rättssäkerheten för asylsökande

Interpellation 2002/03:175 av Brus, Sven (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-02-07
Anmäld: 2003-02-07
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2003-02-13
Sista svarsdatum: 2003-02-21
Besvarad: 2003-03-07

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 7 februari
Interpellation 2002/03:175
av Sven Brus (kd) till statsrådet Jan O Karlsson om rättssäkerheten för asylsökande

Antalet asylsökande till Sverige var under föregående år ca 33 000. Tendensen är ökande sett över de senaste åren men långt under nivån i mitten av 90-talet. Det kan konstateras att en stor del av de sökande under föregående år saknade de skyddsskäl som berättigar till uppehållstillstånd. I strömmen av asylsökande återfinns dessvärre personer vars syfte är brottslig verksamhet i Sverige @ ibland i organiserad form. Det är en självklar uppgift, i första hand för Migrationsverket, att i möjligaste mån förhindra denna typ av invandring till landet.

Migrationsministern har påfallande ofta i den flyktingpolitiska debatten uppehållit sig just vid frågan om att förhindra personer med brottsliga syften att få stanna i Sverige. Även om syftet är gott riskerar en ensidig fokusering på detta problem att åstadkomma en attitydförskjutning. Legitimiteten för en human och generös flyktingpolitik kan undergrävas i den allmänna opinionen om det skapas en bild av flyktingar som presumtiva brottslingar.

Antalet asylsökande utan skyddsskäl är särskilt stort från vissa länder och häribland återfinns de forna sovjetrepublikerna. I strömmen av sökande från dessa länder ryms också personer med välgrundande asylskäl, exempelvis kvinnor av judisk börd som utsatts för svåra övergrepp till följd av antisemitiska stämningar i deras samhällen. Även om myndigheterna officiellt förnekar antisemitism är många människors verklighet en annan. Det är av största vikt att varje asylsökande prövas strikt individuellt utan att ärendet färgas av de bilder som kan finnas av motiven hos ett antal andra sökande från det aktuella landet.

Rätten till asyl på Genèvekonventionens grund måste värnas. En individuell och rättssäker prövning av varje asylansökan måste garanteras oberoende av den sökandes ursprungsland.

Min fråga till statsrådet blir därmed:

Vad avser statsrådet att göra för att stärka den enskildes rätt till en strikt individuell asylprövning?

Debatt

(8 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:175

Webb-tv: rättssäkerheten för asylsökande

Protokoll från debatten

Jan O Karlsson (S)

Anf. 37 Jan O Karlsson (S)

Herr talman! Sven Brus har frågat mig vad jag av- ser att göra för att stärka den enskildes rätt till en strikt individuell asylprövning. Enligt gällande ordning har varje asylsökande rätt att få sin sak individuellt prövad. Han eller hon pre- senterar skälen för sin asylansökan enskilt. Asylskä- len prövas vidare individuellt av ansvariga utlän- ningsmyndigheter, och beslutet i asylärendet fattas på individuell grund. En sådan prövning sker oavsett vilket land den asylsökande kommer ifrån och oavsett den asylsökandes bakgrund. I svensk utlänningsrätt finns inga listor över så kallade säkra tredje länder eller så kallade säkra ur- sprungsländer till vilka avvisning och utvisning kan ske utan att asylärendet prövats i sak. Det är en grundläggande princip inom den svenska asylrätten att en myndighet inte kan avgöra huruvida en person är att anse som förföljd i utlänningslagens mening om ansökan inte prövats individuellt. I praktiken innebär detta att alla asylsökande, i ärenden där prövningen av asylskälen ankommer på Sverige, får sina skäl prövade i sak oavsett vilket land de kommer ifrån. Även i ärenden där det är uppenbart att det inte finns grund för asyl, och det bedöms som rimligt att omedelbart verkställa ett avvisnings- eller utvisnings- beslut, föregås ett beslut i ärendet av en muntlig och individuell handläggning. Detta kommer bland annat till uttryck i 11 kap. 1 § utlänningslagen (1989:529) där det står att en utlänning som har ansökt om asyl i Sverige får avvisas endast om muntlig handläggning har ingått vid Migrationsverkets handläggning i ären- det. Principen kan i och för sig leda till att Migra- tionsverket är skyldigt att hålla utredning även i fall då det är uppenbart att den asylsökande kan sändas hem utan några som helst risker. Av rättssäkerhets- skäl har lagtexten ändå utformats så att muntlig handläggning är obligatorisk i dessa fall. Enligt min mening fungerar nuvarande system väl. Jag har därför inte för avsikt att vidta några yt- terligare åtgärder eftersom den asylsökande redan enligt gällande lagstiftning och praxis har en självklar rätt till individuell prövning av sina asylskäl.

