Rasen belgisk blå

Interpellation 2006/07:530 av Holm, Ulf (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2007-05-11
Anmäld: 2007-05-14
Sista svarsdatum: 2007-05-29
Besvarad: 2007-05-29

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 11 maj

Interpellation

2006/07:530 Rasen belgisk blå

av Ulf Holm (mp)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

EU-medlemskapet hindrar Sverige från att helt förbjuda monsterdjuren av rasen Belgian blue, belgisk blå. EU som vi gick med i under löften att ”de skulle följa oss på miljöområdet” och där ”Belgian blue aldrig någonsin skulle komma till Sverige” visade sig givetvis inte existera. Inte heller egna framtagna överenskommelser inom slakteribranschen, att inte slakta från rasen belgisk blå, visar sig nu hålla. I stället avslöjas en växande smygslakt av belgisk blå och en dubbelmoral hos en del slakterifirmor. De som drabbas, förutom själva djuren, är givetvis konsumenterna som inte längre vet vad det är för kött de köper.

Det har varit tyst i några år kring frågan om belgisk blå. Kritiken mot rasen belgisk blå beror på att den är framavlad till bristningsgränsen och de värsta monstertjurarna har dubbla uppsättningar av vissa muskler, har ben som inte kan bära kroppen mer än mycket sporadiskt och att kalvarna måste födas med kejsarsnitt. Allt detta för att ge maximalt med kött alltmedan monsterdjuren tvingas leva hela sitt liv i lidande. Detta är helt enkelt en ras som inte hör hemma i ett etiskt tänkande, ekologiskt hållbart, humanistiskt och djurvänligt samhälle.

Frågan om belgisk blå ställdes på sin spets den 28 oktober 2000 då bonden Gunnar Nilsson i Viken utanför Helsingborg sålde kött från rasen belgisk blå i skånska Röstånga. Det var första gången kött från belgisk blå såldes i Sverige. Den 28 oktober 2000 blev därför en svart dag för medborgarna, ekosystemet och djuren. Fram till dess var belgisk blå i princip bannlyst i Sverige då de flesta slaktare inte ville hantera rasen, LRF hade fördömt rasen och kritiken från konsumenterna var enorm.

Ingen kan helt redovisa vad som blir konsekvensen av alltför mycket mixtrande med naturens allra innersta som en hårt driven avel av rasen belgisk blå innebär. Galna ko-sjukan borde ha lärt oss ett och annat. Men uppenbarligen är de ekonomiska drivkrafterna övermäktiga och en del tycks glömma väldigt snabbt. För mig är det helt uppenbart att vi ska ha uppfödningsmetoder där djur inte utsätts för lidande. Därmed ska vi inte acceptera monstertjurar av rasen belgisk blå. Det borde därmed vara självklart att vi inom EU ska verka för att regelverket förändras så att det inte blir tillåtet att avla djur på detta sätt.

Nu i all tysthet, eftersom EU tvingar Sverige till att godkänna såväl avel som försäljning, har antalet djur ökat markant som har anlag från rasen belgisk blå. Tidningen ATL uppskattar att det föds upp till tusen kalvar per år.

En frivillig överenskommelse har skett inom slaktbranschen att man inte ska ta emot belgisk blå. Dock tycks det som, enligt uppgifter i tidningen ATL, att flera slakterier trots detta är villiga till att köpa belgisk blå. Det är enligt min uppfattning att föra oss konsumenter bakom ljuset att göra på detta sätt. Vilket förtroende kan vi ha för slakterierna om de beter sig på detta sätt? Och om det nu inte visat sig fungera med frivillig överenskommelse är det naturliga steget att införa lagstiftning om obligatorisk märkning av kött där slakterier måste redovisa ursprunget på köttet. Då kan konsumenterna göra aktiva val om de vill köpa och äta kött från bland annat rasen belgisk blå. Jag tror inte att konsumenterna kommer att vilja köpa detta kött.

Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga jordbruksministern följande:

1. Avser jordbruksministern att lyfta fram frågan om rätten för enskilda länder att skärpa lagstiftningen för att förhindra avel och slakt av belgisk blå?

2. Avser jordbruksministern att ta några initiativ till rundabordssamtal med branschen gällande hanteringen av belgisk blå i Sverige?

