samordningen i arbetsmarknadspolitiken

Interpellation 2002/03:355 av Backman, Hans (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-05-09
Anmäld: 2003-05-09
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2003-05-20
Sista svarsdatum: 2003-05-23
Besvarad: 2003-05-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 maj
Interpellation 2002/03:355
av Hans Backman (fp) till statsrådet Hans Karlsson om samordningen i arbetsmarknadspolitiken

Den bristande samordningen i dagens arbetsmarknadspolitik riskerar att få ödesdigra konsekvenser exempelvis när det gäller att skyndsamt och effektivt förstärka vårdsektorn med ytterligare personal.

Ett exempel från Gävle visar klart och tydligt några av de brister som dagens arbetsmarknadspolitik bär på. Gävle drabbades hårt av telecomkrisen. En rad åtgärder har därför satts in för att hjälpa tidigare telecomanställda att komma tillbaka till arbetslivet, men få av dessa har haft tillfredsställande resultat. Bland annat har anställda som sagts upp från Ericsson erbjudits att ingå i ett så kallat omställningsprogram, vars syfte är att hjälpa de drabbade personerna att hitta ett nytt arbete eller en lämplig omskolningsutbildning. Hittills har 13 av deltagare i programmet anmält sitt intresse att omskola sig till undersköterskor, vilket är att betrakta som ett välkommet personaltillskott till vården.

Enligt den kommunala vuxenutbildningen skulle det kosta ca 500 000 kr att utbilda samtliga 13 personer. Men varken arbetsförmedlingen i Gävle eller länsarbetsnämnden har visat sig villig att finansiera utbildningen. Båda myndigheterna motiverar sina ställningstaganden med argumentet att det inte finns några garantier för att personerna i fråga kommer att få något arbete. Omvårdnadsförvaltningens chef i Gävle är dock av motsatt uppfattning och menar tvärtom att dessa personer med största sannolikhet kommer att få arbete direkt efter genomförd utbildning. Som alla vet råder det stor efterfrågan på utbildad personal i vården i hela landet, inte minst i Gävletrakten, och mot bakgrund av detta är länsarbetsnämndens beslut givetvis djupt olyckligt.

Exemplet ovan blottlägger de stora brister som finns i dagens arbetsmarknadspolitik. Till bilden hör att länsarbetsnämnden i Gävleborg tvingas lämna tillbaka miljontals kronor till staten, pengar som just är öronmärkta till åtgärder för omskolning av arbetskraft. Med facit i handen kan vi därför konstatera att den bristande samordningen i dagens arbetsmarknadspolitik lett till att vårdsektorn inte får den förstärkning av personal den har ett så starkt behov av samtidigt som personer som vill omskola sig till ett bristyrke inte får möjlighet att göra det.

Mot bakgrund av det ovan nämnda vill jag fråga statsrådet vilka åtgärder han planerar att vidta för att förbättra samordningen i dagens arbetsmarknadspolitik.

Debatt

(4 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:355

Webb-tv: samordningen i arbetsmarknadspolitiken

Protokoll från debatten

Hans Karlsson (S)

Anf. 192 Hans Karlsson (S)

