Riskkapitalbolag inom äldreomsorgen

Interpellation 2007/08:646 av Pärssinen, Raimo (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-05-06
Anmäld
2008-05-06
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-05-16
Sista svarsdatum
2008-05-20
Besvarad
2008-06-02

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 6 maj

Interpellation

2007/08:646 Riskkapitalbolag inom äldreomsorgen

av Raimo Pärssinen (s)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

Riskkapitalägda vårdbolag tar över alltmer av äldrevården i landet.

Attendo Care är ett av landets ledande privata vårdföretag inom äldreomsorgen och omsätter 2,6 miljarder per år. TV 4:s Kalla fakta har visat att Attendos huvudägare Industri Kapital AB som har kontor i Stockholm trots detta ägs av bolaget Augustas i Luxemburg som i sin tur ägs av Industri Kapitals fonder i skatteparadiset Jersey. Någon verksamhet finns inte på Jersey utan bolagskonstruktionen handlar bara om att undvika skatt på de vinster företaget gör på äldreomsorgen. Enligt Skatteverket kan i princip hela vinsten flyttas utan beskattning med hjälp av ränteavdrag, så kallade räntesnurror, enligt en dom i Regeringsrätten från i höstas.

Attendo har samtidigt fått 28 lex Maria-anmälningar, medicinska anmälningar till följd av vanvård, och anställda hävdar att verksamheterna är underbemannade vilket drabbar främst de äldre men även personalen.

Svenska Riskkapitalföreningen (SVCA) har följande punkter i sina etiska riktlinjer:

”2. Det ankommer på medlem att genomföra sin affärsverksamhet på ett ansvarsfullt sätt och inte inlåta sig i handlingar som skulle kunna vara skadliga för omvärldens bild av riskkapitalnäringen och dess intressen.

4. Varje medlem skall verka för och vidmakthålla etiska normer för sin verksamhet samt handla rättvist och ärligt i alla affärsangelägenheter som fordrar ens medverkan.”

Det känns som att dessa etiska riktlinjer inte riktigt följts i fallet ovan.

Mina frågor till statsrådet är:

Avser statsrådet att vidta åtgärder mot att kvaliteten inom omsorgen av våra äldre kan styras av mindre seriösa riskkapitalbolags vinstintressen?

Avser statsrådet att vidta åtgärder mot att företag som genom skattemässig planering undviker skatt tillåts bedriva äldreomsorg?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:646, Riskkapitalbolag inom äldreomsorgen

