Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Resurser mot människohandel

Interpellation 2006/07:233 av Bodström, Thomas (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-01-19
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Anmäld
2007-01-23
Svar fördröjt anmält
2007-01-25
Sista svarsdatum
2007-02-02
Besvarad
2007-02-20

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 januari

Interpellation

2006/07:233 Resurser mot människohandel

av Thomas Bodström (s)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

För den socialdemokratiska regeringen har kampen mot människohandel haft en mycket hög prioritet under flera år. Människohandelsbrottet infördes 2002. En strategi för bekämpning av människohandel genom utvecklingssamarbete färdigställdes och antogs av regeringen i april 2003. Vi förstärkte lagstiftningen mot människohandel 2004 och vi tillsatte en utredning 2005 som skulle lägga fram förslag om ytterligare förstärkningar av människohandelsbrottet. Enligt planerna ska utredningen komma med förslag i höst. Dessutom har utarbetandet av en nationell plan mot människohandel påbörjats, något som vi hoppas att den borgerliga regeringen slutför. Svensk polis har arbetat mycket intensivt mot prostitution och människohandel. En anledning till att detta har varit möjligt är bland annat att den socialdemokratiska regeringen har öronmärkt medel för bekämpandet av människohandel.

Jag vill därför fråga justitieminister Beatrice Ask:

På vilket sätt kommer justitieministern att ta initiativ för att svensk polis ska få fortsatta öronmärkta medel för bekämpande av människohandel?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:233, Resurser mot människohandel

