Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

skydd av norra Irak/irakiska Kurdistan

Interpellation 2002/03:205 av Hoffmann, Ulla (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-02-25
Anmäld
2003-03-03
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2003-03-11
Sista svarsdatum
2003-03-17
Besvarad
2003-04-04

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 25 februari

Interpellation 2002/03:205

 av Ulla Hoffmann (v) till utrikesminister Anna Lindh om skydd av norra Irak/irakiska Kurdistan

I över tio år har kurderna i norra Irak/irakiska Kurdistan till följd av de flygförbudszoner som USA införde, över irakiskt territorium efter Gulfkriget, kunnat etablera ett lokalt självstyre utan inblandning från Saddam Husseins regim. I området har, trots en stark traditionalism, moderna och demokratiska strömningar börjat göra sig gällande. Gamla motsättningar mellan de två stora politiska organisationerna KDP och PUK är på väg att övervinnas. Man har börjat samarbeta i parlamentet och på andra nivåer i samhället. En ny enighet har vunnits. Grannländerna har genom hela den kurdiska historien försökt att spekulera i kurdernas oenighet. I dag har en ny enighet bland kurderna i norra Irak/irakiska Kurdistan uppnåtts. Man planerar att hålla nya val.

Saddam Husseins regim har dock hela tiden utgjort ett hot. Kurderna har erfarenhet av vad Saddams regim kan göra gentemot kurderna. Man har fortfarande Halabja, där 5 000 kurder gasades ihjäl, i färskt minne.

En stor del av de kurdiska områdena i norra Irak ligger utanför flygförbudszonen. Där bedriver Saddam Husseins regim en hänsynslös arabiseringspolitik. De som flyttar från övriga Irak till denna del av irakiska Kurdistan får generösa bidrag från regimen, medan kurderna i området diskrimineras och förföljs. Resultatet har blivit en flyktingström från de kurdiska områdena som ligger utanför flygförbudszonen till den flygskyddade kurdiska regionalregeringens område.

Nära gränsen på det område som styrs av den kurdiska regionalregeringen finns i dag stora och tätbefolkade flyktingläger. Dessa flyktingläger torde bli de första som angrips i den händelse irakiska trupper skulle gå till angrepp mot norra Irak/irakiska Kurdistan. De skulle utgöra, som någon uttryckt det, ett "idealiskt militärt mål" @ inte minst för gasangrepp. Det handlar om "rena" kurdiska områden, det vill säga områden där endast kurder lever.

Det är högst troligt att den kurdiska befolkningen i norra Irak/irakiska Kurdistan kommer att bli ett av de områden Saddam Hussein angriper i den händelse USA @ med eller utan säkerhetsrådets sanktion @ angriper Bagdad eller någon annan del av Irak. Kurderna i norra Irak/irakiska Kurdistan blir därmed Saddams gisslan i händelse av ett sådant angrepp. Det finns alltså stor risk för att Kurdistan blir den blodigaste krigsskådeplatsen i ett angrepp på Irak. Att detta scenario är giltigt och fullt tänkbart är att de irakiska trupper som hela tiden finns vid den gräns som flygförbudszonen utgör har försetts med gasmasker och annan skyddsutrustning. Befolkningen i norra Irak/irakiska Kurdistan har inte försetts med sådan utrustning. Två ledamöter av brittiska parlamentet Michael Conaughty och Bob Spink, som nyligen besökt norra Irak/irakiska Kurdistan, förklarar att "de allierade säger att (den irakiska) regimen har kemiska vapen, men ingenting har gjorts för att förse folket i Kurdistan med något försvar".

FN, dess medlemsländer och säkerhetsråd har länge känt till vad Saddam Husseins regim är i stånd till. Kurderna vet även vad USA kan vara i stånd till. USA förhindrade i sin egenskap av medlem av säkerhetsrådet en FN-resolution som fördömde Irak för massakrerna i Halabja. Orsaken till det amerikanska agerandet var att USA då var Iraks bundsförvant i kriget mot Iran. Det som styrt USA:s politik har knappast varit humanitet och försvar av mänskliga rättigheter utan egenintresset. Denna hållning torde även i dag styra USA:s politik när det gäller Irak.

I denna situation borde det vara Sveriges uppgift att kräva att säkerhetsrådet när det gäller norra Irak/irakiska Kurdistan etablerar ett skyddssystem, eller åtminstone ser till att gasmasker och annan skyddsutrustning delas ut i kurdiska områden.