Jan O Karlsson (S)

Anf. 37 Jan O Karlsson (S)

Sven Brus (Kd)

Anf. 38 Sven Brus (Kd)

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Ändå känner jag mig något besviken. Poängen i min fråga om asylsökandes rätt till individuell prövning gällde inte främst vad som uttrycks i svensk utlän- ningsrätt, den är jag något så när väl förtrogen med. Det gäller inte heller främst hur Migrationsverket hanterar de här ärendena, det känner jag mig också tämligen förtrogen med. Syftet med den här debatten är att sätta fokus på de attityder som i så hög grad påverkar hur människor behandlas. Jag tror att det är en viktig debatt att föra för asylpolitikens totala legitimitet. Statsrådet säger i svaret att varje asylsökande har rätt till individuell prövning. Förvisso är det så. Vida- re säger han att det inte finns någon lista på säkra länder och att det även i de fall där det uppenbart saknas asylskäl sker en rättssäker individuell pröv- ning. Förvisso är det så. Men även om det nu uppenbarligen är så finns det en verklighet som utsatta människor upplever - jag ska återkomma till det. Jag har noterat att det ansvari- ge statsrådet påfallande ofta i den flyktingpolitiska debatten uppehåller sig just vid hur vi ska förhindra personer som har brottsliga och skumma syften att få stanna i Sverige. Även om syftet i sig är gott - jag delar den ambitionen naturligtvis - riskerar den här ensidiga fokuseringen på problemet att åstadkomma en attitydförskjutning. Legitimiteten för en human och generös flyktingpolitik kan undergrävas, och undergrävs, i den allmänna opinionen. Det skapas en bild av att flertalet flyktingar söker sig till Sverige därför att de är presumtiva brottslingar. Håller man sig alltför ofta vid den här debatten och ständigt upp- repar de här bilderna riskerar asylrätten att sättas ur spel. Antalet asylsökande till Sverige var under förra året 33 016 personer. Av dessa kom 6 163 från det forna Sovjet, från Ryssland, Ukraina, Azerbajdzjan, Vitryssland. Det finns olika bedömningsunderlag för hur stor del av de här personerna som är kriminellt belastade. Jag ska inte ge mig in i spekulationer om det. Men en något så när rimlig bedömning kan vara att det kan vara någon eller några enstaka procent av 33 000 asylsökande som söker sig till Sverige för att begå brott. Låt oss med all kraft förhindra att de kommer hit. Om den inställning råder det ingen som helst tvekan. Men jag undrar hur relevant det är att sätta så stort fokus på den här lilla gruppen. Jag me- nar att den fokusering riskerar att leda bort från ett individuellt tänkande till att se på asylsökande grupp- vis. Vi är nog båda, Jan O Karlsson och jag, medvet- na om hur viktiga attitydfrågorna är för flyktingpoli- tikens legitimitet. Enligt statsrådet står allt väl till. Enligt min me- ning fungerar nuvarande system väl, säger Jan O Karlsson i svaret. De signaler som har gått ut från statsrådet har handlat om ta hjälp av ryska poliser, att begränsa överklagandemyndigheterna, men statsrådet har enligt svaret i dag inte för avsikt att vidta några andra åtgärder. Min fråga, det som var poängen i min interpella- tion, är: Har det inte någon betydelse vilka signaler vi som ansvariga politiker ger i de här frågorna? Även om de här signalerna inte förändrar lagens bokstav och inte ens tillämpningen kanske undrar jag om statsrådet verkligen bortser från att attitydförskjut- ningar också kan påverka hur människor bemöts och hanteras i det svenska systemet.

