Snabbspåren
Interpellation 2016/17:60 av Christian Holm Barenfeld (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2016-10-18
- Överlämnad
- 2016-10-19
- Anmäld
- 2016-10-20
- Sista svarsdatum
- 2016-11-09
- Svarsdatum
- 2016-11-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)
Regeringens satsning för att snabba på nyanländas inträde på arbetsmarknaden genom snabbspår går trögt. Enligt Arbetsförmedlingens siffror är ca 2 400 personer i snabbspår, av totalt 58 000 som är inskrivna i Arbetsförmedlingens etableringsprogram.
Det som gett intrycket av att vara regeringens stora integrationssatsning omfattar alltså bara ca 4 procent av de nyanlända. Företagen ger nu uttryck för att Arbetsförmedlingen inte verkar veta hur man ska arbeta med snabbspåren. Livsmedelsföretagens vd säger i SvD den 16 september: ”Vi har exempel på företag som hoppat av projektet eftersom Arbetsförmedlingen bytt handläggare fem eller sex gånger och man var hela tiden tvungen att börja om från början och i princip utbilda dem i hur köttindustrin fungerar. Det har företagare inte tid med.”
Om Arbetsförmedlingen fungerar som en bromskloss för snabbspåren är det givetvis allvarligt.
Med anledning av ovanstående är min fråga till arbetsmarknads- och etableringsministern:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att öka antalet personer i snabbspåren och för att komma till rätta med bristerna i Arbetsförmedlingens hantering av snabbspår?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2016/17:60
Webb-tv: Snabbspåren
Dokument från debatten
- Tisdag den 15 november 2016Kammarens föredragningslistor 2016/17:28
- Protokoll 2016/17:28 Tisdagen den 15 novemberProtokoll 2016/17:28 Svar på interpellation 2016/17:60 om snabbspåren
Protokoll från debatten
Anf. 31 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)
Herr talman! Christian Holm Barenfeld har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka antalet personer i snabbspåren och för att komma till rätta med bristerna i Arbetsförmedlingens hantering av snabbspåren.
Snabbspåren är i gång, och arbetet har kommit olika långt. I vissa snabbspår fungerar arbetet bra. I andra finns det fortfarande stora utmaningar. Det är viktigt att Arbetsförmedlingen fortsätter att utveckla snabbspåren tillsammans med arbetsmarknadens parter.
Regeringens ambition är att snabbspåren ska leda till att fler nyanlända kvinnor och män snabbare ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden och till att branscher där det råder brist på arbetskraft ska få hjälp med kompetensförsörjning. Snabbspår finns i dag inom tolv olika branscher, som tillsammans omfattar ett tjugotal yrken. Drygt 2 000 personer har påbörjat ett snabbspår under perioden januari till augusti i år.
I Arbetsförmedlingens rapport Arbetsförmedlingens lägesbedömning av arbetet med snabbspåren, som kom den 13 oktober 2016, görs en samlad bedömning av nuläget inom snabbspåren. I den tas även utmaningar upp samt hur myndigheten avser att arbeta vidare. Syftet med genomlysningen är bland annat att identifiera och åtgärda hinder som fördröjer vägen till arbete för nyanlända som har erfarenhet eller utbildning inom ett bristyrke.
Arbetsförmedlingen kommer att fortsätta att utveckla arbetet med snabbspåren. Det handlar bland annat om att förbättra kvaliteten på kartläggningen av arbetssökande så att deltagarna i insatserna motsvarar de behov arbetsgivarna har. Arbetsförmedlingen ser också ett behov av att göra djupare analyser av bland annat möjliga deltagare och geografisk spridning inför eventuellt nya snabbspår.
Arbetsförmedlingen kommer också att säkra att det finns färre och tydliga kontaktvägar in till myndigheten för att parternas aktuella frågor ska hanteras, återkopplas och följas upp. Detta för att de inte ska behöva navigera i Arbetsförmedlingens organisation för att hitta rätt ingång samt att uppkomna problem snabbt identifieras och åtgärdas.
