SBAB och konkurrensen på bolånemarkanden
Interpellation 2006/07:371 av Eriksson, Alf (s)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2007-03-01
- Inlämnad:
- 2007-03-01
- Besvarad:
- 2007-03-19
- Sista svarsdatum:
- 2007-03-22
Interpellationen
den 1 mars
Interpellation
2006/07:371 SBAB och konkurrensen på bolånemarkanden
av Alf Eriksson (s)
till statsrådet Mats Odell (kd)
Statliga SBAB har varit ett värdefullt tillskott på bolånemarknaden för att öka konkurrensen och därmed pressa ned boendekostnaderna. Enligt RUT:s beräkningar har SBAB:s agerande medverkat till att en familj med ett 2-miljonerslån på sin bostad sparat omkring 14 000 kronor årligen på ökad konkurrens och sänkta räntemarginaler – en lånenivå som är vanlig i mitt hemlän Halland.
När nu regeringen planerar att sälja ut SBAB till den marknad som den är satt att konkurrera med blir min fråga:
Vad ämnar statsrådet Mats Odell göra för att den viktiga konkurrensen på bolånemarknaden bibehålls?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:371
Webb-tv: SBAB och konkurrensen på bolånemarkanden
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 33 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Alf Eriksson har frågat mig vad jag ämnar göra för att den viktiga konkurrensen på bolånemarknaden bibehålls. Bakgrunden till frågan är den planerade försäljningen av SBAB som regeringen avser att genomföra. Bosse Ringholm har frågat mig på vilket sätt jag avser att tillförsäkra att konkurrensen på bolånemarknaden inte minskar vid en eventuell försäljning av SBAB.
Då interpellationerna behandlar samma frågeställning besvarar jag dessa i ett sammanhang.
SBAB är ett framgångsrikt bolag som på ett mycket förtjänstfullt sätt har bidragit till utvecklingen på bolånemarknaden, vilket enskilda och familjer har dragit nytta av. SBAB:s framgångar kan samtidigt förklaras av att företaget tidigare än andra anpassat verksamheten till nya förutsättningar, till exempel historiskt låga räntor och nya upplåningsmetoder som möjliggjorts på senare tid.
Med detta sagt finns det i dag även andra aktörer - både stora och små - som utmanar SBAB på ett helt annat sätt än tidigare. Vi vet från utvecklingen i andra länder att bostadslån ibland erbjuds till betydligt förmånligare villkor än i Sverige mot att kunden samtidigt har andra tjänster hos sin bank eller bolåneinstitut. När den konkurrensen kommer till Sverige står SBAB inför utmaningen att utveckla även andra tjänster - ett arbete som kommer att kräva en aktiv ägare med stor kunskap om finansiella tjänster.
Det är min bestämda mening att staten inte ska gå i bräschen för att utveckla finansiella tjänster på en konkurrensutsatt marknad. Statens roll är att lagstifta och övervaka att alla aktörer håller sig till uppsatta regler och förordningar. Att staten själv driver ett företag kommer ofrånkomligen att innebära målkonflikter mellan lagstiftarens krav på stabilitet och försiktighet och ägarens företagsekonomiska intressen av att skapa lönsam tillväxt.
Jag menar också att privata aktörer förmodligen är bättre än staten på att driva företag på fungerande marknader. Först när det uppstår marknadsmisslyckanden kan ett statligt ägande motiveras, till exempel vid naturliga monopol. Ett sådant monopol föreligger knappast när det gäller bolån. Även en privat aktör kan därför göra samma nytta för den enskilde konsumenten som SBAB gjort. Det är inte ägandet i sig som är avgörande för det, och min förhoppning är att SBAB även med en annan ägare kommer att bidra till konkurrensen på bolånemarknaden och därmed fortsätta att göra nytta för konsumenterna i framtiden.
När det gäller den planerade försäljningen av SBAB så vill jag inte föregripa den försäljningsprocess som SBAB nu befinner sig i, och jag är i dagsläget inte beredd att utesluta någon seriös köpare. Men jag kan försäkra att försäljningen kommer att ske på ett noggrant och ansvarsfullt sätt. En försäljning måste naturligtvis också klara en konkurrensrättslig prövning.
