Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

polisens användande av vapen

Interpellation 2003/04:152 av Johansson, Jörgen (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-11-25
Anmäld
2003-11-25
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2003-12-09
Svar fördröjt anmält
2003-12-10
Besvarad
2003-12-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 25 november

Interpellation 2003/04:152

 av Jörgen Johansson (c) till justitieminister Thomas Bodström om polisens användande av vapen

Polisen har under senare tid utrustats med en ny typ av ammunition till sina tjänstevapen. Ett av skälen med ammunitionsbytet har uppenbarligen varit att kulan ska stanna upp i kroppen på den träffade individen och därmed inte utgöra något hot för bakomvarande personer i till exempel en folksamling. Valet av kula och synen på att skjuta då inte målet är tydligt avskilt från andra kan diskuteras.

Den aktuella patronen, en så kallad Speer Gold Dot med hålspetskula, expanderar när den träffar sitt mål. Tekniskt innebär det att kulan är en hålspetskula med sex brottanvisningar vilket innebär att den svampar upp sig när den nått sitt mål. Det innebär att kulan expanderar från 9 mm till närmare 36 mm och därmed får en uppstoppande effekt i människokroppen. Följden av detta blir omfattande skador på den träffade individen. Skulle kulan dessutom träffa till exempel ett revben blir skadeeffekten mångdubbelt värre. Valet av kula har alltså, vid sidan av den uppstoppande effekten, en direkt dödande effekt.

Effekten i människokroppen av den nya ammunitionen är alltså förödande. Med fog kan man fråga sig om användandet av den här sortens ammunition innebär att polisen använder mer våld än vad som krävs när den enskilde polismannen nödgas använda sitt vapen. Man kan även ifrågasätta vilken känsla den enskilde polismannen har när en individ stoppats med till exempel ett skott i låret som med den nya ammunitionen uppenbart kan innebära en dödlig utgång i stället för att innebära en operation och kortare tids konvalescens.

Enligt folkrätten finns ett femtiotal olika dokument, daterade från den 16 april 1856 till den 25 maj 1993, som beskriver förhållningssätt i samband med krig. En av dessa konventioner är nummer 5 från den 29 juli 1899, den så kallade Haagdeklarationen, med ikraftträdandedatum den 4 september år 1900, vilken förbjuder användande av kulor som utvidgar sig (expanderar) eller tillplattas i människokroppen. Konventionen ratificerades i Sverige samma dag, 1900:76. Frågan är om inte denna typ av "humanitet" också bör gälla i fredstid och tillämpas av svensk polis.

Användande av vapen ska ses som en extraordinär åtgärd inom polisens verksamhet. Målet, när vapen ändock används, är att hindra eller skada för att skydda annat liv, inte att döda. Ett eventuellt dödsfall är att se som en olyckshändelse i dessa sammanhang. Införandet av den nya ammunitionen gör dock att effekten att döda blir mer framträdande. Det är alltså ett steg tillbaka utifrån ett humanistiskt synsätt.

Mina frågor till justitieministern är:

1.Har justitieministern gjort bedömningen att det är förenligt med en humanistisk grundsyn att inom den polisiära verksamheten använda en ammunition som tillfogar offret den skada som användandet av dumdumkulor gör?

2.Har justitieministern gjort bedömningen att införandet av den nya ammunitionen underlättar bedömningen av vad som är lämplig nivå på våld i samband med polisiära ingripanden?

3.Vad avser justitieministern att göra för att tilltron till svensk polis stärks vid vapenanvändande i extraordinära situationer?

Debatt

(5 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:152, polisens användande av vapen

