överförmyndare
Interpellation 2004/05:402 av Larsson, Hillevi (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-02-18
- Anmäld
- 2005-02-18
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2005-02-25
- Besvarad
- 2005-03-11
- Sista svarsdatum
- 2005-03-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 18 februari
Interpellation 2004/05:402
av Hillevi Larsson (s) till justitieminister Thomas Bodström om överförmyndareI varje kommun ska det finnas en överförmyndare eller en överförmyndarnämnd. Denna myndighet har till uppgift att utöva tillsynen över förmyndares, förvaltares och gode mäns förvaltning.
En god man fungerar som ställföreträdare för den som inte själv kan tillvarata sina intressen. Den som får god man behåller sin rättsliga handlingsförmåga och den gode mannen ska inhämta huvudmannens samtycke till alla större rättshandlingar utom de som berör den dagliga hushållningen. Fråga om god man uppstår ofta när en person inte klarar att själv sköta sina ekonomiska angelägenheter eller förvalta sina tillgångar. Det kan gälla senildementa, psykiskt sjuka, utvecklingsstörda, förståndshandikappade med flera. När det gäller förvaltare ska personen i fråga även vara ur stånd att vårda sig själv eller sin egendom. Förvaltaren har rätt att ingå rättshandlingar för sin huvudmans räkning. Förvaltaren är inte beroende av huvudmannens samtycke för att kunna vidta olika åtgärder och handlar således på eget ansvar för huvudmannens räkning.
Flera av de personer som har god man eller förvaltare finns även som klienter hos socialtjänsten eller som patient inom sjukvården @ ofta på grund av sjukdom, psykisk störning eller ekonomiskt obestånd. På sina håll i landet förekommer det hot och våld mot tjänstemän vid överförmyndaren.
Överförmyndarnämnden i Malmö har som exempel rapporterat om dödshot och obehagliga och hotfulla situationer i fall där huvudmannen motsätter sig beslut i samband med förvaltarskap eller god man. I vissa fall har huvudmannen valt att rikta sitt missnöje direkt mot överförmyndarnämnden i form av hot, trakasserier och hot om våld. Sådana trakasserier har även förekommit utanför överförmyndarens lokaler, det vill säga i anknytning till anställdas hem eller på offentliga platser och har medfört obehag för såväl tjänstemän som deras familjer. Bakgrunden är att personliga uppgifter @ såsom personnummer, telefonnummer, hemadresser och även meritförteckningar @ har lämnats ut då dessa tjänstemän inte omfattas av samma sekretesskydd som exempelvis anställda inom socialtjänsten. Mot bakgrund av detta bör det vara rimligt att även överförmyndarverksamheten ska omfattas av ett visst sekretesskydd.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet följande:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att bekämpa hot och andra former av trakasserier mot tjänstemän vid kommunernas överförmyndarmyndigheter?
Avser statsrådet att se över möjligheten att tjänstemän vid dessa kommunala myndigheter ska komma att omfattas av ett sekretesskydd?
Debatt
(6 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:402
Webb-tv: överförmyndare
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:89 Fredagen den 11 marsProtokoll 2004/05:89 10 § Svar på interpellation 2004/05:402 om överförmyndare
Protokoll från debatten
Anf. 42 Jens Orback (S)
Herr talman! Hillevi Larsson har frågat justitieminister Thomas Bodström vilka åtgärder justitieministern avser att vidta för att bekämpa hot och andra former av trakasserier mot tjänstemän vid kommunernas överförmyndarmyndigheter samt om justitieministern avser att se över möjligheten att tjänstemän vid dessa kommunala myndigheter ska komma att omfattas av ett sekretesskydd.
Överförmyndare och ledamöter i överförmyndarnämnd väljs av kommunfullmäktige på fyra år och innehar således ett förtroendeuppdrag. De kan delegera att avgöra vissa grupper av ärenden till en kommunal tjänsteman med behövlig kompetens. Eftersom arbetsfördelningen inom regeringen är sådan att frågor om de förtroendevaldas situation tillhör mitt ansvarsområde som demokratiminister så svarar jag på interpellationen.
Det finns flera brott som aktualiseras när det gäller hot och våld mot förtroendevalda och tjänstemän. Bland dessa kan nämnas olaga tvång, olaga hot, ofredande, förtal, förolämpning samt våld, hot och förgripelse mot tjänsteman.