USA hotar i dag med krig mot Irak. USA vill öppna en front i norra Irak. Man har under de senaste dagarna diskuterat och kommit överens om Turkiets pris för att USA ska få använda turkiskt område för ett angrepp på Irak genom landets kurdiska områden. Turkiet ska erhålla 35 miljarder dollar i bistånd och 90 miljarder dollar i så kallade mjuka lån. Det har länge funnits uppgifter om att USA kommer att godta en turkisk ockupation av de kurdiska delarna av Irak. Särskilt intressant för Turkiet skulle i så fall vara den del av norra Irak/irakiska Kurdistan som ligger utanför flygförbudszonen och närmast den turkiska gränsen, det oljerika Kirkukområdet.

Den 25 februari tillkännagav Turkiets utrikesminister Yasar Yakis att Turkiet avser att ockupera norra Irak/irakiska Kurdistan för att hejda de irakiska kurderna att etablera en oberoende stat som kan inspirera turkiska kurder att återuppta en revolt mot Ankara och för att förhindra irakkurdiska styrkor att ta kontrollen över det oljerika Kirkuk och Mosul. Turkiet kräver dessutom att man ska få ha dubbelt så många soldater i området som USA. Man kräver också att de turkiska soldaterna inte ska stå under amerikanskt befäl. Det är inte alls svårt att utifrån dessa överenskommelser och de krav Turkiet ställt föreställa sig vad som kan komma utspela sig i form av folkrättsstridiga annekteringar och brott mot mänskliga rättigheter i den händelse ett krig utbryter i norra Irak/irakiska Kurdistan.

Om krigshotet övergår i öppet krig kommer detta att innebära en humanitär katastrof av enorma mått i Mellanöstern. Inte bara Iraks folk kommer att drabbas. Alla Iraks grannländer kommer att påverkas av de stora flyktingströmmar som följer i spåren av kriget. Den kurdiska befolkningen i norra Irak, som varit utsatt för kriget och dess följder, vill gärna bli av med Saddam Hussein. Dock inte till priset av ett nytt krig. I dag är världssamfundet inte berett på ett krigs humanitära följder i Mellanöstern. Detta har allvarligt försummats.

Insatser måste göras för den händelse USA och Storbritannien går till angrepp mot Irak.

Jag vill fråga utrikesminister Anna Lindh:

Vad avser ministern att göra för att förhindra en humanitär katastrof i Mellanöstern?

Vilka initiativ avser ministern att ta för att EU, FN och andra internationella hjälporganisationer snabbt förser befolkningen i norra Irak/irakiska Kurdistan med gasmasker eller annan nödvändig skyddsutrustning?

Vilka initiativ avser ministern att ta i EU, FN och andra internationella sammanhang för att hantera de flyktingströmmar som kommer att följa i spåren av ett krig i Mellanöstern?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:205, skydd av norra Irak/irakiska Kurdistan