Interpellationsdebatt 2006/07:233

Webb-tv: Resurser mot människohandel

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Beatrice Ask (M)
Anf. 12 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Thomas Bodström har frågat mig på vilket sätt jag kommer att ta initiativ för att svensk polis ska få fortsatta öronmärkta medel för bekämpande av människohandel. Han har i en annan interpellation frågat mig på vilket sätt jag kommer att ta initiativ för att arbetet mot människohandel i EU ska fortsätta. Jag har valt att besvara båda interpellationerna i ett sammanhang eftersom de hör ihop. Bekämpningen av människohandel är en prioriterad fråga för alliansen. Vi kommer under våren att presentera en nationell handlingsplan för bekämpningen av människohandel för sexuella ändamål och prostitution, med särskilt fokus på kvinnor och barn. Inom Regeringskansliet pågår för närvarande också ett arbete som syftar till att kartlägga och vidta åtgärder mot andra former av människohandel, som exploatering av arbetskraft och handel med organ. Den kanske viktigaste förutsättningen för att polisen på det här och andra områden ska kunna fullgöra sitt brottsbekämpande uppdrag är tillräckliga resurser. Alliansen har därför sjösatt den mest ambitiösa satsningen någonsin på polisen. Vi har bland annat annonserat en kraftig ökning av antalet poliser med målet att det ska finnas 20 000 poliser senast 2010. Det är mer än femton år sedan staten gick över till mål- och resultatstyrning av verksamheter. Skälet är att det i längden är mer effektivt att fokusera på resultaten än att från politiskt håll detaljstyra myndigheternas arbete. Exakt hur polisen ska arbeta eller hur mycket pengar av det totala anslaget som bör avsättas för olika uppgifter är polisen själv bäst skickad att avgöra. Alliansens prioritering av bekämpningen av människohandel säkerställs därför främst genom ett återrapporteringskrav i polisens regleringsbrev som innebär att Rikspolisstyrelsen ska redovisa resultatet av polisorganisationens insatser mot människohandel och kostnaderna för detta. Någon tvekan om att regeringen anser att kraftfulla åtgärder är nödvändiga finns inte. Självklart har vi också beredskap för att ta initiativ om vi inte finner polisens insatser tillräckliga. EU antog i december 2005 en handlingsplan mot människohandel. Rådet, kommissionen och medlemsstaterna delar på ansvaret för att förverkliga den. Handlingsplanen innehåller en förteckning över åtgärder på en rad områden: samordning på EU-nivå, kartläggning av människohandelns omfattning, förebyggande åtgärder, minskning av efterfrågan, polisutredningar och åtal, skyddande av och stöd till brottsoffer, återvändande med mera. Avsikten är att handlingsplanen kontinuerligt ska vara föremål för översyn och uppdatering under överinseende av den sektorsövergripande arbetsgruppen mot organiserad brottslighet. Sverige ska vara en aktiv och pådrivande kraft i Europeiska unionen. Regeringen understryker vikten av att EU:s institutioner och medlemsstaterna ser till att handlingsplanen blir ett levande dokument i kampen mot människohandel. Den svenska regeringen kommer även i fortsättningen att medverka till att människohandel i alla dess former bekämpas med kraft. Det är en fråga där medlemsstaterna gemensamt har ett intresse av samsyn och samarbete. De frågor som är aktuella under det tyska ordförandeskapet rör förbättrat stöd till brottsoffer, utveckling av nätverk och informationsutbyte. I dagsläget arbetar vi bland annat med att sammanställa information som ger en tydlig bild av hur Sverige tar hand om personer som fallit offer för människohandel. Inom ramen för EU:s handlingsplan har kommissionen föreslagit att inrätta en antitraffickingdag, vilken troligen kommer att infalla under det senare halvåret 2007. Sverige stöder aktivt kommissionens förslag, vilket jag personligen framförde till kommissionär Frattini vid vårt senaste möte. Inför och i samband med denna dag avser regeringen att vidta tydliga åtgärder för att arbetet mot människohandel ska drivas framåt samt för att öka kunskapen om frågan. Vi ser även över möjligheten att låta EU:s arbete mot människohandel bli ett tema på det årliga kriminologisymposiet som hålls i Stockholm den 4-6 juni, med särskilt fokus på barn som offer för människohandel. Inom Regeringskansliet pågår också ett långsiktigt arbete kring hur Sverige ska driva människohandelsfrågan under vårt ordförandeskap hösten 2009. En diskussion på detta tema har redan initierats med berörda parter.
Thomas Bodström (S)
