Situationen i Somalia
Interpellation 2006/07:213 av Linde, Hans (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-01-11
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2007-01-16
- Svar fördröjt anmält
- 2007-01-24
- Sista svarsdatum
- 2007-01-29
- Besvarad
- 2007-01-30
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2006/07:213 Situationen i Somalia
av Hans Linde (v)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
I december 2006 gick etiopiska trupper över gränsen till Somalia. Därmed kränkte man etiopiskt territorium. Etiopien har i detta sammanhang fått spela samma roll som Israel gjorde i Libanonkriget – rollen som USA:s ombud. Det etiopiska ingripandet i Somalia hade i likhet med Israels angrepp på Libanon USA:s fulla stöd. Det som i dag, den 9 januari 2007, skiljer det etiopiska angreppet på Somalia från det israeliska på Libanon är att USA nu själv deltagit i krigshandlingarna på Etiopiens sida.
Etiopien stöder övergångsregeringen som haft sitt säte i staden Baidoa. Denna övergångsregering består av ett konglomerat av krigsherrar och är skapad som ett försök att åstadkomma fredliga förhållanden. Det är i hög grad en artificiell konstruktion utan djupare rötter i det somaliska samhället och dess inflytande på utvecklingen har dock varit mycket svagt. I praktiken har det varit krigsherrarna i olika områden som haft makten.
Att konflikten i Somalia kunnat hållas vid liv och under så lång tid antagit så blodiga former beror till stor del på att flera länder nonchalerat FN:s vapenembargo. I stället har flera länder låtit vapnen på olika vägar flöda in i flera länder i regionen, bland annat Etiopien och Eritrea. Den svenska regeringen bör i FN och EU verka för att vapenembargot mot Somalia blir effektivt.
Situationen i Somalia exploateras på ett egennyttigt sätt av flera andra stater. Etiopiens motiv för ingripandet i Somalia är främst att man eftersträvar en ställning som regional stormakt i Östafrika. Man vill även dölja övergreppen mot den egna befolkningen.
Eritrea som ligger i konflikt med Etiopien stöder i eget intresse de ”islamistiska domstolarna” i Somalia och OLF (Oromo Liberation Front) i Etiopien, samtidigt som man drivit en konflikt med Sudan när det gäller situation i östra delarna av landet och har givit sitt stöd till rebellgrupper i Darfur.
USA har blandat sig i dessa konflikter. När det gäller konflikten mellan Etiopien och Somalia har USA motiverat sitt militära ingripande mot de ”islamistiska domstolarna” med att man funnit en handfull personer som man misstänker är terrorister. Av dessa misstänkta har man under angreppet den 8 januari lyckats döda en av dem – men samtidigt dödat minst ett 20-tal andra.
Förenta nationerna liksom EU har förespråkat en dialog mellan Baidoaregeringen och ”islamistiska domstolarna”. Med största sannolikhet har USA:s militära angrepp, som förutom att det strider mot internationell lag och precis som när det gäller Afghanistan och Irak undergräver FN:s auktoritet, minskat möjligheterna till en dialog mellan Baidoaregeringen och ”de islamistiska domstolarna”. Det finns stor risk för att USA, liksom i Afghanistan och Irak, i stället för att stävja terrorismen stimulerat den.
I dag finns åtskilliga svenskar av somaliskt ursprung i Somalia. Under de förhållanden som råder och eftersom det är risk för att de förvärras bör regeringen göra sitt yttersta för att evakuera. Den tidigare regeringens agerande under Libanonkriget förpliktar.
Sverige bör i EU och FN med emfas driva att Etiopien lämnar Somalia och förmå Eritrea att göra detsamma. USA:s ingripande måste fördömas som folkrättsbrott. Sverige bör följa upp och med kraft understödja EU:s krav på dialog mellan de ”islamistiska domstolarna” och Baidoaregeringen.
Jag vill fråga utrikesministern:
1. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att förmå de etiopiska styrkorna och eritreanska militärerna att lämna Somalia?
2. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att driva på EU:s krav på dialog mellan de ”islamistiska domstolarna” och Baidoaregeringen?
3. Avser utrikesministern att med utgångspunkt i folkrätten rikta kritik mot USA för deras militära ingripande i Somalia?
4. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att göra vapenembargot mot Somalia mer effektiv?