Slutligen vill jag upplysa om att bolånemarknaden i dag kännetecknas av hård konkurrens, många aktörer och en stark prispress, vilket inte var fallet för ett antal år sedan. Bolånemarknaden präglas också av transparens och en hög grad av medvetenhet hos konsumenterna, som dessutom i större grad lånar med rörliga lån, vilket gör att de enklare kan byta bolåneinstitut. Detta tvingar alla aktörer att erbjuda konkurrenskraftiga villkor. Med tanke på detta och den mångfald som finns på bolånemarknaden i dag är jag övertygad om att den hårda konkurrensen kommer att bestå även om staten minskar eller avvecklar sitt ägande i SBAB.
Anf. 34 Alf Eriksson (S)
Herr talman! Tack, statsrådet Odell, för svaret, även om varken jag eller bostadslånetagarna känner oss speciellt lugnade. SBAB tillkom för att öka konkurrensen på bolånemarknaden som var bristfällig. Det är ett mycket lyckat exempel där staten kan spela en roll för att öka konkurrensen till konsumenternas nytta.
För mig står konsumenterna, och inte en hungrig marknad som vill ta åt sig så mycket som möjligt, i fokus. Det är konsumenterna som är de svaga i det här sammanhanget. Därför behöver de statens stöd.
När vi lät riksdagens utredningstjänst räkna på vad SBAB har betytt för bolånekonsumenterna visade det sig det att för en som har ett tvåmiljonerslån innebär den ökade konkurrensen med hjälp av SBAB att man får minskade räntekostnader på ca 14 000 kronor om året.
När staten vill göra sig av med det smörjmedel som SBAB har varit för att marknaden ska fungera bättre kommer naturligtvis oron. Det är ungefär som om hantverkaren skulle sälja sina verktyg och gå till jobbet utan någonting i händerna. Risken är uppenbar att efter en sådan försäljning kommer bolånekostnaderna att stiga och den viktiga konkurrensen på marknaden att försvinna.
Jag skulle också vilja fråga statsrådet om han kan öppna lite mer på förlåten. Vem är det som ska köpa SBAB? Är det den som kan erbjuda det bästa priset? Konkurrenterna kan säkert erbjuda ett bra pris med tanke på dessa 14 000 per låntagare om året. Där finns en marginal att ta av. Eller är det så att statsrådet tänker föreslå en försäljning till ett lägre pris för att vidmakthålla konkurrensen på marknaden? Det skulle vara mycket intressant att få reda på hur statsrådet funderar på den punkten.
När det för övrigt gäller motivet att sälja statliga företag för 50 miljarder om året för att amortera statsskulden är det känt sedan länge att det inte är någon speciellt god affär. En helt vanlig riksdagsledamot kan till och med räkna ut att det inte är någon bra affär om man byter ut intäkter på 16 miljarder mot en minskad kostnad på 5 i räntor. När ska regeringen komma till samma slutsats som en av de moderata ledamöterna i näringsutskottet har gjort? Hon har sagt att det här inte är någon bra affär. Om regeringen kommer till samma slutsats som Anne-Marie Pålsson och vi socialdemokrater blir det inget större bekymmer för bolånetagarna, för då har vi kvar konkurrensen på bolånemarknaden.
Anf. 35 Bosse Ringholm (S)
Herr talman! Det statliga bolåneinstitutet SBAB har under många år varit mycket framgångsrikt och kunnat pressa bolånekostnaderna för väldigt många människor antingen de har köpt en bostadsrätt eller småhus. Nu vill ju regeringen göra sig av med den konkurrens som SBAB har åstadkommit under många år. Många bolånetagare är naturligtvis oerhört oroliga över detta. Det gäller inte bara de som har lån utan också de som kanske står i begrepp att söka lån, inte minst därför att de tvingas av Mats Odells partikamrater här i Stockholm att köpa sin allmännyttiga bostad. De ser framför sig en risk där det handlar om tusentals kronor i högre kostnader som de kommer att få i fortsättningen.
Det känns hårt, Mats Odell, att behöva tacka dig för svaret. Du bryr dig inte om låntagarna. Du säger att någon annan får sköta konkurrensen i fortsättningen. Staten bryr sig inte om ifall SBAB finns med på marknaden som en konkurrensfaktor i statlig regi i fortsättningen.