Arbetsförmedlingen fortsätter arbetet tillsammans med parterna. Under hösten kommer Arbetsförmedlingen att ha uppföljningsmöten för respektive snabbspår. Syftet är att identifiera de framgångsfaktorer och hinder som finns och gemensamt utveckla arbetet vidare.
Anf. 32 Christian Holm Barenfeld (M)
Herr talman! Jag vill tacka arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson för svaret på min interpellation angående snabbspårsetableringen. I svaret finns det en del goda intentioner, ambitioner och många fina ord, men jag har svårt att se några konkreta åtgärder eller förslag till hur ministern vill få snabbspåren att fungera. Det är mestadels hänvisningar till Arbetsförmedlingen, men det är ju regeringen som styr och reglerar Arbetsförmedlingens uppdrag.
Man har kunnat ta del av en hel del kritik mot snabbspåren. Det finns några som inte alls har kommit igång. Det byts handläggare, och företagen har tröttnat och lämnar det hela ifrån sig. Vissa snabbspår har skjutits på framtiden ett år eller så. Jag trodde att idén med snabbspår var att de som kommer hit snabbt ska få stöd för att komma ut på arbetsmarknaden. Därför vore det intressant att få veta vad regeringen vill mer konkret.
Vi har stora utmaningar med integration i Sverige. I vissa delar är problemen växande. Det tar alldeles för lång tid för nyanlända att bli en del av det svenska samhället, att få ett jobb och kunna försörja sig själv. Efter åtta år i Sverige har endast cirka en fjärdedel av de nyanlända fått jobb på heltid.
Det är därför viktigt att vi agerar för att jobben i vårt land ska bli fler, men också för att de ska komma dem som står allra längst ifrån arbetsmarknaden till del.
Det går bra för Sverige på många sätt. Vi befinner oss i en högkonjunktur. De som har utbildning, de som är väletablerade i Sverige och de som har låga trösklar in på arbetsmarknaden får jobb. Däremot ökar det nya utanförskapet. De som står långt ifrån arbetsmarknaden blir fler och de kommer allt längre bort ifrån den.
Därför är det viktigt att få till stånd fungerande snabbspår för dem som är inskrivna i Arbetsförmedlingens etableringsprogram så att de som kommer till vårt land får jobb och integreras i stället för att få bidrag och segregeras. Vi stöder snabbspåren. Dessvärre har vi fått många vittnesmål om att snabbspåren inte fungerar. Av 58 000 är det 2 400 - 4 procent - av deltagarna som har kommit in i snabbspåren.
Snabbspåren har alltså funkat lika dåligt som regeringens övriga jobbsatsningar: traineejobben, extratjänsterna och utbildningskontrakten. Alla satsningar borde med marginal kunna liknas vid arbetsmarknadspolitiska fiaskon, inte minst om man tar utgångspunkt i vad ministern och övriga regeringen sa inför valet när man lovade runt, men höll relativt tunt.
Ylva Johansson hävdar inte sällan att det är hon som ska fixa jobben, och hon brukar vara mycket nöjd med regeringens politik. Hon har också haft en väldigt hög svansföring i dessa frågor. Vad avser Ylva Johansson att göra för att snabbspåren ska fungera?
Anf. 33 Katarina Brännström (M)
Herr talman! Jag har läst svaret som Christian Holm Barenfeld fick av ministern. Jag tycker också att det känns som att regeringen och ministern gömmer sig bakom Arbetsförmedlingen; som att alla problem är Arbetsförmedlingens fel. Om det är så, blir man ännu mer bekymrad över att vi har en så dålig Arbetsförmedling - kanske vår största myndighet - där man inte klarar av att sköta en av de kärnuppgifter som man faktiskt har.
Arbetslösheten ökar bland de utrikes födda. Snabbspåren var tänkta just för den gruppen. Arbetslösheten är över 22 procent i den här gruppen, och det är allvarligt.
