socialtjänstlagen och informationsskyldighet

Interpellation 2002/03:251 av Aronson, Marita (fp)

den 25 mars

Interpellation 2002/03:251

av Marita Aronson (fp) till statsrådet Morgan Johansson om socialtjänstlagen och informationsskyldighet

På regeringens uppdrag gav Socialstyrelsen förra året ut en skrift med titeln Socialtjänstens insatser för flickor som lever under hot och tvång i familjer med strängt patriarkala värderingar. Detta dokument ska tjäna som stöd för socialtjänsten i arbetet med att hjälpa och skydda denna grupp av utsatta flickor. Socialstyrelsen framhåller att dessa flickor behöver samhällets stöd och att det är socialtjänstens ansvar att bistå dem. Samtidigt finns det indikationer på att många utsatta flickor inte vågar vända sig till socialtjänsten eftersom föräldrarna informeras om en utredning inleds.

Bara i Göteborgsregionen lever närmare 200 minderåriga flickor under hot och våld i patriarkala familjer. Det visar en undersökning som Länsstyrelsen i Västra Götaland genomfört på regeringens uppdrag förra året. Enligt länsstyrelsen finns det uppskattningsvis minst lika många flickor till, som inte kan eller vågar tala om sina problem. Tjänstemän inom socialtjänsten uttrycker i undersökningen att de flickor man har kontakt med bara utgör "toppen på ett isberg".

Socialstyrelsen framhåller i sin skrift att det får inte råda något tvivel om att en utredning inleds. Av 11 kap. 1 § SoL följer att socialnämnden utan dröjsmål ska inleda utredning av vad som genom ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd från nämnden. Socialstyrelsen uppger att de första samtalen mellan en flicka och en socialsekreterare kan betraktas som rådgivande. Samtidigt understryks det att om en flicka ansöker om hjälp eller stöd, ska en utredning inledas. Inte heller borde det vara möjligt att förhala inledandet av utredning om det finns skäl för socialtjänsten att ingripa. Socialstyrelsen påpekar även att så snart socialnämnden tar kontakt med någon utomstående, till exempel lärare för att inhämta information om ett barn, så anses en utredning inledd.

I ett ärende rörande ett barn är vårdnadshavaren part. Enligt 11 kap. 2 § SoL framgår det att den som berörs av utredningen ska underrättas om att en sådan inleds. JO har anfört att när en utredning om huruvida socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd eller stöd inleds, ska den som berörs av utredning underrättas om detta. Ett barn som känner till informationsskyldigheten och som är utsatt för hot och våld av en vårdnadshavare blir ofta mindre benägen att kontakta eller prata med socialtjänstens personal.

Ett svårlöst dilemma uppstår för en socialsekreterare om det finns skäl att misstänka att ett barns fysiska och psykiska hälsa äventyras av en vårdnadshavare. Ofta är det komplicerat @ för att inte säga omöjligt @ att få grepp om allvaret i problemen och göra adekvata bedömningar av till exempel behov av skydd utan att låta öppna en utredning. Det är ju först sedan utredning genomförts som det står klart om det finns något vårdbehov och i så fall hur det ser ut. Omedelbart omhändertagande med stöd av 6 § LVU är inte alltid tillämpligt, och kan i vissa fall förvärra situationen för det berörda barnet.

I regeringens proposition 2002/03:53 Stärkt skydd för utsatta barn avstår regeringen från att ta upp problematiken. Mona Sahlin har nyligen, i en interpellationsdebatt, uttryckt att den kompetens som socialtjänsten måste skaffa sig är i vilken situation det är bäst för flickan att man inte kontaktar familjen utan i lugn och ro försöker utreda och hitta bästa möjliga sätt att stödja henne. Socialminister Lars Engqvist har på nyhetsplats i DN uttalat att med gällande socialtjänstlag har en utsatt flicka och socialsekreterare god tid på sig att tänka igenom situationen innan man bestämmer sig för att starta en utredning. Dessa uttalanden från regeringens representanter förbryllar och skapar förvirring kring socialtjänstlagens tillämpning.

Socialstyrelsen påpekar i sin skrift att det i vissa situationer ansetts nödvändigt att inskränka myndigheters skyldigheter att underrätta parter om utredningsmaterial. Socialstyrelsen framhåller att dessa undantag inte kan åberopas till stöd för att hemlighålla en utredning med stöd av 11 kap. 1 § SoL. Folkpartiet har föreslagit att lagen borde ge utrymme för socialnämnden att utreda ett utsatt barns situation utan att en för barnet potentiellt farlig vårdnadshavare får information om det. Socialnämnden ska ges möjlighet att hos länsrätten ansöka om dispens och länsrätten får pröva hotbilden mot barnet. Ett sådant ärende ska behandlas med kvalificerad sekretess enligt sekretesslagen.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga folkhälso- och socialtjänstministern:

Är ministern beredd att låta se över socialtjänstlagen för att undersöka möjligheten att bedriva utredning jämlikt 11 kap. 1 § SoL utan att informera vårdnadshavare?