skyddet av Östersjön

Interpellation 2003/04:531 av Thorén, Sverker (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-05-19
Anmäld
2004-05-19
Besvarad
2004-06-15
Sista svarsdatum
2004-06-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 maj

Interpellation 2003/04:531

av Sverker Thorén (fp) till miljöminister Lena Sommestad om skyddet av Östersjön

Östersjön brottas med stora och allvarliga problem. Östersjön är ett innanhav med unikt ekosystem som fortsätter att smutsas ned genom utsläpp och läckage från samtliga kringliggande länder. Rysslands kraftfulla ökning av oljeexport över Östersjöhamnar fortsätter. Östersjön räknas i dag som ett av de mest förorenade havsområdena i världen.

Klassningen av Östersjön som särskilt känsligt område (PSSA) är glädjande, men i själva verket är det ännu bara en etikett som så snart som möjligt måste fyllas med innehåll.

När riksdagen den 29 januari 2003 tillkännagav att regeringen så snart som möjligt hos FN:s sjöfartsorgan, International Maritime Organisation (IMO) skulle ansöka om att svenskt vatten i Östersjön skulle få status som särskilt känsligt område (PSSA) ingick även två andra uppdrag. Det handlade dels om att ytterligare påskynda arbetet inom Helcom för att även övriga länder i Östersjöregionen skulle kunna få sina vatten PSSA-klassade och dels om att prioritera arbetet med att arbeta fram förslag till de skyddsåtgärder som klassningen medger.

Det faktum att regeringen valde att prioritera det bredare, långsammare arbetet att få en gemensam ansökan från Helcomländerna och att hoten mot Östersjön ökar borde innebära att förslagen till skyddsåtgärder nu föreligger klara att förankra hos övriga ansökarländer och snarast möjligt lämnas in till IMO. Inte ska det behöva ta ytterligare två år för de ansökande regeringarna med Sverige i spetsen att få fram ett åtgärdspaket.

I den PSSA-ansökan som lämnats in och godkänts säger regeringen att målet är att få fram åtgärder för att fartyg ska undvika olycksfall, kollisioner och grundstötningar men inga nya skyddsåtgärder föreslås. Riktlinjerna för PSSA-ansökningar utesluter inte några åtgärder, men konstaterar att de ska vara allmänt tillämpbara och inom IMO:s kompetensområde.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga:

Vilka åtgärder avser miljöministern att vidta för att införa nya skyddsåtgärder som kan säkra det känsliga Östersjöns framtid?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:531, skyddet av Östersjön

