Regeringens arbetsformer
Interpellation 2023/24:464 av Patrik Björck (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2024-02-08
- Överlämnad
- 2024-02-09
- Anmäld
- 2024-02-13
- Svarsdatum
- 2024-03-01
- Sista svarsdatum
- 2024-03-01
- Besvarad
- 2024-03-01
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsminister Ulf Kristersson (M)
För att demokratin ska anses fungera på ett tillfredsställande sätt måste ett antal förutsättningar vara uppfyllda. Jag skulle i denna interpellation vilja ta upp en av dessa förutsättningar till debatt, nämligen riksdagens kontrollmakt.
Riksdagens viktiga uppgift att kontrollera regeringen är en del av demokratin. Ett av de verktyg som står till riksdagens förfogande är möjligheten att interpellera. Statsministern har gjort det till rutin att överlämna alla interpellationer till en annan minister. Ibland är detta säkert befogat, men att statsministern konsekvent väljer bort att debattera i kammaren är ett demokratiskt problem. Särskilt om det gäller frågor som rör statsministerns tjänsteutövning.
Att den för frågan ansvarige ministern också kommer till kammaren för att svara på riksdagsledamöternas frågor är avgörande för att interpellationsinstrumentet ska fungera.
Mot bakgrund av vad som anförts frågar jag statsminister Ulf Kristersson:
- Avser statsministern att vidta åtgärder när det gäller regeringens arbetsformer så att det blir möjligt för statsministern att oftare delta i riksdagens interpellationsdebatter och därigenom stärka riksdagens viktiga demokratiska uppdrag som regeringens kontrollmakt?
- Avser statsministern att vidta åtgärder för att den för frågan ansvariga ministern också ska komma till kammaren och delta i debatten?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:464
Webb-tv: Regeringens arbetsformer
Dokument från debatten
- Fredag den 1 mars 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:78
- Protokoll 2023/24:78 Fredagen den 1 marsProtokoll 2023/24:78 Svar på interpellation 2023/24:464 om regeringens arbetsformer
Protokoll från debatten
Anf. 50 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr ålderspresident! Jag tackar Patrik Björck för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor i kammaren i dag.
Patrik Björck har frågat statsministern om han avser att vidta åtgärder när det gäller regeringens arbetsformer så att det blir möjligt för statsministern att oftare delta i riksdagens interpellationsdebatter och därigenom stärka riksdagens viktiga demokratiska uppdrag som regeringens kontrollmakt. Han har också frågat statsministern om han avser att vidta åtgärder för att den för frågan ansvariga ministern också ska komma till kammaren och delta i debatten.
Interpellationen har överlämnats till mig.
En av riksdagens grundläggande uppgifter är att kontrollera hur regeringen sköter sitt arbete. Att den uppgiften kan utövas effektivt är en förutsättning för vårt statsskick, som bygger på parlamentarismens principer. Mot den bakgrunden är det viktigt att statsråden deltar i interpellationsdebatter.
Regeringen svarar gemensamt för den förda politiken och för de svar som ges i kammaren. Det gäller också mitt svar på den nu ställda interpellationen.
Vilket statsråd som i ett enskilt fall svarar på en interpellation bestäms med utgångspunkt i hur ansvaret är fördelat inom regeringen. Ansvarsfördelningen framgår av förordningen med instruktion för Regeringskansliet och de förordnanden som statsministern beslutar med stöd av 7 kap. 5 § regeringsformen. Det finns mot bakgrund av denna fördelning sällan skäl för en statsminister att svara på interpellationer.
I sammanhanget bör noteras att det också finns en rad andra tillfällen för granskning och utfrågning av statsråden, inte minst statsministern, till exempel särskilda debatter i kammaren, statsministerns frågestund, som ägde rum så sent som i går, och den granskning av statsrådens tjänsteutövning som görs av konstitutionsutskottet.
Anf. 51 Patrik Björck (S)
Herr ålderspresident! Jag får tacka justitieminister Gunnar Strömmer för svaret.
