Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Situationen och framtiden för generalkonsulatet i Istanbul

Interpellation 2007/08:592 av Ludvigsson, Anne (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-04-11
Anmäld
2008-04-11
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2008-04-25
Svar fördröjt anmält
2008-04-25
Besvarad
2008-05-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 11 april

Interpellation

2007/08:592 Situationen och framtiden för generalkonsulatet i Istanbul

av Anne Ludvigsson (s)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Konsulatet i Istanbul är av ovärderligt värde för samarbetet mellan svenska och turkiska organisationer, NGO:er, kulturella institutioner och myndigheter. Konsulatets arbete har varit oerhört framgångsrikt i att lyfta fram frågor om mänskliga rättigheter och för att sprida kunskap och förståelse människor och länder emellan och har spelat, och spelar, stor roll för Turkiets medlemskapsförhandlingar. Turkiet är dessutom ett Dac-land och kan därför få biståndspengar.

Det finns i dag ett överhängande nedläggningshot över konsulatet i Istanbul samtidigt med en svensk satsning på Turkiet som inneburit att 30 miljoner kronor årligen går till Sida för olika projekt 2005–2008.

Genom att ambassaden i Ankara och generalkonsulatet i Istanbul haft sin budget i dollar har de besparingskrav som först ställdes automatiskt uppfyllts genom dollarfallet. Till detta har ingen som helst hänsyn tagits i de besparingskrav som ställts på verksamheterna.

Situationen har lett till att de lokalanställdas reallöner sedan 2003 sjunkit med 40 procent. Konsulatet beviljades 1,8 miljoner och har inte täckning för de fasta kostnader som är för löner till de lokalanställda, bostäder för tre utsända och bevakning.

UD:s konsulära verksamhet ska, som en följd av erfarenheterna under tsunamikatastrofen, prioriteras. Ambassaden i Ankara och konsulatet i Istanbul som har ansvaret för hela Turkiet och som årligen besöks av en halv miljon svenskar får inga medel för detta uppdrag.

De lokalanställdas löner ligger nu under existensminimum. Det borde vara rimligt att de lokalanställda får kompensation för sina reallönesänkningar.

De lokalanställda är inte fackligt organiserade och står maktlösa i denna situation.

Min fråga till ministern är:

Hur avser ministern att agera för att lösa den ekonomiska situationen på konsulatet och för att säkra generalkonsulatet och dess verksamhet nu och i framtiden?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:592, Situationen och framtiden för generalkonsulatet i Istanbul

