Socialtjänstens arbete med utsatta barn
Interpellation 2013/14:495 av Eva Olofsson (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2014-05-22
- Överlämnad
- 2014-05-23
- Anmäld
- 2014-05-26
- Sista svarsdatum
- 2014-06-09
- Besvarad
- 2014-06-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Maria Larsson (KD)
Under en längre tid har socialtjänstens pressade situation lyfts fram av socialsekreterarna själva och deras fackliga organisationer. Inte minst har man uppmärksammat de allvarliga konsekvenser det får för arbetet med utsatta barn och ungdomar.
Frågan om arbetsbelastningen inom socialtjänsten är akut. Överbelastning, stress och avsaknad av karriär- och utvecklingsmöjligheter har fått till följd att erfarna socialsekreterare lämnar den sociala barnavården. Var tredje socialsekreterare är ny i yrket, och så många som sju av tio chefer har mindre än tre års erfarenhet i yrket. Detta leder till en fortsatt alltför stor personalrörlighet på flera socialkontor. Stabiliteten och stödet från erfarna kolleger som är så viktigt i det sociala barnavårdsarbetet brister, och unga nyutbildade socialsekreterare får ta ett alltför stort ansvar. Allt detta får konsekvenser för kvaliteten på arbetet och det stöd barn och unga i utsatta livssituationer får.
Det behövs ett samlat nationellt ansvar för att förbättra situationen.
Jag vill därför fråga ansvarigt statsråd Maria Larsson:
Vad avser statsrådet att göra för att förbättra arbetsvillkoren inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård för att få stopp på den alltför stora personalrörligheten?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:495
Webb-tv: Socialtjänstens arbete med utsatta barn
Dokument från debatten
- Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:125 Fredagen den 13 juniProtokoll 2013/14:125 Svar på interpellation 2013/14:495 om socialtjänstens arbete med utsatta barn
Protokoll från debatten
Anf. 22 Statsrådet Maria Larsson (KD)
Fru talman! Eva Olofsson har frågat mig vad jag avser att göra för att förbättra arbetsvillkoren inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård för att få stopp på den alltför stora personalrörligheten.
En trygg och säker vård bygger till stor del på goda förutsättningar för personalen att utveckla vården och att kompetent och erfaren personal finns att tillgå. En viktig och prioriterad fråga för regeringen handlar om att stödja huvudmännen i deras arbete att stärka kompetensen i den sociala barn- och ungdomsvården.
Det är kommunerna som ansvarar för att personalen har lämplig utbildning och erfarenhet för att klara av sina arbetsuppgifter inom socialtjänsten. Den 1 juli 2014 träder ny lagstiftning om krav på behörighet för att få utföra vissa uppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården i kraft. Socialnämnden ska ansvara för att använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan, eller som har en erkänd utländsk utbildning.
För att stärka huvudmännens arbete genomför regeringen en långsiktig satsning för att stödja kommunerna i arbetet med kompetensutveckling inom den sociala barn- och ungdomsvården. Som ett första led har Socialstyrelsen på regeringens uppdrag fördelat statsbidrag till kommunerna för en inventering av kompetensläget och kompetensbehovet på kommunal nivå och för att genomföra kompetensutvecklingsinsatser under 2013 och 2014.
Inventeringen har gett kommunerna en möjlighet och stöd i att inventera vilken kompetens som handläggarna besitter och vilken kompetens kommunen behöver för att klara sitt uppdrag inom den sociala barn- och ungdomsvården. Inventeringen beskriver den nuvarande situationen och utgör ett underlag för regeringens fortsatta kompetenssatsning och för ett långsiktigt utvecklingsarbete på lokal och regional nivå.
Den primära målgruppen för statsbidraget för utbildnings- och kompetensutvecklingsinsatser är socialsekreterare, chefer och andra arbetsledare inom den sociala barn- och ungdomsvården. Statsbidraget omfattar också kompetensutveckling i form av stöd och handledning för oerfarna handläggare och behandlande personal. Under förutsättning att riksdagen beviljar medel för ändamålet fortsätter statsbidraget till kommunerna för utbildningsinsatser och kompetensutveckling fram till och med 2016.
