seniorforskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet

Interpellation 2003/04:301 av Wahlgren, Marie (fp)

den 16 februari

Interpellation 2003/04:301

av Marie Wahlgren (fp) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om seniorforskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet

Alltfler signaler finns på att bristen på långsiktig finansiering av seniorforskartjänster på ett negativt sätt påverkar forskning och utbildning vid bland annat Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). I skogspropositionen sägs angående möjligheten att deltaga i ansökan för större projekt till exempel Formas, MISTRA eller EU-projekt:

"Eftersom forskarnas löner i allt högre grad också finansieras med projektanslag och inte med långsiktiga tjänster blir det ett problem att avsätta resurser för att förbereda större ansökningar."

Än tydligare blir problemet när man ser på möjligheten att behålla forskare på högskolan. Under förra året sades, enligt tidningen Universitetsläraren, 22 anställda akademiker upp inom SLU. I huvudsak var det lärare och forskare som fick sluta på grund av resursbrist. Framför allt var det forskare inom veterinärvetenskap, naturvetenskap och teknik.

Bakgrunden är att alltfler seniora forskare är beroende av korta anslag för sin försörjning och därmed innebär det att när fokus, ofta tillfälligt, flyttas från ett forskningsområde till ett annat kan inte försörjningen tryggas ens för etablerade seniora forskare. SLU är långt ifrån den enda högskolan som drabbats av uppsägningar men är den av högskolorna som under fjolåret hade flest uppsagda forskare.

Uppsägningarna drabbar naturligtvis inte bara dem som förlorar sina jobb utan skapar också en hög grad av osäkerhet hos den personal som blir kvar. Otryggheten i den egna försörjningen leder till ekonomisk stress för alla på arbetsplatsen och kanske i längden en större följsamhet gentemot politiska nycker inom forskningen. Risken blir alltmer uppenbar att man i huvudsak bedriver den forskning som beställs, snarare än den forskning som samhället verkligen behöver. Den fria nyfikenhetsbaserade forskningen får stå tillbaka för ganska kortsiktig planering för att maximera forskningsmedlen.

Uppsägningarna och den allmänt tunga ekonomiska situationen blir svårförståelig för många när regeringen samtidigt signalerar att man lägger stor vikt vid forskning och utbildning. Det är uppenbart när man talar med forskare och lärare från bland annat SLU att man upplever att de politiska högtidstalen inte stämmer överens med den ganska krassa verkligheten.

Flera verksamma forskare har till och med vid tillfällen sagt att man i dagsläget inte skulle rekommendera yngre personer att starta en akademisk karriär eftersom förhållandena är så osäkra som de är. Med tanke på ofta uttalade politiska ambitioner om att Sverige ska vara en ledande kunskaps- och forskningsnation är detta en mycket oroande utveckling.

Med anledning av dessa förhållanden har jag ett antal frågor till ministern:

Vad tänker ministern göra för att göra finansieringen av verksamheten för seniorforskare inom SLU:s verksamhetsområde mer långsiktig?

Vad tänker ministern göra för att uppfylla deklarationen i regeringsförklaringen om att fördubbla antalet doktorander, också inom SLU:s forskningsområden?

Vad tänker ministern göra för att säkra tillgången på handledare och seniorforskare inom SLU:s verksamhet?