Interpellationsdebatt 2002/03:205

Webb-tv: skydd av norra Irak/irakiska Kurdistan

Protokoll från debatten

Jan O Karlsson (S)
Anf. 37 Jan O Karlsson (S)
Fru talman! Låt mig innan jag avger svaret på Ulla Hoffmanns interpellation framföra en lycköns- kan till henne. Hon har sedan vi förra gången möttes i denna kammare blivit i hög grad upphöjd. Jag önskar henne all framgång i detta intressanta värv som förste vice ordförande i Vänsterpartiet. Ulla Hoffmann har frågat utrikesministern dels vad hon avser göra för att förhindra en humanitär katastrof i Mellanöstern, dels vilka initiativ utrikes- ministern avser att ta för att EU, FN och andra inter- nationella hjälporganisationer snabbt ska förse be- folkningen i norra Irak med gasmasker eller annan nödvändig utrustning, samt vilka initiativ utrikesmi- nistern avser att ta i EU, FN och andra internationella sammanhang för att hantera de flyktingströmmar som kan komma att följa i spåren av ett krig i Mellanös- tern. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Låt mig inleda med att säga att jag delar Ulla Hoffmanns oro för civilbefolkningen i Irak. Självfal- let måste vi göra vårt yttersta för att lindra deras li- dande. Den humanitära rätten måste respekteras. Detta ansvar har båda parterna i kriget. De humanitära behoven är sedan länge stora och kommer att kräva ett omfattande internationellt enga- gemang lång tid framöver. I det arbetet kommer Sve- rige att vara fortsatt aktivt. I dagsläget har vi lyckligtvis inte fått några rapp- orter om större flyktingströmmar eller katastrofala humanitära förhållanden. Det är samtidigt mycket svårt att göra tillförlitliga bedömningar. De humanitä- ra konsekvenserna av kriget beror på många faktorer - den viktigaste är naturligtvis hur långvariga och omfattande stridigheterna blir. Hittills har dock en- dast relativt små flyktingrörelser rapporterats. Sverige har, genom UD och Sida, ett gott samarbete med FN, Internationella Rödakorsrörelsen och andra humanitä- ra organisationer. Vi följer nära utvecklingen av flyk- tingströmmar och den humanitära situationen i och kring Irak. Jag har nyligen mött de svenska enskilda organisationer som är aktiva med humanitärt arbete i Irak. Våra överläggningar fortsätter. De humanitära FN-organen, Internationella Röda- korsrörelsen och andra humanitära organisationer är väl förberedda då de redan flera månader före krigets utbrott aktivt arbetat med förberedelser för att kunna bistå den irakiska civilbefolkningen i händelse av krig. Förberedelsearbetet har varit mycket omfattande och seriöst. Sverige har genom Sida nyligen bidragit med över 50 miljoner kronor till humanitära insatser i Irak, varav över 25 miljoner kronor till stöd för FN- systemets beredskapsarbete, dels till Unicef men även till FN:s samordningskontor för humanitära insatser, OCHA, samt till Internationella Rödakorsrörelsen och Diakonia. Vi har beredskap att med kort varsel bidra med ytterligare närmare 85 miljoner kronor till hu- manitära insatser i och kring Irak, bland annat till den appell som FN för en vecka sedan, den 28 mars, pre- senterade. Under de närmaste två åren finns en bered- skap att bidra med upp till 300 miljoner kronor. Även EU tar ett omfattande ansvar för att lindra de humanitära konsekvenserna av kriget. Kommis- sionen avser att inom kort bidra med närmare 1 miljard kronor till humanitära behov i och kring Irak. Sverige är sedan flera år en av de större bilaterala bidragsgivarna till stöd för humanitära insatser i Irak - inklusive norra Irak. Svenska insatser kanaliseras såväl genom FN-systemet som genom enskilda orga- nisationer och omfattar insatser inom vatten och sa- nitet, minröjning, återuppbyggnad av bostäder, skolor och kliniker. Regeringen har varit tydlig i Irakfrågan. Vi står till fullo bakom FN. Vårt engagemang för Iraks folk består. Koalitionen bär ett särskilt ansvar för att möta de behov som uppstår i krigets spår. Samtidigt är det viktigt att det internationella samfundet kan samlas kring en gemensam strategi för att återuppbygga Irak. FN måste i detta sammanhang inta en ledande roll. Det är viktigt att EU gemensamt kan sluta upp bakom dessa mål.
Ulla Hoffmann (V)
Anf. 38 Ulla Hoffmann (V)