5. Vilka initiativ avser ministern att ta för att evakuera svenska medborgare som befinner sig i Somalia?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:213
Webb-tv: Situationen i Somalia
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:56 Tisdagen den 30 januariProtokoll 2006/07:56 7 § Svar på interpellation 2006/07:213 om situationen i Somalia
Protokoll från debatten
Anf. 22 Carl Bildt (M)
Fru talman! Hans Linde har frågat mig vad jag avser att göra avseende fem frågeställningar om Somalia.
Som bekant eskalerade konflikten mellan parterna i Somalia, övergångsregeringen (TFG) och de så kallade islamistiska domstolarna (UIC), strax före jul till direkta strider och ett etiopiskt militärt ingripande. Somalia har därför diskuterats ingående inom det internationella samfundet de senaste veckorna. Det gäller inte minst inom EU och FN. I centrum för diskussionerna står den politiska processen, säkerhet, återuppbyggnad och hur det redan hårt drabbade somaliska folkets humanitära situation kan förbättras.
Hans Linde har frågat vad jag avser att göra för att förmå de etiopiska styrkorna att lämna Somalia. Etiopisk trupp gick in i Somalia med hänvisning till självförsvar utifrån det hot mot Etiopien som uttalats av dåvarande förbundet för de islamistiska domstolarna (UIC). Somalias president och regering har därefter begärt att den etiopiska militära närvaron ska fortsätta till dess en alternativ ordning har åstadkommits.
Jag menar att den etiopiska truppen och all annan utländsk militär närvaro bör dras tillbaka så snart som möjligt. En stabiliseringsstyrka bör utplaceras i enlighet med beslut av FN:s säkerhetsråd. Dess uppdrag torde emellertid bara bli framgångsrikt om det finns en politisk process att bygga på.
Jag vill poängtera vikten av att genom en inkluderande politisk process skapa säkerhet och stabilitet. Jag tog den 3 januari initiativ till ett möte för de europeiska medlemmarna i den internationella kontaktgruppen för Somalia. Vi enades i Bryssel om att en politisk samförståndslösning och försoning som politisk ledstjärna krävs om varaktig fred ska kunna etableras i Somalia. Vidare konstaterade vi att en neutral regional stabiliseringsstyrka är nödvändig, men dess uppdrag torde bara kunna genomföras om en process med politisk dialog och försoning har satts i gång på allvar.
Det leder mig till Hans Lindes andra fråga, vilka initiativ jag avser att vidta för att stärka dialogen mellan de islamistiska domstolarna och övergångsregeringen. Försoning mellan olika grupper av det somaliska folket är avgörande. Det är beklagligt att krigslagar införts i Somalia som satt den konstitutionella ordningen ur spel. Det som krävs är en inkluderande försoningsdialog med deltagande av alla grupper i Somalia, inklusive klanledare, affärsidkare, religiösa ledare och också de moderata och konstruktiva krafterna inom det upplösta UIC, samt företrädare för det civila samhället.
Presidenten och parlamentets talman är i sammanhanget viktiga aktörer. En sådan dialog försvåras av att talmannen för det somaliska övergångsparlamentet, som besökte Sverige den 16 januari för samtal på UD, avsatts. Parlamentet i sin helhet, som den yttersta garanten för den konstitutionella ordningen, bör sammankallas så snart som möjligt i Mogadishu under säkra och neutrala förhållanden.
På frågan om jag, med utgångspunkt i folkrätten, avser att rikta kritik mot USA för dess militära insats, vill jag först säga att den amerikanska militära insatsen inträffade i ett skede då alla ansträngningar bör riktas mot att få fram en politisk bred samförståndslösning i Somalia. Såväl EU:s ordförandeskap som FN:s generalsekreterare har uttryckt oro över attacken. Attacken riskerar att bidra till en ytterligare polarisering. Tillgänglig information är dock inte tillräcklig för att bedöma de folkrättsliga aspekterna.
Frågan om hur vapenembargot mot Somalia kan göras mer effektivt är komplicerad. Somalia har sedan 1992 varit föremål för ett internationellt vapenembargo. Det har tyvärr inte hindrat Somalia från att utvecklas till en av Afrikas mest omfattande vapenmarknader. Kontrollen av inflödet av lätta vapen längs Afrikas längsta kustremsa är oerhört svår. EU:s medlemsländer följer EU:s uppförandekod om vapenexport från 1998. Koden anger att export av krigsmateriel inte ska ske till länder gentemot vilka internationella embargon föreligger. Det är inte heller vapenexport mellan länder som utgör det största problemet i sammanhanget. Vapen som når länder som Somalia är vanligtvis vapen som har kommit i omlopp på en svart marknad. Sverige arbetar aktivt internationellt för att hindra illegal handel med små och lätta vapen.