Interpellationsdebatt 2003/04:152

Webb-tv: polisens användande av vapen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)
Anf. 55 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Jörgen Johansson har frågat om jag har gjort bedömningen att det är förenligt med en humanistisk grundsyn att inom den polisiära verksamheten använda en ammunition som tillfogar offret den skada som användandet av vad han kallar dumdumkulor gör. Han har vidare frågat om jag har gjort bedömningen att införandet av den nya ammunitionen underlättar bedömningen av vad som är lämplig nivå på våld i samband med polisiära ingripanden. Slutligen har Jörgen Johansson frågat vad jag avser att göra för att tilltron till svensk polis stärks vid vapenanvändning i extraordinära situationer. Inledningsvis vill jag slå fast att behovet och lämpligheten av ny utrustning inom polisen i första hand är en sak för Rikspolisstyrelsen att avgöra. Bakgrunden till ammunitionsbytet är att styrelsen gjort bedömningen att den gamla ammunitionen inte fungerade tillfredsställande. Bland annat bedömdes risken för skador på tredje part vara för stor. Jag har fått veta att beslutet att byta ut den tidigare polisiära tjänsteammunitionen mot den nya ammunitionen har föregåtts av en omfattande utredning. Delegationen för folkrättslig granskning av vapenprojekt har granskat förslaget till ny polisiär tjänsteammunition. Delegationen fann i beslut den 20 november förra året att användningen av ammunitionen inte strider mot några nu gällande folkrättsliga regler, detta förutsatt att den används av polisen för polisiära uppgifter i Sverige i den begränsade omfattning som avses med anmälan. Delegationen angav också att om ammunitionen anskaffas ska Rikspolisstyrelsen senast ett år efter det att den börjar användas lämna delegationen en skriftlig redogörelse om användningen och effekterna därav. När beslutet om ammunitionsbytet blev känt skapade detta en hel del debatt. Även jag reagerade när jag fick kännedom om planerna. Det är angeläget att människor känner förtroende för den utrustning polisen har för att lösa sin uppgift. Jag har därför, i min löpande dialog med Rikspolisstyrelsen, uppdragit åt styrelsen att undersöka om det för polisen finns en ammunition som är av en typ som får användas i väpnade konflikter. I det sammanhanget har jag bett styrelsen att genomföra en bredare internationell utblick. Styrelsen ska redovisa sin undersökning efter årsskiftet. Avslutningsvis vill jag säga att det är viktigt att polisen får alternativ till skjutvapen. Min uppfattning är att tilltron till polisens användning av skjutvapen ökar om det finns andra alternativ att använda i mindre farliga situationer. Det pågår ett intensivt arbete på detta område inom Rikspolisstyrelsen. Försök med att använda så kallad pepparspray har redan kommit långt. Arbete pågår också med att ta fram andra alternativ, som distansbatong och elpistol. Jag följer detta arbete noga.
Jörgen Johansson (C)
Anf. 56 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Jag tackar för svaret på min interpellation. Svaret är detsamma som jag själv skulle ha gett om någonting skett inom mitt ansvarsområde som jag tyckte var felaktigt. Jag har med andra ord, när jag läser svaret, en känsla av att vi är tämligen överens. Som jag ser det är beslutet att införa den här ammunitionen mycket olyckligt. Jag skulle kunna stanna där och i stället avvakta de drastiska händelser som kommer att inträffa när den här ammunitionen används. Det är något som kommer att ske helt i onödan. Valet av en kula som expanderar och därmed vållar stor vävnadsskada, kraftig blödning och vid en träff i benpartier får direkt förödande effekter är underligt. Som jägare reagerar jag extra kraftigt. Vid jakt använder vi nämligen en liknande kula, men då är målet att snabbt och effektivt avliva djuret utan att det lider skada, alltså för att döda. Men målet för polisen är ju inte att döda utan att sätta våldsamma personer ur stridbart skick, och då fordras inte den typen av kula. I stället kan man fråga sig om man inte tillämpar mer våld än vad nöden kräver. I veckan hade Uppdrag granskning ett program om dumdumkulans effekter, och jag är övertygad om att de effekter av kulan som redovisades i programmet kommer att skapa en bred debatt kring frågan till dess att utredningen är klar. Den redovisning som gjordes i justitieutskottet är också intressant. Där redovisades tydligt att folkrättsjurister