Skolans hanterande av brott
Interpellation 2009/10:318 av Yazdanfar, Maryam (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-03-26
- Anmäld
- 2010-04-01
- Besvarad
- 2010-04-08
- Sista svarsdatum
- 2010-04-12
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 26 mars
Interpellation
2009/10:318 Skolans hanterande av brott
av Maryam Yazdanfar (s)
till utbildningsminister Jan Björklund (fp)
Under de senaste dagarna har det rapporterats om sexualbrott i skolmiljön och skolans oförmåga att hantera brottet och dess efterföljande konsekvenser.
Mot bakgrund av detta frågar jag utbildningsminister Jan Björklund:
På vilket sätt avser utbildningsministern att agera för att skolan ska bli bättre på att hantera brott som begås av elever, mot elever och i skolan?
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:318
Webb-tv: Skolans hanterande av brott
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:100 Torsdagen den 8 aprilProtokoll 2009/10:100 5 § Svar på interpellation 2009/10:318 om skolans hanterande av brott
Protokoll från debatten
Anf. 8 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Maryam Yazdanfar har frågat mig på vilket sätt jag avser att agera för att skolan ska bli bättre på att hantera brott som begås av elever, mot elever och i skolan.
Regeringen ser mycket allvarligt på brott som förekommer i skolan, särskilt när det sker mellan elever. Vuxna i skolan har ett ansvar att se till att skolmiljön är trygg och säker så att alla elever får möjlighet att nå målen och kan utvecklas som individer.
Brottsförebyggande rådet har på regeringens uppdrag kartlagt det grövre våldet i skolan. Av rapporten, som heter just
Grövre våld i skolan,
framgår att det finns ett samband mellan mobbning, våld och elevernas upplevelse av skolmiljön. För att förebygga våld är det därför viktigt att uppmärksamma arbetet mot kränkningar, att förebygga psykisk ohälsa och att arbeta med trygghetsfrämjande åtgärder på bred front. Regeringen har genomfört flera insatser i denna riktning. I propositionen om den nya skollagen föreslår regeringen bland annat förändringar när det gäller skolans befogenheter att ta till disciplinära åtgärder för att elever ska kunna tillförsäkras en säker arbetsmiljö. En anmälningsplikt införs också för lärare, förskollärare med flera som innebär att om de får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten ska de vara skyldiga att anmäla detta till förskolechefen eller rektorn.
För att stödja skolorna i arbetet med den psykosociala miljön har regeringen vidare tillsatt en delegation för jämställdhet i skolan och gett Statens skolverk i uppdrag att genomföra insatser för jämställdhet. Regeringen har därutöver avsatt 45 miljoner kronor för att stödja skolorna i det mobbningsförebyggande arbetet samt gett Skolverket i uppdrag att främja, stärka och sprida kunskap om skolans värdegrund. Med utgångspunkt från Brottsförebyggande rådets rapport har Skolverket också utarbetat ett stödmaterial för att förebygga våld i skolan.
Som framgår av denna uppräkning har regeringen gjort en mängd insatser på detta område. Jag vill dock avsluta med att tillägga att ingen av dessa insatser räcker till om inte vuxna i skolan och det omgivande samhället visar civilkurage och sluter upp kring de elever som behöver stöd.
Anf. 9 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Jag skrev den här interpellationen utifrån det fruktansvärda brott och de kränkningar av brottsoffret som de senaste månaderna har avslöjats i Bjästa. I mitt värv som riksdagsledamot sker största delen av mitt arbete i justitieutskottet, och därför tittade jag först på programmet med kriminalpolitiska ögon. Programmet visade faktiskt ett välfungerande rättsväsen. Det var inte det som var problemet. Det som inte har fungerat i det här exemplet är vuxenvärlden, med skolan som kärna. Det är en skola som förhåller sig neutral till ett barn som blir våldtaget av en skolkamrat.
Dagarna gick, och jag saknade utbildningsministerns annars så starka röst i skoldebatten. Därför skrev jag den här interpellationen.