Jag vill avsluta med att säga att det i landets kommuner pågår ett arbete med att utveckla kompetensen och få en större stabilitet. Jag kommer att fortsätta att föra en dialog med Sveriges Kommuner och Landsting, Akademikerförbundet SSR och andra aktörer för att på bästa sätt stödja kommunerna i det pågående utvecklingsarbetet.
Då Eva Olofsson, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Jens Holm i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 23 Jens Holm (V)
Fru talman! Läget i Sverige skulle kunna beskrivas i mycket positivare termer än vad jag är tvungen att göra nu.
Den borgerliga regeringen kom till makten 2006 med löftet att bekämpa arbetslösheten och minska det så kallade utanförskapet. Vi ser i dag nästan åtta år senare att inget av detta uppfyllts. Vi har mer än 400 000 människor som befinner sig i arbetslöshet. Klyftorna i Sverige har ökat alltmer. Vi är ett av de länder inom den industrialiserade världen där klyftorna mellan fattig och rik ökar mest. Vi ser också att barnfattigdomen under den här tiden har ökat och att mer än 200 000 barn lever i så kallade ekonomiskt utsatta situationer, med andra ord i fattigdom.
Nu är det semestertider. Jag vet själv hur min dotter pratar med sina kompisar och berättar att vi ska åka på tågluff, att vi sedan ska ut till landet och att hon ska vara på sports camp en vecka. Det är jättespännande saker. Samtidigt känner jag en klump i magen när jag vet att ungefär 10-15 procent av min dotters kompisar inte kommer att få göra sådana saker.
Deras föräldrar måste antingen jobba kanske med dubbla arbeten under hela sommaren för att få vardagen att gå ihop eller har inget jobb och lever på ekonomisk ersättning från socialtjänsten. Det finns väldigt mycket mer att göra, Maria Larsson, för att överbrygga klyftorna och framför allt för att se till att alla barn ska ha rätt att växa upp i likartade situationer så att de får samma möjligheter.
Läget belastar våra anställda inom socialtjänsterna runt om i våra kommuner extra hårt. Det har vi fått larmrapporter om gång på gång inte minst från socionomernas fackförbund Akademikerförbundet SSR. Men även politiker i Uppsala, Stockholm och på andra ställen har vittnat om att det är närmast kris för socialtjänsten i många kommuner.
Det har inte minst att göra med att pressen på socialtjänsten har blivit otroligt hård. Människor som tidigare fångades upp av våra trygghetssystem som sjukförsäkring eller a-kassan måste nu allt oftare gå och söka socialbidrag. Vi vet att den vanligaste orsaken bland dem som kommer och söker ekonomisk ersättning från socialtjänsten är att de har blivit arbetslösa.
Vi måste göra någonting för att se till att våra socialsekreterare kan bemöta det på ett adekvat sätt. Akademikerförbundet SSR har föreslagit en handlingsplan för att komma till rätta med socialsekreterarnas situation och särskilt för hur de ska kunna arbeta med barn och ungdomar som är utsatta.
De konstaterar att det är en väldigt stor personalomsättning. Cheferna har väldigt kort erfarenhet från arbetet ute på fältet. De vill ha mer resurser, bättre kompetensmöjligheter och framför allt att regeringen, fack och arbetsgivare ska sätta sig ned och arbeta fram en handlingsplan. Är du beredd att anta en sådan, Maria Larsson?
Anf. 24 Statsrådet Maria Larsson (KD)
Fru talman! Det går verkligen att beskriva Sverige i positiva termer. Det är 250 000 fler personer som är sysselsatta i Sverige i dag än när vi tog över regeringsmakten. Det är 200 000 färre som befinner sig i utanförskap.
Klyftorna i Sverige har ökat sedan början på 90-talet. De ökade mest under den tid som Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet regerade landet. Ökningen sedan vi tillträdde har varit marginell. Dessutom minskar fattigdomen bland barn nu i vårt land med regeringens politik.
