regeringen och riksdagen

Interpellation 2002/03:327 av Krantz, Tobias (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-05-06
Anmäld: 2003-05-06
Besvarad: 2003-05-19
Sista svarsdatum: 2003-05-20

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 6 maj
Interpellation 2002/03:327
av Tobias Krantz (fp) till statsminister Göran Persson om regeringen och riksdagen

Under senare år har riksdagen fattat en rad beslut som regeringen, trots i vissa fall flera uppmaningar, inte har verkställt inom föreskriven tid. Regeringens hantering av riksdagens beslut om så kallad finansiell samordning mellan sjukvården och försäkringskassan (Finsam) och frågan om pomperipossaeffekten för småföretagare är två uppmärksammade exempel.

I det förra fallet fattade riksdagen hösten 2000 beslut om att regeringen ett år senare skulle presentera ett förslag som skulle göra det möjligt med finansiell samordning mellan försäkringskassorna och sjukvården. Gång på gång har regeringen låtit bli att återkomma till riksdagen med ett förslag; någon proposition har ännu inte lagts även om propositionsförteckningen från januari utlovar en sådan under maj månad i år.

Våren 2002 beslöt riksdagen att regeringen senast i augusti samma år skulle lämna ett förslag om hur pomperipossaeffekten för småföretagare skulle kunna avskaffas. Den så kallade pomperipossaeffekten uppstod bland annat när en företagare sålde sitt bolag och fick betalt i aktier som senare blev värdelösa. Företagaren tvingades då betala skatt på en vinst som inte längre fanns. Någon proposition lämnades emellertid inte inom den stipulerade tidsramen. Inte heller gav regeringen någon ordentlig förklaring till varför förslaget uteblev. Först i november kom regeringens proposition. Regeringens agerande har nyligen kritiserats enhälligt av riksdagens skatteutskott och granskas för närvarande av konstitutionsutskottet.

Regeringens egen skrivelse 2002/03:75 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen visar också att pomperipossa och Finsam inte är några isolerade företeelser. Vid årsskiftet hade 173 riksdagsbeslut inte verkställts. 33 av riksdagens skrivelser var över fem år gamla; sex hade inte slutbehandlats trots att de hade över tio år på nacken. Fram träder ett mycket bekymmersamt mönster. Regeringen struntar helt enkelt i många riksdagsbeslut. Oavsett om det sker medvetet eller omedvetet vittnar det om nonchalans och bristande respekt för riksdagen.

Med anledning av vad som ovan har anförts vill jag fråga statsministern vilka åtgärder han avser att vidta för att se till att regeringen respekterar riksdagen och verkställer de beslut som riksdagen har fattat.

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:327

Webb-tv: regeringen och riksdagen

Protokoll från debatten

Pär Nuder (S)

Anf. 2 Pär Nuder (S)