Det är en realitet att SBAB har bidragit mycket aktivt exempelvis till att den som lånar pengar till sin bostadsrätt i dag har samma möjligheter som den som lånar till sitt småhus. Det hade man inte för ett antal år sedan. Då skilde aktörerna på bolånemarknaden mellan villalån och bostadsrättslån. SBAB har medverkat till att den som lånar till bostadsrätt har lika goda villkor som den som lånar till småhus.
Men Mats Odell bryr sig inte. Mats Odell är känd som en usel affärsman när det gäller statliga pengar. Han har gjort en av de sämre affärerna i statens historia. För ett antal år sedan, när han var statsråd förra gången, sålde han ut trafikeringsrätten på Arlandabanan till ett privat monopol på 45 år. De fick dessutom rätten att ta ut högsta möjliga pris. Det är en utomordentligt god idé att vi ska åka järnväg mellan Stockholms centrum och Arlanda flygplats, men det är få som gör det av det enkla skälet att det är den dyraste kollektivtrafiken i Sverige. Det finns ingenstans där det är så dyrt att åka kollektivt som på den järnväg mellan Stockholms city och Arlanda flygplats som Mats Odell privatiserade och överlämnade till ett privat monopol. Mats Odell har visat sig ha oanade talanger när det gäller att fördärva för skattebetalarna, fördärva för vanliga medborgare.
Nu vill han att ungdomar och andra som ska söka lån till sin första lägenhet i fortsättningen ska få ännu sämre villkor genom att man säljer ut SBAB. Det är ganska märkligt att han är helt okänslig när det gäller behovet av ökad konkurrens på bolånemarknaden.
I interpellationssvaret upplyser han oss om att när vi i Sverige också får konceptet att man är så kallad totalkund hos banken - han säger att det kommer från andra länder - kommer det att bli ännu tuffare. Men, Mats Odell, det har funnits i årtionden. Grattis till uppvaknandet om du plötsligt nu har upptäckt att det är skillnad på att vara totalkund hos en bank eller att bara ha ett bolån. Det är ingen nyhet. Man undrar om okunskapen firar nya triumfer eller om det den nyliberala ideologin hos Mats Odell som gör att han inte bryr sig så mycket om att unga människor som vill söka bostadslån får högre kostnader. Det viktigaste är att staten säljer sina bolag. Det viktigaste är att de privata kan bilda nya oligopol eller monopol och att de privata kan tjäna pengar. Det tycks vara det allra viktigaste för Mats Odell.
Jag tycker att det är märkligt på något vis när han säger att en försäljning av SBAB ska "klara en konkurrensrättslig prövning". Vad är det för prövning Mats Odell ska göra? Han säger att det inte behövs någon ökad konkurrens. Det här klarar den privata marknaden. Men skälet till att SBAB en gång startade var ju att det inte fanns tillräcklig konkurrens på bolånemarknaden. Nu tar Mats Odell bort det enda instrument som staten egentligen har. Varför ska det då göras en konkurrensrättslig prövning, Mats Odell?
Anf. 36 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Jag får börja med att beklaga den debattnivå som Bosse Ringholm väljer med invektiv av olika slag. Jag låter ledamöterna, tittarna och lyssnarna själva ta ställning till detta.
Alf Eriksson konstaterar mycket riktigt, liksom jag gör i mitt svar, att SBAB är ett bolåneinstitut som har gjort stor nytta och som har inneburit en förbättring för bolånekunderna. Det har varit väldigt viktigt.
Det som vi kan diskutera är om det var bara staten som kunde åstadkomma det. Ja, jag tror att man vid detta tillfälle gjorde en insats genom att man hade en ägare som hade möjligheter att ha ett lägre avkastningskrav än andra.
Den familj som Alf Eriksson talar om har fått sina bolånekostnader minskade med 14 000 kronor, om man har ett lån på 2 miljoner. I dag kan den familjen få det lånet ännu billigare någon annanstans. Dessutom, vilket Bosse Ringholm får gå hem och försöka smälta, kan man hos sådana andra banker också få hjälp med andra tjänster, rådgivning beträffande familjeekonomin när det gäller aktieplaceringar, sparande för barnen, banksparande, kontokort, fondsparande och så vidare. Dessa banker har inte bara gungor utan också karuseller och kan använda detta för att också pressa priserna på bolånemarknaden. Det är det som Bosse Ringholm ställer sig väldigt frågande inför.