Anf. 13 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Jag tackar för svaret. Om man verkligen ska skydda dem som råkar så fruktansvärt illa ut som vid människohandel räcker det inte med ord. Det krävs också handling. Från den socialdemokratiska regeringens sida drev vi igenom arbetet, som hela EU sedan ställde sig bakom, om en skärpning av bestämmelserna om människohandel. Det gällde minimistraff och så vidare. Allt detta gjorde vi efter en oerhört hård kamp. Många länder var emot det. Den socialdemokratiska regeringen drev också igenom att vi skulle öronmärka pengar till polisen, vilket var mycket viktigt, och trots att vi höjde anslagen fanns det problem även i Sverige eftersom arbetet prioriterades på olika sätt. Om vi börjar med frågan som rör EU var det alltså så att när frågan diskuterades förra våren i samband med fotbolls-EM i Tyskland fick Sverige oerhört mycket kritik. Det fanns ett starkt motstånd mot Sveriges linje. Vi kände stöd eftersom partierna i Sveriges riksdag stod bakom den, men det fanns ett starkt motstånd på andra håll. Diskussionerna mynnade till slut ut i att svensk polis skulle få en unik möjlighet att informera inte EU utan EU:s inrikes- och justitieministrar om sitt framgångsrika arbete i bekämpningen av människohandel kopplad till sexköpslagen. Detta drev vi alltså igenom och var mycket nöjda med. Det var ett unikt tillfälle för Sverige. Allt var klappat och klart för att det skulle ske under Finlands ordförandeskap i höstas. Det var beslutat i juni och i stort sett var det nu bara en formfråga. Detta, Beatrice Ask, lät du rinna ut i sanden! Det blev ingenting av det. Svensk polis kom inte med. De fick inte den möjligheten. Alla de fördelar som det skulle ha inneburit att svensk polis på plats, inför samtliga EU:s justitie- och inrikesministrar, kunnat informera om sitt arbete var en möjlighet som nu kommer att dröja. Kanske får vi aldrig en sådan chans igen. Du hade bara behövt fullfölja detta, men du tog inte chansen. Hur kunde du sjabbla bort ett sådant unikt tillfälle när du inte ens hade gjort grundarbetet själv? Du hade bara behövt fullfölja det som beslutades i juni. Det skulle jag gärna vilja ha svar på. Den andra frågan är förstås varför man nu tar bort öronmärkningen av pengarna. Då räcker det inte med att säga att det getts ökade resurser. Så har det varit varje år sedan 2000, så det räcker inte. Arbetet med att bekämpa människohandel är mycket speciellt. Här kan man, liksom i den förra interpellationsdebatten, fråga poliserna själva hur viktigt det är. Om det sedan är fråga om 15 miljarder eller 15,2 miljarder är inte det viktigaste för de poliser som jobbar med människohandel, utan det är att få arbeta i fred utan att, som tidigare, deras arbete ställs mot bilstölder och andra brott. Det var också därför de kom till korta; deras arbete är nämligen mycket kostsamt i förhållande till andras. Däremot är det inte kostsamt i förhållande till budgeten i stort. Också detta var riggat och klart. Vi hade redan förberett det. Det var bara att fullfölja det arbetet. Det låg där - öronmärkning 2004, 2005, 2006. Vi kunde se en oerhört positiv reaktion från de poliser som arbetar med människohandel, de som verkligen känner till problemen med det. Beatrice Ask hade hur lätt som helst kunnat fortsätta det arbetet genom en fortsatt öronmärkning 2007, 2008, 2009, och ingen hade kunnat motsäga henne från något håll eftersom det redan hade gett så goda resultat. Jag vill därför gärna att Beatrice Ask svarar på varför hon sjabblade bort möjligheten med svensk polis i EU, och varför det inte blev någon fortsättning av en öronmärkning av pengar till svensk polis när det gäller bekämpandet av människohandeln.
Beatrice Ask (M)
Anf. 14 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Thomas Bodström säger att det inte bara krävs ord utan också handling om man ska bekämpa människohandel. Jag delar den uppfattningen. Det krävs konkreta insatser. Just människohandelsbrott är resurskrävande. Det innebär att man måste använda mycket folk och andra resurser under lång tid. Man behöver också verktyg för att kunna bevisa och lagföra personer som ägnar sig åt den vidriga handeln. Därför är det betydelsefullt med de konkreta insatser som alliansregeringen gör för att förstärka polisens möjligheter att arbeta effektivt, både i form av mer pengar och också genom att vi arbetar intensivt för att öka möjligheterna för svensk polis att utbyta information och samarbeta med poliser i andra länder kring den typen av viktig brottsbekämpning. Detta motarbetas av Socialdemokraterna. I ärlighetens namn tror jag att det är viktigare att få de verktygen i användning än att låta poliser prata på ett eller annat seminarium. Nu ska man inte underskatta den typen av insatser. Jag förstår att Thomas Bodström är ledsen över att vi inte arbetar riktigt som Socialdemokraterna hade tänkt. Vi jobbar aktivt för att se till att både information och kunskap sprids på det här området. Jag nämnde det stora forskningsseminariet som kommer att hållas i juni. Vi kommer att se till att ett viktigt tema för de 400 forskare som väntas komma till Stockholm för att diskutera brottsbekämpning ska vara