Detta är i mångt och mycket händelser som går utanför den myndighetsstyrning som ministern sysslar med till vardags. Det handlar om långt större åtgärder än att ge lärare befogenhet att ta ifrån elever telefoner och kepsar. Sådant är de enkla frågorna. Fall som i Bjästa är otroligt svåra, och jag undrar därför varför utbildningsministern har varit så tyst. Just för att det är så svårt och för att det ödelägger unga liv på den plats där man förväntas känna sig trygg och växa som människa - i skolan - måste vi diskutera problemet politiskt.
Nisha Besara, chefredaktör för Dagens Arena, skrev en artikel dagarna efter
Uppdrag Gransknings
sändning som jag vill citera: "Hela historian andas en form av hedersförtryck i Sverige som inte går att blunda för. Alla delar finns där. Unga killar som ifrågasätter flickans historia utifrån de kläder hon skulle haft på sig några dagar efter våldtäkten. Vuxna som inte tror på att hon blev våldtagen eftersom hon sades vara kär i gärningsmannen och därför inte 'bitit ifrån'. En populär och social kille med en familj bakom sig som inte verkar bry sig om annat än att rentvå sitt namn.
Gång på gång i reportaget återkom de oförstående kommentarerna till att denna charmiga unga man skulle begå våldtäkt på en skoltoalett. Som att man kan se på någon om denne är benägen till våldtäkt eller inte. Som att det, oavsett var det sker, är begripligt varför män med makt så ofta måste demonstrera den, trots att de inte behöver."
Varken utbildningsministern eller Folkpartiet har varit sena i att se hedersförtryck när det har förekommit bland människor, oftast med min hårfärg. Det är bra att utbildningsministern och Folkpartiet har uppmärksammat det även om jag inte har köpt analysen och lösningarna. Men nu ser vi samma förtryck på ett helt annat ställe, och då är det tyst.
Fallet i Bjästa är bland de grövsta exemplen, men vi kan nog alla vittna om kränkande handlingar och tillmälen på skolor runt om i landet som görs av killar mot tjejer med anspelning på flickornas sexualitet. Men vad spelar anmälningsplikten för roll om kunskapen om detta stannar hos en rektor som bortförklarar eller förhåller sig neutral?
Utbildningsministern avslutar sitt interpellationssvar just med att politiska insatser inte räcker om modet och civilkuraget inte finns.
Då måste jag berätta vad den enda i Bjästa som vågade stå upp för det unga offret sade - hon var en av de våldtagna flickornas vän. Hon kokade stringent ned vad det handlade om. Hon sade: En kille är faktiskt oftast mer värd än en tjej. Hon ringade in problemet. Det handlar om kön, och det handlar om makt.
Jag undrar därför hur utbildningsministern vill adressera det här problemet och hur utbildningsministern vill ta ledarskapet i den här debatten.
(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna om att ministern inte kan kommentera ett speciellt fall, utan vi tar det som ett exempel.)
Anf. 10 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Jag skulle till och med vilja ge rådet till riksdagsledamöter att avstå från att kategoriskt ta ställning i enskilda fall i fråga om exakt vem som har gjort fel och inte. Det är sådant som rader av myndigheter och rättsinstanser nu är inne och granskar. Jag tror att det är djupt olämpligt att stå här och vara kategorisk när det gäller vem som har gjort fel och inte.
Jag begär naturligtvis inte att interpellanten ska titta på alla tv-program, men jag tror att jag förekom i ett antal, till exempel i ett en timma långt debattprogram kvällen efter att det här hade visats. Jag var regeringens företrädare i de här diskussionerna.
Jag begär inte att interpellanten ska följa alla medieprogram. Men när det gäller frågan om var jag var kan jag säga att jag i högsta grad deltog i den här debatten. Och jag säger samma sak här som jag sade där. Skolan ska inte vara neutral mellan rätt och fel. Skolan kan inte vara neutral mellan den som begår brott och den som är offer för brottet.
