Privata tilläggsförsäkringar vid arbetslöshet
Interpellation 2008/09:302 av Green, Monica (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-01-30
- Anmäld
- 2009-02-09
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Sista svarsdatum
- 2009-02-20
- Svar fördröjt anmält
- 2009-02-20
- Besvarad
- 2009-04-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 30 januari
Interpellation
2008/09:302 Privata tilläggsförsäkringar vid arbetslöshet
av Monica Green (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Arbetslösheten rusar i höjden, ungdomsarbetslöshetssiffrorna är än värre. Arbetslösheten är nu högre än när den socialdemokratiska regeringen styrde landet. Under rådande omständigheter är det viktigt att veta vad regeringen tycker angående ersättningar och försäkringar för arbetslösa. Den tidigare oppositionen, den nuvarande regeringen, gick till val på att det måste vara större skillnad mellan att ha ett arbete och att inte ha det. Det vill säga: blir de arbetslösa fattigare så hittar de sig ett jobb. Med den höga arbetslöshet som råder nu verkar det inte som om regeringens princip fungerar.
Dessutom har arbetsmarknadsministern vid olika tillfällen sagt att det är bra att köpa sig tilläggsförsäkringar. Men att köpa tilläggsförsäkringar strider mot regeringens princip att det måste vara större skillnad mellan dem som har ett arbete och dem som inte har ett arbete.
Alltfler slår i taket på arbetslöshetsförsäkringen; de kan komma att känna sig tvungna att köpa tilläggsförsäkringar. Då kan den svenska modellen urholkas. Att gå från en generell välfärd som omfattar alla till att privata försäkringar ska lösa tryggheten är samhällsomstörtande. Då skulle Sverige tappa sitt unika och omtalade välfärdssystem där trygghet och tillväxt går hand i hand.
Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att den generella välfärden ska behållas?
Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att färre ska behöva teckna tilläggsförsäkringar?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:302
Webb-tv: Privata tilläggsförsäkringar vid arbetslöshet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:97 Fredagen den 3 aprilProtokoll 2008/09:97 8 § Svar på interpellation 2008/09:302 om privata tilläggsförsäkringar vid arbetslöshet
Protokoll från debatten
Anf. 22 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra för att den generella välfärden ska behållas och vad jag avser att göra för att färre ska behöva ta tilläggsförsäkringar.
Monica Green anser att det är inkonsekvent att vidta åtgärder som ökar inkomstskillnaderna mellan dem som har ett arbete och de som inte har det och samtidigt vara positivt inställd till tilläggsförsäkringar.
Regeringen bedriver en politik som syftar till att det ska bli mer lönsamt att arbeta. Den viktigaste delen i denna politik är införandet av jobbskatteavdraget. Vi har också infört en nedtrappning av ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen. Genom att sänka ersättningsnivån successivt, efter viss tid i arbetslöshet, betonas arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring. Forskningen visar att detta faktiskt leder till minskad jämviktsarbetslöshet.
Jag håller inte med om att det finns en inkonsekvens mellan nivåsänkningar och tilläggsförsäkringar. Man måste skilja på ersättningsnivån och ersättningens tak. En nivåsänkning får genomslag även för personer som har en tilläggsförsäkring eftersom försäkringar som ger högre ersättningsnivå räknas av mot arbetslöshetsersättningen. Tilläggsförsäkringar kan enbart kompensera för inkomster över taket i arbetslöshetsförsäkringen.
Olika typer av kompletterande försäkringar vid arbetslöshet har blivit mer vanliga på senare år men förekom i stor utsträckning på den svenska arbetsmarknaden långt innan denna regering kom till makten. Jag ser inget problem med dessa försäkringar, och jag håller inte med om att förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen urholkar den generella välfärden.
Då Monica Green, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Patrik Björck i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 23 Patrik Björck (S)
Fru talman! Tack för svaret, arbetsmarknadsministern! Regeringens arbetsmarknadspolitik misslyckas på alla punkter. Oavsett vart man sig i världen vänder konstaterar man att den här politiken inte lyckas.
Företrädare för ekonomkåren konstaterar att regeringen inte gör de satsningar som den borde göra för att få hjulen att rulla. Pratar man med företrädare för Arbetsförmedlingen, den myndighet som är satt utföra den här politiken, får man veta att de ger regeringens jobbpolitik underkänt. Det finns egentligen ingen, mer än möjligen arbetsmarknadsministern, som tycker att den här regeringens arbete har varit lyckat och gett resultat. Sedan regeringen tillträdde har arbetslösheten ökat, liksom varslen, och krisen ute i landet är total. Regeringen har egentligen inte gjort någonting, och de få åtgärder som man har vidtagit har varit dåliga, felaktiga och väldigt ofta inkonsekventa.