Interpellationsdebatt 2003/04:531

Webb-tv: skyddet av Östersjön

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 65 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Sverker Thorén har mot bakgrund av IMO:s principbeslut att klassa Östersjön som ett särskilt känsligt havsområde frågat miljöminister Lena Sommestad vilka åtgärder hon avser att vidta för att införa nya skyddsåtgärder som kan säkra Östersjöns framtid. Ansvarsfördelningen inom regeringen är sådan att det är jag som ska svara på interpellationen. De åtta Östersjöländernas ansökan om att klassa Östersjön som ett särskilt känsligt havsområde, ett så kallat PSSA, är som nämndes i princip godkänd. Ett slutligt godkännande kräver dock att de ansökande länderna senast i mars 2006 återkommer till IMO:s havsskyddskommitté med förslag till tilläggsskyddsåtgärder. Arbetet med att ta fram skyddsåtgärder är i första hand en sjöfartsteknisk fråga. I ansökan nämns obligatorisk rapportering, trafikövervakning, trafikseparering, ruttsystem och utmärkning av områden som sjöfarten ska undvika som exempel på möjliga åtgärder. Det ska därför vara upp till Sjöfartsverket och övriga berörda myndigheter att gemensamt med kolleger i grannländerna fastställa vilka åtgärder som bör föreslås i inlagan till IMO. Sjöfartsverket har på ett bra sätt lett Östersjöländernas samordningsarbete inför och under IMO:s behandling av ansökan. Jag har därför ett stort förtroende för verkets fortsatta hantering av frågan. Ett första arbetsmöte planeras äga rum här i Stockholm den 7-8 september i år med representanter från grannländerna. Jag vill särskilt kommentera den dialog som vi har haft med Ryssland därför att den svenska regeringens ambition är att alla Östersjöländer ska kunna sluta upp bakom en klassning av Östersjön som ett särskilt känsligt havsområde. Ryssland har inom ramen för Helcom och IMO på ett tydligt sätt framfört att man inte är intresserad av att klassa Östersjön som ett PSSA-område. Därför ställde de sig inte heller bakom vår ansökan. De växande transporterna av råolja från ryska hamnar ger Ryssland en nyckelroll i det framtida sjösäkerhetsarbetet. Jag vill därför betona vikten av att vi håller dörren öppen för Ryssland även i fortsättningen. Miljöministern och jag har nära kontakter med våra ryska kolleger inom både Helcom och IMO. Det innebär att vi även i andra sammanhang än inom ramen för PSSA-arbetet ges möjligheter att diskutera viktiga miljö- och sjösäkerhetsåtgärder med våra kolleger. Ryssland kommer också att bjudas in till de fortsatta arbetsmötena. Dessutom träffas Helsingforskommissionens delegationsledare nu i dagarna för att diskutera om Helcom bör inrätta en särskild arbetsgrupp med uppgift att ta fram tilläggsåtgärder för PSSA-området Östersjön. En sådan arbetsgrupp skulle på ett naturligt sätt kunna utgå från det arbete med att ta fram skyddsåtgärder som redan har gjorts inom organisationen. Det innebär också en möjlighet för oss att få med Ryssland i de diskussionerna. Mot bakgrund av de svårigheter vi såg förra året när det gäller att uppnå enighet i PSSA-frågan inom Helcom är det min bestämda uppfattning att Helcomalternativet inte under några omständigheter får leda till att det fortsatta arbetet med skyddsåtgärder förhalas. Jag vill slutligen framhålla att ett stort antal sjösäkerhetsåtgärder redan har införts i Östersjön. Goda exempel på det är inte minst trafiksepareringssystem, rapporteringssystem och utsläppsbegränsningar enligt Marpolkonventionens regler för att förhindra förorening genom oljeutsläpp, skadliga flytande ämnen, fast avfall och luftföroreningar.

Anf. 66 Sverker Thorén (Fp)
Fru talman! Jag vill inleda med att tacka infrastrukturminister Ulrica Messing för svaret på min interpellation. Samtidigt vill jag passa på att uttrycka tillfredsställelse kanske inte över svaret men över den överenskommelse som Ulrica Messing tillsammans med EU:s övriga transportministrar den 11 juni träffade om regler för påföljder vid brott som gäller förorening från fartyg, något som verkligen i högsta grad också gäller Östersjön. Östersjön kan inte vänta längre. Den slutsatsen har Folkpartiet liberalerna, forskare, fiskare, Havsmiljökommissionen och inte minst en lång rad intresse- och näringsorganisationer för länge sedan dragit. Som exempel kan nämnas Ölands Turistförening, 200 företag i samverkan, som de första dagarna i mars 2003 i ett brev till Miljödepartementet krävde ett snabbt svar om vad som gjordes för att förhindra att en oljekatastrof skulle slå ut stora delar av Ölands största näring. Det svar som de efter påstötningar från bland annat Folkpartiet fick från Näringsdepartementet först i mitten av oktober samma år har, såvitt jag förstår, inte lugnat dem nämnvärt. De avser att mycket snart återkomma. Klassningen av Östersjön som ett särskilt känsligt havsområde är glädjande, men i själva verket är det bara en etikett. Det hela måste också fyllas med ett innehåll. När Folkpartiet tillsammans med riksdagens övriga partier i januari 2003 krävde att regeringen skulle öka tempot i ansträngningarna för att rädda Östersjön från oljehotet, bland annat med en sådan klassning, ingick uppmaningen att snabbt ta fram särskilda skyddsåtgärder. Av detta har vi ännu inte sett några resultat. Min interpellation består av två delar: dels frågan om hur lång tid ytterligare som ska behöva gå innan förslaget till skyddsåtgärder lämnas in, dels frågan om vilka ytterligare skyddsåtgärder regeringen anser skulle behövas förutom de som anges i ansökan och i interpellationssvaret. Fru talman! Regeringen anser tydligen att Östersjön kan vänta, utifrån vad man kan utläsa av tidigare kommentarer och av interpellationssvaret. Vi har två år på oss, har man hittills sagt, trots att det på grund av ett ökat hot på Östersjön bland annat från oljetransporterna inte finns en minut att förlora. I riksdagens tillkännagivande ingick alltså uppmaningen att prioritera arbetet med att ta fram förslag till de skyddsåtgärder som klassningen medger. Det borde kunna innebära att förslag till ytterligare skyddsåtgärder nu fanns framtagna, klara att förankra hos övriga ansökarländer för att sedan snarast möjligt lämnas in till IMO. Eftersom jag fått ett delvis motsägelsefullt svar vill jag upprepa min fråga i inledningen till statsrådet: Inte ska det väl behövas ytterligare två år för de ansökande regeringarna att med Sverige i spetsen få fram förslag om ytterligare skyddsåtgärder?