Vem ska köpa SBAB? Ja, det kan jag inte svara på, utan det finns ett antal tänkbara köpare. Det finns mindre nischbanker som vill bli större för att få mer muskler och kunna möta en hårdnande konkurrens. Det finns utländska banker som vill etablera sig i Sverige och som kanske är etablerade. Det finns en mängd olika köpare. När vi har minskat statens ägande i SBAB och i alla bolagen är det oerhört viktigt för regeringen att konkurrensen på dessa marknader är minst lika god som den är i dag.
Bosse Ringholm talade om mina kunskaper i matematik. Jag vet inte hur Bosse Ringholms kunskaper i matematik var och är i dag. Men Alf Eriksson upprepar siffror som jag har hört Thomas Östros använda många gånger, nämligen: Hur kan man minska utdelningen på 16 miljarder mot räntesänkningar på 5 miljarder? Det utgår från att vi i dag befinner oss på toppen av en högkonjunktur med enorma vinster i stora företag, vilket kännetecknar toppen på en högkonjunktur. Och vi har historiskt låga räntor. Men det räcker inte, utan det som man gör är att man tar värdet på bolag som kanske är värda 250 miljarder och tar avkastningen på 250 miljarder, vilket är de 16 miljarderna, och jämför med minskad ränta på 150 miljarder, som vi ska sälja för. Jag tror att när Alf Eriksson har tittat på denna matematik och varit lika noggrann som en finansminister bör vara när man sitter i regeringen, inte när man har avgått och står i riksdagens talarstol och försöker ta poäng, så kommer han att finna att det nog är som någon filosof har sagt, nämligen att den som är satt i skuld är icke fri. Det är viktigt att vi minskar den skuld som vår generation annars kommer att lämna efter sig till sina barn och barnbarn. Det är säkrare än att tro att staten är bättre än andra att driva företag.
Anf. 37 Alf Eriksson (S)
Herr talman! Så gott som varje år har jag blivit uppringd av en vän i Varberg. Han har byggt en villa för ett antal år sedan. Nu börjar det närma sig att han ska betala hel fastighetsskatt för den. Han har inte gjort det än. Nu har han betalt hälften. Så nu börjar det närma sig.
Varje gång har vi suttit och räknat. Hur mycket lån har du på din villa? Hur mycket skulle du eventuellt betala i fastighetsskatt? Då har vi kommit fram till att om räntan på marknaden skulle stiga med 2 procent också på hans lån skulle det innebära att ökningen av räntekostnaderna skulle bli större än vad hela fastighetsskatten skulle bli.
Han tyckte då att räntorna nog är betydligt viktigare än fastighetsskatten, i alla fall när vi fortsatte diskussionen och kom fram till vad ändamålet med fastighetsskatten är, nämligen att man får pengar till vård och omsorg.
I valrörelsen var fastighetsskatten föremål för utspel vid flera tillfällen. Inte minst ministerns eget parti flörtade hej vilt med väljarna om att sänka eller helt ta bort fastighetsskatten.
Fastighetsskatten har vi inte hört något mer om efter valet. Men vad vi nu hör från ministern är att han ämnar sälja. Och om jag lyssnade noggrant på hans anförande så talade han om ett
minskat
statligt ägande i SBAB.
Som en parentes kan jag då ställa frågan: Är ett av alternativen att behålla en del av SBAB och inflytandet och sälja en del av det?
Men risken är uppenbar att bolånetagaren nu får en högre ränta på sina lån och har fastighetsskatten kvar. Hur stämmer det med de löften som inte minst ministerns eget parti men också hela regeringen gick ut med i valrörelsen och som jag tror hade en stor del i hur folk röstade i valet?