Det är faktum. Om man vill beskriva Sverige i positiva termer går det alldeles utmärkt, eftersom sanningen talar för det. När väldigt många av våra europeiska grannländer har en ökande fattigdom i absoluta tal går Sverige mot strömmen. Det är sanningen, Jens Holm.
Den här debatten skulle handla om socialsekreterarnas situation. Men jag är tvungen att svara upp mot en helt annan debatt som Jens Holm här inleder. Med den bakgrundsteckning som Jens Holm har gjort blir jag väldigt förvånad att Vänsterpartiet säger nej den satsning som vi nu vill öronmärka just till barn som lever i familjer med långvarigt försörjningsstöd.
Den kallas för fritidspeng. Det är en öronmärkt del till barnen för att de ska kunna delta i fritidsaktiviteter på samma sätt som andra barn och få utveckla sina intressen och sin talang. Detta säger Vänsterpartiet nej till. Det är för mig obegripligt utifrån den höga ton i retoriken som ni har i den här typen av debatter.
Låt oss gå tillbaka till det som interpellationen verkligen handlar om, nämligen socialsekreterarnas utsatta situation. Jag vet inte hur många socialtjänster som jobbar med social barn- och ungdomsvård som Jens Holm har besökt. Det kanske jag kan få svar på senare.
Jag har ägnat mig åt att resa runt rätt mycket i landet och just träffat socialtjänsterna i den del där de jobbar med den sociala barn- och ungdomsvården eftersom jag har varit så intresserad av att förbättra den verksamheten.
Jag har besökt Linköping, Helsingborg, Jönköping, Habo, Södertälje, Skellefteå, Norsjö, Malå, Tjörn, Stenungsund, Kungälv, Lessebo, Ljungby, Växjö, Katrineholm, Flen, Vingåker, Uddevalla, Vänersborg, Munkedal, Trelleborg, Vellinge och Svedala. Det har varit intressanta resor.
Jag kan konstatera att det finns ett fantastiskt engagemang hos socialtjänstens personal. De sliter med svårigheter. Situationen ser olika ut i olika kommuner. Men det finns också en fantastisk vilja och ambition att utveckla sin verksamhet.
Många jobbar i dag väldigt konstruktivt med det verktyg som finns som heter BBIC. Många har förutsättningar att också få en god arbetsledning. Jag har träffat kommuner där man har en väldigt liten omsättning, men det finns också kommuner som har problem. Det hoppas jag kunna återkomma till i mitt nästa inlägg, förutsatt att vi håller debatten om det som var ämnet för interpellationen.
Anf. 25 Jens Holm (V)
Fru talman! Jag har en magisterexamen i sociologi och interpellanten Eva Olofsson, som inte kan vara här i dag, är själv utbildad socialsekreterare, Maria Larsson. Jag tycker att både Eva Olofsson och jag har ganska stor erfarenhet från området. Självklart träffar vi människor som arbetar på fältet med dessa frågor.
Jag kan hålla med dig om att vi kan lämna frågan därhän om de ökade klyftorna i Sverige, den växande arbetslösheten och att det är 232 000 barn som växer upp i fattigdom i Sverige. Det viktigaste, Maria Larsson, är om man vill göra någonting åt det.
Jag vill direkt bemöta ert förslag om fritidspeng. Vi avvisar det. Det gäller för barn som går i årskurs 4 upp till årskurs 9, såvitt jag vet. Vi vill i stället höja normen i försörjningsstödet för alla barn. Vi vill höja den med drygt 3 000 kronor per år. Det är ett mycket bättre stöd.
Vi har förslag till konkreta åtgärder för alla barn. De ska få tillgång till gratis läkemedel och gratis glasögon om de behöver det. De ska få tillgång till frukost i förskolan. Vi anslår mest pengar av alla partier i form av statsstöd till våra kommuner och landsting så att de ska kunna arbeta mer med frågorna.
Min konkreta fråga till dig, Maria Larsson, var om du är beredd att sätta dig ned med arbetsgivare, fackliga organisationer och kanske andra berörda och ta fram en handlingsplan för att komma till rätta med bristerna inom den sociala barn- och ungdomsvården. Är du beredd att arbeta fram en sådan handlingsplan?