Avslutningsvis frågar Hans Linde vad jag avser att göra för att evakuera svenska medborgare i Somalia. Någon evakuering är inte möjlig och har därför inte varit aktuell. Det prekära säkerhetsläget har varit känt under lång tid. Utrikesdepartementet har sedan länge avrått från alla resor till Somalia. När vi i december 2006 såg att krisen riskerade att urarta i en väpnad konflikt uppmanade vi svenska medborgare som vistades där att lämna landet. I likhet med övriga EU-länder saknar Sverige ambassad i Somalia.
Anf. 23 Hans Linde (V)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för svaret. Vi har sett under de gångna månaderna hur Somalia har blivit en lekplats för Etiopiens och USA:s stormaktsambitioner. Bakom det politiska spel som vi har sett om Somalia har det somaliska folket fått betala ett oerhört högt pris.
Etiopiens motiv för att inleda sitt anfallskrig har knappast varit dolda. Att man hänvisar till självförsvar känns i sammanhanget närmast absurt. Jag tror att det är viktigt att se att Etiopien agerar utifrån sina ambitioner i regionen och utifrån sin långdragna gränskonflikt med Eritrea. Man agerar också för att dölja de övergrepp som man utför mot sin egen befolkning, bland annat olika etniska grupper som somalier i Ogadenprovinsen.
Det har inte heller rått någon tvekan om USA:s motiv. Befolkningen i södra Somalia har hittills betalat ett oerhört högt pris för det USA, enligt numera välkänd retorik, kallar kamp mot terrorism. Enligt den brittiska biståndsorganisationen Oxfam dödades 70 civila somaliska nomader vid
ett
av dessa bombanfall. Hur många fler somalier som sammanlagt fått sätta livet till i de amerikanska bombanfallen är okänt. USA har aldrig lyckats skapa något annat än instabilitet, död och förödelse i Somalia. Ingenting talar för att det skulle vara annorlunda i dag.
Fru talman! Jag välkomnar att Carl Bildt så tydligt betonar försoning och dialog till skillnad från väpnade lösningar på konflikten. Men i dag finns det tre tydliga hot mot just fred, försoning och återuppbyggnad i Somalia. Det första tydliga hindret är de utländska truppernas närvaro i landet. Att få till stånd en dialog mellan övergångsregeringen och de islamiska domstolarna torde vara omöjligt så länge etiopiska trupper patrullerar gatorna i Mogadishu, så länge amerikanska bomber faller över landet.
Det andra stora hinder vi ser är den väg som övergångsregeringen slagit in på. Det är djupt oroväckande att parlamentet valde att sparka talmannen för drygt två veckor sedan. Talmannen var en av de få krafter inom övergångsregeringen som inte hade militär bakgrund och som förespråkade en bred dialog. Genom att han avskedats har övergångsregeringen och de gamla krigsherrarna, som förespråkar konfrontation, stärkt sitt grepp.
Det tredje stora hotet i dag är det kraftiga inflödet av vapen, som också Carl Bildt tog upp. Det finns stora problem med att förhindra detta inflöde, men på kort sikt handlar det kanske framför allt om att sätta press på de transitländer, bland annat Eritrea och Etiopien, som vi vet att vapnen kommer genom. Jag tror också att Sveriges regering med kraft behöver motsätta de amerikanska krav som vi har hört under hösten om att vapenembargot partiellt ska upphävas för att möjliggöra en beväpning av övergångsregeringen. Jag hoppas att Sveriges regering inte viker sig på denna punkt.
Ska fred och försoning vara möjligt, som vi båda i dag förespråkar, måste omvärlden dels sätta press på de länder som med vapenmakt försöker förverkliga sina stormaktsambitioner i Somalia, dels sätta press på övergångsregeringen. Sverige kan som medlem i den internationella kontaktgruppen spela en avgörande roll.
Jag får avslutningsvis säga att det har funnits en dålig tradition bland Carl Bildts föregångare att här i kammaren, här på hemmaplan, under press från den nationella opinionen, ibland ta till kritik mot USA och andra regimer här på hemmaplan. Men när man har varit ute på de internationella arenorna har man varit tysta som kyrkmöss. Jag hoppas att utrikesministern inte ansluter sig till denna tidigare tradition utan att han också talar klarspråk med USA och Etiopien. Jag skulle vilja att utrikesministern förklarar i vilka internationella forum han har lyft fram sin kritik mot USA och Etiopien.
