rökning och serveringsmiljöer

Interpellation 2001/02:205 av Kinberg, Anna (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-01-28
Anmäld: 2002-02-05
Besvarad: 2002-02-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 28 januari
Interpellation 2001/02:205
av Anna Kinberg (m) till socialminister Lars Engqvist om rökning och serveringsmiljöer

I regeringens proposition 2001/02:64, Vissa tobaksfrågor, föreslås tvingande åtgärder för rökfria serveringsmiljöer och hotas med lagstiftning om totalt rökförbud. Bakom förslaget ligger folkhälsopolitiska motiv och det övergripande syftet att minska rökningen.

Frågan är dock om förslaget får önskvärd effekt. Risken är snarare stor att lagstiftning om rökfria krogar inte är ett effektivt sätt att minska antalet vanerökare, men desto effektivare för att minska antalet krogbesökare och krogar. I stället för att uppnå en positiv hälsoeffekt uppnås då en negativ arbetsmarknads- och näringseffekt.

I dag uppskattas att ungefär hälften av gästerna röker i samband med krogbesöket. Många av dem är inte vanerökare utan uppskattar att ta en cigarett till kaffet ibland. Den hälsorisken utsätter de sig medvetet, och frivilligt, för om de går till en krog där rökning är tillåten. Den hälsorisken är försumbar jämfört med den som vanemässig och daglig rökning innebär. Om man vill minska antalet rökare bör man ta sikte på dem som röker ofta och mycket, snarare än dem som röker sällan och lite. Många "krogrökare" tillhör de senare av dessa kategorier.

Om förslaget om helt rökfria serveringsställen genomförs slutar några kroggäster säkert röka och fortsätter gå ut som förut. Men de andra får välja mellan att stå och röka utanför krogen, att göra det i krogens rökrum eller annat utrymme som "särskilt avsatts" där "servering eller annan verksamhet" inte bedrivs eller att stanna hemma. Inget av dem är till nytta för krognäringen, tvärtom får alla tre med största sannolikhet både ekonomiska och sociala konsekvenser. Därför skulle ett förbud mot rökning i serveringsmiljöer få negativa konsekvenser både för en av våra viktigaste näringar och för de människor som lever i och av den.

Gästerna skulle inte som i dag få välja mellan rökfria krogar och sådana där rökning är tillåten utan bara kunna välja rökfria. De som vill röka får gå till rökrummet, gå ut eller stanna hemma och avstå från att gå på restaurang.

Krögarna skulle riskera att förlora upp till 50 % av sin omsättning om rökarna avstår från att äta ute. Även den krog som skulle bygga ett särskilt avsatt utrymme för rökning skulle förlora intäkter eftersom servering inte får förekomma där.

Personalen skulle därmed riskera sina jobb. Även om många hellre jobbar i en mindre rökig bar än en där det röks mer har de allra flesta ändå jobbet kvar än blir av med det.

Om hotet om lagstiftning om totalt rökfria serveringsmiljöer blir verklighet kan, sammanfattningsvis, de negativa effekterna för krogbranschen bli större än de positiva för folkhälsan. Ett sådant scenario måste undvikas.

Eftersom förslaget om rökfria serveringsmiljöer kommer att utredas enligt ovannämnda proposition, ställer jag följande frågor.

1.Avser ministern att ge utredningen i uppdrag att beräkna hur många vanerökare som kommer att sluta röka som en konsekvens av rökfria serveringsmiljöer?

2.Avser ministern att ge utredningen i uppdrag att beräkna hur många arbetstillfällen som kommer att försvinna i krog-, kafé- och restaurangbranschen som konsekvens av rökfria serveringsmiljöer?

3.Om utredningen skulle visa på omfattande konsekvenser med avseende på sysselsättning och exkluderande från uteliv och samvaro, alternativt negligerbara effekter på antalet rökare, avser socialministern ändå att lägga fram ett förslag om totalförbud mot rökning på krogar, kaféer och restauranger?