Interpellationsdebatt 2007/08:646

Webb-tv: Riskkapitalbolag inom äldreomsorgen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 67 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Raimo Pärssinen har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder mot dels att kvaliteten inom omsorgen av våra äldre kan styras av mindre seriösa riskkapitalbolags vinstintressen, dels att företag som genom skattemässig planering undviker skatt tillåts driva äldreomsorg. Enligt de grundläggande reglerna i Romfördraget föreligger fri rörlighet avseende varor och tjänster, personer och kapital. En medlemsstat kan inte hindra att ett företag som etablerat sig i en medlemsstat även tillhandahåller tjänster i en annan medlemsstat. Det står i artikel 49. Regelverket är tvingande EG-rätt och medför att en myndighet inte kan hindra ett företag som inte bryter mot någon lagstiftning att verka som leverantör till offentlig sektor. En upphandlande myndighet kan inte utesluta en leverantör på grund av till exempel geografisk härkomst. Den kan inte heller kräva att leverantören måste ha en viss juridisk form, till exempel icke vinstdrivande aktiebolag. En kommun, som till exempel upphandlar driften av ett äldreboende, är enligt kommunallagen 3:19 skyldig att kontrollera och följa upp verksamheten. Det innebär även en skyldighet att kontrollera att leverantören uppfyller de relevanta och proportionella krav som myndigheten ställt samt att företaget följer svensk lagstiftning inklusive skattelagstiftningen. De svårigheter som kan finnas i samband med upphandling enligt lagen om offentlig upphandling, LOU, inom äldreomsorg där lägsta pris i stor utsträckning kan styra vem som får uppdraget, har varit väl kända i många år. LOU passar inte heller riktigt bra för fritt-val-system. När alliansen hösten 2006 bildade regering tog den genast initiativ till en förändring i dessa frågor. Bland annat tillsattes Fritt val-utredningen med uppdrag att lämna förslag om hur valfriheten inom äldreomsorgen ska kunna stärkas. Att kunna välja är centralt i våra liv. Kvalitet är för var och en av oss i flera avseenden en fråga om vår personliga uppfattning. I fråga om äldreomsorg är det hög tid att äldre får möjlighet att välja utförare som kan svara mot vars och ens önskemål. Grundläggande för att en sådan valfrihet ska kunna skapas är att det finns en lagstiftning som möjliggör en upphandling av utförare där priset är bestämt, kvalitetskrav och andra rimliga villkor fastställs och följs upp av ansvarig kommun och där konkurrens sker utifrån hur väl man som utförare lyckas åstadkomma god kvalitet för brukaren. Fritt val-utredningen har lämnat sitt betänkande med förslag till en ny lagstiftning på området. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringen har under våren avsatt 300 miljoner kronor som stimulansbidrag till de kommuner som är intresserade av att förbereda ett införande av valfrihetssystem. Stimulansbidragen kan användas till exempel till att ta fram krav på hur utförarnas information till brukare ska utformas. Det kan vara möjligt att i informationen också ta med uppgifter om ägarstrukturen för företagen. Kvalitet inom äldreomsorgen är en omfattande fråga. För den äldre ska det inte spela någon roll vem som driver verksamheten. Regeringen avsätter varje år under mandatperioden 1,35 miljarder kronor för att stödja kommunerna i arbetet med att utveckla verksamhetens kvalitet. Värdighetsutredningen och utredningen om yrkeskrav i äldreomsorg är andra viktiga byggstenar i regeringens arbete med att stärka utvecklingen av äldreomsorgen. Socialstyrelsen och länsstyrelserna har genom sin tillsyn en mycket viktig roll i arbetet med att tillförsäkra äldre en vård och omsorg av god kvalitet. Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att utveckla öppna jämförelser inom vården och omsorgen av äldre. Äldreguiden som startade i våras är ett led i det arbetet. För första gången går det nu att jämföra kvaliteten på vården och omsorgen av äldre. Både enskilda äldreboenden, kommuner och stadsdelar i storstäderna kan jämföras. Det stärker också utvecklingen av äldreomsorgen.

Anf. 68 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Maria Larsson för svaret. Jag har ställt frågor utifrån ett tv-program, Kalla fakta , som har avslöjat att riskkapitalbolag bedriver äldreomsorg, omvårdnad och omsorg och att de via skatteplanering inte betalar skatt i Sverige. Jag vill inte på något sätt vara förklenande, men jag tycker tyvärr inte att statsrådet svarar på frågan utan pratar om andra saker. Vanliga medborgare, kommunpolitiker och jag är oroade över vad som kom fram i Kalla fakta -programmet. Vård och utbildning är skattefinansierade verksamheter. Vi vill inte - och jag tror inte heller att Maria Larsson vill det - att vården ska bli ett spekulationsobjekt. Visst kan vård ske i privat regi, men då måste de privata intressena följa vissa etiska regler. Svenska Riskkapitalföreningen har slagit fast vissa etiska riktlinjer, som jag tycker är bra. Jag citerade två av dem i min interpellation. Av en riktlinje framkommer det att det ankommer på medlem att genomföra sin affärsverksamhet på ett ansvarsfullt sätt och inte inlåta sig i handlingar som skulle vara skadliga för omvärldens bild av riskkapitalnäringen och dess intressen. Av en annan riktlinje framkommer att varje medlem ska verka för och vidmakthålla etiska normer för sin verksamhet samt handla rättvist och ärligt i alla affärsangelägenheter som fordrar ens medverkan. Det här är viktigt. Det är oroande att en stor aktör inom den privata äldreomsorgen, Attendo Care, genom åren har dragit på sig anmälningar och har varit inblandad i skandaler i olika kommuner. Det är ännu mer oroande att företaget är involverat i avancerad skatteplanering samtidigt som dess verksamhet betalas av skattemedel. Det är det som statsrådet inte på något sätt berör i sitt svar. Mindre och kanske mer seriösa privata entreprenörer slås ut. Genom att expandera kan ett företag som Attendo Care få in mer pengar samtidigt som företaget begränsar sina skatteinbetalningar. Detta i sin tur gör det lättare att lägga lägsta anbud och ytterligare expandera. Om det är skatteplaneringen som har gjort det möjligt för Attendo att lägga lägsta bud och få kontrakt är det både fel och omoraliskt. Jag har inget emot riskkapitalbolag. De fyller sin roll i ekonomin. Däremot är jag mindre förtjust i att de är ägare inom vård och skola. Vi vill ha stabilitet och långsiktighet hos privata entreprenörer. Jag tror att alla - även Maria Larsson, om hon är ärlig - skulle baxna inför tanken att skolan där våra barn går, eller äldreboendet där gamla mamma finns, riskerar att gå i konkurs. Just därför att det är riskkapitalbolag som har till affärsidé att köpa in bolag, vidareförädla dem och sälja dem efter ungefär fyra och ett halvt år kan man fråga sig om det är lämpligt att gå in på den service- och tjänsteproduktionen som är riktad till våra äldre och barn. Jag ber statsrådet Maria Larsson att förtydliga sig. I sitt svar nämnde hon att kommunerna ska följa skattelagstiftningen, och det kan vara möjligt att ta med information om uppgifter om ägarstrukturen för företaget. Men jag skulle vilja höra Maria Larssons synpunkt över huvud taget på riskkapitalbolag som bedriver äldreomsorg.