Nu ska jag ge generella kommentarer. De är menade att vara generella, för jag har ingen djupare kunskap om detta fall, som togs upp av
Uppdrag granskning
. Erfarenheten har också lärt mig att det ibland kommer fram saker i efterhand som inte har kommit fram i de här granskningsprogrammen.
Men jag vill ge generella kommentarer. Vuxenvärlden har självklart ett oerhört stort ansvar. Med vuxenvärlden menar jag i det här sammanhanget naturligtvis inte bara dem som jobbar i skolan, utan även föräldrar och hela samhället. Vi har ett kollektivt ansvar för att barn och ungdomar uppfostras, lär sig rätt värderingar och lär sig skillnaden mellan rätt och fel. Det handlar också om att vi reagerar och sätter gränser när saker och ting går över styr.
Om uppgifterna i det här programmet är korrekta har vuxenvärlden svikit sitt ansvar. Jag tror att det händer. I det här fallet handlar det om en våldtäkt. Men även om det inte går lika långt och inte är lika grova försyndelser som begås tror jag att det ofta är så att vi som vuxna är för dåliga på att se saker, upptäcka saker och reagera.
Skolan har ett extra stort ansvar. Barnen och ungdomarna är där av plikt. Man kan inte välja att vara där eller inte. Och det är personer som har utbildning och ansvar enligt lagar och regler som styr verksamheten. Det är extra viktigt att vi ställer krav på att skolan ska vara tydlig.
Skolan ska lära ut skillnaden mellan substantiv och verb, men skolan måste också i sin vardag upprätthålla gränser mellan vad som är rätt och fel och sända tydliga signaler.
Man kan sammanfatta några saker som händer på det här området. Regeringen vidtar rätt många åtgärder för att det här vuxenansvaret ska förstärkas.
Det ges ytterligare disciplinära befogenheter i våra lagar. Det är i och för sig kontroversiellt. Socialdemokraterna har varit emot det i alla år, men vi gör det ändå. Vi satsar 45 miljoner under några år på forskning om mobbningsförebyggande åtgärder. Det är centralt. Även i det fall som skildrades i tv-programmet var mobbning ett centralt fenomen, förutom våldtäkt och annat. Det är mer pengar som satsas på detta än någonsin tidigare i Sverige. Vi lägger om lärarutbildningen så att det nu i lärarutbildningen ska ingå moment om konflikthantering och sociala relationer.
Jag kan räkna upp ytterligare några saker. Men poängen är att inga åtgärder som beslutas av regeringen eller denna riksdag räcker till om inte de vuxna, när det inträffar saker, tar sitt ansvar, står upp som vuxna och visar civilkurage. Det är ytterst vad det handlar om. Regler och satsningar är nödvändiga, men till sist räcker det inte om inte vuxenvärlden visar civilkurage.
Anf. 11 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Jag vet att man inte ska ta upp enskilda fall, men det här var ett sådant tydligt exempel. Det var det grövsta exemplet på saker och ting som dagligen försiggår i våra skolor.
Jag tror att utbildningsministern är ute på många skolor. Jag tror också att utbildningsministern läser klotter. Det kan höras tillmälen på andra sidan skolgården som anspelar på någon ung tjejs sexualitet, på vad hon skulle ha gjort, vem hon skulle vara och så vidare.
Sanningen är att många unga tjejer i skolan i dag mår oerhört dåligt, och det handlar om maktförhållanden. För de maktstrukturer som finns i samhället, mäns överordning och kvinnors underordning, finns också i skolan. Barn skolas in i det här från början. Det är därför en 15-åring kan sitta och säga: Det är väl så att killar är mer värda än tjejer.
Jag hoppas att vi ska komma till ett läge i svensk skola där ingen elev någonsin ska behöva känna att killar är mer värda än tjejer.
