Sammanhållen skoterpolitik

Interpellation 2008/09:289 av Granberg, Lars U (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-01-28
Anmäld
2009-01-28
Besvarad
2009-02-10
Sista svarsdatum
2009-02-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 28 januari

Interpellation

2008/09:289 Sammanhållen skoterpolitik

av Lars U Granberg (s)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

Skoteråkning är en viktig fritidsaktivitet för boende i landets norra delar samtidigt som skoterturism har stor betydelse för sysselsättningen i glesbygden. Ett stort antal frågor angående skoteråkning saknar dock lösning i dag. Det handlar främst om var skotrar får köras och hur lederna ska finansieras. Det finns också många frågor beträffande buller och utsläpp som inte är lösta liksom frågor om trafiksäkerhet och tillgänglighet för exempelvis handikappade. Behovet av en sammanhållen nationell skoterpolitik är därmed stort.

Den förra socialdemokratiska regeringen påbörjade arbetet med att utforma en sådan politik, men arbetet har gått i stå. När frågan har diskuterats i riksdagen har den bollats mellan olika ministrar och verkar nu har hamnat hos miljöministern.

I mars 2008 ställde jag senast en fråga om sammanhållen skoterpolitik. Miljöministern skrev i sitt svar bland annat att Miljödepartementet arbetar med terrängkörningslagstiftningen. Därutöver hänvisade han till Vägverkets Region Mitt som under 2007 skapade ett nationellt snöskoterråd. Avsikten med rådet är att ta fram en bred handlingsplan för snöskoterfrågor som är avsedd att fungera som plan för en långsiktig skoterpolitik. Ministern lovade också i svaret att när de förslag som nu bereds i Regeringskansliet är färdigberedda kommer de att läggas fram.

Jag vill ställa följande frågor till miljöministern:

Har miljöministern kontroll över hur långt Vägverkets arbete för en långsiktig skoterpolitik har kommit?

När tar miljöministern initiativ till att riksdagen får ett förslag att ta ställning till?

När avser miljöministern att ta initiativ till ett förslag till ny terrängkörningslagstiftning?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:289, Sammanhållen skoterpolitik

Interpellationsdebatt 2008/09:289

Webb-tv: Sammanhållen skoterpolitik

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 84 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Lars U Granberg har frågat mig om jag har kontroll över hur långt Vägverkets arbete för en långsiktig skoterpolitik har kommit, när jag avser att ta initiativ till att riksdagen får ett förslag att ta ställning till och när jag avser att ta initiativ till ett förslag till ny terrängkörningslagstiftning. Generaldirektören för Vägverket fattade den 1 november 2006 ett beslut om nationellt ansvar för snöskoterfrågor i Vägverket. Chefen för Vägverkets Region Mitt fick genom detta beslut ansvaret för att se till att förbättra samverkan med andra aktörer, sprida kunskap och goda exempel, både utom och inom Vägverket, och följa utvecklingen på området. Region Mitt inrättade därför 2007 ett nationellt snöskoterråd. De nuvarande medlemmarna i rådet representerar berörda aktörer från såväl privat som offentlig sektor. Bland dessa kan nämnas Sveriges Snöskoterägares Riksförbund och Naturvårdsverket. Visionen för samarbetet är: "Snöskotertrafiken bedrivs utan att människor, djur, miljö och egendom skadas eller störs." Medlemmarna i rådet har träffat en överenskommelse om samarbete för åren 2007-2012. Rådet upprättar årligen en handlingsplan. I handlingsplan 2007-2008 har rådet kommit överens om samarbete om snöskoterfrågor som handlar om information, tillsyn, bevakning och övervakning, regler för fordon och trafik, miljö och trafiksäkerhet samt skoterleder och infrastruktur. Viktiga frågor är alkolås, miljövänliga motorer och miljövänligt bränsle. Rådet håller nu på att ta fram en ny handlingsplan för år 2009, och avsikten är att beslut därom fattas på rådsmötet i februari. Planen kommer vara ett viktigt underlag för att regeringen ska kunna följa frågan. Rådet arrangerar även årligen ett nationellt snöskoterforum. Årets snöskoterforum kommer att hållas i Östersund i slutet av mars månad. Forumet är ett viktigt tillfälle då alla aktörer i Snöskotersverige får möjlighet att följa och påverka Nationella snöskoterrådets verksamhet. Genom Skoterrådets goda insatser för att förbättra snöskotertrafiken i Sverige tror vi att flertalet terrängkörningsproblem kommer att omhändertas. Utöver det som har presenterats här avser regeringen inte för närvarande att vidta några ytterligare åtgärder.