Anf. 67 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Vi har redan vidtagit en del skyddsåtgärder, som jag beskrev i slutet av mitt interpellationssvar. Sjöfartsverket har vidtagit tre viktiga åtgärder som redan gäller i Östersjöns vatten. För det första gäller det då trafiksepareringssystemet där vi kan styra hur fartygen får färdas på våra gemensamma hav och varför de får färdas på ett visst sätt. För det andra gäller det rapporteringssystemet. För det tredje gäller det de utsläppsbegränsningar där vi lutar oss mot den konvention som finns och som ger oss kraftigare instrument för att förhindra olika former av utsläpp. Dessa tre åtgärder har alltså redan vidtagits av de svenska myndigheterna. Men sedan räcker ju inte heller det, utan vi gör också väldigt mycket i samarbetet med EU. Jag vill nämna några av de frågor som vi lyckats med under de senaste åren. Den första frågan gäller den kraftiga debatt som vi har haft och som nu har lett till att vi påskyndar utfasningen av enkelskrov - en oerhört viktig fråga, inte bara för Östersjön utan för alla våra gemensamma hav. I det arbetet har vi naturligtvis blivit stärkta från Sveriges sida utifrån de händelser som varit under det senaste året, inte minst förra sommaren då ett fartyg gick på grund vid Danmark och då vi själva plockade upp oljan i Skåne. Den andra frågan gäller nya krav på isklassning och de rekommendationer som där ska gälla. Det är en svår fråga att driva gentemot Medelhavsländer som inte förstår problemet med is, men en oerhört viktig fråga för oss runt Östersjön där vi till exempel förra vintern hade problem med att över 30 fartyg vid ett och samma tillfälle hade frusit fast utanför Estlands kust. Det är klart att det också handlar om en miljöfråga och en sjösäkerhetsfråga. Nu har vi kommissionen med oss i det arbetet. Där har också Ryssland bidragit väldigt konstruktivt. Den tredje frågan som jag vill ta upp och som man aldrig kan bortse från är att det inte räcker med skärpt lagstiftning, med sjömotorvägar, med dubbelskrov eller med isklassningskrav om vi inte också tar ett större ansvar för den besättning som finns ombord på våra fartyg. Det gäller att man har rätt utbildning, att man kan kommunicera på ett internationellt språk så att vi kan ha kontakt med varandra och, som en tredje och självklar sak, att man har en arbetsmiljö ombord på fartygen som gör att man är säker på sina arbetsskift. Den frågan drev vi väldigt hårt från Sveriges sida på transportministermötet, där vi fick igenom bland annat isklassningsrekommendationerna och där vi också fick ett väldigt stort stöd från de andra länderna. Vi kan inte bortse från den mänskliga faktorn. Nu ingår också det i det arbete som väntar. En fråga som också måste komma högre upp på dagordningen är den om vilket ansvar alla flaggstater ska ta för de fartyg som går under nationell flagg. I dag finns det flaggstater som inte tar ansvar för de fartyg som går under deras flagg. Det är oacceptabelt. Man kan inte bara låta fartygen gå ut från sina nationella hamnar och sedan färdas på våra gemensamma hav för att gå i land i någon annans hamn med risk inte bara för miljön utan också för sjösäkerheten, så den debatt som intensivt måste fortsätta inom EU är också den om vilket ansvar flaggstaterna tar och hur vi ännu offensivare kan arbeta med hamnstadskontroller. Jag är glad över att Sverker Thorén observerade det som vi kom överens om förra veckan och som är ytterligare ett viktigt steg på vägen. Jag vill inte säga att vi är klara, för det är vi inte. Detta är ett ständigt pågående arbete. Vi måste vara envisa för att komma framåt och för att behålla dialogen med de andra länderna. Vi ska dessutom anstränga oss ännu mer för att få med oss Ryssland i det fortsatta arbetet. Men vi har gjort en hel del så här långt, och det ska vi vara glada över. Nu gäller det att hålla i det och se till att det fortsatta arbetet mot IMO också går i ett raskt tempo.

