Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Riskanalys av arbetsmiljön

Interpellation 2007/08:602 av Björlund, Torbjörn (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-04-18
Anmäld
2008-04-21
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-05-07
Sista svarsdatum
2008-05-09
Besvarad
2008-05-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 april

Interpellation

2007/08:602 Riskanalys av arbetsmiljön

av Torbjörn Björlund (v)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Vi börjar se en allt tydligare strategi från regeringens sida när det gäller hanteringen av arbetsmiljöproblemen.

Om det finns synliga problem så ställs krav på att de åtgärdas. Vad gör då regeringen?

1. Arbetslivsinstitutet påvisar problem i arbetslivet. Regeringen lägger ned institutet.

2. Arbetsmiljöverket gör tillsyn och upptäcker brister i arbetsmiljön. Regeringens lösning är att drastiskt skära ned på verksamheten.

3. Välutbildade skyddsombud upptäcker brister i arbetsmiljö. Regeringens lösning är att ta bort anslag för utbildning av skyddsombud.

4. Arbetsgivare ska årligen sammanställa uppgifter om olyckor och tillbud för att bättre upptäcka risker i arbetsmiljön, detta enligt AFS 2001:1. Regeringen vill nu att Arbetsmiljöverket tar bort denna uppgift för arbetsgivare, enligt uppgifter från medierna.

Vänsterpartiet motsätter sig bestämt ett sådant angrepp på det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Enskilda tillbud säger inte så mycket om utvecklingstendenser, om var riskerna är stora och där en arbetsskada medför allvarliga men. Risk- och väsentlighetsanalys är en central del för att skapa ett system i det förebyggande arbetsmiljöarbetet.

Steg för steg minskas kunskapen om brister i arbetsmiljön och möjligheten att stärka det förebyggande arbetsmiljöarbetet med regeringens åtgärder. Regeringen har sagt att man vill att arbetsmiljöarbetet ska bli mer proaktivt, mindre reaktivt. I handling gör man dock tvärtom.

År 2006 omkom 68 personer genom olycksfall i arbetet, år 2007 var det 77 personer. Det visar på att riskerna i arbetslivet är stora. Mångfalt fler dör även av annan arbetsrelaterad påverkan enligt Arbetsmiljöverket.

Mot bakgrund av vad som anförts vill jag fråga:

Avser statsrådet att ta initiativ som får till effekt att regelverket kring det förebyggande arbetsmiljöarbetet urholkas?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:602, Riskanalys av arbetsmiljön