Anf. 85 Lars U Granberg (S)
Fru talman! Det kan te sig som ett något stort kliv att gå från en kärnkraftsdebatt till en skoterpolitisk debatt. Men allt ska ses utifrån dem vi talar för, och de värdesätter de frågor vi just nu debatterar. I Sverige finns många människor som har ett stort intresse för fordonet skoter och dess möjlighet att framföras framgent. Jag får tacka för svaret. Det hör till att man ska göra det. Dock har det inte hänt speciellt mycket på ett år. I mars månad 2008 ställde jag en fråga till miljöministern om ungefär samma sak som vi nu debatterar. Svaren var väl ungefär desamma. Då var det någon beredning som pågick på Miljödepartementet. Min följdfråga är: Vad var det för beredning, och vad hände med de frågorna? Svaret jag då fick var att beredning pågick och att man skulle återkomma från Miljödepartementet. Varför tar vi då en debatt igen? Vi har ett nationellt skoterråd, och det är jättebra. Det decentraliserar frågorna och trycker ut dem nära brukarna. Precis så svarade Socialdemokraterna på den enkät som alla riksdagspartier svarade på i valrörelsen som ledde fram till den mandatperiod vi nu befinner oss i. Vi vill ha frågorna ute så långt som möjligt. Men när Skoterrådet inte kommer överens krävs handlingsberedskap, att man agerar och är på alerten. Vissa frågor är väldigt viktiga. Det gäller att vi har en regering som är beredd att ta tag i de frågorna. Det handlar om infrastruktur. År 2008 dog 18 människor vid framförandet av fordonet skoter. När det gäller infrastrukturen handlar det om att säkra upp och göra framförande av fordonet mer säkert. Det handlar också om glesbygd. Hur ser man på glesbygdens möjligheter? Det var ett intressant inslag senast i Uppdrag granskning på tv om glesbygdens utbredning eller glesbygdens framtida död. Man beskrev att ett enda jobb eventuellt skulle kunna ändra utflyttning från utflyttningsorter runt om i vårt land. Här är skoterturism och möjlighet till besöksnäring otroliga möjligheter i delar av vårt land. Det gäller exempelvis i den region som jag kommer ifrån, nämligen Norrbotten. Det är återigen viktiga frågor för en regering och en minister att vara aktiva i. Hur känner jag för svaret? Nu har vi ett skoterråd på armlängds avstånd från politiken som får jobba, och så får vi finna oss i att det ska fixa det mesta. Det känns så. Det är också de signaler jag får från dem som är mitt inne i det nationella skoterrådet. De är oroliga för att regeringen inte har handlingsberedskap för att gå in och lösa frågor om de stannar upp. Det handlar om infrastruktursatsningar, att satsa på utveckling av skoterturism och trygghet och säkerhet för att framföra fordonet skoter.

Anf. 86 Leif Pettersson (S)
Fru talman! Det svar som Lars U Granberg har fått från miljöministern visar egentligen på ett närmast monumentalt ointresse för de här frågorna. Det handlar om tjugotalet döda och 140 skadade, och några av dem väldigt svårt. Det är siffror som om det hade handlat om de mer tätbefolkade delarna av landet säkert hade väckt mycket uppmärksamhet i medierna. Men de gör inte det i dag. Alltså kan vi titta åt något annat håll. Säkerheten för snöskotertrafiken är mycket viktig. Det är bra med frivilliga sammanslutningar och organisationer som det nationella snöskoterrådet. Det är en frivillig sammanslutning. Ingen är tvingad att vara med. Myndigheterna har tagit ett initiativ. Det är bra att man där kan diskutera de frågor som är aktuella för snöskoterns framförande och allt som har att göra med snöskotern. Men det måste ha stöd i en nationell politik på området. Man måste ha en nationellt sammanhållen skoterpolitik. Det gäller till exempel ledernas finansiering. Snöskoterrådet kan inte bestämma själv hur finansieringen av lederna ska se ut. Säkerhet kräver lagstiftning. Det krävs lagstiftning på område efter område. Där har regeringen ett ansvar att komma fram med förslag till Sveriges riksdag så att vi får fatta beslut i ärendet. Man kan på alkoholens område tycka att det är ganska självklart att samma regler gäller för snöskotern som för andra fordon. Det är inte fallet. Även här måste vi för snöskoteråkandet skärpa lagstiftningen när det gäller alkohol. Man kan lätt få för sig att snöskotern egentligen bara är ett miljöproblem. Man talar ofta om tysta miljöer och att snöskotern därför skulle vara ett miljöproblem. Egentligen är det precis tvärtom. Precis som alla andra fordon kan snöskotern orsaka miljöproblem. Men rätt hanterad, med rätt lagstiftning på plats och rätt utrustning på skotern gör den inte det. Det här måste regeringen ta till sig. Vi måste helt enkelt få en nationell snöskoterpolitik på plats så att vi kan gå vidare i det viktiga jobb som Nationella snöskoterrådet gör i dag. Det måste få stöd för det arbetet.