Jag ska därefter gå över till de 16 och de 5 miljarderna. Jag tycker inte att det är speciellt konstigt att man behåller utdelningen på 16 miljarder och använder dessa pengar till att betala räntekostnaderna och får 11 miljarder över. För det kan väl inte vara så att ministern menar att det nu händer någonting i fråga om skötseln av de statliga företagen så att vinsterna kommer att sjunka? Ett sådant uttalande borde vara ganska anmärkningsvärt för sådana som kan vara spekulanter på den statliga verksamheten.
Jag skulle gärna vilja ha lite mer klarlägganden dels när det gäller det minskade ägandet, dels när det gäller vem ministern kan tänka sig att sälja till? Frågan är: Är det det högsta priset eller konkurrensen som är det viktiga?
Anf. 38 Bosse Ringholm (S)
Herr talman! Mats Odell har en egenhet när argumenten tryter, nämligen att recensera debatten och debattörerna. Men, Mats Odell, jag har frågat: Känner du ingen oro över att konkurrensen på bolånemarknaden kan minska och att unga människor i Stockholm och på andra håll i landet kan få tusentals kronor i ökade bolånekostnader? Och ditt svar är: Jag bryr mig inte.
Jag tror att unga människor har skäl att känna efter. En regering som inte bryr sig om deras bolånekostnader, vad är det för regering? Samma regering säger, enligt Mats Odells interpellationssvar, att SBAB i dag verkar på en marknad som faktiskt är mer konkurrensutsatt än tidigare. Varför gör SBAB det? Jo, därför att det är just SBAB som har bidragit till denna hårdnande konkurrens, Mats Odell.
Av det som sägs i svaret om att det har blivit en hårdare konkurrens via SBAB:s engagemang och statens insatser drar Mats Odell motsatt slutsats, nämligen att man då tar bort det som har varit bra. Det som har varit bra på marknaden är att vi har kunnat skärpa konkurrensen och att SBAB har tvingat också de privata aktörerna att vara mer konkurrenskraftiga. Det instrumentet ska man ta bort.
Jag är mycket förvånad över att regeringen och Mats Odell inte bryr sig om unga människors möjligheter att skaffa sig bostad till låg kostnad. I stället verkar det vara viktigare att skapa bättre förutsättningar för att de privata aktörerna ska kunna slå vakt om sina vinster i fortsättningen.
Även om Mats Odell inte bryr sig så mycket om konkurrensen säger han att affären även ska utsättas för en konkurrensrättslig prövning. Av vem då? Vem är det som ska göra den konkurrensrättsliga prövningen? Uppenbarligen klarar ju marknaden av det på egen hand enligt Mats Odell, och då behövs det inget ytterligare instrument för att skärpa konkurrensen. SBAB behöver inte vara i statlig regi på något sätt i fortsättningen.
Det är en realitet att tvåmiljonerkronorslåntagaren, antingen man är ungdom eller äldre, antingen man köper ett hus eller en lägenhet, antingen man bor i Stockholm eller någon annanstans, kommer att få en kostnad på 14 000 kronor mer jämfört med hur situationen var för ett antal år sedan just för att vi inte längre har det tryck som SBAB kan utöva på bostadsmarknaden.
Nej, Mats Odell, dina insatser på området affärer är rätt negativa för skattebetalarna. Arlandabanan har landets högsta avgifter vad gäller kollektivtrafiken. Den har monopol på att förse bolaget med vinster under 45 år. Det är inte bra för trafikanterna. Lika dåligt som det är för trafikanterna kommer det att bli för den som i fortsättningen ska söka lån till sin bostad. Det är beklagligt att den typen av affärer - att man tar bort det utomordentliga instrument som SBAB är på marknaden - ska drabba bostadsrättsinnehavare och dem som vill köpa småhus i framtiden.
Det finns även skäl att fundera på ett annat argument som Mats Odell har, nämligen när han säger att det inte är säkert att det i framtiden kommer att gå så bra för SBAB och de andra statliga företagen som det gör just nu. Det säger han när vi säger att det är en konstig matematik att staten, som i dag får 16 miljarder kronor i intäkter från de företagen, i fortsättningen ska nöja sig med 5 miljarder. När de företagen säljs kan statsskulden sänkas. Då säger alltså Mats Odell: Det kanske inte går så bra för de statliga företagen i framtiden.