Jan O Karlsson (S)

Anf. 39 Jan O Karlsson (S)

Herr talman! När jag säger i svaret att jag inte vill göra någonting är det inte något generellt uttalande om svensk flyktingpolitik, det kan jag försäkra. Det gäller specifikt frågan om den snabbprocess som vi har, för den betraktar jag som utomordentligt viktig. Jag delar till hundra procent Sven Brus synpunk- ter på hur oerhört viktigt det är, inte bara de formella tolkningarna och hänvisningarna till paragrafer, utan vad vi säger, hur vi säger det, vilka attityder vi som har ett ansvar för detta demonstrerar. Det har vi vid flera gånger fått åskådliggjort, inte bara i vårt eget land utan i hela vår världsdel. Jag har fått höra på sistone jag talar mycket om ryska asylsökande. Jag skulle, herr talman, vara oer- hört tacksam om någon här i riksdagen någon gång skulle vilja ha vänligheten att tala om hur många gånger jag har talat om flyktingbarnen under mina 13 månader som flyktingminister. Detta sker aldrig. Häromdagen fick i TV höra en ung liberal tala om att jag vid flera tillfällen hade talat om asylsökande rys- sar men att jag inte talade om någonting annat. Jag tycker att detta är fruktansvärt orättvist. Jag har arbe- tat varje dag med att sätta barnen i centrum i svensk flyktingpolitik. Det har varit min insats. När jag kom hit till den här salen och hörde de oerhört uppskruvade tongångar som då förekom i svensk flyktingdebatt sade jag: Kan vi inte försöka att se vad som förenar i stället för det som skiljer och skapa en demokratisk front mot den främlingsfient- lighet som vi ser bemäktiga alltfler länder i Europa? Det är det andra som jag har sagt. Detta är de två viktigaste saker som jag har talat om, och jag talar om dem varje dag. Men det händer då och då att det blir oro ute i landet när personer som har lagt ned sina besparingar på att sköta en lanthandel blir bestulna så ofta att varje ekonomiskt resultat i deras affärer går till att hyra in vaktbolag. Det har då ofta visat sig att det har varit människor som har uppträtt som asylsökande men som har kommit hit i brottsliga avsikter. Jag delar Sven Brus bedömning att det inte kan röra sig om mera än någon eller några procent av de 33 000 personerna. Enligt polisens bedömning har det rört sig om ett större antal när det gäller just asylsökande från före detta Sovjetunionen. Jag har mött människor som har sagt: Om vi kla- gar över det här anses vi främlingsfientliga. Då säger jag: Om man klagar över att man har blivit bestulen och trakasserad är man inte främlingsfientlig. Men om man säger att alla som kommer hit är kriminella då är man rasist. Där går rågången, och där måste vi vara tydliga. Jag tror också att det är bra om någon person som kommer från den här staden och som sitter i ansvarig position också bejakar de många av de asylsökande som råkar illa ut på grund av det här. Och jag vill gärna fråga Sven Brus: På vilket sätt har jag förbrutit mig? Jag är fullt medveten om vilka utomordentligt svåra avvägningar som man måste göra. Men jag har sagt till människor i Alvesta, i Markaryd, i Kiruna, i Timrå och på andra håll som är förtvivlade över vad de har råkat ut för: Bara för att ni är upprörda över det här är ni inte främlingsfientliga. Men om ni säger som Lars Törnman att de stjäl som korpar, då är det ra- sism, och det har jag brännmärkt. Där måste vi dra rågången. Men när det är vanliga, enkla svenska människor som drabbas vill jag att de ska veta att det åtminstone finns en flyktingminister som säger: Ni är inte främ- lingsfientliga för att ni är upprörda. Vi måste se till att det skapas ett system som gör att ni inte drabbas. Men de som drabbas hårdast är faktiskt andra asylsökande.