Debatt

(9 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:205

Webb-tv: rökning och serveringsmiljöer

Protokoll från debatten

Socialminister Lars Engq (S)

Anf. 25 Socialminister Lars Engq (S)

Fru talman! Anna Kinberg har ställt frågor till mig om det utredningsuppdrag som regeringen aviserat i propositionen Vissa tobaksfrågor (2001/02:64). Anna Kinberg har ställt sina frågor utifrån egna antaganden, gissningar och spekulationer. Jag vill därför börja med att rekommendera att den som vill veta vad regeringen faktiskt har föreslagit går tillbaka och läser regeringens proposition. Det råder i dag ingen tvekan om att rökning är en mycket stor hälsofara. Det är inte bara rökaren som drabbas av ohälsa, utan i en rad vetenskapliga rap- porter redovisas även de allvarliga negativa effekter- na på hälsan för dem som utsätts för passiv rökning. Anna Kinberg påstår i interpellationen att krögar- na skulle riskera att förlora upp till 50 % av sin om- sättning om rökarna avstår från att äta ute. Vad hon grundar sitt påstående på framgår inte. Det är i dag självklart för oss att kunna vistas på arbetet utan att utsättas för andras rök. Det borde också gälla perso- nal på serveringsställen. Förslagen i propositionen bygger på Folkhälso- kommitténs betänkande. Kommittén föreslog att det skulle införas rökförbud i restauranger men att rök- ning skulle vara tillåten i någon eller några delar av lokalen som särskilt avsatts för detta. Regeringen anser att målet är rökfria serveringsmiljöer den 1 januari 2004. Då kommitténs förlag saknar en utred- ning om effekterna av att i lag besluta om rökförbud bör frågan utredas. I bl.a. USA finns delstater och städer med rökfria restauranger. Regeringens avsikt är att ta till vara de erfarenheter som man fått där när det gäller effekterna för restaurangnäringen, perso- nalen och gästerna. Regeringen avser också att ytter- ligare pröva möjligheterna att utforma incitament för att få restaurangnäringen att frivilligt införa rökfrihet. Ibland framförs det att det finns tekniska lösningar för att uppnå rökfrihet. Det kan röra sig om ventila- tionssystem eller s.k. rökburar. Dessa påståenden behöver granskas ytterligare. Redan i dag har Statens folkhälsoinstitut påbörjat arbetet med att samla in fakta om andra länders erfarenheter av rökfria restau- ranger och tekniska lösningar. Det har bl.a. skett inom ramen för det uppdrag som institutet har fått för att utarbeta ett åtgärdsprogram för serveringsställen. Det är viktigt att detta arbete fullföljs med hög prio- ritet både från institutets och från restaurangbran- schens sida. Sammanfattningsvis vill jag framhålla att det är viktigt att såväl gäster som personal kan vistas i en rökfri miljö och att det därför är angeläget att utreda vilka olika förutsättningar som finns för att uppnå det målet.

Anna Kinberg (M)

Anf. 26 Anna Kinberg (M)

Fru talman! Tack för ordet och tack, socialminis- tern, för svaret! Det är alltid en fröjd att debattera med Lars Engqvist med tanke på den trevliga tonen i hans svar. Men kanske råder det en liten brist på argument för den egna ståndpunkten, om det nu finns någon. Så mycket utrymme ägnas ju åt att ifrågasätta min interpellation i stället för att besvara den. Jag får väl upprepa frågeställningen och kanske förklara lite tydligare varför jag har väckt den. I den proposition som interpellationen gäller står det på s. 44 att regeringen vill tillsätta en särskild utredare med uppdrag att "utreda förutsättningarna för ett rökförbud i restauranger och andra serverings- ställen". På s. 45 står det: "Regeringen anser att målet är rökfria serveringsmiljöer den 1 januari 2004." Jag tolkar detta som ganska tydligt. Regeringen vill lagstifta om rökfritt på krogen - och detta så snart som möjligt - trots att bara en femtedel av väljarna vill det och trots att både krögare och anställda i bran- schen har protesterat mot detta. Därför har jag tre frågeställningar kring utredandet - frågor som jag skulle vilja få svar på: 1. Om man nu verkligen vill minska vanerökningen - att människor dagligen röker mycket, vilket ger mest skadeverkningar - uppnås det då genom att förbjuda rökning på krogen på natten? Hur många vanerökare kommer att sluta röka därför att de tvingas sluta röka på krogen? Det kan vara en in- tressant sak att utreda. Är det något som regering- en avser att utreda eller inte? 2. Hur hårt är socialministern beredd att slå mot krognäringen för att driva igenom förbudet? De 50 % som ministern ifrågasatte gäller den andel besökare på kvällsrestauranger i min valkrets i Stockholm som röker i samband med sitt krogbe- sök. Andra hävdar att det är 30 % som ibland rö- ker. Om alla som vill ta en cigarett till kaffet åt hemma i stället för att äta ute skulle omsättningen på krogen minska därefter. Exakt hur mycket skulle vi kunna fråga utredaren om. Jag är i alla fall nyfiken, och det är just därför som jag frågar. Kommer alltså utredningen att försöka ta reda på detta? 3. Om man tar reda på hur det är med de här två effekterna och utreder dem och det visar sig att få vanerökare skulle sluta röka men att många kvällskrogar skulle behöva stänga, är regeringen även då beredd att driva igenom ett förbud? Ingen av de här frågorna besvarades i Lars Engqvists svar. Det vore både anständigt och trevligt om han i alla fall lite grann försökte besvara dem i sitt nästa inlägg, för annars kan man lätt få intrycket att utredningen mest är en kuliss och att Lars Engqvist tänker föreslå ett förbud helt oavsett vad utredningen kommer fram till.