Anf. 69 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Det är intressant att höra Raimo Pärssinens indignation över att jag inte svarar på frågan. Jag tycker att jag svarar alldeles utmärkt väl. Det här är EG-rätt. Alla ska kunna delta på lika villkor vid upphandling enligt LOU. Det som har varit centralt för mig har varit att få till stånd en lagstiftning som på ett bättre sätt kan upphandla mjuka tjänster som vård och omsorg. Det är därför som jag har varit angelägen att få fram LOV, lag om valfrihetstjänster. Den är nu ute på remiss. Utifrån en fast prissumma ska man låta bästa kvalitet utgöra konkurrensmedlet. Jag vet att det här är efterlängtat i kommunerna. Jag vet att många väntar på att lagstiftningen ska träda i kraft den 1 januari. Jag tror att den kan bli ett väl fungerande verktyg. Däremot är det fortsatt så att den största angelägenheten är att få ut mesta möjliga för våra skattepengar, få bästa möjliga omsorg för dem och låta den som ska få omsorgen välja själv vad personen i fråga tycker är bäst. Jag vet inte hur många äldre Raimo Pärssinen träffar, men jag träffar oändligt många. Som äldreminister har jag möjlighet att besöka många äldreboenden. Jag har de senaste åren fått höra så många berättelser. Jag kan ta ett exempel från Örnsköldsvik. Jag träffade där Mildred. Hon hade haft besök av 20 olika personer från hemtjänsten inom loppet av en månad. Hon sade att hon känner sig otrygg, att hon inte vet vem som ska hjälpa henne med morgonduschen. Det här handlar precis om vad vi vill göra, nämligen flytta makten från politiker till de enskilda brukarna. Då måste det finnas lite att välja på. Därför vill vi uppmuntra till en mångfald inom äldreomsorgen, där privata aktörer ska vara välkomna men där jag också vill se mer av ideella idéburna aktörer. Jag vill se mer av personalkooperativ som kan driva verksamheter. Det finns många kvinnor. En tredjedel av Vårdförbundets medlemmar säger att de skulle vilja starta eget. Här kommer att finnas möjligheter att ta vara på kvinnors kompetens, att de ska ha möjlighet att starta och driva egna företag vid sidan av ideella idéburna aktörer, privata aktörer och offentliga aktörer. Det är det här tänkandet som är så svårt för Socialdemokraterna, även om det finns en och annan som har anammat det. Därför är det så viktigt att vi får spelreglerna på bordet och att det finns en väl fungerande lagstiftning för den typen av verksamhet. Sedan är det en annan sak om det finns oegentligheter när det gäller skattefusk eller skatteflykt. De ska åtgärdas på skattesidan, och jag vet att Anders Borg har gett uttryck för det i ett skriftligt svar på en fråga. Det är en diskussion som inte hör hemma här. Det är angeläget att vi kan skapa en större mångfald bland äldreomsorgens utövare. Det är det vi tycker är självklart när det gäller barnomsorg i dag, men det finns inte på motsvarande sätt när det gäller äldreomsorg. Jag vill gärna se många olika verksamhetsinriktningar.

