Sexuella övergrepp mot djur
Interpellation 2006/07:322 av Leander, Helena (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-02-16
- Anmäld
- 2007-02-20
- Besvarad
- 2007-02-26
- Sista svarsdatum
- 2007-03-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 16 februari
Interpellation
2006/07:322 Sexuella övergrepp mot djur
av Helena Leander (mp)
till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Efter att ha varit förbjudet sedan 1864 års strafflag avkriminaliserades 1944 sexuellt umgänge med djur. Enligt en nyutkommen rapport från Djurskyddsmyndigheten anmäldes 115 fall av sexuellt utnyttjande av djur mellan år 2000 och 2005, men inget har hittills lett till åtal. Trots att det är förbjudet att plåga djur kan det vara svårt att bevisa att djuren verkligen har lidit av övergreppen, och därför läggs fallen ned.
Det är inte rimligt att samhället på det här sättet accepterar sexuella övergrepp mot djur. Det krävs inte alltför djärva antaganden för att inse att djuren inte frivilligt väljer att ha sex med människor, även om det aldrig går att bevisa hur de upplever situationen. Det enda rimliga vore därför att helt kriminalisera sexuellt umgänge med djur, liksom framställning, innehav och förmedling av pornografiskt material där djur utnyttjas sexuellt.
Mot denna bakgrund vill jag fråga jordbruksminister Eskil Erlandsson:
Vilka åtgärder avser jordbruksministern att vidta för att djur inte ska behöva utsättas för sexuella övergrepp?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:322
Webb-tv: Sexuella övergrepp mot djur
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:67 Måndagen den 26 februariProtokoll 2006/07:67 5 § Svar på interpellation 2006/07:322 om sexuella övergrepp mot djur
Protokoll från debatten
Anf. 8 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Helena Leander har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att djur inte ska utsättas för sexuella övergrepp.
Inledningsvis vill jag understryka att jag tar starkt avstånd från sådana handlingar och att det inte finns någon samhällelig acceptans för sexuella handlingar mellan människa och djur.
I dag är handlingar som innebär ett lidande för djur kriminaliserade genom bestämmelsen om djurplågeri i brottsbalken. Enligt bestämmelsen är det förbjudet att uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet otillbörligen utsätta djur för lidande genom misshandel, överansträngning, vanvård eller på annat sätt. Bestämmelsen inkluderar även handlingar av sexuell natur om dessa medför ett fysiskt eller psykiskt lidande för djuret.
Det framgår med tydlighet av Djurskyddsmyndighetens senaste rapport om användning av djur i sexuella sammanhang att den absoluta majoriteten av de redovisade handlingarna innebär ett ytterst allvarligt lidande för djuren. Djuren har i flera fall utsatts för våld i form av stick och skärsår. I flera fall har våldet varit mycket grovt, och i några fall har handlingarna resulterat i djurens död. Dessa handlingar faller inom det område som redan i dag är kriminaliserat.
Så som Helena Leander också påtalat framgår av rapporten att inte något av de rapporterade polisanmälda fallen från 2000-2005 har lett till åtal. I två fall pågår fortfarande förundersökning. Skälen till att inte fler fall har resulterat i rättsliga åtgärder kan man inte med säkerhet veta på basis av rapporten. Av rapporten framgår däremot att ett stort antal fall aldrig lett till förundersökning alternativt lett till en nedlagd förundersökning på grund av att spaningsuppslag eller konkreta spaningsresultat saknas. Man kan misstänka att det i flera fall beror på att man helt enkelt inte vet vem som är gärningsman.
Jag instämmer i Djurskyddsmyndighetens bedömning att det, i de fall där det saknas tecken på fysiskt våld mot djuren, kan vara svårt att bedöma om djuret har varit utsatt för lidande.
Sammanfattningsvis konstaterar jag att det finns ett skydd för djur mot sexuella handlingar som innebär ett lidande för djuret. Att vidta ytterligare åtgärder är en komplicerad fråga som kräver ett noggrant övervägande. Djurskyddsmyndighetens rapport lämnades till regeringen i mitten av januari, och frågan bereds nu inom Regeringskansliet.
Anf. 9 Helena Leander (Mp)
Fru talman! Tack, jordbruksministern, för svaret. Jag vill börja med att slå fast att jag har den största respekt för att människor tänder på väldigt olika saker. Jag har inga synpunkter på hur människor uttrycker sin sexualitet så länge alla inblandade är med på noterna. Däremot kan jag aldrig acceptera att man utnyttjar någon som inte har gett sitt samtycke, och det är detta det handlar om i det här fallet. Det handlar om försvarslösa djur som inte har haft någon möjlighet att säga nej och att människor utnyttjar detta faktum.
Som vi ser i den rapport som jordbruksministern redan har refererat till är inte gällande lagstiftning tillräcklig för att skydda djuren mot de här övergreppen. Vi ser att förundersökningar helt enkelt har lagts ned för att man inte kunnat bevisa att djuret har lidit. Det ska inte krävas stora stick- eller skärsår kring könsorganen för att man ska kunna slå fast att djuret har lidit av ett sexuellt övergrepp. Därför tycker jag att det vore en mycket rimligare ordning att vi helt enkelt förbjuder sexuella övergrepp mot djur.
Jag tycker fortfarande inte att jag har fått något svar på den frågan från ministern. Vad finns det alltså som talar för att sexuella övergrepp mot djur ska vara tillåtna?