Caroline Hagström (Kd)

Anf. 27 Caroline Hagström (Kd)

Fru talman! Anledningen till att jag anmälde mig till den här debatten är att det finns en del frågor som jag tycker har saknats i debatten kring det här försla- get. Först och främst gäller tobaksrök mycket mer än bara cigaretter - det är ju cigaretterna som hittills har varit i fokus i debatten. Jag avser då bl.a. cigarrerna, som bland många människor faktiskt är en utbredd tradition i samband med en festmåltid. Det gäller inte bara personer som normalt röker, utan det är ju all- mänt känt att en god cigarr tas även av många som inte är vanerökare eller beroende av detta. Det är alltså fråga om en kultur och en tradition, speciellt på många s.k. gourmetrestauranger. Man kan tycka man vad vill om det här med tobaksrök och om att det - som vi vet - är skadligt, men många av de här gourmetkrogarna har investerat stora belopp i att utbilda sin personal just i konsten att marknadsföra, sälja och, som det heter, snoppa en cigarr. Likaså handlar det om att lära sig att enligt konstens alla regler tända den. Vad har ministern att säga till de krogägare och krögare som har investerat väldigt stora belopp i detta och som nu kanske riskerar att få dra in det här? Hur ser alltså ministern på den saken? Det finns en sak till som jag undrar över. Det fo- kuseras ju väldigt mycket på restaurangerna när det gäller ett eventuellt rökförbud. Vilka funderingar har ministern t.ex. kring nattklubbar och de nu statliga kasinona? Jag har inte hört något om det, men det är möjligt att ministern kan göra ett förtydligande på det området. Det skulle vara bra för dem som har startat, eller som kanske tänker starta, en nattklubb att få reda på om även de ingår i detta, för det kan väl inte vara så att hälsan hos de anställda på de här ställena är mindre viktig i sammanhanget. Ministern nämner i sitt interpellationssvar att fri- villigheten är något som man vill titta ytterligare på. Det tycker jag är bra. Är inte detta något som minis- tern lite grann skulle vilja fundera vidare på? Vi vet ju att det är bra om det där med frivilligt fungerar. Borde inte det här snarare kunna vara ett bra kon- kurrensredskap för de krogar som verkligen vill satsa på detta?

Socialminister Lars Engq (S)

Anf. 28 Socialminister Lars Engq (S)