Anf. 70 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Jag vet inte hur jag ska ställa min fråga till Maria Larsson så att vi inte pratar förbi varandra. Det är bra med alla åtgärder som vidtas för att förstärka kvaliteten inom äldreomsorgen. Det är bra om det finns en mångfald att utgå från. Men jag frågade specifikt hur statsrådet ser på att ett företag, ett riskkapitalbolag, använder sig av skatteplanering för att göra större vinster och samtidigt slå ut dem som Maria Larsson nämnde, seriösa mindre entreprenörer. De har ingen chans. Inte nog med att det är skattemedel som betalar verksamheten kan företaget använda räntesnurrorna och ta hem mer pengar genom att undvika att betala skatt. På så vis blir det billigare att konkurrera ut andra. Det är allvarligt. Det handlar inte allmänt om äldreomsorgen, för så är inte den här interpellationen framställd. Jag kan ställa om den vid ett senare tillfälle, göra den ännu mer spetsig och se till att vi pratar om samma saker. Jag tror att Maria Larsson tar kritiken mot till exempel Attendo Care på allvar. Vi måste naturligtvis hjälpas åt att se till att både offentliga och privata utförare följer goda etiska normer. Det ska finnas insyn, det ska vara genomskinligt, man ska göra kontroller, och anställda, brukare och anhöriga måste kunna reagera. Lex Maria är utomordentlig, men frågan är om den är tillräcklig. Skatteplanering kan inte vara något som det ska hållas på med inom den här typen av verksamheter. Annars får Maria Larsson säga att hon gärna ser, oavsett om man använder sig av räntesnurr eller inte, att man med riskkapital kan driva äldreomsorg, skola eller andra viktiga saker som är våra gemensamma intressen. Säg det rakt ut då! Jag tolkar svaret som att Maria Larsson gärna ser en mångfald. Men har hon inga synpunkter på det tillvägagångssätt som de här företagen och andra riskkapitalföretag har? Hon tycker att det bara är bra att det är fler som är med och spelar, oavsett om det är flera hundra miljoner som hamnar på Jersey, vad vet jag, vid sidan av. Maria Larsson hänvisar till ett skriftligt svar som Anders Borg har lämnat i den här frågan och talar om att regeringen gör saker. Eftersom hon också har tagit del av vad regeringen tänker göra kan Maria Larsson kanske berätta för mig och övriga vad regeringen konkret gör för att komma åt dessa tax havens , som de heter på engelska. Jag tycker i alla fall att det är allvarligt. 80 miljarder kronor finns det ute för att göra affärer med när det gäller äldreomsorgen. När de här bolagen, riskkapitalbolagen, går in gör man det därför att man ser att här kan man göra avans, fina vinster. Samtidigt kan man undvika att betala skatt. Varför kan vi inte få ett uttalande från Maria Larsson som säger att det här inte är riktigt, att det här inte är riktigt sjyst, det här ska vi gemensamt se över, tillsammans med till exempel finansminister Anders Borg, och ta fram ett brett arbete för att motarbeta skattefusk? Om Maria Larsson vet mer saker än vi i skatteutskottet, så berätta det! Vad tänker regeringen göra när det gäller skatteflyktslagstiftningen? Där har vi haft propåer, och Skatteverket har haft propåer. Vi har haft en lagstiftning, men det räcker inte. Vi måste göra någonting. Pengarna rinner ut ur samhället, men man ska inte bli rik på att vårda gamla.