Interpellationsdebatt 2007/08:592

Webb-tv: Situationen och framtiden för generalkonsulatet i Istanbul

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Carl Bildt (M)
Anf. 15 Carl Bildt (M)
Fru talman! Anne Ludvigsson har frågat mig hur jag avser att agera för att lösa den ekonomiska situationen på konsulatet i Istanbul och för att säkra generalkonsulatet och dess verksamhet nu och i framtiden. Betydelsen av generalkonsulatet i Istanbul understryks. Anne Ludvigsson framför också i interpellationen några påståenden som jag skulle vilja bemöta. Den övergripande bilden av UD:s ekonomi är att departementets del av RK:s förvaltningsanslag sedan några år uppvisar ett strukturellt underskott. Underskottet kommer att öka över tiden om inget görs. UD har åtagit sig att nå balans mellan verksamhet och resurser till utgången av år 2009. Dessutom krävs löpande reformer för att uppfylla de produktivitetskrav som ställs på all statlig verksamhet. Därför är budgettilldelningen för UD:s enheter och utlandsmyndigheter återhållsam. Budgetproblemen för utlandsmyndigheterna i Turkiet var i huvudsak orsakade av en valutaomräkning i samband med byte av budgetvaluta från dollar till den lokala valutan. De frågetecken som fanns har rätats ut, och deras delegerade medel har ökats. Därmed anser jag Anne Ludvigssons huvudfråga besvarad. Vad gäller påståendet att det skulle finnas ett nedläggningshot mot generalkonsulatet i Istanbul så är det felaktigt. Regeringen har inte haft anledning att ifrågasätta värdet för Sverige att ha en lönad utlandsmyndighet i Istanbul. Generalkonsulatet har därför inte varit aktuellt i den omvandlingsprocess inom utrikesförvaltningen som bland annat lett till att regeringen tvingats ta beslut om nedläggning av åtta utlandsmyndigheter sedan november 2007 samtidigt som vi har öppnat fyra nya. Det kan vidare vara på sin plats att skapa klarhet kring utlandsmyndigheternas roll och ansvar för sin personal, verksamhet och budget. Utlandsmyndigheten är arbetsgivare för den lokalanställda personalen och har det fulla arbetsgivaransvaret för att gällande avtal och anställningsvillkor följs. UD har ansvar för avtal, riktlinjer med mera som rör de lokalt anställda. Chefen för utlandsmyndigheten är ansvarig för myndighetens budget, hur den fördelas på olika verksamheter och att den hålls. För att få utrymme för till exempel önskvärda löneökningar för lokalanställda måste utlandsmyndigheten i första hand finna sätt att fördela om i verksamheten. Det finns normer för hur löner ska sättas för utlandsmyndigheternas lokalanställda. Därtill säger det svenska avtalet om lönesystem för lokalanställda att de ska ha lokal marknadslön som är individuellt bestämd och differentierad. Lönenivåerna i anställningslandet fastställs på basis av lönestatistik från det internationella konsultföretaget ECA (Employment Conditions Abroad). ECA-materialet är dock inte alltid tillfyllest. Utlandsmyndigheterna bör därför vid behov komplettera uppgifterna från ECA med egna lokala marknadsundersökningar. Utifrån detta underlag görs sedan bedömningar om skäliga lönenivåer. Utmaningen i tider av budgetproblem för departementet är att löneökningar i princip måste ske inom tilldelad budgetram, det vill säga finansieras genom effektiviseringar och omfördelningar.
Anne Ludvigsson (S)
Anf. 16 Anne Ludvigsson (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för svaret angående det svenska generalkonsulatet i Istanbul. Jag har besökt Turkiet och generalkonsulatet i Istanbul vid ett flertal tillfällen, nu senast i samband med en talmansresa runt månadsskiftet april-maj. Jag hade förmånen att resa med tredje vice talmannen, dagens sittande talman, Liselott Hagberg. Vad jag förstår har också utrikesministern varit i Turkiet vid den här tidpunkten. Jag vet att utrikesministern tilldelades ett pris, som jag ber att få gratulera till. Jag hoppas att det också innebar en möjlighet att besöka generalkonsulatet. Jag var kvar även den 1 maj i Turkiet. Vanligtvis