3. Avser jordbruksministern att ta några initiativ för att införa märkning av kött för att möjliggöra för konsumenter att göra ett aktivt val om man inte vill köpa kött från rasen belgisk blå?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2006/07:530

Webb-tv: Rasen belgisk blå

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2006/07:115 Tisdagen den 29 majProtokoll 2006/07:115 3 § Svar på interpellation 2006/07:530 om rasen belgisk blå

Protokoll från debatten

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 1 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Ulf Holm har frågat mig om jag avser att lyfta fram frågan i EU om rätten att skärpa lagstiftningen kring användningen av köttrasen belgisk blå i Sverige, om jag ämnar ta initiativ till rundabordssamtal med branschen gällande hantering av rasen och om jag avser att ta initiativ för att införa märkning av kött för att möjliggöra för konsumenter att göra ett aktivt val om man inte vill köpa kött av rasen. Enligt en dom meddelad av EG-domstolen (C-162/97 Nilsson m.fl.) 1998 är nationella bestämmelser som förbjuder eller kräver tillstånd för användning av sperma från avelstjurar av rasen belgisk blå inte förenliga med EG-rätten om dessa djur godkänts för artificiell insemination i en annan medlemsstat enligt en EG-rättslig standard. Avel med rasen förekommer i Sverige trots att rasen bär på anlag för muskelhypertrofi. Enligt EG-bestämmelser är ett renrasigt nötkreatur automatiskt godkänt för avel i Sverige ifall det testats och blivit godkänt för avel i en annan medlemsstat. De kalvar som i dag föds i Sverige med belgisk blå i härstamningen har ofta föräldrar som är födda och godkända i en medlemsstat. Det är också möjligt att importera sperma eller embryon från godkända djur till Sverige och därmed på laglig väg få in en kalv med belgisk blå i härstamningen. EG:s bestämmelser för godkännande gäller dock bara renrasiga nötkreatur. Enligt Djurskyddsmyndighetens föreskrifter om avelsarbete kan korsningsdjur som har belgisk blå i härstamningen aldrig lagligt användas för avel i Sverige om de inte dessförinnan testats för att visa att kalven inte är bärare av anlaget för muskelhypertrofi. Om djuret bär på anlaget kan uppfödaren på laglig väg föda upp kalven endast till slakt. Om kalven är en renrasig belgisk blå kan uppfödaren föra ut den ur Sverige i syfte att få den godkänd för avel i en annan medlemsstat och därmed även i Sverige. Skärpningar av lagstiftningen kring avel och slakt med rasen belgisk blå skulle i dag enligt min bedömning vara mycket svåra att få igenom inom EU, och jag avser inte heller att i detta läge se över den svenska lagstiftningen. I dag gäller en överenskommelse mellan samtliga svenska bondeägda slakterier och alla större privatägda slakterier om att avstå från rasen belgisk blå och korsningar av denna. Dessa slakterier står tillsammans för över 95 procent av all svensk slakt på nöt. Sverige är för närvarande det enda land i EU där bönder och kött- och charkföretagen i en bred branschöverenskommelse sagt nej till belgisk blå. Jag anser att hanteringen och märkning av belgisk blå i Sverige i första hand är en fråga för branschen själv. Lagstadgad märkning med ras av allt nötkött skulle bli mycket dyr och därtill en administrativ börda på grund av svårigheten att med säkerhet kunna kontrollera spårbarheten. Men en frivillig rasmärkning skulle kunna innebära en konkurrensfördel eftersom konsumenten då har möjlighet att välja bort kött av belgisk blå. Jag håller mig kontinuerligt informerad i frågan, och ledande företrädare för två av de största slakterierna har nyligen meddelat att de nu ska se över sina inköpsrutiner. Jag ser fram emot att denna översyn verkligen blir genomförd och anser inte att något rundabordssamtal är aktuellt för närvarande.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 2 Ulf Holm (Mp)