Anf. 71 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Jag tycker att den här interpellationen tar upp ett väldigt viktigt problem. Äldreomsorgen blir någonting som är väldigt intressant för privata företag utifrån vinstintressen. Almega och Nutek har gett ut en rapport - vi i oppositionen träffade dem - och man pekade väldigt tydligt på att det är ett oerhört stort intresse för den marknad som utgörs av äldreomsorg och hälso- och sjukvård. Man kan göra vinster på den marknad som kommer att vara en av de största marknaderna framöver. För mig rimmar det väldigt illa att göra vinst på människors hälsa och sjukdom och på äldre som behöver vård och omsorg. Jag tycker att pengarna behövs i äldreomsorgen som sådan. Det blir ännu allvarligare om vi riskerar att hela den kommunala äldreomsorgen konkurreras ut och att den kompetens och kunskap som finns i kommunerna dessutom tunnas ut. Om man inte driver egen verksamhet blir man utkonkurrerad av riskkapitalföretag som ju har helt andra förutsättningar att skatteplanera, något som har tagits upp här, och att se till att de inte alls ska behöva ha de kostnader som en vanlig kommunal äldreomsorg har. Det finns en lösning, och det är att inte privatisera och sälja ut äldreomsorgen utan driva den med mångfald inom kommunal verksamhet med verklig valfrihet inom kommunal verksamhet. Jag tror att vi kan vara överens om att det är väldigt bra att äldre ska kunna påverka de insatser som de får. De ska ha möjlighet att protestera högljutt om det kommer 20 olika personer. De ska kunna påverka vilken person som kommer och när man får hjälp. Man ska se över onödigt fyrkantiga regler. Lagen om valfrihet och kundvalsmodeller riskerar att ge olika förhållanden mellan en privat och en kommunal verksamhet. Där har man inte i kommunerna rätt att sälja närliggande tjänster, vilket de privata företagen kan göra och ha som en konkurrensfördel. Det har tyvärr också varit så att man har kompenserat för mycket när det gäller momsen i flera kommuner till de privata företagen. De privata företagen kan naturligtvis köra utan kollektivavtal, men en kommun som gjorde det skulle jag vilja se. Vad vi riskerar är att man inte har konkurrensneutrala förhållanden, utan vi får helt enkelt en alltmer privatiserad vinstdriven äldreomsorg. Äldreomsorgen är ingen marknad, de äldre är inga kunder. Om jag som äldre åker in med ett lårbensbrott är det inte då som jag väljer mellan en massa olika utförare, utan då är jag upptagen av tankar: Vad händer med mitt liv? Vad kommer det att bli sedan? Kommer jag att kunna vara hemma över huvud taget? Vad jag tycker att vi ska se till att få är ett ökat inflytande för äldre över de insatser de får. Vi ska se till att äldreomsorgen får tillräckliga resurser, och vi ska se till att äldreomsorgen blir en långsiktigt attraktiv arbetsplats. Utan det får vi ingen bra äldreomsorg. Då tror jag att det är bra att vi har kollektivavtal på äldreomsorgens arbetsplatser, att man kan få kompetensutveckling och utbildning, kan tjäna så att man överlever och kan få heltidstjänst så att vi inte får tillfälliga anställningar. Grunden för valfriheten inom äldreomsorgen för de äldre är att de får bestämma mer själva, att äldrevården får tillräckliga resurser och att den blir en attraktiv arbetsplats.