Fru talman! Avsikten var inte, Anna Kinberg, att mitt svar skulle uppfattas som arrogant eller så, utan jag ville bara påpeka att det faktiskt finns en proposi- tion som man kan läsa och där man kan få svar på de flesta frågorna. Det behöver väl inte upplevas som arrogant, utan det var bara en upplysning. Vad Anna Kinberg i själva verket diskuterar är ut- redandet av själva frågan om vi ska ha målet att er- bjuda rökfria restauranger. Vi avser inte att utreda den frågan. Där menar vi att riksdagen kan fatta be- slut om att ha detta som mål för den fortsatta utveck- lingen - dvs. att vi ska agera för att kunna erbjuda rökfria serveringsmiljöer och rökfria restauranger. Målet ska vara att det är genomfört den 1 januari 2004. Vägen dit är däremot mer komplicerad. Man kan bestämma sig för att lagstifta, men vi vet inte vilka effekter lagstiftningen fått för restaurangnäringen eller för utvecklingen vad gäller tobaksrökningen. Det finns anledning att samla kunskap om detta och att samla in erfarenheterna - framför allt från USA, som ju varit ett föregångsland på området. Vidare vill vi diskutera om det finns möjligheter att gå frivilligvägen och samverka med restaurangnä- ringen för att de ska utveckla rökfria miljöer. Kanske kan man hitta en teknik för att kunna erbjuda rökfria miljöer och för att på ett anständigt sätt se till att de som mycket bestämt vill fortsätta att röka kan göra det i särskilda miljöer. Det är alltså inte fråga om att vi ska utreda frågan om målet. Vi menar, och detta är mitt mål, att vi ska kunna erbjuda rökfria restauranger. Jag har nämligen reflekterat väldigt mycket - jag hoppas att också Anna Kinberg har gjort det - kring frågan om frihet. Vems frihet är det som vi vill värna om? Jag har varit på ganska många restauranger, serve- ringsställen, lunchrestauranger och kaféer och upp- täcker att friheten för den ene att röka på restaurang innebär en ofrihet för den andre - ja, för väldigt många - att över huvud taget vara med i den miljön. Vi måste ta ställning. Ska restaurangerna i framtiden kunna erbjuda miljöer för alla måste man faktiskt begränsa rökarnas frihet. Detta är det stora problemet. Har Anna Kinberg reflekterat över detta? Vems frihet är viktig, Anna Kinberg? Jag undrar om det gäller dem som säger att de absolut inte kan avsluta en måltid utan att ta en cigarett eller dem som säger: Jag kan inte vistas på restaurang ifall någon röker därför att jag då blir sjuk. Är det inte ganska viktigt att vi sätter upp som ett politiskt mål att miljöer kan erbjudas som passar alla? Är inte det ett viktigt frihetsmål också för en ung moderat? Problemställningen finns faktiskt beskriven i pro- positionen. Vi vill ha rökfrihet som ett mål, och vill i första hand gå frivilligvägen. Vi vill diskutera med restaurangnäringen hur vi ska nå dit. Men vi har ock- så förklarat att vi, om det inte går att komma fram den vägen, kommer att gå till riksdagen med ett förslag om lagstiftning.

Anna Kinberg (M)

Anf. 29 Anna Kinberg (M)

Fru talman! Tack för komplimangen, Lars Engqvist. Att kalla mig ungmoderat blir ett alltmer irrelevant begrepp. Jag håller med om att vägen till rökfrihet är komplicerad, och jag ser positivt på att alltfler restau- ranger blir rökfria just därför att alla ska kunna hitta sitt alternativ i krogdjungeln som är komplicerad i sig. Men det är viktigt att vi håller oss till möjligheten att gå frivilligvägen. Det är svårare att gå ut och röka i Sverige, särskilt längre norrut, jämfört med hur det är i Kalifornien. Det är svårt att gå på restaurang både om man röker och om man inte röker, men det är i grund och botten den enskildes beslut. Jag har reflekterat mycket över detta med frivil- ligheten. Jag röker inte själv, och jag störs mycket när andra röker. Kläderna luktar illa efter en kväll på restaurang. Men beslutet att gå in på en speciell krog är mitt eller den enskilde gästens. Jag tål själv inte fisk. Jag blir inte dödligt sjuk, men det finns de som blir det om de vistas i ångor från en fiskrestaurang. Det finns de som får tinnitus av musiken på nattklub- bar. Men beslutet att gå på en krog måste i grund och botten vara frivilligt. Krogen är en offentligliknande miljö, men det är inte en offentlig plats. Därför måste man ha en viss respekt för både rökare och ickerökare. Man har inte rätt att kräva att få röka på rökfria ställen. Dessa krö- gare och deras gäster ska kunna komma överens om att ha rökfritt. Det finns många exempel som man kan hitta bl.a. via Hjärt- och lungfondens hemsida under rökfria krogar och serveringsställen. Men med tanke på hur många som uppskattar att röka och hur många det är som t.o.m. uppskattar att arbeta i en rökig miljö - hur knäppt det än kan låta - måste även de få välja fritt. Jag konstaterar med viss glädje att regeringen lo- var att utreda mina två första frågor, dvs. hur många som kan sluta röka, om det ser ut att få effekt på an- talet rökare och de som skadas av tobaksrök och vad det får för effekter för krogbranschen. Men jag kon- staterar med en viss bävan att regeringen, om frivil- lighetsvägen inte är framkomlig, ändå tänker vidhålla att det ska införas ett förbud, vare sig folket, krögarna eller krogpersonalen vill det eller inte. Det tycker jag är himla tråkigt.