Jag har tagit del av kritik från arbetsgivarsidan. Man anklagar Arbetsförmedlingen för att ha samarbetsproblem, och det är allvarligt. Jag är också bekymrad över att Arbetsförmedlingen - som har en budget på över 77 miljarder - lyckas väldigt dåligt i sitt arbete.
Jag tycker att snabbspåren är en bra idé. Det var rätt tänkt, men resultatet är fortfarande förödande dåligt. Flera träffar har ställts in trots att man har påstått att det skulle finnas flera hundra olika ingenjörer och personer i andra yrken, men det har inte kommit några mer än någon enstaka. Det har inte blivit någonting.
Kartläggningen har alltså inte fungerat. Uppföljningen har inte fungerat. Frågan borde kanske ställas i en annan interpellation: Vad gör regeringen för att se vad Arbetsförmedlingen gör till exempel när det gäller snabbspåren?
I svaret nämns rapporten Arbetsförmedlingens lägesbedömning av arbetet med snabbspåren. Jag har inte läst hela rapporten, så jag kan inte uttala mig om den. Men där borde det väl finnas mycket som ministern kunde använda för att göra någonting åt Arbetsförmedlingen.
När arbetsgivare från så många olika branscher säger att det finns samarbetsproblem och att det inte fungerar, trots att det finns överenskommelser med både fack och arbetsgivare, är det uppenbarligen något som är fel hos myndigheten.
Under tiden går människor och väntar, och deras förhoppningar stiger, men hoppet dör. Vi kan inte ha det så. Vi måste bli mycket bättre i Sverige på att se till att den här gruppen - som har en utbildning och som har erfarenheter med sig från sitt hemland - skulle kunna kliva rakt in på svensk arbetsmarknad, särskilt i de yrken där det är brist på människor och där man söker med ljus och lykta för att få tag i folk att anställa. Ändå fungerar det inte.
Ambitionen var bra, men resultatet är skralt. Jag tycker att ministern borde ta lite större ansvar för det, och jag tycker att svaret är vagt. Man blir lite bekymrad om inte arbetsmarknadsministern är mer bekymrad över det här resultatet.
Anf. 34 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)
Herr talman! De första snabbspåren drog igång i början av det här året. Det har varit en omfattande medial uppmärksamhet kring snabbspåren i lokala medier. Det har funnits en del kritik och man har pekat på en del brister, men den övervägande bilden är naturligtvis beröm. Det finns många solskenshistorier om hur människor som tidigare tvingades vänta alltför länge innan de fick arbeta i sitt yrke nu mycket snabbare kan komma att göra det. Jag tror att man måste klara att se båda delarna.
Arbetet går i rätt riktning. Vi har kommit en bra bit på väg, men det betyder inte att det inte finns områden som måste förbättras.
Herr talman! Man kan ändå påminna sig om den omläggning som har skett när det gäller arbetsmarknadspolitiken för nyanlända. Under den tidigare regeringen skulle alla nyanlända ha samma insats. Alla skulle ha en etableringslots, så såg det ut. Det var en politik som var sällsynt dåligt lämpad för att möta människor med väldigt olika förutsättningar och behov för att komma in på svensk arbetsmarknad.
En del av dem som kommer till Sverige har knappt någon skolbakgrund alls. Några personer kanske aldrig har yrkesarbetat. Samtidigt finns det personer som är väl förankrade i sitt yrke. Ungefär en tredjedel har en eftergymnasial utbildning. Det är klart att dessa personer behöver bemötas på olika och på bästa sätt för att få steget in på svensk arbetsmarknad. Det är den omläggning av politiken som regeringen har gjort. Det börjar nu ge resultat. Vi ser ju att andelen som kommer i arbete eller studier efter två år i etableringsuppdraget ökar, trots att volymerna har fördubblats under den här tiden.