brukar man säga att man firar första maj, men det kan man inte säga angående Turkiet. Det som hände var att man inte fick demonstrera. De kravaller som uppstod var naturligtvis inget att fira. Detta visar att Turkiet har väldigt långt kvar innan man är redo för EU-medlemskap. Generalkonsulatet och sektionen för turkisk-svenskt samarbete bedriver en imponerande verksamhet. Deras arbete för den respektfulla interkulturella dialogen och för att ge möjlighet till åsiktsutbyte mellan individer och grupper från olika kulturer och religioner är oerhört betydelsefullt i Turkiet. Det berör också konflikten i Mellanöstern och världen i helhet. Också konsulatets arbete för att stödja reformprocessen inför EU-medlemskap har varit väldigt viktigt. Demokratiutvecklingen, mänskliga rättigheter och inte minst kvinnors rättigheter har man ägnat stor uppmärksamhet. Jag hoppas att ministern delar min uppfattning i dessa frågor. Konsulatet har kunnat ordna möten i för Turkiet väldigt känsliga frågor, som ingen annan har kunnat ordna, detta tack vare det stora förtroende och den stora respekt som dels Sverige, dels, och framför allt, konsulatet, med generalkonsul Ingmar Karlsson och Annika Svanström, åtnjuter i Turkiet. Jag vill framhålla att både konsulatet i Istanbul och ambassaden i Ankara är väldigt viktiga verktyg i arbetet. Jag vet att utrikesministern precis som jag står bakom ett fullvärdigt medlemskap för Turkiet när Turkiet uppfyller EU:s krav för medlemskap. Men i svaret säger ministern att budgetproblemen är orsakade av valutaomräkningar. Det kan jag förstå. Men frågetecknen har ändå inte rätats ut. Den uppfattningen delar jag absolut inte. Konsulatet äskade 2,3 miljoner för verksamheten 2008. Det är väldigt lite för en sådan verksamhet. Det beviljades 1,8 miljoner. Det är en skillnad på 500 000 kronor. Jag vet att man nu har fått 200 000 kronor extra, men det räcker inte, och det är inte långsiktigt. Egentligen är det här en ganska banal diskussion. Vi diskuterar en verksamhet som är mycket viktig för relationen mellan Sverige och Turkiet och som kanske har avgörande betydelse för demokratiutvecklingen i Sverige - vad vet jag - men också för svenska företag. Det här håller man på att mista nu för några hundra tusen i besparing. Det tycker inte jag är seriöst. Jag tycker att ministern gör det enkelt för sig när han säger att detta ska hanteras lokalt. Verksamhet och ekonomiska resurser hänger samman. Handlingar väger tyngre än ord i detta sammanhang. Därför kan man inte säga en sak och göra en annan.
Carl Bildt (M)
Anf. 17 Carl Bildt (M)
Fru talman! Jag tror att Anne Ludvigsson och jag har exakt samma uppfattning i huvudfrågan vad gäller att stödja en reformprocess i Turkiet i syfte att bereda vägen för Turkiets fulla medlemskap i Europeiska unionen. Det finns mycket som återstår att göra. Jag vill göra en liten korrigering. Man hade rätt att demonstrera den 1 maj. Det var bara det att myndigheterna av skäl som enligt min mening är dubiösa förbjöd demonstration på just Taksimplatsen. Det tycker jag att det finns anledning att kritisera, men demonstrationsrätten fanns där i alla fall. Sedan var väl polisens uppträdande sådant att det mer påminde om äldre tider än om modernare europeiska tider. Generalkonsulatet i Istanbul är mycket viktigt. För ett antal år sedan, det är väl nu nästan tio år sedan, skulle jag tro, hade man fattat beslut om att lägga ned det. Jag tillhörde då dem som var mycket aktiva i opinionsbildningen för att vända på det beslutet. Det blev i stället de facto en förstärkning genom institutet som tillkom och genom att man så småningom via Sida har satsat ökade medel. Själva generalkonsulatet är i dag en rätt liten del av det som egentligen sker i Istanbul, men en viktig del, för det svarar rätt mycket för kringverksamhet och administration och den politiska ramen för en omfattande politisk verksamhet i Turkiet centrerad kring Istanbul och självfallet Ankara. Sedan har vi en del ekonomiska problem. Dels har vi de