Det är mycket allvarligt för vårt representativa demokratiska system med hot, trakasserier och våld som riktas mot förtroendevalda. Det är i ett demokratiskt samhälle oacceptabelt att människor som väljer att engagera sig politiskt därigenom utsätter sig själva och sina närstående för en reell risk att bli utsatta för hot eller våld. Mot bland annat denna bakgrund har regeringen tillsatt en parlamentarisk kommitté som arbetar med förslag till åtgärder som motverkar och förebygger hot och våld som riktas mot våra förtroendevalda. Kommittén ska redovisa sitt arbete under våren 2006 och i kommitténs uppdrag ingår bland annat att kartlägga och analysera förekomsten av hot och våld mot förtroendevalda samt överväga om det i något avseende finns behov av att förändra skyddet för de förtroendevalda. Kommittén har inte i uppdrag att arbeta med förslag till åtgärder som motverkar och förebygger hot och våld som riktas mot tjänstemän men resultatet av kommitténs arbete bör i vissa avseenden kunna användas då hot, trakasserier och våld riktas mot kommunala tjänstemän.
Hillevi Larsson har också frågat om sekretesskyddet för befattningshavare vid dessa myndigheter ska ses över. I sekretesslagen finns redan i dag en bestämmelse om sekretess i myndigheternas personaladministrativa verksamheter för uppgifter om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att någon enskild eller någon närstående till den enskilde utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Vissa yrkesgrupper är dock mer utsatta för hot och trakasserier än andra. När det gäller sådana myndigheter där personalen särskilt kan riskera att utsättas för våld eller annat allvarligt men har regeringen därför getts möjlighet att föreskriva extra stark sekretess för vissa typer av uppgifter till exempel adressuppgifter. Sådan sekretess har också införts för till exempel polis- och åklagarmyndigheterna.
Det bör alltid krävas goda och starka skäl för att inskränka offentlighetsprincipen. Regeringen har inte fått någon begäran om förstärkt personaladministrativ sekretess från överförmyndare och överförmyndarnämnder. Det finns därför för närvarande inte tillräckligt underlag för att bedöma det faktiska behovet av förstärkt sekretess när det gäller överförmyndarna.
Jag vill avslutningsvis framhålla betydelsen av att hot och våld mot förtroendevalda nu utreds. Det ska bli intressant att se vad kommittén kommer fram till och vad en fortsatt beredning av frågan kan ge. I avvaktan på detta avser jag inte nu att ta initiativ till några ytterligare åtgärder beträffande hot, trakasserier och våld mot förtroendevalda.
Anf. 43 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! Det är glädjande att den här kommittén har tillsatts. Det är ett väldigt viktigt uppdrag kommittén har. Jag hoppas bara att inte tjänstemännen hamnar mellan stolarna.
Kommittén handlar ju framför allt om förtroendevalda. Det är mycket angeläget att även tjänstemän ska kunna känna sig trygga i tillvaron. Det handlar faktiskt om grundtryggheten för dessa människor.
Jag vet att ministern inte kan kommentera enskilda fall, men jag vill ändå nämna några fall som visar hur det kan gå till.
En människa har satts under förvaltare och upplever att det är långsiktiga behov som går före kortsiktiga behov. Förvaltaren väljer alltså att betala mat, hyra och försäkring. Detta kan uppröra huvudmannen, eller den som är satt under förvaltare. Risken är då att denna person går vidare och vänder sig till överförmyndaren, och i större kommuner bärs bördan där väldigt mycket upp av de tjänstemän som arbetar där.
Ett annat fall kan det vara när två gode män har hand om ett underårigt barn. Konflikter mellan dessa gode män kan då leda till att detta går ut över överförmyndarens tjänstemän. Det kan vara en dragkamp som handlar om vårdnad om barnet och inflytande över barnets liv. I detta spel kan tidigare skilsmässor, konflikter, missbruk och så vidare dras upp, och man kan då använda personuppgifter hos överförmyndarens tjänstemän för att försöka förbättra sin situation.
Vad det rent konkret handlar om är att dessa personer har rätt att ringa till kommunen och få ut personuppgifter om exempelvis en enskild jurist som jobbar hos överförmyndaren - hennes eller hans personnummer, personliga hemadress, hemtelefonnummer och till och med meritförteckning, cv. Det är alltså väldigt personliga uppgifter som röjs och som kan användas dels för egen vinning, dels för rena hot och trakasserier.
Det finns exempel där man ringer hem till tjänstemannens familj när denne inte hunnit komma hem från jobbet utan minderåriga barn svarar och då utsätts för hot. Man ringer till tjänstemannen och säger: Vi vet var dina barn går i skola. Vi vet var du bor. Vi kan stå där och vänta, och du har ingen chans att förhindra det.