Anf. 68 Sverker Thorén (Fp)
Fru talman! Jag konstaterar i statsrådets svar att Östersjön kommer att få vänta åtminstone två år på att förslagen till skyddsåtgärder kommer att lämnas in. Det är allvarligt. Jag hoppas att statsrådet kan dementera det i nästa inlägg. För övrigt är det en hel del positivt som vi får höra. I sitt interpellationssvar skriver infrastrukturministern: "Arbetet med att ta fram skyddsåtgärder är i första hand en sjöfartsteknisk fråga. - - - Det ska därför vara upp till Sjöfartsverket och övriga berörda myndigheter att . fastställa vilka åtgärder som bör föreslås." Visst är det så. Men frågan om Östersjön och hur vi ska avvärja hoten mot den är av sådan vikt att ett tydligt politiskt ledarskap är avgörande. Inte undviker regeringen att i andra viktiga frågor markera både ambitioner och tidsplaner. Nu behövs en markering av att regeringens ambition inte är att lägga sig på den basnivå som enbart innebär trafikövervakning, trafikseparering och ruttsystem. Jag tycker att vi här har fått fina signaler om det. På min fråga i interpellationen om regeringen inte ser några behov av ytterligare skyddsåtgärder värda att pröva ser jag i statsrådets svar en öppning, som jag hoppas att hon vill utveckla. Det har hon gjort här, men hon kanske kan utveckla det ännu mer. Hon var inne på några av de kategorier som vi från Folkpartiet ser som helt nödvändiga och värda att pröva. Det måste ställas krav på fartygens konstruktion. Det var vi inne på. Skräpsjöfart måste utestängas från Östersjön. Starkare regler om dubbelskrov i oljefartyg är ett framsteg. Men fortfarande är det en betydande del av transporterna av olja genom Östersjön som går till och från ryska hamnar. Det måste ställas krav på besättningens utbildning, som ministern var inne på. Besättningen måste vara välutbildad och ha rätt träning. Många av de olyckor som sker på Östersjön beror på den mänskliga faktorn, till exempel olyckan utanför Österlens kust. Det måste också ställas krav på ekonomiskt ansvar. Jag vet inte om ministern var inne på det. I dag är det naturen och skattebetalarna som får notan för miljöförstöringen. Regelverket måste skärpas, anser vi, så att befälhavare, fartygsägare, mäklare, lastägare och klassningssällskap får större ekonomiskt ansvar för miljöskador som orsakas av fartygen.