Fru talman! Först vill jag naturligtvis tacka Jan O Karlsson för lyckönskningarna inför mitt partiledar- skap för Vänsterpartiet. Jag har för avsikt att vara partiledare under det här året och axla det ansvar som det innebär, och det gör att vi säkert kommer att ha fortsatt kontakt i de frågor där vi har gemensamma beröringspunkter. Jag vill också tacka statsrådet Karlsson för svaret. Min interpellation lades ju i skuggan av ett hotande amerikanskt anfallskrig mot Irak. Sedan dess har USA och Storbritannien startat ett folkrättsvidrigt anfallskrig mot Irak, ett krig som inte heller har stöd i FN. Låt mig också säga att jag är medveten om att regeringen står bakom FN i frågan om kriget. Jag och många med mig delar dock inte helt statsrådets upp- fattning att regeringen har varit tydlig i frågan. Jag är också besviken över att regeringen inte har för avsikt att protestera mot detta brott mot folkrätten i FN utan överlåter åt andra att lyfta en sådan protest. Jag förut- sätter förstås att regeringen kommer att stödja den protesten. Jag vill ha svar på tre frågor, nämligen vad reger- ingen tänker göra för att förhindra en humanitär kata- strof i Mellanöstern, vad regeringen tänker göra för att förse befolkningen i norra Irak/irakiska Kurdistan med gasmasker eller annan nödvändig skyddsutrust- ning och vad regeringen tänker göra för att hantera de flyktingströmmar som kan komma. Låt mig först säga att jag tycker att det är bra att regeringen har tagit upp frågan om befolkningen i irakiska Kurdistan i EU för att EU ska påminna Tur- kiet om vad som ankommer ett ansökarland i fråga om att följa internationella konventioner. Så till statsrådets interpellationssvar. Det säger egentligen inte så mycket mer än att det är en uppräk- ning av hur mycket pengar som regeringen har för avsikt att bidra med under de närmaste två åren. Jag fick ett brev häromdagen. Det var daterat den 21 mars. Det är en rapport från Human Rights Watch från Erbil i irakiska Kurdistan. Den berättar att män- niskor i norra Irak flyr upp i bergen för att de är rädda för gasattacker från Saddam Husseins regim. Åter- igen andra flyr från Kirkuk och Mosul därför att de är rädda för att den irakiska regimen återigen ska gå från hus till hus och arrestera män i åldern 15-44 år och skicka dem som kanonmat till frontlinjen framför de irakiska trupperna. Till dessa ska läggas de ca 800 000 internflyk- tingar som redan befinner sig i irakiska Kurdistan till följd av den etniska rensning som Saddam ägnat sig åt de senaste åren. Jag besökte för snart ett år sedan, som ministern vet, flyktinglägren i Bardakaraman utanför Suleimaniya och Benislawa utanför Erbil, där det bor tusentals vuxna och barn i lerhus. Barnen är sjuka av undernäring och tbc, och de mår mycket dåligt psykiskt. Människorna i lägren lever under katastrofala humanitära förhållanden. I åratal har det pågått en etnisk rensning i norra Irak, och världssam- fundet har hittills tigit still. När den regionala regeringen under krigshotets tid begärde hjälp för att man visste att man skulle behöva tält, filtar, medicin, mat och andra förnödenheter reagerade inte någon. Man vädjade till världen för att kunna möta de flyktingar man befarade skulle komma men också för att man förstod att människor i norra Irak skulle lämna städerna och byarna och fly till bergen. Statsrådet säger att de humanitära FN- organen arbetat i flera månader innan anfallskrigets början och att förberedelserna har varit mycket om- fattande och seriösa. Det är bara det att förberedelser- na har skett utanför norra Iraks gränser, inte inne i irakiska Kurdistan, och det är ju där man behöver hjälp. De åtgärder som har vidtagits syftar till hjälp efter kriget. Nu är läget enligt Human Rights Watch akut i denna del av Irak. Man behöver tält, filtar, mat och medicin. Man behöver det nu, och hjälpen kan inte vänta till efter krigets slut. I dag framförs kritik mot Sida och regeringen för att ha agerat för långsamt i förberedelserna inför en hjälpinsats, och jag upprepar därför min fråga: Vad tänker statsrådet göra för att hjälpa internflyktingarna inne i norra Irak/irakiska Kurdistan?
Göran Lindblad (M)
Anf. 39 Göran Lindblad (M)
