skattskyldighet för stiftelser

Interpellation 2002/03:90 av Runegrund, Rosita (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-12-09
Anmäld: 2002-12-09
Besvarad: 2003-01-23
Sista svarsdatum: 2003-01-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 december
Interpellation 2002/03:90
av Rosita Runegrund (kd) till finansminister Bosse Ringholm om skattskyldighet för stiftelser

Många stiftelser och föreningar runtom i vårt land bedriver viktig verksamhet som kommer samhället till del. Det rör sig om en rad olika saker och många människor är ideellt inblandade i arbetet.

Jag och många andra har på senare tid kontaktats av en rad stiftelser som bedriver vad som måste anses som allmännyttig verksamhet. Anledningen till att man nu hör av sig är att skattemyndigheten nu tycks bedöma stiftelser på ett annat sätt än tidigare. Man får på grund av dessa nya bedömningar inte åtnjuta begränsad skattskyldighet vilket man gjort tidigare.

Enligt Riksskatteverkets egna regler bedöms stiftelser och föreningar efter fyra kriterier. Ändamålet ska var allmännyttigt, verksamhetens art ska till 75@80 % vara inom detta allmännyttiga ändamål. Föreningen eller stiftelsen måste präglas av öppenhet. Inkomstanvändningen måste till 80 % gå till den allmännyttiga verksamheten.

Enligt skattemyndigheten faller nu en rad föreningar och stiftelser utanför dessa kriterier och får därmed inte den begränsade skattskyldighet som de tidigare varit berättigade till. Omfattande ideellt arbete i en rad stiftelser och föreningar riskerar på grund av detta att gå om intet.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till finansminister Bosse Ringholm:

Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att stiftelser och föreningar som bedriver allmännyttigt arbete inte ska få lägga ned delar av sin verksamhet på grund av den ändrade bedömningen av deras skattskyldighet?

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:90

Webb-tv: skattskyldighet för stiftelser

Protokoll från debatten

Bosse Ringholm (S)

Anf. 20 Bosse Ringholm (S)

Fru talman! Vi har i Sverige en generös lagstift- ning om skattefrihet för både stiftelser och föreningar. Den lagstiftningen har inte ändrats. Det finns inget skäl att säga att det är något annat utgångsläge. Vi har den lagstiftning vi haft under senare år, och den har visat sig fungera väl. Jag har som jag sade ingen anledning att gå in på de konkreta fall som interpellanten använder sig av här. Det vore fel av mig att försöka överta både skat- temyndigheternas och domstolarnas roll i samman- hanget. Jag konstaterar att vi med den praxis och den lagstiftning vi har haft har kunnat tillämpa bestäm- melserna på ett generöst sätt under många år. Jag utgår från att det är samma förhållande som gäller även i fortsättningen. Jag delar interpellantens uppfattning att det är viktigt att olika grupper kan få ett stöd för exempelvis en idrottsverksamhet. Det har regeringen verkligen också strävat efter. Vi lade i höstas fram förslag till riksdagen om inledningen av ett stöd på ytterligare 1 miljard kronor till idrottsrörelsen. Det gäller idrottsrö- relsen i bred bemärkelse och kan också gälla olika former av exempelvis handikappidrott. Det är oerhört viktigt att konstatera att utöver det generösa stöd som vi tidigare har kunnat ge via både skatteavdrag och tidigare anslag har också stödet till inte minst idrottsrörelsen nu kunnat ytterligare för- stärkas med denna miljard när beslutet trädde i kraft i och med året 2003. Jag hoppas att alla partier, och även interpellantens parti, också i fortsättningen kan stödja det.

Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 21 Rosita Runegrund (Kd)

Fru talman! Hur skulle jag kunna gå upp i denna interpellationsdebatt om jag inte hade konkreta upp- gifter? Det är trots allt folket som har hört av sig. Det gäller alla dem som har berörts av att det har skett förändringar. Finansministern måste ta till sig detta. Finansmi- nistern har fått brev angående detta. Det har skett förändringar de senaste åren när det gäller just till- lämpningen av lagen även om lagen inte i grunden har förändrats sedan 40-talet. Jag måste alltså använ- da konkreta uppgifter som jag har fått. Även om man har tillfört pengar till idrottsrörel- sen måste inte allt gå genom regeringen. Stiftelser och ideella föreningar är en viktig del av samhälls- uppbyggnaden och av stöd till barn och unga. Det ska också vara, som finansministern säger, generösa till- lämpningar. Men i dag är det inte någon generös tillämpning.

Bosse Ringholm (S)

Anf. 22 Bosse Ringholm (S)

Fru talman! Per Landgren har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta på kort sikt, i avvaktan på Egen- domsskattekommitténs slutbetänkande, för att se till att människor inte ska tvingas sälja sina hus på grund av fastighetsskatten, förmögenhetsskatten, arvsskat- ten och höjda taxeringsvärden. Jag har nyligen besvarat en annan interpellation som handlar om samma frågeställning. Jag hänvisade då till att det i Egendomsskattekommitténs uppdrag ingår att med förtur undersöka möjligheterna att stär- ka efterlevande makes ställning genom att föreslå ändringar i beskattningen av arv mellan makar. Egen- domsskattekommittén, som Per Landgren är ledamot i, har den 17 januari i år överlämnat sitt delbetänkan- de Egendomsskatter: Dämpningsregel för fastighets- skatten och sänkt arvsskatt (SOU 2003:3). Kommit- tén föreslår där att beskattningen av arv till make ska slopas från och med den 1 juli 2003. I betänkandet föreslår Egendomsskattekommittén vidare att det ska införas en regel som innebär att höjningar av taxe- ringsvärdena inte omedelbart ska slå igenom på utta- get av fastighetsskatt. Regeln är tänkt att kunna till- lämpas retroaktivt från den 1 januari 2003 då de nya taxeringsvärdena för 2003 års allmänna fastighetstax- ering slår igenom. De nämnda förslagen kommer att beredas i Finansdepartementet under våren efter sed- vanlig remissbehandling. När det gäller förmögenhetsskatten har jag bland annat när jag besvarade den tidigare nämnda inter- pellationen redovisat att höjningarna av fribeloppen medför att antalet personer som betalar sådan skatt kommer att vara mindre än hälften år 2002 i förhål- lande till år 2000. Jag sade då att man skulle kunna utreda om begränsningsregeln kan utvidgas till den del av förmögenhetsskatten som härrör från fastighe- ter. På så sätt skulle antalet skattskyldiga som på grund av stigande taxeringsvärden kan bli skyldiga att betala förmögenhetsskatt begränsas. Det är dock Egendomsskattekommittén som i första hand ska pröva den frågan.

Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 23 Rosita Runegrund (Kd)