allmänna ekonomiska problemen på utrikesförvaltningen, som jag hade förmånen att få ärva från den tidigare regeringen. Vi försöker nu få detta i balans. Dels har vi haft speciella problem i Turkiet som har att göra med omräkningen eller budgeteringsvalutan, som man nu har ändrat från dollar till turkiska lira. Be mig inte förklara detta i varje enstaka detalj. Gör jag det kommer det förmodligen på ett eller annat sätt att bli fel. Det är till ytterlighet komplicerat. Alla är överens om att detta borde ha gjorts tidigare än vad det har faktiskt har gjorts. Det hade undvikit en del av problemen. Men nu har det i alla fall gjorts, och när jag har talat med dem där nere har de uttryckt en tro på att detta kommer att förbättra det hela. Bara för att rätt ska vara rätt: Om man tittar på det som faktiskt har skett efter detta, på den faktiska budgeten och på skillnaden mellan utfallet för 2007, hur mycket pengar det gjordes av med på generalkonsulatet då, och den budget de nu har, ser man att det är en ökning med 16 procent. Det ger lite perspektiv. En del av detta, om vi nu ska vara alldeles ärliga, och det ska man vara i sådana här sammanhang, är att vi har ökade bostadskostnader på grund av att det har tillkommit personal där nere också för den konsulära verksamheten och migrationsverksamheten. Men även detta måste vi i utrikesförvaltningen lära oss att hantera. Vi har ett ökat tryck på oss att klara konsulära frågor och migrationsfrågor utan att vi nödvändigtvis får så mycket extra pengar för det som vi kanske skulle vilja - även om en viss tillförsel av extra medel faktiskt fås. Men det är en ökad budget för generalkonsulatet. Det viktiga är att vi på alla möjliga sätt vill slå vakt om detta generalkonsulat i framtiden, liksom den omfattande och viktiga verksamhet som med utgångspunkt i såväl Istanbul som Ankara bedrivs för att stödja den demokratiska reformprocessen i Turkiet samt dialogen mellan civilisationer, religioner och kulturer, där Turkiet är något av ett nyckelland för framtiden.
Anne Ludvigsson (S)
Anf. 18 Anne Ludvigsson (S)
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för inlägget. Jag är glad att vi ändå är så samstämmiga om helheten i Turkiet. Det är bra att vi inte heller går in på ekonomiska detaljer. Vi ska hålla oss till helheten. Precis som utrikesministern säger har de fasta kostnaderna ökat. Det gör de i princip överallt. Men omräkningen tycker inte jag att man helt ska låta betalas av konsulatet självt. Den budget som nu ligger räcker inte ens till de fasta kostnader som är kontraktsbundna eller avtalade. Detta innebär naturligtvis ett problem. Jag vet att institutet har fått ökade medel och har bra ekonomi. Men det hela hänger ihop. Generalkonsulatet är spindeln i nätet för hela denna verksamhet, även forskningsdelen och Exportrådets verksamhet. Därför är det så viktigt att värna om konsulatet. Den konsulära verksamheten har också ökat. Kraven på den konsulära verksamheten har ökat på migrationsområdet. Det är enormt många besök från svenska myndigheter och riksdagsutskott som ska hanteras. Det är väldigt positivt, för kontakter mellan människor är det som i grunden utvecklar och långsiktigt håller i ett samhälle och som kan förändra människors attityder. Det är inte minst viktigt i Turkiet. Jag är glad över att ministern säger att det inte finns ett nedläggningshot. Men genom ekonomisk strypning kan också verksamhet försvinna, eller hur ministern? Vi vet att det är flera av UD:s myndigheter som har ekonomiska svårigheter. Man talar mycket om en gemensam värdegrund, kompetensutveckling och att man ska ta till vara de lokalanställdas kompetens och lägga mer kvalificerade uppgifter på dem. Det tycker jag låter bra. Det är väldigt viktigt, och det är viktigt att låta de lokalanställda utvecklas. Det kräver i anständighetens namn att man också kan betala löner som inte ligger under existensminimum. Det handlar också om en trovärdighet från svensk sida. Vi är fönstret ut till världen till de