Det här leder till personlig katastrof för de berörda tjänstemännen. Detta var ju inte vad man väntade sig när man tog jobbet. För en förtroendevald är det inte heller vad man väntade sig, men det är ändå en lite mer offentlig situation. För dessa tjänstemän blir det än mer chockartat att utsättas för de här hoten.
Det kan dessutom röra sig om fler än ett fall. Alla som är missnöjda med sin gode man eller förvaltare vänder ju sig till överförmyndaren, som har tillsyn över förvaltare och gode män. Det kan alltså röra sig om flera fall och om människor som känt sig kränkta under lång tid så att aggressioner har byggts upp.
Jag tycker att det är väldigt angeläget att just dessa tjänstemän inte faller mellan stolarna med tanke på att man funnit att det finns en hotsituation för tjänstemän vid andra myndigheter. Det är sorgligt att var man råkar jobba ska avgöra om man ska få det här sekretesskyddet.
Det är någonting väldigt enkelt de här tjänstemännen begär, nämligen att kommunen inte automatiskt ska tvingas lämna ut deras personuppgifter. Det skulle betyda oerhört mycket för de berörda människorna.
Anf. 44 Jens Orback (S)
Fru talman! Det är en viktig fråga som Hillevi Larsson tar upp. Det är något av grundfundamentet i en demokrati att inte utsättas för hot eller repressalier när man jobbar i en myndighet och jobbar för människors väl och ve.
Jag tycker att de fall som Hillevi Larsson tar upp och de fall som jag själv har erfarenhet av utifrån mitt kommunala perspektiv är så allvarliga att det stundom också finns skäl att kanske ta upp frågan om ett utvidgat sekretesskydd. Detta sekretesskydd har ofta givits till poliser och åklagare, men när sociala myndigheter och tjänstemän inom överförmyndarnämnder också utsätts för denna typ av hot kan det finnas skäl att ställa frågan om ett utvidgat skydd. Det måste alltid vägas mot offentlighetsprincipen i varje enskilt fall - jag vill ändå lyfta med detta.
Jag ser med spänning fram emot den utredning kring förtroendevaldas situation som kommer att presenteras nästa vår. Vi kommer att få ett delbetänkande där vi tittar på hotbilden, och visar det sig att denna ökar är det ett väldigt allvarligt hot mot svensk demokrati, skulle jag vilja säga. Hillevi Larsson tar ju i sin förfrågan upp också tjänstemän, och jag tror att när man tittar på hotet mot förtroendevalda finns där också underliggande ett hot mot tjänstemän. Inte sällan delegeras ju mycket av myndighetsutövning och beslutsfattande till tjänstemän, och det är de som ofta har att möta allmänheten.
Det är alltså väldigt viktiga frågor som Hillevi Larsson tar upp. Jag skulle dock vilja säga att upplever man som tjänsteman detta på en arbetsplats gäller också arbetsmiljölagen. Arbetsgivaren har en skyldighet att ombesörja arbetsmiljön på arbetsplatsen. Om man upplever dessa hot ska man också så småningom göra polisanmälan, och detta faller då under brottsbalken. Jag tror att det är viktigt att uppmärksamma detta och att inte dra sig för att göra en dylik anmälan.
Anf. 45 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Jag instämmer i att offentlighetsprincipen är oerhört viktig och att man givetvis inte ska ändra eller göra undantag i denna utan synnerliga skäl. Redan i dag har man dock funnit att det finns speciellt utsatta positioner där man gör detta undantag. Och det är alltså inte undantag för var dessa personer arbetar eller hur man kommer i kontakt med dem på arbetet, utan det gäller hemuppgifter. Man får helt enkelt söka dem på arbetstid och inte i deras hem.
Exempel från rättsväsendet är domare, åklagare och poliser. Till och med parkeringsvakter kan få detta skydd, liksom anställda hos kronofogden. Det finns ett antal undantag där man bedömt att trycket är extra hårt mot dessa verksamheter, men tyvärr har tjänstemännen vid överförmyndaren fallit mellan stolarna.
Jag kan tänka mig att det beror på att detta i första hand bärs upp av just förtroendevalda. Gode män är förtroendevalda, överförmyndaren själv är förtroendevald, men i medelstora och större kommuner finns också ett flertal, fler eller färre, tjänstemän inblandade. Det är viktigt att de har samma skydd som andra utsatta tjänstemän inom andra myndigheter.
Jag instämmer i att det är viktigt att göra polisanmälan, inte minst för att samla bevis - de här hoten är ju återkommande - så att man kan få en fällande dom och framför allt få slut på trakasserierna. Men tyvärr är detta inte förebyggande. Det förebyggande är att dessa uppgifter från början aldrig lämnas ut så att detta problem inte behöver uppstå.