Fru talman! Jag tänkte fråga statsrådet Jan O Karlsson om han och regeringen är beredd att med- verka till att man moderniserar synen på folkrätten. Ulla Hoffmann sade i sitt anförande att folkrätten har varit föremål för diskussion. Jag intar ju en lite annan hållning än regeringen och anser inte att det som pågår i Irak nu entydigt är ett folkrättsbrott. Man kan nog snarare säga att det är förenligt med såväl den gamla som den nya folkrät- ten. Jag skulle vilja fråga Jan O Karlsson om han skulle kunna medverka till att man ser till att världens hållning gentemot diktaturer - otäcka diktaturer som i lugn och ro i skydd av folkrätten tar livet av sina medborgare - får det svårare i framtiden. Jag skulle också vilja fråga Jan O Karlsson vilken beredskap Sverige har när det gäller de humanitära insatserna i just Irak - kanske då inte bara i norra Irak utan i hela det krigsdrabbade landet - och vad man är beredd att göra. Jag har tagit del av svaret till Ulla Hoffmann här, och tycker inte att det egentligen ger några besked om vad vi kan göra. Vilka specialiteter och vilken kun- skap har vi, och vilka insatser kan vi göra? Är det fältsjukhus vi ska satsa på? Vad kommer man att begära av Sverige, och vad skulle vi kunna vara bäst på? Jag tycker, statsrådet, att vi tillsammans ska se till att vi gör de insatser som är av störst betydelse, har störst effekt och efterfrågas mest. Det kanske är så att Sverige ska satsa på minröjning. Det ligger ju lite utanför statsrådets område, men ändå: Det kanske är så att minröjning är något vi ska satsa på, för det har vi hög kompetens för här i Sverige. Jag skulle också vilja ställa en annan fråga. Det pågår ett möte i Bryssel. Man hade ett sammanträde i går där utrikesministrarna träffade Colin Powell från USA. Hur är nu EU:s ambitioner när det gäller åter- uppbyggnaden av Irak, och hur långt har man kom- mit? Hur pass överens blir man? Vilken roll ska EU och Europa spela i det här? Vilken roll kommer koa- litionen att spela vid återuppbyggnaden av Irak? Har man nu, när till och med Frankrike och Ryssland hoppas på en snabb seger för koalitionen, en bättre gemensam hållning i den här frågan? Fransmännen har väl dessvärre en otrevlig tendens att utropa sig till segrare oavsett hur de har deltagit, men det är ändå glädjande att det förefaller finnas tendenser till en större enighet. Då skulle jag vilja fråga statsrådet: Hur ser man från Sveriges regerings sida på möjlig- heten att EU och kanske FN kan spela en roll vid återuppbyggnaden?
Jan O Karlsson (S)
Anf. 40 Jan O Karlsson (S)
Fru talman! När det gäller norra Irak och kurderna i norra Irak vill jag bara understryka det som Ulla Hoffmann själv pekade på: Vi har varit mycket tydli- ga, både i EU och i den allmänna diskussionen och också i de demonstrationer som vi har haft mot kriget, i att tydliggöra och klargöra Turkiets ansvar för att inte någonting äger rum i skydd av det stora kriget i norra Irak. Jag tror att det inte har saknat betydelse. Vi har också, genom att snabbt ta kontakt med de organisationer som är verksamma i norra Irak, ögon och öron i området på ett sätt som vi är mycket tack- samma för och som vi aldrig skulle ha kunnat ha om vi inte hade haft dessa nära kontakter. Jag tänker framför allt på Diakonia och Qandil, men det finns många organisationer. Vi har också ett nära samar- bete med både Röda Kors-federationen, Internatio- nella Röda korset och överkommissarien för flykting- frågor när det gäller att vara närvarande och blott genom våra kunskaper förhindra att den kurdiska befolkningen i norra Irak skulle drabbas av någon form av övergrepp utöver de svårigheter som Ulla Hoffmann vältaligt vittnat om, vilket vi har fruktat. Jag tror att den svenska hållningen här i hög grad har bidragit. Delvis kan jag nog svara gemensamt på Ulla Hoffmanns och Göran Lindblads frågor. Det är också den stående svårigheten i interpellationsdebatter: När man får två meddebattörer på det här sättet får man svårt att hinna med. Vi har tagit ett samlat grepp på detta tillsammans med de organisationer som finns närvarande och som representerar en utomordentligt stor kunskap. Jag tror att både när det gäller Kurdistan och det som tidigare kallades regimkontrollerat område är den långvariga svenska närvaron i området av synnerligen stor bety- delse för alla de multilaterala biståndsgivarna. En av våra komparativa fördelar är helt enkelt att framför allt våra frivilligorganisationer, men även Sida, repre- senterar en hög kunskap om detta. Det är en kunskap som också finns väl representerad här i riksdagen. Ulla Hoffmann är en av dem - det finns också andra och tidigare riksdagsledamöter - som varit där myck- et och har många och nära kontakter. Detta är kanske den viktigaste av alla komparativa fördelar. När det gäller vårt svar på appellen fullföljer vi naturligtvis det vi