Fru talman! Finansministern! Bakgrunden till min interpellation är ju som alla här i kammaren vet, även om vi inte är så många, att taxeringsvärdena i stor- stads- och skärgårdsområdena chockhöjdes förra året. I skärgårdsområdena har de till och med tredubblats. För en högst vanlig villa kan taxeringsvärdet i Stock- holmsområdet och längs västkusten uppgå till 3-4 miljoner kronor, vilket kan jämföras med kanske 1 miljon inne i landet. Liknande höga värden kan också noteras för fritidshus i Stockholmstrakten och skär- gården. Boendebeskattningen, det vill säga fastighetsskatt på 1 % och förmögenhetsskatt på 1,5 %, rusar upp till enorma belopp som är oöverkomliga för folk som vill bo kvar i sitt hus vare sig det redan är betalat eller belånat. Under valrörelsen hänvisade finansministern och statsministern med flera till en sittande utredning trots att den då inte hade kommit i gång med sitt arbete. Nu hänvisar finansministern till denna igen. Det är naturligtvis rimligt att göra det. Man kan i alla fall slå fast att om det inte hade funnits några problem alls hade det inte behövts någon utredning. Utredningen är varse problemen, men min fråga handlar om dem som drabbas under 2002 och fram till dess att lagar är effektuerade. Detta är ju en lång process med utredning, remissomgång, proposition, lag och ikraftträdande. Under tiden sker ju en massa tragedier. Det är inte bara tragedier, utan det är brott mot ett antal skatterättsliga principer som jag utgår ifrån att vi är överens om, till exempel skatt efter bärighet och likviditetsprincipen. Sedan skulle vi naturligtvis kunna diskutera vissa grundläggande mänskliga fri- och rättigheter där äganderätten är en sådan. Min fråga handlar egentligen inte om vad utred- ningen kommer fram till och vad som händer efter detta eftersom utredningen har fått fria mandat till skillnad från den förra fastighetsbeskattningsutred- ningen. Jag uppskattar att dessa fria mandat finns där. Men vad är finansministern beredd att göra för alla dem som, trots det som har hänt med sänkt procent- sats, höjda fribelopp, begränsningsregel och dämp- ningsregel som visar att ni inser att det finns problem, ändå får en så hög fastighetsskatt och förmögenhets- skatt på boendet att de inte kan behålla sina hem? Vad gör vi för dem? Anser finansministern att det är tillfredsställande med regler som hjälper de flesta men inte alla? Kan finansministern försvara att pensionärer och andra låginkomsttagare inte har råd att behålla sina andningshål i form av torp eller stugor i skärgården, även om det inte är ett fast boende, men det gäller ju det fasta boendet också, bara för att andra vill bo där på sommaren och under semestern? De kommer med höga inkomster och feta plånböcker, och det har de naturligtvis full rätt till. När det gäller den senaste utredningen undrar jag om finansministern kan försvara att den som blir änka i maj ska tvingas lämna sitt hem på grund av arvs- skatten medan den som blir änka den 1 juli ska kunna bo kvar. Detta är ju väldigt allvarligt, men man får kanske ironisera lite grann om vad som kan hända på våra sjukhus när det gäller intensivvård och annat med en sådan konstig regel. Om svaret är nej, måste det ske saker och ting snabbt här i kammaren.

Bosse Ringholm (S)

Anf. 24 Bosse Ringholm (S)

Fru talman! I många skattefrågor är det viktiga i vilken riktning man går och inte hur långa steg man tar. I det här fallet har Egendomsskattekommittén och förmodligen regeringen tagit ett steg i rätt riktning. Det är inte alltid så sker. Däremot är steget inte sär- skilt långt. Låt mig först beröra arvssituationen för änkor. Jag blev änkeman för ett stort antal år sedan. Utöver den tragedin blev jag också skyldig att betala en ansenlig summa till staten för att kunna bo kvar i huset. Jag tycker att det är oerhört viktigt att denna förfärliga omständighet nu dessbättre tas bort just när det gäller äkta makar. Det upplevs som mycket orättfärdigt att staten ska ta pengar från någon som just har blivit änka eller änkeman. Jag delar Per Landgrens uppfatt- ning att det vore bra om man kunde titta på tiden för ikraftträdandet. Det är lite ologiskt att den ändring som gäller arvsskatten ska träda i kraft den 1 juli 2003 medan ändringen av fastighetsskatten gäller från 1 januari med viss retroaktivitet. Det vore kanske klokt om att man under beredningen i Finansdepar- tementet tittade just på synpunkten att det borde fin- nas en viss logik mellan ikraftträdandet av reglerna. Dessutom skulle det, såvitt jag förstår, underlätta för taxeringsmyndigheterna. Det finns ett grundläggande fel när det gäller fas- tighetstaxeringen. Det avgörande felet är naturligtvis att det inte finns någon avkastning från en fastighet. Att beskatta detta blir i grunden alltid fel. Det är först när en fastighet försäljs som det kommer ut kontanter. Jag tror att detta är en åsikt som delas av väldigt många av finansministerns partivänner. Man har stor förståelse för att man ska betala skatt när en fastighet realiseras, men inte innan dess. Den tänkta avkast- ningen som kom till 1984-1985 är väldigt konstig. Efter att ha sänkt procentsatsen i några omgångar, infört retroaktivitet och infört nya begränsningsregler är det nya nu att man inför ett långsammare genom- slag av höjningen av taxeringsvärdet. Jag skulle vilja säga att detta innebär att man inför en ny gummi- bandsregel. Det händer i praktiken ingenting. Folkpartiet har en annan syn på den här skattepo- litiken. På kort sikt vill vi återgå till 1997 års taxe- ringsvärde. Riksdagen har redan avslagit detta, men jag vill ändå upprepa det som ett tips till finansmi- nistern. Samtidigt inser vi att staten behöver pengar. För en få en ökad intäkt har vi föreslagit att man samtidigt ska höja realisationsvinstbeskattningen till 30 % som gäller i andra fall. Det skulle finnas en symbolik i detta. Folk skulle förstå att olika realisera- de tillgångar skulle beskattas med samma procentsats.

Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 25 Rosita Runegrund (Kd)

Fru talman! Den nuvarande fastighetsbeskattning- en och dess principer lades fast i början av 90-talet efter en proposition från en av mina företrädare, dåva- rande finansministern Anne Wibble från Folkpartiet. De principerna utgick från att fastighetsbeskattningen är en del av vår kapitalbeskattning. Jag delar Anne Wibbles utgångspunkt på det området. Sedan har ju utvecklingen varit den, framför allt under senare år som en följd av ett lågt bostadsbyg- gande i många inte minst borgerligt styrda kommu- ner, att regeringen har tvingats vidta en rad åtgärder för att göra justeringar i fastighetsskatten eftersom prisutvecklingen har varit väldigt kraftig på området. Jag har många gånger när vi har debatterat detta i kammaren sagt att när priserna fördubblas på kort tid kan regeringen inte sitta med armarna i kors, utan då måste regeringen naturligtvis göra någonting. Jag tycker att det djupt orättvist när det påstås att ingenting har hänt. Det har hänt väldigt mycket på det här området. Regeringen har justerat skattesatserna i olika omgångar ned till 1 %. Det har naturligtvis varit en väldigt stor lättnad för många. Hundratusentals personer med låga inkomster, inte minst pensionärer, har stor nytta och glädje av begränsningsregeln. An- talet personer som betalar förmögenhetsskatt har halverats. Det sägs nästan aldrig någonting om detta i diskussionerna. Men de som deltar i den här debatten och som kanske vill gå längre måste väl ändå erkänna att det har hänt någonting på det här området när alla de här sakerna har inträffat. Jag är också medveten om att alla de saker som vi har gjort kanske ändå inte har varit tillräckliga. Där- för har vi bett en särskild utredning under Jan Bergqvist ledning att se över möjligheterna att göra ytterligare justeringar. Jag är glad över det första delförslag som utred- ningen har lagt fram. Jag vet att man arbetar intensivt med andra intressanta idéer om att få till stånd en ordning på fastighetsbeskattningen som av fler upp- levs som rimlig. Jag är säker på att under det år som utredningen kommer att arbeta kommer vi att se fler sådana förslag som ytterligare kommer att förbättra vår beskattning. Men det avgörande är inte bara beskattningen. Det avgörande är att vi måste få till stånd ett ökat bo- stadsbyggande. Då får vi också en bättre balans på marknaden. Jag ser till min glädje att vi inte längre har de prisstegringar vi hade tidigare. Det finns na- turligtvis många positiva och negativa skäl bakom det, men det är viktigt om vi kan undvika den typen av väldigt snabba ökningar som vi har haft de senaste åren som har ställt till bekymmer för många småhus-, fastighets- och fritidshusägare. Jag är medveten om de svårigheter som enskilda personer kan få. Därför har vi med respekt behandlat problemen genom att göra ett stort antal insatser, och dessutom ska vi se om det går att göra ytterligare insatser via det utredningsarbete som Egendomsskat- tekommittén bedriver.

Intressenter

Frågeställare

Rosita RunegrundKristdemokraterna

Besvarad av

Bosse RingholmSocialdemokraterna