Caroline Hagström (Kd)

Anf. 30 Caroline Hagström (Kd)

Fru talman! Jag konstaterar bara att jag inte fick svar av ministern på någon av mina frågor. Men jag ska påminna ministern om det som jag frågade om. Först handlade det om de restauranger som har investerat stora belopp för att utbilda sin personal kring cigarrerna. Sedan handlade det om hur minis- tern ser på detta. I debatten har fokus satts på restau- rangerna. Vad händer med de statliga kasinona? Ska de också bli rökfria? Eller kommer den frågan också att utredas? Vad händer med nattklubbarna? Görs det en konsekvensanalys av vad ett rökförbund kommer att innebära för dem? Sedan vill jag höra lite mer om hur ministern ser på detta med frivilligheten som ett konkurrensmedel. Vi har tidigare i debatten hört att det redan används som ett konkurrensmedel. Information läggs ut på nätet, och det finns många krogar som har infört ett förbud. Jag är övertygad om att det är uppskattat bland många. Men kan man inte i stället sköta detta på frivillighetens väg så att de restauranger som redan har infört rökförbud kan använda det som ett konkur- rensmedel?

Socialminister Lars Engq (S)

Anf. 31 Socialminister Lars Engq (S)

Fru talman! Jag vill be Caroline Hagström om ur- säkt för att jag inte svarade på hennes frågor, men jag tänkte ta det i två omgångar. När det gäller frivillighet som ett konkurrensme- del skriver jag i mitt interpellationssvar att vi i propo- sitionen säger att det skulle vara intressant att diskute- ra om man kan införa särskilda incitament för restau- rangägarna att gå över till rökfrihet. Det skulle vara intressant att pröva att ge en sådan stimulans till dessa restaurangägare. Samtidigt inser jag - och det gör ju Caroline Hagström också - att det är enorma krafter i rörelse för att få restauranger att satsa på cigarrer. I själva verket är det inte ett jämställt spel. Det finns enorma krafter för att se till att restaurangerna utvecklar rö- kandet till en särskild konst. Man vill förmå restau- ranger att investera i särskilda cigarrprogram osv. Därför kan det vara nödvändigt att riksdagen, om inte frivilligvägen är framgångsrik, förklarar att man är beredd att lagstifta för att garantera att alla ska ha möjlighet att besöka restauranger. När vi diskuterar hur man ska införa rökfrihet gäller det naturligtvis serveringsmiljöer, oavsett om de finns på kasinon eller på nattklubbar. Det är hel- heten som man diskuterar, vilket också ingår i utred- ningsuppdraget. Till Anna Kinberg vill jag säga att det inte bara är en fråga om tycke och smak när det gäller vad man väljer i det här fallet. Det handlar om tobaksrökning som vi vet är en av de absolut största hälsoriskerna. Antalet människor som dör som en följd av tobaks- rökning stiger. För Sveriges del rör det sig om 5 000- 6 000 människor. Det är alltså inte detsamma som att välja kläder eller välja en lättsam underhållning och att vi har olika smak, utan det rör sig faktiskt om att träda in i en miljö som man vet är mycket skadlig för hälsan. Då är det inte rimligt att säga att de som inte klarar detta får avstå från att gå på restaurang. Det är ingen stor frihetsinskränkning om de som röker får röka på en särskild avdelning eller röka utanför restaurangen med tanke på att man i så fall kan öppna miljöerna för alla. Det är inte ett särskilt svårt val ifall vi skulle tvingas att införa en lagstift- ning på den punkten. Men jag upprepar att jag i första hand vill pröva möjligheten att träffa överenskom- melser med restaurangnäringen. Jag vet att det finns klokt folk också där som inser att man måste ta steget för att ta bort tobaksrökningen från restaurangerna.