Anf. 72 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Skattefusk och skatteflykt är sådant som ska beivras enligt skattelagstiftningen, och det är Anders Borgs revir. Därför kommer jag inte att ägna mig åt några detaljer där. EG-rätten gäller som sagt. Jag skulle vilja läsa högt ur en intervju med Olle Ytterberg som är socialdemokratiskt kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Arboga. Han säger så här: I mitt parti är det fundamentalt att vård, skola och omsorg ska vara offentlig verksamhet. Men ekonomiska realiteter med upprepade underskott inom den sociala sektorn tvingade fram en omprövning av gamla sanningar. Det var en omvändelse under galgen, säger Olle Ytterberg. Men i dag har vi inte den fundamentalistiska synen här. Det handlar om att skapa bra underlag för att kontrollera och styra upphandlingar, att skriva in de villkor som man vill ska gälla. Så hävdar han tillsammans med annan person. I Arboga kommun har man många boenden som drivs av Attendo Care. Man pekar på att genomlysningen av äldreomsorgen i samband med upphandlingen har gjort att kvaliteten generellt har blivit bättre, även på de äldreboenden som är kvar i kommunal drift. Mätningar på de två äldreboenden i Arboga som drivs av Attendo Care visar både hög levererad kvalitet och stor uppskattning bland brukarna. En av fördelarna, säger en annan person, med konkurrensutsättningen är att det skapar alternativ också för medarbetarna, att det finns fler än en arbetsgivare. Det går att göra relevanta jämförelser. Kommunen undersöker nu möjligheter att hitta en samarbetsform med privata entreprenörer för kunskapsöverföring och erfarenhetsutbyte när det gäller rutiner och arbetsmetoder. Det finns socialdemokrater som har kommit längre. Det finns de som vågar se att i konkurrensen, om man överlåter valet åt den enskilde, finns det en potential att faktiskt få ut mer omsorg till bättre kvalitet för samma pengar. Men det vill ni inte riktigt se. När Eva Olofsson talar om valfrihet handlar det fortfarande bara om det offentliga. Det är ungefär som när Henry Ford sade: Ni får välja vilken färg ni vill på Forden, bara ni väljer svart. Men vi vill mer. Vi vill flytta makten från politiker som har bestämt länge i kommunerna till de äldre själva och säga: Avgör ni vad som är bäst kvalitet. Vi sätter upp riktlinjerna. Vilka kriterier ska gälla i kommunen för dem som ska vara verksamma? Ja, de som kan uppfylla kriterierna vara välkomna. Sedan är det de äldre själva som avgör vad som är bäst. Det är inte vi som politiker som bedömer det. De som levererar bäst kvalitet kommer naturligtvis att få fler som väljer dem. Så fungerar det. Denna valmöjlighet är en bristvara. Mildred i Örnsköldsvik kan inte välja något annat eftersom valfriheten inte finns. Hon är missnöjd, men det finns inget att välja på. Här går en skiljelinje mellan alliansens politik och vänsterns politik. Vi är beredda att flytta maktkoncentrationen från politikerna till de äldre själva. Jag förstår inte varför denna rädsla gäller just äldreomsorgen. På tandläkeriets område har vi länge haft privata aktörer vid sidan av offentliga. Alla har jobbat under samma förutsättningar, men en del har fått fler kunder och andra har fått färre. Det är samma förhållanden som gäller här, men här tycker man att det ska vara ett inmutat område som ingen annan får kliva in på, trots att det finns massor med kvinnor inom vården och omsorgen som vill starta eget. De vill erbjuda sina tjänster och har en verksamhetsidé som de aldrig har fått omsätta under den tidigare regeringen. Nu är det dags. Nu är det morgonluft som kan vädras.

Anf. 73 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Jag får förmodligen ställa en ny interpellation om vi ska hinna gå på djupet i detta. Jag pratar om Attendo Cares skattefusk och räntesnurror. Maria Larsson pratar om Attendo Cares höga kvalitet. Hon citerade vad man i Attendo Care är duktig på. Hon vet också att Attendo Care av Uppsala kommun hade krävt betalning för hemtjänst åt 16 personer som hade avlidit. Nu är man tvungen att betala tillbaka 2,7 miljoner kronor. Det nämnde hon inte. Här handlar det om vad regeringen har för syn på ett riskkapitalbolag som bedriver äldreomsorg och använder räntesnurror för att undvika skatt och på det sättet konkurrerar ut mindre, seriösa företag som annars kunde komma in och ta hand om en del av vården. Maria Larsson säger att det är viktigt att vi har många med oss. Det är ju faktiskt tre stora bolag som har hälften av marknaden i dag. Regeringen och Maria Larsson måste nu göra något åt detta med räntesnurrorna, för annars begränsar det konkurrensen. Då begränsas mångfalden. Skattefusk är Anders Borgs bord, säger statsrådet. Ja, så är det ju. Men Maria Larsson har ansvar för äldreomsorgen, och om nu äldreomsorgen begränsas för att man använder skattetricksande borde det vara en fråga i hennes och hela regeringens intresse. Det är ju detta frågan handlar om, inte om att det är så jättebra med mycket satsningar. Jag vill ha svar på frågan om skattefusk, men Maria Larsson vägrar uttala sig. Alltså får jag väl återkomma och gå lite mer på djupet i detta och prata mer med Kalla faktas reportrar.