Fru talman! Hans Backman har frågat mig vilka åtgärder jag planerar att vidta för att förbättra sam- ordningen i dagens arbetsmarknadspolitik. Bakgrunden till frågan är att Länsarbetsnämnden i Gävleborg, enligt Hans Backman, inte vill finansiera en utbildning till undersköterskor för 13 personer som ingår i ett omställningsprogram efter att de sagts upp från Ericsson. Länsarbetsnämnden motiverar sitt ställningstagande med att det inte finns några garanti- er för att personerna i fråga kommer att få något ar- bete. Omvårdnadsförvaltningschefen i Gävle är av annan uppfattning och menar att de med största san- nolikhet kommer att få ett arbete efter avslutad ut- bildning. Jag vill först säga att jag som ansvarigt statsråd inte kan gå in i några detaljer eller ifrågasätta de be- slut som Länsarbetsnämnden i Gävleborgs län tagit. Det är myndighetens uppgift att göra dessa bedöm- ningar för att sedan fatta beslut. Jag är liksom alla andra mycket angelägen om att det finns en fungerande samordning i arbetsmark- nadspolitiken. Samordningen har också satts på stora prov under de senaste åren då telekomindustrin lagt stora varsel runtom i landet. Innan jag blev statsråd så var jag regeringens kontaktperson med uppdrag att överlägga med Erics- son kring de omfattande varslen om uppsägning som Ericsson gjorde. Min bild är att samordningen funge- rar väl på de flesta orter som drabbats. Arbetsgivarna har tagit ett stort ansvar, och inblandade aktörer som arbetsförmedlingen och kommunerna har en bra sam- ordning av insatserna. AMS har också nyligen presenterat en kartlägg- ning av de insatser som gjorts i samband med de stora varslen om uppsägning inom telekombranschen. Även denna kartläggning visar att samverkan mellan parterna och myndigheten fungerat väl och att arbets- givarna tagit ett stort ansvar vid omställningen för personalen. När det gäller den mer kontinuerliga samverkan och samordningen av arbetsmarknadspolitiken så har de regionala och lokala aktörerna ett stort ansvar att hitta fungerande arbetsformer. För att underlätta och stimulera den samverkan har regeringen inrättat ett par arenor, till exempel regionala kompetensråd, regionala tillväxtprogrammen och arbetsmarknads- nämnderna. Jag vill här framhålla de regionala kompetensrå- dens utvecklingsmöjligheter för samordningen av till exempel utbildningsinsatser på både regional och lokal nivå. I detta sammanhang är det viktigt att de inblandade aktörerna skaffar sig en gemensam om- världsbild av arbetsmarknadens utbud och efterfrågan både på kort och lång sikt. Det jag nu kommer att ta initiativ till är att utveckla former för att kunskaperna som finns i till exempel de regionala kompetensråden bättre och kontinuerligt tas till vara inom arbetsmark- nadsmyndigheterna.

Hans Backman (Fp)

Anf. 193 Hans Backman (Fp)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Visst görs det bra saker. Men samtidigt finns uppenbarligen problem ute i landet. Exemplet från Gävle visar på det. Gävle har drabbats svårt att telekomkrisen. Man har satt in en rad åtgärder för att hjälpa tidigare tele- komanställda att komma tillbaka till arbetslivet. Bland annat har anställda som sagts upp från Ericsson erbjudits att gå in i ett så kallat omställ- ningsprogram, vars syfte är att hjälpa de drabbade personerna att hitta ett nytt arbete eller lämplig om- skolningsutbildning. 13 deltagare i programmet har anmält sitt intresse för att omskola sig till underskö- terskor. Det är ett välkommet personaltillskott i vår- den. I dag behöver 9 000 personer hjälp att omskolas. Man räknar med att år 2005 har ca 3 000 av dessa ännu inte fått relevant utbildning. Därför behövs processen snabbas på. Därav mitt exempel från Gäv- le. Det problem som har uppkommit är att man har tagit fram en bra utbildning som skulle kosta 500 000 kr att genomföra. Samtidigt har man från länsarbets- nämnden och arbetsförmedlingen i Gävle sagt nej beroende på att det inte finns någon jobbgaranti. Från omvårdnadsförvaltningen säger man att detta ändå skulle vara en bra utbildning, som Hans Karls- son sade, eftersom det fattas människor i vården. Dessa människor skulle sannolikt få ett jobb efter genomförd utbildning. Det innebär att man blir fundersam. Problemet i dag är att det går för långsamt att skola om männi- skor. Det är många som inte snabbt är ute i arbete. Det som händer i Gävle är därför oroväckande. Samtidigt som man inte får fram pengar till ut- bildningen lämnar man tillbaka miljontals kronor till staten. Det är pengar som inte har använts fastän de är öronmärkta till åtgärder för omskolning av arbets- kraft. Det beror på att man att man inte hittar utbild- ningar som uppfyller de kriterier som sådana utbild- ningar ska ha. Det kan man förstå när den av mig beskrivna utbildningen inte tillåts. Jag tycker att man ska snabba på processen för detta. Folkpartiet har tidigare sagt att arbetsförmedling- en skulle kunna få konkurrens från andra aktörer i förmedlingsverksamheten. Delar av servicefunktio- nen i arbetsmarknadspolitiken med jobbförmedling och yrkesutbildning kan till stor del genomföras av andra aktörer som utbildningsföretag, komvux, folk- högskolor, etcetera. Detta skulle kunna leda till en framväxt av en rad nya arbeten och en rad nya aktörer på arbetsmarknaden som förmedlar jobb. Detta skulle i och för sig innebära att AMS i dess nuvarande form läggs ned för att på central nivå er- sättas av en förhållandevis liten organisation för rena myndighetsuppgifter och tillsyn. Jag vill fråga stats- rådet om han kan tänka sig att förändra AMS roll och lägga ned AMS i nuvarande form för att skapa ut- rymme för fler aktörer i förmedlingsverksamheten så att denna process ute i landet snabbas på.