Herr talman! Tack så mycket, statsrådet, för svaret! Det var väldigt utvecklande, men det var tyvärr föga klargörande i ämnet. I alla fall fanns det inga löften om förbättringar. Vi får gå tillbaka till tiden innan vi blev medlemmar i EU 1995. I EU-valkampanjen sade man att belgisk blå aldrig någonsin skulle komma till Sverige. Det var ett löfte från ja-sidan. Det dröjde inte länge förrän det visade sig att vi på nej-sidan hade rätt och att det faktiskt var tillåtet att få in belgisk blå i Sverige och att EU:s lagstiftning alltså stod över den svenska. Vad är då så speciellt med belgisk blå? Jo, det är, precis som ministern vet, att den är framavlad till bristningsgränsen. Det är inget naturligt på något sätt. De har muskler som är stora. De kan inte föda på naturligt sätt, utan man kräver kejsarsnitt. Det är helt enkelt helt oacceptabelt i ett djurvänligt jordbruk. Därför har också de flesta varit väldigt negativt inställda till den här. Och LRF har tagit klart avstånd från detta och sagt att vi inte ska ha det här djuret i Sverige. Därför finns det en branschöverenskommelse sedan många år. Men nu visar det sig genom avslöjanden i medierna att den här överenskommelsen för att skydda oss konsumenter, för att vi ska veta vad det är för kött vi äter, är ganska ihålig. Den fungerar uppenbarligen inte därför att det är tillåtet med belgisk blå i Sverige. Nu visar det sig också att vissa slakterier faktiskt tar emot det här köttet och säljer det vidare till oss konsumenter. Då blir jag lite besviken på ministern, bland annat på grund av den här uppgivenheten inför EU. Bara för att EU säger så här ska Sverige tydligen inte verka för en förändring. Om ministern nu är övertygad om att belgisk blå inte är de bästa korna vi kan få i Sverige, det bästa köttet eller det bästa för oss konsumenter borde ministern då inte börja påtala detta faktum i EU? Man kanske inte kan få till stånd förändringar i alla 27 medlemsstater men åtminstone undantag så att varje land kan ha enskilda undantag och man därmed kan förbjuda den här aveln och de här djuren i Sverige. Men ministern svarar bara: Nej, jag har inga ambitioner att försöka påverka EU. Det är lustigt av en EU-anhängare som Eskil Erlandsson att ha den ingångspunkten. Den andra frågan var om ministern nu kommer att ta till sig branschen och diskutera det faktum att det inte fungerar som det ska. Ska man ha en diskussion med branschen om hur man kan förbättra regelverket för att se till att vi konsumenter ska slippa det här om vi vill? Inte heller där säger ministern någonting utan hänvisar till att han litar på branschen. Det är just branschen som inte ser till att det verkligen fungerar. Visst, 95 procent av nötköttet handhas av slakterier som har sagt nej, men det innebär faktiskt att 5 procent kan innehålla belgisk blå, och vad händer med de berörda konsumenterna? Och så hade jag en sista fråga. Om nu inte den här branschöverenskommelsen fungerar, finns det då något sätt att kanske införa någon sorts märkning så att vi konsumenter i alla fall kan läsa att detta är belgisk blå och detta är det inte? Då kan vi välja det i hyllan. Men inte ens denna frihet för konsumenterna vill Eskil medverka till. Jag tycker att det är synd att vi inte får några fler svar och några mer initiativ från ministern i denna väldigt viktiga fråga för väldigt många av oss konsumenter.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 3 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Skärpningen av lagstiftningen kring avel och slakt med till exempel rasen belgisk blå skulle enligt min bedömning vara mycket svår att få igenom inom den europeiska unionen. Och vad bygger jag detta påstående på? Jo, jag bygger det på att vi är det enda land, som jag sade i mitt svar, som har frivilliga överenskommelser kring rasen belgisk blå. Vi är en av 27, därav mitt påstående att jag bedömer det som väldigt svårt att få igenom något som vi kanske i sak, både Ulf Holm och jag, skulle vilja ha igenom. Därtill vill jag påtala i sammanhanget att vi har en dom på oss från en domstol. Det finns en lojalitetsplikt mot de domar som utfärdas. Man ska till och med enligt de fördrag som finns verka för att gemenskapens intentioner förverkligas i ett land när man får en dom på sig, som Ulf Holm säkert väl känner till. Vad gör då köttbranschen för att förhindra att kött från belgisk blå sprids och säljs till konsumenterna? I dag, som jag nämnde i mitt svar, gäller en överenskommelse mellan samtliga svenska bondeägda slakterier och de större privatägda slakterierna där man har sagt att man ska avstå från att använda rasen belgisk blå och korsning därav. Nu har det avslöjats att så inte alltid sker, men slakterierna har valt att sköta detta internt och nyligen kommit överens om en rad konkreta åtgärder för att förhindra att avkommor från belgisk blå kommer in till slakterierna. Samtidigt har man kommit överens om att utföra en ny utvärdering av för- och nackdelar med belgisk blå för att se om det har framkommit något nytt som gör att man kan ändra det ställningstagande som man har kommit överens om.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 4 Ulf Holm (Mp)