Anf. 24 Carl Bildt (M)
Fru talman! Jag kan försäkra Hans Linde om att i den mån den traditionen har varit stark kommer jag inte att fullfölja den. Utrikespolitiken kommer att tala med en röst, och det är samma röst om det är Sveriges riksdag, Förenta nationerna eller den europeiska unionen. Jag redovisade den inställning som jag har till det etiopiska ingripandet i ett uttalande den 25 december. Jag tror att det är känt för Hans Linde. Det har vi också redovisat i olika samtal som har varit.
Dock ska sägas att tyngdpunkten i de rätt omfattande samtal vi har haft, inte minst i ministerrådet i Europeiska unionen, har varit att nu få till stånd en försoningsprocess. Det har varit lite av en balansgång, för det finns de som har velat lägga större vikt vid att få in stabilitetsstyrkan. Jag är för det, och vi vill göra vad vi kan för att underlätta det, inte minst finansiellt. Men jag har hela tiden sagt att det måste till en försoningsprocess. President Yusuf har där gett nya signaler i dag som jag i denna del välkomnar. Det är det som har varit tågordningen. Fredsbevarande styrkor är bra men styrkor kan inte ersätta fred. Det måste finnas en fred att bevara när en sådan där stabiliseringsstyrka går in.
Nu verkar vi ha fått en balans i det hela. Det finns nya signaler från presidenten. Det börjar komma en stabiliseringsstyrka. Om detta ger anledning till någon större optimism kan Hans Linde och jag diskutera i annat sammanhang. Situationen är mycket besvärlig, men vi har försökt att spela en konstruktiv roll.
Låt mig i detta sammanhang, eftersom vi är i riksdagen, också ta upp en annan sak. Det är att vi via olika kanaler har nåtts av olika information som tyder på att svenska medborgare varit inblandade i strider, till och med dödats, i Somalia. Vi har ett avståndstagande från terrorism och all verksamhet med anknytning till terrorism som är entydig. Utan att på något sätt att ställning till vad som har hänt eller inte hänt i dessa fall, om det vet vi alldeles för lite, vill jag med visst eftertryck säga att svenskt medborgarskap inte ger någon frisedel till att delta i eller planera terroristiska handlingar i andra delar av världen. Det vi faktiskt vet om de svenska medborgare som dödats, fängslats eller varit inblandade i strider är dessvärre mycket lite. Vi har därför på olika sätt sökt information. Vi har varit i kontakt med etiopiska, kenyanska, somaliska och amerikanska myndigheter. Vi har ställt konkreta frågor om konkreta fall.
Enligt uppgifter som vi har fått från USA har två svenska pass upphittats av etiopiska trupper i anslutning till den plats som attackerats av USA för någon månad sedan. Men vi har inte fått den bekräftelse och ytterligare information som vi efterlyst, inte minst från de etiopiska myndigheterna. Enligt uppgift från en talesman för den somaliska övergångsregeringen har svenska medborgare dödats i strider. Enligt dessa uppgifter har de varit stridande på den islamistiska sidan, men vi saknar möjlighet att verifiera det som sagts. Vi kommer från utrikesförvaltningens sida att fortsätta göra allt vi kan för att söka klarhet i dessa frågor. Det gäller också de omständigheter under vilka stridshandlingar har skett och om personer möjligen har kommit till skada eller till och med omkommit. Stämmer uppgifter om svenska medborgare som fängslats, och det förefaller sannolikt, kommer vi självklart att försöka etablera kontakt med dessa.
Låt mig tillägga i anslutning till Hans Lindes fråga vad gäller evakuering att det är möjligt, och har varit det sedan ett bra tag, att ta sig ut ur Somalia. Flygbolag av en art som jag inte skulle rekommendera vare sig Hans Linde eller mig att resa med flyger från Mogadishu till olika ställen. Det är med stor sannolikhet samma flygbolag som en hel del personer utnyttjade när de tog sig in innan striderna utbröt. Möjlighet att ta sig ut har såvitt vi kan bedöma funnits under en icke oväsentlig tid. Jag kan inte säga exakt hur länge.
Jag ville ge den informationen i anslutning till den sista av Hans Lindes frågor, lite utöver vad som står i det skriftliga svaret.