Interpellationsdebatt 2007/08:602

Webb-tv: Riskanalys av arbetsmiljön

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Sven Otto Littorin (M)
Anf. 28 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Torbjörn Björlund har frågat mig om jag avser att ta initiativ som får till effekt att regelverket kring det förebyggande arbetsmiljöarbetet urholkas. Det direkta svaret på frågan är nej. Björlund har i ett antal punkter angett vad han anser att regeringen har gjort på arbetsmiljöområdet. Jag har tidigare i ett antal interpellations- och frågesvar redovisat de åtgärder som vidtagits på arbetsmiljöområdet och skälen för dem samt det arbete som pågår med att utforma den framtida arbetsmiljöpolitiken. Jag tänker i stort sett inte nu upprepa det jag tidigare sagt. Björlund har nu tagit upp en fråga om Arbetsmiljöverkets föreskrifter inom ramen för regelförenklingsarbetet. Björlund anger felaktigt att regeringen skulle vilja att vissa krav tas bort ur verkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete. Faktum är att Arbetsmiljöverket självständigt gör en genomgång av sitt regelverk inom ramen för det regelförenklingsarbete som syftar till att minska de administrativa kostnaderna för företagen. De medel på drygt 40 miljoner kronor för särskilda utbildningsinsatser med mera som fanns tidigare avsåg kostnader för bland annat styrelseutbildning och allmänna informationsinsatser inom arbetslivet samt viss EU-bevakning. Dessa medel var därmed inte särskilt avsedda för skyddsombud. Däremot stöder staten den regionala skyddsombudsverksamheten med drygt 100 miljoner kronor. Detta stöd är högre nu än i slutet av 1990-talet. En del av detta stöd används av de fackliga organisationerna till utbildning av de regionala skyddsombuden. Det är riktigt att inriktningen på arbetet med den framtida arbetsmiljöpolitiken är att arbetsmiljöpolitiken ska bli mer proaktiv och mindre reaktiv. Sammanfattningsvis finns två huvudfokus för det fortsatta arbetet, nämligen att politiken ska bidra till den samlade jobbpolitiken samt att den ska lyfta fram arbetsmiljöns potential för ökad konkurrenskraft. Det sistnämnda innebär att arbetsmiljöpolitiken måste ges en mer offensiv och positiv innebörd. Arbetet är i full gång, men det är viktigt att ha respekt för den breda diskussion om dessa frågor som måste ske bland annat genom samråd med arbetsmarknadens parter. Ett sådant samråd på högsta nivå ägde rum den 4 april. Jag och regeringen kommer att återkomma längre fram med mer konkreta åtgärder. Nu ska vi vända på alla stenar för att hitta den arbetsmiljöpolitik och de styrmedel som kan fungera på ett effektivt sätt i dagens och morgondagens arbetsliv. Allting behöver därvid inte göras på samma sätt som det har gjorts tidigare.
Torbjörn Björlund (V)
Anf. 29 Torbjörn Björlund (V)
Fru talman! Som vanligt tack för svaret, arbetsmarknadsministern! Och nästan som vanligt, höll jag på att säga, är jag inte alls nöjd med svaret, av olika orsaker. Det jag lyfte fram i interpellationen är det systematiska sättet att hantera arbetsmiljöfrågor, där man säger en sak och gör en annan. De fyra punkter som jag lyfter upp är väldigt tydliga exempel på hur man resonerar från regeringens sida när det gäller arbetsmiljöarbetet. Jag menar att man, lite kopplat till Patrik Björcks interpellation, använder ett antal ord och begrepp för att lägga dimridåer för vad man egentligen gör. Det jag pekar på i de här punkterna är att det i dag finns en rätt tydlig strategi och en bra helhetsbild av hur arbetsmiljöarbetet går till, och det står inte alls i samklang med det som står i svaret eller det man säger i debatten. Det som är svårt är just det vi ser i de tydliga exemplen, att man lägger ned Arbetslivsinstitutet, som har haft en väldigt positivt samordnande effekt på arbetsmiljöarbetet, och att man drar ned på resurserna till Arbetsmiljöverket, som har en översyn och kontroll av arbetsmiljön. Man försvårar därmed det arbete som man säger sig vilja gynna. Man gör det också utifrån perspektivet att man nu ändrar saker. Det kan nog vara bra att ändra saker på olika sätt, men varför börja med att ta bort sådana saker som fungerar utan att ha något alternativ? Jag kan ha stor respekt för förändringar om de görs efter att man under en längre tid har utrett och tagit fram