här länderna. Där skulle jag vilja ha lite klarare besked från utrikesministern. Vi vet också att UD:s konsulära verksamhet efter tsunamikatastrofen ska prioriteras. Det är oerhört många turister från Sverige som besöker Turkiet. Det är en halv miljon. Det har man heller inga ekonomiska resurser för. Vi får verkligen hoppas att det inte händer någonting. Men den dagen det sker finns det inga ekonomiska resurser. Det är också ett problem. Om konsulatet inte kan sköta sitt författningsenliga uppdrag blir inte konsekvensen då att konsulatet måste stängas? Vi vet också att viseringen ger en intäkt. Det är också positivt att det är många som vill ha visum och resa ut i världen. Det uppgick till över 3 miljoner år 2007, och det är mer än vad man får i bidrag. På något sätt borde man ändå se att det är en sådan viktig verksamhet. Man får inte säga en sak som att det är så viktigt att den ska vara kvar och sedan kanske strypa den ekonomiskt. Det är så uppskattat. Den här verksamheten är så viktig. Jag tror precis som jag sade inledningsvis att det är viktigt med mötet mellan olika kulturer. Här kan Turkiet och konsulatet spela en roll.
Carl Bildt (M)
Anf. 19 Carl Bildt (M)
Fru talman! Så är det utan tvekan. Mitt allmänna uppdrag, givet av riksdagen i enighet, är att åstadkomma en anständig utrikesförvaltning inom en kostnadsram på ca 2,4 miljarder. Det är regeringens budget. Oppositionen har inte anslagit ett rött korvöre mer i denna del. Jag klagar inte nämnvärt på det. Jag tror att det är fullt möjligt att göra det. Det kräver en kontinuerlig strukturomvandling. Vi lägger ned åtta utlandsmyndigheter. Jag tror att det finns solida skäl för att göra det på huvuddelen av de orterna. Vi startar fyra nya och möjligtvis till och med en femte, eller i varje fall till hälften, och vi kommer att göra utökningar på en del andra ställen. Sedan finns det ställen som jag tycker är speciellt viktiga. Det är ingen tvekan om att det vi gör i Turkiet har en lite speciell dignitet av alla de skäl som har nämnts. Därför har vi försökt att ta itu med framför allt det problem som har legat i omräkningskursen. Omräkningskursen mellan turkiska lira och dollar som varit inom UD har varit annorlunda än den lokala. Fråga mig nu inte varför det varit på det sättet, för det kan jag faktiskt inte förklara. Men så har det uppenbarligen varit under väldigt lång tid. Det är klart att de valutaförändringar vi ser på de internationella marknaderna har gjort det mer svårthanterligt. Nu är detta korrigerat. När jag talar med myndigheterna där nere säger de: Det här ska vi nog klara av under de nya omständigheterna. Jag hade lite fel i det jag sade tidigare visade det sig. När jag talade om den 16-procentiga ökningen är det 16 procent efter det att det har dragits av för de ökade kostnaderna för konsulär verksamhet, migration och bostäder. Först har vi betalat för det, och sedan har vi 16 procent mer reala pengar för generalkonsulatet i förhållande till vad man gjorde av med förra året. Sedan är det alldeles rätt, och det är ett mer generellt konstaterande, att den konsulära migrationsverksamheten är en belastning. Man kan kalla det för belastning, men det är sådant som ska göras. Det är vår skyldighet. Det ligger framför allt på Ankara och mindre på Istanbul i sammanhanget. På den punkten har regeringen nu i två budgetar gett extra tilldelning till utrikesförvaltningen så att den ordinarie politiska verksamheten, eller vad vi nu ska kalla den, inte ska eroderas i onödan bara för att vi har det ökade trycket på oss. Jag kan försäkra Anne Ludvigsson att så länge jag sitter på den här posten - vilket i varje fall blir dagen ut, och förmodligen avsevärt längre än så - kommer några nedläggningshot mot generalkonsulatet i Istanbul icke att göra sig besvär att gå in i mitt tjänsterum. Jag ska se till att det finns hyggliga förutsättningar som i utrikesförvaltning i övrigt för att bedriva det mycket viktiga arbete som bedrivs både i Istanbul och i Ankara. Jag sätter också stort värde på det stöd som finns från riksdagen för det arbetet. Det ger den svenska politiken i den här viktiga frågan en kraft det finns all anledning från regeringens sida att sätta värde på.