Anna Kinberg (M)

Anf. 32 Anna Kinberg (M)

Fru talman! Jag har aldrig påstått - och jag tänker inte göra det nu heller - att tobaksrökning är vare sig ofarligt eller gott. Det är också ett lurigt debattknep att påstå att alla har möjlighet att gå på vilken krog de vill om man lagstiftar i enlighet med propositionen. Om man inför särskilt avsatta utrymmen där ser- vering eller annan verksamhet inte får förekomma - som det uttrycks i propositionen - då är det slut med en cigarett eller en cigarr till kaffet. Då kan inte ett sällskap gå ut där en person skulle vilja ta en cigarrett till kaffet och de andra tycker att det är helt okej. Men det tycker inte regeringen och lagstiftaren. Då kan inte alla välja att gå till en restaurang som passar dem. Det är lite lurt. Det är lätt att få intrycket av debatten att det inte är så farligt och att det bara blir några rökfria avdelningar. Men det är inte det som förslaget handlar om, utan det är ett totalt tvärstopp för rökning i serveringsmil- jöer som ligger i hotet om lagstiftning enligt förslagen i propositionen. Det är det som jag vänder mig emot. Jag vill ställa en fråga om de andra incitamenten. Jag får en lätt maffialiknande känsla av det resone- manget, även om det kan finnas en liten öppning. Vad skulle dessa andra incitament bestå av? Längs frivil- lighetens väg, som ligger öppen i alla fall ett år till, får man göra lite som det passar krogen så länge som man tillhandahåller lite rökfri miljö, och på det sättet kanske man kan få andra incitament. Syftet är fortfa- rande att det annars kan bli tvärstopp via ett förbud den 1 januari 2004. Vilka är dessa incitament? Jag undrar som socialministern kan nämna några sådana som skulle kunna användas längs frivillighetens väg.

Socialminister Lars Engq (S)

Anf. 33 Socialminister Lars Engq (S)

Fru talman! Anna Kinberg är faktiskt lite uppig- gande. Först framställde hon en interpellation om en proposition där svaren redan har getts. Sedan frågade hon vilka resultat som den aviserade utredningen ska komma fram till. Utredningen ska ju pröva om det finns möjligheter att arbeta med incitament och i så fall ange vilka de skulle kunna vara. Jag kan rent teoretiskt tänka mig att man på olika sätt stimulerar restaurangägare att välja rökfrihet, att arbeta för rökfrihet eller att åt- minstone ta ett steg mot rökfrihet. Det offentliga skulle på olika sätt kunna stimulera det. Men det var detta som utredningen skulle arbeta med och komma fram till olika förslag om. Anna Kinberg får alltså vänta tills utredningen redovisar sina förslag. Vad vi från regeringen är beredda att göra är att i enlighet med Folkhälsokommittén ange ett mål för att uppnå rökfrihet i serveringsmiljö- er, och då avser vi serveringsmiljöer i bred omfatt- ning. Vi vill gå frivillighetens väg. Vi vill pröva vilka vägar detta är. Jag är, till skillnad från Anna Kinberg, alldeles övertygad om att en majoritet av svenska folket fak- tiskt tycker så här. Det beror nämligen på hur man ställer frågan. Om man ställer frågan om våra serve- ringsmiljöer ska vara öppna också för dem som fak- tiskt blir sjuka av rök, vet vi att en mycket stor majo- ritet säger att det är viktigt. Då får vi offra den frihet som det innebär att man ska sitta och röka vid serve- ringsbordet. Det är inte alls så att det är en minoritet som tycker att man ska gå den här vägen. Men jag är lika övertygad om att en majoritet tycker att vi ska pröva möjligheterna till överens- kommelser med restaurangnäringen. Det är viktigt om man kan samverka i första hand. Först om det misslyckas bör man ta lagstiftningsvägen.

Intressenter

Frågeställare

Kinberg, Anna (m) Moderaterna

Besvarad av

socialminister Lars Engqvist Socialdemokraterna