Praktik på tågförarutbildningen
Interpellation 2013/14:269 av Pettersson, Leif (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2014-02-05
- Anmäld
- 2014-02-05
- Besvarad
- 2014-02-25
- Sista svarsdatum
- 2014-02-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 5 februari
Interpellation
2013/14:269 Praktik på tågförarutbildningen
av Leif Pettersson (S)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
I Boden bedrivs en yrkesutbildning av tågförare, ett yrke där det i dag råder stor brist på personal och situationen framöver kommer att blir än besvärligare. Men yrkesutbildningen förutsätter att de som genomgår utbildning kan erbjudas praktik. I annat fall får inte de som genomgår utbildningen ut sin examen. Situationen för utbildningen i Boden är just nu mycket problematisk. De företag som så innerligt väl behöver förarna försöker spela svartepetter med varandra.
Jag vill därför fråga utbildningsministern:
Vad avser ministern att göra för att säkra så att elever som genomgår yrkesutbildning verkligen får sin praktik?
Vad avser ministern att göra för att säkra så att tågförarutbildningen i Boden kan fortleva och utvecklas?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:269
Webb-tv: Praktik på tågförarutbildningen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2013/14:73 Tisdagen den 25 februariProtokoll 2013/14:73 21 § Svar på interpellation 2013/14:269 om praktik på tågförarutbildningen
Protokoll från debatten
Anf. 122 Statsrådet Maria Arnholm (FP)
Herr talman! Leif Pettersson har frågat utbildningsminister Jan Björklund om vad han avser att göra för att säkra att elever som genomgår yrkesutbildning verkligen får sin praktik samt om vad han avser att göra för att säkra att tågförarutbildningen i Boden kan fortleva och utvecklas. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Den yrkesutbildning som Leif Petterson refererar till bedrivs inom ramen för yrkeshögskolan. Det som kännetecknar och ska känneteckna yrkeshögskolan är en stark arbetslivsanknytning och en nära samverkan mellan arbetsgivare och utbildningsanordnare under hela utbildningen. Det lärande i arbetet som benämns LIA har en avgörande betydelse och innebär att de studerande under handledning på en arbetsplats får de praktiska kunskaper som behövs för att kunna utöva det yrke de utbildar sig för.
Därför gör det mig bekymrad när, som nu skett i Boden, samma arbetsgivare som tar initiativ till att utbildningar ska bedrivas och medverkar i utbildningarnas ledningsgrupper inte upplåter LIA-platser till de studerande. Det är inte en rimlig ordning.
Myndigheten för yrkeshögskolan har tillsynsansvar för yrkeshögskolans utbildningar och ska se till att brister som upptäcks också rättas till. Det är viktigt att denna ordning fungerar, och jag kommer att noga följa utvecklingen på området.
Till sist, herr talman, när det gäller tågförarutbildningen i Boden och hur den ska fortleva och utvecklas vill jag påminna om att Myndigheten för yrkeshögskolan har ett tydligt uppdrag att självständigt besluta om vilka utbildningar som ska ingå i yrkeshögskolan och var de ur samhällssynpunkt lämpligen ska vara placerade. Det är ett myndighetsbeslut som jag inte får lägga mig i. Jag har stor tilltro till att myndigheten fullgör denna uppgift på ett bra och riktigt sätt.
Anf. 123 Leif Pettersson (S)
Herr talman! Jag vill först tacka statsrådet för svaret. Det andas hopp inför framtiden, och det verkar finnas ett engagemang i dessa viktiga frågor från statsrådet. Det är bra.
Inte desto mindre blir jag fundersam. Svaret andas som sagt engagemang, men några åtgärder verkar vi inte kunna hoppas på, varken för att få fram fler praktikplatser i allmänhet eller för lokförarutbildningen i synnerhet.
Vi tar först det mer allmänna perspektivet. Det är många utbildningar, både på gymnasienivå och på yrkeshögskolenivå, som har problem med att få fram just praktikplatser. Det är ett känt problem, och jag tror att regeringen också känner till det. Regeringen har gjort ett stort nummer av praktik och utbildning. Inte minst statsrådets departementschef Jan Björklund har talat mycket om just det här i kammaren. Men "talat" är nyckelordet. Så mycket mer är det nämligen inte.
