rättssystemets syn på våldtäkt

Interpellation 2002/03:346 av Marcelind, Ragnwi (kd)

den 9 maj

Interpellation 2002/03:346

av Ragnwi Marcelind (kd) till justitieminister Thomas Bodström om rättssystemets syn på våldtäkt

Än en gång har löpsedlarna förmedlat budskapet till oss om hur rättssystemet har svikit. En ung kvinna har utsatts för övergrepp av en grupp män som sedan friades i domstolen. Om de som bestämde i domstolen hade juridiska skäl till att låta dessa män gå fria måste det vara något fel på lagstiftningen.

Två femtonåriga flickor utsattes i somras för grova sexuella övergrepp. En av flickorna våldtogs av tre män, den andra av en man. Men flickan som våldtogs av tre män våldtogs inte i juridisk mening. Hon var kraftigt påverkad av läkemedel och kunde därför inte göra motstånd. Hon hade själv tagit läkemedlen och därmed försatt sig själv i vanmakt. Hon skrek inte heller på hjälp. Hennes kompis som samma kväll våldtogs av en man var nykter, därför rubricerades hennes fall som våldtäkt. Avgörande för om våldsmannen döms för våldtäkt eller ej är alltså vem som försatt kvinnan i vanmakt.

Det är vanligt att kvinnor som utsatts för våldtäkt i rätten tvingas svara på frågor om hur hon betett sig vid brottstillfället. Om hon varit inbjudande, utmanande klädd eller om hon haft flera sexuella relationer tas detta upp under rättegången. Hon ställs på det sättet till svars för ett brott begånget mot henne. I domarna förekommer sedan beskrivningar av hur kvinnan var klädd, om hon druckit och så vidare. Mycket sällan beskrivs gärningsmannens eller -männens nykterhetstillstånd eller sexuella erfarenheter. Varför inte?

En jämförelse med en annan typ av brott kan vara på sin plats: En person blir rånad och misshandlad. Ingen frågar då om personen gjorde motstånd, skrek på hjälp, var berusad, var utmanande klädd eller kanske hade dåligt rykte. Inte heller noterar domstolen om mannen som blivit bestulen på sin plånbok varit utmanande dyrbart klädd.

Kristdemokraterna har länge förordat en lagändring då det gäller bedömningen om en våldtäkt är en våldtäkt. Det är inte acceptabelt att en och samma gärning rubriceras olika. Det lagförslag som ska rätta till denna skevhet och som har remissbehandlats har märkligt nog inte lagts fram. I stället fortsätter sveket mot kvinnorna genom att det i domskälen skrivs om brottsoffrets beteende, sexualhistoria eller andra ovidkommande uppgifter som rör brottsoffret, medan den tilltalade mannen slipper allt skärskådande.

Mina frågor till justitieministern är därför:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att kvinnor som blivit utsatta för våldtäkt inte ska kränkas av rättssystemet?

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att förstärka rättsläget så att utnyttjande av en redlöst berusad kvinna ska kunna bedömas som våldtäkt, inte som ett mindre allvarligt brott?

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att ändra lagstiftningen så att lagens utgångspunkt verkligen blir att det är straffbart att ha sex med en kvinna mot hennes vilja?

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att tydliggöra att hänsyn ska tas till våldtäktsmännens vanor och beteende?