Herr ålderspresident! Jag måste inledningsvis säga att jag har mycket stor respekt för justitieministern. Han är en god representant för en svensk regering. Vi delar inte samma politiska grundinställning, och vi har ofta olika uppfattningar i sakfrågor, men jag tycker ändå att Gunnar Strömmer är en god representant för ett svenskt statsråd. När Gunnar Strömmer, som i den föregående interpellationsdebatten, deltar i frågor som rör hans ansvarsområde gör han det med stor seriositet och respekt för riksdagens ledamöter. Jag vill skicka med en uppskattning av detta.
Herr ålderspresident! Sedan är det troligen inte Gunnar Strömmers fel att han har en ansvarslös chef. Min interpellation var ställd till statsminister Ulf Kristersson, och det är inte första gången som det händer att Ulf Kristersson springer ifrån sitt ansvar. Hela idén med interpellationsinstrumentet är att den som är ansvarig för frågorna, den som har dem i sin tjänst, är den som också ska kunna diskutera frågorna med riksdagens ledamöter.
Interpellationen är skriven med utgångspunkt från att statsministern smiter undan sitt ansvar, och den är skriven med utgångspunkt från att komma till rätta med detta. Då blir det naturligtvis svårt att diskutera med statsministerns underställda statsråd.
Ordningen i Sverige är den att riksdagen utser statsminister, och statsministern utser statsråden. Det är så det ser ut. Om jag hade velat diskutera någon fråga som gäller lagstiftning eller kriminalfrågor eller något annat som hanteras av Justitiedepartementet hade det varit rimligt att justitieministern svarade på den frågan. Men jag har ställt frågor som direkt anknyter till statsministerns ansvar som regeringschef. Han är dessutom inte bara regeringschef, utan statsministern är också chef för Regeringskansliet.
Jag har då frågat: Avser statsministern att vidta åtgärder när det gäller regeringens arbetsformer så att det blir möjligt för statsministern att oftare delta i riksdagens interpellationsdebatter och därigenom stärka riksdagens viktiga demokratiska uppdrag som regeringens kontrollmakt?
Hur ska justitieministern på ett hederligt sätt kunna svara på en sådan fråga, herr ålderspresident? Det blir lite märkligt.
Vidare har jag ställt följande fråga: Avser statsministern att vidta åtgärder för att den för frågan ansvariga ministern också ska komma till kammaren och delta i debatten?
Då kan jag bära hänvisa till nästa debatt som jag ska delta i här i dag, herr ålderspresident. Den interpellationen är ställd till finansministern, men där får jag svar från finansmarknadsministern. Det är principiellt fel, men det ligger ändå mer i tangentens riktning att de ministrarna har överflygande ansvarsområden.
Men hur justitieministern ska kunna ge svar på statsministerns åtgärder när det gäller att den ansvariga ministern ska komma till kammaren och delta i debatten kommer jag inte att få svar på här i dag. Det är sorgligt, men vi får fortsätta att jaga statsministern och se om vi kan få honom att komma till kammaren och ta en seriös debatt.
Anf. 52 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr ålderspresident! Låt mig först tacka Patrik Björck för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor i kammaren. Jag tackar också för de generösa och uppskattande orden inledningsvis, och jag kvitterar dem gärna.
Man får ju underlag sig tillsända inför ett sådant här meningsutbyte, och då har jag konstaterat att Patrik Björck har lyft upp frågorna under lång tid, inte bara i relation till den nu sittande statsministern. Det får jag ändå säga är ett hederligt och konsekvent arbete för dessa viktiga frågor, och det uttrycker jag gärna erkänsla för.
I grund och botten handlar det om att de frågor som Patrik Björck aktualiserar är sådana som hela regeringen har anledning att fundera och reflektera över, och de svar som lämnas ska vara sådana som en hel regering kan stå för. De är konstitutionella till sin karaktär, och därför känns det inte onaturligt att även jag har möjlighet att belysa dem i dagens meningsutbyte.
