småviltsjakt i fjällvärlden

Interpellation 2004/05:675 av Hammarbergh, Krister (m)

den 24 maj

Interpellation 2004/05:675

av Krister Hammarbergh (m) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om småviltsjakt i fjällvärlden

År 1993 togs beslut om att upplåta statens marker ovan odlingsgränsen i Västerbotten och Norrbotten samt på renbetesfjällen i Jämtlands län för småviltsjakt. Beslutet innebär att småviltsjakt ska upplåtas till svenska medborgare och får upplåtas till utländska medborgare. Länsstyrelserna administrerar jakten på berörda områden och har i stor utsträckning upplåtit jakt till utländska jägare på samma villkor som till svenska jägare. Denna upplåtelse har gjorts även då länsstyrelserna valt att begränsa jaktens omfattning genom olika restriktioner som i hög grad drabbat svenska jägare, även lokalt boende.

Jämtlands läns länsstyrelse har infört en begränsning som innebär att utländska jägare får inleda sin jakt först ett par veckor efter svenska jägare. Systemet innebär att utländska jägares andel av det totala antalet jaktdygn i Jämtland föll från ca 44 % år 1999 till ca 27 % hösten 2000. Samtidigt ledde detta dock till att andelen utländska jägare i grannlänet Västerbotten steg till en högre nivå, 60@65 % av totala antalet jaktdygn. Även i Norrbotten är andelen utländska jägare hög, särskilt längs vägar över till Norge. Norska jägare är den största gruppen utländska jägare.

Jakten är en mycket viktig fritidssysselsättning i norra Sverige. Var tionde norrbottning över 18 år jagar. För många är jakten en viktig faktor i beslutet att bo kvar eller flytta tillbaka. Staten har fattat beslut om att göra småviltsjakten på berörda marker tillgänglig på rimliga villkor, vilket är positivt.

Liknande system finns i de nordiska grannländerna och även på motsvarande breddgrader i nordamerikanska delstater och provinser. Tillämpningen skiljer sig dock på en avgörande punkt @ inget annat land låter utländska medborgare jaga på samma villkor som de egna medborgarna. Detta gäller även när svenska jägare vill jaga på statliga marker i Norge, trots att norska medborgare i dag för det mesta utnyttjar den svenska fjälljakten på småvilt på samma villkor och i ungefär lika hög grad som svenskarna själva.

Svenska jägare upplever att deras tillgång till dessa jaktmöjligheter är hårt begränsade i dag. Stora områden undantas årligen från jakt på grunder som står i dålig överensstämmelse med beslutet om att upplåta småviltsjakt på statens marker. På stora delar av markerna begränsas det totala antalet jaktdygn, samtidigt som en stor andel av dessa jaktdygn säljs till framför allt norska jägare. Sammantaget har länsstyrelsernas agerande lett till att samtidigt som andelen utländska jägare ökat har det totala antalet jaktdygn per år i de berörda områdena fallit till en nivå som ligger under nivån före fjälljaktsreformens genomförande.

I dag står utländska jägare för i storleksordningen hälften av alla jaktdygn på småvilt i berörda marker. När detta leder till att länsstyrelserna inför omfattande begränsningar av jakten och det i sin tur i hög grad drabbar svenska jägare och inte minst de lokalt boende jägarna, är detta en orimlig situation och i strid med syftet med det beslut som riksdagen tidigare fattat.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsrådet:

Vilka konkreta åtgärder avser statsrådet att vidta för att tillse att svenska medborgare ges möjlighet till småviltsjakt i fjällvärlden i enlighet med det tidigare riksdagsbeslutet?