redan tidigare har gjort i fråga om logistik, hygien och hälsobistånd över huvud taget. Man ska dock inte bortse från att våra insatser för att stödja Internationella Röda korset och flyktingkom- missarien både med personal och med kunskap också är av mycket stor betydelse. När det gäller folkrätten vill jag återkomma, för att nu koncentrera mig på biståndet. Vi driver tillsammans med våra likasinnade i Ut- steingruppen, alltså Tyskland, England och Norge, och också i kontakt med Holland och Kanada - jag hade i går ett långt samtal med mina kolleger i just de länderna - en strategi för hur FN ska ta ledningen för återuppbyggnaden. Det är i en FN-ledd återuppbygg- nad som vi får svar på många av de frågor som här har ställts. Jag tror också att det är oerhört viktigt att vi tillsammans med England och Tyskland, vilket vi redan har inlett, ska skapa en gemensam ståndpunkt i EU som vi kan driva i de multilaterala organen och i FN. Jag vill återkomma om detta.
Ulla Hoffmann (V)
Anf. 41 Ulla Hoffmann (V)
Fru talman! Jag kommer strax till mina andra frå- gor. Först vill jag bara poängtera att vad jag nu pratar om är befolkningen i norra Irak, och den omfattar assyrier, turkmener och andra etniska minoriteter. När det gäller återuppbyggnaden tror jag att det är viktigt att vi alltid ser till att prata om befolkningen i norra Irak och inte enbart om kurderna. Statsrådet säger som svar på min tredje fråga, hur de flyktingströmmar som kommer att följa i spåren av krigen ska hanteras, att han lyckligtvis inte har fått några rapporter om större flyktingströmmar eller katastrofala humanitära förhållanden och att hittills endast små flyktingrörelser har noterats. Om jag får tid kan jag gå in på en förklaring till varför. Jag har just berättat om en flyktingström, nämligen den av internflyktingar i norra Irak/irakiska Kurdistan. Jag har berättat om de katastrofala humanitära förhållan- dena i norra Irak. Jag har också berättat att den regio- nala regeringen i den autonoma zonen har vädjat om hjälp men inte fått någon. Kriget påverkar förstås inte bara irakierna i Irak utan även alla de irakiska flyktingar som finns utanför Irak. Oron är stor och många lever nu under stor press eftersom mer eller mindre alla har anhöriga eller vänner där kriget pågår. Vi hade en så kallad flyktingström till Sverige från Irak, bland annat från norra Irak, strax före krigsutbrottet. I dag finns drygt 6 400 asylsökande från Irak som väntar på att få uppehållstillstånd. Många av dem är barnfamiljer och har väntat i mer än ett år. Somliga har väntat i två år. För någon tid sedan beslutade regeringen att flyk- tingar från norra Irak skulle skickas tillbaka. En möj- lighet för regeringen hade öppnats genom ett samar- bete med IOM, International Organization for Migra- tion, och Turkiet hade lovat att flyktingarna skulle kunna skickas tillbaka genom Turkiet - men bara om det handlade om frivilligt återvändande. De som inte återvände frivilligt skulle inte tvingas. Resultatet av detta blev att de som inte återvände och inte medverkade till att bland annat skaffa ID- handlingar fick nedsatt dagpenning. I den vevan utvi- sade Sverige två irakiska diplomater på grund av flyktingspionage. Jag förstår inte riktigt att inte re- geringen sätter dessa två saker i samband. Hur ska till exempel en irakisk kurd våga gå till irakiska ambas- saden för att skaffa de giltiga handlingar som Migra- tionsverket kräver för att man ska få sina 71 kr om dagen? Strax före krigsutbrottet i Irak avvisades asylsö- kande till norra Irak trots deras bevisligen välgrunda- de oro inför det direkta krigshot som då förelåg. Mi- grationsverket ansåg då att man inte kunde ta hänsyn till händelser som eventuellt kunde komma att uppstå och till ett krig som inte startat, och om det skulle starta hade det i varje fall inte startat när Migrations- verket fattade sitt beslut, och så fortsatte man att avvisa asylsökande till norra Irak. Avslagen kom på löpande band. Nu har man ändrat uppfattning. Nu tycker man att det finns skäl att ta hänsyn till ett framtidscenario. Nu vill man vänta med att fatta beslut till efter kriget. Det kan inte jag tolka på annat sätt än att man hoppas att de asylskäl som finns i dag har undanröjts efter kri- get. Rätten till skydd för den som flyr undan väpnad konflikt är tillämplig även på flyktingar från Irak. Men Migrationsverket väljer alltså mitt under brin- nande krig att inte tillämpa denna regel. I stället tän- ker man hålla dessa redan så utsatta människor i ovisshet om deras öde och effektivt omintetgöra möj- ligheterna till integration i det svenska samhället. Jag skulle vilja veta hur regeringen kan acceptera att Migrationsverket obstruerar - jag tycker nämligen att det är en obstruktion - mot utlänningslagen och stoppar beslut om ärenden som gäller flyktingar från Irak så länge kriget pågår. Vari ligger rättssäkerheten och humaniteten i sådana beslut och ett sådant age- rande?