Anf. 25 Hans Linde (V)
Fru talman! Jag välkomnar att Carl Bildt så tydligt betonar att en försoningsprocess behöver komma till stånd innan fredsbevarande styrkor kan sättas in. Vi har sett en oroväckande tendens runtom i världen de senaste åren där USA och dess allierade eller dess ombud på plats har kunnat gå in i brott mot folkrätten och lämna över situationen till världssamfundet. Man har lämnat världssamfundet inför fullbordat faktum för att sedan gå in med fredsbevarande trupper. Vi har sett den utvecklingen i Afghanistan bland annat. Man hade önskat att den förra regeringen hade linjen att först ha en försoningsprocess sedan en fredsbevarande styrka i Afghanistan. Men det är en annan diskussion.
För många här i Sverige är kriget i Somalia en fråga om utrikespolitik. Det är något som sker väldigt långt borta. Vi vet också att det för många svensk-somalier i högsta grad är en fråga om inrikespolitik. Det finns fortfarande uppgifter om att ett hundratal svenska medborgare sitter fast i Somalia.
Carl Bildt sade i sitt inledande svar att UD har varnat för resor till Somalia. Men det fråntar ju inte UD allt ansvar. Man kan inte två sina händer bara för att man har utfärdat en varning.
Tiden före den etiopiska invasionen var en tid av någorlunda lugn i bland annat Mogadishu. Det bidrog till att många svensk-somalier återvände hem. Man tog chansen att besöka sina släktingar och återse sitt land. Jag är inte alls naiv. Jag är fullt medveten om att kommunikationerna och säkerhetsläget försvårar möjligheten till en insats. Men om säkerhetsläget är svårt för svenska diplomater och eventuella hjälpinsatser är det ju ännu värre för de svenska medborgare som är fast i Somalia.
Den information som vi har fått av Carl Bildt i dag och som vi tidigare har fått från UD tyder på att man har en väldigt oklar bild av hur många svenska medborgare som finns i landet och hur de har det.
Visst är möjligheten att införskaffa information knappast optimal i dagsläget, men det är inte heller så att svenskarna i Somalia befinner sig i något slags vakuum. Vi vet att många av de släktingar som finns kvar i Sverige har en omfattande kontakt med sina släktingar på plats i Somalia. De svensk-somaliska föreningarna runtom i landet har ovärderlig information om hur deras släktingar har det och var de befinner sig. Har den informationskällan - alla somalier i Sverige - tagits till vara av Utrikesdepartementet?
Det har nu gått flera veckor sedan vi fick information om att svenska medborgare gripits i södra Somalia anklagade för terrorism. En talesman för övergångsregeringen bekräftade i morse för Sveriges Radio att svenska medborgare gripits, precis som Carl Bildt talade om.
Det är nyheter som jag tycker oroar väldigt mycket. Det oroar därför att vi knappast kan förvänta oss att dessa eventuella fångar blir behandlade på ett humant och rättssäkert sätt. Det oroar därför att vi vet att stora flyktinggrupper befann sig i området och historien har lärt oss från andra delar av världen att sammanblandning ofta görs mellan stridande förband och flyktingar. Det är stor risk att just de här fångarna är flyktingar som har sammanblandats med stridande förband.
Om de uppgifterna stämmer måste regeringen agera kraftfullt för att garantera att de svenska medborgare som sitter fängslade i Somalia, oavsett vad de är anklagade för, blir behandlade på ett humant sätt, att de får en rättvis rättegång och att de får juridisk hjälp.
Jag skulle vilja att utrikesministern tydliggör vilka konkreta åtgärder han avser att vidta för att undersöka de uppgifter han har fått på morgonen av övergångsregeringens talesman. Vilka åtgärder kommer man i så fall att sätta in för att garantera att de svenska fångarna i Somalia blir behandlade på ett humant sätt, får juridisk hjälp och en rättvis rättegång?
Anf. 26 Carl Bildt (M)
Fru talman! Det är som Hans Linde säger; situationen är oklar. Som jag sade söker vi information från alla som vi tror kan ge information. Med de undantag som jag nämnde har det hittills inte gett speciellt mycket. Vi kommer självfallet att fortsätta med det.
Den uppgift vi har - det är medieuppgifter - är att ett 20-tal personer skulle ha överförts från Kenya till Mogadishu under de senaste dagarna. Det finns det som tyder på att åtminstone en är svensk medborgare. Det är en person som har funnits i kenyanskt häkte och som där har besökts av svensk ambassadpersonal. Det finns anledning att anta att han är bland dem som nu har överförts till Somalia.