alternativ. Det uppenbara är att man gör de här sakerna enbart för att andra politiska frågor ska få utrymme, framför allt skattesänkningar. För alla som är inblandade i arbetsmiljöarbetet är det väldigt tydligt att det beror på just det. Arbetsmiljöverket och Arbetslivsinstitutet var viktiga institut i jobbet med de här sakerna. Arbetsmiljöverket har definitivt problem att göra det. Det står i svaret att jag "felaktigt" säger att regeringen vill ta bort vissa krav. Jag läste i en tidning som heter Du & jobbet för ett par veckor sedan där man beskriver att arbetsmiljöreglerna ska bli enklare att följa. Det är tydligen så att förenklingar av ungefär 600 regler och föreskrifter ska underlätta för arbetsgivarna. Av dem är ungefär 20 procent arbetsmiljöföreskrifter, och det är alltså nästan 100 sådana som ska förenklas. Det är det jag lyfter fram. Det handlar inte om något systematiskt arbetsmiljöarbete i sig, men just det här regelverket, där man i dag framför allt inte vill ha kvar regeln om att arbetsgivarna ska sammanställa och rapportera in tillbud och olyckor. Det är det som är det stora problemet. Får man inte tag på den rapporteringen kan man heller inte bygga upp ett förebyggande arbetsmiljöarbete. Det är min fasta övertygelse. Jag tror att även arbetsmarknadsministern håller med om det. Man måste få tag på de här uppgifterna för att kunna göra saker på rätt sätt. Jag lyfte också upp frågan om dödsfallen, och det har jag gjort i flera interpellationer förut. Vi vet att det var 68 personer som omkom 2006 och 77 personer 2007. Det är alltså en ökning. Det kommenteras inte ens i svaret. Vad gör vi åt det? Vi har pratat om nollvision och sådana saker förut, och jag tycker att det är på sin plats att man åtminstone svarar på det: Varför är det så? Tar man det inte på allvar? Man måste kunna göra någonting åt det här. Just det förebyggande arbetet när det gäller dödsolyckor, och även arbetsrelaterade skador och sådana saker som händer i arbetslivet, är oerhört viktigt. Det vet jag att arbetsmarknadsministern håller med om. Men varför tar han inte ens upp det i svaret? Är det en brännande fråga? Är det för svårt att svara på? Jag vill veta det. Just att vi kan se den här helhetsbilden av att man säger en sak och gör en annan är någonting som definitivt behöver kommenteras. Jag kommer sedan in på frågan om skyddsombud, för även där finns det naturligtvis saker som görs som inte är bra.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 30 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Jag tackar Torbjörn Björlund för interpellationen. Torbjörn är ju en av de mer aktiva i den här frågan och brukar alltid vara närvarande och delaktig i de seminarier och annat som vi anordnar, och det tycker jag är oerhört bra. Vi har också debatterat de här frågorna flera gånger förut. Min utgångspunkt har varit att man ska börja med att formulera en tankeram och ta fram fakta i målet. Hur ser utvecklingen ut? Hur har det fungerat hittills? Hur ser det ut i en internationell jämförelse? Vad kan man hitta för goda vägar framåt som lyfter samman ett positivt arbetsmiljöarbete med arbetslinjen lite tydligare? Tanken bakom det är dels att det ska mynna ut i en nationell strategi i arbetsmiljöfrågor, någonting som jag har efterlyst länge, dels att det inte räcker med lagar, regler och myndighetskontroller. De ger ju en bottenplatta för agerande i de här frågorna, och den är naturligtvis viktig att ha. Det är viktigt att vi har en bra arbetsmiljöinspektion runt om i vårt land. Men det räcker inte riktigt, utan vi måste också hitta positiva incitament för att tydliggöra för arbetsgivare och andra att en god arbetsmiljö är en god idé. Det är naturligtvis lätt att spontant ansluta sig till en nollvision: Ingen ska behöva riskera vare sig liv, hälsa eller någonting annat genom att gå till arbetet. Tvärtom - det tror jag att Torbjörn Björlund och jag är överens om - vill vi att man ska kunna gå glad och nöjd till jobbet, göra ett gott arbete, känna sig behövd och delaktig och sedan kunna gå hem när arbetsdagen är slut och känna sig lika nöjd och tillfredsställd, och framför allt varken sjuk eller avliden. Vi måste ha mer positiva incitament för att få arbetsgivare och andra att se fördelarna med en god arbetsmiljö. När man diskuterar en god arbetsmiljö