Hans Karlsson (S)

Anf. 194 Hans Karlsson (S)

Fru talman! Länsarbetsnämnden i Gävleborgs län har svarat på frågan om man har förbrukat pengarna eller inte. Länet har drabbats av hög arbetslöshet och många varsel. Det kan framstå som anmärkningsvärt att man inte förbrukar pengarna. En förklaring till att alla medel inte förbrukades under år 2001 var att länet haft en väldigt stor andel personer i arbetsmark- nadspolitiska program. Det har utgjort drygt 50 % av obalansen. Marknaden har varit mättad på program- åtgärder. Det problemet har länet nu kommit till rätta med. Länets förbrukning ligger i dag i fas med tillde- lade medel. Enligt uppgifter från Länsarbetsnämnden var or- saken till att förmedlingen inte beviljade pengar till utbildningen, som vi nu debatterar, att man jobbar med en så kallad jobbgaranti där arbetsgivarna ska lova arbete efter avslutad utbildning. I det aktuella fallet fick inte arbetsförmedlingen ett sådant löfte. Eftersom arbetsförmedlingen och kommunen har andra fungerande samarbetsprojekt som bland annat riktar sig till vården och gäller utbildning av under- sköterskor valde förmedlingen att inte bevilja utbild- ning för de personer som Hans Backman har lyft fram i sin fråga. Detta enligt uppgifter från Länsarbets- nämnden i Gävleborgs län. Den sista fråga som Hans Backman ställer är om vi beredda lägga ned AMS, om jag förstod det rätt. Vi har stor tillit till vår arbetsmarknadspolitik och till AMS förmåga att administrera den politiken. Den bygger på en idé som jag har förstått att inte alla partier delar. Den idén är att trygga människor också är människor som är villiga och benägna att delta i förändring. Det är precis det vi behöver. Förmåga att ställa om i produktion är också möjligheten för till- växt i framtiden. Vi behöver människor som vågar vara med och ställa om, som vågar vara med och strukturrationalisera, som vågar göra det för att de vet att de inte blir godtyckligt uppsagda, för att de vet att de har en arbetsmarknadsmyndighet som servar och hjälper till när man blir utan jobb. Därför kan vi fort- farande ha en i förhållande till övriga Europa relativt låg arbetslöshet, ett friskt näringsliv och rätt bra jobb med löner som människor kan försörja sig hyggligt på.