De tjänstemän jag talat med säger att de förstår att man aldrig helt kan undanröja risken för hot, med tanke på vilka personer man har hand om - människor med grava psykiska störningar, människor med missbruksproblem och människor som av olika anledningar inte klarar av sin ekonomi. Det är självklart att det kan uppkomma hot på grund av detta.
Men som en uttryckte det: Någon kan ju vara så angelägen att komma åt mig att denna person är beredd att stå utanför kontoret och vänta när jag slutar jobbet. Den risken kan jag inte undanröja. Då ska jag inte ha det här jobbet, för den risken finns alltid.
Någon kan alltså följa efter en hem och på det sättet ta reda på adressen, men de flesta gör sig inte det besväret. De är inte angelägna om att komma åt just denna tjänsteman utan vilken som helst. De vill kräva sin rätt, och då försöker de på alla sätt. Ofta ringer man till kommunen, sade hon, och får där ut hemtelefonnummer, adress, cv och så vidare.
Många fall av hotfulla situationer skulle alltså kunna undanröjas genom att dessa uppgifter från början aldrig lämnades ut. Det är en liten åtgärd som ändå skulle kunna åstadkomma väldigt mycket positivt för de här människorna, som känner sig väldigt hotade och utsatta i dag.
Anf. 46 Jens Orback (S)
Fru talman! Återigen: Det är bra att Hillevi Larsson tar upp de här frågorna. Jag tror att det i samband med de olika delbetänkanden som kommer från utredningen om hot mot förtroendevalda kommer att finnas anledning att fortsätta den här diskussionen och då också inbegripa tjänstemän i den.
När det gäller överförmyndarnämnderna, som Hillevi Larsson tar upp, har vi inte fått in någon ansökan om att få en utvidgad personalsekretess. Hur en sådan skulle behandlas kan jag inte yttra mig om, men vi har alltså inte sett eller fått underlag för att det skulle finnas en förstärkt hotbild och ett ytterligare motiv att höja sekretessen på överförmyndarnämnderna och bland deras tjänstemän. Får vi det får vi naturligtvis ta ställning till detta.
Jag kan också säga att det har skickats ut en bra, tycker jag, information från Säkerhetspolisen om säkerhet, hur man arbetar med säkerhet och hur man ska arbeta med säkerhet ute i kommuner och landsting.
Men i övrigt är det hela tiden en prövning mellan offentlighet och sekretess, där regeringen för att fatta beslut om en ytterligare förstärkning av sekretessen måste ha ett underlag. Är det så att Hillevi Larsson själv har kännedom om det här uppmanar jag henne att via sina kanaler komma in med en begäran om detta så får vi pröva det i särskild ordning.
Anf. 47 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Jag tackar för det beskedet. Jag ska givetvis uppmana dem jag har varit i kontakt med att anmäla det här och hoppas att det leder till resultat så snabbt som möjligt. Jag hoppas också att Kommittén för förtroendevaldas skydd även innefattar tjänstemännen så att dessa inte faller mellan stolarna, vilket är lätt hänt.
Det finns ytterligare en aspekt på det här. Som förtroendevald har man som regel inte reglerad arbetstid utan man förutsätts kunna jobba nästan närsomhelst på dygnet. Det innebär exempelvis om man sitter i en stadsdelsnämnd i en kommun att människor ofta ringer på kvällarna och det är önskvärt att man ska vara tillgänglig. Även om man träffar på någon i mataffären ska man kunna inleda ett samtal.
Men som tjänsteman har man ju reglerad arbetstid. Därmed blir det ännu mer betungande om samma människor man träffar dagtid på sitt jobb även kan söka en i bostaden. Det kanske till och med kan uppkomma diskussion om övertidsersättning och det obehag naturligtvis som detta innebär. Så det finns många dimensioner av det här som ger anledning till ett sekretesskydd.
Men den viktigaste faktorn är ju den personliga tryggheten. Jag har talat med tjänstemän som är alldeles förtvivlade. De säger att hade de vetat det här hade de aldrig valt det yrket, för att känna en ständig oro för att ens små barn ska utsättas för våld och att få dessa återkommande hot känns omänskligt.
Jag ska givetvis omedelbart säga till de här människorna att göra en anmälan så att detta så snabbt som möjligt ska lösas.
Givetvis är det i de fall där den enskilde kan hotas av att personuppgifterna lämnas ut som detta undantag i offentlighetsprincipen ska råda. Men problemet i dag är att dessa tjänstemän vittnar om att kommunen känner sig tvingad att lämna ut uppgifterna. Så det skulle bara behövas ett sådant undantag.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.