finns det väldigt många olika fasetter som vi har tagit upp och diskuterat i olika sammanhang, på seminarier, och fått belysta på olika sätt. Det handlar naturligtvis om det som är lagreglerat i föreskrifter och på annat sätt, att man inte ska utsätta sig för farliga lyft, farliga kemikalier eller den typen av mer fysiska dimensioner. Det handlar också om att man inte ska bli utsatt för mobbning eller kränkande behandling. I mer positiv riktning handlar det om olika typer av ledarskap, utbildning, organisation och parternas viktiga roll i att kunna skapa flexibla arbetsvillkor för medarbetarna för att göra arbetet mindre betungande utan tvärtom roligare, intressantare och bättre. Där tror jag att det är just en ganska bred diskussion som behövs, med parterna, med forskare och med arbetsgivare, med alla som nu är intresserade av att se till detta. Och grunden är, som vi har diskuterat förut, det faktum att vi vet att arbetsrelaterad ohälsa kostar samhällsekonomin 50 miljarder per år, antingen i direkta kostnader för sjukfrånvaro eller i produktionsbortfall. Men bakom de siffrorna är det ett antal människor som mår dåligt, och det vill vi naturligtvis inte ha. Då är frågan: Hur gör man detta? Hur kommer man till rätta med detta? Jag förstår Torbjörn Björlund, som är orolig för att vi på något sätt skulle urholka antingen regelverket eller kontrollerna av att detsamma efterföljs. Jag delar inte den oro som Torbjörn Björlund uttrycker. De föreskrifter som han hänvisar till i interpellationen är Arbetsmiljöverkets föreskrifter, och det är ju Arbetsmiljöverket som fastställer dem. De har gjort den prioriteringen att vi kan hantera de här föreskrifterna på annat sätt. Då förstår jag att det är på det sättet. När det gäller kontroller i övrigt får jag återkomma till det i nästa svar.
Torbjörn Björlund (V)
Anf. 31 Torbjörn Björlund (V)
Fru talman! Vi kommer ofta tillbaka till samma diskussion i de här interpellationsdebatterna. Det är fjärde eller femte gången vi står här och diskuterar. Det blir lite tröttsamt att höra samma vackra ord, som man vet är tomma ord. Man känner oro för man vill jobba med det här med liv och hälsa. Ingen ska behöva gå till jobbet och tro att man ska avlida där och så vidare. Men sedan gör man de här sakerna. Man tar bort Arbetslivsinstitutet, som hade en central roll att ta reda på vad som var farligt i arbetslivet, att forska fram det. Man skär ned på Arbetsmiljöverket, som har till uppgift att utöva tillsyn och jobba förebyggande med sina inspektörer. Man jobbar hårt för att skyddsombuden inte ska få för sig att de behöver ha utbildning. Man skulle kunna styra pengar till dem som kan få en bättre utbildning för att göra ett förebyggande arbetsmiljöarbete på ett bättre sätt. Det gör man inte, utan man gör tvärtom. Sedan är det frågan om olyckor och tillbud och vad som står i regelverket. Enligt medierna - jag hoppas att det kommer någon förklaring - vill man låta arbetsgivarna slippa registrera och föra statistik på arbetsmiljötillbud, sådant som händer och som kan vara farligt och som kan användas i arbetet med det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Det står, i alla fall i artiklar som jag har läst och på andra ställen, att det är just det man vill ta bort. Är inte det en politisk fråga i så fall? Även om det är Arbetsmiljöverket som fattar det direkta beslutet går det definitivt att politiskt fatta ett annat beslut och påverka Arbetsmiljöverket att inte göra det här, därför att det behövs. I det politiska arbetet behöver vi definitivt statistik och forskning. Man talar om att man ska ha en tankeram och en bottenplatta och sådant. Jag håller med om att det är jättebra. Fortsätt med det. Men om man tar bort det som redan i dag fungerar gör man det i sådana fall svårare. Det finns inget hinder att ha de sakerna kvar och ändå fortsätta tankearbetet med förebyggande arbetsmiljöarbete. Det finns det definitivt inte. Jag tror att det hade varit en fördel att ha det kvar. Då hade vi kunnat utnyttja både Arbetsmiljöverket och Arbetslivsinstitutet i arbetet med tankeramen och bottenplattan. Det är det svåra att ta i de beslut som har fattats av regeringen om just detta. Det handlar om retoriken att man ska ha något slags morot för arbetsgivare och företagare för att det är viktigt med