Herr talman! Det är uppenbart att lojaliteten mot EU är viktigare än innehållet i sakfrågorna och att andra länder inte tycker riktigt som vi. Det kan ministern egentligen inte veta, eftersom han inte har fört upp en debatt med de andra ministrarna. Men han utgår i alla fall från att de andra inte tycker som han. Betyder det också att regeringen slopar kravet på att vi ska försöka behålla Systembolaget? Vi är det enda land i EU som har ett systembolag. De andra tycker inte som vi. Ska vi ge upp det då? Det är en häpnadsväckande handfallenhet inför EU att bara säga att vi inte har någon chans att driva våra frågor, och därför ska vi inte ens ta upp dem. Jag tycker att ministern ska lyfta upp det här som en allvarlig fråga där han faktiskt har stöd från köttbranschen själv. LRF har ju tagit avstånd från belgisk blå, hur det ska hanteras, och har väldigt klara regler för det här. Då borde det vara ett stöd för ministern när han tar upp sådana här frågor i EU, i stället för att han bara ska sitta tyst som en ja-sägare och nickedocka till andras förslag. Det borde vara en bra fråga. Den andra saken är det som ministern nu sade i sitt andra svar, att branschen är intresserad av att diskutera frågan igen. Betyder det att ministern är beredd på att tvärtom släppa loss belgisk blå ännu mer i Sverige och inte vara pådrivande för att branschen ska ha en överenskommelse? Ministern säger själv i lantbrukarnas affärstidning ATL den 8 maj följande: "Är branschen intresserad av att göra nya utvärderingar därför att saker och ting har förändrat sig så tycker jag de ska göra det." Betyder det att ministern inte tycker att belgisk blå är ett problem längre utan tycker att det är fritt fram? Det är ju det som en del av de här slakterierna nu påstår, att det inte är så farligt, att de kan hantera den saken, och konsumenterna märker ändå ingenting. Nej, de märker ingenting, för de vet inte att de äter belgisk blå. Men om man skulle införa någon sorts märkning av det tror jag inte att det skulle bli så bra försäljning av den köttprodukten. Ministern har ansvar för att försöka få till en bra djurhållning i Sverige. Nu avvecklar ni förvisso Djurskyddsmyndigheten, men jag hoppas att det inte betyder att allt djurskydd försvinner bara för det, även om det är lite illavarslande. Ministern måste väl jobba för det och säga att belgisk blå inte är bra och att det är en konkurrensfördel att det svenska lantbruket är fritt från den här aveln och de monstertjurar som jag kallar belgisk blå för. Jag hade faktiskt hoppats på att ministern åtminstone sade ja till att ta initiativ till rundabordssamtal med branschen för att diskutera frågan och kanske också lyfta frågan i EU-sammanhang om att svenskar är oroade över det här. Frivillig märkning är inte förstahandsalternativet, utan det är bara ett alternativ om inte branschen kan sköta sig själv. Där håller jag med. Det är ett sistahandsalternativ, men man ska inte utesluta det om inte branschen kan sanera detta själv. Jag hoppas därför att ministern tar initiativ till att hjälpa branschen i denna väldigt viktiga fråga.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 5 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Vad gäller lojalitetsplikten, om vi börjar med det, så är det ju en stor skillnad mot den jämförelse som Ulf Holm gjorde, nämligen mellan Systembolaget och Belgian blue. I det här fallet finns det en dom som har fallit. Så är det inte i det andra fallet, därav den lojalitetsplikt som vi har skrivit under i och med att vi numera följer Romfördraget i vårt land. Är jag då beredd att släppa det här än mer fritt? Nej, avel med Belgian blue innebär för det mesta allvarliga problem för djuret. I den lagstiftning och de föreskrifter som finns vad gäller avelsarbete framgår det helt klart och tydligt att djur som bär på anlaget för muskelhypotrofi inte får användas i avel, därav den överenskommelse som har skapats mellan företag inom slakt- och nötköttsbranschen. Vad säger vi då på konsumentsidan? Vi säger att när det gäller nötköttsmärkningen är det området också harmoniserat inom EU. Det finns vissa uppgifter som det är obligatoriskt att märka på förpackningar så att vi konsumenter får del av de upplysningarna. Det som är obligatoriskt och ska framgå är var djuret är fött, uppfött, slaktat och styckat. Regelverket medger att man kan märka på frivillig väg. Varje aktör som önskar märka till exempel nötkött med uppgift utöver de obligatoriska, till exempel vad gäller uppfödningsförhållanden, kvalitetsutmärkelser eller slaktmetod och även djurets ras, kan till Livsmedelsverket lämna in specifikation för godkännande. För att märkningen ska kunna godkännas får den inte riskera att vilseleda konsumenterna. Det måste också, Ulf Holm, gå att kontrollera. Jag säger återigen att för detta krävs det frivillighet. Att etablera system som är samhällskontrollerade skulle bli så oerhört dyrt att jag inte tror att vare sig Ulf Holm eller jag kan tänka oss att stå upp för de kostnader som skulle uppstå, därav mitt förordande av frivillighet vad gäller andra saker än dem som är harmoniserade och lagfästa inom unionen som obligatoriska.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 6 Ulf Holm (Mp)