Christian Holm Barenfeld tar upp dem som står allra längst från arbetsmarknaden. Där är utmaningarna stora, och det har jag och Christian Holm Barenfeld diskuterat vid andra tillfällen. Snabbspåren vänder sig inte till dem som står allra längst från arbetsmarknaden. Snabbspåren vänder sig till dem som har yrkeserfarenhet eller utbildning inom yrken där det råder brist på svensk arbetsmarknad. Låt oss klargöra det. Det är den gruppen som snabbspåren vänder sig till. Vi tycker att det är ett väldigt slöseri att det inte kan gå fortare än vad det har gjort hittills.
Det handlar dock inte, som Katarina Brännström säger, om personer som kan kliva rakt in på svensk arbetsmarknad. Det visar sig att det finns mindre skillnader. Men ibland är skillnaderna betydande mellan de yrkeskunskaper som var gångbara i hemlandet och de yrkeskunskaper i motsvarande yrke som krävs på den svenska arbetsmarknaden. Det är precis där snabbspåren kommer in. De ger en bedömning av kompetensen och en kompletterande utbildning.
Det är helt klart att Arbetsförmedlingen måste bli bättre på att kartlägga och bedöma kompetens, vilket även visas i Arbetsförmedlingens egen granskning. Att kunna göra detta borde vara Arbetsförmedlingens kärnkompetens. Det är dessutom ett område där de borde vara bättre när det gäller nyanlända.
Det finns personer som har uppgett att de har arbetat inom ett visst yrke, och har säkert också gjort det, men som i förhållande till den svenska arbetsmarknaden står långt ifrån yrket. Det finns andra som står mycket närmare.
Låt mig ta kockar som exempel. I Sverige råder stor brist på kockar i dag. Ett av de första snabbspåren gällde just kockar. Knappt 80 personer har gått igenom detta snabbspår och har kunnat få jobb som kock. Det hade varit önskvärt med ännu fler i systemet. Förmodligen finns det fler personer med denna erfarenhet, men Arbetsförmedlingen måste bli bättre på att finna dem och lokalisera dem direkt till snabbspåren. Det är precis detta arbete som Arbetsförmedlingen nu bedriver och förbättrar.
Anf. 35 Christian Holm Barenfeld (M)
Herr talman! Låt mig vara tydlig: Självklart vet jag att man inte vänder sig till de nyanlända som står längst ifrån arbetsmarknaden. Men väldigt få nyanlända står nära arbetsmarknaden om man inte ger dem det stöd de behöver i form av språk och validerad kompetens. Där finns det fortsatt stora brister. Det handlar inte om att regeringen är för snabbspåren och att vi är emot dem. Jag tror att vi alla är för dem och vill att de ska fungera och att den som har kompetens faktiskt kommer ut på arbetsmarknaden.
Det var dock få konkreta besked från Ylva Johansson. Vi fick det standardsvar som ministern brukar ge: Den tidigare regeringens brister och tillkortakommanden kom upp. Och det är inte den nuvarande regeringen som brister i förmågan att hantera de problem som Sverige står inför, utan det var alliansregeringen. Så låter det oavsett vilken fråga man tar upp.
Jag vet att Ylva Johansson inte gillade alliansregeringen. Med tanke på hennes partitillhörighet är detta faktiskt helt rimligt och absolut inte anmärkningsvärt. Det är inte ens konstigt att Ylva Johansson inte heller nu håller med mig, Moderaterna och Alliansen. Vi är ju trots allt olika partier. Däremot är det anmärkningsvärt att regeringen har en oförmåga att leverera egna konkreta förslag som ger resultat. Att titta bakåt, skylla på andra och backa in i framtiden löser inga problem och skapar heller inget förtroende.