frågan om människohandel och de vidriga avarter som finns inom området. Vi arbetar för att stödja de insatser som sker inom EU när det gäller att sprida kunskap om detta - jag nämnde anti-trafficking day som jag tycker är ett bra initiativ. Jag försöker också sprida kunskap om de erfarenheter som vi har från svensk polis när det gäller detta arbete. Sammantaget tycker jag att det är viktigt att vi arbetar konkret och inte bara i ord med de här frågorna. Jag tror också att det är viktigt att vi försöker hitta ett gemensamt förhållningssätt, och det är väl lite grann det som Thomas Bodström också är ute efter när han vill berätta om de svenska erfarenheterna. Men jag tror, med tanke på det motstånd som Thomas Bodström tyvärr mötte i anslutning till bland annat fotbolls-VM, att det inte är bara att predika om sin egen förträfflighet som är metoden. Jag tror att vi måste se till att poliser i konkret verksamhet diskuterar med varandra och att vi också inom andra nivåer i rättsväsendena diskuterar hur vi ska hitta gemensamma förhållningssätt för att bekämpa den moderna tidens slaveri som tyvärr är betydligt mer än bara utnyttjande av människor för sexuella ändamål. Vi ser ju en vidrig utveckling där man också försöker handla med människor för att få billig arbetskraft, för att få fram organ till olika operationer och vad det nu kan vara. Det tycks ju inte finnas någon gräns för de vidrigheter som kan åstadkommas. Jag tror att det kräver betydligt mer av seriöst arbete mellan rättsväsendets olika delar. Det krävs mycket mer än en och annan konferens och vad som nu hade planerats från den socialdemokratiska regeringens sida. Jag är också väldigt glad över att vi i regeringen arbetar för ett initiativ där vi tittar på de andra delar som inte uppmärksammas så mycket när det gäller människohandel. Vi tänker bland annat diskutera tillsammans med arbetsmarknadsministern vad som kan göras för att undvika människohandel för att få billig arbetskraft, vilket också är ett bekymmer som måste hanteras i brottsbekämpningen.
Thomas Bodström (S)
Anf. 15 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Nu blev det fel igen, Beatrice Ask! Nu sade du att den förra regeringen inte ville arbeta för snabbare informationsutbyte. Hade du varit något mer insatt i frågan skulle du veta att det var precis det - ett snabbare informationsutbyte mellan myndigheter - som Sverige drev igenom i december förrförra året. Däremot har vi varit kritiska till att man ska öppna register eller att man ska få den tillgången. Men ett snabbare informationsutbyte var faktiskt en av de saker som Sverige under den dåvarande socialdemokratiska regeringen drev igenom. Du får alltså läsa på lite bättre innan du påstår sådana felaktigheter! När det gäller människohandel och sexköpslagen är jag inte ledsen på något sätt - tvärtom. Det här är ju någonting som de personer som har drabbats av det ska vara ledsna för. Svensk polis är nämligen oerhört effektiv, och även om vi också har problem har vi klara fördelar jämfört med andra länder just för att vi kopplar ihop människohandel och sexköpslagen. Det skulle vara förträffligt om vi fick möjlighet att visa det sätt som svensk polis arbetar på eftersom andra länder då skulle kunna följa efter. På så sätt skulle människor som blivit utsatta kunna räddas och hjälpas på ett bättre sätt. Svensk polis arbetar annorlunda men har så mycket bättre resultat än andra länder. Det var det som var hela poängen. Det här beror ju på en koppling mellan människohandel och sexköpslagen. Det kan ju vara så att du inte har fått information om det här - det vet jag inte - för tjänstemännen har rätt att ha sin integritet. Det kan vara så att du var en av de riksdagsledamöter som var emot sexköpslagen när det röstades om den här i riksdagen och att du därför inte vill att svensk polis ska lyfta fram kopplingen mellan människohandel och sexköpslagen. Visst var det väl så att du egentligen var motståndare till den här lagen 1998? Då blir det mer förståeligt att du inte tycker att det är bra att svensk polis ska visa upp de här fördelarna. Du får själv svara på frågan hur du ställde dig till sexköpslagen. Jag fick inget svar på frågan om öronmärkning. Du gav dock en beskrivning av det svåra arbete som svensk polis har. Vi hade faktiskt samma problem i Sverige i början av 2000-talet, nämligen att arbetet mot människohandeln inte fungerade överallt. Vi hade en diskussion om hur det fungerade i Norrbotten jämfört med övriga Sverige och så vidare. Allt detta blev så oerhört mycket bättre när vi kunde öronmärka pengar just för att arbete med människohandel är en så väldigt speciell verksamhet inom polisen. Det var därför som du kanske bara hade kunnat fortsätta med de här sakerna. Nu vet jag att det finns ett starkt motstånd också här. På högre ort och på olika ställen finns det ett starkt motstånd. Men