Herr talman! För det första tycker jag inte att ministern tillräckligt har tagit avstånd från den öppning som man gör i lantbrukarnas affärstidning när det gäller att diskutera för- och nackdelar med Belgian blue. Jag tycker att vi ska vara väldigt noga med att ta avstånd från de här uppfödningsmetoderna och den framavlade monstertjuren. Jag tycker också att vi ska ta initiativ till en sådan här diskussion i resten av EU-länderna, kanske inte för att ändra allt bland de 27 länderna men däremot möjliggöra för Sverige att vi som enskilt land skulle kunna gå före och införa strängare regler än de andra länderna. Det medger inte EU-reglerna i dag. Jag hade ändå hoppats på att ministern skulle öppna för en sådan diskussion. När det gäller den andra frågan om att ta initiativ till rundabordssamtal med branschen hoppas jag ändå att ministern kan tänka över en gång till om det inte är nödvändigt att ministern kallar till sig slakteribranschen för att diskutera det här problemet. Det kan inte vara i branschens intresse att det finns personer som inte följer överenskommelser. Man har givetvis ett väldigt stort ansvar att inför konsumenterna kunna redovisa vad det är för kött man levererar. Jag tycker väl också att ministern öppnar lite för att märkning inte är omöjlig. Precis som ministern sade ska det redan i dag framgå en del saker när man köper kött. Möjligtvis skulle man kunna förbättra detta genom att också skriva vilken ras det är. Det är möjligt, och det är därför det är så viktigt att ministern tar det till sig och kallar till rundabordssamtal om det här, om varifrån köttet vi konsumenter äter kommer. Det borde ligga i branschens intresse, men det är också ministerns ansvar att vi alla vet detta.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 7 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! För det första vill jag tacka Ulf Holm för att han har väckt denna fråga som är angelägen att skapa debatt omkring. För det andra vill jag gärna tala om min vision när det gäller att implementera den svenska synen på djuruppfödning i andra delar av Europa. Vi har under senare tid nått ett mål, nämligen att i Europa implementera ett kycklingdirektiv som kommer att innebära ett bättre liv för ungefär 4 miljarder kycklingar varje år. Jag påstår att detta inte hade varit möjligt utan ett enträget arbete från bland annat min sida. Håller jag mig då informerad? Gör jag något i den i dag debatterade frågan? Svaret är ja. Jag har regelbundna möten med företrädare för landets slakterier om bland annat djurskydd. Jag har regelbundna träffar med representanter från våra verk och statliga myndigheter och även från branschorganisationerna för att vi ska kunna bryta de problem som nu och då uppstår, men också för att tipsa varandra om vad som är möjligt att genomföra och nå resultat kring. Om man väljer att kalla detta för rundabordssamtal eller något annat är en semantisk fråga. Svaret är, Ulf Holm, att jag håller mig synnerligen välinformerad om vad som inträffar och händer på det område som jag har ansvar för inom Regeringskansliet.

Intressenter

Frågeställare

Ulf HolmMiljöpartiet

Besvarad av

Eskil ErlandssonCenterpartiet