situationen i Colombia

Interpellation 2004/05:463 av Lindholm, Jan (mp)

den 15 mars

Interpellation 2004/05:463

av Jan Lindholm (mp) till utrikesminister Laila Freivalds om situationen i Colombia

Sista veckan i februari deltog jag tillsammans med andra riksdagsledamöter i en studieresa till Colombia. Vi fick information om den utdragna och blodiga väpnade konflikten, om den prekära MR-situationen och om den humanitära kris som landet genomlever. Detta har bland annat inneburit att, enligt FN:s siffror, nästan tre miljoner människor är internflyktingar. Vi träffade presidenten, vicepresidenten, senatorer och representanter för enskilda organisationer. Men också civilbefolkning som dagligen kämpar för sin överlevnad @ i byn Bojayá, där Farcgerillan genomförde en massaker i maj 2002 och där, vid vårt besök, nästan 1 400 nykomna internflyktingar hade slagit läger i byns skola efter att ha flytt undan sammandrabbningar mellan Farc, paramilitär och regeringsstyrkor.

I Colombia, där största delen av befolkningen fortfarande lever på landsbygden och där jordbruket traditionellt har varit landets huvudsakliga inkomstkälla, har någon jordreform aldrig kommit till stånd. Historiskt har den bördiga och brukbara jorden varit samlad till ett ytterst litet antal ägare som via enorma landområden byggt upp stora rikedomar på kaffe, sockerrör, ris och boskapsskötsel. Den fattiga befolkningen på landsbygden har arbetat på de stora godsen, i många fall efter att deras mark blivit uppköpt, eller att de tvingats lämna sin egen jordlott på flykt undan våldet.

Historieskrivningen kring paramilitärens uppkomst går isär. Somliga menar att det är ett fenomen som funnits ända sedan 1800-talet för att skydda storgodsägarna i ett slags feodalt system där varje gods sköttes som ett eget furstendöme. Detta närmast feodala system stod och står till stor del fortfarande i sin moderna variant i kontrast mot centralmakten och försök till ett modernt statsbygge.

Andra menar att paramilitarismen uppstod som de mäktiga godsägarnas svar på gerillans attacker och våldsbrott som trappades upp under 80-talet då olika former av krigsskatt, kidnappningar och mord blev allt vanligare och drabbade framför allt de besuttna godsägarna.

Oavsett när man historiskt placerar in uppkomsten av paramilitarismen som fenomen i Colombia, så finns det god dokumentation kring hur jordbrukseliten finansierat och stött uppkomsten av de paramilitära förbanden. Dessa kopplingar har under senare år också kommit att bli det omvända @ paramilitären blir storgodsägare @ genom illegala exproprieringar @ och genom att med olika mått av hot, tvång och våldsbrott få människor att fly eller att samarbeta.

Paramilitären har liksom andra illegala militära grupper i landet en stor del av sin finansiering från drogtillverkning i alla led. Det handlar om mycket stora summor som på olika sätt påverkar landets hela ekonomi. De illegala pengarna spelar därför i dag stor roll även för landets ekonomiska och industriella utveckling.

Paramilitärens militära makt är tydligt kopplad till storgodsens ekonomiska makt. Som ett resultat av att den colombianska centralstaten aldrig lyckats uppnå en civil kontroll i landets alla delar så har denna okontrollerade militära och ekonomiska makt också kunnat ta kontroll över delar av den makt som ryms inom statens lokala förvaltning, men också över politiska organ på kommunal och regional nivå, och enligt paramilitären själv till och med på nationell nivå @ efter valet 2002 hävdade paramilitären att de kontrollerade 30 % av landets kongressledamöter.

För närvarande pågår förhandlingar mellan regeringen och paramilitären (AUC) @ som än så länge framför allt är en demobiliseringsprocess. Det är självklart bra att soldater avväpnas och kan återgå till ett civilt liv. Men med en illegal väpnad grupp som har starka kopplingar till den ekonomiska och politiska eliten så krävs framför allt, för en hållbar fredsprocess, att frågor kring paramilitärens fortsatta ekonomiska och politiska kontroll noga utreds och bryts.

Sverige borde verka för att den mark och övrigt stöldgods som paramilitärerna själva eller deras allierade med olagliga metoder lagt beslag på kan återlämnas till de rättmätiga ägarna och att offrens rättigheter tillgodoses. Detta är av största vikt för att inte det internationella samfundet ofrivilligt ska bidra till att legalisera och permanenta paramilitärens maktapparat och ett orättfärdigt och ojämlikt ägarsystem på landsbygden.

Nu diskuteras olika förslag till juridiskt ramverk i den colombianska kongressen som ska reglera den fortsatta förhandlingsprocessen med paramilitärerna och framtida förhandlingar med andra illegala väpnade grupper. Det råder en stor enighet, såväl nationellt som internationellt, att ett internationellt stöd till en fredsprocess helt bör villkoras av om detta ramverk lyckas leva upp till internationellt godtagbar standard vad gäller de tre grundprinciperna om offrens rätt till sanning, rättvisa och gottgörelse. Ramverket, som bland annat definierar straffsatser och påföljder av illegala exproprieringar, kommer att bli helt avgörande för huruvida paramilitarismen och de maffialiknande strukturerna står inför en nedmontering, en legalisering eller någonting däremellan.

Med tanke på de snabbt växande kriminella nätverken i vårt land, oftast baserade på droger, utpressning och annan kriminell verksamhet, som nu enligt uppgift även startat hotellverksamhet i söderhavsparadis, så är en noggrann analys av fenomenet svarta pengar och tunga vapen i ett samhälle mycket angeläget. Illegal infiltration i politiska beslutsstrukturer har det på sista tiden varnats för, mutor har avslöjats i alltfler sammanhang och omfattningen av svartarbete på gränsen till slavliknande former inom handeln med barn och kvinnor för perversa syften ökar. Man kan med fog undra hur långt detta kan fortgå innan maffialiknande strukturer ska anses förpesta även vårt samhälle. Detta ska självklart inte på något sätt jämföras med läget i Colombia där lidandet och orättvisorna är mångfalt mycket grövre. Men vi ska inte heller ta vårt relativa rättssamhälle för givet, rättvisa och demokrati måste ständigt försvaras.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att öka Sveriges kunskap när det gäller de historiska kopplingarna mellan paramilitären och storgodsägarna i Colombia samt dess betydelse för den ekonomiska och politiska kontroll och makt som paramilitärerna utövar i de områden där de vuxit sig starka under senare år?

Vilka initiativ avser ministern att ta för att Sverige och det internationella samhället snarast ska axla sitt ansvar för existensen av den makt som illegala pengar från en global droghandel skapat i Colombia och stoppa dess skadeverkningar såväl i Colombia som i resten av världen?

Kan ministern redovisa vilken roll Sverige avser att spela och vilka uppgifter Sverige har för avsikt att ta ansvar för när det gäller fredsansträngningarna i Colombia och då i synnerhet den pågående förhandlingsprocessen mellan regeringen och paramilitären?

Vilka initiativ avser ministern att vidta inom ramen för EU och FN för att bekämpandet av globala illegala nätverk av det slag som vuxit fram i den Colombianska miljön inte ska hamna i skuggan av den globala kampen mot internationell terrorism?