Sven Brus (Kd)

Anf. 40 Sven Brus (Kd)

Herr talman! Flyktingbarnen är förvisso ett viktigt ämne att diskutera, men nu handlar det inte främst om dem i dag. Men jag tar gärna en debatt om flykting- barnen vid lämpligt tillfälle. För övrigt har jag möj- lighet att belysa det ämnet i Studio Ett för någon vecka sedan. Jag beklagar att varken statsrådet Jan O Karlsson eller någon enda från det socialdemokratis- ka partiet hade möjlighet att vara med vid det tillfäl- let. Det tycker jag var trist eftersom det var en oerhört viktig debatt. Låt oss fortsätta den. I dag handlar det om attitydfrågor beträffande asylsökande. Statsrådet svarade att det inte finns några länder dit avvisning kan ske, att asylansökning- ar prövas individuellt och att Sverige inte har någon lista över säkra länder. Det är bra att det är på det sättet. Det är också viktigt att den länderinformation som besluten grundas på vilar på en bred och allsidig grund. Här är det oerhört angeläget att man lyssnar noga, inte bara på officiella kanaler utan också på beskrivningar av den verklighet som förmedlas ge- nom kunskaper och erfarenheter som olika organisa- tioner har. Det finns en imponerande och mycket trovärdig kunskaps- och erfarenhetsbas att ösa ur på det här området. Det finns en koncentration av asylsökande från vissa länder. Här återfinns bland annat de forna Sov- jetrepublikerna som vi vid detta tillfälle speciellt fokuserar på. Förvisso strömmar det kriminella in över gränserna. Jag sade i mitt förra inlägg att jag naturligtvis delar ambitionen att täppa till dessa ka- naler och att vi ska se till att vi inte släpper in männi- skor med dessa dunkla motiv. Men det finns en risk om vi driver detta för hårt i debatten. Jag vill inte anklaga statsrådet Jan O Karlsson för att ha förbrutit sig mot något slags humanistisk män- niskosyn eller någonting annat. Ändå kan jag inte frigöra mig ifrån att det finns en fokusering i debat- ten, och jag är inte den enda som har noterat dessa signaler. Skickar vi sådana signaler alltför tydligt och frekvent finns det en risk för att vi också betraktar människor från olika länder som grupper. Under den senaste tiden har jag fått mig ett antal bilden till del. Ett trettiotal kvinnor från den forna Sovjetrepubliken av judisk börd har enligt vårt sätt att se inte skyddsskäl därför att myndigheterna i dessa republiker säger: Nej, här finns ingen antisemitism utan här behandlar vi alla människor lika. Men dessa 30 kvinnors verklighet och vittnesbörd är en helt annan. De har varit med om fruktansvärda övergrepp och traumatiska händelser. Ett annat exempel är de tjetjener som söker asyl och som registreras som ryssar. Det finns ett otal rapporter om hur människor behandlas i Tjetjenien- konflikten. Bland annat Läkare utan gränser har be- rättat om gruppvåldtäkter, tortyr, misshandel och försvinnanden. Trots detta är den svenska hållningen att Ryssland är en demokrati och har ett fungerande rättsväsende. Enligt vårt sätt att se har de tjetjenska flyktingarna därför inte skyddsskäl. När det gäller judiska kvinnor från Sovjetrepubli- kerna, tjetjener och andra finns det en verklighet som talar ett annat språk än vad våra officiella länderun- derlag beskriver. Jag undrar då: Finns det inte skäl att lyssna noga på den verklighet som beskrivs vid sidan av de officiella kanalerna? Det finns ett antal NGO:er som har oerhört mycket kunskaper att dela med sig av. Låt oss ta till oss dem och väga in dem i bedöm- ningsunderlaget och i den debatt som vi för.