Anf. 87 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Vi är verkligen överens om hur viktig skotertrafiken är inte minst för stora delar av landsbygd och glesbygd. Därför är det självklart att det är mycket viktiga frågor som har tagits upp. Jag är väldigt glad över många av de åtgärder som Vägverket har vidtagit och de frågor som Nationella snöskoterrådet har tagit tag i. Det har potential att lösa många av de problem som finns för skoterkörandet. Det gäller regler för fordon och övervakning. Där görs ett mycket viktigt arbete. Det gör också, precis som Lars U Granberg sade, att vi kan vara säkra på att vi har decentraliserat frågorna. Vi lägger frågorna nära de människor som är berörda. De ska vara nära brukarna både när beslut fattas och när genomförandet sker. Jag kan också försäkra att det är självklart att vi har den handlingsberedskap som behövs för att kunna ta initiativ när det gäller till exempel säkerhet om det skulle behövas utöver det som Vägverket gör. På samma sätt som Leif Pettersson värdesätter jag det frivilliga arbetet. Men jag är också medveten om att vi har ett mycket nära samarbete mellan regeringen och de myndigheter som ansvarar på området. Det är inte alls bara en fråga om att lite lättsinnigt överlåta åt det frivilliga arbetet att ta ansvar - sannerligen inte. Vi tar ansvaret, och vi gör det också i samarbete med de myndigheter som finns. Vi har en mycket hög handlingsberedskap att agera i de frågor där det kommer att behövas. Men vi tycker att det är bättre att den verkliga och jordnära skoterpolitiken får växa fram i etapper. Där är de åtgärder som har vidtagits så här långt, och som jag har beskrivit i mitt svar, en mycket bra början. Jag menar också att Vägverkets och det nationella snöskoterrådets arbete ska få verka några år. Vi stöder det, och ser till att det får vara verksamt. Vi följer upp det hela för att se var initiativ från vår sida kan behövas. Exempel på sådana frågor är frågan om snöskoterleder, där vi just nu går igenom de utredningar som har gjorts på Miljödepartementet. Även när det gäller frågan om naturvårdsvakter har ett arbete bedrivits som vi tar del av. Vi bereder det och värderar vilka insatser som kommer att behövas från vår sida. Detta är ett mycket jordnära och praktiskt sätt att arbeta. Vi ska se till att lägga frågorna nära de berörda och ge det understöd som behövs i stället för att bara ge stolta och övergripande proklamationer. Jag tror i grunden att Lars U Granberg, Leif Pettersson och jag i många delar har en gemensam syn på detta. Vi delar uppfattningen att detta är viktigt för glesbygden. Frågorna ska följas, och vi ska se till att också gemensamt ta ansvar för att de fungerar väl.