En av de åtgärder som vi diskuterar i den här interpellationen kännetecknas just av att den är inkonsekvent. Regeringen har argumenterat, precis som framgår här i svaret, för att de två viktigaste punkterna i arbetsmarknadspolitiken har varit jobbskatteavdraget och försämringen av a-kassan. Man har hävdat att en viss nivå på a-kassan enligt någon sorts forskningsstöd som har varit väldigt dubiöst - och som jag har efterfrågat i flera år och aldrig fått besked om - skulle leda till att arbetslösheten sjönk.
Om man nu tror det - vilket man naturligtvis har rätt att göra, vi lever ju i ett land med trosfrihet - må det vara hänt. Men om man ska vinna någon sorts förtroende i debatten måste man vara konsekvent i sin tro. Vi har ju stridit om alla de här sakerna flera gånger, och arbetsmarknadsministern har då hållit fast vid sin linje, vilket jag har respekt för. Jag tror inte på att den här linjen leder dit arbetsmarknadsministern pekar, men jag har respekt för att arbetsmarknadsministern har den tron. Men man kan inte samtidigt kritisera dem som inte inför tilläggsförsäkringar medan man applåderar och uppmuntrar dem som inför tilläggsförsäkringar eftersom det sätter hela den här politiken - som visserligen är felaktig - på spel.
Här är arbetsmarknadsministern svaret skyldig. Vilken av de här politiska signalerna är det som leder till en lägre arbetslöshet? Vilka av de här politiska signalerna är det som leder framåt och är ett stöd i den här krisen? Är det de tak och ersättningsnivåer som arbetsmarknadsministern har presenterat i sina olika propositioner som har röstats igenom här i riksdagen mot vår vilja eftersom vi inte tror på det, eller är det de nivåer som uppstår när man tilläggsförsäkrar arbetslöshetsersättningen? Vilken av de här nivåerna är det som gäller?
Där är arbetsmarknadsministern svaret skyldig. Det finns en jättestor inkonsekvens inbyggd i hela det här svaret. Även om man skiljer på ersättningsnivåer och ersättningens tak, som det står, är tilläggsförsäkringen till för att kompensera inkomster över taket. Då blir frågan omedelbart: Vad anser arbetsmarknadsministern om taket? Är det fel, eftersom det är bra när man försäkrar bort det?
I så fall, om den politik som arbetsmarknadsministern står för är felaktig, skulle arbetsmarknadsministern kunna ändra på det taket. Det skulle jag vilja ha svar på.
Anf. 24 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Patrik Björck går som vanligt långt ifrån själva interpellationen och gör ett generalangrepp på regeringen och arbetsmarknadspolitiken, men det är Patrik Björck naturligtvis berättigad att göra. Vi har ju flera gånger diskuterat våra meningsskiljaktigheter, och jag vet att Socialdemokraterna återigen - alltid, alltid, alltid - ägnar sig åt ersättningar, a-kassa och andra saker och är totalt blinda när det gäller att prata om jobben, var de nya jobben ska komma och de ersättningsjobb som ska komma efter den internationella finanskrisens härjningar på svensk arbetsmarknad. Det är lite sorgligt, tycker jag.
Jag noterar att jobbrådslaget föreslår sänkta avgifter och höjt tak i a-kassan till en kostnad av närmare 20 miljarder kronor. Det motsvarar ganska exakt det man får in på att fördubbla arbetsgivaravgiften för unga. Det här tycker jag är illustrativt för skillnaderna oss emellan. Socialdemokraterna vill höja ersättningar, höja taket i a-kassan och göra det dubbelt så dyrt att ha ungdomar anställda. Det är väl ungefär svaret på Patrik Björcks fråga. Varför vill jag inte höja taket i a-kassan? Därför att vi hellre vill göra det billigare att anställa ungdomar än att höja taket i a-kassan som går att försäkra bort, vilket i princip samtliga Sacoförbund, samtliga TCO-förbund och hälften av LO-förbunden visar.
Anf. 25 Patrik Björck (S)
Fru talman! Nu fick jag tyvärr inte svar på min fråga, så jag ska försöka igen. Jag är enveten på den punkten.