Vi moderater har lagt en lång rad förslag om vad vi vill göra. Vi har även sett självkritiskt tillbaka - det tror jag är viktigt att göra - för att se vad vi gjorde som var bra liksom vad vi gjorde som var mindre bra. Vi gjorde förändringar för etableringslotsarna eftersom vi såg att de inte fungerade på det sätt som vi ville. Vi har arbetat igenom vår politik och har presenterat nya lösningar. Jag rekommenderar nuvarande regering att göra samma sak, för det brukar ge bättre resultat.
Om jag inte minns fel har vi 14 snabbspår i dag. Vi har brist inom ett visst antal yrken. Ylva Johansson nämnde själv kockar. Vi ser även att det finns kockar som har arbetstillstånd och arbete men som nu får veta att de inte får behålla arbetstillstånden och ska utvisas. Detta är visserligen delvis en annan diskussion. Men här har nog vissa fackföreningar en del att göra för att förbättra möjligheten för dessa personer.
Även slaktare, målare och socionomer saknas. I medierna kan man läsa om socionomer som anmält sig till utbildningar och som sedan fått reda på att dessa kommer att ställas in. När frågor ställs till Arbetsförmedlingens olika ansvariga personer vill eller kan de inte kommentera detta eller ge besked.
Man kan skylla på Arbetsförmedlingen, men det vill jag inte göra. Det kan säkert finnas brister där. Det är ändå politiken som ger direktiv och som styr. Vad vill då Ylva Johansson konkret? Jag ställer därför än en gång mina frågor: Vad avser Ylva Johansson att göra för att snabbspåren ska fungera? Vad ska hon göra för att de som befinner sig i det nya utanförskapet, men som har kompetens, ska komma i arbete? Och vad ska hon göra för att antalet som kommer in på arbetsmarknaden ska öka?
Vi kan visst ha en diskussion om enkla jobb, vilket vi har haft vid tidigare tillfällen, för dem som kanske inte har arbetslivserfarenhet eller utbildning och står långt ifrån arbetsmarknaden. Det är dock en annan fråga. Nu handlar det om snabbspåren och dem med god kompetens.
Anf. 36 Katarina Brännström (M)
Herr talman! Det finns solskenshistorier, säger Ylva Johansson. Det tycker jag är jättebra, men de är alldeles för få. Historierna om sorg, bedrövelser och förlorat hopp är många fler.
Drygt 2 000 är i jobb, men 58 000 nyanlända står i kö. Det går inte att skylla på alliansregeringen som ju regerade under förra mandatperioden. Problemen har accelererat nu. Under förra mandatperioden befann sig många i etableringsfasen. Nu står dessa i kön på Arbetsförmedlingen.
Har något av regeringens jobbförslag lyckats? Jag tror inte det. Det är detta vi kritiserar, allrahelst när vi så många gånger har hört ministern säga att alla ska ha jobb eller utbildning inom två år. Detta är självklart, och det ska jag ordna, har Ylva Johansson sagt.
Man verkar inte klara av dessa enkla saker - snabbspåren hör väl till de enklare utmaningarna i den ganska tuffa utmaningen att få utrikesfödda i arbete. Kartläggningen är en kärnuppgift hos Arbetsförmedlingen, men den fungerar inte. Varför gör den inte det? Vad gör de på Arbetsförmedlingen? Bristerna hos Arbetsförmedlingen går direkt tillbaka till brister hos regeringen, som inte har kontroll.
Det går trögt i flera av dessa yrken. Jag hoppas att regeringen får större lycka i det den gör, för annars kommer det att inom några år se mycket sämre ut. Det vore förödande för dessa människor liksom för Sverige som behöver få dem i arbete.
Anf. 37 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)
Herr talman! Katarina Brännström undrar om det är något som fungerar i regeringens jobbpolitik. Ja, arbetslösheten faller, ungdomsarbetslösheten faller kraftigt, sysselsättningsgraden ökar - sysselsättningsgraden ökar mest för utrikes födda - och andelen i etableringsuppdraget som har arbete eller är i studier efter avslutat etableringsuppdrag ökar trots att volymerna har fördubblats. Man kan alltid önska att det kan gå ännu fortare och att det är ännu fler, men det står helt klart att sedan vi bytte regering har vi också fått en annan utveckling på arbetsmarknaden.