Anf. 88 Lars U Granberg (S)
Fru talman! Jag fick inte riktigt det här klart för mig. Inte heller förra gången vi diskuterade den här frågan fick jag något svar. Det var för ett år sedan, i mars 2008, när jag ställde frågan om en samordnad skoterpolitik. Då fick jag till svar att frågan skulle beredas på departementet och att vi skulle få någonting tillbaka. Det är ingenting som nämns nu i svaret på interpellationen. Är beredningen klar, och har den lett någonstans? Jag skulle gärna vilja få reda på vad det var som bereddes då och vad det inte blev någonting av. Det är det här som gör mig orolig. Jättetack för svaret! Skulle jag bara lyssna på det skulle vi kunna avsluta debatten här och nu och gå hem i lugn och ro och känna oss trygga. Snofed och alla som finns i det nationella skoterrådet skulle känna sig trygga. Men jag känner mig inte riktigt trygg, och det är det som är problemet, Andreas Carlgren. Jag tycker, precis som Leif Pettersson var inne på, att det behövs politiska ställningstaganden. Ett sådant är det ideella, som diskuterades. Just i år har vi ett ökat bus på fordonet skoter. Många markägare är upprörda över att de har fått plantor sönderkörda med mera. Vad beror det på? Jo, det beror på att skoterklubbarna inte orkar hålla uppe sin verksamhet. Man ser tydligt att där skoterklubbarna tappar kraft och ork - ideell kraft och ideella insatser - frodas nu buset. Där körs plantor sönder för stora värden i miljön. Jag tycker att det bör finnas en politisk kraft som här går in och säger: Okej, om vi har så tydliga signaler - om den ideella insatsen som en skoterförening, en skoterklubb eller en jaktklubb om det handlar om jaktfrågor ändå ger - så bör politiken vara tydlig. Då ska vi säga att det här ska vi stödja, och inte bara skicka det hela på en armlängds avstånd bort och tycka att det ska lösa sig. Jag är för decentralisering därför att jag tror att den är viktig för att få in signaler. Men jag är också för en politik som ställer sig upp och tar ansvar och är tydlig mot de grupperingar som finns ute. Det gäller satsningar på infrastruktur, på ideell sektor och på skoterklubbarnas möjlighet att både utföra säkerhetskontroller och att vara en stöttning till unga skoterförare. Återigen hoppas jag att vi delar synen att skoterpolitiken har en given plats. Turistiskt är den fruktansvärt avgörande. Ett jobb ute i glesbygd gör att en barnfamilj kanske kan bo kvar och att det finns en överlevnadskraft i en bygd kontra att den barnfamiljen också lämnar bygden. Kvar finns då bara pensionärer. Det gör att ekvationen för oss politiker när det handlar om äldreomsorg blir jättejobbig. Därför tycker jag att det finns ett politiskt ansvar att diskutera vad vi gör för att se till att skapa sysselsättning, turism med mera också i de här områdena.

Anf. 89 Leif Pettersson (S)
Fru talman! Men det räcker inte, Andreas Carlgren. Det räcker inte att prata om det frivilliga jobbet. Det räcker inte att skoterklubbarna gör allt vad de kan och anstränger sig längre än vad som är rimligt att kräva av dem för att hålla lederna öppna. Det räcker inte. Hur ska vi finansiera lederna? Hur ska vi finansiera de skoterleder som dras kors och tvärs över i många fall obruten mark? I Härjedalen har vi i dag betalleder. Uppe i våra trakter i Norrbotten skulle det vara otänkbart att ta ut kostnader för lederna. Det skulle bara inte accepteras. På andra ställen har man hittat andra system för det här. Det som saknas är en sammanhållen nationell politik på området där man anslår en viss summa pengar. På det sättet skulle vi helt enkelt få ordning och reda i skoterpolitiken. Det är vad som krävs. Om Andreas Carlgren nu inte tycker att våra förslag är så speciellt bra kan han ju gå till sina egna partikamrater. Sven Bergström och Åke Sandström har skrivit en motion om det här där de ställer precis samma krav som vi ställer nu när det gäller skoterleder. De har väckt motionen. Jag antar att den kommer att avslås som alla andra. Men den finns där i alla fall, och det tycker jag är en viktig signal. Det här är inte en fråga som delar de norra delarna av Sverige. Tvärtom sammanför den oss. Återigen: En sammanhållen nationell skoterpolitik är vad vi kräver.