Jag hade hoppats att statsrådet Arnholm i denna debatt skulle kunna lämna besked om att regeringen tar krafttag för att få fram dessa för utbildningen helt avgörande praktikplatser. Utan praktik blir det ingen fullgjord utbildning. Följden blir att ännu fler ungdomar går ut sin utbildning utan färdiga betyg, både från gymnasiet och från yrkeshögskolan. Det kan väl ändå inte vara något att sträva efter.
Nu vill jag tala särskilt om lokförarutbildningen. Boden har funnits vara en mycket lämplig utbildningsort för denna utbildning. Bakgrunden är naturligtvis att Boden sedan länge är en järnvägsknut med många kompetenta och utbildade på orten, och många kompetenta företag finns i närheten. Debatten handlar inte om det. Det handlar i stället om att inte ens de företag som regeringen har direkt inflytande över, i detta fall Statens Järnvägar och Green Cargo, ställer upp med tillräckligt många platser för LIA.
Risken är att den utbildning som så väl behövs för Sveriges export riskerar att läggas ned. Kan regeringen verkligen stillatigande se på när detta sker? Om jag hade ställts inför ett liknande problem, på vilket område den än månde vara, hade jag samlat aktörerna och ställt krav på dem. Det är ändå järnvägsföretagen som har problem med kompetensförsörjningen som den här utbildningen ska råda bot på. Därför duger det inte att säga att vi följer detta och ser vad som händer.
Regeringen måste också ta mer aktiv del i det här. Problemen med att få fram praktikplatser är så stora inom alla utbildningar att man måste göra något åt saken. Annars riskerar en stor del av utbildningsväsendet att bli bara ett slag i luften.
Anf. 124 Statsrådet Maria Arnholm (FP)
Herr talman! Problemet med att få fram praktikplatser och olika typer av anknytning mellan arbetslivet och utbildning och skola är en uppgift för flera olika skolformer. Här i dag talar vi särskilt om yrkeshögskolans problem när det gäller detta.
Det är väldigt och särskilt allvarligt när problemen uppstår inom yrkeshögskolan. Som jag sade i mitt inledande svar bekymrar det mig mycket, eftersom idén med yrkeshögskolan är att branscher och företag som upplever en bristsituation enas i en ledningsgrupp, ansöker om att få göra en utbildning, får lov att göra den och sedan samverkar och bidrar till att den ska fungera framgångsrikt. Det är naturligtvis mycket bekymmersamt när det inte är på det sättet.
I de flesta fall när det gäller yrkeshögskolan är det inte som på utbildningen i Boden. Men det är tillräckligt problematiskt för att vi i regleringsbrevet för i år har gett myndigheten ett uppdrag att titta särskilt på hur man ännu bättre kan involvera ledningsgrupperna i de olika utbildningarna för att momentet LIA ska fungera ännu bättre. Det är så yrkeshögskolan ska styras; det är så vi ska jobba med den utbildningen.
När det gäller det speciella fallet i Boden, att utbildningen ligger där och hur den sköts, är det självklart att det är myndigheten som ska sköta och överse detta. Men som jag sade bevakar jag och följer upp detta.
Jag har också genom myndigheten informerat mig om att det har varit problem med Boden, att man löst dem och att alla har fått praktikplats efter en tid av problem. Kontinuerligt måste det följas upp, utvärderas och bli bättre. Problemet är att om man inte lyckas leverera kommer utbildningen inte att kunna fortsätta.
Anf. 125 Leif Pettersson (S)
Herr talman! Det är just det som är problemet. Om man inte får fram praktikplatser står vi där med en massa nästan färdigutbildade människor, både ungdomar och äldre som går på yrkeshögskolan, och de kommer inte att kunna utföra sitt jobb. Så kan vi inte ha det.
Formen för hur det hela är styrt tycker jag är helt okej. Det är det sätt man måste göra det på. Branschens aktörer måste gå ihop, se vad de har behov av och sedan lägga upp utbildningarna utifrån det. Men när det inte fungerar måste regeringen ta tag i frågan. Man kan inte bara konstatera att det inte fungerade, att myndigheten hade sitt uppdrag men det blev inget av det.
Om man verkligen vill satsa så mycket på det som både regeringen och vi vill måste man också vara beredd att vidta åtgärder när man ser att det inte fungerar. Jag tror inte att vi har olika ambitioner, utan vi tycker båda att det är en jätteviktig utbildning. Den är viktig för samhällets utveckling, för att kunna kompetensförsörja just bristyrkena.