Detta är vad vi hör när vi talar med de väldigt hårt arbetande men tyvärr väldigt hårt belastade socialsekreterarna som arbetar med frågorna varje dag. De vill ha en handlingsplan för att komma till rätta med detta. De vill ha bättre utvecklingsmöjligheter.
De vill till exempel att det ska finnas en specialistutbildning för socionomer. Vi i Vänsterpartiet tycker att det är ett bra förslag. Vi har avsatt pengar för att vi ska kunna inrätta just en sådan specialistutbildning för socionomer. Framför allt tycker vi att det är viktigt att vi har en minister som ser problemen och är beredd att sätta sig ned med alla berörda för att lösa dem.
Vad är då ministerns svar på den extremt svåra situation som Sveriges socialsekreterare i dag befinner sig i? Maria Larsson berättar att regeringen har avsatt pengar för en inventering av vilken kompetensutveckling som behövs för våra socialsekreterare. Om jag har förstått saken rätt har ni också avsatt pengar via statsbidragen till kommunerna så att de verkligen kan göra kompetenssatsningar.
Jag skulle vilja veta, Maria Larsson: Exakt hur mycket pengar avsätter ni varje år för kompetenssatsningar för dem som arbetar inom våra socialtjänster?
Anf. 26 Statsrådet Maria Larsson (KD)
Fru talman! Jag noterar att Vänsterpartiet har ett vuxenperspektiv när det gäller frågan om fritidspeng. Jag försöker att alltid ha ett barnperspektiv. Det är skillnaden mellan ert och vårt synsätt. Vi vet att även om man höjer normen - för det har vi också gjort - kommer det inte alltid barnen till del. Det finns barn som växer upp i hem där det finns missbruk och där pengarna kanske inte prioriteras till barnens fritidsaktiviteter. Detta förslag har vi hämtat upp från barnrättsorganisationerna i Sverige. Jag tycker att det är tråkigt att Vänsterpartiet inte klarar att ha ett barnperspektiv på frågan.
Låt mig säga att det är få frågor som jag har jobbat med så mycket som när det gäller att tillskapa handling för att förbättra den sociala barn- och ungdomsvården. Jag är lärare till professionen, och jag har mött många barn i utsatthet genom åren. Jag har jobbat i många år som lärare, så detta är ett hjärteområde för mig. Det är därför jag har gjort så många förändringar både när det gäller att stärka lagstiftningen och att stärka barnrättsperspektivet där och när det gäller att ge goda förutsättningar att göra ett bra jobb.
De handläggare som arbetar med detta område har ett svårt jobb. Ibland anklagas de för att göra för lite och ibland för att göra för mycket. De är värda allt stöd de kan få. Men låt oss inte glömma, Jens Holm, att socialtjänsten är en kommunal angelägenhet. Jag hoppas att vi är överens om detta. Kommunerna har huvudansvaret. Trots det har vi bistått kommunerna så mycket som möjligt för att de ska kunna se till att säkra sin kompetens.
Det är därför vi har denna kompetenssatsning. Det är en varaktig höjning, Jens Holm, med 182 miljoner kronor per år. Satsningen tar alltså inte slut, utan detta är en varaktig höjning som ligger kvar i budgeten. Den är destinerad till den sociala barn- och ungdomsvården för förbättringar där.
Det är en kompetenssatsning, men det är också en lagförändring som vi gör. Man måste ha formell behörighet för att jobba med dessa svåra frågor. Satsningen träder i kraft den 1 juli. Detta är alltså ett område där handlingsplanen är påbörjad, Jens Holm. Trots att det är kommunerna som har huvudansvaret går vi in med kompetenssatsningar eftersom vi ser det som så viktigt.
I en del kommuner har man en hög personalomsättning, men inte överallt. Där man har förstått betydelsen av en bra arbetsledning finns personalen kvar. Ibland har man ett roterande system, och ibland har man coachning för att ge stöd i de svåra besluten, som man inte kan arbeta med om man är nybörjare eller nyutexaminerad.