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för sva- ret och välkomnar förstås statsrådets principiella ställningstagande att det är viktigt att regeringen respekterar riksdagens beslut. Jag hade förstås varit förvånad om statsrådet här i riksdagens talarstol hade uttryckt någon annan uppfattning. Det intressanta är också att se vad regeringen gör i praktiken - hur den i praktiken verkställer de beslut som riksdagen har fattat. Hösten 2000 fattade riksdagen beslut om att re- geringen skulle lägga fram förslag om så kallad fi- nansiell samordning mellan sjukvården och försäk- ringskassan. En proposition skulle komma under hösten 2001. Ingen proposition kom under hösten 2001. Våren 2002 meddelade det ansvariga statsrådet att en proposition skulle komma under försommaren det året. I slutet av sommaren, när någon proposition fortfarande inte hade kommit, sade det ansvariga statsrådet att en proposition skulle komma i början av hösten. I början av hösten, när någon proposition fortfarande inte hade kommit, förklarade statsrådet återigen att en proposition skulle komma i slutet av hösten. Nu, våren 2003, har någon proposition ännu inte kommit i den här frågan. Detta har också föran- lett skarpa uttalanden av socialförsäkringsutskottet. Förra våren beslutade en enig riksdag på initiativ av skatteutskottet att regeringen skulle ta initiativ till förändringar i lagstiftningen rörande så kallade an- delsbyten - det som man brukar kalla för pomperi- possaeffekten. Riksdagen sade att regeringen skulle återkomma senast i augusti med förslag om hur den så kallade pomperipossaeffekten skulle kunna undan- röjas. Något sådant förslag kom inte i augusti. Under de månader som följde under hösten redovisade inte heller regeringen skälen till att förslagen inte kom. Först i november förra året kom regeringen med ett förslag. Våren 2002 beslutade riksdagen att regeringen skulle återkomma med förslag om så kallat individu- ellt kompetenssparande. Förslagen skulle läggas fram under hösten 2002 så att den nya lagen kunde träda i kraft den 1 juli 2003. Men i dagens läge har regering- en inte lämnat någon proposition under våren som gör att reglerna kan träda i kraft 2003. Min fråga till statsrådet är: Givet de här exemplen - respekterar verkligen regeringen i praktiken riksda- gens beslut? Ser vi på det generella mönstret kan vi se att de tre exempel som jag har tagit upp inte är några enstaka undantagsfall, utan detta är tyvärr någonting som har satts i system. Av regeringens egen redogörelse för hur den har verkställt riksdagens beslut framgår att det finns 173 skrivelser som inte är slutbehandlade i Regeringskansliet. 33 av dem är äldre än fem år, och sex är äldre än tio år. Det finns exempel också på 12- 15 år gamla skrivelser som ligger i Regeringskansliet. Mina frågor till statsrådet är alltså: Är det verkligen att respektera riksdagen när det gäller till exempel finansiell samordning att ett par tre år efter det att riksdagen har fattat beslutet ännu inte ha lagt fram något förslag? Är det att respektera riksdagen att under flera må- nader förra hösten inte tala om för riksdagen varför man inte kommer med något förslag om pomperipos- saeffekten? Är det att respektera riksdagen att inte komma med något förslag om det individuella kompetensspa- randet, som man har lovat? Är det att respektera riksdagen att det ligger 173 skrivelser i Regeringskansliet som ännu inte är verk- ställda?

Tobias Krantz (Fp)

Anf. 2 Tobias Krantz (Fp)

Pär Nuder (S)

Anf. 3 Pär Nuder (S)