Göran Lindblad (M)
Anf. 42 Göran Lindblad (M)
Fru talman! Jag skulle vilja fylla på där Ulla Hoffmann slutade när det gäller Migrationsverkets hållning och ställning. Vi läste nyligen i medierna om en person som hade blivit felaktigt avvisad till Italien och sedan fått återvända. Migrationsverkets general- direktör hade svarat i ärendet, och det svaret gör ing- en vare sig nöjd eller glad. Vad kommer nu regeringen att vidta för åtgärder, Jan O Karlsson, för att man inom Migrationsverket ska ha riktig kunskap för att kunna hantera den här typen av grannlaga frågor om krig eller fred, när man på detta uppenbara sätt feltolkar det regelverk som vi har varit rätt eniga om och inte ger människor från norra Irak, eller över huvud taget från Irak, möjlighet att få de uppehållstillstånd de egentligen skulle ha rätt och möjlighet att få? Jag tänker också vidga frågeställningen, även om jag vet att det är ont om tid i sådana här interpella- tionsdebatter med flera debattörer, till frågan om Iran. Det har kommit rapporter från exiliranier om att Iran möjligen tänker passa på att rikta anfall mot Irak, framför allt mot iranier i exil som finns i Irak och som möjligen tillhör motståndsrörelsen. Man tänker alltså ta tillfället i akt under kriget. Har Sverige och EU någon hållning i den frågan över huvud taget? Det vore ju enastående olyckligt om det här kriget skulle utvidgas till att riskera att omfatta både Turkiet när det gäller kurderna och dessutom Iran när det gäller eventuella konflikter med en motståndsrörelse.
Jan O Karlsson (S)
Anf. 43 Jan O Karlsson (S)
Fru talman! I den sista frågan tror jag att Göran Lindblad och jag kan vara överens om, även om vi inte är överens om huruvida kriget strider mot folk- rätten eller inte, att det förfärliga som hänt naturligt- vis skulle bli ännu mer förfärligt om det vidgades till att omfatta ytterligare ett land. De som satt i gång kriget mot alla andra länders önskan och vilja skulle kanske ha tänkt på det innan man satte i gång kriget. Det är fullständigt självklart att vi ser oerhört allvar- ligt på om detta tilltag dessutom skulle leda till en utvidgning av detta krig. Sedan vill jag säga till Ulla Hoffmann att jag tror att det är utomordentligt klokt att i det här läget kon- centrera sig på det allra mest väsentliga. Vi har arbe- tat väldigt mycket, dessutom gemensamt, när det gäller norra Irak och olika befolkningsgrupper där. Det är alldeles riktigt. På den punkten är jag mindre bekymrad. Jag är mer orolig för de en miljon männi- skor i Basra som kanske inte ens har vatten i dag. Jag är mer orolig för de miljoner irakier som av vad som återstår av Saddam Hussein-regimen aktivt hindras från att fly eller röra sig i landet - för att kunna föda barn, för att kunna skydda sina barn, för att helt en- kelt kunna överleva. Vad det handlar om i dag är att vi tillsammans med alla andra givare av humanitärt bistånd gör vårt yttersta för att lindra det fruktansvärda lidande som detta krig riktar emot en fullständigt oskyldig och av 30 års diktatur och fasansfullt välde plågad befolk- ning, som nu dessutom ska få detta krig på halsen. Jag har i dag på morgonen träffat och hyllat Hans Blix. Vad det också handlar om, och här kommer hela flyktingfrågan in, är att vi nu arbetar aktivt tillsam- mans med likasinnade länder inom och utom Euro- peiska unionen för att med all kraft driva att FN ska ta ledningen, men inte att FN ska ta ledningen för att vi ska betala krigskostnaderna för ockupanterna. Där arbetar jag också aktivt tillsammans med min kollega i den brittiska regeringen, trots att de nu för krig, för att vi verkligen ska säkerställa att vi får en ordning som innebär att vi kan börja återuppbyggnaden av Irak. Jag ser det som viktigt att alla händer används i denna återuppbyggnad. Sedan är det självklart att de människor som be- höver skydd undan politisk förföljelse eller har andra