Skolministern sade att jag inte skulle vara kategorisk. Nej, det ska man inte vara, men ibland väljer jag att vara kategorisk, och det är när rättsväsendet faktiskt har dömt på ett sätt som har vunnit laga kraft. Det handlar om respekten för rättssäkerheten och rättsväsendets arbete i Sverige. Det här vet vi. Men inte ens när man har rätten på sin sida har man chansen att leva ett harmoniskt och bra liv efteråt.
Skolan har till vissa delar haft ett framgångsrikt arbete med andra saker. Till exempel görs drogvaneundersökningar. Alliansregeringen vill nu till och med drogtesta barn mot deras och föräldrarnas vilja. Det tror jag inte är någon framkomlig väg för att komma åt droganvändningen. Däremot tror jag att det även när det handlar om frågor om makt och kön och killars överordning över tjejer i skolan måste ske en kraftsamling. Det måste ske ett kraftfullt arbete när det gäller att tala om dessa saker och diskutera dessa saker för att unga kvinnor ska kunna växa upp utan att känna sig mindre värda än sina manliga klasskamrater.
Anf. 12 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! En av de första saker som jag fick göra när jag blev skolminister 2006 var att resa till Landskrona. Där strejkade en grupp flickor i skolan. Det var en högstadieskola. De gick i skolstrejk därför att de upplevde att de inte fick lugn och ro i skolan. Det var ett grabbgäng som trakasserade dem.
Jag reste ned dit och talade med de här flickorna. Vad de efterlyste var mer vuxenauktoritet, att man skulle säga åt de här grabbarna på skarpen eller vidta åtgärder på något sätt.
En av de första åtgärder som jag vidtog som utbildningsminister var att öka skolornas befogenheter att agera i den här situationen. Det handlar till exempel om att kunna splittra ett sådant här gäng och flytta grabbarna. Det handlar då inte om att flytta dem som gäng utan om att flytta dem till olika skolor för att slå sönder gänget.
Sedan måste man förmodligen hjälpa de grabbarna också, men en förutsättning är ofta att man slår sönder gänget, att man splittrar gänget, för att kunna ta tag i grabbarna.
Vad sade Socialdemokraterna? Jo, detta var en mycket hård konfrontation. Den där lagen hade inte ändrats om ni hade suttit i regeringen.
Jag får oerhört mycket kritik av interpellantens parti för att vi från regeringen fokuserar på att det behövs ordning och reda och trygghet och disciplin i skolan. Ni röstar emot våra förslag.
Nu sade interpellanten att alliansregeringen vill drogtesta elever. Det är väl inte regeringen som ska drogtesta? Åklagare kommer att få rätt att fatta beslut om att vid misstanke göra drogtest också på 14-åringar. Vi vet nämligen att drogerna breder ut sig, också under 15-årsgränsen. Vi vet det.
Men ni röstar emot. Ni röstar emot alla åtgärder. Sedan står interpellanten här och kritiserar mig för att saker och ting händer. Det är klart att sådant här händer i skolväsendet. Det är drygt en miljon ungdomar som går i svensk skola. Det händer saker hela tiden, saker som vi inte vill ska hända.
Det vi kan göra här är att ge lärare och rektorer befogenheter att ingripa. Man kan då inte rösta emot befogenheterna och sedan stå och klandra utbildningsministern när saker händer. Ge rektorer och lärare befogenheter att ingripa! Det kommer inte att bli en problemfri värld då heller. Det kommer att uppstå problem i relationer med människor och sådant. Men vi ger dem som är vuxna i skolan myndighet och auktoritet att agera. Det är det vi kan göra. Men där sviker ni. Ni röstar emot.
Ni skäller på mig ständigt och jämt, eftersom ni tycker att jag fokuserar på trygghetsfrågorna och disciplinfrågorna i skolan. Men det är vad det handlar om. Stöd regeringens arbete i stället för att vara emot det! Då kommer vi att bädda bättre för att lärare och rektorer ska få möjlighet att ingripa när problem faktiskt uppstår.
Jag håller med. Det finns en genusaspekt i ordningsproblemen i skolan. Landskrona är inget undantag. Ofta är det tonårsgäng med grabbar som är de som stör, bråkar och trakasserar. Det är flickor som är utsatta för det.