Herr talman! Jag kan garantera att regeringen tar riksdagens tillkännagivanden på största allvar. Vi vinnlägger oss om ett nära och förtroendefullt samar- bete med riksdagen, och regeringen har den största respekt för riksdagen, på samma sätt som vi utgår ifrån att riksdagen har respekt för regeringens förut- sättningar att arbeta. Men diskussionen måste föras på ett principiellt plan. De olika ärendena har sin olika beskaffenhet. Tobias Krantz har pekat på några ärenden som är vilande i Regeringskansliet. De är olika till sin ka- raktär. Frågan om den så kallade pomperipossaskat- tens effekt är föremål för konstitutionsutskottets be- handling i särskild ordning, så den har jag inga speci- ella kommentarer till. När det gäller frågan om Fin- sam har regeringen helt nyligen beslutat om en lag- rådsremiss i ärendet. Jag utgår från att regeringen inom kort kommer att lägga en proposition på riksda- gens bord. Låt oss inte fördjupa oss i enskildheter, utan föra diskussionen på ett principiellt plan. Vad är ett till- kännagivande från riksdagen? Riksdagen har själv mycket tydligt vid flera tillfällen graderat graden av angelägenhet i ett tillkännagivande. Jag kan än en gång läsa upp vad konstitutionsutskottet har sagt i frågan - det konstitutionsutskott som Tobias Krantz ju själv tillhör. Det är ett yttrande som för övrig riks- dagen vid flertalet tillfällen har ställt sig bakom. Man säger så här: Konstitutionsutskottet vill åter understryka att utgångspunkten måste vara att de önskemål som ett tillkännagivande avser bör tillgodo- ses. Det är regeringens uppfattning också. Det är där- för vi i görligaste mån försöker efterkomma riksda- gen. Riksdagen säger vidare: Om det visar sig förelig- ga omständigheter som hindrar ett genomförande eller om regeringen gör en annan bedömning än riks- dagen måste regeringen kunna underlåta att vidta de åtgärder tillkännagivandet avser. En förutsättning bör dock enligt konstitutionsutskottet - vilket alltså riks- dagen sedan har ställt sig bakom - vara att regering- ens bedömning i detta avseende redovisas för riksda- gen. Riksdagen själv anser alltså inte att regeringen prompt måste efterkomma tillkännagivanden. Om regeringen gör en annan bedömning ska man emel- lertid redovisa det för riksdagen i den skrivelse som regeringen årligen avlämnar till riksdagen. Det här är den legala kontexten som det gäller att ha klart för sig, men den grundläggande frågan är ju det ömsesidiga förhållande som gäller mellan riksda- gen och regeringen. Jag har i tidigare kapaciteter varit oerhört djupt involverad i att få till stånd ett mycket nära och förtroendefullt samarbete mellan regering och riksdag. Jag tror att Tobias Krantz har läst stati- stiken något vidlyftigt när han tolkar in några slags politiska tendenser i det som han har sett. Det här är stora och svåra frågor. Om jag gick in i enskildheter skulle jag säkert kunna finna förklaringar till varför det ser ut som det gör i olika ärenden. En sådan förklaring som jag tror att man kan härleda till flera ärenden är att det är olika riksdagar som har gjort olika tillkännagivanden. Det har skett stora förändringar i Regeringskansliet i regeringens sam- mansättning. Det är förvisso inget försvar för varför regeringen inte ska efterkomma tillkännagivandena, men ett tillkännagivande av den här karaktären har inte samma dignitet som den grundlagsstadgade skyl- digheten för regeringen att utan dröjsmål utfärda lagar. Det är någonting annat. Något motsvarande åläggande finns faktiskt inte för regeringen i det här sammanhanget.

Tobias Krantz (Fp)

Anf. 4 Tobias Krantz (Fp)

Herr talman! Jag tycker att vi ska hålla den här frågan på ett principiellt plan. Det är just därför som jag har ställt den här interpellationen. Men de princi- per som Pär Nuder diskutera blir ju bara tomma ord om de principerna inte efterlevs i verkligheten. Man kan stå i riksdagen hur många gånger som helst och säga att regeringen ska efterleva riksdagens beslut även om det i praktiken inte är så att man genomför de beslut som riksdagen har fattat. Jag måste nog korrigera statsrådet. Det är inte så att det finns en ömsesidighet i riksdagens och reger- ingens förhållande på det sättet att riksdagen och regeringen är likställda. Det är faktiskt så att reger- ingen är ett verkställande organ till riksdagen. Re- geringen ska efterkomma de beslut som fattas i riks- dagen. Sedan finns det olika grader av de beslut som riksdagen fattar. Jag håller med statsrådet om det. Det innebär inte att regeringen kan låta bli att efterkomma de beslut som riksdagen har fattat. Jag har pekat på ett antal olika exempel under se- nare år där det handlar om beslut som inte är tekniska beslut eller mindre beslut utan som faktiskt är rätt viktiga beslut som riksdagen har fattat. Där smyger sig misstanken fram att regeringen av rent politiska skäl har låtit bli att efterkomma de här besluten. Riksdagen fattade för ett antal år sedan beslut om att regeringen skulle tillsätta en utredning om att införa författningsdomstol. En sådan utredning har ännu inte tillsatts, trots att konstitutionsutskottet vid ett antal olika tillfällen har pekat på att detta tillkännagivande borde efterkommas. Jag tror att det är viktigt att den här frågan också granskas utifrån vad regeringen i praktiken gör. Här ser vi ett mönster. Här ser vi att regeringen under senare år har blivit allt slappare och mindre benägen att efterkomma de beslut som riksdagen har fattat. Jag vill veta vad statsrådet Pär Nuder tänker göra för att se till att regeringen blir bättre på att verkställa de beslut som riksdagen faktiskt har fattat. I dag finns det en oroväckande tendens att alltfler beslut som fattas i denna kammare inte efterkoms och att reger- ingen ägnar sig åt en förhalningstaktik. Gång på gång försöker man att låta bli att verkställa de beslut som riksdagen har fattat. Det finns en mängd exempel i den skrivelse som regeringen själv har lagt fram där regeringen har försökt komma undan politisk obe- kväma beslut som fattats i denna kammare. Det är inte så att regeringen kan låta bli att verk- ställa ett beslut bara för att regeringen inte gillar det beslutet. Det är så att riksdagen har överhöghet. Re- geringen ska verkställa de beslut som riksdagen fattat. Regeringen kan inte välja och vraka mellan de beslut som regeringen vill verkställa eller inte vill verkställa. De beslut som riksdagen har fattat ska verkställas.