Hans Backman (Fp)

Anf. 195 Hans Backman (Fp)

Fru talman! Jag har också fått den här uppgiften från Länsarbetsnämnden i Gävle. Men jag tycker ändå att det är märkligt att man säger nej till utbild- ning av vårdpersonal när det känns som att det är brist i dag och kommer att bli ännu mer brist i framtiden med tanke på de pensionsavgångar som kan förvän- tas. Sedan gäller det AMS. Riksdagens revisorer har riktat omfattande kritik mot hur AMS styrinstrument fungerar. Det anses ju ha dåligt genomslag bland de anställda och sakna koppling till problemanalys och arbetsmarknadsprognoser. Då har vi i Folkpartiet sagt att vi inte tror att AMS problem kan organiseras bort. Det är orsaken till att vi tror att AMS roll borde för- ändras och renodlas till att omfatta myndighetsfunk- tioner medan de platsförmedlande verksamheterna och andra åtgärder för att stärka den enskilda ska bedrivas av andra, konkurrerande aktörer. Det är ju så att om vi inte om några år ska upp- täcka att Sverige har både arbetslöshet och arbets- kraftsbrist måste omskolningen av arbetstagare bli effektivare. Redan i dag är situationen den i mitt hemlän Gävleborg att 30 % av företagen i länet ser bristen på rätt utbildad arbetskraft som det största problemet när det gäller att förbättra tillväxten genom att låta företagen expandera. Samtidigt har vi den största ungdomsarbetslösheten i landet, och även alla åldrar inräknat är arbetslöshetssiffrorna i Gävleborg bland de högsta i landet. Att låta arbetsförmedlingen få konkurrens från andra aktörer när det gäller förmedlingsverksamheten tror jag därför vore bra. Det skulle kunna snabba upp processen för de arbetstagare som har fått lämna en bransch i nedgång så att de snabbare kan få jobb i företag i andra branscher, som är i behov av arbets- kraft. Sådana branscher finns ju bevisligen. Det ser vi i Gävleborg. Det som efterfrågas av privata företag är bland annat yrkesutbildad personal, och det som ef- terfrågas av den offentliga sektorn är bland annat sjukvårdsutbildad personal. Det är ändå väldigt många människor, förhållandevis, som är utan jobb som skulle kunna komma in i de branscherna. Männi- skor och kompetens har vi. Det gäller att så att säga matcha detta. Det är också viktigt att poängtera att ytterst har det offentliga ansvaret för förmedlingsverksamheten. I glest befolkade kommuner, orter med lite folk och arbetsmarknadssvaga områden i Sverige finns det så klart inte alltid underlag för privata aktörer. Då måste det offentliga träda in. Då har mycket gjorts, som statsrådet har sagt, för att förbättra den regionala och kommunala arbetsförmedlingen. Det ska också fort- sätta. Det arbetet är viktigt. Ett centralt styrinstrument för arbetsmarknadspo- litiken som jag tycker skulle kunna vara intressant vore införandet av en omställningspeng för individen. Systemet skulle då kunna skapa ökad valfrihet. Den arbetslöse vänder sig till en arbetsförmedling för att få hjälp. Den enskilde ansöker då om en omställ- ningspeng, och hur stor pengen ska vara avgörs ut- ifrån vilka åtgärder som krävs. Direkt vid den första kontakten med jobbkontoret delas därför de arbetssö- kande in i olika grupper utifrån den enskildes behov. Man kan kalla det för att ge den arbetssökande en profil. En sådan indelning finns i exempelvis Hol- land. Om det konstateras att den arbetssökande snabbt kan få ett nytt jobb inom sin profil behövs det ingen större insats från arbetsförmedlingens kontor på or- ten. Då kan man i stort sett få jobb på egen hand. Men om den arbetssökande behöver någon form av utbild- ningsinsats eller åtgärd för att få ett nytt jobb och det därmed tar längre tid att få jobb bedöms också detta för att man ska se vilken profil denna person behöver och hur lång tid det tar innan personen i fråga kan få jobb, alltså hur länge man ska vara i åtgärd, helt en- kelt, innan man får ett nytt jobb. Min fråga till stats- rådet gäller hur han ser på införandet av ett sådant styrinstrument, det som populärt kallas omställnings- peng.

Intressenter

Frågeställare

Hans BackmanFP

Besvarad av

Hans KarlssonSocialdemokraterna