Är det en prognos, Mats Odell, att ni i den nya regeringen på kort sikt ska lyckas försämra de statliga företagens finanser så kraftigt att intäkterna sjunker till femmiljardersnivån eller ännu lägre?
Anf. 39 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Jag brukar inte debattera med Mats Odell i kammaren, åtminstone har jag hittills aldrig gjort det. Däremot måste jag säga att jag lyssnat på ett antal debatter som Mats Odell deltagit i. Det brukar inte precis vara så att Mats Odell höjer klimatet i de debatterna. Tvärtom brukar det ges många tjuvnyp och många sparkar på smalbenet när Mats Odell är i gång. Jag tycker därför inte att man ska recensera. Som man ropar får man svar finns det något som heter.
Låt mig säga så här, Mats Odell: 1989 flyttade jag till denna vackra stad. Då var det också högkonjunktur. Vi var i slutet av högkonjunkturen, precis som vi är i dag - eller kanske är vi mitt i; vi får väl se hur det utvecklar sig. Bostadspriserna var skyhöga. Jag fick köpa en lägenhet i Akalla för 300 000. Jag hade den stora förmånen att jag genom att flytta över all min ekonomi till en viss bank fick belåna på villaräntan och inte på något annat, även om skillnaden vid den tidpunkten endast var 0,75 procent eller något sådant. Detta tog SBAB bort, liksom mycket annat som man bidragit med under årens lopp, inte minst bland stockholmarna.
Jag skulle vilja fråga Mats Odell på vilket sätt ägandet inom finanssektorn blir mer pluralistiskt, mer mångfasetterat, genom att SBAB säljs. Hård konkurrens är jättebra, och det är just det som SBAB varit allra bäst på, alltså att se till att konkurrensen fungerat bra.
Vad gäller ägarkoncentrationen har vi ingen aning om vad som kommer att hända. Som stockholmare är jag för egen del väldigt oroad över att den bransch som är den andra eller tredje största i Stockholms län, nämligen finansbranschen, kommer att minska genom den statliga utförsäljningen. Har vi några garantier, Mats Odell, för att SBAB:s huvudkontor, Nordeas huvudkontor och Stockholmsbörsen kommer att vara kvar i Stockholm och att vi på det sättet kan behålla Stockholm som finanscentrum i Östersjöområdet? Så har det nämligen varit under de senaste åren. Vad har vi för garantier för det, Mats Odell?
Är det egentligen inte bara en enda sak som är viktig för Mats Odell i debatterna om statlig utförsäljning, nämligen att det ideologiskt är bättre att någon annan än staten är ägare? Det handlar inte om att det i vissa sammanhang kan vara bra att kunna sälja statliga företag eller delar av statliga företag. I stället handlar det om att det aldrig, inte i något sammanhang, finns några skäl för staten att äga någonting, exempelvis för att förbättra konkurrensen på en bolånemarknad eller något annat allmännyttigt skäl. Egentligen handlar denna fråga inte om någonting annat. Det finns ju inga sakliga skäl, ingenting som kan bidra till att vi ska tycka att utförsäljning är bra.
Jag tycker att det är väldigt tydligt att sakargumenten saknas. Man har inte kunnat redovisa på vilket sätt konkurrensen ska bli bättre. Man har inte kunnat redovisa att det blir ekonomiskt mer fördelaktigt. Man har inte kunnat redovisa någonting, utan det hela handlar egentligen bara om den ideologiska diskussionen - vilket debatterats många gånger tidigare i denna kammare - att staten inte ska vara ägare, att det är det allra bästa. Sedan må det vara hur det vill för människorna.
Anf. 40 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Det är en spännande diskussion, och recensioner av talarna ingår i debatter. Det brukar vara så.
Dock är jag väldigt förvånad över att såväl Alf Eriksson som Bosse Ringholm håller fast vid att man ska jämföra avkastningen för bolag som är värda 250 miljarder kronor med räntan på 150 miljarder. Mellan de siffrorna finns inga konjunkturförändringar eller vinstprognoser. Det är enkel matematik, Bosse Ringholm och Alf Eriksson. Titta på det en gång till!