Återigen, vi socialdemokrater är för höjda ersättningar, höjda tak som arbetsmarknadsministern säger. Det är helt rätt; det är en korrekt beskrivning. Vi är för det. Men arbetsmarknadsministern säger att man inte vill höja taken för att det inte är bra. Då var min väldigt enkla fråga: Om man hävdar att det finns forskningsstöd för att en viss ersättningsnivå, ett visst tak, ger positiva effekter på arbetslösheten och det är den nivån som arbetsmarknadsministern har infört - hur kan man då applådera och uppmuntra tilläggsförsäkringar som ändrar de nivåerna? Är det precis bara just hur den finansieras som är skillnaden - alltså att om man finansierar ett högre tak via privata tilläggsförsäkringar får det ingen negativ påverkan på arbetsmarknaden? Om det är så ministern argumenterar är jag väldigt intresserad av att få se forskningen som stöder ett sådant påstående.
Tidigare när arbetsmarknadsministern har argumenterat i den här frågan har han stött sig på forskning som har pekat mot och gissningsvis har lett till detta och så vidare, och han har haft IFAU-rapporter, men de har inte tagit upp vem det är som finansierar eller hur en sådan försäkring finansieras. I stället är det själva nivån som sådan och taket som sådant som man hävdar har haft de här positiva arbetsmarknadspolitiska effekterna. Det är ett påstående som jag i och för sig gärna skulle debattera med arbetsmarknadsministern eftersom jag inte tror på det, men det är en annan sak som vi kan ta i en annan debatt.
Nu vill jag ha svar på vad det är för forskning där arbetsmarknadsministern finner stöd för sitt påstående att det är själva finansieringsformen för försäkringen som avgör om man kan ha taket eller ersättningsnivån på ett eller annat sätt.
Det är arbetsmarknadsministerns uppgift att svara på den mycket enkla frågan och inte vika undan. Svara på frågan!
Ett svar på frågan kan naturligtvis vara: Nej, det finns ingen sådan forskning. Vår politik bygger på lösan sand, och vi har ingen grund för de här påståendena och den är inkonsekvent.
Det går självklart. Det är
ett
sätt att svara på den. Det andra sättet att svara på frågan är att lägga fram de forskningsrapporter som stöder tesen att själva finansieringsformen är det avgörande i hur försäkringen fungerar.
Finns den forskningen, så varsågod! Då har arbetsmarknadsministern möjlighet att visa det här. Hur arbetsmarknadsministern nu svarar på det här avgör om mitt påstående att arbetsmarknadsministerns politik är inkonsekvent eller inte stämmer. Det är helt avgörande. Nu har arbetsmarknadsministern möjlighet att se hur jag i mitt sista inlägg kommer att recensera arbetsmarknadspolitiken. Jag är ganska övertygad om hur det kommer att gå. Men varsågod, upp till bevis!
Anf. 26 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Med all respekt, Patrik Björck, var det någon som begrep vad du sade? Jag bara konstaterar återigen att här står de två bilderna av politiken mot varandra. Det är en socialdemokrati som förlorade valet 2006 på jobbfrågan därför att man bara pratade ersättningar, ersättningar, ersättningar och aldrig någonsin pratade om
hur
de nya jobben ska komma till.
Det vi nu debatterar är typexemplet på att Socialdemokraternas omprövning av jobbpolitiken är helt obefintlig. Jag vill inte höja taket i a-kassan därför att det kostar alldeles för mycket. Jag vill hellre använda skattemedel till insatser som ger bättre förutsättningar för nya jobb. Ingen vill väl att folk ska gå på a-kassa? Låt oss då diskutera hur de nya jobben ska komma till efter den internationella finanskrisens härjningar på svensk arbetsmarknad.
Socialdemokraternas a-kasseslöseri kostar 20 miljarder kronor och finansieras med fördubblade arbetsgivaravgifter för unga. Ni ska göra det dubbelt så dyrt att anställa ungdomar för att folk med lite högre löner ska få mer ersättning när de inte jobbar. Man kanske inte får säga så i talarstolen, men jag tycker att "hål i huvudet" är ett rätt bra och betecknande begrepp.
Jag går tillbaka till det som interpellationen handlar om. Det finns två frågor där. Den första är: Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att den generella välfärden ska behållas? Svaret är enkelt: Fler i arbete! Det är det enda sättet att se till att vi kan garantera någon som helst välfärd. Det handlar inte om ersättningar i a-kassan, utan det handlar naturligtvis om att fler jobbar och betalar skatt. Då ska man se till att göra det billigare och enklare att anställa och inte göra det mer lönsamt att inte arbeta.