Men SKF:s kartläggning visar också att drygt hälften av de anställda handläggarna på området har mer än fem års erfarenhet som handläggare inom verksamhetsområdet. Många stannar alltså länge i uppdraget, och det är jag glad för. Om det finns en erfarenhetsbakgrund och kontinuitet på de här posterna blir man mer säker på att besluten blir riktiga och kloka.
Låt mig dock säga igen att detta är ett av de svåraste jobb man kan ha. Det är många ingripande åtgärder som man ibland tvingas besluta om, och man får sällan uppskattning för alla de riktiga och kloka beslut som man fattar varje dag i socialtjänsten i det här landet.
Anf. 27 Jens Holm (V)
Fru talman! Till Maria Larsson vill jag börja med att säga detta: Du talar om ett vuxenperspektiv. Vi har verkligen ett barnperspektiv i vår politik. Så sent som i går, Maria Larsson, röstade vi om ett rödgrönt förslag om att göra FN:s barnkonvention till lag i Sverige. Det röstade ditt parti och alla andra borgerliga partier med stöd av Sverigedemokraterna emot. Jag förstår inte varför vi inte kan göra barnkonventionen till lag så att den verkligen implementeras i Sverige. Norge har gjort det, och det borde vi också kunna göra.
Jag såg en opinionsundersökning från Novus där det konstateras att 80 procent av Sveriges socialsekreterare inom barn- och ungdomsvården upplever att de nu har ökade administrativa krav och att de får mindre tid för klientarbete. 70 procent av socialsekreterarna sade att de funderar på att söka sig bort från sitt arbete.
Just barn- och ungdomsvården - det som vi debatterar här i dag - håller tyvärr på att bli både ett ingångsyrke och ett genomgångsyrke. Det är ett yrke som man får som sitt första jobb, och man söker sig bort därifrån så fort som möjligt därför att det är så otroligt betungande. Man känner inte att man klarar av det som man borde klara av.
Det är därför vi i Vänsterpartiet delar synen i fackets förslag om att det behövs en handlingsplan där vi sätter oss ned gemensamt från politiken, från arbetsgivarna och från facket - professionen och de som arbetar med dessa viktiga frågor - och försöker lösa problemen. På så vis kan socialsekreterarna få bättre karriärmöjligheter och bättre kompetensutveckling, man kan ta ned den administrativa bördan och framför allt kan man kan se till att varje barn och ungdomar får det bemötande och den hjälp som de förtjänar.
Anf. 28 Statsrådet Maria Larsson (KD)
Fru talman! Det som Jens Holm efterfrågar är redan på väg. Jag kan upprepa det igen: Vi bidrar till kommunernas möjligheter att ge kompetensutveckling till sin personal. Jag hoppas också kunna återkomma när det gäller specialistutbildning. Det är massor med saker som är på gång och som är påbörjade. Vi har genomfört en rad olika lagförändringar för att stärka barnrättsperspektivet. Läs vad vi har gjort! Jag skickar gärna över en sammanställning till Jens Holm.
Låt mig också säga att när det gäller FN:s barnkonvention tycker även Kristdemokraterna, som är mitt parti, att den ska bli svensk lag. Men till skillnad från Vänsterpartiet har vi respekt för att saker och ting måste konsekvensanalyseras och utredas först. Det är därför vi har tillsatt en utredning som just nu sitter och arbetar med detta. Det är klart att man i riksdagen kan bestämma sig för att genomföra detta med en gång utan att titta på vad utredningen kommer fram till. Jag förstår att det är det som Jens Holm vill. Men det är inte så svensk parlamentarism och svensk demokrati är uppbyggd. Först gör vi en utredning, konsekvensanalyserar, tittar på resultatet och låter många komma till tals i en remissomgång. Sedan går vi till beslut. Det är den vanliga ordningen. Den har jag respekt för, och så tänker jag gå till väga också i den här frågan.
Barnperspektivet visade vi i allra grad från Alliansen när vi tillsatte utredningen. Jens Holm, som har kunnat påverka regeringspolitiken långt tidigare, har aldrig tillsatt någon utredning för att titta på frågan.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.