har samma uppfattning som den statsrådet nu redovisar, medan andra har en annan uppfattning. Jag kan konstatera att dumdumkulor förbjöds för drygt hundra år sedan i Haagdeklarationen, men det som förbjöds var alltså användningen av själva kulan kombinerat med den hastighet som kulan får - inte, som här har hävdats, vilket vapen som används. Som jag ser det är kulan inhuman oavsett om den används i krig eller av svensk polis anno 2003. Det har alltså gjorts ett misstag, och misstag bör rättas till. Man säger att skälet till användandet av kulan är att skydda tredje part. Då uppstår frågan vem som fört fram att det problemet finns. Det är knappast polisen på fältet. I stället bör man fråga sig hur den enskilde polismannen kommer att känna sig när han eller hon använder kulan och offret dör i onödan. Frågan är också om vetskapen om kulans effekter kommer att innebära att polisen drar sig för att använda vapnet när så skulle behövas. Som jägare konstaterar jag att om det är något som är farligt så är det att inte lita på det vapen man använder. Det medför osäkerhet, vilket i pressade situationer kan vara direkt skadligt. Så får vi inte hantera den här frågan. Jag delar inte heller den uppfattning som redovisats i justitieutskottet. Man refererar till händelsen i Malmö när polisen sköt mot den så kallade samurajmannen och då använde den gamla polispistolen 7.65. Den händelsen sägs ha inneburit att polisen övergick till ett annat vapen med grövre kaliber. Men detta kan inte ha gett anledning att gå över till den här kulan. Om man ser på statistiken i dag kan man konstatera att polisen hanterar sina vapen på ett ansvarsfullt sätt, och så ska det också vara i framtiden. Statsrådet hänvisar till att det här är en fråga för RPS att avgöra. Jag delar inte den synen, för här används en ammunition som klart kan ifrågasättas utifrån en deklaration som har en grundmurad ställning i folkrätten. Redan det är skäl nog att lyfta bort frågan från RPS. En relevant fråga i det sammanhanget är om inte detta innebär en uppluckring av Haagdeklarationen och att nästa steg kan vara införandet av kulan inom försvaret. Här sker alltså en glidning i grundvärderingarna. Från att ha haft en human syn när det gäller att sätta hotfulla människor ur stridbart skick har vi nu fått en situation där vi har som mål att döda. Det är en glidning som jag inte anser vara förenlig med vårt svenska samhälle. Jag ser fram emot utredningen, men jag ser också fram emot konkreta åtgärder. Som situationen ser ut i dag anser jag nämligen inte att det är acceptabelt att den kulan används.
Beatrice Ask (M)
Anf. 57 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag är inte jägare men ledamot av justitieutskottet. Beslutet om att införa ny tjänsteammunition har föregåtts av ett omfattande beredningsarbete. Justitieutskottet har också begärt och fått en mycket utförlig redovisning av det arbete som gjorts och de slutsatser som har dragits. Ambitionen att skaffa ammunition som minskar risken för skador på tredje man tycker jag är riktig. När det gäller vapen är ju det avgörande för de skador som uppstår naturligtvis hur man träffar, men det är också så att den hastighet med vilken ammunitionen lämnar målet påverkar risken för att någon som man inte hade för avsikt att skada drabbas. Det är naturligtvis ingenting som man vill åstadkomma. Jag tycker att det är bra att man utreder och följer upp det här beslutet och ser vad som är rätt och riktigt, för jag kan inte bedöma ammunitioners kvalitet - det vore väl märkligt. Men jag har respekt för det beredningsarbete som har gjorts och den redovisning som har getts hittills. Det jag saknar i ministerns svar är påpekandet att det är viktigt att polisen har god utbildning och kontinuerlig uppföljning av detta med vapenanvändning. Det är ju ingenting som man tillgriper i första hand, utan det är viktigt att det sker med kunskap och gott omdöme. Det är också avgörande, och det låg i interpellantens fråga, för vilken inställning allmänheten kan komma att ha när vapen har använts av polis. Ett tuffare klimat och begränsade resurser ökar naturligtvis riskerna för att polisen hamnar i situationer där vapen används, och det är ingen lycklig utveckling. Därför är det väldigt positivt att man söker alternativ. Men jag vill ändå understryka i den här debatten - jag tänker inte återkomma i den - att jag tror att det är viktigt att man utöver att titta på ammunitionen faktiskt funderar över hur vi ska se till att våra poliser har rätt utbildning och rätt träning för att inte använda mer våld än nöden kräver.