Visst har man fått fram praktikplatser till den kull som finns i Boden. Det har jag förstått att man har lyckats med. Problemet är dock inte löst med det, för det finns inget åtagande från företagens sida att framöver ordna LIA-platser, om vi kallar dem så, utan det blir ett återkommande problem.
För inte så länge sedan fanns det uppgifter i tidningen om att utbildningen skulle läggas ned om man inte kunde ordna praktikplatser. I så fall blir hela Sveriges export lidande. Det är just tågförare vi behöver för att kunna skicka järnstyckena som vi tillverkar i Norrbotten till Borlänge, Avesta och andra ställen för att sedan exporteras.
Det handlar om mycket mer än bara en utbildning i just det här fallet. Det gäller nog många andra områden också. Det är viktiga samhällsfunktioner som de människor som genomgår dessa utbildningar ska upprätthålla.
Anf. 126 Statsrådet Maria Arnholm (FP)
Herr talman! Jag ska snart ha ytterligare en interpellationsdebatt om vad politiker bör och inte bör göra. Jag anser inte att politiker kan rycka ut och rädda varje utbildning som inte fungerar. Vi har myndigheter som vi ger uppdrag, regelverk och förnyade, förstärkta och fördjupade uppdrag när vi förstår att saker och ting inte fungerar, men vi kan inte gå in i de utbildningar som inte fungerar och detaljstyra. Det menar jag vore att sätta bocken till trädgårdsmästare. Dessutom finns tågförarutbildningar på fler ställen.
Yrkeshögskolans idé är lite grann att det ska finnas utbildningar där de behövs, i yrken som behövs och där det finns branscher och företag som är beredda att ställa upp med det som krävs. Vi får självklart hoppas att man klarar det i Boden, men det finns även andra ställen där man kan utbilda tågförare, för givetvis måste vi ha dem.
Anf. 127 Leif Pettersson (S)
Herr talman! Jag begär inte att regeringen ska bedriva någon sorts brandkårsverksamhet. Det tror inte heller jag på, men jag tror att man ibland måste se att det finns problem. Då måste jag som ansvarig politiker våga ta ett kliv framåt och säga att så kan det inte fortsätta utan vi måste göra någonting åt det. Det gäller att samla de aktörer som finns inom utbildningen och tala med dem. Vi ska inte detaljstyra dem, men när någonting är fel ska vi kunna gå in och säga att felet måste rättas till. Det tycker jag att regeringen ska kunna göra utan att för den skull känna att man detaljstyr verksamheten. Vi är överens om att vi har en myndighetsordning i Sverige som gäller, men ibland måste vi också våga ta tag i problemen.
Man har organiserat utbildningar över hela landet eftersom man har behov på olika ställen i Sverige. Det är inte organiserat så att man på ett ställe kan lägga ned en utbildning och att en annan utbildning sedan kan uppfylla behovet. Det finns inte så många platser på de andra ställena, och de klarar inte heller av att få fram tillräckligt med praktikplatser ifall de skulle ta över utbildningen från Boden. Det fungerar inte så.
Utbildningarna är dimensionerade för att klara de behov som verkligen finns. Därför måste man se till att alla utbildningsorter fungerar med tanke på den situation vi har med stor brist på tågförare, vilket kommer att bestå under överskådlig tid.
Anf. 128 Statsrådet Maria Arnholm (FP)
Herr talman! Jag tror att Leif Pettersson och jag är överens om att yrkeshögskolan är en fantastisk skolform. Den är fortfarande i koltstadiet. Vi har precis tillsatt en intern utredning på departementet med en lång rad skönhetsfläckar att titta över. Behovet av långsiktighet för vissa dyra utbildningar, behovet av förberedande kurser, som ibland är svårt att uppfylla, behovet av bättre LIA vid några av utbildningarna och en lång rad andra saker utreds och ses över. Jag känner därför inte igen bilden att vi lutar oss tillbaka och inte tar tag i problemen.
Jag tycker inte att de politiker är modiga som kliver in, pekar med hela handen, skramlar ihop folk och talar om vad de ska göra. I längden blir det ett rätt outhärdligt samhälle. Jag menar att vi måste försöka vara modiga nog att hitta styrmedel som förbättrar verksamheten långsiktigt över tid, där vi låter de myndighetschefer och tjänstemän vi har att sköta sitt samt förväntar oss att de företag och branscher som är delaktiga i yrkeshögskolan sköter sin uppgift.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.