Pär Nuder (S)

Anf. 5 Pär Nuder (S)

Herr talman! Jag tvingas dessvärre uppenbarligen än en gång upprepa hur riksdagen själv ser på tillkän- nagivanden till regeringen. Riksdagen anser inte att ett tillkännagivande har samma valör som den grundlagsstadgade skyldigheten för regeringen att omedelbart, utan dröjsmål, utföra de lagar som riks- dagen har beslutat. Det är riksdagen själv som har sagt att om regeringen gör en annan bedömning än riksdagen kan regeringen underlåta att vidta åtgärder under förutsättning att man motiverar varför man gör så för riksdagen och talar om vilka åtgärder man i stället har vidtagit. Det är riksdagen som har sagt detta, det är inte regeringen. Det finns två vägar att gå för riksdagen. Man kan skärpa detta och säga att ett tillkännagivande prompt måste genomföras analogt vad som gäller för utfär- dande av lagar. Sedan är det ju så att det står ett antal maktinstrument till buds för riksdagen. Man kan rikta misstroende mot regeringen om man är missnöjd med regeringens sätt att utöva sin makt. Vi har en rad olika instrument att använda, till exempel fråge- och interpellationsinstitutet, konstitutionsutskottets granskning och ytterst i förlängningen att rikta miss- troende mot regeringen som sådan. Det finns ett antal maktmedel här. Men riksdagen har själv sagt att ett tillkännagivande inte a priori prompt måste följas av regeringen. Det är riksdagen själv som har sagt det. Men låt mig ändå understryka en sak. Det är oer- hört viktigt från regeringens utgångspunkt att ha ett nära, förtroendefullt samarbete med riksdagen. Det råder inget tvivel om att vi vet vem som har den ena och den andra positionen i det svenska folkstyret. Det är självklart att riksdagen, precis som regeringsfor- men säger, är folkets yttersta företrädare. Och det är riksdagen som har angett ramarna för regeringens agerande även i det här avseendet.