Jan O Karlsson (S)

Anf. 41 Jan O Karlsson (S)

Herr talman! Att jag tog upp flyktingbarnen be- rodde på att jag fick ett intryck av att den attitydbild- ning som jag deltar i skulle ha funnits en sådan oba- lans när det gäller ämnesval i flyktingpolitiken. Jag tog därför tillfället i akt att erinra om vilka två ämnen som jag har ägnat mig åt mer än någonting annat under mina 13 månader som flyktingminister. Jag vill gärna ha klarlagt om det är olämpligt att göra så som jag har försökt att göra, nämligen bejaka våndan hos de människors som har råkat ut för före- givna asylsökandes övergrepp. Jag kan fortsätta med att ta upp exempel från Ki- runa. En del av de asylsökande som har flyttat dit får inte handla i butikerna därför att de blir trakasserade av folk som själva har blivit trakasserade. På det sättet blir det en spridningseffekt. Om vi inte får sy- stemet att fungera - bland annat med förvarstagande, något som vi har utökat - är det de asylsökande som är sköra och känsliga människor som kommer att råka mest illa ut. Jag lärde mig detta av diskussioner med asylsö- kande på flyktingförläggningen i Gimo. De tog upp det här och talade om för mig vad det handlade om. Jag lärde mig inte detta via polisen utan det gjorde jag genom samtal med asylsökande. Jag är oerhört känslig för det här, och det är möj- ligt att jag tar till övertoner i mitt svar, men det är just därför att jag vet hur fruktansvärt farligt detta är. Vi håller på att rädda asylrätten från det som har hänt i Danmark, i Österrike, i Holland och det som nu håller på att hända i England. Då måste vi visa att det hela fungerar. Det är därför som jag också understryker detta med den demokratiska fronten mot främlingsfi- entlighet. Vi måste gemensamt se till att systemet fungerar. När det gäller den typen av attityder där man glömmer att det handlar om individer utan i stället betraktar människor som grupp - vilket är första steget till rasism - är jag helt överens med Sven Brus. Om inte detta funkar kommer vi att få se sådana strömningar. Då kommer Sverigedemokraterna att sätta i gång med sin dörrknackning, som de har gjort i Landskrona. Det är därför som jag åker till de områ- den där det har förekommit upplopp och oroligheter och resonerar. Jag beklagar att jag inte kunde vara med i den de- batt som Sven Brus talade om. Jag gjorde fyra eller fem uttalanden i medierna om flyktingbarn under förra veckan, och det blir ungefär lika många den här veckan. Men jag kunde inte vara med på just den diskussionen - det förs alltid diskussioner som jag inte hinner vara med på. När det sedan gäller ryska asylsökande, organisa- tioner, kunskapsinhämtning och säkra länder tar jag strid i RIF-rådet mot Österrikes och andra länders försök att skapa en lista över säkra länder, och jag tänker då använda mig av vårt veto. Det har jag sagt i EU-nämnden och gjort alldeles klart. Vi har till och med den folkrättsliga säkerhetsventilen att inte ens medlemsstaterna i Genèvekonventionens mening är undantagna, utan varje person som kommer hit har rätt till individuell prövning. Det kan vara en basker eller en irländare. Det är precis likadant med människor från före detta Sovjet och från Ryssland. Här har vi flera pro- blem. Fastställandet av medborgarskap är ett av dem. När det gäller de judiska flyktingarna är det självklart att de inte betraktas som människor som uppenbart saknar asylskäl. Det är uppenbart att det är risk för att de är förföljda. I myndigheternas arbete ingår ett mycket nära samarbete med internationella organisationer för migration, UNHCR och massor av duktiga NGO:er. Det är i själva verket en mycket viktig del i vårt kun- skapsskapande.