Det vi ska ta fasta på är att vi är överens om att riksdagens arbete med att granska regeringen är en helt avgörande del av vårt parlamentariska styrelseskick. Det är självklart för den här regeringen att underlätta och möjliggöra en sådan granskningsprocess. En aktiv dialog mellan regeringen och riksdagen är helt central.
Låt mig också säga att det inte är så att statsministern kommer undan Patrik Björcks frågor. Jag tror att ni har haft ett meningsutbyte om närliggande frågor i samband med en frågestund i kammaren. Det är inte en helt riktig beskrivning att Ulf Kristersson inte förhåller sig till de frågor som har lyfts upp i dag, utan de har debatterats i många olika sammanhang också här i kammaren, till och med i ett direkt meningsutbyte med riksdagsledamoten Björck.
Detta är i grund och botten positivt. Det är så som samspelet mellan regeringen och riksdagen ska se ut, och det är så som samspelet mellan kammaren och ytterst statsministern ska se ut.
Det är en mycket berättigad förväntan från riksdagens ledamöter att interpellationerna hanteras på ett seriöst sätt, att de svar som lämnas är väl genomarbetade och att de i görligaste mån besvaras på den utsatta tiden. Där har jag själv lite förbättringspotential efter att ha sett statistiken för förra säsongen. Nu jobbar vi hårt för att vara här inom 14-dagarsfristen i snart sagt varje fall.
Jag kan försäkra Patrik Björck om att detta är en hållning som inte bara jag har utan som delas av statsministern och hela regeringen. Min förhoppning är att utbytet mellan regering och opposition kan fortsätta i syfte att stärka det demokratiska samtalet.
Anf. 53 Patrik Björck (S)
Herr ålderspresident! I svaret från Gunnar Strömmer på frågan ställd till statsministern anför han Regeringskansliet och de förordnanden som statsministern beslutar med stöd av 7 kap. 5 § regeringsformen som skäl till att statsministern inte ska komma och svara på sina interpellationer inom sitt eget ansvarsområde.
Om man då tittar på vad som står i 7 kap. 5 § regeringsformen, som det hänvisas till som ett skäl för statsministern att inte ta sitt ansvar, ser man att det står följande: "Vid ett regeringssammanträde är departementschefen föredragande i de ärenden som hör till hans eller hennes departement. Statsministern kan dock förordna att ett ärende eller en grupp av ärenden, som hör till ett visst departement, ska föredras av ett annat statsråd än departementschefen."
Här handlar det alltså om regeringssammanträdenas organisation. Det är gott och väl att den finns beskriven i regeringsformen. Det har jag inga problem med. Men det blir lite underligt när man anför just det kapitlet och den paragrafen för att statsministern ska kunna smita undan sitt ansvar. Det finns liksom inget stöd för det som jag kan uttolka. Nu är jag visserligen inte utbildad jurist, som Gunnar Strömmer, men jag får som lekman ändå säga att det är svårt att hitta stöd för den tolkningen i det kapitlet och den paragrafen.
Tittar man vidare i regeringsformen ser man att det står att riksdagsledamöter "får framställa interpellationer och frågor till ett statsråd i angelägenheter som rör statsrådets tjänsteutövning". Det är 13 kap. 5 §, kan jag skicka med, och där framgår att jag har rättigheten att ställa frågor till statsministern när de rör hans tjänsteutövning.
Man hänvisar också till riksdagsordningen. Det finns beskrivet i 8 kap. riksdagsordningen, herr ålderspresident, att en interpellation "ska vara skriftlig och ställas till ett visst statsråd". Det är väldigt tydligt. Talmannen beslutar om en interpellation får ställas.
Det här finns alltså reglerat noggrant och ordentligt i regeringsformen. Men jag tycker att det är lite lustigt att hänvisa till de här paragraferna i svaret när det inte går att finna något stöd i källan, i det här fallet regeringsformen och riksdagsordningen.