Anf. 10 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag måste upprepa att jag tar starkt avstånd från sådana här handlingar, och därtill vill jag understryka att enligt min uppfattning finns det inte någon samhällelig acceptans för sexuella handlingar mellan människor och djur. Jag instämmer också i Djurskyddsmyndighetens bedömning att det i de få fall där det saknas tydliga tecken på fysiskt våld mot djur kan vara svårt att bedöma om djuret har utsatts för lidande. Många av bevissvårigheterna kommer att bestå även om man inför ett totalt förbud mot sexuellt nyttjande av djur.
För att kunna fälla en person för ett brott krävs under alla omständigheter att gärningsmannen är känd, att det kan bevisas att hon eller han utfört den förbjudna handlingen och att hon eller han hade ett uppsåt till detta. För att ett sådant handlande ska komma till polisens kännedom krävs ofta att någon utomstående dessutom har uppmärksammat det hela.
Sexuellt utnyttjande av djur är handlingar av en sådan karaktär att det är svårt att behålla sitt känslomässiga lugn och förhålla sig sakligt. Det är likafullt nödvändigt att behålla objektiviteten, säger jag, inte minst för att kunna identifiera lämpliga åtgärder för att försöka komma till rätta med dessa handlingar, det vill säga åtgärder som verkligen har förutsättningar att få effekt på problemet.
Jag är i dagsläget inte övertygad om att ett straffbeläggande av det fåtal handlingar som i dag faller utanför det kriminaliserade området, det vill säga fall där det är tveksamt om djuret har utsatts för lidande till följd av handlingen, utgör den bästa åtgärden mot sexuellt utnyttjande av djur.
Anf. 11 Helena Leander (Mp)
Fru talman! Ministern har givetvis rätt i att ett kriminaliserande av sexuellt utnyttjande av djur inte skulle hjälpa i de fall då gärningsmannen är totalt okänd. Det är onekligen ett problem i de här fallen att man av naturliga skäl talar ganska tyst om detta. Är det så att man inte har utnyttjat någon annans djur är det inte alltid som det kommer till allmänhetens kännedom. Men i de fall där man faktiskt lyckas identifiera gärningsmannen vore det väl väldigt tråkigt om det hela skulle stupa på att man inte lyckas bevisa att djuret har lidit? Det är ju alltid en grannlaga uppgift att bevisa hur en annan varelse känner. Det kan man inte ens göra med människor och än mindre med djur. Det är just därför det skulle underlätta så om vi hade ett klart och tydligt förbud mot sexuellt umgänge med djur. Då behöver det inte bli något snack om saken.
Det löser givetvis inte alla problem. Men det är ändå den åtgärd som Djurskyddsmyndigheten, som är vår ansvariga myndighet på området, har tagit fram som förslag. Jag hoppas verkligen att det inte är så att regeringen bara av någon sorts allmän antipati mot Djurskyddsmyndigheten väljer att ignorera alla förslag som kommer därifrån för att de kommer från fel håll.
Anf. 12 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag delar uppfattningen att djur inte kan samtycka till sexuella handlingar på det vis som man normalt kanske menar med ett samtycke. Frågan är då vilka åtgärder som är mest lämpliga att vidta för att stävja handlingar av det här slaget. Ett gott djurskydd ska utgå från djurens bästa och från det som anses bäst för djuren utifrån djurens perspektiv. Centralt från ett djurperspektiv är att skydda djur från lidande och agera på ett sådant sätt att djurs hälsa främjas.
Av Djurskyddsmyndighetens rapport framgår att det finns fall i vilka de handlingar av sexuell karaktär som riktas mot djur är av sådan art att det är tveksamt om de kan anses innebära ett lidande för djuren. Exempel på sådana handlar är när en människa har berört ett djurs könsorgan med handen.
Enligt min mening är det viktigare att fokusera på åtgärder som har påverkan på sådana handlingar som innebär ett allvarligt lidande för djuren, till exempel handlingar där det sexuella inslaget är förenat med allvarliga skador hos djuren. Den absoluta majoriteten, 77 procent av fallen, i Djurskyddsmyndighetens rapport rör hästar. I alla utom tre av dessa har den sexuella handlingen varit förenad med allvarligt fysiskt våld och skador på djur, bland annat innebärande skär- och stickskador i eller bredvid hästens könsorgan.
Sexuellt utnyttjande av djur är handlingar av sådan karaktär att det är svårt att behålla sitt känslomässiga lugn och förhålla sig saklig. Det är likafullt nödvändigt att behålla objektiviteten, fru talman, inte minst för att kunna identifiera lämpliga åtgärder för att försöka komma till rätta med dessa handlingar. Man måste i detta sammanhang skilja på vad människor upplever som moraliskt felaktigt och vad som innebär problem ur djurskyddssynpunkt.
Anf. 13 Helena Leander (Mp)
Fru talman! Vi kan nog vara överens om att grovt lidande givetvis ska bedömas hårdare än mindre lidande för djuren. Det går säkerligen att få in i en sådan här bestämmelse, om vi skulle straffbelägga sexuellt utnyttjande av djur.
Det jag fortfarande inte förstår är detta: Vi ska identifiera lämpliga åtgärder för hur vi kan komma till rätta med problemet. Här har det kommit fram ett förslag. Jag har inte hört några andra förslag från jordbruksministern om hur vi skulle kunna göra för att komma åt problemet, utan det enda jag hör är att just det här förslaget inte är bra. Vad finns det för andra förslag som skulle vara bättre? Jag lyssnar med spänning.
Anf. 14 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag sade i mitt interpellationssvar att Djurskyddsmyndighetens rapport lämnades till regeringen i mitten av januari månad, alltså för lite drygt en månad sedan. Rapporten och frågeställningen bereds just nu av Regeringskansliet - därav mitt icke-svar på den senast och sist framställda frågeställningen. Jag kan inte lämna några besked i den delen i dag eftersom vi just nu håller på att bereda den här frågan.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.