Anf. 74 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Jag tycker att det vore intressant att få veta om Maria Larsson ser någon risk med de stora riskkapitalbolagen och med en äldreomsorg som blir alltmer vinstdriven. Det vore faktiskt intressant att se om detta inte bara innehåller fördelar utan också sådant som man ska vara uppmärksam på. Jag skulle vilja ställa den konkreta frågan: Tycker Maria Larsson att det är viktigt att vi har kvar också en kommunal äldreomsorg, eller går det lika bra om allt är privat? De stora riskkapitalbolagen kan konkurrera ut både kommunal verksamhet och mindre, seriösa företagare. Jag besökte Attendo Cares boende i Umeå - som återgick till kommunen - och träffade personal. Man gick tillbaka i kommunal regi, för personalen vägrade jobba kvar och ville gå till kommunen, där de hade fast anställning. Man hade dragit ned på personalen, och om man kom fem minuter för sent drogs en halvtimme från lönen. Man hade tagit bort alla överrapporterings- och överlappningslinjer. Det finns säkert andra ställen där det har fungerat bättre, men jag tror att vinstdriven äldreomsorg kommer att prägla utvecklingen i äldreomsorgen på lång sikt. Ser Maria Larsson något problem? När det gäller LOV, lagen om valfrihet, skulle jag vilja ställa frågan: Ser Maria Larsson något problem med att den kommunala hemtjänsten i Nacka är utkonkurrerad, bland annat för att man har bättre villkor än de andra företagen? Företagen behöver inte ha kollektivavtal, och de kan sälja tilläggstjänster. Bland andra Sveriges Kommuner och Landsting har tagit upp att det inte är konkurrensneutralt om inte kommunala företag och kommunal verksamhet får sälja åtminstone sådana tjänster som ligger nära äldreomsorgen. Vi vill inte att alla ska åka i en svart Ford. Jag tycker inte att det är en svart Ford om de äldre själva kan bestämma om de vill ha städat, gå ut, åka till stan och handla eller hur de nu vill utnyttja tiden. Det är en verklig valfrihet.

Anf. 75 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Det senaste som Eva Olofsson nämnde är fullt möjligt också i dag. Det är för övrigt många kommuner som har fri använd tid. Raimo Pärssinen: Om man sysslar med olagligheter - skattefusk och skatteflykt - ska det beivras. Svaret på frågan har varit väldigt tydligt genom hela debatten, även om Raimo Pärssinen inte vill lyssna på det. Missförhållanden kan uppstå i alla typer av verksamheter. Låt oss säga det. Det kan uppstå inte bara i privat verksamhet utan också i offentlig verksamhet. Men vi måste ha ett bra uppföljningssystem så att det faktiskt dokumenteras. Om man tittar på lex Saraanmälningar kan man inte se att det skulle vara mer frekvent med missförhållanden i privat verksamhet än i offentlig. Vi alla, hoppas jag, eftersträvar en god kvalitet i all äldreomsorg. Då måste det finnas olika alternativ, så att de som är i behov av bistånd själva ska kunna få avgöra vad man vill ha för inriktning på verksamheten utifrån den person man har varit tidigare i livet. Därför är det jätteviktigt att kommunerna har en bra uppföljning när man använder LOV. Det kommer att leda till att de tre stora bolag som har utvecklats under Socialdemokraternas tid vid makten kommer att åtföljas av många fler och mindre företag. Här kan man konkurrera på lika villkor oavsett om man är stor eller liten. Det är detta som är så fantastiskt med den nya lagstiftningen, och det kommer, hoppas jag, att skapa väldigt mycket ny verksamhet. Med en god uppföljning från kommunens sida och en viktig tillsynsfunktion, som ska fungera på likartat sätt mot både privata och offentliga aktörer hoppas jag att de ideella och idéburna aktörerna ska bli många fler. Från nationell sida har vi inrättat Äldreguiden för att också på nationell basis jämföra kvaliteten. Detta har inte funnits innan. Det har inte tagits något nationellt ansvar för att ha en sammanhållen statistik och kunna gå ned på äldreboendesnivå eller hemtjänstföretagsnivå och göra jämförelser. Det är nödvändigt med en god tillsyn och bra uppföljning, men de äldre måste få bestämma själva. Det ska inte politikerna göra åt dem.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.