Sven Brus (Kd)

Anf. 42 Sven Brus (Kd)

Herr talman! Som jag sade inledningsvis tycker jag att det här är en väldigt viktig debatt. Vi hamnar ju i den flyktingpolitiska debatten ofta i teknikaliteter. Vi diskuterar lagparagrafer, regelverk och dess till- lämpningar, och det måste vi naturligtvis göra. Men jag tror att vi behöver föra mer av en grundläggande idédebatt, där vi talar om värderingar och de signaler som är så oerhört betydelsefulla på det här känsliga området. Återigen kommer jag gärna tillbaka till en debatt om flyktingbarnens situation. Det finns mycket att säga om den utifrån den debatt som vi förde i Studio Ett vid ett tillfälle och utifrån andra tillfällen då Jan O Karlsson och jag har behandlat flyktingbarnens situa- tion. Låt oss ta den frågan i särskild ordning. I dag handlar det om rättssäkerheten ur det per- spektiv som jag inledde med, nämligen rättssäkerhe- ten i förhållande till de bilder och signaler som vi ger på olika sätt. Jag tror ändå att det har betydelse att vi hittar en balans i detta, och det får vi väl arbeta med. Jag har varit kritisk mot att signalerna om brotts- lingar från öst och så vidare har, som jag har uppfattat det, kommit att dominera debatten. Jag är medveten om att Jan O Karlsson också för debatt om andra frågor. Men just nu riktar sig kritiken till det området. Vi får fortsättningsvis tillsammans anstränga oss för att se till att vi skapar attityder som verkligen garanterar varje individ som kommer till Sverige att bli rättvist bedömd och prövad utifrån sin personliga erfarenhet och bakgrund, det som man grundar sin asylansökan på, och inte på att man råkar komma från ett område som gör att vi har anledning att misstänka att människor kommer av andra motiv.

Jan O Karlsson (S)

Anf. 43 Jan O Karlsson (S)

Herr talman! Som sagt, vi har länder ute i Europa som vill driva detta med säkra länder. Sverige är en garant för att detta inte kommer att ingå i EU:s flyk- tingpolitik. Jag vill ta upp en sak som inte är någon polemik. Sven Brus och jag har egentligen ingen som helst grund för polemik i den här frågan. Men jag vill ändå ta upp det eftersom vi har tagit upp detta med attity- der. Vad jag tyckte mig märka när jag började det här jobbet i januari förra året var en glidning undan från känsliga saker. Det var vissa företeelser som man inte fick tala om. I den politiska diskussionen artikulerar vi inte frågeställningar som människor ute i samhället stöter på, som att 80 % av dem som söker asyl inte har några som helst dokument när de söker asyl, att ungefär samma andel faktiskt saknar asylskäl. Jag är medveten om hur otroligt känsligt det här är, men jag har under det här året försökt att artikulera också den typen av företeelser, så att vi inte får en liten grupp som står här i kammaren och för diskus- sionen långt borta från människorna ute i samhället. Förr eller senare öppnas då en klyfta som vi inte läng- re kan överbrygga. Den humana flyktingpolitik som vi ska fortsätta att föra - snart är vi nästan ensamma i Europa om den - måste vara grundad på realiteter och igenkännande. Människor som har valt oss som står här och diskute- rar ska känna igen sig i debatten. Vi får akta oss väl- digt noga att förneka de företeelser som vi faktiskt möter. Det har varit ett av mina motiv för att artikule- ra den här oron, och jag hoppas att jag lyckas att fortsätta göra det på ett nyanserat sätt.

Intressenter

Frågeställare

Sven BrusKristdemokraterna

Besvarad av

Jan O KarlssonSocialdemokraterna