Nej, Christian Holm Barenfeld, det är självklart inte den förra regeringens fel att det också finns brister i snabbspåren. Det är helt och hållet mitt ansvar, liksom det är mitt ansvar att åtgärda detta. Det håller vi nu på att göra. Jag känner mig helt trygg med att snabbspåren kommer att leverera allt bättre. De som har varit igång längst har bara varit igång i knappt ett år.
Jag tycker dock att det finns anledning att peka på hur de politiska skillnaderna ser ut. Vi har bytt etableringslotsar och skattesänkningar mot investeringar i utbildning, flexibilitet hos Arbetsförmedlingen och olika insatser för olika individer utifrån deras individuella behov. Vi samarbetar med arbetsmarknadens parter. Detta är en omläggning av politiken.
Det betyder inte att jag är nöjd med allting. Det finns mer att göra. Arbetsförmedlingen måste bli bättre på tidig kartläggning, den måste bli duktigare på enklare kontaktvägar för arbetsgivarna, vilket den jobbar med just nu, och den behöver se över den regionala fördelningen när det gäller var personer med viss kompetens kan få möjlighet att gå in i ett snabbspår. Utvecklingen går dock åt rätt håll.
Anf. 38 Christian Holm Barenfeld (M)
Fru talman! Det är bra att allt inte var alliansregeringens fel. Samtidigt återkommer ministern till att vi sänkte skatter.
Det gjorde vi. Vi sänkte faktiskt skatterna. Folk som arbetade fick behålla mer av det de tjänade ihop med sina egna händer. Det fick de behålla i plånboken. Skattepengarna som kom in till staten ökade. Fler arbetade.
Ska vi vara ärliga - och ärlig tycker jag att man ska vara - är det ju också så att den nuvarande regeringen inser att våra skattesänkningar var effektiva, bra och viktiga för fler jobb. Det är därför Ylva Johansson och hennes regering inte har avskaffat Alliansens första, andra, tredje, fjärde eller femte jobbskatteavdrag, som de varje år var emot och sedan för. Det är bra att man inte försämrar det som var bra, och det är bra om vi försöker se till att den som arbetar får behålla mer av sin lön.
Men vi har en utmaning när det gäller jobben. Man minskar antalet personer i sysselsättningsfasen. Det är bra om de går ut i andra jobb, men samtidigt ser vi att av traineetjänster och annat som skulle ersätta det här har det blivit 254 av 32 000. Det handlar alltså om promille. Av extratjänster har det blivit 1 479 av 20 000 och av utbildningskontrakt färre än 2 000. Det är mycket som inte levereras.
Jag vill vara med och se till att vi kan få snabbspår som fungerar så att man kan få jobb och integreras i stället för att hamna i utanförskap och segregeras. 2 400 av 58 000, alltså 4 procent, av dem som står i etableringskön har kommit in i snabbspåren. Det är ett underbetyg för regeringen att varje åtgärd inte levererar mer än några få procent av vad man lovade från början.
Anf. 39 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)
Fru talman! Tack, Christian Holm Barenfeld, för debatten! Vi får säkert anledning att återkomma till snabbspåren, för jag tror att vi kommer att få se ytterligare förbättrade resultat av dessa inom kort.
Låt mig också kommentera detta med jobbskatteavdragen. Det är helt riktigt: Nu är det slut med skattesänkningar. På er tid vände ni 70 miljarder i överskott i de offentliga finanserna till 60 miljarder i underskott. Nu har vi en ny politik. Nu sjunker underskotten i de offentliga finanserna. Nu är det slut med skattesänkningar. Nu investerar vi. Nu har vi lagt om politiken, och nu sjunker arbetslösheten. Vi kommer att behöva återkomma med fler åtgärder, men vi är på rätt väg.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.