Anf. 90 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Låt mig på en gång säga att Lars U Granberg, Leif Pettersson och jag delar insikten om hur viktiga skoterfrågorna är för glesbygden. Det råder ingen tvekan om att det är bra förutsättningar för skotertrafik på rätt villkor som också är förutsättningen för att många familjer ska kunna bo i glesbygden. Precis som har beskrivits här handlar det om att många ska kunna klara sin service och se till att ha närhet och möjliga transportmedel när det krävs för terräng och väderlek. Låt mig vara helt klar med att vi hela tiden har följt frågorna, drivit på och samarbetat. Vad vi vill se är nämligen en politik som växer fram genom ett stegvis jordnära arbete nära dem som är berörda. Om jag håller emot på någon punkt beror det bara på den här tron att om vi politiker centralt här i Stockholm kliver ut och proklamerar en nationell skoterpolitik så är det detta som har löst frågorna - simsalabim! Så tror inte jag att det är. Det vet vi som har sett glesbygden med hela den verklighet som gäller där. Det är därför jag tycker att det är viktigt att vi inom regeringen har samverkat nära. Det gäller till exempel Näringsdepartementet, som har en viktig del av ansvaret. Vi har tillsammans samarbetat nära med Vägverket och Naturvårdsverket som är några av de myndigheter som har viktiga roller på området. Vi har samarbetat med det nationella snöskoterrådet. Vi har sett till att vi stegvis också driver fram frågorna. Jag ser att ytterligare initiativ kommer att behöva tas när det gäller till exempel lederna. Det är också svaret på frågan: Vad är det ni tittar på i Miljödepartementet? Vi går bland annat igenom de utredningar och bereder de frågor som behövs i sammanhanget. Låt mig också konstatera att det knappast är så enkelt som det lät här nyss när man sade: Kläm fram pengarna nationellt! Då ställer jag mig frågan: Varför gjorde ni inte det då, när ni hade så många år på er? Men i stället för att hålla på och kasta skulden på varandra tror jag att vi ska se till att fortsätta det konkreta arbete som stegvis leder till resultat. Det är så vi har jobbat i den här frågan. Det är självklart att det betyder att ta politiskt ansvar, att inte lämna människor i sticket och att definitivt inte hålla ansvaret på en armlängds avstånd, utan tvärtom hålla sig mycket nära att samarbeta med dem som är berörda och följa det decentraliserade arbetssätt som jag tror är ett sätt att göra det verklighetsförankrat och jordnära.

Anf. 91 Lars U Granberg (S)
Fru talman! Vi ska inte proklamera från det här huset vad som ska gälla. Det ska självklart vara en decentralisering ut. Frågorna ska tillbaka. Sedan ska vi agera. Det som är intressant med kravet på en politisk helhetssyn på skoterpolitiken är att det kommer från gräsrotsnivå. Frågan är väckt av Sveriges största skoterorganisation, inte av Leif Pettersson eller mig eller riksdagens skoterklubb. Den är väckt av dem där ute, de som sliter ideellt och ser till att vi har leder att köra på, de som ser till att stoppa bus. De behöver mer verktyg, Andreas Carlgren. De behöver rätten att vara ute under påsken och följa upp och hålla nere alkoholkonsumtionen i turistområdena. Det är vägledning de efterfrågar. Vad tycker ni? Vad vill ni politiskt? Transportmedel nämndes. Det finns ju så mycket mer att se genom det här transportsättet. Det förvånar mig inte alls att vi äntligen har en minister som vi kan diskutera den här frågan långsiktigt med. Vi har diskuterat den här frågan hit och dit. Under de två år som den nuvarande regeringen har suttit har vi diskuterat den här frågan med olika ministrar. Före det, Andreas Carlgren, fick vi någon vink om att sossarna inte gjorde riktigt allt de kunde. Ulrica Messing var faktiskt på väg när vi förlorade ett val. Det läget ärvde ni. Hände det något? Nej inte precis. Ett år har gått. Jag konstaterar bara det. Svaret är detsamma. Det händer inte speciellt mycket. Vi kanske ska stanna där. Jag håller med. Vi tar inte den retoriken. Vi ser framåt i stället och gör något för skoterpolitiken.

Anf. 92 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Jag hade väl inte några särskilt hårda omdömen, och jag skulle minst av allt ha det om Ulrica Messing. Jag kan bara konstatera att skoterpolitiken trots allt inte har presenterats, än mindre några pengar. Det var bara det jag konstaterade. Önskan om en skoterpolitik växer fram. Det är precis så vi arbetar. Vi utvecklar den skoterpolitiken steg för steg i samverkan med dem som är berörda genom att de själva gör insatser och genom att vi stöder insatser och är beredda att ta initiativ på de punkter där det behövs. Jag har i den här diskussionen beskrivit flera saker som vi just nu arbetar med. Vi ser att saker kommer att behöva göras, men i samverkan med dem det gäller. Vi kommer att se till att de här etapperna får tas av Vägverket och det nationella snöskoterrådet. Vi kommer vartefter att kontrollera att det har fungerat väl och stämma av de kommande stegen. Jag tycker självklart att det är bra att också kunna samarbeta brett om detta. Jag tror att det är nyttigast för de människor som är berörda och där det är viktigt i det vardagliga livet.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.