arbetsmiljöarbete. Det finns de arbetsgivare som jobbar på det sättet på ett bra sätt. Men det stora flertalet ser hur gärna de än vill en fördel i att spara pengar. Det är där konkurrensen ligger. Sparar man pengar har man möjlighet till bättre konkurrens. Det är där det inte går ihop. Det är vackra ord som egentligen inte betyder någonting, utan det handlar om andra saker i handling. Jag tycker inte att det räcker. När det gäller skyddsombuden finns i dag en rutin där man har en sammanställning på Arbetsmiljöverket av vilka som är skyddsombud. Det har man inte resurser att vidmakthålla. Man har inte kontroll över vilka som jobbar som skyddsombud. Det kommer att ligga på varje fackförening och på andra ställen. Det är också en sådan sak som sett ur politisk och ur det förebyggande arbetsmiljöarbetets synpunkt försvårar arbetet. Arbetsmarknadsministern måste kunna erkänna att det är så det ligger till. Det ska på något sätt förenklas men det gör också att det förebyggande arbetsmiljöarbetet försvåras. Det är det som är svårt att ta i det här. Det är ord som i handling betyder någonting helt annat. Jag tror att just skyddsombudsregistret kan vara nästa problem. Man måste på något sätt hitta ett sätt att hjälpa dem som lockar till sig skyddsombuden, det vill säga fackföreningarna. De har i många andra sammanhang fått mycket stryk när det gäller den arbetsmarknadspolitik som förs i dag. Det gäller att se till att man lägger pengar på utbildning av skyddsombuden så att de kan jobba förebyggande så att vi slipper dödsolyckorna och de miljörelaterade arbetsskador som finns i dag. Det är tankeramen och bottenplattan. Det måste också arbetsmarknadsministern hålla med om.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 32 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Torbjörn Björlund säger att mina svar låter likadant. Det är möjligen därför att frågorna är likadana. Vi har en del åsiktsskillnader i den här frågan. Argumentationen för neddragningarna på Arbetsmiljöverket är att de följde på ett antal år av mycket kraftigt stigande anslag. Nu är vi tillbaka på en nivå som gällde för ett antal år tidigare. Vår mening är att om något ska prioriteras är det utanförskapsbekämpningen som ska prioriteras genom neddragning på flera olika myndigheter. När det gäller Arbetslivsinstitutets nedläggning har min argumentation hela tiden byggt på att den typen av akademisk forskning bör höra hemma i akademin och inte i myndigheter. Det har vi skilda åsikter om. Jag har all respekt för det. Det jag gläds åt är Torbjörn Björlunds besked att han är positivt inställd till arbetet med en ny arbetsmiljöpolitik och försöken att hitta komplement till den politiken. Vi kan diskutera nivåer och annat men vi vill ändå komplettera med goda incitament för att skapa bättre arbetsmiljöer. Jag hör Torbjörn Björlund säga att det är tomma ord. Jag kan förstå otåligheten, och jag har respekt för den. Efter decennier av oförmåga hos Socialdemokraterna att göra annat än att komma med lagstiftning och kontroller är vi väl lite otåliga till mans. Vi har försökt att sätta i gång arbetet. Vi försöker att involvera så många som möjligt. Efter det partssamråd som vi hade för någon månad sedan går vi nu vidare med specialseminarier inom olika delar för att försöka hitta nycklarna till en god arbetsmiljöpolitik. Det är en samverkan. Det stora konststycket är hur vi hittar de positiva incitamenten som gör att det lönar sig inte bara på några års sikt utan ganska omedelbart att bedriva ett gott arbetsmiljöarbete. Jag har fått lite skäll för de gröna klistermärkena. När man hör talas om det kan man dra lite på smilbanden. Det kan jag förstå. Det var ett sätt att illustrera det danska exemplet som är ganska talande. Den borgerliga regeringen i Danmark införde en ny arbetsmiljöpolitik som har visat sig vara väldigt framgångsrik. Den bygger på att man på olika vis försöker belöna de arbetsgivare som erbjuder sina medarbetare en god arbetsmiljö. Ett inslag handlar om de gröna smileymärkena. Företag som uppfyller arbetsmiljövillkor som är goda får ett grönt klistermärke. Det kan man tycka är lite larvigt. Jag säger inte att vi ska kopiera det rakt av. Men det har i Danmark lett till att företag med god arbetsmiljö har det lättare att rekrytera bra arbetskraft. Personer