Thomas Bodström (S)
Anf. 58 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Jag är inte heller jägare, och mina brister är stora när det gäller kunskap om ammunition, för att inte säga att mina kunskaper om detta är närmast obefintliga. Däremot anser jag att det naturligtvis är väldigt viktigt att polisen får en ammunition som är rätt ammunition för att de ska kunna lösa sina uppgifter, men också för att det ska vara en ammunition som har allmänhetens förtroende. Det är väldigt viktigt. Jag har alltså begärt att få en utredning av det här, och jag tycker att det är viktigt att man också ser hur man har löst den här situationen i andra länder. Vi avvaktar alltså resultatet. Vi ska få det efter årsskiftet, och därefter måste vi naturligtvis ta ställning till sakfrågan. Vi har alltså inte tillräckliga kunskaper nu, och jag tycker att det är viktigt att man belyser detta från olika håll. Det talas om skador på tredje man. Det som de som förespråkar den här kulan säger är säkert riktigt: Om det står en person bakom så löper den tredje personen en större risk om man använder den gamla ammunitionen. Men om polisen missar och skjuter en tredje person som står bredvid så blir ju skadan värre med den nya ammunitionen. Det är alltså inte alldeles lätt att säga vad som är bäst för tredje man. Därför vill vi som sagt att det ska vara en ordentlig analys med en internationell jämförelse för att vi sedan ska kunna ta definitiv ställning. Det får inte bli så att vi håller på och utreder det här hur länge som helst. När det gäller utbildning håller jag förstås med Beatrice Ask om att det är viktigt. Av den information jag har fått framgår att man också har ändrat lite på utbildningen. Det handlar inte bara om att skjuta prick, vilket det förstås är viktigt att polisen gör. Det handlar också om hur och när man ska hantera ett vapen i stressade och snabbt uppkomna situationer. Det är nog så viktigt när det gäller det beslut som en polis måste ta under en tiondels sekund som kommer att få avgörande, bokstavligen livsavgörande, betydelse. Så visst, det kan inte nog sägas hur viktigt det är att man på olika sätt får rätt utbildning.
Jörgen Johansson (C)
Anf. 59 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Det är bra att det här utreds och att alla kort kommer på bordet. Jag har en kommentar om det här med tredje man. Hittills har ingen sådan skada kunnat påvisas i Sverige. I veckan när rikspolischefen uttalade sig i frågan sade han att det skedde för ett antal år sedan i Tyskland. Jag tycker att med den befolkning som vi har och med den skillnad i brottsstatistik och tyngd på brott som vi har är det en mycket låg statistik för att ta ett så drastiskt steg som att införa den här typen av kula. När man tar jägarexamen, liksom i polisens utbildning, är det en grundregel att man aldrig skjuter på ett djur om det står ett annat djur bakom, därför att risken är uppenbar att, oavsett vilken kula jag använder, kulan kan gå igenom så att jag skadar ett annat djur. Samma sak gäller här: Man skjuter inte på en människa när det finns en risk att någon finns bakom. Så har heller inte skett. Den statistiken finns alltså inte. Det här är alltså en motivering som inte hör hemma i verkligheten. Dessutom är det så att i de situationer som uppstår avvaktar man så länge som möjligt innan man använder sitt vapen, vilket innebär att det ofta är korta avstånd. Oavsett om jag använder den nya kulan eller den gamla kulan så går kulan rakt igenom på de korta avstånd det ofta är fråga om. Med andra ord kvarstår risken i så fall för att någon bakom blir skadad. Jag hävdar alltså att detta inte är något skäl. Den stora frågan är i stället glidningen i grundsynen. Vad är målet? När använder vi vapnet? Jo, det är för att sätta en våldsam person ur stridbart skick. Det är inte för att döda, och det får heller aldrig vara att döda i ett samhälle som vilar på den värdegrund som vi har. Det är värdegrundsförskjutningen som jag anser vara den primära frågan i hela den här diskussionen. Jag tycker att det är viktigt att man också lyfter in den. Jag kan konstatera att Tyskland, med sitt hårdare klimat på det här området, inte tillåter den här typen av kula. Det är alltså bra att man gör den internationella utblicken.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.