Den andra frågan är: Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att färre ska behöva teckna tilläggsförsäkringar? Då hänvisar jag till mitt ursprungssvar. Jag tycker inte att det är ett mål att färre ska ta tilläggsförsäkringar. Den som vill och har möjlighet till det genom kloka fackförbund som agerar i sina medlemmars intressen kan naturligtvis ha möjlighet att göra på det sättet.
Anf. 27 Patrik Björck (S)
Fru talman! Då kan vi snabbt konstatera att på den första frågan hävdar arbetsmarknadsministern att det ska vara fler i arbete, och där har man misslyckats. I dag blir det bara färre och färre i arbete, och arbetslösheten ökar. Man lyckades inte under högkonjunkturen. Över 90 000 jobb missade man på grund av sin felaktiga politik, säger Svenskt Näringsliv, och man misslyckas i lågkonjunkturen. Det säger alla inklusive de som är satta att sköta arbetsmarknadspolitiken vid Arbetsförmedlingen. De säger att arbetsmarknadsministerns politik är misslyckad och inte leder till att fler får jobb. Där har man alltså misslyckats.
När vi kommer till den andra frågan är det så att arbetsmarknadsministern vill ha tilläggsförsäkringar, men han kan inte förklara vad man bygger den politiken på. Arbetsmarknadsministern misslyckades med att förklara, trots att jag ställde en enkel fråga två gånger, konsekvensen i en politik där man ena dagen säger att de här nivåerna och de här taken är det som leder till lägre arbetslöshet och hävdar att man har forskningsstöd för det, och nästa dag säger att det är bra om man försäkrar bort de taken och de nivåerna och hävdar att man har - vadå? Ja, ingenting!
Det är alltså en politik som fullständigt bygger på lösan sand, som är inkonsekvent och som inte har något stöd. Arbetsmarknadsministern har tre möjligheter på sig att i sina repliker förklara vari det stödet i så fall skulle ligga, men lyckas inte.
Arbetsmarknadsministern hävdar alltså här, utan någon som helst grund, att det är själva finansieringsformen i försäkringen som är den avgörande för vilka arbetsmarknadspolitiska effekter försäkringen får. Det är ett fullständigt bisarrt påstående - om man nu får lov att använda lite starkare ord; det verkar som om ribban har höjts här i dag.
I vilket fall som helst: Arbetsmarknadspolitiken är inkonsekvent. Det finns inget forskningsstöd för den. Och oavsett hur slutrepliken nu kommer att låta kan vi konstatera att det är tomt prat.
Anf. 28 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Ja, jag ber om ursäkt om jag var lite för engagerad i mitt förra inlägg! Men det är alltid lika roligt att debattera med Patrik Björck, för vi är båda två rätt engagerade personer.
Jag skulle säga så här: Återigen ser vi, tycker jag, skillnaden oss emellan, nämligen i det faktum att Patrik Björck och jag har haft jag vet inte hur många interpellationsdebatter. Är det 30? Det är något i den stilen. Och det är alltid lika trevligt och roligt.
Men det handlar bara om en sak. Det handlar nämligen bara om ersättningar. Och det handlar aldrig om hur de nya jobben ska komma fram. Jag kan tycka att det någon gång, Patrik Björck, skulle vara trevligt om du och jag kunde debattera vad det är för ersättningsjobb som ska komma när de gamla försvinner.
Nu vet vi att vi har recession, alltså ekonomisk tillbakagång, i 90 procent av världens länder. Vi vet att svensk ekonomi är väldigt liten och öppen. Hälften av vår ekonomi är exportbaserad, och i verkstadsindustrin är siffran uppåt 80-90 procent. Det är klart att vi inte kan vara immuna mot den enorma nedgången och finanskrisens härjningar på svensk arbetsmarknad. Det hade inte ni gjort heller, om ni hade suttit här.
Då måste vi hantera detta, och vi måste se till att vi har möjligheter att ge förutsättningar för jobben framöver att komma tillbaka och växa när konjunkturen vänder. Då är det klart att några saker kan vi säkert vara överens om - utbildningar och vad det nu kan vara - som är bra insatser i de här tiderna.
Men det som skiljer oss åt är vad vi vill använda skattebetalarnas pengar till. Jag menar att det är en väldigt bra idé att sänka kostnader för företag att anställa, att se till att folk har mer pengar kvar i plånboken med jobbskatteavdrag och annat, medan Patrik Björck konsekvent bara pratar om a-kassa och ersättningsnivåer. Och på det sättet är intet nytt under solen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.