om man vill nå resultat måste man ta den här fajten, Beatrice Ask! Man måste driva igenom det här om man verkligen menar allvar med att visa resultat. Det här var ju någonting som verkligen uppskattades av dem som är djupt involverade i arbetet mot människohandel. De som arbetar varje dag med detta - vilket varken du eller jag har gjort och som vi bara kan diskutera - talade om hur oerhört viktigt det var att öronmärka pengar. Det räcker inte med att man bara tillför ökade resurser. När vi själva tillförde pengar såg vi att det inte var tillräckligt. Därför ställer jag återigen frågan varför det inte blev någon fortsättning. Det är vad jag vill ha svar på utöver frågan om det är din inställning till sexköpslagen som gjorde att du inte drev igenom den här saken. Jag begär inte att du ska svara på det, men det vore intressant om du också kunde svara på den fråga som jag har tagit upp i dag om att man bör avskaffa koppleribrottet eftersom detta innebär en förlegad syn på hur sådan här verksamhet fungerar. Eftersom du säger att du arbetar med de här frågorna vore det intressant att höra om du tycker att det skulle vara en fördel att ta bort koppleribrottet och ersätta det med människohandel och grov människohandel.
Beatrice Ask (M)
Anf. 16 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Låt mig börja med frågan om öronmärkta pengar. Det var ju en av de infallsvinklar som Thomas Bodström hade i sin interpellation och i inlägget. Tolkningen att alliansregeringen skulle vara mindre intresserad av att prioritera människohandel för att vi inte öronmärker pengar faller på sin egen orimlighet. I så fall skulle man kunna säga att Socialdemokraterna var ointresserade av att utreda mord för att de inte öronmärkte pengar för mordutredningar. Vad vi gör när det gäller människohandel är i stället att kräva att Rikspolisstyrelsen redovisar vilka resurser som krävts och vilka framsteg man har gjort i kampen mot människohandel. Det tycker jag är ett tydligt direktiv som ställer krav på polismyndigheten att arbeta intensivt för att komma framåt i frågan. Det tycker jag och säkert också Thomas Bodström är oerhört angeläget, för detta är den moderna tidens slavhandel, och den är tyvärr omfattande. Jag tror att man ska passa sig för att slå sig för bröstet och säga att vi i Sverige har lyckats bättre än många andra på det här området. Det var under Thomas Bodströms tid i regeringen som vi lyckades tappa bort 98 kinesiska barn och en massa andra människor som det uppenbarligen har handlats med, som vi inte har koll på och som vi inte har lyckats utreda. Det är skamligt att det är så. Det är möjligt att situationen inte är värst i Sverige. Det tror jag inte att den är eftersom vi ligger lite vid sidan av. Men jag tror att vi har en väldig byk att ta reda på och som vi måste arbeta med. Därför är detta prioriterat. Vi måste jobba internationellt. Vår metod är inte att öronmärka och säga att man ska använda ett visst belopp. Vi säger: Lös uppgiften och berätta för oss hur långt ni har kommit och hur mycket pengar ni har lagt på denna verksamhet! Då kan vi diskutera resultat och innehåll, och det tycker jag är viktigt. Sedan är det helt sant som Thomas Bodström säger när det gäller informationsutbyte att han har varit väldigt ivrig i de frågorna och på ett bra sätt, tycker jag, under sin tid som statsråd verkat för effektivare verktyg för poliser att använda i brottsbekämpningen. Desto mer förvånad blev jag i förra veckan när jag fick ett fax från Thomas Bodström där han sade att han är emot förändringar som innebär just snabbare information och ingenting annat. Det här far alltså lite fram och tillbaka. Låt mig, eftersom det var uppe i det senaste inlägget, ta det här med sexköpslagen och människohandel. Ja, det finns kopplingar där eftersom väldigt mycket av människohandeln används just för sexuell exploatering och sexhandel med människor. Moderaterna hade när sexköpslagen infördes invändningar mot den som sådan. Jag ska inte gå in på hela argumentationen kring det. Vi har sedan, efter sexköpslagens införande, också konstaterat att det har funnits lite olika rapporteringar om när den har varit framgångsrik och inte. Men det senaste är faktiskt att den fungerar förhållandevis väl och har varit till hjälp för polisen. Moderaterna var också för ett par år sedan klara med ställningstagandet att den lagstiftningen ska vara kvar, att vi har fördelar av den. Det är inte på det sättet att det på något sätt har påverkat min inställning till öronmärkta pengar eller huruvida vi ska informera om svenskt arbete mot sexhandel, människohandel och vad det nu kan vara på EU-nivå, tvärtom. Däremot kom Thomas Bodström i morse i tidningen med förslag om att vi borde slå ihop människohandel och koppleri. Tyvärr medger inte 26 sekunder att jag utvecklar tankarna kring detta. Det finns skäl som kan tala för det, men det finns också skäl som kan tala emot det. Det viktiga är dock att vi har en utredning, som Thomas Bodström tillsatte, som tittar på om man ska utvidga definitionen av människohandel och på vilket sätt lagstiftningen ska kunna bli mer effektiv när det gäller de regelverk som vi ska använda för att bekämpa den vidriga företeelsen.
