsmarta.
Jag hoppas, fru talman, att läget kan klarna och att statsrådet tar tillfället i akt att svara på frågorna.
Anf. 9 Statsrådet Tomas Eneroth (S)
Fru talman! Nina Lundström! Jag tyckte att jag svarade, inte minst när jag markerade att vi nu, till skillnad från när bland andra Liberalerna satt i regeringsställning, utvidgar stomnätskorridoren till att innefatta även norra Sverige.
Det sker en dramatisk ökning av förutsättningarna för medfinansiering från EU när det gäller norra Sverige jämfört med vad som tidigare funnits. Detta i sig ger helt andra förutsättningar. Tillsammans med den dialog jag har haft med min finska kollega är det ett exempel på hur vi nu stärker det svensk-finska samarbetet och möjligheterna till bra trafik i Bottniska korridoren.
Sjöfarten kommer att få en större roll i både i den nationella planen och i godsstrategin än vad den kanske haft någonsin tidigare. Det enkla skälet till det är att vi, om vi ska bli världens första fossilfria välfärdsnation och kunna bli den där permanenta världsutställningen med implementering av ny miljösmart teknik, måste utnyttja sjöfarten.
Det är trångt på spåren till följd av åren med underinvesteringar. Det är fortfarande en tuff utmaning att se till att lastbilstrafiken blir fossilfri, oavsett om vi satsar på elvägar eller på biobränsleinblandning och HVO. Då måste vi utveckla sjöfarten i större utsträckning, och detta har varit en tydlig ambition för regeringen. Nu lyckas vi med det. Nu ökar inflaggningen, och det kommer att vara fler projekt än tidigare som är nära sjöfarten i den nationella planen.
Det är en viktig del för Sverige att utvidga sjöfarten, oavsett om vi talar om norra Sverige eller för den delen om den viktiga hamnen i Göteborg, varifrån huvuddelen av vår export utgår just nu.
När det gäller resurser vill jag säga till Jonas Sjöstedt att även om Vänsterpartiet ofta tycks ha mer resurser än många andra har vi gemensamt ställt oss bakom de budgetförutsättningar som finns, och det är 100 miljarder mer. När jag har funderat på vad dessa 100 miljarder ska gå till i den nationella planen har jag lyssnat in regionernas önskemål tydligt. Man har gjort tydliga prioriteringar regionalt av vad som är allra viktigast, och detta kommer att vara vägledande för regeringens satsningar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.