säkerhetsrådets resolution 1325

Interpellation 2001/02:296 av Bargholtz, Helena (fp)

den 8 mars

Interpellation 2001/02:296

av Helena Bargholtz (fp) till utrikesminister Anna Lindh om säkerhetsrådets resolution 1325

Förenta nationerna, FN, har på många olika sätt arbetat med kvinnors rättigheter och skyldigheter. Det har också givit resultat. Men de olika beslut som fattats av FN:s generalförsamling, säkerhetsråd, av FN speciellt anordnade konferenser m.m. har föregåtts av medlemsländers och frivilliga organisationers intensiva opinionsbildande verksamhet.

Som exempel kan nämnas av FN anordnade kvinnokonferenser i Rio, Köpenhamn, Nairobi, Beijing, New York m.fl. I sammanhanget bör också nämnas Konferensen i Wien 1993 om mänskliga rättigheter.

De dokument som berör kvinnors rättigheter och skyldigheter och som antagits av FN är bl.a. FN:s stadgar, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, (Human Rights/Convention 1948), Convention on the Political Rights of Women, UN, 52, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women CEDAW, UN, 93, Declaration on the Elimination of Violence against Women UN, 93, World Conference on Human Rights, Vienna Declaration and Programme of Action, A/CONF.157/23, 12 July 1993, Beijing, Resolution 1325 (2000), adopted by the Security Council on 31 October 2000.

FN har således i olika sammanhang lyft fram kvinnans situation och även pekat på olika möjligheter för medlemsländerna att arbeta för att ta till vara kvinnors kunskaper, resurser och möjligheter samt för att ändra den nedvärderande synen på kvinnan. Trots detta är kvinnan långt ifrån jämställd med mannen. Som exempel kan nämnas den ojämlika utbildningen, könsstympning, hedersmord, hiv/aids, prenatal könsdiskriminering, slaveri, prostitution, trafficking, systematiska våldtäkter, löneskillnader mellan kvinnor och män, kvinnors låga representation vad gäller högre poster inom näringslivet etc. Det behövs kunskap och insikt om gender-perspektivet.

De resolutioner, konventioner och deklarationer som utarbetas och antas måste även vara tydliga, så att de inte kan missförstås. Det finns anledning att exempelvis särskilt fundera över Artikel 1 FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Där står att "alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De är utrustade med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av broderskap."

Genom att ordet "broderskap" (brotherhood) används anser många kvinnor att orden i portalparagrafen inte gäller dem. Broderskap är en speciell manlig företeelse. Genom detta enda lilla ord omfattas inte hälften av mänskligheten av de mänskliga rättigheterna. Först genom tillägget i Wien 1993 inkluderades kvinnor i alla mänskliga rättigheter.

Den senast framtagna handlingen, som gäller kvinnors situation, är Resolution 1325/2000. Den antogs av FN:s säkerhetsråd den 31 oktober 2000. Den belyser bl.a. kvinnors viktiga roll vid förebyggandet av konflikter och i arbete för fred. Den pekar också på vikten av att kvinnor på jämlika villkor deltar och engageras fullt ut i alla insatser för försvar och bevarande av fred och säkerhet samt behovet av att öka deras roller gällande att fatta beslut, konfliktförebyggande verksamhet och lösningar av problem. Men för att kvinnor ska fullt ut kunna delta i fredsdarbete fordras garantier för deras skydd och säkerhet. Samtidigt måste arbetet med att höja kvinnans status intensifieras.

Resolution 1325 är främst en handlingsplan inom FN-systemet, men där ingår också punkter som riktar sig till medlemsländerna. Det finns därför anledning att inrätta en uppföljningsmekanism gällande resolution 1325. I uppföljningen av CEDAW-konventionen finns exempel på hur en uppföljning kan gå till och avrapporteras till medlemsländerna. Mål och tidsramar kan fastställas, parallellbevakning inrättas och rapporteringen bli bättre. Det skulle ge en ökad press på länderna då ingen vill framstå som ett land som inte följer FN:s resolution.

För en kraftfull markering av kvinnans betydelse i fredsarbete på olika plan och nivåer i krisdrabbade länder är det därför angeläget att Sverige i EU arbetar för att en uppföljningsmekanism av resolution 1325 kommer till stånd.

Resolution 1325 ger stöd för att i de sammanhang där exempelvis Sverige medverkar vid fredssamtal måste Sverige också bevaka att kvinnors medverkan ökar i arbetet på samtliga nivåer för att lösa konflikten. Detta uppdrag gäller både då svenska delegater deltar i fredssamtalen och/eller då Sverige helt eller delvis finansierar sådana samtal.

I svensk jämställdhetspolitik har mainstreaming lyfts fram som ett verktyg. Mångas erfarenheter är att det verktyget är för svagt i exempelvis krigs- och konfliktområden, där kvinnor är utestängda från att delta i beslutsfattandet. Där kommer att behövas ett annat instrument/system för att kvinnor ska komma med och också ges resurser för det fredsbyggande arbetet.

Som exempel kan nämnas att CEDAW-konventionen stadgar i artikel 4 att "vidtagande av särskilda åtgärder för att påskynda faktisk jämställdhet mellan män och kvinnor skall inte betraktas såsom diskriminering enligt denna konvention..." Förutom att ge finansiella resurser kan det därför också bli nödvändigt att kräva kvotering enligt ovanstående CEDAW-artikel.

Mina frågor till utrikesministern är:

Hur avser utrikesministern arbeta för att framtida dokumenttexter blir könsneutrala?

På vilket sätt kan utrikesministern arbeta för att resolution 1325/2000 implementeras i freds-och konfliktförebyggande arbete?

Är utrikesministern beredd att verka för att en uppföljningsmekanism inrättas för att följa tillämpningen av resolution 1325?

På vad sätt ämnar utrikesministern verka för att representationen av kvinnor ökar vid svenska delegationer för freds- och konfliktförebyggande arbete?

På vad sätt tänker utrikesministern arbeta för att ett mer kraftfullt instrument än mainstreaming används för att öka kvinnors representation vid freds- och konfliktförebyggande samtal/arbete?