Thomas Bodström (S)
Anf. 17 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Jag har aldrig sagt att det var ointresse från regeringens sida, lika lite som det var ointresse från något parti när det gäller mord. Däremot har man sjabblat bort ett gyllene tillfälle, och det är djupt beklagligt. Sverige är väldigt effektivt i bekämpning av människohandel jämfört med andra. Därmed inte sagt att inte vi också har problem, men vi är väldigt bra jämfört med andra, och det handlar inte om det geografiska läget. Vi är mycket mer framgångsrika än till exempel Norge och Danmark är. Det kan knappast vara det geografiska läget som ligger till grund för det. Det handlar om kopplingen häremellan. Det var därför vi hade ett unikt tillfälle, som vi hade byggt upp, för svensk polis att berätta om sina metoder och därigenom sprida dem. Dessutom handlade det om mycket mer än bara information vid det här tillfället. Du hade kunnat ta tag i den här frågan och kunnat driva den vidare för att se till att det här skulle kunna spridas till andra länder också. Det här är ju någonting som har diskuterats väldigt intensivt. Nu sjabblade du bort det, och frågan är om den chansen kommer igen. Det är ju beklagligt att du får ta de politiska konsekvenserna av det. Det är många som har varit upprörda över det här. Men det stora problemet är förstås att det är människor som drabbas på grund av de här misstagen. Snabbare information, ja, det är bra. Däremot var vi negativa till att man skulle få direkt tillgång på det sättet. Det kan inte vara särskilt svårt att förstå de logiska konsekvenserna av det. Men det kan vi ta i andra debatter. Däremot hoppas jag att du får bättre information om fördelen med öronmärkning av pengar när det gäller människohandel, just för att det är en så specifik fråga. Jag tycker inte alls att det ska vara öronmärkning av alla delar av brottsbekämpningen, tvärtom, då tar man över polisens arbete. Jag anser att det ska vara så när det gäller människohandel och när det gäller kamp mot barnpornografi. Det är de två frågorna, och det är för att det är så speciella verksamheter, framför allt när vi ser de goda resultaten av det. Hade det gått dåligt, hade polisen sagt att det inte hjälper, hade man kunnat förstå det. Men facit blev en mycket mer framgångsrik kamp mot människohandel. Du hade världens chans, Beatrice Ask, men du tog den inte. Det är djupt beklagligt.
Beatrice Ask (M)
Anf. 18 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Thomas Bodström säger att Sverige är mer framgångsrikt än andra i kampen mot människohandel. Jag önskar att jag hade den självbilden. Men tyvärr är statistiken inte så väldigt upplyftande. Jag har den framför mig. År 2003 anmäldes 22 brott, 1 person lagfördes. År 2004 var det 29 brott, 0 lagförda. År 2005 var det 44 brott, 7 lagförda. Om man vet något om hur omfattningen ser ut vad gäller den här typen av verksamhet tycker inte jag att man kan slå sig för bröstet och säga att man ska ut och predika för alla andra. Jag konstaterar bara att detta är en vidrig verksamhet där vi har väldigt mycket hemläxa att göra, där vi måste se till att det finns resurser hos polisen så att den kan genomföra de omfattande utredningar som krävs, så att den kan hålla ut med den spaning och de insatser som krävs så att vi faktiskt gör något åt detta. Det är till exempel så att Rikskriminalpolisen i dag inte kan säga att de har en fullständig bild av hur handeln med barn ser ut i Sverige utan konstaterar att det finns väldigt mycket mer att kartlägga. Vi har inte koll på läget. Det är den bistra sanningen. Jag tror att om man i ett internationellt samarbete ska bli trovärdig och nå resultat ska man prata om det som är verkligheten. Vi har ett gigantiskt problem med människohandel i Europa. Vi har erfarenheter att dela med oss av. Men vi ska inte vara styva i korken och påstå att vi är världsbäst eller jätteduktiga och säga att vi har hittat lösningen, för det har vi inte. Jag tycker att det är bra att det finns en utredning som tittar på om det behövs förändringar i lagstiftningen vad gäller människohandelsbrottet. Jag tycker att det är bra att man utreder metoder för att jobba bättre och mer effektivt. Jag tycker att det är bra med internationellt utbyte. Jag tänker fortsätta att arbeta konkret för att vi ska få bättre statistik och faktiskt lyckas lagföra flera av dem som utnyttjar barn och vuxna, särskilt kvinnor, på ett oanständigt sätt i den här typen av verksamhet.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.