Om det därutöver finns sådana som har häktats inne i Somalia saknar vi kunskap om. De där passen och vad som kan vara bakgrund till det vet vi heller inte så mycket om över huvud taget. Vi har frågat etiopiska, somaliska och kenyanska myndigheter. Kabinettssekreteraren hade ett samtal med den somaliske presidenten Yusuf under helgen. Vederbörande lovade att så snabbt som möjligt komma till efterrättelse när det gäller de olika uppgifterna.
Det är en mycket besvärlig situation. Det säger jag inte för att ursäkta någonting. Läget i Somalia är synnerligen oklart. Det hindrar inte att vi ska ställa de krav som vi ska ställa. Om svenska medborgare har arresterats på en eller annan grund ska vi söka kontakt med dem och erbjuda dem den konsulära hjälp som svenska medborgare har rätt till. De ska sedan själva svara för sina gärningar.
Det har ganska tidigt funnits uppgifter i medierna om läger för träning av terroristisk aktivitet i Somalia. I den mån svenska medborgare har varit inblandade i detta är det något som både Hans Linde och jag ser på med största allvar. Så får det inte vara.
Det vet vi än så länge inte så mycket om.
Anf. 27 Hans Linde (V)
Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för den här debatten.
Den dramatiska utvecklingen i Somalia har ju på många sätt bemötts med tystnad av världssamfundet. När de etiopiska trupperna rullade in över gränserna och de amerikanska bomberna föll var det väldigt få röster som höjdes för det somaliska folket.
Det är som om världen i dag tröttnat på de ständigt negativa nyheterna från Somalia. Det är som om världssamfundet har förlorat hoppet för detta land och dess befolkning.
Jag har under de senaste veckorna varit i kontakt med många somalier här i Sverige som har känt sig svikna och ignorerade av världssamfundet. Jag tycker att de känner så med rätta.
Vi vet att ett fredligt Somalia inte kan byggas med vapenmakt. Det kan inte bombas fram. Ett fredligt och demokratisk Somalia kan bara skapas genom dialog och en bred försoningsprocess. Ska fred byggas måste övergångsregeringen i Mogadishu räcka ut handen och öppna för samtal. Ska grunden för försoning läggas måste alla utländska trupper lämna landet, både de amerikanska, de etiopiska och eventuella trupper från andra länder. Ska det somaliska folket få hoppet åter måste de få omvärldens stöd. Här kan och måste Sverige spela en avgörande roll.
Jag vill därmed tacka för debatten.
Anf. 28 Carl Bildt (M)
Fru talman! Jag vill tacka Hans Linde för att han har ställt interpellationen så att vi fick möjlighet att i riksdagen diskutera en fråga där våra perspektiv kan vara något olika. Det är viktigt att en viktig utrikespolitisk fråga som denna förs in i Sveriges riksdag.
Jag nämnde det möte som vi hade i Bryssel i nyårshelgen. Vi arbetar för en försoningsprocess. Jag har haft omfattande kontakter med EU-ordförandeskapet och med EU-kommissionären Louis Michel som har mycket omfattande kontaktverksamhet och kunskap i denna fråga. Jag har också haft direktdialog med de berörda. Vi har ju en särskild möjlighet i och med att Sverige är medlem av den internationella kontaktgruppen. Vi har betonat försoningsperspektivet med stor tydlighet.
Omedelbart efter det etiopiska ingripandet fanns det de som var mindre tydliga på den punkten ska jag säga, utan att adressera den kommentaren alltför tydligt. Jag vill gärna notera att det sedan dess har varit en svängning från alla ledande internationella aktörer plus nu från övergångsregeringens sida till att understryka vikten av den politiska försoningsprocessen.
Är det för sent? Är det möjligt? Kommer det at ge några konkreta resultat? Det önskar jag att jag kunde ge ett konkret svar på. Det kan jag inte, men jag ser ingen annan väg framöver för ett land som har varit sargat och i sönderfall sedan början av 90-talet och som även om vi skulle lyckas med en övergångsregering är splittrad med Somaliland uppe i norr.
Det här är tyvärr den utmaning som världssamfundet har stått inför i Somalia under de senaste 15-20 åren, där våra framgångar hitintills har varit relativt begränsade. Det innebär inte att vi får ge upp. Vi är stora bidragsgivare från svensk sida. Vi kommer att fortsätta att vara det. Den europeiska unionen är den i särklass största bidragsgivaren. Frågan stod på dagordningen för utrikesministermötet för några veckor sedan. Och den kommer att stå på dagordningen för utrikesministermötet också under februari.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.