Tobias Krantz (Fp)

Anf. 6 Tobias Krantz (Fp)

Herr talman! Jag kan försäkra statsrådet om att riksdagen aldrig har avsett att regeringen ska strunta i riksdagens beslut. Jag kan nog tala för de flesta av kammarens ledamöter när jag säger detta. Tanken med de beslut som riksdagen fattar, oavsett i vilken form de fattas, är att de ska verkställas. Det är inte så att regeringen, genom att göra olika politiska bedöm- ningar, kan säga att det här beslutet gillar man inte och därför efterkommer man det inte. Att göra den tolkning som statsrådet gör nu tycker jag är att van- tolka det som riksdagen har sagt. Vi måste återigen se på vad som har skett i prakti- ken. Det finns ett antal olika fall på olika departement som har legat där under 12, 13, 14 eller 15 år där regeringen år efter år har låtit bli att verkställa beslu- ten. Är det verkligen en rimlig ordning? Kan statsrå- det stå här och tala om att det är rimligt att regeringen inte verkställer dessa beslut, trots att riksdagen gång på gång har fattat beslut? Är det rimligt att regeringen inte kommer med något förslag när riksdagen i en viktig fråga, till exempel detta som handlar om pom- peripossaeffekten, har fattat beslut att regeringen ska komma med ett förslag vid en viss tidpunkt? Man underlåter också att tala om för riksdagen varför man inte kommer med ett förslag. Är det en rimlig ord- ning? Är det att respektera riksdagen? Det är den typen av frågor som statsrådet måste svara på. Riksdagen har sagt att om regeringen inte kan ef- terkomma ett beslut vid en viss tidpunkt eller under en viss tid ska regeringen redovisa det för riksdagen. I många fall gör inte regeringen det. I frågan om pom- peripossaeffekten var det till exempel så att riksdagen sade att det skulle komma ett förslag senast den sista augusti. Det fanns ingen generell redovisning till riksdagens ledamöter om detta. Det brister i den in- formation som regeringen ska lämna till riksdagen. Min fråga är: Vad tänker statsrådet göra för att förbättra regeringens ambitioner på det här området?

Pär Nuder (S)

Anf. 7 Pär Nuder (S)

Herr talman! Låt oss ta det sista först, nämligen frågan om regeringens redovisning till riksdagen. Under senare år har det bedrivits ett väldigt intensivt arbete för att se till att den information som riksdagen får från regeringen i det här avseendet utvecklas. Kritiken från riksdagen har ju också minskat när det gäller hur regeringen redovisar. Frågan om pomperi- possaskattens effekt är föremål för särskild behand- ling i konstitutionsutskottet. Jag har ingen synpunkt på den. Det är självfallet inte bra att tillkännagivanden blir liggande väldigt lång tid i regeringen, allra minst de tillkännagivanden som gjorts av riksdagar långt före dess att både Tobias Krantz och jag blev ledamöter av Sveriges riksdag. Men samtidigt gäller det att ha klart för sig att de här ärendena är oerhört komplexa till sin natur. När det gäller tillkännagivanden som är gjorda för ett decennium sedan har det kommit in en helt ny dimension som gör att dessa tillkännagivanden i många avseenden är obsoleta, nämligen det svenska EU-medlemskapet. Det har gjort att frågorna måste beredas i ett helt nytt sammanhang. Men återigen: Regeringen har den största respekt för riksdagen. Vi försöker efterkomma de tillkänna- givanden som riksdagen gör, men riksdagen har själv i olika sammanhang uttalat att det finns en möjlighet för regeringen att, om man inför riksdagen motiverar det, inte efterkomma tillkännagivandet. Jag tycker inte att det i det långa loppet är lämpligt och önskvärt, men det är riksdagen själv som har angett detta som sin syn på tillkännagivanden.

Intressenter

regeringen och riksdagen

Interpellationen är besvarad

Händelser

Interpellationer

Interpellationen

Debatt

Webb-tv: regeringen och riksdagen

Protokoll från debatten

Anf. 2 Pär Nuder (S)

Anf. 2 Tobias Krantz (Fp)

Anf. 3 Pär Nuder (S)

Anf. 4 Tobias Krantz (Fp)

Anf. 5 Pär Nuder (S)

Anf. 6 Tobias Krantz (Fp)

Anf. 7 Pär Nuder (S)

Intressenter

Frågeställare

Ställd till

Besvarad av

Interpellationer