Jag måste, herr talman, även kommentera Arlandabanan, som Bosse Ringholm återkommer till för andra gången. Han är ganska ensam om det. Arlandapendeln är en verksamhet som går mellan Stockholms central och Arlanda flygplats. Den sköts av ett privat bolag. Det var med i ett konsortium och finansierade byggandet av banan. Staten bidrog med en del - de fick ett villkorslån - men ett antal miljarder sattes in av privata pengar.
Vad har detta inneburit? Jo, inte bara att denna pendel finns, utan att Arlanda flygplats dessutom har integrerats i det svenska järnvägsnätet. Privat kapital har hjälpt till att göra det möjligt att stiga på tåg i Söderhamn och kliva av på Arlanda flygplats. Det i sin tur har inneburit att man kunnat lägga ned ett antal korta flyglinjer. Vi har integrerat trafiken och därigenom minskat flygets miljöpåverkan genom att människor kan åka kollektivt på järnväg, inte bara med pendeln utan med tåg från hela landet. Man kan stiga på i Norrköping och stiga av i Arlanda. Jag tror att Bosse Ringholm, när han ska hitta exempel på mina tillkortakommanden som kommunikationsminister, kanske skulle välja något annat exempel än just detta. Det säger en hel del att han tar upp det i detta sammanhang.
Beträffande konkurrensen är Bosse Ringholm fortfarande orolig. SBAB har spelat en viktig roll. Den som tror att en köpare av detta fina bolag, med dess goda varumärke, skulle köpa det enbart för att lägga ned det eller ta bort dess verksamhet från konkurrens behöver nog räkna lite mer på hur det hela fungerar. Vi utesluter inga köpare, men vi är övertygade om att den som köper, och kan betala mest, är den som också ser synergieffekterna av att utveckla konceptet, att få fler kunder. Det är där styrkan i SBAB finns. De som finns hos SBAB finns där just för att de tycker att det är bra med en liten nischbank. Jag tror att Bosse Ringholm ska fundera lite mer på detta innan han fortsätter den argumentationen. Och framför allt tror jag att det är tryggast att först se vad slutresultatet blir.
Frågan om konkurrensrättslig prövning är mycket enkel. Det är Konkurrensverket och Europeiska unionen som prövar den typen av frågor. Det trodde jag att till och med Bosse Ringholm kände till.
Börje Vestlund är också inne på frågan hur ägandet blir mer mångfasetterat när SBAB säljs. Det vet vi inte i dagsläget, men det råder mycket stark konkurrens på den svenska bankmarknaden. Min bedömning är att den kommer att stärkas ytterligare genom detta. Börje Vestlund har en annan teori. Ingen domare finns till hands här i dag som kan visa vem av oss som har rätt. Vi får avvakta.
Frågan om statens ägande handlar om ideologi, säger Börje Vestlund. Vi tror att staten kan äga vissa företag, men vi tror inte att staten är den bäste att äga konkurrensutsatta verksamheter på mycket konkurrensutsatta marknader. Det finns vissa statliga företag som har samhällsuppgifter. Systembolaget är ett sådant. Svenska Spel är ett annat sådant, där det definitivt kommer att fortsätta att vara ett statligt ägande.
Anf. 41 Alf Eriksson (S)
Fru talman! Min heder förbjuder mig att göra ett sådant påstående som ministern gjorde om att andra kan bevilja bättre lån på bostadsmarknaden i dag utan att SBAB finns med i bilden. Så är det inte. Om det finns andra som kan erbjuda bättre lån gör de det med SBAB som konkurrent. Det är den konkurrenten som regeringen är på väg att plocka ut ur marknaden, den konkurrent som Mats Odell själv säger har bidragit till att pressa ned räntenivåerna. Det är fortfarande så att det är konsumenterna som behöver stödet, och de behöver stödet via en väl fungerande konkurrens på bolånemarknaden. Frågan är vilken sida ministern står på - på bankernas eller på konsumenternas och låntagarnas?
Fortfarande har vi inte fått något svar. Jag ville bara veta principen för vilka som ska köpa SBAB. Är det den som kan betala det bästa priset? Är det den principen som gäller? Eller handlar det om vad som ger högsta konkurrensen? Frågan är viktig. Är det högsta pris som gäller kan man misstänka att det blir konkurrensen som blir lidande och som får betala priset.