Sedan tar justitieministern upp det faktum att statsministern har andra tillfällen då han eller hon, i det här fallet han, kan ställas till svars och besvara frågor och debattera med riksdagen. Det är ju sant.
Statsministerns frågestund är ett sådant tillfälle. Jag har som sagt ställt frågor på statsministerns frågestund. Så är det ju. Det är dock en väldig skillnad. Det gäller alla statsråd. Även justitieministern kommer hit på frågestund, men det är ju ett komplement. Det är inte så att frågestunden ersätter interpellationsdebatten. Det är ett väldigt märkligt sätt att tolka det på. I så fall skulle justitieministern kunna hänvisa till att han faktiskt ställer upp på riksdagens frågestund. Varför skulle justitieministern då besvära sig med att komma hit och svara på interpellationer?
Det är två helt olika former av debatt. En interpellationsdebatt ger möjlighet att debattera ordentligt och få replik, inte bara bli bortviftad när man inte har möjlighet till replik. Det är så det går till på frågestunden, ofta. Justitieministern gör inte så, för justitieministern har en annan respekt för riksdagen, men det finns statsråd som använder den typen av metoder.
Jag vill dessutom säga att om det är rimligt och adekvat av statsministern att komma och svara på frågor på statsministerns frågestund ska jag gå igenom vilken typ av frågor som statsministern besvarar där, för det måste i så fall vara frågor som är rimliga för statsministern att svara på. Sedan ska jag återkomma med interpellationer som anknyter till den typen av frågor och se till att statsministern kommer hit.
Anf. 54 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr ålderspresident! Tack, Patrik Björck, för ett intressant inlägg!
När det gäller de viktiga frågorna i dag vill jag först bara säga att min erfarenhet är att lång parlamentarisk erfarenhet som regel trumfar jurister när det gäller förståelse av även grundlagarnas teori och praktik.
Jag vill också understryka att referenserna till de här bestämmelserna inte är ett uttryck för något juridiskt spetsfunderi. Det är inte heller, hör man om man lyssnar noggrant på svaret, ett uttryck för skäl för statsministern att inte svara på interpellationer. Det är en beskrivning av hur processen går till i Regeringskansliet när man avgör vem som ska svara på en fråga. Det är inte en direkt hänvisning till varför Ulf Kristersson inte är här och svarar i kammaren i dag. Vad som står, om jag inte är helt ute och cyklar, är att ansvarsfördelningen i regeringen och tillämpningen av riktlinjerna oftast leder till att det inte är statsministern utan statsråd som svarar på interpellationen i kammaren. Det är en korrekt beskrivning av det.
Jag vill också bekräfta att det självklart är så att frågestunden inte ersätter interpellationsdebatter. Vad jag ville invända mot var beskrivningen eller antydningen om att statsministern så att säga håller sig undan från allt utbyte med parlamentet. Åtminstone kan man mellan raderna eller av andan i Patrik Björcks debattinlägg ana att det är det som insinueras.
Jag vill bara för säkerhets skull påminna om att statsministern var här i kammaren och svarade på frågor så sent som i går. Patrik Björck har haft möjlighet att ställa flera av de frågor som vi nu diskuterar i ett direkt meningsutbyte med statsministern här i kammaren i samband med en frågestund. Det var varken mer eller mindre än det som jag ville lyfta upp.
Jag tycker inte att tillbakablickar behöver avgöra hur man ska hantera saker framåt men kan för all del säga att den fråga som vi nu diskuterar inte är ny, inte heller i ett utbyte mellan opposition och regering. Om vi sträcker ut tidsperspektivet en 5 år, 10 år, 15 år, 20 år eller 25 år kan vi konstatera att den här frågan har diskuterats.
Patrik Björck har varit väldigt aktiv i samband med borgerliga statsministrar och något mindre aktiv när det gäller den här typen av frågor i relation till socialdemokratiska statsministrar. Det kan man å andra sidan säga ligger i sakens natur - oppositionen ska granska regeringsmakten. Men jag tror att den som har bottenrekordet eller vad man ska säga när det gäller närvaro i den här typen av meningsutbyte är Göran Persson. Jag vet inte om han satte en standard för statsministrar efter honom.