skyddsskäl ska kunna få detta skydd i det svenska samhället. Vi har nu en lag om tillfälligt skydd, anta- gen av Europeiska unionen efter Kosovomodell. Om en massflykt inträffar - vilket det faktiskt inte ser ut som i dag - finns det en ordning etablerad när det gäller tillfälligt skydd. Jag tycker att det är klokt att vi nu avvaktar och ser, därför att det samhälle som ska byggas upp faktiskt inte är det svenska samhället utan det är det irakiska samhället där alla händer behövs. Vi har inte haft någon flyktingström till Sverige di- rekt ifrån Irak under de sista dagarna före kriget eller efter det att kriget har börjat, utan vi har i stället haft ett ökat återvändande. Till sist när det gäller att utveckla folkrätten vill jag säga att detta ju är någonting som oavbrutet sker. Den folkrätt som gäller utvecklas genom varje stats- handling och varje annan handling av de multilaterala organisationerna. Den ståndpunkt som den svenska regeringen har intagit tillsammans med många andra och entydigt och klart ger uttryck för är också ett bidrag till den fortsatta utvecklingen av folkrätten. Vi kommer naturligtvis att utveckla den.
Ulla Hoffmann (V)
Anf. 44 Ulla Hoffmann (V)
Fru talman! Jag delar förstås statsrådets uppfatt- ning vad gäller krigets följder och oron för vad som händer i hela Irak. Det var just av den anledningen som vi - vi var det första partiet, tror jag - drev fredskampanjen Nej till krig. Vi kunde se vad som skulle hända. Vi har aldrig ansett att våld är någon som helst lösning på någonting. Vi delar också uppfattningen att det är viktigt att det är FN som tar ledningen och att det är FN som styr hur återuppbyggnaden av Irak ska se ut. Min fråga handlade ju om flyktingströmmar ock- så, och jag blev lite orolig när statsrådet pratade om diskussioner med sin brittiska kollega. Därför måste jag ställa en fråga som jag hoppas att statsrådet kan svara på: Hur ser statsrådet Jan O Karlsson på de flyktingläger i närområdet, det vill säga i Iran och andra länder, som hans engelska kollega har föresla- git för att man ska slippa få flyktingar just till Stor- britannien? De ska stanna kvar i närområdet i stället. Vi har 6 400 asylsökande irakier i Sverige som väntar på besked. Jag kan inte ställa mig bakom en syn som går ut på att det skulle vara bra att vi ska vänta och se och ta det lugnt. Dessa människor måste få en möjlighet att få sin sak prövad. Dessutom är det i strid med gällande svensk utlänningslagstiftning att inte se flykt från krig som ett asylskäl.
Jan O Karlsson (S)
Anf. 45 Jan O Karlsson (S)
Fru talman! Det brittiska förslaget om de säkra zonerna diskuterades faktiskt på senaste RIF-rådet i närvaro av flyktingkommissarien. Vi har tagit klar ställning på en punkt. Det är förslaget att man inte skulle ha rätt att söka asyl i det land som man har flytt till. Det tar vi avstånd från. Däremot har flyktingkommissarien förklarat att vi är utomordentligt intresserade av britternas tanke att satsa kraftfullt på att bereda skydd i närområdet. Och i den utsträckning som det ger en möjlighet för den politik som vi har drivit mycket länge, nämligen att kraftigt förstärka de gemensamma insatserna för att lindra förhållandena för de miljontals människor som i dag lever i flyktingläger nära det land som de flytt ifrån, är vi utomordentligt glada över att denna diskussion äntligen har kommit till stånd. Kan vi bidra på något sätt till att föra den vidare är vi när- mast tacksamma. Mina kontakter med den brittiska regeringen nu gäller att få alla tänkbara bundsförvanter inom och utom EU för att FN ska ta ledningen i Irak. Om inte det sker kommer det att skapa en närmast outhärdlig situation. Det är naturligtvis svårt att driva igenom detta. Men om EU kan hålla ihop och vara enigt, det har vi sett i andra biståndssammanhang, kan EU spela en väldig roll. Vi vet ju att det inom den amerikanska administrationen inte råder fullständig enighet om hur man ska hantera saken efter kriget. Men här ligger vi alltså ganska långt framme i diskussionerna. Det tror jag är av allra största vikt. Många av de svårigheter som Ulla Hoffmann pekar på för befolkningen i norra Irak beror naturligtvis i hög grad på att det på grund av det pågående kriget är omöjligt eller mycket mycket svårt att nå fram med insatser utöver dem som de oss närstående organisationerna tack och lov faktiskt bedriver.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.