Jag har bara 14 sekunder kvar, men ministern har en replik kvar. Vad kommer konsulttjänsterna att kosta staten vid försäljningen av exempelvis SBAB?
Anf. 42 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Det är alldeles uppenbart att Mats Odell och regeringen inte bryr sig om att den som ska söka bolån i framtiden får tuffare villkor och en sämre situation. Mats Odell säger att SBAB har bidragit till en tuffare konkurrens, men han förmår inte dra slutsatsen att det vore bra om SBAB fick finnas kvar i statlig regi, utan vill ta bort instrumentet SBAB. Det går inte ihop. Det kan handla om 14 000 kronor i ökade kostnader i framtiden för en vanlig familj. Det är en dålig affär, inte bara för den enskilde, utan också för staten.
Mats Odell säger att det är fel att jämföra de 150 miljarderna med de 250 miljarderna. Men 150 miljarder är ju regeringens egen siffra! Det är regeringen som har sagt att det ska inbringa 150 miljarder kronor. Det är inte vi som har hittat på det. Det är Mats Odells eget påstående. Det är utifrån det som vi räknar ut att det är bättre att få 16 miljarder som nu från de berörda statliga företagen än att bara få 5 miljarder. Det är Mats Odells egna siffror.
Det är en realitet, Mats Odell, att Arlandabanan var en utomordentligt dålig affär för staten och ännu sämre för resenärerna. Det är landets dyraste kollektivtrafik. Nu säger Mats Odell lite klädsamt att det kanske inte var den sämsta affär han gjorde som kommunikationsminister. Det fanns de som var ännu värre, säger han. Min blygsamhet förhindrar mig att fråga vilka affärer som var ännu sämre än Arlandabanan. Det var verkligen en urdålig affär för konsumenterna, som har den dyraste kollektivtrafiken, och för staten, som fick lämna ifrån sig ett 45-årigt privat monopol.
Sanningen, Mats Odell, är att det handlar om blind nyliberal dogmatism. Sälj ut statliga företag! Om det drabbar bostadslånekonsumenter bryr vi oss inte om i regeringen.
Jag tycker att det är särskilt illa här i Stockholmsregionen, där ni i fortsättningen tvingar många människor att köpa sina lägenheter fast de inte vill. Ni försämrar villkoren för dem genom att lånen kommer att vara dyrare när ni tar bort ett av de viktigaste konkurrensinstrumenten.
Anf. 43 Börje Vestlund (S)
Jag vill påminna interpellanterna om att de ska försöka hålla sig till det ärende som det handlar om.
Anf. 44 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Det har blivit mycket diskussion i debatten i dag om hur man uppträder i kammaren. Jag kräver en ursäkt från Mats Odell och hans medarbetare. Jag tycker att det är ytterst pinsamt när man sitter i kammaren och flinar under debatten. Det tillhör inte god debattsed. Det tycker jag tillhör sådant som man brukade ägna sig åt i småskolan. Jag förväntar mig en ursäkt av Mats Odell. Jag tycker dessutom att talarna har hållit sig ganska väl till vad vi har debatterat.
Vi har från oppositionens sida ställt ett antal frågor. Jag lyssnade på en debatt tidigare och ni sade fortfarande "vi vet inte". Vi vet inte vad som kommer att hända. Vi ska koppla in konsulter. Vi vet inte vad det kommer att kosta, vi vet inte vad det kommer att inbringa, vi vet inte hur det kommer att gå med konkurrensen och vi vet inte det och vi vet inte det och vi vet inte det. Men snälla Mats Odell! Ni har presenterat en proposition och vet ingenting. Allt ska läggas på några konsulter eller på någonting annat som man faktiskt vet väldigt lite om när det gäller SBAB och andra utförsäljningar.
Det är möjligt att vi har olika utgångspunkter i politiken, Mats Odell. Det är kanske så. Men jag tycker inte att det inte är en viktig samhällsuppgift att se till att hushållen har råd och möjlighet att betala räntorna på sina bostäder. Jag tycker ärligt talat att det är en viktig samhällsuppgift. Det grundläggande är att den största utgiften ofta är just hyran. Jag förstår inte resonemanget, Mats Odell.