som söker arbete och är på jakt efter de goda arbetsgivarna söker upp motsvarigheten till Arbetsmiljöverkets hemsida för att se om det företag som man avser att söka sig till uppfyller goda arbetsmiljövillkor. Kan man hitta motsvarande system och modeller i Sverige tror jag att det är en bra idé. Det handlar också om en god arbetsmiljöutbildning genom hela skolsystemet och gärna tidigt. Då vet man som enskild, potentiell medarbetare eller företagare vad man ska, kan och bör göra för att erbjuda en god arbetsmiljö. Det handlar om att få parterna att vara fortsatt aktiva och se till att både utbilda och diskutera. Det gäller till exempel schemaläggning, arbetstidsförläggning och vad det nu kan vara. Mycket av detta är egentligen en ledarskapsfråga. Det är viktigt att man upplever, och har, en god arbetsmiljö. Det är företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt slöseri att på olika sätt utnyttja sina medarbetare på ett sätt så att de mår dåligt.
Torbjörn Björlund (V)
Anf. 33 Torbjörn Björlund (V)
Fru talman! Arbetsmarknadsminister Littorin är duktig på att uttrycka sig på olika sätt och ändå kanske inte säga så mycket. Jag ska erkänna det. Det kommer mycket goda och vackra ord, men bakom dem finns det dimridåer. En sådan sak är att man talar om samlad jobbpolitik, utanförskap och sådana saker. Det är ord som används på ett sådant sätt att man lägger ut just de dimridåer man vill ha. Bakom finns handlingar som säger att det är på ett annat sätt. Att man har en jobbpolitik hindrar inte att man också har ett bra arbetsmiljöarbete. Det ställs på något sätt mot varandra i den politik som nu förs. Allt går ut på att människor ska få jobb. Men hur jobben ser ut och hur det går till har i princip ingen betydelse. Det är problematiken. Det kan man lösa med rätt politik. Strunta i skattesänkningarna och se till att använda pengarna på rätt sätt. Det är egentligen grejen. Man talar om att vänta in och på något sätt hitta incitament. Det som vi har sett hittills har egentligen försvårat arbetsmiljöarbetet. Man gör lättnader för arbetsgivare som har ett ansvar för arbetsmiljön som på något sätt påverkar arbetsmiljön negativt. Det är i sådana fall en tvärtompolitik. Om man tittar historiskt är frågan vad som har drivit arbetsmiljöarbetet framåt. Inte är det de gröna gubbarna. Dem kan vi strunta i. Det är en kul grej. Visst kan man införa det om det skulle ge resultat. Men i Danmark har man många fler inspektörer och mycket mer pengar till just tillsyn. Det är det som skapar en bra arbetsmiljöpolitik. Att utbilda människor och också ungdomar i arbetsmiljö är jättebra. Det kan man börja med från det att barnen är små så att de kan lära sig hur det fungerar. Men historiskt har det varit en kamp för bättre arbetsmiljö som har gett resultat. Det som hände på 90-talet med de pengar som fanns då är inte relevant i dag. I dag har vi en annan situation på arbetsmarknaden. Även arbetsmarknadsministern vet att det är så. Därför behöver vi mer pengar för att ta de nya problemen upp till ytan och arbeta förebyggande mot dem, eftersom vi vet att de kommer. Vi vet inte i dag vilka de är. Eftersom vi inte har samma resurser i dag är det mycket svårare att få fram siffrorna. Jag skulle vilja ha något slags förklaring till det någon gång i en interpellationsdebatt, kanske om ett par år eller nästa år.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 34 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Jag tar det som intäkt för att vi ska träffas i den här situationen också efter valet år 2010. Jag tackar för det. Jag hade önskat att jag hade kunnat vara mer konkret. Jag är också otålig på det sätt som Torbjörn Björlund är. Jag tror att det är bra att Björlund är så otålig. Hur den nationella arbetsmiljöstrategin ska utarbetas måste bestämmas tillsammans med parterna, forskare och andra som har intresse och kunskap. Jag utgår från att när vi landar i den har vi ett så pass brett stöd för den att vi kan vara precis så konkreta som Torbjörn Björlund efterlyser. Den ska naturligtvis diskuteras i ljuset av EU:s arbetsmiljöstrategi. Vi ska också ta hänsyn till exempel från Danmark och andra länder där man har gjort olika bra saker. Det kommer jag att återkomma till när det blir dags.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.