Anf. 69 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Sverker Thorén tycker att regeringen är passiv. Jag tror att Sverker Thorén är den ende som tycker det i den här frågan. Vi driver den väldigt hårt och offensivt. Vi har ett konstruktivt samarbete mellan Näringsdepartementet och Miljödepartementet. Jag har nu haft ansvar för de här frågorna inte bara i Sverige utan också i EU som företrädare för Sverige i ett och ett halvt år. Jag har inte medverkat på ett enda ministermöte där inte just den här frågan har varit en viktig fråga, när de ministrar som är ansvariga för sjöfarten träffas. Vi har hemma gjort väldigt mycket under kort tid för att öka säkerheten på våra gemensamma hav. Det har vi gjort tack vare politiska ambitioner och politiskt samarbete. Det måste vi fortsätta att göra, därför att överenskommelserna bygger på en samverkan mellan nationella länder. Då behövs det en politisk uppslutning omkring det. Här ska regeringen fortsätta att hålla initiativet och ligga på våra kolleger runtomkring Östersjön för att hela tiden komma framåt. Det är våra myndigheter och verk som sedan ska verkställa det vi har kommit överens om politiskt. Nu har Sjöfartsverket ett uppdrag av regeringen att verkställa vad det innebär att klassa Östersjön som särskilt känsligt havsområde. Vi vill att de arbetar aktivt med det. Vi är måna om att de arbetar tillsammans med de andra länderna. Som jag nämnde är det ett möte redan i september. Vi kommer dessutom att fortsätta dialogen med Ryssland, eftersom det är en viktig nation att ha med sig i sjösäkerhetsarbetet. Vi kommer inte att avvakta de två år som vi har på oss för att föreslå ytterligare åtgärder, utan vi kommer hela tiden att arbeta medvetet med de andra länderna för att steg för steg göra Östersjön till det viktiga område som vi vill se det också i framtiden när det gäller sjöfarten. Sedan kommer vi också att vara aktiva i det arbete som EU nu drar i gång med ett tredje sjösäkerhetspaket. Där är frågorna om hamnstadskontroller, utsläpp och flaggstaternas eget ansvar viktiga frågor. Där kommer också den fråga som Sverker Thorén tar upp sist, vem som ska bära ansvaret i slutändan om det sker en olycka, att vara en viktig del. Där kommer vi att driva linjen att ansvariga flaggstater och ansvariga ägare till fartyg inte kan komma undan så lätt som de gör i dag.

Anf. 70 Sverker Thorén (Fp)
Fru talman! Det är flera positiva signaler, som jag verkligen tar med mig från den här debatten. Jag tackar för de svaren. EU-spåret är oerhört viktigt. Jag är oerhört glad. Folkpartiet ser med stor tillfredsställelse att regeringen nu växlar in med full kraft på det spåret. Infrastrukturministerns oro över Rysslands motstånd är förståelig och förklaras av att man tidigare har låst sig vid Helsingforskommissionens arbete, där Ryssland lekt katt och råtta med övriga stater i kraft av sin storlek. Att samtliga stater runt Östersjön förutom Ryssland nu är EU-medlemmar innebär en avgörande förändring och förbättring för förvaltningen av Östersjön och skyddet. Länderna kommer att omfattas av samma regelverk, och det banar vägen för ett intensifierat östersjöarbete, som ministern har signalerat. I kraft av sin politiska vikt och ekonomiska storlek kan även EU då tala med Ryssland på lika villkor. Det är oerhört viktigt. Samtidigt måste den öppna dörren finnas med, bara man inte låser sig och väntar för länge. Det är bland annat det som vi från Folkpartiet har kritiserat förut. Använd EU-spåret! Växla in på det med full kraft nu! Klassning som särskilt känsligt havsområde, förstärkt med ytterligare skyddsåtgärder, en ny förvaltningsstrategi för Östersjön och med EU-uppbackning i diskussionerna med Ryssland kan östersjöregionen bli internationellt ledande i tillämpningen av globala marina överenskommelser. Det behöver Östersjön och inte minst det internationella marina miljöarbetet.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.