Jag kan i alla fall understryka att Ulf Kristersson som statsminister har en mycket hög ambitionsnivå när det gäller utbytet med Sveriges riksdag. Det gäller även interpellationer. Nu har det fallit sig naturligt att några av de frågor som Patrik Björck har väckt i interpellationsform har hanterats av andra statsråd. Men det är ingen prognos för framtiden, utan jag tror att när vi summerar de här fyra åren ska kanske inte bara Göran Persson få se sig distanserad när det gäller närvaron i interpellationsdebatter utan möjligtvis även andra socialdemokratiska statsministrar efter honom.
Anf. 55 Patrik Björck (S)
Herr ålderspresident! Nej, jag insinuerade inte att statsministern smiter från sitt ansvar. Jag uttalade det explicit. Det ligger inte riktigt i min personlighet att insinuera saker. Jag säger rakt ut vad jag tycker och tänker, på gott och ont.
Skillnaden med statsministerns närvaro på frågestunden är den att statsministern måste närvara på frågestunden. Så kan man väl ändå beskriva det. Nu vet jag inte om man kan utläsa det utifrån något sanktionssystem eller liknande, men det skulle nog anses som extremt märkligt om statsministern undandrog sig också frågestunden. Jag tror att det skulle orsaka en ganska stark kritikstorm, inte bara i det här huset utan i medierna och bland statsvetare och människor över huvud taget som bekymrar sig över den svenska demokratin. Där har statsministern alltså ingen som helst möjlighet att välja, skulle jag nog påstå.
När det gäller interpellationsdebatter har statsministern tagit sig möjligheten att välja. Därför är det lite svårt att jämföra med frågestunden på det sättet.
Avslutningsvis får jag väl tacka justitieministern för det som vi ser som en ljusning eller öppning - att det finns något medskick från statsministern att han kommer att göra plats i sin kalender mellan olika mingel och annat och se till att komma till riksdagen och svara på interpellationer som gäller statsministerns tjänsteutövning och ansvarsområden. Jag tog det som en utsträckt hand, det här att man har för avsikt att så att säga bättra på statistiken. Med hopp om att få träffa statsministern här i en interpellationsdebatt tackar jag justitieministern för i dag.
Anf. 56 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr ålderspresident! Än en gång tack till Patrik Björck för möjligheten att få diskutera viktiga demokratifrågor denna fredagsförmiddag i början av mars.
Vi är eniga om det mesta, det vill säga betydelsen av att ledamöter i Sveriges riksdag, oavsett om de tillhör oppositionen eller ett regeringsparti, har goda möjligheter att utöva kontroll över regeringsmakten. Det finns många viktiga instrument för att åstadkomma detta, och interpellationer är utan tvekan ett sådant. Frågestunder är ett annat, särskilda debatter i kammaren ett tredje och konstitutionsutskottets granskningar av regeringen och statsråden, inklusive statsministern, ett fjärde. Allt detta är omistliga inslag i vårt demokratiska system, och det faktum att vi i dag diskuterar dessa frågor tycker jag är ägnat att vårda denna ordning på ett viktigt och bra sätt.
Jag vill inte vara polemisk så här i avslutningen, men jag vill ändå bara understryka att statsministern inte har tagit sig någon rätt i något avseende. Alla sådana här beslut fattas givetvis utifrån den rätt som gäller, och då ligger det i sakens natur att varje statsråd svarar för hela regeringens ståndpunkter och att frågor som riktas till ett statsråd ibland kan gå över till ett annat. Det gäller förstås även statsministern. Det är dock inte ett uttryck för en ambition i något avseende.
Jag är säker på att dagens meningsutbyte kommer att följas av fler och att Patrik Björck kan få uppleva andra personer i denna talarstol än justitieministern - även om det givetvis är förenat med både nytta och nöje.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.