Anne Ludvigsson (S)
Anf. 20 Anne Ludvigsson (S)
Fru talman! Jag ser att vi är överens om väldigt mycket och också att reformprocessen i Turkiet måste fortgå även om det i dagsläget står mer eller mindre stilla och kanske till vissa delar går bakåt, som jag också upplevde. Det finns ingen annan väg än att gå framåt. Jag menar att Sverige ska använda sig av den kunskap och de verktyg som finns till hands för att stötta Turkiet. Det är för Turkiets egen sak och människorna i Turkiet. Jag känner många och har mycket kontakt med många MR-organisationer. Men det är också av egna egoistiska skäl. Blir det lugnt i det här området tjänar vi också på det. Turkiet har en väldigt bra ekonomisk utveckling där svenskt näringsliv kan samarbeta och utvecklas. Jag vill ställa en fråga inför framtiden, eftersom min interpellation också handlar om det. Är ministern beredd att nu hela tiden ge erforderliga resurser till verksamheten vid konsulatet i Istanbul med sektionen, forskningsinstitutet, Exportrådet och allt, eftersom allt hänger ihop? Utifrån det jag har sett hittills är det ett litet glapp mellan det ministern säger och de ekonomiska resurserna. Jag skulle inte vilja säga som man brukar säga om regeringen i Turkiet att det finns en dold agenda. Men man kan ändå undra vad det är. Är det skattesänkningar som är den stora prioriteten också när det gäller den här verksamheten? Jag skulle vilja ge ministern ett råd att verkligen engagera sig i detta och kanske inte låta, nu blir jag lite drastisk, några räknenissar på UD intala ministern att det är helt lugnt i konsulatet. Jag är väldigt glad över att ministern verkligen inte kommer att vara den som står bakom att den 250-åriga närvaron i Istanbul läggs ned. Tvärtom skulle jag vilja se att ministern utvecklar verksamheten och samarbetet och också påverkar länder som Frankrike, Tyskland och Österrike att göra detsamma.
Carl Bildt (M)
Anf. 21 Carl Bildt (M)
Fru talman! Det kan jag försäkra att jag kommer att göra. Låt mig också säga att det var en tidigare regering som ville lägga ned generalkonsulatet i Istanbul och som lade fram förslaget i riksdagen. Jag tror till och med att det gick igenom i riksdagen innan diskussionen vände. (ANNE LUDVIGSSON (s): Det var i varje fall nära.) Det blev en utredning under Anita Gradin, och det var ett antal andra personer som vände på detta. Den saken kommer icke att upprepas under denna regering. Tvärtom ska vi se till att finns goda förutsättningar. Sedan handlar det både om generalkonsulatet och institutet som Sida finansierar. Det är en väldigt stor palett av olika verksamheter. Det är väldigt många tiotals miljoner kronor som de facto administreras från huset i Istanbul. När vi bara fokuserar på delar av denna budget ser vi inte helheten av den stora satsning som har centrum framför allt i Istanbul men också i Ankara. Jag har som sagt en budget på 2,4 miljarder kronor som givits mig av riksdagen. Regeringspartierna förordar 2,4 miljarder kronor, och oppositionspartierna förordar exakt samma belopp. Jag har att hålla mig inom denna ram och försöka göra det bästa möjliga. Det innebär att vi lägger ned på en del ställen och startar på ett antal andra ställen. Jag är rätt förhoppningsfull om att vi ska kunna klara av det underskott som vi hade när vi kom in och övertog och ha en balans i budgeten år 2009. Vi kan då börja titta på olika reforminsatser också på det personalpolitiska området. Jag kan bara försäkra att alla de insatser som har att göra med den fortsatta utvidgningen av Europeiska unionen med inte minst Turkiet och dialogen med andra kulturer och civilisationer kommer att ha mycket hög prioritet när det gäller att fastställa de framtida prioriteringarna för utrikesförvaltningens verksamhet.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.