Det finns absolut en genusaspekt i detta. Inte minst därför borde interpellanten kunna ställa upp på de åtgärder som vi vidtar för att ge vuxenvärlden auktoritet att ingripa.
Anf. 13 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Det var det här jag menade med att utbildningsministern gör allting så lätt för sig, att det handlar om disciplinära åtgärder. Uppenbarligen hade i det exempel jag refererar till lärare och rektor befogenheter att göra så. Många elever kan vittna om att lärare och rektorer har haft befogenhet att ta till alla åtgärder, men man har inte gjort någonting. Man har valt att blunda för problemet.
Det räcker inte att gömma sig bakom sina disciplinära åtgärder. Det är vår huvudkritik mot den syn på disciplinära åtgärder som utbildningsministern har att man gömmer sig bakom det.
Man tror att man har satt upp ett system som är vattentätt som inte lägger fokus på varför det stökiga grabbgänget börjar agera på det här sättet. Det är beteenden som man kan se långt ned i åldrarna. Det är något som man borde kunna angripa redan då innan man behöver hålla på och splittra gäng och sätta dem i olika skolor. Det är problem som borde adresseras från början.
De här disciplinära åtgärderna och utbildningsministerns politik räcker inte. Ett exempel är drogtesterna. Det finns ett antal droger i dag på marknaden som inte syns i ett drogtest. Då är väl det bästa man kan göra att göra ett negativt drogtest, och så behöver man inte bry sig om den unga människa som man ändå misstänker är på glid. Då har man gömt sig bakom ett system.
Man har inte satt människan i centrum. Varför mår den här människan så dåligt? Det är min huvudkritik.
Det var med genusaspekten jag började. Det här handlar om makt och kön. Där står regeringen tämligen handfallen, ser jag.
Anf. 14 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Jag och interpellanten är överens om ett par saker. Det första är att det inte räcker med disciplinära åtgärder. Det är vi helt överens om.
Men att det inte räcker med det, är det ett skäl att vara emot disciplinära åtgärder? Det är det Socialdemokraterna är. Ni är emot att lärarna ska få de befogenheter vi nu ger dem och rektorerna.
Jag håller med. Det räcker inte. Det var det jag sade i min inledning. Det behövs också civilkurage. Det handlar om att utnyttja de här åtgärderna när det behövs, att ingripa, att upptäckta, att se.
Men det den lagstiftande församlingen enkelt kan göra är att ge befogenheterna. Det är ni emot. Det är svårare med civilkurage. Det går inte att lagstifta fram. Det är en debatt vi måste föra.
Vet man som lärare att man har befogenheter är det lättare att ingripa. Men om man själv blir anmäld som lärare när man ingriper och man inte har några befogenheter är det fler som avstår från att ingripa.
Det är problematiken runt befogenheterna. På många håll i svensk skola har vi en stökig situation. Det är mycket skolk, mycket skadegörelse, mycket trakasserier, mycket mobbning, också av sexuell natur - det är då oftast pojkar som trakasserar flickor i tonåren.
Ska vi komma till rätta med detta krävs det en lång rad insatser. Några av dem är att stärka vuxenauktoriteten i skolan. Det är lärarna som ska bestämma i skolan. Det är inte tonåringarna. Det är lärarna som ska bestämma. Det är inte de som gapar högst som ska bestämma.
Det är de vuxna i skolan som ska bestämma. Lite grann vilken makt de har avgör vi med våra beslut här i riksdagen. Det röstar ni emot. Det är där den stora skillnaden mellan de båda regeringsalternativen finns när det gäller trygghetsfrågor i skolan.
Anf. 15 Jan Björklund (Fp)
Jag hälsar följande statsråd välkomna till dagens frågestund: Utbildningsminister Jan Björklund, statsrådet Cristina Husmark Pehrsson, jordbruksminister Eskil Erlandsson, socialminister Göran Hägglund och statsrådet Birgitta Ohlsson.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.